Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner

Som framgår ovan har utskottet vid flera tillfällen efterfrågat lagändringar som syftar till att stärka det straffrättsliga skyddet för vissa yrkesgrupper och samhällsviktiga funktioner. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat lagförslag som syftar till detta.

Som motionärerna anför kan utsattheten visserligen minskas och skyddet för utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner stärkas genom andra åtgärder än straffrättsliga. Samtidigt kan hot, våld och andra angrepp aldrig helt förebyggas genom t.ex. arbetsmiljömässiga åtgärder. Det finns också, som regeringen anför, anledning att genom lagstiftning särskilt markera allvaret av sådana kränkningar som inte bara utgör ett angrepp mot den som utövar den samhällsnyttiga funktionen utan i förlängningen även mot den samhällsnyttiga funktionen och samhället som sådant. Utskottet delar därför de bedömningar som görs i propositionen om att det finns ett behov av en särskild straffskärpningsgrund för brott som begåtts mot en person på grund av att han eller hon eller någon närstående yrkesmässigt bedrivit nyhetsförmedling eller annan journalistik liksom ett förstärkt straffrättsligt skydd för utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner.

Utskottet delar vidare regeringens bedömning att straffet för allvarliga fall av brott mot tystnadsplikt behöver skärpas på så sätt att maximistraffet höjs för brott mot tystnadsplikt och det införs ett grovt brott mot tystnadsplikt.

Sammantaget anser utskottet att den föreslagna lagstiftningen har fått en väl avvägd utformning och att riksdagen bör bifalla regeringens förslag. Utskottet avstyrker därmed motion 2022/23:2392 (V) yrkande 1.

Mot bakgrund av att utskottet ställt sig bakom regeringens förslag saknas det anledning för riksdagen att göra några sådana tillkännagivanden som motionärerna efterfrågar i motion 2022/23:2392 (V) yrkandena 2, 3 och 4. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandena.

Utskottet är inte berett att ta några initiativ till att utsträcka skyddet ytterligare så att det, på sätt som efterfrågas i motion 2022/23:2391 (MP) yrkande 1, även skulle omfatta bl.a. opinionsbildare som arbetar inom civilsamhället. Utskottet avstyrker därför yrkandet.

Det har inte heller framkommit några omständigheter som ger utskottet anledning att ställa sig bakom ett sådant tillkännagivande som efterfrågas i motion 2022/23:2391 (MP) yrkande 2 om att arbetet mot hot och hat ska intensifieras. Utskottet avstyrker därför yrkandet.

Avslutningsvis har utskottet inte något att invända mot regeringens redovisning av tillkännagivandena.

Reservationer

1.

Regeringens lagförslag, punkt 1 (V)

av Gudrun Nordborg (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2392 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 1 och

avslår proposition 2022/23:106 punkterna 1–5.

Ställningstagande

Alla människor har rätt att arbeta i en trygg och säker arbetsmiljö som ger yrkesmässig och personlig utveckling, en arbetsmiljö som gör det möjligt att avsluta sitt yrkesliv med bibehållen fysisk och psykisk hälsa. Att människor, ofta i olika människovårdande eller klientnära yrken, utsätts för hot och våld i samband med sin yrkesutövning är inte acceptabelt. För att minimera riskerna för våld och hot i arbetslivet är det nödvändigt att respektive verksamhet har tillräckliga resurser och tillräckligt mycket personal för att förebygga och hantera konfliktsituationer. Vidare är väl inarbetade säkerhetsrutiner och ett kontinuerligt arbetsmiljöarbete av största vikt. Arbetsgivaren har ett ansvar för att ensamarbete i potentiellt hotfulla och våldsamma situationer ska undvikas. Dessvärre har den senaste statsbudgeten medfört kraftiga nedskärningar i skola, vård och omsorg. Det finns även stora brister i arbetsmiljön på svensk arbetsmarknad. För att på allvar förbättra arbetsmiljön krävs betydligt mer, såväl resurser som förändrad lagstiftning.

Jag håller med regeringen om att angrepp mot journalister och mot utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner är ett allvarligt problem. Min grundinställning är dock att straffskärpningar inte är det mest lämpliga sättet för att komma till rätta med vare sig hot mot demokratin, arbetsmiljöproblem eller budgetunderskott i välfärden. Man kan ifrågasätta det rimliga i att ständigt utvidga straffskärpningsbestämmelsen. Regleringen har under senare år kommit att utvidgas till att innehålla en uppräkning av allt fler försvårande omständigheter för straffvärdebedömningen av tämligen varierande inriktning. Tillvägagångssättet innebär enligt Lagrådet en risk för att bestämmelsens generella och exemplifierande innebörd kan gå förlorad när allt fler omständigheter särskilt ska pekas ut som generella straffskärpningsgrunder. Regleringen riskerar också att bli svåröverskådlig. Jag instämmer i Lagrådets synpunkter.

