Hemliga tvångsmedel - effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott

För en effektiv brottsbekämpning är det i vissa fall nödvändigt att myndigheterna har tillgång till hemliga tvångsmedel. Användningen av hemliga tvångsmedel medför emellertid inskränkningar i grundläggande rättigheter som skyddas av regeringsformen och Europakonventionen. Nya möjligheter att använda hemliga tvångsmedel bör därför föregås av noggranna överväganden där brottsbekämpningens effektivitet vägs mot den personliga integriteten.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att de senaste årens brotts-, teknik- och samhällsutveckling innebär att de brottsbekämpande myndigheterna måste arbeta på ett delvis annat sätt och att det finns ett påtagligt behov av att utredningsverktygen anpassas till den utvecklingen. Som framgår ovan har utskottet också vid flera tillfällen efterfrågat lagändringar som innebär utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel, bl.a. i preventivt syfte.

Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat ett lagförslag som innebär att hemliga tvångsmedel ska få användas i större utsträckning än i dag. Förslagen innebär sammantaget en ökad risk för den personliga integriteten men bidrar samtidigt till att förbättra möjligheterna för de brottsbekämpande myndigheterna att förhindra, utreda och lagföra allvarlig brottslighet. Utskottet delar regeringens uppfattning att förslagen sammantaget innebär en rimlig avvägning mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den föreslagna lagstiftningen har fått en väl avvägd utformning och att riksdagen bör bifalla regeringens lagförslag och avslå motion 2022/23:2403 (V).

Mot bakgrund av att utskottet ställt sig bakom regeringens förslag saknas det anledning för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om att begränsa och tydliggöra möjligheterna att använda överskottsinformation som efterfrågas i motion 2022/23:2402 (MP) yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks.

När det gäller en utvärdering av bestämmelserna om ett utvidgat tillämpningsområde för preventiva tvångsmedel konstaterar utskottet att lagstiftningen föreslås tidsbegränsas till fem år bl.a. för att det ska finnas ett tillräckligt underlag samt tid för själva utvärderingen. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens uppfattning att det inte behövs någon särskild reglering kring utvärderingen och ser inget behov av ett sådant tillkännagivande som föreslås i motionerna 2022/23:2402 (MP) yrkande 1 och 2022/23:2404 (C) yrkande 1. Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Utskottet konstaterar vidare att frågan om ökade resurser till bl.a. Säkerhets- och integritetskyddsnämnden och de allmänna domstolarna har uppmärksammats i budgetpropositionen för 2023. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om resurser för tillsyn m.m. som efterfrågas i motion 2022/23:2404 (C) yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks.

Avslutningsvis har utskottet inte något att invända mot regeringens redovisning av tillkännagivandet.

Reservationer

1.

Hemliga tvångsmedel – effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott, punkt 1 (V)

av Gudrun Nordborg (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2403 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) och

avslår proposition 2022/23:126 punkterna 1–7.

Ställningstagande

Jag ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som lett till att vi i dag börjar närma oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bana väg för ännu fler och mer ingripande åtgärder. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är svåra att överblicka.

När det gäller de enskilda lagförslagen kan inledningsvis konstateras att ett antal remissinstanser avstyrker förslagen om preventiva tvångsmedel helt eller delvis. Huvudinvändningarna handlar om att behovet av de föreslagna åtgärderna inte är tillräckligt utrett och att det är tveksamt vilka effektivitetsvinster de skulle medföra. Bland annat mot den bakgrunden anser flera remissinstanser att det inte är proportionerligt att utvidga tillämpningsområdet för preventivlagen på det sätt som föreslås. Jag instämmer i remissinstansernas kritik. Det är orimligt att utvidga preventivlagens bestämmelser på en sådan oprecis grund som gängtillhörighet, och jag ser en stor risk i att väldigt många människor som av någon anledning har kontakt med en person som kan tänkas vara delaktig i gängkriminalitet kommer att övervakas.

