Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster

Enligt utskottets bedömning är kraven på säker hantering av el högt ställda i Sverige. Elsäkerhetsverket har här en viktig uppgift när det gäller att arbeta för hög elsäkerhet och störningsfri el, bl.a. genom att bedriva tillsyn över att elinstallationsföretag och elinstallatörer följer lagstiftningen på elsäkerhetsområdet. Några särskilda uttalanden från riksdagens sida när det gäller elsäkerhet anser utskottet inte vara påkallat med anledning av det som anförs i en av motionerna.

Samtidigt kan ett allt större fokus på en omfattande elektrifiering av flera samhällssektorer medföra nya krav på både kunnande och regelverk. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på att Energimyndigheten har fått i uppdrag att samordna en nationell kraftsamling kring kompetensförsörjning för elektrifieringen. Här förutsätter utskottet att myndigheten även berör frågor om de eventuella risker som finns med att bygga något så samhällsviktigt som elektrifieringen på ett kompetenstillskott från andra länder eller företag med utländskt ägande.

Sammantaget finner utskottet inte att det är motiverat för riksdagen att ställa sig bakom förslagen i de här aktuella motionerna, varför yrkandena avstyrks.

Reservationer

1.

Definitionen av obalans, punkt 2 (S, C, MP)

av Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S), Elin Söderberg (MP), Aida Birinxhiku (S) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2022/23:2337 av Rickard Nordin (C) yrkande 1 och

2022/23:2338 av Marielle Lahti (MP).

Ställningstagande

Vi vill möjliggöra för nya innovativa affärsmodeller som främjar en smartare elanvändning – något som alla, inklusive hushållen, vinner på. Detta handlar bl.a. om att skapa förutsättningar för s.k. aggregatorer att verka på den svenska elmarknaden. Därför ser vi i grunden positivt på förslagen i propositionen som adresserar flera hinder på ett bra sätt. Men propositionens nuvarande utformning riskerar dessvärre också att orsaka vissa problem.

Propositionens huvudsyfte är att införa det s.k. elmarknadsdirektivets bestämmelser i den svenska lagstiftningen. Elmarknadsdirektivet skulle i alla delar ha varit genomfört i nationell rätt senast den 31 december 2020 och vi har – bl.a. av det skälet – i det föregående valt att ställa oss bakom utskottets förslag om att tillstyrka propositionen i dess helhet. Oaktat detta faktum anser vi att förslaget innehåller vissa svagheter som gör att det redan nu finns skäl för regeringen att överväga en del förändringar. Det vi främst åsyftar är den definition av obalans som regeringen har föreslagit i propositionen. Här tycker vi oss kunna skönja en sådan överimplementering som inte sällan präglar införandet av EU:s rättsakter i den svenska lagstiftningen. Sådan överimplementering kan ibland vara av godo men emellanåt också vara olämplig eller rent av skadlig.

I det här fallet menar vi att regeringens definition av obalans i lagförslaget blir alldeles för bred, till men för de som vill tillhandahålla aggregatortjänster. Enligt vår uppfattning är det avgörande att begreppet obalans definieras tydligt i linje med den terminologi som används inom EU-rätten. Med den breda tolkning av begreppet obalans som föreslås av regeringen blir det ekonomiska ansvar som nämns i EU-förordningen alltför långtgående och därmed ett hinder för marknadstillträde för aggregerad efterfrågeflexibilitet. Förslaget riskerar att omintetgöra intentionen med regelverket, nämligen att främja nya aktörers möjligheter att hjälpa både elkunder och hela elsystemet. Regeringens förslag gynnar den befintliga elproduktionen, missgynnar aggregeringsleverantörer och skapar onödiga hinder för marknadsinträde, vilket också riskerar att försämra konkurrensen och leda till dyrare el för konsumenterna.

Med hänvisning till det anförda anser vi att regeringen bör se över konsekvenserna av sitt lagförslag i denna del och återkomma till riksdagen med ett reviderat förslag.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

2.

Ekonomiskt ansvar och kompensationsmodell för obalanserna, punkt 3 (S, C)

av Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S), Aida Birinxhiku (S) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2337 av Rickard Nordin (C) yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Som vi redan har framfört tidigare i detta betänkande är vi i grunden positivt inställda till att bestämmelserna om aggregeringstjänster nu kommer på plats. Oaktat detta har vi även signalerat vissa dubier när det gäller hur regeringen har valt att ta sig an delar av lagstiftningsärendet. Det finns helt enkelt ett antal tillkortakommanden som bör rättas till genom att regeringen hörsammar våra synpunkter och återkommer till riksdagen med ett reviderat lagförslag.

Utöver det vi har anfört om att regeringen föreslår en alltför bred definition av begreppet obalans vill vi även hävda att regeringens lagförslag gynnar de befintliga balansansvariga på ett onödigt sätt genom att alla aggregatorer måste knyta sig till en balansansvarig om bolaget inte självt är det. Det kravet försvårar för nya aktörer att etablera sig. Vi menar att det viktiga i stället är att någon tar det ekonomiska ansvaret för de obalanser som uppstår med hänsyn till att det är just obalanser som ska hanteras och att det alltså inte handlar om en generell påverkan.

Genom att bredda basen för finansiering av obalanser till alla som har nytta av dessa tjänster kan tjänsterna åstadkommas samtidigt som obalanser finansieras. Det är därför viktigt att regeringen säkerställer en klok kompensationsmodell.