Enligt min mening är det ytterst tveksamt om det är rimligt att utvidga våld och hot mot tjänsteman till att gälla skolpersonal. Självfallet är det mycket viktigt att våld och hot mot denna grupp förebyggs och bekämpas och att inträffade brott polisanmäls. Men att arbeta mer förebyggande så att våldsamma och hotfulla situationer uppstår i mindre utsträckning är en mycket bättre väg att gå än att utvidga den aktuella straffbestämmelsen. Utredningens förslag omfattar inte heller utbildningspersonal inom högskolan och jag ifrågasätter därför om beredningskravet är uppfyllt i den delen.

När det gäller förslaget om straffskärpningar för brott mot tystnadsplikt innebär lagförslaget att den redan komplicerade lagstiftningen kring sekretess kommer att bli ännu mer svårtillämpad för de yrkesgrupper som omfattas. Det är enligt min mening av yttersta vikt att meddelarfriheten inte inskränks, något som flera remissinstanser befarar. Jag står därför inte bakom regeringens förslag i denna del.

Jag anser sammanfattningsvis att riksdagen bör avslå regeringens förslag.

2.

Stärkt straffrättsligt skydd för journalister, hälso- och sjukvårdspersonal samt räddningstjänstpersonal, punkt 2 (V)

Ur avsnittet "Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3 och 4. Läs betänkandet

Som framgår ovan har utskottet vid flera tillfällen efterfrågat lagändringar som syftar till att stärka det straffrättsliga skyddet för vissa yrkesgrupper och samhällsviktiga funktioner. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat lagförslag som syftar till detta.

Som motionärerna anför kan utsattheten visserligen minskas och skyddet för utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner stärkas genom andra åtgärder än straffrättsliga. Samtidigt kan hot, våld och andra angrepp aldrig helt förebyggas genom t.ex. arbetsmiljömässiga åtgärder. Det finns också, som regeringen anför, anledning att genom lagstiftning särskilt markera allvaret av sådana kränkningar som inte bara utgör ett angrepp mot den som utövar den samhällsnyttiga funktionen utan i förlängningen även mot den samhällsnyttiga funktionen och samhället som sådant. Utskottet delar därför de bedömningar som görs i propositionen om att det finns ett behov av en särskild straffskärpningsgrund för brott som begåtts mot en person på grund av att han eller hon eller någon närstående yrkesmässigt bedrivit nyhetsförmedling eller annan journalistik liksom ett förstärkt straffrättsligt skydd för utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner.

Utskottet delar vidare regeringens bedömning att straffet för allvarliga fall av brott mot tystnadsplikt behöver skärpas på så sätt att maximistraffet höjs för brott mot tystnadsplikt och det införs ett grovt brott mot tystnadsplikt.

Sammantaget anser utskottet att den föreslagna lagstiftningen har fått en väl avvägd utformning och att riksdagen bör bifalla regeringens förslag. Utskottet avstyrker därmed motion 2022/23:2392 (V) yrkande 1.

Mot bakgrund av att utskottet ställt sig bakom regeringens förslag saknas det anledning för riksdagen att göra några sådana tillkännagivanden som motionärerna efterfrågar i motion 2022/23:2392 (V) yrkandena 2, 3 och 4. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandena.

Utskottet är inte berett att ta några initiativ till att utsträcka skyddet ytterligare så att det, på sätt som efterfrågas i motion 2022/23:2391 (MP) yrkande 1, även skulle omfatta bl.a. opinionsbildare som arbetar inom civilsamhället. Utskottet avstyrker därför yrkandet.

Det har inte heller framkommit några omständigheter som ger utskottet anledning att ställa sig bakom ett sådant tillkännagivande som efterfrågas i motion 2022/23:2391 (MP) yrkande 2 om att arbetet mot hot och hat ska intensifieras. Utskottet avstyrker därför yrkandet.

Avslutningsvis har utskottet inte något att invända mot regeringens redovisning av tillkännagivandena.

Reservationer

1.

Regeringens lagförslag, punkt 1 (V)

av Gudrun Nordborg (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2392 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 1 och

avslår proposition 2022/23:106 punkterna 1–5.

