Konsumenträtt

I marknadsföringslagen finns regler om obeställd reklam som i korthet innebär att oadresserad direktreklam får delas ut till fysiska personer tillsammans med vanlig post om inte mottagaren tydligt har motsatt sig sådan marknadsföring. För att mottagaren ska anses ha motsatt sig marknadsföringen bör det enligt förarbetena vara tillräckligt att det på brevlådan eller i omedelbar anslutning till brevinkastet anges att den enskilde inte önskar någon reklam. Mellan Konsumentverket och branschorganisationen Swedma gäller vidare en överenskommelse om att konsumenter inte ska få oadresserad reklam i sin brevlåda om de anger på brevlådan att de tackar nej till reklam.

Enligt utskottet finns inte skäl att föreslå något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet. Det bör därför avslås.

Ur avsnittet "Obeställd reklam" i betänkandet. Läs betänkandet

I samband med behandlingen av propositionen om införande av ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter våren 2018 beslutade riksdagen, på utskottets förslag, om ett tillkännagivande om att regeringen borde påbörja ett arbete med att utreda om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter bör gälla för ytterligare varor och tjänster som bl.a. lotterier och paketresor och återkomma med förslag. På förslag av utskottet beslutade riksdagen våren 2021 även om ett tillkännagivande om att det i arbetet med frågan om en utvidgning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning särskilt bör uppmärksammas hur telefonförsäljning av lotter och andra spel till konsumenter kan omfattas av ett skriftlighetskrav.

Som redovisats ovan gav regeringen i februari 2020 en särskild utredare i uppdrag att analysera vissa frågor om skriftlighetskravet. I uppdraget ingick bl.a. att ta ställning till om skriftlighetskravet vid telefonförsäljning bör utvidgas till att omfatta fler varor och tjänster. Uppdraget redovisades i oktober 2021 i slutbetänkandet En uppföljning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning (SOU 2021:79). Slutbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet anser liksom tidigare att resultatet av den pågående beredningen bör avvaktas. Det finns därför inte anledning att nu rikta något ytterligare tillkännagivande till regeringen i frågan.

Motionsyrkandena bör avslås.

Ur avsnittet "Telefonförsäljning av lotter och andra spel" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 4, 8, 12, 13, 15, 17, 18, 19 och 23. Läs betänkandet

Som redovisats ovan har Statskontoret på uppdrag av regeringen utrett hur den offentliga styrningen för att främja hälsosamma matvanor kan stärkas. I uppdraget, som redovisades 2019, ingick bl.a. att sammanställa och analysera kunskapen om begränsningar i marknadsföringen av ohälsosam mat till barn. Därefter har regeringen gett Livsmedelsverket i uppdrag att undersöka och skapa förutsättningar för en överenskommelse i livsmedelsbranschen om att sänka salt- och sockerhalten i livsmedel samt att ta fram kunskapsunderlag om hur intaget av energitäta och näringsfattiga livsmedel kan minska. Uppdraget ska slutredovisas senast den 15 februari 2024.

Vidare har ICC tagit fram riktlinjer när det gäller ansvarsfull marknadskommunikation för mat och dryck.

Utskottet är inte berett att föreslå något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Ur avsnittet "Begränsning av reklam för ohälsosamma livsmedel" i betänkandet. Läs betänkandet

När det gäller motionsyrkandena om könsdiskriminerande reklam vill utskottet liksom tidigare understryka att reklam som förmedlar en könsstereotyp bild inte är önskvärd i ett samhälle som strävar efter ökad jämställdhet och alla människors lika värde.

Utskottet anser att branschen har ett stort ansvar för att motverka könsdiskriminerande reklam. Utskottet ser därför positivt på den branschfinansierade Stiftelsen Reklamombudsmannens granskande verksamhet. Stiftelsen Reklamombudsmannen har också en viktig uppgift i att informera och utbilda branschen i marknadsföringsetiska frågor.

Som redovisats ovan har Diskrimineringsombudsmannen haft ett regeringsuppdrag att kartlägga förekomsten av könstereotyp och sexistisk reklam, vilket slutredovisades 2019. Utskottet noterar att redovisningen nu har lagts till handlingarna.

Utskottet är inte berett att föreslå något initiativ från riksdagens sida när det gäller könsdiskriminerande reklam, och motionerna 2022/23:1673 (C) yrkande 118 och 2022/23:865 (C) yrkande 16 bör således avslås.

