Integration

Utgångspunkten för den nuvarande regleringen kring nyanländas bosättning är att alla kommuner ska vara med och ta ansvar för mottagandet av nyanlända och för att förbättra de nyanländas etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet. I motion 2022/23:41 (MP), motion 2022/23:1415 (M) och kommittémotion 2022/23:1880 (C) yrkande 4 finns förslag som gäller behovet av en översyn av bosättningslagen, om än i olika riktning. I kommittémotion 2022/23:2056 (S) yrkande 7 värnar motionärerna om bosättningslagen som de menar fördelar mottagandet jämnt mellan kommunerna.

Utskottet konstaterar att bosättningslagen infördes under en tid då mottagandet var högt och det fanns problem med långa kötider i anläggningsboenden som försenade etableringen av nyanlända. Syftet med bosättningslagen var att alla kommuner skulle ta ansvar för mottagandet av nyanlända, och Riksrevisionen gör i sin granskning den övergripande bedömningen att intentionerna med lagen har uppnåtts. Utskottet anser dock att det finns utmaningar med det nuvarande systemet. Trots ett minskat mottagande tilldelas vissa kommuner förhållandevis många nyanlända, och för de kommuner som har bostadsbrist kan det vara svårt att hitta fungerande boendelösningar. Andra kommuner får så få nyanlända att det kan vara svårt att upprätthålla kvalitet i mottagandet och i insatserna. Med den nuvarande regleringen finns det begränsade möjligheter för kommunerna att påverka fördelningen av mottagandet. Mot bakgrund av delvis nya förutsättningar för mottagandet finns det enligt utskottet skäl att överväga en modell med ett större kommunalt inflytande.

Utskottet konstaterar att Tidöavtalet anger en sådan inriktning och att det till att börja med ska göras en översyn i fråga om viktningen av de faktorer som styr fördelningen av nyanlända och att bostadssituationen i en kommun ska utgöra ytterligare en faktor. Enligt avtalet bör det också införas en nationell modell med etableringsboende i max tre år. Utskottet kommer att följa detta arbete och ser inte skäl att ta något initiativ på området. De aktuella motionsyrkandena bör därför avslås.

Ur avsnittet "Bosättningslagen" i betänkandet, som även gäller punkterna 3 och 6. Läs betänkandet

Syftet med etableringsprogrammet är att underlätta nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Under tiden i programmet ska deltagaren få sin kompetens kartlagd och validerad, stärka sina kunskaper i det svenska språket samt få kunskap om och erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden och det svenska samhällslivet. Utskottet konstaterar att programmet i dag omfattar framförallt nyanlända som beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande eller som anhöriga till skyddsbehövande. Utskottet kan tänka sig att motsvarande behov av insatser och stöd för etableringen kan finnas även bland nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd av andra skäl, t.ex. som anhöriga till arbetskraftsinvandrare och anhöriga till svenska medborgare. Inte minst gäller detta kvinnor som helt saknar inkomst och som därmed riskerar att hamna i ett långvarigt utanförskap.

Utskottet välkomnar att målgruppen för etableringsprogrammet nu ses över med inriktningen att målgruppen bör utvidgas och ser i likhet med motionärerna i kommittémotion 2022/23:2053 (S) yrkande 7 fram emot att ta del av förslaget från den utredning som nämns ovan. Det arbete som pågår bör avvaktas innan utskottet överväger att ta något initiativ i frågan. Motionsyrkandet bör därför avslås.

När det gäller skyddsbehövande från Ukraina, som uppmärksammas i kommittémotion 2022/23:1230 (V) yrkande 25 och i motion 2022/23:1469 (MP) yrkandena 2 och 3, är en viktig utgångspunkt att dessa personer i så stor utsträckning som möjligt ska arbeta. Enligt gällande reglering finns det möjlighet till bistånd i form av bl.a. boende och dagersättning, men också att delta i svenskundervisning. Möjligheten finns även att skriva in sig på Arbetsförmedlingen och få information om den svenska arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har också i uppdrag att underlätta för arbetsgivare att anställa personer med tillfälligt uppehållstillstånd. Utskottet vill också uppmärksamma utredningsförslaget om obligatorisk samhällsintroduktion för personer som omfattas av massflyktsdirektivet.

Skyddsbehövande från Ukraina har dock för närvarande inte rätt att delta i etableringsprogrammet och få etableringsersättning. Utskottet anser att det är rimligt att de insatser som är sammankopplade med uppehållstillstånd med tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet skiljer sig från vad som gäller för övriga uppehållstillstånd. Det tillfälliga skyddet gäller under en begränsad tid, och avsikten är inte att dessa skyddsbehövande ska stanna i Sverige. Detta hindrar inte utskottet från att dela motionärernas engagemang i frågan och utskottet utgår från att regeringen noggrant följer utvecklingen och vid behov vidtar åtgärder för ytterligare stöd och insatser för ukrainska skyddsbehövande. Utskottet anser därmed inte att det finns skäl att ta något initiativ med anledning av yrkandena, som därför bör avslås.