Nuvarande lagförslag riskerar att allvarligt hämma utvecklingen av aggregatorer. Kravet på att vara eller ha en balansansvarig kommer att göra att vissa aggregatorer inte har möjlighet att fortsätta sin verksamhet, eftersom det krävs en betydande ekonomisk säkerhet. Mindre aktörer kommer att ha svårt att etablera sig och de stora bolagen har en avgörande fördel. Konsekvensen blir att konkurrensen hämmas och att konsumenterna får betala högre priser. Utformningen av kompensationen riskerar att helt slå undan affärsmöjligheterna för aggregatorerna om de måste stå för hela kompensationen.

Ur avsnittet "Vissa kompetensfrågor" i betänkandet, som även gäller punkt 26. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Regeringens lagförslag

– Definitionen av obalans

– Ekonomiskt ansvar och kompensationsmodell för obalanserna

– Aggregerade resurser och kvarstående hinder.

Regeringens lagförslag

Detta lagstiftningsärende handlar till övervägande del om att införa de bestämmelser om leverans av el och om s.k. aggregeringstjänster som finns i EU:s elmarknadsdirektiv i den svenska lagstiftningen. Bestämmelserna i elmarknadsdirektivet skulle i alla delar ha varit införda i nationell rätt senast den 31 december 2020.

Utskottet har inga invändningar mot regeringens förslag till lagändringar. Däremot har det under beredningen av ärendet framkommit att förslaget om att 8 kap. ellagen ska upphöra att gälla och i stället ersättas av vissa nya bestämmelser har gjort att ett nödvändigt bemyndigande har fallit bort. I regeringens förslag till ändring i ellagen finns nämligen ingen motsvarighet till det hittillsvarande normgivningsbemyndigandet i 8 kap. 6 § fjärde stycket ellagen. Ett sådant bemyndigande krävs dock för att det ska gå att meddela föreskrifter om olika administrativa förfaranden, bl.a. att nätföretag ska sända underrättelser till elleverantörer vid påbörjande eller övertagande av leverans av el. Sådana föreskrifter finns redan i dag, och utan ett normgivningsbemyndigande skulle dessa sakna stöd i ellagen.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet ett tillägg i 3 kap. 11 § ellagen med innebörden att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att sända underrättelser med anledning av att en elleverantör påbörjar eller övertar leveranserna av el i en uttagspunkt. Utskottets förslag har samma innebörd som den tidigare bestämmelsen i 8 kap. 6 § fjärde stycket ellagen. Utskottets förslag till ändring i ellagen föreslås träda i kraft vid samma tidpunkt som regeringens förslag till ändringar i samma lag, dvs. den 1 juni 2023.

Med detta tillägg tillstyrker utskottet regeringens förslag i propositionen.

Definitionen av obalans

Utskottet kan inledningsvis konstatera att det för att genomföra elmarknadsdirektivet i Sverige i de delar som gäller oberoende aggregering krävs ändringar i de regler som gäller för balanseringen av det nationella elsystemet. Enligt direktivet ska medlemsstaterna bl.a. säkerställa att relevanta regelverk innehåller en skyldighet för marknadsaktörer som deltar i aggregering att vara ekonomiskt ansvariga för de obalanser de orsakar i elsystemet. I det avseendet ska de vara balansansvariga parter eller delegera sitt balansansvar i enlighet med artikel 5 i EU:s elmarknadsförordning (artikel 17.3 d).

Regeringens förslag i denna del bygger på ett underlag som har tagits fram gemensamt av de nordiska energitillsynsmyndigheternas samarbetsorganisation Nordreg med utgångspunkten att en nordisk samsyn när det gäller dessa frågor underlättar för leverantörer att vara verksamma i hela Norden.

I två motioner framförs synpunkter på lagförslagets definition av obalans och att denna definition kan utgöra ett hinder för tillkomsten av aggregeringstjänster. Så som utskottet förstår motionären är kritiken riktad mot att den som åtar sig balansansvar för de obalanser som aggregeringstjänsterna innebär bör vara skyldig att betala en ersättning som motsvarar de kostnader för anskaffning av el som tjänster för efterfrågeflexibilitet medför för elleverantörer. En sådan kompensation ligger dock utanför det balansansvar som finns reglerat i ellagen, dvs. det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatningspunkt. Här har regeringen gjort bedömningen att det är nödvändigt att införa en skyldighet som ligger utanför balansansvaret och det är denna utökade skyldighet som motionärerna vänder sig emot liksom hur priset för obalansen ska beräknas. Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen och anser därför att riksdagen kan avslå motionsyrkandena. Utskottet vill också nämna att regeringen i propositionen anför att Svenska kraftnät bör ta fram en metod för att beräkna kompensationen inom de ramar som anges i direktivet, vilket bl.a. innebär att denna metod inte får hindra aggregering eller efterfrågeflexibilitet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Ekonomiskt ansvar och kompensationsmodell för obalanserna

Utskottet delar inte de farhågor som framförs i en motion om att regeringens lagförslag gynnar de befintliga balansansvariga genom att alla aggregatorer måste knyta sig till en balansansvarig om bolaget inte självt är det. Samtidigt ser utskottet det som en självklarhet att utvecklingen på marknaden för aggregeringstjänster bör följas noggrant under de kommande åren. Om motionärens oro för att mindre aktörer missgynnas av den föreslagna utformningen skulle besannas kan det finnas skäl att se över regleringen igen.

När det gäller kompensationsmodellens utformning vill utskottet först hänvisa till att metoden måste möta kraven i artikel 17.4 i elmarknadsdirektivet. Vidare bör nämnas att det förslag om hur delar av beräkningen ska göras som fanns i Energimarknadsinspektionens underlag till propositionen bygger på rekommendationer från Nordreg.