Utskottet anser inte heller att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av förslaget om att införa en lag om att retuscherade bilder ska markeras. Även motion 2022/23:483 (S) bör därför avslås.

Ur avsnittet "Könsdiskriminerande reklam m.m." i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att den som sänder en bluffaktura normalt gör sig skyldig till brott. För att åstadkomma en effektivare sanktion mot fakturabedrägerier infördes under 2017 en ny straffbestämmelse i brottsbalken om grovt fordringsbedrägeri som tar sikte på systematiska bedrägerier med bluffakturor. Bluffakturor är också förbjudna enligt marknadsrättsliga regler, och det finns marknadsrättsliga sanktioner att ta till mot den som skickar falska fakturor. I avtalslagen finns bestämmelser om vad som krävs för att ett avtal ska anses ha ingåtts. Den gällande lagstiftningen tar alltså tydligt avstånd från den här typen av verksamhet.

Likväl förekommer det bedrägerier med bluffakturor, vilket drabbar både privatpersoner och företag. För småföretagare och privatpersoner med begränsade ekonomiska och juridiska resurser kan konsekvenserna bli särskilt allvarliga. Det behöver därför bedrivas ett brett arbete för att motverka bluffakturor. Det är också viktigt att de som drabbas av bluffakturor kan få tillräcklig vägledning och stöd.

Utskottet noterar att det från branschens sida sedan flera år pågår ett informationsarbete, och på Svensk Handels webbplats finns det en varningslista över företag som bedriver verksamhet med bluffakturor eller liknande. Många bransch- och intresseorganisationer informerar om hur man ska gå till väga om man får en bluffaktura och hur man kan skydda sig mot olika former av bedrägerier. Råd och stöd lämnas också till enskilda medlemmar som har drabbats. Information om hur en bluffaktura kan bestridas finns bl.a. på polisens och Kronofogdemyndighetens webbplatser, och även konsumentupplysningstjänsten Hallå konsument lämnar sådan information. Konsumentverket har dessutom en varningslista med information och vägledning om aktuella och angelägna konsumentproblem. På Konsumentverkets webbplats finns också information riktad till företagare om bl.a. avtal, villkor och marknadsföring som företagare behöver känna till vid sina kontakter med konsumenter.

Utredningen om åtgärder mot fakturabedrägerier har kartlagt omfattningen och karaktären av problemen med bluffakturor och övervägt behovet av ändringar i lagstiftningen. Enligt utredningen ger ofta de regler som redan finns ett tillräckligt skydd mot fakturabedrägerier, men på flera rättsområden tillämpas inte reglerna som det är tänkt. Utredningen anser därför att det finns behov av ytterligare informationsinsatser riktade till både konsumenter och företag, utöver de som görs i dag. Enligt utredningen bör samhället tillhandahålla sådan information.

Utredningsbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och det finns enligt utskottet inte skäl att föregripa resultatet av det arbetet med ett tillkännagivande. Motion 2022/23:966 (SD) yrkandena 4 och 5 bör avslås.

Konsumentverket är en förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor, och myndigheten har ansvar bl.a. för att stärka konsumenternas ställning på marknaden genom kontakter med privata aktörer. I det arbetet ska myndigheten bl.a. tillhandahålla information om de konsumentskyddande regler som ligger inom myndighetens ansvarsområde (se 1 § förordningen [2009:607] med instruktion för Konsumentverket). Utskottet är inte berett att ställa sig bakom förslaget i motion 2022/23:1231 (V) yrkande 9 om ett uppdrag till Konsumentverket att utveckla stöd och information till företagare om vilket skydd man har som företagare. Även detta motionsyrkande bör därför avslås.

Ur avsnittet "Bluffakturor" i betänkandet, som även gäller punkt 25. Läs betänkandet

I samband med behandlingen av propositionen om införande av ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter våren 2018 beslutade riksdagen, på utskottets förslag, om ett tillkännagivande om att regeringen borde påbörja ett arbete med att utreda om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter bör gälla för ytterligare varor och tjänster som bl.a. lotterier och paketresor och återkomma med förslag. På förslag av utskottet beslutade riksdagen våren 2021 även om ett tillkännagivande om att det i arbetet med frågan om en utvidgning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning särskilt bör uppmärksammas hur telefonförsäljning av lotter och andra spel till konsumenter kan omfattas av ett skriftlighetskrav.