Jag anser vidare att de föreslagna straffvärdeventilerna för flerfaldig brottslighet urvattnar skyddet för integriteten och rättssäkerheten på ett orimligt sätt. Enligt min mening bör hemliga tvångsmedel vara avsedda att användas då någon är misstänkt för brott med högre straffvärden. Detta är även ett synsätt som stämmer överens med det EU-rättsliga kravet att hemliga tvångsmedel endast får användas för att utreda allvarlig brottslighet. Även när det gäller förslaget om utvidgade brottskataloger anser jag att det är viktigt att de hemliga tvångsmedlen reserveras för de brott som har högre straffvärden. Flera remissinstanser är också kritiska till att föra in mindre allvarliga brott i brottskatalogerna.

Vidare innebär de nya möjligheterna att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott en alltför stor utvidgning av möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel. Redan i dag finns det möjlighet att använda vissa hemliga tvångsmedel trots att det inte finns någon identifierad person som skäligen kan misstänkas för brottet. Jag anser därför att den föreslagna lagändringen varken är proportionell eller nödvändig.

Ur avsnittet "Hemliga tvångsmedel – effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3 och 4. Läs betänkandet

För en effektiv brottsbekämpning är det i vissa fall nödvändigt att myndigheterna har tillgång till hemliga tvångsmedel. Användningen av hemliga tvångsmedel medför emellertid inskränkningar i grundläggande rättigheter som skyddas av regeringsformen och Europakonventionen. Nya möjligheter att använda hemliga tvångsmedel bör därför föregås av noggranna överväganden där brottsbekämpningens effektivitet vägs mot den personliga integriteten.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att de senaste årens brotts-, teknik- och samhällsutveckling innebär att de brottsbekämpande myndigheterna måste arbeta på ett delvis annat sätt och att det finns ett påtagligt behov av att utredningsverktygen anpassas till den utvecklingen. Som framgår ovan har utskottet också vid flera tillfällen efterfrågat lagändringar som innebär utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel, bl.a. i preventivt syfte.

Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat ett lagförslag som innebär att hemliga tvångsmedel ska få användas i större utsträckning än i dag. Förslagen innebär sammantaget en ökad risk för den personliga integriteten men bidrar samtidigt till att förbättra möjligheterna för de brottsbekämpande myndigheterna att förhindra, utreda och lagföra allvarlig brottslighet. Utskottet delar regeringens uppfattning att förslagen sammantaget innebär en rimlig avvägning mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den föreslagna lagstiftningen har fått en väl avvägd utformning och att riksdagen bör bifalla regeringens lagförslag och avslå motion 2022/23:2403 (V).

Mot bakgrund av att utskottet ställt sig bakom regeringens förslag saknas det anledning för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om att begränsa och tydliggöra möjligheterna att använda överskottsinformation som efterfrågas i motion 2022/23:2402 (MP) yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks.

När det gäller en utvärdering av bestämmelserna om ett utvidgat tillämpningsområde för preventiva tvångsmedel konstaterar utskottet att lagstiftningen föreslås tidsbegränsas till fem år bl.a. för att det ska finnas ett tillräckligt underlag samt tid för själva utvärderingen. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens uppfattning att det inte behövs någon särskild reglering kring utvärderingen och ser inget behov av ett sådant tillkännagivande som föreslås i motionerna 2022/23:2402 (MP) yrkande 1 och 2022/23:2404 (C) yrkande 1. Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Utskottet konstaterar vidare att frågan om ökade resurser till bl.a. Säkerhets- och integritetskyddsnämnden och de allmänna domstolarna har uppmärksammats i budgetpropositionen för 2023. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om resurser för tillsyn m.m. som efterfrågas i motion 2022/23:2404 (C) yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks.

Avslutningsvis har utskottet inte något att invända mot regeringens redovisning av tillkännagivandet.

Reservationer

1.

Hemliga tvångsmedel – effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott, punkt 1 (V)

av Gudrun Nordborg (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2403 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) och

avslår proposition 2022/23:126 punkterna 1–7.

Ställningstagande

Jag ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som lett till att vi i dag börjar närma oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bana väg för ännu fler och mer ingripande åtgärder. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är svåra att överblicka.