Ur avsnittet "Målgruppen för etableringsprogrammet" i betänkandet. Läs betänkandet

I dag står alltför många utrikes födda, särskilt kvinnor, långt från arbetsmarknaden, utan en egen inkomst och därmed utan verklig möjlighet till frihet, att självständigt forma sitt liv och att delta i samhället. Utskottet vill inledningsvis välkomna det engagemang som finns hos motionärerna i detta avsnitt. Förslag om att på olika sätt, bl.a. genom myndighetsstyrning, öka arbetskraftsdeltagandet bland utrikes födda kvinnor framförs i partimotion 2022/23:1673 (C) yrkandena 25 och 26 samt i kommittémotion 2022/23:1880 (C) yrkandena 10 och 11. I partimotion 2022/23:2277 (MP) yrkandena 17 och 104 efterfrågas förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser riktade till utrikesfödda kvinnor som riskerar långtidsarbetslöshet, liksom insatser som ett led i att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.

Utskottet noterar att Arbetsförmedlingen enligt regleringsbrevet för 2023 ska fortsätta arbetet med jämställdhetsintegrering under 2022–2025. Bland annat ska ett jämställdhetsperspektiv införlivas i myndighetens beslutsfattande, på alla nivåer och i alla delar av de processer som påverkar kvinnor och män. Till grund för regeringens bedömning och den fortsatta myndighetensstyrningen ligger en omfattande återrapportering från Arbetsförmedlingen om arbetsmarknadsetableringsprocessen med särskilt fokus på utrikes födda kvinnor. Utskottet noterar att Arbetsförmedlingen i den senaste återrapporteringen bl.a. bedömer att det finns ett fortsatt behov av att ha med ett jämställdhetsperspektiv i all intern styrning och uppföljning, likväl som i dialogen med partner eller i kontrollen och granskningen av leverantörer av tjänster.

Vidare vill utskottet i sammanhanget lyfta fram det uppdrag som regeringen i maj 2022 gav till Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Jämställdhetsmyndigheten, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Migrationsverket och Socialstyrelsen att i samverkan ta fram en myndighetsgemensam plan för att öka utrikes födda kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Därutöver gavs Jämställdhetsmyndigheten vid samma tillfälle i uppdrag att genomföra en kvalitativ studie med syftet att identifiera signifikanta hinder för arbetsmarknadsinträde för utrikes födda kvinnor.

När det gäller insatser för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck kan utskottet, förutom vad som sagts ovan, peka på att utskottet under höstens budgetberedning välkomnade regeringens förslag om en intensifiering av arbetet mot hedersrelaterat våld genom en förstärkt långsiktig satsning. Utskottet kommer inom kort att mer utförligt återkomma till dessa och närliggande frågor i betänkandet Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering (bet. 2022/23:AU7).

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att riksdagen under förra mandatperioden tillkännagav för regeringen att ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål om integration bör införas. Det centrala i tillkännagivandet är att politiken på ett tydligare sätt måste fokusera på att snabbare få in fler nyanlända kvinnor på arbetsmarknaden, vilket bl.a. innebär att kvinnor och män måste mötas av samma förväntningar och krav på att jobba, och svenska myndigheter ska inte bidra till att traditionella könsroller upprätthålls. Utskottet noterar att den sittande utredningen om förbättrad arbetsmarknadsetablering för utrikes födda kvinnor ska överväga hur tillkännagivandet ska tillgodoses. Utskottet kommer att följa detta arbete med intresse.

Utskottet kan sammanfattningsvis konstatera att det fortsatt pågår ett brett arbete för en mer jämställd etablering i linje med vad som efterfrågas i motionerna. Det finns således inte skäl att rikta ett tillkännagivande till regeringen i frågan, varför de aktuella yrkandena bör avslås.

Ur avsnittet "Nyanlända kvinnors etablering" i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet måste liksom regeringen konstatera att det övergripande målet för politikområdet om minskad segregation, jämlika och jämställda uppväxt och levnadsvillkor samt goda livschanser för alla inte är uppnått. Dagens utanförskap riskerar att upprätthålla och återskapa segregation och ojämlikhet över generationer. Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen för 2023 föreslår breda åtgärder för att de som bor i utsatta områden ska bli en del av samhällsgemenskapen. Vidare välkomnar utskottet att tillgången till platsdatabasen Segregationsbarometern är säkrad, vilket stärker förutsättningarna för ett gemensamt arbete på nationell, regional och lokal nivå för att minska och motverka segregation.