Ställningstagande

Alla människor har rätt att arbeta i en trygg och säker arbetsmiljö som ger yrkesmässig och personlig utveckling, en arbetsmiljö som gör det möjligt att avsluta sitt yrkesliv med bibehållen fysisk och psykisk hälsa. Att människor, ofta i olika människovårdande eller klientnära yrken, utsätts för hot och våld i samband med sin yrkesutövning är inte acceptabelt. För att minimera riskerna för våld och hot i arbetslivet är det nödvändigt att respektive verksamhet har tillräckliga resurser och tillräckligt mycket personal för att förebygga och hantera konfliktsituationer. Vidare är väl inarbetade säkerhetsrutiner och ett kontinuerligt arbetsmiljöarbete av största vikt. Arbetsgivaren har ett ansvar för att ensamarbete i potentiellt hotfulla och våldsamma situationer ska undvikas. Dessvärre har den senaste statsbudgeten medfört kraftiga nedskärningar i skola, vård och omsorg. Det finns även stora brister i arbetsmiljön på svensk arbetsmarknad. För att på allvar förbättra arbetsmiljön krävs betydligt mer, såväl resurser som förändrad lagstiftning.

Jag håller med regeringen om att angrepp mot journalister och mot utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner är ett allvarligt problem. Min grundinställning är dock att straffskärpningar inte är det mest lämpliga sättet för att komma till rätta med vare sig hot mot demokratin, arbetsmiljöproblem eller budgetunderskott i välfärden. Man kan ifrågasätta det rimliga i att ständigt utvidga straffskärpningsbestämmelsen. Regleringen har under senare år kommit att utvidgas till att innehålla en uppräkning av allt fler försvårande omständigheter för straffvärdebedömningen av tämligen varierande inriktning. Tillvägagångssättet innebär enligt Lagrådet en risk för att bestämmelsens generella och exemplifierande innebörd kan gå förlorad när allt fler omständigheter särskilt ska pekas ut som generella straffskärpningsgrunder. Regleringen riskerar också att bli svåröverskådlig. Jag instämmer i Lagrådets synpunkter.

Enligt min mening är det ytterst tveksamt om det är rimligt att utvidga våld och hot mot tjänsteman till att gälla skolpersonal. Självfallet är det mycket viktigt att våld och hot mot denna grupp förebyggs och bekämpas och att inträffade brott polisanmäls. Men att arbeta mer förebyggande så att våldsamma och hotfulla situationer uppstår i mindre utsträckning är en mycket bättre väg att gå än att utvidga den aktuella straffbestämmelsen. Utredningens förslag omfattar inte heller utbildningspersonal inom högskolan och jag ifrågasätter därför om beredningskravet är uppfyllt i den delen.

När det gäller förslaget om straffskärpningar för brott mot tystnadsplikt innebär lagförslaget att den redan komplicerade lagstiftningen kring sekretess kommer att bli ännu mer svårtillämpad för de yrkesgrupper som omfattas. Det är enligt min mening av yttersta vikt att meddelarfriheten inte inskränks, något som flera remissinstanser befarar. Jag står därför inte bakom regeringens förslag i denna del.

Jag anser sammanfattningsvis att riksdagen bör avslå regeringens förslag.

2.

Stärkt straffrättsligt skydd för journalister, hälso- och sjukvårdspersonal samt räddningstjänstpersonal, punkt 2 (V)

Ur avsnittet "Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3 och 4. Läs betänkandet

Som framgår ovan har utskottet vid flera tillfällen efterfrågat lagändringar som syftar till att stärka det straffrättsliga skyddet för vissa yrkesgrupper och samhällsviktiga funktioner. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat lagförslag som syftar till detta.

Som motionärerna anför kan utsattheten visserligen minskas och skyddet för utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner stärkas genom andra åtgärder än straffrättsliga. Samtidigt kan hot, våld och andra angrepp aldrig helt förebyggas genom t.ex. arbetsmiljömässiga åtgärder. Det finns också, som regeringen anför, anledning att genom lagstiftning särskilt markera allvaret av sådana kränkningar som inte bara utgör ett angrepp mot den som utövar den samhällsnyttiga funktionen utan i förlängningen även mot den samhällsnyttiga funktionen och samhället som sådant. Utskottet delar därför de bedömningar som görs i propositionen om att det finns ett behov av en särskild straffskärpningsgrund för brott som begåtts mot en person på grund av att han eller hon eller någon närstående yrkesmässigt bedrivit nyhetsförmedling eller annan journalistik liksom ett förstärkt straffrättsligt skydd för utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner.

Utskottet delar vidare regeringens bedömning att straffet för allvarliga fall av brott mot tystnadsplikt behöver skärpas på så sätt att maximistraffet höjs för brott mot tystnadsplikt och det införs ett grovt brott mot tystnadsplikt.

Sammantaget anser utskottet att den föreslagna lagstiftningen har fått en väl avvägd utformning och att riksdagen bör bifalla regeringens förslag. Utskottet avstyrker därmed motion 2022/23:2392 (V) yrkande 1.