När det gäller de enskilda lagförslagen kan inledningsvis konstateras att ett antal remissinstanser avstyrker förslagen om preventiva tvångsmedel helt eller delvis. Huvudinvändningarna handlar om att behovet av de föreslagna åtgärderna inte är tillräckligt utrett och att det är tveksamt vilka effektivitetsvinster de skulle medföra. Bland annat mot den bakgrunden anser flera remissinstanser att det inte är proportionerligt att utvidga tillämpningsområdet för preventivlagen på det sätt som föreslås. Jag instämmer i remissinstansernas kritik. Det är orimligt att utvidga preventivlagens bestämmelser på en sådan oprecis grund som gängtillhörighet, och jag ser en stor risk i att väldigt många människor som av någon anledning har kontakt med en person som kan tänkas vara delaktig i gängkriminalitet kommer att övervakas.

Jag anser vidare att de föreslagna straffvärdeventilerna för flerfaldig brottslighet urvattnar skyddet för integriteten och rättssäkerheten på ett orimligt sätt. Enligt min mening bör hemliga tvångsmedel vara avsedda att användas då någon är misstänkt för brott med högre straffvärden. Detta är även ett synsätt som stämmer överens med det EU-rättsliga kravet att hemliga tvångsmedel endast får användas för att utreda allvarlig brottslighet. Även när det gäller förslaget om utvidgade brottskataloger anser jag att det är viktigt att de hemliga tvångsmedlen reserveras för de brott som har högre straffvärden. Flera remissinstanser är också kritiska till att föra in mindre allvarliga brott i brottskatalogerna.

Vidare innebär de nya möjligheterna att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott en alltför stor utvidgning av möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel. Redan i dag finns det möjlighet att använda vissa hemliga tvångsmedel trots att det inte finns någon identifierad person som skäligen kan misstänkas för brottet. Jag anser därför att den föreslagna lagändringen varken är proportionell eller nödvändig.

Ur avsnittet "Hemliga tvångsmedel – effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3 och 4. Läs betänkandet

För en effektiv brottsbekämpning är det i vissa fall nödvändigt att myndigheterna har tillgång till hemliga tvångsmedel. Användningen av hemliga tvångsmedel medför emellertid inskränkningar i grundläggande rättigheter som skyddas av regeringsformen och Europakonventionen. Nya möjligheter att använda hemliga tvångsmedel bör därför föregås av noggranna överväganden där brottsbekämpningens effektivitet vägs mot den personliga integriteten.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att de senaste årens brotts-, teknik- och samhällsutveckling innebär att de brottsbekämpande myndigheterna måste arbeta på ett delvis annat sätt och att det finns ett påtagligt behov av att utredningsverktygen anpassas till den utvecklingen. Som framgår ovan har utskottet också vid flera tillfällen efterfrågat lagändringar som innebär utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel, bl.a. i preventivt syfte.

Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat ett lagförslag som innebär att hemliga tvångsmedel ska få användas i större utsträckning än i dag. Förslagen innebär sammantaget en ökad risk för den personliga integriteten men bidrar samtidigt till att förbättra möjligheterna för de brottsbekämpande myndigheterna att förhindra, utreda och lagföra allvarlig brottslighet. Utskottet delar regeringens uppfattning att förslagen sammantaget innebär en rimlig avvägning mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den föreslagna lagstiftningen har fått en väl avvägd utformning och att riksdagen bör bifalla regeringens lagförslag och avslå motion 2022/23:2403 (V).

Mot bakgrund av att utskottet ställt sig bakom regeringens förslag saknas det anledning för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om att begränsa och tydliggöra möjligheterna att använda överskottsinformation som efterfrågas i motion 2022/23:2402 (MP) yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks.