I kommittémotion 2022/23:2053 (S) yrkande 6 föreslås en s.k. generalplan för att långsiktigt bekämpa segregationen. Den bakomliggande ambitionen har utskottet självklart inga invändningar emot, men när det gäller formerna anser utskottet att de sedvanliga processerna för politiskt beslutsfattande, där bl.a. utredningsväsendet och budgetprocessen ingår, är fullt tillräckliga för att utveckla politiken mot segregation. Utskottet förstår det som att regeringen ser behovet av långsiktiga strukturer för att lyfta utsatta områden och att den, som ett sätt att motverka segregation och bedriva långsiktigt förbättringsarbete i vissa bostadsområden, har för avsikt att verka för samarbetsformer mellan det offentliga och fastighetsägare med gemensamt och obligatoriskt ansvar. Mot denna bakgrund, och med beaktande av de insatser som beslutats genom budgetpropositionen för 2023, är utskottet inte berett att föreslå ytterligare åtgärder med anledning av yrkandet, som därför bör avslås.

I partimotion 2022/23:2277 (MP) yrkande 103 lyfts arbetet mot segregation fram som ett sätt att uppnå ett mer inkluderande samhälle där patriarkala och förtryckande värderingar får svårare att överleva. Utskottet ställer sig naturligtvis bakom en sådan inriktning, och vill särskilt framhålla vikten av ett uthålligt och långsiktigt arbete för att bekämpa hedersproblematiken. Utskottet vill återigen framhålla att utskottet under höstens budgetberedning välkomnade regeringens förslag om en intensifiering av arbetet mot hedersrelaterat våld genom en förstärkt långsiktig satsning. Värt att nämna är även att utskottet vid samma tillfälle välkomnade en permanent förstärkning för att stödja kvinnors och flickors organisering i utsatta områden. Utskottet upprepar även det som sagts ovan när det gäller samhällsorientering med ökad tonvikt på jämställdhet och kvinnors rättigheter, vilket har betydelse inte minst för att motverka segregationens konsekvenser i utsatta områden. Med anledning av det pågående arbetet och regeringens satsningar kan utskottet inte se att det finns skäl att ta något initiativ på området. Det aktuella yrkandet bör därmed avslås.

Mot bakgrund av detta och regeringens samlade politik på området finns inte heller skäl att ta något initiativ med anledning av motion 2022/23:1369 (S), som därför bör avslås.

Reservationer

1.

Bosättningslagen, punkt 2 (S)

av Teresa Carvalho (S), Johanna Haraldsson (S), Paula Holmqvist (S), Sofia Amloh (S) och Jim Svensk Larm (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2056 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 7 och

avslår motionerna

2022/23:41 av Rasmus Ling m.fl. (MP),

2022/23:1415 av Josefin Malmqvist (M) och

2022/23:1880 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 4.

Ställningstagande

Bosättningslagen innebär att kommunerna är skyldiga att efter anvisning ta emot nyanlända för bosättning i kommunen. Liksom Riksrevisionen kan vi konstatera att intentionerna med lagen om ett snabbare och jämnare fördelat mottagande mellan kommuner samt en bättre etablering av nyanlända på arbetsmarknaden har uppnåtts. Vi beklagar och oroas därför över utskottets överväganden i riktning mot att kommunerna skulle få möjlighet att välja att inte ta emot några nyanlända för bosättning. Förutom en ojämn fördelning av mottagandet skulle detta riskera att leda till en återgång till en situation där nyanlända måste bosätta sig i kommuner som inte nödvändigtvis är de som har bäst förutsättningar för utbildning eller etablering på arbetsmarknaden. Vi anser att de kriterier för fördelning mellan kommunerna som anges i bosättningslagen, bl.a. kommunens arbetsmarknadsförutsättningar och det sammantagna mottagandet, ger de bästa förutsättningarna för att åstadkomma en framgångsrik etablering av nyanlända.

Vi anser därför att regeringen bör värna bosättningslagen som fördelar mottagandet jämnt mellan kommunerna i landet.

2.

Bosättningslagen, punkt 2 (C)

av Jonny Cato (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:1880 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 4 och

avslår motionerna

2022/23:41 av Rasmus Ling m.fl. (MP),

2022/23:1415 av Josefin Malmqvist (M) och

2022/23:2056 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 7.

Ställningstagande

Jag kan konstatera att kommunerna gör olika tolkningar av bosättningslagen, vilket i sin tur har resulterat i bristande enhetlighet i det lokala mottagandet av nyanlända. Det breda tolkningsutrymmet har även uppmärksammats i ett antal domar. Med det nuvarande regelverket är det helt enkelt upp till varje kommun att avgöra om en nyanländ ska ha rätt till boende efter etableringstiden. Samtidigt är det så att kommunen har ett fortsatt försörjningsansvar för den nyanlände även efter två år. Behovet av en översyn är uppenbart. Jag kan bara beklaga att utskottet i denna viktiga fråga verkar nöja sig med att regeringen eventuellt tar initiativ med anledning av utfästelser i det s.k. Tidöavtalet.

Jag anser därför att regeringen bör göra en uppföljning bosättningslagens syfte och att alla kommuner ska ta ett långsiktigt delat ansvar.

Ur avsnittet "Segregation" i betänkandet. Läs betänkandet