Som redovisats ovan gav regeringen i februari 2020 en särskild utredare i uppdrag att analysera vissa frågor om skriftlighetskravet. I uppdraget ingick bl.a. att ta ställning till om skriftlighetskravet vid telefonförsäljning bör utvidgas till att omfatta fler varor och tjänster. Uppdraget redovisades i oktober 2021 i slutbetänkandet En uppföljning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning (SOU 2021:79). Slutbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet anser liksom tidigare att resultatet av den pågående beredningen bör avvaktas. Det finns därför inte anledning att nu rikta något ytterligare tillkännagivande till regeringen i frågan.

Motionsyrkandena bör avslås.

Ur avsnittet "Telefonförsäljning av lotter och andra spel" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 12, 13, 15, 17, 18, 19 och 23. Läs betänkandet

Utskottet noterar att det inom EU har väckts flera strategier och initiativ som syftar till en mer hållbar produktion och konsumtion. Som redovisas ovan har kommissionen bl.a. lagt fram ett förslag till direktiv om gemensamma regler för att främja reparation av varor. Kommissionen föreslår där bl.a. ett tillägg till artikel 13.2 i varudirektivet om att säljaren, om kostnaderna för utbyte är lika med eller högre än reparationskostnaderna, ska reparera varan för att återställa den till avtalsenligt skick. Det innebär att konsumenten endast kan välja utbyte som avhjälpandeåtgärd om det är billigare än att reparera varan.

Det är en uppgift för utskottet att i annat sammanhang pröva om kommissionens förslag är förenligt med subsidiaritetsprincipen, och utskottet avser vidare att vid en lämplig tidpunkt överlägga med regeringen om förslaget inför Sveriges förhandling med övriga medlemsstater om förslaget.

Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att föreslå något initiativ från riksdagens sida med anledning av de nu aktuella motionerna. Samtliga motionsyrkanden bör avslås.

Ur avsnittet "Reklamation och avhjälpande av fel" i betänkandet. Läs betänkandet

I lagstiftningsärendet om en ny konsumentköplag våren 2022 beslutade riksdagen även om ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som undantar köp av dyrare djur från konsumentköplagens tillämpningsområde. Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Enligt utskottet finns inte anledning att nu rikta något ytterligare tillkännagivande till regeringen om undantag vid konsumentköp av levande djur. Motion 2022/23:865 (C) yrkande 9 bör därför avslås.

När det gäller önskemålet i motion 2022/23:843 (C) yrkande 46 om en uppföljning av de nya reglerna om köp av levande djur utgår utskottet liksom tidigare från att regeringen ser till att den nya lagstiftningen följs upp och utvärderas om det finns skäl till det. Utskottet ser därför inte skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionsyrkandet. Motionsyrkandet bör avslås.

Ur avsnittet "Köp av levande djur" i betänkandet. Läs betänkandet

Ett motsvarande motionsyrkande behandlades av utskottet våren 2022 i lagstiftningsärendet om den nya konsumentköplagen. Utskottet bedömde att önskemålen i motionen fick anses tillgodosedda genom förslaget om en ny konsumentköplag och föreslog att motionsyrkandet skulle avslås. Riksdagen följde utskottet förslag.

Enligt utskottet finns inte skäl att nu göra någon annan bedömning. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Ur avsnittet "Säkerhetsuppdateringar i digitala produkter" i betänkandet. Läs betänkandet

I samband med behandlingen av propositionen om införande av ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter våren 2018 beslutade riksdagen, på utskottets förslag, om ett tillkännagivande om att regeringen borde påbörja ett arbete med att utreda om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter bör gälla för ytterligare varor och tjänster som bl.a. lotterier och paketresor och återkomma med förslag. På förslag av utskottet beslutade riksdagen våren 2021 även om ett tillkännagivande om att det i arbetet med frågan om en utvidgning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning särskilt bör uppmärksammas hur telefonförsäljning av lotter och andra spel till konsumenter kan omfattas av ett skriftlighetskrav.

Som redovisats ovan gav regeringen i februari 2020 en särskild utredare i uppdrag att analysera vissa frågor om skriftlighetskravet. I uppdraget ingick bl.a. att ta ställning till om skriftlighetskravet vid telefonförsäljning bör utvidgas till att omfatta fler varor och tjänster. Uppdraget redovisades i oktober 2021 i slutbetänkandet En uppföljning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning (SOU 2021:79). Slutbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet anser liksom tidigare att resultatet av den pågående beredningen bör avvaktas. Det finns därför inte anledning att nu rikta något ytterligare tillkännagivande till regeringen i frågan.