Mot bakgrund av att utskottet ställt sig bakom regeringens förslag saknas det anledning för riksdagen att göra några sådana tillkännagivanden som motionärerna efterfrågar i motion 2022/23:2392 (V) yrkandena 2, 3 och 4. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandena.

Utskottet är inte berett att ta några initiativ till att utsträcka skyddet ytterligare så att det, på sätt som efterfrågas i motion 2022/23:2391 (MP) yrkande 1, även skulle omfatta bl.a. opinionsbildare som arbetar inom civilsamhället. Utskottet avstyrker därför yrkandet.

Det har inte heller framkommit några omständigheter som ger utskottet anledning att ställa sig bakom ett sådant tillkännagivande som efterfrågas i motion 2022/23:2391 (MP) yrkande 2 om att arbetet mot hot och hat ska intensifieras. Utskottet avstyrker därför yrkandet.

Avslutningsvis har utskottet inte något att invända mot regeringens redovisning av tillkännagivandena.

Reservationer

1.

Regeringens lagförslag, punkt 1 (V)

av Gudrun Nordborg (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2392 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 1 och

avslår proposition 2022/23:106 punkterna 1–5.

Ställningstagande

Alla människor har rätt att arbeta i en trygg och säker arbetsmiljö som ger yrkesmässig och personlig utveckling, en arbetsmiljö som gör det möjligt att avsluta sitt yrkesliv med bibehållen fysisk och psykisk hälsa. Att människor, ofta i olika människovårdande eller klientnära yrken, utsätts för hot och våld i samband med sin yrkesutövning är inte acceptabelt. För att minimera riskerna för våld och hot i arbetslivet är det nödvändigt att respektive verksamhet har tillräckliga resurser och tillräckligt mycket personal för att förebygga och hantera konfliktsituationer. Vidare är väl inarbetade säkerhetsrutiner och ett kontinuerligt arbetsmiljöarbete av största vikt. Arbetsgivaren har ett ansvar för att ensamarbete i potentiellt hotfulla och våldsamma situationer ska undvikas. Dessvärre har den senaste statsbudgeten medfört kraftiga nedskärningar i skola, vård och omsorg. Det finns även stora brister i arbetsmiljön på svensk arbetsmarknad. För att på allvar förbättra arbetsmiljön krävs betydligt mer, såväl resurser som förändrad lagstiftning.

Jag håller med regeringen om att angrepp mot journalister och mot utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner är ett allvarligt problem. Min grundinställning är dock att straffskärpningar inte är det mest lämpliga sättet för att komma till rätta med vare sig hot mot demokratin, arbetsmiljöproblem eller budgetunderskott i välfärden. Man kan ifrågasätta det rimliga i att ständigt utvidga straffskärpningsbestämmelsen. Regleringen har under senare år kommit att utvidgas till att innehålla en uppräkning av allt fler försvårande omständigheter för straffvärdebedömningen av tämligen varierande inriktning. Tillvägagångssättet innebär enligt Lagrådet en risk för att bestämmelsens generella och exemplifierande innebörd kan gå förlorad när allt fler omständigheter särskilt ska pekas ut som generella straffskärpningsgrunder. Regleringen riskerar också att bli svåröverskådlig. Jag instämmer i Lagrådets synpunkter.

Enligt min mening är det ytterst tveksamt om det är rimligt att utvidga våld och hot mot tjänsteman till att gälla skolpersonal. Självfallet är det mycket viktigt att våld och hot mot denna grupp förebyggs och bekämpas och att inträffade brott polisanmäls. Men att arbeta mer förebyggande så att våldsamma och hotfulla situationer uppstår i mindre utsträckning är en mycket bättre väg att gå än att utvidga den aktuella straffbestämmelsen. Utredningens förslag omfattar inte heller utbildningspersonal inom högskolan och jag ifrågasätter därför om beredningskravet är uppfyllt i den delen.

När det gäller förslaget om straffskärpningar för brott mot tystnadsplikt innebär lagförslaget att den redan komplicerade lagstiftningen kring sekretess kommer att bli ännu mer svårtillämpad för de yrkesgrupper som omfattas. Det är enligt min mening av yttersta vikt att meddelarfriheten inte inskränks, något som flera remissinstanser befarar. Jag står därför inte bakom regeringens förslag i denna del.

Jag anser sammanfattningsvis att riksdagen bör avslå regeringens förslag.

2.

Stärkt straffrättsligt skydd för journalister, hälso- och sjukvårdspersonal samt räddningstjänstpersonal, punkt 2 (V)

Ur avsnittet "Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2 och 3. Läs betänkandet