Utskottet kan konstatera att Energimarknadsinspektionens förslag har mött kritik från flera remissinstanser och att regeringen har valt att i lagförslaget avstå från att specificera hur kompensationen ska beräknas. I stället hänvisas till att Svenska kraftnät bör ta fram en metod för att beräkna denna kompensation inom de ramar som anges i direktivet, vilket bl.a. innebär att metoden inte får hindra aggregering eller efterfrågeflexibilitet. Innan denna metod finns på plats och har tillämpats under en viss tid anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att agera med anledning av det som efterfrågas i motionen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Aggregerade resurser och kvarstående hinder

Ur avsnittet "Elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggregeringstjänster" i betänkandet, som även gäller punkterna 2 och 3. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Den nationella elektrifieringsstrategin

– Elektrifiering och industrins gröna omställning

– Elprisfrågor

– Elkriskommission och utländska investeringar

– Övriga elmarknadsfrågor.

Den nationella elektrifieringsstrategin

Det råder bred politisk enighet om att en fortsatt elektrifiering av flera samhällssektorer är en del i lösningen av flera olika utmaningar som Sverige och många andra länder står inför. Även om det finns delade meningar om vissa av produktionsformerna är det många som ser stora fördelar med att låta el vara den energibärare som leder utvecklingen framåt mot ett samhälle fritt från fossilbränslebaserad energiproduktion.

Utskottet kan konstatera att regeringen våren 2022 presenterade en elektrifieringsstrategi som innehöll många lovvärda initiativ som var inriktade på att stimulera en fortsatt positiv utveckling på detta område. Även den regering som tillträdde efter valet 2022 har framhållit att elektrifiering är ett högt prioriterat område både för att uppnå höga ambitioner på klimatområdet och för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Företrädare för regeringen har slagit fast att den tidigare regeringens elektrifieringsstrategi innehåller flera relevanta delar som är baserade på dialog och inspel från branscher och andra aktörer och att ett antal av åtgärderna i strategin har genomförts i form av myndighetsuppdrag vars redovisningar regeringen har tagit emot eller kommer att ta emot. Vidare har det konstaterats att Regeringskansliet analyserar vilka ytterligare åtgärder i strategin som kan vara relevanta att ta vidare och på vilket sätt de ska utformas.

Mot bakgrund av detta anser utskottet att det i dagsläget saknas skäl för riksdagen att ställa sig bakom förslaget i motionen om att genom ett tillkännagivande uppmana regeringen att följa upp och genomföra den nationella elektrifieringsstrategin.

När det gäller förslaget i samma motion om att inrätta ett elektrifieringsråd kan utskottet konstatera att ett sådant råd tillsattes i juni 2022. Rådets uppdrag löper till den sista december 2024. Något uttalande från riksdagens sida om ett sådant råd i linje med vad som efterfrågas i motionen kan därför inte anses vara påkallat.

Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Elektrifiering och industrins gröna omställning

Utskottet delar den uppfattning som framförs i en motion om betydelsen av industrins gröna omställning i allmänhet och om elektrifieringens roll i det sammanhanget. I likhet med motionärerna anser utskottet att näringslivet har en avgörande roll i den gröna omställningen och för att därigenom kunna skapa framtidens arbetstillfällen och för att det ska vara möjligt att nå Sveriges klimat- och miljömål. Industrins fortsatta elektrifiering kommer att vara en mycket betydelsefull pusselbit för att denna utveckling ska bli framgångsrik.

Den betydelse utskottet och motionärerna lägger vid dessa frågor förefaller i huvudsak även överensstämma med regeringens uppfattning. Enligt utskottets bedömning saknas det därför bärande skäl för riksdagen att uttala sig i mer allmänna ordalag om elektrifieringens betydelse för industrins gröna omställning i linje med vad som efterfrågas i den motion som refereras ovan. Därmed avstyrks motionsyrkandet.

Elprisfrågor

Elprisfrågor har varit i fokus på många olika sätt under de senaste åren. Det har bl.a. handlat om att priserna har varit högre än för bara några år sedan och om större prisskillnader mellan Sveriges fyra elområden än tidigare. Frågor om olika former av elstöd eller högkostnadsskydd har frekvent funnits högt på den politiska agendan. Försöken till förklaringar bakom prisutvecklingen och prisskillnaderna har varit många, men det tycks råda bred enighet om att det är flera olika samverkande faktorer som har bidragit till situationen. Elmarknadens funktion är sannolikt en av dessa faktorer.

Utskottet kan konstatera att det såväl på nationell nivå som på EU-nivå pågår eller har aviserats flera initiativ för att se över och anpassa elmarknaden till bl.a. nya produktionsförutsättningar och omvärldsförhållanden samt för att stärka elkonsumenternas ställning. Med detta i åtanke anser utskottet att det vore mindre lämpligt att ta ställning för den prissättningsmodell som förordas i motionen, dvs. s.k. Sverigepriser. Denna modell kännetecknas därtill av sådana marknadsprotektionistiska inslag som utskottet svårligen kan sluta upp bakom.

Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Elkriskommission och utländska investeringar

Utskottet är inte berett att tillstyrka förslaget om att tillsätta en elkriskommission i syfte att utreda osäkerheten i elförsörjningen med anledning av hur utländska investerares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och framtida planer på omställningen.

Utskottet hänvisar till att regeringen nyligen har presenterat en lagrådsremiss som innehåller förslag om att en granskningsmyndighet ska få möjlighet att granska utländska direktinvesteringar i svenska företag som bedriver skyddsvärd verksamhet, exempelvis i form av samhällsviktig och säkerhetskänslig verksamhet. Det kan handla om investeringar i svenska företag som upprätthåller särskilt viktiga samhällsfunktioner som infrastruktur för energi.

Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Övriga elmarknadsfrågor

Utskottet kan konstatera att det finns många synpunkter på hur energipolitiken bör utformas i största allmänhet, och kanske är frågorna om elmarknaden särskilt laddade. Var, hur och av vem elen ska produceras liksom hur den ska överföras och slutligen användas fungerar som grogrund för åtskilliga diskussioner. Utskottet delar dock den övergripande inställning som förs fram i en av motionerna om vikten av att en långsiktigt konkurrenskraftig och tillförlitlig energiförsörjning säkerställs såväl för hushållen som för näringslivet. Detta synsätt överensstämmer också med det övergripande nu gällande målet för energipolitiken som bl.a. innebär att energipolitiken ska syfta till att förena konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Utöver detta konstaterande anser utskottet att riksdagen bör lämna den ovan nämnda motionen utan vidare åtgärd.

Ur avsnittet "Övergripande om elmarknaden" i betänkandet, som även gäller punkterna 6, 7, 8, 9, 18, 21, 22 och 23. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Den nationella elektrifieringsstrategin

– Elektrifiering och industrins gröna omställning

– Elprisfrågor

– Elkriskommission och utländska investeringar

– Övriga elmarknadsfrågor.

Den nationella elektrifieringsstrategin

Det råder bred politisk enighet om att en fortsatt elektrifiering av flera samhällssektorer är en del i lösningen av flera olika utmaningar som Sverige och många andra länder står inför. Även om det finns delade meningar om vissa av produktionsformerna är det många som ser stora fördelar med att låta el vara den energibärare som leder utvecklingen framåt mot ett samhälle fritt från fossilbränslebaserad energiproduktion.

Utskottet kan konstatera att regeringen våren 2022 presenterade en elektrifieringsstrategi som innehöll många lovvärda initiativ som var inriktade på att stimulera en fortsatt positiv utveckling på detta område. Även den regering som tillträdde efter valet 2022 har framhållit att elektrifiering är ett högt prioriterat område både för att uppnå höga ambitioner på klimatområdet och för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Företrädare för regeringen har slagit fast att den tidigare regeringens elektrifieringsstrategi innehåller flera relevanta delar som är baserade på dialog och inspel från branscher och andra aktörer och att ett antal av åtgärderna i strategin har genomförts i form av myndighetsuppdrag vars redovisningar regeringen har tagit emot eller kommer att ta emot. Vidare har det konstaterats att Regeringskansliet analyserar vilka ytterligare åtgärder i strategin som kan vara relevanta att ta vidare och på vilket sätt de ska utformas.

Mot bakgrund av detta anser utskottet att det i dagsläget saknas skäl för riksdagen att ställa sig bakom förslaget i motionen om att genom ett tillkännagivande uppmana regeringen att följa upp och genomföra den nationella elektrifieringsstrategin.

När det gäller förslaget i samma motion om att inrätta ett elektrifieringsråd kan utskottet konstatera att ett sådant råd tillsattes i juni 2022. Rådets uppdrag löper till den sista december 2024. Något uttalande från riksdagens sida om ett sådant råd i linje med vad som efterfrågas i motionen kan därför inte anses vara påkallat.

Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Elektrifiering och industrins gröna omställning

Utskottet delar den uppfattning som framförs i en motion om betydelsen av industrins gröna omställning i allmänhet och om elektrifieringens roll i det sammanhanget. I likhet med motionärerna anser utskottet att näringslivet har en avgörande roll i den gröna omställningen och för att därigenom kunna skapa framtidens arbetstillfällen och för att det ska vara möjligt att nå Sveriges klimat- och miljömål. Industrins fortsatta elektrifiering kommer att vara en mycket betydelsefull pusselbit för att denna utveckling ska bli framgångsrik.

Den betydelse utskottet och motionärerna lägger vid dessa frågor förefaller i huvudsak även överensstämma med regeringens uppfattning. Enligt utskottets bedömning saknas det därför bärande skäl för riksdagen att uttala sig i mer allmänna ordalag om elektrifieringens betydelse för industrins gröna omställning i linje med vad som efterfrågas i den motion som refereras ovan. Därmed avstyrks motionsyrkandet.

Elprisfrågor

Elprisfrågor har varit i fokus på många olika sätt under de senaste åren. Det har bl.a. handlat om att priserna har varit högre än för bara några år sedan och om större prisskillnader mellan Sveriges fyra elområden än tidigare. Frågor om olika former av elstöd eller högkostnadsskydd har frekvent funnits högt på den politiska agendan. Försöken till förklaringar bakom prisutvecklingen och prisskillnaderna har varit många, men det tycks råda bred enighet om att det är flera olika samverkande faktorer som har bidragit till situationen. Elmarknadens funktion är sannolikt en av dessa faktorer.

Utskottet kan konstatera att det såväl på nationell nivå som på EU-nivå pågår eller har aviserats flera initiativ för att se över och anpassa elmarknaden till bl.a. nya produktionsförutsättningar och omvärldsförhållanden samt för att stärka elkonsumenternas ställning. Med detta i åtanke anser utskottet att det vore mindre lämpligt att ta ställning för den prissättningsmodell som förordas i motionen, dvs. s.k. Sverigepriser. Denna modell kännetecknas därtill av sådana marknadsprotektionistiska inslag som utskottet svårligen kan sluta upp bakom.

Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Elkriskommission och utländska investeringar

Utskottet är inte berett att tillstyrka förslaget om att tillsätta en elkriskommission i syfte att utreda osäkerheten i elförsörjningen med anledning av hur utländska investerares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och framtida planer på omställningen.

Utskottet hänvisar till att regeringen nyligen har presenterat en lagrådsremiss som innehåller förslag om att en granskningsmyndighet ska få möjlighet att granska utländska direktinvesteringar i svenska företag som bedriver skyddsvärd verksamhet, exempelvis i form av samhällsviktig och säkerhetskänslig verksamhet. Det kan handla om investeringar i svenska företag som upprätthåller särskilt viktiga samhällsfunktioner som infrastruktur för energi.

Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Övriga elmarknadsfrågor

Utskottet kan konstatera att det finns många synpunkter på hur energipolitiken bör utformas i största allmänhet, och kanske är frågorna om elmarknaden särskilt laddade. Var, hur och av vem elen ska produceras liksom hur den ska överföras och slutligen användas fungerar som grogrund för åtskilliga diskussioner. Utskottet delar dock den övergripande inställning som förs fram i en av motionerna om vikten av att en långsiktigt konkurrenskraftig och tillförlitlig energiförsörjning säkerställs såväl för hushållen som för näringslivet. Detta synsätt överensstämmer också med det övergripande nu gällande målet för energipolitiken som bl.a. innebär att energipolitiken ska syfta till att förena konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Utöver detta konstaterande anser utskottet att riksdagen bör lämna den ovan nämnda motionen utan vidare åtgärd.

Ur avsnittet "Övergripande om elmarknaden" i betänkandet, som även gäller punkterna 5, 6, 7, 9, 18, 21, 22 och 23. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Den nationella elektrifieringsstrategin

– Elektrifiering och industrins gröna omställning

– Elprisfrågor

– Elkriskommission och utländska investeringar

– Övriga elmarknadsfrågor.

Den nationella elektrifieringsstrategin

Det råder bred politisk enighet om att en fortsatt elektrifiering av flera samhällssektorer är en del i lösningen av flera olika utmaningar som Sverige och många andra länder står inför. Även om det finns delade meningar om vissa av produktionsformerna är det många som ser stora fördelar med att låta el vara den energibärare som leder utvecklingen framåt mot ett samhälle fritt från fossilbränslebaserad energiproduktion.

Utskottet kan konstatera att regeringen våren 2022 presenterade en elektrifieringsstrategi som innehöll många lovvärda initiativ som var inriktade på att stimulera en fortsatt positiv utveckling på detta område. Även den regering som tillträdde efter valet 2022 har framhållit att elektrifiering är ett högt prioriterat område både för att uppnå höga ambitioner på klimatområdet och för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Företrädare för regeringen har slagit fast att den tidigare regeringens elektrifieringsstrategi innehåller flera relevanta delar som är baserade på dialog och inspel från branscher och andra aktörer och att ett antal av åtgärderna i strategin har genomförts i form av myndighetsuppdrag vars redovisningar regeringen har tagit emot eller kommer att ta emot. Vidare har det konstaterats att Regeringskansliet analyserar vilka ytterligare åtgärder i strategin som kan vara relevanta att ta vidare och på vilket sätt de ska utformas.

Mot bakgrund av detta anser utskottet att det i dagsläget saknas skäl för riksdagen att ställa sig bakom förslaget i motionen om att genom ett tillkännagivande uppmana regeringen att följa upp och genomföra den nationella elektrifieringsstrategin.

När det gäller förslaget i samma motion om att inrätta ett elektrifieringsråd kan utskottet konstatera att ett sådant råd tillsattes i juni 2022. Rådets uppdrag löper till den sista december 2024. Något uttalande från riksdagens sida om ett sådant råd i linje med vad som efterfrågas i motionen kan därför inte anses vara påkallat.

Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Elektrifiering och industrins gröna omställning

Utskottet delar den uppfattning som framförs i en motion om betydelsen av industrins gröna omställning i allmänhet och om elektrifieringens roll i det sammanhanget. I likhet med motionärerna anser utskottet att näringslivet har en avgörande roll i den gröna omställningen och för att därigenom kunna skapa framtidens arbetstillfällen och för att det ska vara möjligt att nå Sveriges klimat- och miljömål. Industrins fortsatta elektrifiering kommer att vara en mycket betydelsefull pusselbit för att denna utveckling ska bli framgångsrik.

Den betydelse utskottet och motionärerna lägger vid dessa frågor förefaller i huvudsak även överensstämma med regeringens uppfattning. Enligt utskottets bedömning saknas det därför bärande skäl för riksdagen att uttala sig i mer allmänna ordalag om elektrifieringens betydelse för industrins gröna omställning i linje med vad som efterfrågas i den motion som refereras ovan. Därmed avstyrks motionsyrkandet.

Elprisfrågor

Elprisfrågor har varit i fokus på många olika sätt under de senaste åren. Det har bl.a. handlat om att priserna har varit högre än för bara några år sedan och om större prisskillnader mellan Sveriges fyra elområden än tidigare. Frågor om olika former av elstöd eller högkostnadsskydd har frekvent funnits högt på den politiska agendan. Försöken till förklaringar bakom prisutvecklingen och prisskillnaderna har varit många, men det tycks råda bred enighet om att det är flera olika samverkande faktorer som har bidragit till situationen. Elmarknadens funktion är sannolikt en av dessa faktorer.

Utskottet kan konstatera att det såväl på nationell nivå som på EU-nivå pågår eller har aviserats flera initiativ för att se över och anpassa elmarknaden till bl.a. nya produktionsförutsättningar och omvärldsförhållanden samt för att stärka elkonsumenternas ställning. Med detta i åtanke anser utskottet att det vore mindre lämpligt att ta ställning för den prissättningsmodell som förordas i motionen, dvs. s.k. Sverigepriser. Denna modell kännetecknas därtill av sådana marknadsprotektionistiska inslag som utskottet svårligen kan sluta upp bakom.

Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Elkriskommission och utländska investeringar

Utskottet är inte berett att tillstyrka förslaget om att tillsätta en elkriskommission i syfte att utreda osäkerheten i elförsörjningen med anledning av hur utländska investerares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och framtida planer på omställningen.