Motionsyrkandena bör avslås.

Ur avsnittet "Telefonförsäljning av lotter och andra spel" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 8, 13, 15, 17, 18, 19 och 23. Läs betänkandet

I samband med behandlingen av propositionen om införande av ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter våren 2018 beslutade riksdagen, på utskottets förslag, om ett tillkännagivande om att regeringen borde påbörja ett arbete med att utreda om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter bör gälla för ytterligare varor och tjänster som bl.a. lotterier och paketresor och återkomma med förslag. På förslag av utskottet beslutade riksdagen våren 2021 även om ett tillkännagivande om att det i arbetet med frågan om en utvidgning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning särskilt bör uppmärksammas hur telefonförsäljning av lotter och andra spel till konsumenter kan omfattas av ett skriftlighetskrav.

Som redovisats ovan gav regeringen i februari 2020 en särskild utredare i uppdrag att analysera vissa frågor om skriftlighetskravet. I uppdraget ingick bl.a. att ta ställning till om skriftlighetskravet vid telefonförsäljning bör utvidgas till att omfatta fler varor och tjänster. Uppdraget redovisades i oktober 2021 i slutbetänkandet En uppföljning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning (SOU 2021:79). Slutbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet anser liksom tidigare att resultatet av den pågående beredningen bör avvaktas. Det finns därför inte anledning att nu rikta något ytterligare tillkännagivande till regeringen i frågan.

Motionsyrkandena bör avslås.

Ur avsnittet "Telefonförsäljning av lotter och andra spel" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 8, 12, 15, 17, 18, 19 och 23. Läs betänkandet

För att genomföra ändringsdirektivet i svensk rätt har det i distansavtalslagen och marknadsföringslagen bl.a. införts bestämmelser som i korthet innebär att en näringsidkare som tillhandahåller en marknadsplats online ska informera konsumenten om huruvida den som erbjuder en vara, tjänst eller digitalt innehåll på marknadsplatsen är näringsidkare eller inte. Syftet är att tydliggöra för konsumenter vem som är deras avtalspart. Som redovisats ovan finns det vidare i bl.a. distansavtalslagen krav på att en näringsidkare ska lämna information om sitt namn och organisationsnummer m.m. innan ett avtal ingås.

I likhet med tidigare ser utskottet inte skäl att i det konsumenträttsliga regelverket införa en sådan särbestämmelse som föreslås i motionen. Motionsyrkandet bör avslås.

Ur avsnittet "Information vid distansavtal" i betänkandet. Läs betänkandet

I samband med behandlingen av propositionen om införande av ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter våren 2018 beslutade riksdagen, på utskottets förslag, om ett tillkännagivande om att regeringen borde påbörja ett arbete med att utreda om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter bör gälla för ytterligare varor och tjänster som bl.a. lotterier och paketresor och återkomma med förslag. På förslag av utskottet beslutade riksdagen våren 2021 även om ett tillkännagivande om att det i arbetet med frågan om en utvidgning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning särskilt bör uppmärksammas hur telefonförsäljning av lotter och andra spel till konsumenter kan omfattas av ett skriftlighetskrav.

Som redovisats ovan gav regeringen i februari 2020 en särskild utredare i uppdrag att analysera vissa frågor om skriftlighetskravet. I uppdraget ingick bl.a. att ta ställning till om skriftlighetskravet vid telefonförsäljning bör utvidgas till att omfatta fler varor och tjänster. Uppdraget redovisades i oktober 2021 i slutbetänkandet En uppföljning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning (SOU 2021:79). Slutbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet anser liksom tidigare att resultatet av den pågående beredningen bör avvaktas. Det finns därför inte anledning att nu rikta något ytterligare tillkännagivande till regeringen i frågan.

Motionsyrkandena bör avslås.

Ur avsnittet "Telefonförsäljning av lotter och andra spel" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 8, 12, 13, 17, 18, 19 och 23. Läs betänkandet

Som redovisats ovan infördes under 2018 bl.a. ett räntetak och ett kostnadstak för högkostnadskrediter för att åstadkomma en mer ansvarsfull marknad för snabblån och andra högkostnadskrediter. Samtidigt infördes bl.a. krav på att konsumenter vid marknadsföringen av högkostnadskrediter ska uppmärksammas på riskerna med skuldsättning och att marknadsföringen av alla slags konsumentkrediter ska vara måttfull.