När det gäller en utvärdering av bestämmelserna om ett utvidgat tillämpningsområde för preventiva tvångsmedel konstaterar utskottet att lagstiftningen föreslås tidsbegränsas till fem år bl.a. för att det ska finnas ett tillräckligt underlag samt tid för själva utvärderingen. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens uppfattning att det inte behövs någon särskild reglering kring utvärderingen och ser inget behov av ett sådant tillkännagivande som föreslås i motionerna 2022/23:2402 (MP) yrkande 1 och 2022/23:2404 (C) yrkande 1. Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Utskottet konstaterar vidare att frågan om ökade resurser till bl.a. Säkerhets- och integritetskyddsnämnden och de allmänna domstolarna har uppmärksammats i budgetpropositionen för 2023. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om resurser för tillsyn m.m. som efterfrågas i motion 2022/23:2404 (C) yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks.

Avslutningsvis har utskottet inte något att invända mot regeringens redovisning av tillkännagivandet.

Reservationer

1.

Hemliga tvångsmedel – effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott, punkt 1 (V)

av Gudrun Nordborg (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2403 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) och

avslår proposition 2022/23:126 punkterna 1–7.

Ställningstagande

Jag ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som lett till att vi i dag börjar närma oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bana väg för ännu fler och mer ingripande åtgärder. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är svåra att överblicka.

När det gäller de enskilda lagförslagen kan inledningsvis konstateras att ett antal remissinstanser avstyrker förslagen om preventiva tvångsmedel helt eller delvis. Huvudinvändningarna handlar om att behovet av de föreslagna åtgärderna inte är tillräckligt utrett och att det är tveksamt vilka effektivitetsvinster de skulle medföra. Bland annat mot den bakgrunden anser flera remissinstanser att det inte är proportionerligt att utvidga tillämpningsområdet för preventivlagen på det sätt som föreslås. Jag instämmer i remissinstansernas kritik. Det är orimligt att utvidga preventivlagens bestämmelser på en sådan oprecis grund som gängtillhörighet, och jag ser en stor risk i att väldigt många människor som av någon anledning har kontakt med en person som kan tänkas vara delaktig i gängkriminalitet kommer att övervakas.

Jag anser vidare att de föreslagna straffvärdeventilerna för flerfaldig brottslighet urvattnar skyddet för integriteten och rättssäkerheten på ett orimligt sätt. Enligt min mening bör hemliga tvångsmedel vara avsedda att användas då någon är misstänkt för brott med högre straffvärden. Detta är även ett synsätt som stämmer överens med det EU-rättsliga kravet att hemliga tvångsmedel endast får användas för att utreda allvarlig brottslighet. Även när det gäller förslaget om utvidgade brottskataloger anser jag att det är viktigt att de hemliga tvångsmedlen reserveras för de brott som har högre straffvärden. Flera remissinstanser är också kritiska till att föra in mindre allvarliga brott i brottskatalogerna.

Vidare innebär de nya möjligheterna att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott en alltför stor utvidgning av möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel. Redan i dag finns det möjlighet att använda vissa hemliga tvångsmedel trots att det inte finns någon identifierad person som skäligen kan misstänkas för brottet. Jag anser därför att den föreslagna lagändringen varken är proportionell eller nödvändig.

Ur avsnittet "Hemliga tvångsmedel – effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2 och 4. Läs betänkandet

För en effektiv brottsbekämpning är det i vissa fall nödvändigt att myndigheterna har tillgång till hemliga tvångsmedel. Användningen av hemliga tvångsmedel medför emellertid inskränkningar i grundläggande rättigheter som skyddas av regeringsformen och Europakonventionen. Nya möjligheter att använda hemliga tvångsmedel bör därför föregås av noggranna överväganden där brottsbekämpningens effektivitet vägs mot den personliga integriteten.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att de senaste årens brotts-, teknik- och samhällsutveckling innebär att de brottsbekämpande myndigheterna måste arbeta på ett delvis annat sätt och att det finns ett påtagligt behov av att utredningsverktygen anpassas till den utvecklingen. Som framgår ovan har utskottet också vid flera tillfällen efterfrågat lagändringar som innebär utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel, bl.a. i preventivt syfte.

Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat ett lagförslag som innebär att hemliga tvångsmedel ska få användas i större utsträckning än i dag. Förslagen innebär sammantaget en ökad risk för den personliga integriteten men bidrar samtidigt till att förbättra möjligheterna för de brottsbekämpande myndigheterna att förhindra, utreda och lagföra allvarlig brottslighet. Utskottet delar regeringens uppfattning att förslagen sammantaget innebär en rimlig avvägning mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den föreslagna lagstiftningen har fått en väl avvägd utformning och att riksdagen bör bifalla regeringens lagförslag och avslå motion 2022/23:2403 (V).

Mot bakgrund av att utskottet ställt sig bakom regeringens förslag saknas det anledning för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om att begränsa och tydliggöra möjligheterna att använda överskottsinformation som efterfrågas i motion 2022/23:2402 (MP) yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks.

När det gäller en utvärdering av bestämmelserna om ett utvidgat tillämpningsområde för preventiva tvångsmedel konstaterar utskottet att lagstiftningen föreslås tidsbegränsas till fem år bl.a. för att det ska finnas ett tillräckligt underlag samt tid för själva utvärderingen. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens uppfattning att det inte behövs någon särskild reglering kring utvärderingen och ser inget behov av ett sådant tillkännagivande som föreslås i motionerna 2022/23:2402 (MP) yrkande 1 och 2022/23:2404 (C) yrkande 1. Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Utskottet konstaterar vidare att frågan om ökade resurser till bl.a. Säkerhets- och integritetskyddsnämnden och de allmänna domstolarna har uppmärksammats i budgetpropositionen för 2023. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om resurser för tillsyn m.m. som efterfrågas i motion 2022/23:2404 (C) yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks.

Avslutningsvis har utskottet inte något att invända mot regeringens redovisning av tillkännagivandet.

Reservationer

1.

Hemliga tvångsmedel – effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott, punkt 1 (V)

av Gudrun Nordborg (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2403 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) och

avslår proposition 2022/23:126 punkterna 1–7.

Ställningstagande

Jag ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som lett till att vi i dag börjar närma oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bana väg för ännu fler och mer ingripande åtgärder. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är svåra att överblicka.

När det gäller de enskilda lagförslagen kan inledningsvis konstateras att ett antal remissinstanser avstyrker förslagen om preventiva tvångsmedel helt eller delvis. Huvudinvändningarna handlar om att behovet av de föreslagna åtgärderna inte är tillräckligt utrett och att det är tveksamt vilka effektivitetsvinster de skulle medföra. Bland annat mot den bakgrunden anser flera remissinstanser att det inte är proportionerligt att utvidga tillämpningsområdet för preventivlagen på det sätt som föreslås. Jag instämmer i remissinstansernas kritik. Det är orimligt att utvidga preventivlagens bestämmelser på en sådan oprecis grund som gängtillhörighet, och jag ser en stor risk i att väldigt många människor som av någon anledning har kontakt med en person som kan tänkas vara delaktig i gängkriminalitet kommer att övervakas.

Jag anser vidare att de föreslagna straffvärdeventilerna för flerfaldig brottslighet urvattnar skyddet för integriteten och rättssäkerheten på ett orimligt sätt. Enligt min mening bör hemliga tvångsmedel vara avsedda att användas då någon är misstänkt för brott med högre straffvärden. Detta är även ett synsätt som stämmer överens med det EU-rättsliga kravet att hemliga tvångsmedel endast får användas för att utreda allvarlig brottslighet. Även när det gäller förslaget om utvidgade brottskataloger anser jag att det är viktigt att de hemliga tvångsmedlen reserveras för de brott som har högre straffvärden. Flera remissinstanser är också kritiska till att föra in mindre allvarliga brott i brottskatalogerna.

Vidare innebär de nya möjligheterna att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott en alltför stor utvidgning av möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel. Redan i dag finns det möjlighet att använda vissa hemliga tvångsmedel trots att det inte finns någon identifierad person som skäligen kan misstänkas för brottet. Jag anser därför att den föreslagna lagändringen varken är proportionell eller nödvändig.

Ur avsnittet "Hemliga tvångsmedel – effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2 och 3. Läs betänkandet