Utskottet hänvisar till att regeringen nyligen har presenterat en lagrådsremiss som innehåller förslag om att en granskningsmyndighet ska få möjlighet att granska utländska direktinvesteringar i svenska företag som bedriver skyddsvärd verksamhet, exempelvis i form av samhällsviktig och säkerhetskänslig verksamhet. Det kan handla om investeringar i svenska företag som upprätthåller särskilt viktiga samhällsfunktioner som infrastruktur för energi.

Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Övriga elmarknadsfrågor

Utskottet kan konstatera att det finns många synpunkter på hur energipolitiken bör utformas i största allmänhet, och kanske är frågorna om elmarknaden särskilt laddade. Var, hur och av vem elen ska produceras liksom hur den ska överföras och slutligen användas fungerar som grogrund för åtskilliga diskussioner. Utskottet delar dock den övergripande inställning som förs fram i en av motionerna om vikten av att en långsiktigt konkurrenskraftig och tillförlitlig energiförsörjning säkerställs såväl för hushållen som för näringslivet. Detta synsätt överensstämmer också med det övergripande nu gällande målet för energipolitiken som bl.a. innebär att energipolitiken ska syfta till att förena konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Utöver detta konstaterande anser utskottet att riksdagen bör lämna den ovan nämnda motionen utan vidare åtgärd.

Ur avsnittet "Övergripande om elmarknaden" i betänkandet, som även gäller punkterna 5, 6, 7, 8, 18, 21, 22 och 23. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Krav på flexibilitet vid anslutning

– Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster.

Krav på flexibilitet vid anslutning

I en av motionerna förordas en möjlighet för nätägarna att kräva ett visst förbrukningssätt av de kunder som vill ansluta till elnätet. Som utskottet förstår förslaget handlar det exempelvis om att nätägaren ska kunna villkora en anslutning med att kunden förbrukar sin el vid vissa tider eller anpassar sin förbrukningsnivå när belastningen på nätet är särskilt hög.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet för nätägarna av att kunna styra förbrukningen för att uppnå en optimal användning av nätet. Däremot är utskottet inte övertygat om att en författningsreglerad möjlighet att villkora anslutningen med ett krav på en viss användarflexibilitet är det mest effektiva styrmedlet. Utskottet ser exempelvis att någon form av differentierade nättariffer skulle kunna vara ett minst lika framkomligt alternativ. I det sammanhanget bör det även påminnas om att Energimarknadsinspektionen har beslutat om att alla elnätsföretag ska ha infört nättariffer som inkluderar en effektavgift senast den 1 januari 2027.

Utskottet är således inte berett att ensidigt förespråka det alternativ som föreslås i motionen. Yrkandet avstyrks därmed.

Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster

Under de senaste åren har behovet av och intresset för olika typer av stöd- och flexibilitetstjänster ökat. Ökad efterfrågan på el och ett större inslag av väderberoende produktionsslag har bidragit till detta.

Så sent som våren 2022 behandlade riksdagen ett omfattande lagstiftningsärende som gällde införandet av elmarknadsdirektivets bestämmelser om nätverksamhet, inklusive frågor om stödtjänster. Betydelsen av stöd- och flexibilitetstjänster lyfts även fram både i den elektrifieringsstrategi som regeringen presenterade i februari 2022 och i den överenskommelse som ligger till grund för den nuvarande regeringens samarbete med Sverigedemokraterna.

Vidare genomför Svenska kraftnät för närvarande ett uppdrag att lämna uppdaterade förslag om hur stödtjänstmarknader kan utformas för att ge incitament för potentiella stödtjänstleverantörer på både produktions- och förbrukningssidan i syfte att bidra till en robust och effektiv elförsörjning.

När det gäller frågor om lokala och regionala marknader för flexibilitet i elanvändningen, som tas upp i en av motionerna vill utskottet påminna om att det har genomförts studier och pågår FoU-projekt om lokala flexibilitetsmarknader. Utfallet av studierna har dock inte varit entydigt positivt. Vidare hänvisar utskottet till att Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen har fått i uppdrag att främja förutsättningarna för flexibilitet.

Energilager tas upp i motionerna, och här vill utskottet påminna om den omvärldsanalys på detta tema som Svenska kraftnät presenterade i november 2022. Liksom olika stöd- och flexibilitetstjänster kommer energilagring att vara en allt viktigare komponent i det framtida kraftsystemet. Av omvärldsanalysen framkommer bl.a. att begreppet energilagring är mycket mångfasetterat och kan omfatta allt från säsongsmässig lagring av lägesenergi i stora vattenmagasin till lagring av el under kortare perioder i mindre batterier i enskilda hushåll. Enligt utskottets uppfattning vore det mindre lämpligt för riksdagen att ställa sig bakom ett allmänt hållet yrkande om en strategi för energilagring i likhet med vad som efterfrågas eller att förorda ett teknikneutralt stöd för energilager. Utan en närmare precisering av vad strategin bör omfatta eller vad stödet ska gå till bör förslagen lämnas utan vidare åtgärd. Utskottet är inte heller berett att stödja önskemålet i en av motionerna om att det bör genomföras en inventering av befintliga reservgeneratorer.

Med det anförda avstyrks motionsyrkandena.