I syfte att öka konsumentskyddet på betalningsmarknaden får kreditalternativet vidare, sedan den 1 juli 2020, inte vara förvalt eller presenteras före andra betalningssätt vid e-handel.

För att skapa förutsättningar för en samlad tillsyn över kreditprövningar som görs av kreditgivare är det sedan den 1 januari 2023 Finansinspektionen som utövar tillsyn över att konsumentkreditinstituten följer bestämmelserna om kreditprövning i konsumentkreditlagen. Konsumentverket utövar den marknadsrättsliga tillsynen av att lagen följs.

Som redovisats ovan har kommissionen presenterat ett förslag till ett nytt konsumentkreditdirektiv. Förslaget, som bl.a. syftar till att förbättra konsumentskyddet, förhandlas för närvarande inom EU.

Dessutom har regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att granska marknaden för konsumentkrediter och föreslå åtgärder som motverkar riskfylld kreditgivning och överskuldsättning. Uppdraget ska redovisas senast den 29 juni 2023.

Som redovisats ovan förklarade statsrådet Erik Slottner i februari 2023 som svar på en skriftlig fråga och i en interpellationsdebatt att det är en prioriterad fråga för regeringen att skydda konsumenter från att hamna i en skuldfälla.

Mot bakgrund av det arbete som pågår, och med hänsyn till att det är en prioriterad fråga för regeringen att skydda konsumenter från att hamna i en skuldfälla, ser utskottet inte skäl för något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena om snabblån m.m. De bör därför avslås.

Ur avsnittet "Snabblån m.m." i betänkandet. Läs betänkandet

I samband med behandlingen av propositionen om införande av ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter våren 2018 beslutade riksdagen, på utskottets förslag, om ett tillkännagivande om att regeringen borde påbörja ett arbete med att utreda om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter bör gälla för ytterligare varor och tjänster som bl.a. lotterier och paketresor och återkomma med förslag. På förslag av utskottet beslutade riksdagen våren 2021 även om ett tillkännagivande om att det i arbetet med frågan om en utvidgning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning särskilt bör uppmärksammas hur telefonförsäljning av lotter och andra spel till konsumenter kan omfattas av ett skriftlighetskrav.

Som redovisats ovan gav regeringen i februari 2020 en särskild utredare i uppdrag att analysera vissa frågor om skriftlighetskravet. I uppdraget ingick bl.a. att ta ställning till om skriftlighetskravet vid telefonförsäljning bör utvidgas till att omfatta fler varor och tjänster. Uppdraget redovisades i oktober 2021 i slutbetänkandet En uppföljning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning (SOU 2021:79). Slutbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet anser liksom tidigare att resultatet av den pågående beredningen bör avvaktas. Det finns därför inte anledning att nu rikta något ytterligare tillkännagivande till regeringen i frågan.

Motionsyrkandena bör avslås.

Ur avsnittet "Telefonförsäljning av lotter och andra spel" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 8, 12, 13, 15, 18, 19 och 23. Läs betänkandet

I samband med behandlingen av propositionen om införande av ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter våren 2018 beslutade riksdagen, på utskottets förslag, om ett tillkännagivande om att regeringen borde påbörja ett arbete med att utreda om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter bör gälla för ytterligare varor och tjänster som bl.a. lotterier och paketresor och återkomma med förslag. På förslag av utskottet beslutade riksdagen våren 2021 även om ett tillkännagivande om att det i arbetet med frågan om en utvidgning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning särskilt bör uppmärksammas hur telefonförsäljning av lotter och andra spel till konsumenter kan omfattas av ett skriftlighetskrav.

Som redovisats ovan gav regeringen i februari 2020 en särskild utredare i uppdrag att analysera vissa frågor om skriftlighetskravet. I uppdraget ingick bl.a. att ta ställning till om skriftlighetskravet vid telefonförsäljning bör utvidgas till att omfatta fler varor och tjänster. Uppdraget redovisades i oktober 2021 i slutbetänkandet En uppföljning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning (SOU 2021:79). Slutbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet anser liksom tidigare att resultatet av den pågående beredningen bör avvaktas. Det finns därför inte anledning att nu rikta något ytterligare tillkännagivande till regeringen i frågan.