Ur avsnittet "Stöd- och flexibilitetstjänster" i betänkandet, som även gäller punkterna 10 och 16. Läs betänkandet

I flera av de här aktuella motionerna framförs det synpunkter på den indelning av Sverige i fyra elområden som infördes 2011 och de effekter denna indelning har haft på elpriserna och då inte minst under den senaste vintern. Prisskillnaderna mellan de olika elområdena har varit större innevarande vinterhalvår än under tidigare år, samtidigt som den allmänna prisnivån på el såväl som på många andra varor och tjänster har ökat. Sammantaget har detta bidragit till en intensiv debatt om elprisnivåer i allmänhet och även om elområdesindelningens påverkan på prisnivåerna i olika delar av landet.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att den allmänna prisuppgången på el har en mängd olika orsaker. Det handlar bl.a. om ökad efterfrågan på el från Kontinentaleuropa i kölvattnen av Putins åtstramningar av gasleveranser och minskad produktion eller sänkt utbyggnadstakt i vissa länder, inklusive i vissa delar av Sverige. Därtill finns begränsningar i överföringskapaciteten både mellan och inom flera EU-länder. Förändringar i EU-ländernas produktionsmix med mer väderberoende förnybar kraftproduktion påverkar också efterfrågan på bas- och reglerkraft.

Det är således mycket som för närvarande påverkar elmarknaden på både kort och lång sikt. Mot den bakgrunden anser utskottet att den pågående översynen av elområdesindelningen är än mer motiverad än när den initierades för ett par år sedan. Enligt utskottets uppfattning utgör indelningen i elprisområden en viktig del av den integrerade elmarknadens utformning, och eventuella justeringar måste därför göras samordnat och bygga på gemensamma förutsättningar. Vidare kan utskottet konstatera att samtidigt som en översyn av elområdena pågår har kommissionen nyligen tagit initiativ till att genomföra flera elmarknadsrelaterade reformer.

Sammantaget gör utskottet bedömningen att det i dagsläget inte finns skäl för riksdagen att ställa sig bakom något av de förslag som gäller de svenska elområdena. Samtliga yrkanden i avsnittet avstyrks därför.

Ur avsnittet "Elområden" i betänkandet, som även gäller punkt 14. Läs betänkandet

I likhet med vad som anförs i de här aktuella motionerna, värdesätter utskottet betydelsen av en trygg energiförsörjning i hela landet och under årets alla timmar. Den samhälleliga oro som följer på flera plan i skuggan av den ryska invasionen av Ukraina gör frågor om försörjningstrygghet och leveranssäkerhet på energiområdet i allmänhet och inom kraftsystemet i synnerhet särskilt angelägna.

Med detta i åtanke ser utskottet positivt på att Svenska kraftnät och Energimyndigheten för närvarande genomför ett omfattande uppdrag att intensifiera arbetet med att stärka försörjningstryggheten i energisektorn på både kort och lång sikt. Utskottet konstaterar vidare att myndigheterna inom ramen för uppdraget även ska se över vissa frågor som gäller den s.k. effektreserven.

Sammantaget finner utskottet det inte motiverat för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av motionerna. Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Ur avsnittet "Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet" i betänkandet. Läs betänkandet

I flera av de här aktuella motionerna framförs det synpunkter på den indelning av Sverige i fyra elområden som infördes 2011 och de effekter denna indelning har haft på elpriserna och då inte minst under den senaste vintern. Prisskillnaderna mellan de olika elområdena har varit större innevarande vinterhalvår än under tidigare år, samtidigt som den allmänna prisnivån på el såväl som på många andra varor och tjänster har ökat. Sammantaget har detta bidragit till en intensiv debatt om elprisnivåer i allmänhet och även om elområdesindelningens påverkan på prisnivåerna i olika delar av landet.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att den allmänna prisuppgången på el har en mängd olika orsaker. Det handlar bl.a. om ökad efterfrågan på el från Kontinentaleuropa i kölvattnen av Putins åtstramningar av gasleveranser och minskad produktion eller sänkt utbyggnadstakt i vissa länder, inklusive i vissa delar av Sverige. Därtill finns begränsningar i överföringskapaciteten både mellan och inom flera EU-länder. Förändringar i EU-ländernas produktionsmix med mer väderberoende förnybar kraftproduktion påverkar också efterfrågan på bas- och reglerkraft.

Det är således mycket som för närvarande påverkar elmarknaden på både kort och lång sikt. Mot den bakgrunden anser utskottet att den pågående översynen av elområdesindelningen är än mer motiverad än när den initierades för ett par år sedan. Enligt utskottets uppfattning utgör indelningen i elprisområden en viktig del av den integrerade elmarknadens utformning, och eventuella justeringar måste därför göras samordnat och bygga på gemensamma förutsättningar. Vidare kan utskottet konstatera att samtidigt som en översyn av elområdena pågår har kommissionen nyligen tagit initiativ till att genomföra flera elmarknadsrelaterade reformer.

Sammantaget gör utskottet bedömningen att det i dagsläget inte finns skäl för riksdagen att ställa sig bakom något av de förslag som gäller de svenska elområdena. Samtliga yrkanden i avsnittet avstyrks därför.

Ur avsnittet "Elområden" i betänkandet, som även gäller punkt 12. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Nätutbyggnad

– Ett robust elnät

– Övriga nätfrågor.

Nätutbyggnad

Utskottet instämmer med den uppfattning som framförs i några av motionerna när det gäller betydelsen av ett väl fungerande elnät för att den fortsatta elektrifieringen av flera olika samhällssektorer ska bli lyckosam. Ny överföringskapacitet behövs liksom även omfattande reinvesteringar i det befintliga nätet.