Motionsyrkandena bör avslås.

Ur avsnittet "Telefonförsäljning av lotter och andra spel" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 8, 12, 13, 15, 17, 19 och 23. Läs betänkandet

I samband med behandlingen av propositionen om införande av ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter våren 2018 beslutade riksdagen, på utskottets förslag, om ett tillkännagivande om att regeringen borde påbörja ett arbete med att utreda om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter bör gälla för ytterligare varor och tjänster som bl.a. lotterier och paketresor och återkomma med förslag. På förslag av utskottet beslutade riksdagen våren 2021 även om ett tillkännagivande om att det i arbetet med frågan om en utvidgning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning särskilt bör uppmärksammas hur telefonförsäljning av lotter och andra spel till konsumenter kan omfattas av ett skriftlighetskrav.

Som redovisats ovan gav regeringen i februari 2020 en särskild utredare i uppdrag att analysera vissa frågor om skriftlighetskravet. I uppdraget ingick bl.a. att ta ställning till om skriftlighetskravet vid telefonförsäljning bör utvidgas till att omfatta fler varor och tjänster. Uppdraget redovisades i oktober 2021 i slutbetänkandet En uppföljning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning (SOU 2021:79). Slutbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet anser liksom tidigare att resultatet av den pågående beredningen bör avvaktas. Det finns därför inte anledning att nu rikta något ytterligare tillkännagivande till regeringen i frågan.

Motionsyrkandena bör avslås.

Ur avsnittet "Telefonförsäljning av lotter och andra spel" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 8, 12, 13, 15, 17, 18 och 23. Läs betänkandet

Som redovisats ovan har det genom ändringsdirektivet införts ett förbud mot att vidaresälja biljetter till kultur- och idrottsevenemang till konsumenter om näringsidkaren har förvärvat biljetterna genom användning av automatiserade medel för att kringgå eventuella begränsningar av antalet biljetter som en person kan köpa eller andra regler som är tillämpliga på biljettköp.

Utskottet vill även peka på att Allmänna reklamationsnämnden nyligen i ett beslut kommit fram till att undantaget från ångerrätten för avtal om kulturevenemang och fritidsaktiviteter i 2 kap. 11 § 12 distansavtalslagen inte gäller köp av biljetter i andra hand, dvs. då biljetterna köpts av en näringsidkare som i sin tur har förvärvat biljetterna av arrangören eller av någon annan.

Utskottet är inte berett att föreslå någon åtgärd med anledning av motionsyrkandena. Motionsyrkandena bör avslås.

Ur avsnittet "Vidareförsäljning av evenemangsbiljetter m.m." i betänkandet. Läs betänkandet

De snabbt förändrade konsumentmarknaderna och en komplex ekonomisk omvärld ställer allt högre krav på konsumenternas kunskaper. Att konsumenter har tillgång till stöd och rådgivning om t.ex. krångliga avtal kan minska risken för överskuldsättning. Särskilt för sårbara konsumenter, som har svårt att göra egna avvägda val eller som saknar internet, är det viktigt med ett konkret och personligt stöd. Ett välfungerande konsumentupplysningsarbete är därför av stor betydelse såväl för samhället och samhällsekonomin i stort som för enskilda individer.

Den kommunala konsumentvägledningen är enligt utskottet mycket viktig som ett komplement till upplysningstjänsten Hallå konsument. Till att börja med har de kommunala konsumentvägledarna kännedom om lokala förhållanden. Men dessutom kan sårbara konsumenter genom denna vägledning erbjudas ett mer direkt och personligt stöd.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottet oroande att allt färre kommuner erbjuder konsumentvägledning. Som redovisats ovan har riksdagen emellertid redan i tillkännagivanden 2021 och 2022 uppmanat regeringen att se över hur den kommunala konsumentvägledningen kan stärkas och utvecklas. Regeringen har därefter i skrivelse 2022/23:75 redovisat att vissa åtgärder har vidtagits med anledning av tillkännagivandena men att dessa inte är slutbehandlade ännu. Statsrådet Erik Slottner har nyligen i en interpellationsdebatt anfört att han noga följer utvecklingen på området och att fortsatta åtgärder kommer att övervägas av regeringen med utgångspunkt i Konsumentverkets uppdrag att främja och utveckla konsumentstödet genom att identifiera och stödja olika samhällsaktörer som har förutsättningar att hjälpa konsumenter i särskilt behov av stöd, och med anledning av riksdagens tillkännagivanden. Detta är positivt.

Utskottet noterar vidare att det på Hallå konsuments webbplats finns information till konsumenter om olika privatekonomiska frågor, och att Konsumentverket har tagit fram informationsmaterial om privatekonomi som riktar sig till olika konsumentgrupper. Flera myndigheter samverkar även om att lämna sådan information. Konsumentverket har dessutom nyligen redovisat uppdraget om att främja och utveckla konsumentstödet för att hjälpa konsumenter i särskilt behov av stöd att bl.a. hantera privatekonomiska problem.

Mot bakgrund av det anförda ser inte utskottet nu behov av något ytterligare tillkännagivande från riksdagen när det gäller konsumentvägledning. Samtliga motionsyrkanden bör därför avslås.

Ur avsnittet "Konsumentvägledning" i betänkandet, som även gäller punkt 21. Läs betänkandet

I samband med behandlingen av propositionen om införande av ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter våren 2018 beslutade riksdagen, på utskottets förslag, om ett tillkännagivande om att regeringen borde påbörja ett arbete med att utreda om ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning till konsumenter bör gälla för ytterligare varor och tjänster som bl.a. lotterier och paketresor och återkomma med förslag. På förslag av utskottet beslutade riksdagen våren 2021 även om ett tillkännagivande om att det i arbetet med frågan om en utvidgning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning särskilt bör uppmärksammas hur telefonförsäljning av lotter och andra spel till konsumenter kan omfattas av ett skriftlighetskrav.

Som redovisats ovan gav regeringen i februari 2020 en särskild utredare i uppdrag att analysera vissa frågor om skriftlighetskravet. I uppdraget ingick bl.a. att ta ställning till om skriftlighetskravet vid telefonförsäljning bör utvidgas till att omfatta fler varor och tjänster. Uppdraget redovisades i oktober 2021 i slutbetänkandet En uppföljning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning (SOU 2021:79). Slutbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet anser liksom tidigare att resultatet av den pågående beredningen bör avvaktas. Det finns därför inte anledning att nu rikta något ytterligare tillkännagivande till regeringen i frågan.

Motionsyrkandena bör avslås.

Ur avsnittet "Telefonförsäljning av lotter och andra spel" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 8, 12, 13, 15, 17, 18 och 19. Läs betänkandet

Utskottet vill särskilt peka på att Konsumentverket, enligt sin myndighetsinstruktion, ska verka för att generationsmålet och miljökvalitetsmålen nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling. Vidare ska myndigheten bevaka och analysera förutsättningarna för konsumenter att agera på ett ur miljösynpunkt hållbart sätt. I Konsumentverkets arbete med frågorna ingår bl.a. att ta fram och sprida kunskap om miljömässigt hållbar konsumtion, granska miljöpåståenden i marknadsföring och informera konsumenter om hållbar konsumtion. På upplysningstjänsten Hallå konsuments webbplats, som samordnas av Konsumentverket, lämnas bl.a. information om hur konsumenter kan konsumera mer miljömässigt hållbart och minska sin klimatpåverkan.

Konsumentverket har också haft ett regeringsuppdrag att främja spridning och vidareutveckling av information om miljömässigt hållbar konsumtion och cirkulär ekonomi genom samverkan med andra aktörer som vill bidra till att sådan information sprids till konsumenter. Uppdraget redovisades i juli 2022.

Vidare har Konsumentverket i rapporten Konsumtion på villovägar redovisat ett regeringsuppdrag om att bl.a. identifiera betydande hinder för hållbar konsumtion. Av rapporten framgår att det kan vara svårt för konsumenter att agera hållbart och cirkulärt. Regeringen uppger i budgetpropositionen för 2023 att den kommer att fortsätta följa Konsumentverkets arbete med att minska dessa hinder.

Dessutom bereds för närvarande inom Regeringskansliet ett förslag till lag som innebär krav på transportörer att tillhandahålla klimatdeklarationer vid försäljning och erbjudande om försäljning av resor. Vidare har Energimyndigheten haft ett regeringsuppdrag att analysera möjligheten att förbättra vägledningen till konsumenter om lätta fordons energianvändning och koldioxidutsläpp vid försäljning och marknadsföring. I den rapport som presenterades med anledning av uppdraget föreslår Energimyndigheten en obligatorisk märkning av lätta fordon och en utveckling av krav på information i reklammaterial. Även rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

När det gäller arbetet inom EU har kommissionen presenterat tre förslag till direktiv som syftar till att främja en miljömässigt hållbar konsumtion. I förslaget till direktiv om gröna påståenden lämnas bl.a. förslag om ändrade regler för miljömärkningar. Förslaget syftar bl.a. att till skydda konsumenter mot vilseledande miljöpåståenden och samtidigt skydda seriösa näringsidkare genom att minska floran av miljömärkningar och säkerställa lika konkurrensvillkor på EU:s inre marknad.

Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att föreslå något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena. De bör därför avslås.

Ur avsnittet "Märkningsfrågor m.m." i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att den som sänder en bluffaktura normalt gör sig skyldig till brott. För att åstadkomma en effektivare sanktion mot fakturabedrägerier infördes under 2017 en ny straffbestämmelse i brottsbalken om grovt fordringsbedrägeri som tar sikte på systematiska bedrägerier med bluffakturor. Bluffakturor är också förbjudna enligt marknadsrättsliga regler, och det finns marknadsrättsliga sanktioner att ta till mot den som skickar falska fakturor. I avtalslagen finns bestämmelser om vad som krävs för att ett avtal ska anses ha ingåtts. Den gällande lagstiftningen tar alltså tydligt avstånd från den här typen av verksamhet.

Likväl förekommer det bedrägerier med bluffakturor, vilket drabbar både privatpersoner och företag. För småföretagare och privatpersoner med begränsade ekonomiska och juridiska resurser kan konsekvenserna bli särskilt allvarliga. Det behöver därför bedrivas ett brett arbete för att motverka bluffakturor. Det är också viktigt att de som drabbas av bluffakturor kan få tillräcklig vägledning och stöd.

Utskottet noterar att det från branschens sida sedan flera år pågår ett informationsarbete, och på Svensk Handels webbplats finns det en varningslista över företag som bedriver verksamhet med bluffakturor eller liknande. Många bransch- och intresseorganisationer informerar om hur man ska gå till väga om man får en bluffaktura och hur man kan skydda sig mot olika former av bedrägerier. Råd och stöd lämnas också till enskilda medlemmar som har drabbats. Information om hur en bluffaktura kan bestridas finns bl.a. på polisens och Kronofogdemyndighetens webbplatser, och även konsumentupplysningstjänsten Hallå konsument lämnar sådan information. Konsumentverket har dessutom en varningslista med information och vägledning om aktuella och angelägna konsumentproblem. På Konsumentverkets webbplats finns också information riktad till företagare om bl.a. avtal, villkor och marknadsföring som företagare behöver känna till vid sina kontakter med konsumenter.

Utredningen om åtgärder mot fakturabedrägerier har kartlagt omfattningen och karaktären av problemen med bluffakturor och övervägt behovet av ändringar i lagstiftningen. Enligt utredningen ger ofta de regler som redan finns ett tillräckligt skydd mot fakturabedrägerier, men på flera rättsområden tillämpas inte reglerna som det är tänkt. Utredningen anser därför att det finns behov av ytterligare informationsinsatser riktade till både konsumenter och företag, utöver de som görs i dag. Enligt utredningen bör samhället tillhandahålla sådan information.

Utredningsbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och det finns enligt utskottet inte skäl att föregripa resultatet av det arbetet med ett tillkännagivande. Motion 2022/23:966 (SD) yrkandena 4 och 5 bör avslås.

Konsumentverket är en förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor, och myndigheten har ansvar bl.a. för att stärka konsumenternas ställning på marknaden genom kontakter med privata aktörer. I det arbetet ska myndigheten bl.a. tillhandahålla information om de konsumentskyddande regler som ligger inom myndighetens ansvarsområde (se 1 § förordningen [2009:607] med instruktion för Konsumentverket). Utskottet är inte berett att ställa sig bakom förslaget i motion 2022/23:1231 (V) yrkande 9 om ett uppdrag till Konsumentverket att utveckla stöd och information till företagare om vilket skydd man har som företagare. Även detta motionsyrkande bör därför avslås.

Ur avsnittet "Bluffakturor" i betänkandet, som även gäller punkt 7. Läs betänkandet