Utskottet kan konstatera att när det gäller transmissionsnätet – det statligt ägda nät med vilket el överförs långa sträckor med höga spänningsnivåer – pågår det ett omfattande arbete i Svenska kraftnäts regi med att hantera ett nät som är i behov av förnyelse, samtidigt som affärsverket genomför anslutningsprojekt och systemförstärkningar. Till detta bör även läggas att Svenska kraftnät i sitt regleringsbrev 2023 får i uppdrag att särskilt redovisa behovet av samt arbetet med att öka överföringskapaciteten inom Sverige på kort och lång sikt inklusive en tidsplan för det fortsatta arbetet samt effekterna av de åtgärder som har genomförts under året. Vidare ska affärsverket redovisa resultatet av sitt pågående arbete med att tillgängliggöra mer kapacitet i transmissionsnätet både till tillväxtområden och mellan elområdena, inklusive en redovisning av tekniska såväl som marknadsmässiga lösningar som kan ha potential att snabbare eller mer kostnadseffektivt öka kapaciteten i transmissionsnätet. Svenska kraftnät har även i uppdrag att redogöra för resultatet av den verksamhet som bedrivs på nordisk nivå genom vidareutveckling av samarbetet mellan de nordiska respektive baltiska systemoperatörerna.

Förslaget om att ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga ut den ledningskapacitet som behövs om det fattas beslut om att öka effekten från den befintliga kärnkraften, avstyrks av utskottet. Det förefaller enligt utskottets uppfattning som mindre lämpligt att basera investeringsbeslut om nätförstärkningar på detta syfte innan den förmodade effekthöjningen har kommit närmare ett förverkligande. Överväganden om eventuella nätförstärkningar i anslutning till de befintliga kärnkraftverken kan på sikt också behöva inkludera frågor om det behov av nätkapacitet som följer av att ny kärnkraft tillkommer på dessa platser.

När det gäller förslaget om ett nytt mål för sammanlänkning av EU-ländernas elsystem kan utskottet först konstatera att Sveriges sammanlänkningskvot redan överstiger det gemensamma EU-målet. Andra EU-länder har inte alltid ett lika gott utgångsläge som Sverige med en redan väl integrerad nordisk-baltisk elmarknad och ytterligare utlandsförbindelser med andra EU-länder, exempelvis Polen. Mot denna bakgrund ser utskottet det som mindre lämpligt att uppmana regeringen att driva en linje som redan i detta läge innebär ytterligare en skärpning av EU:s sammanlänkningsmål i enlighet med vad som föreslås i motionen. Andra medlemsstaters förutsättningar att bidra till det nuvarande målet bör vägas in innan en mer ambitiös linje drivs från svensk sida.

Beträffande marksnål teknik och minskat markintrång vid utbyggnad av elnät som omnämns i en av motionerna ser utskottet det som en självklarhet att infrastrukturutbyggnad i allmänhet inte ska ta mer mark i anspråk än vad som är absolut nödvändigt. När det gäller elnätsutbyggnad och då kanske särskilt utbyggnad av stamnätet tenderar markanvändningsfrågor ofta att kretsa kring valet av teknik och att markägare eller andra intressenter inte sällan förordar markkabellösningar (kablifiering) framför luftledningar eftersom markkablar bedöms leda till ett mer begränsat markintrång. Samtidigt är det inte alltid möjligt att välja kablifiering av tekniska eller ekonomiska skäl. Sammantaget ser utskottet det inte som motiverat för riksdagen att uttala sig till förmån för förslaget om att elnätsinfrastrukturen ska byggas ut på ett sätt som minimerar behovet av markintrång och där kravet på att använda marksnål teknik skärps.

När det gäller förslaget i en av motionerna om att göra elnätet samhällsägt vill utskottet påminna om att det s.k. transmissionsnätet redan ägs av staten och förvaltas av Svenska kraftnät. Om motionärerna med sitt förslag åsyftar en överföring av hela eller delar av distributionsnätet (regional- och/eller lokalnäten) bör det noteras att staten (via Vattenfall) eller kommunerna redan äger en inte oväsentlig del av elnätet på dessa nivåer. Mot bakgrund av detta drar utskottet slutsatsen att motionärernas förslag riktar in sig på den resterande delen av distributionsnätet som ägs av privata aktörer. Här är emellertid utskottets uppfattning att det inte kan anses finnas några övertygande skäl för att förorda ett brett offentligt övertagande av dessa nät antingen genom att de köps upp, konfiskeras eller övertas på något annat sätt. Samtidigt har utskottet självfallet inga synpunkter på att enskilda kommuner – vanligen via kommunala bolag – väljer att äga elnät och kanske även att utöka detta ägande om tillfälle bjuds.

Utskottet vill även framhålla att ett ändamålsenligt agerande från de privata nätägarna – i de fall dessa brister i något avseende – bör kunna uppnås på ett betydligt mer effektivt sätt än det som föreslås i motionen genom tillämpning av andra styrmedel som en välfungerande tillsyn och tillämpning av de bestämmelser i ellagen och underliggande författningar som reglerar nätverksamheten.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden.

Ett robust elnät

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen om att det svenska elsystemet måste kunna stå emot cyberattacker, extremväder och annat som kan resultera i allvarliga elkriser. Utskottet anser också att denna fråga har fått ökad aktualitet efter Rysslands anfallskrig och de spända relationerna mellan Ryssland, EU och unionens medlemsstater.

Med hänvisning till en övertygelse om att kraftsystemets centrala betydelse är väl förankrad bland ansvariga myndigheter, företag m.fl. och till det riskberedskapsarbete som bedrivs på området ser utskottet inget behov av att riksdagen gör ett mer allmänt uttalande i linje med vad som föreslås i den ovannämnda motionen. Motionen avstyrks därför.

Ur avsnittet "Elnät" i betänkandet, som även gäller punkt 17. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Krav på flexibilitet vid anslutning

– Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster.

Krav på flexibilitet vid anslutning

I en av motionerna förordas en möjlighet för nätägarna att kräva ett visst förbrukningssätt av de kunder som vill ansluta till elnätet. Som utskottet förstår förslaget handlar det exempelvis om att nätägaren ska kunna villkora en anslutning med att kunden förbrukar sin el vid vissa tider eller anpassar sin förbrukningsnivå när belastningen på nätet är särskilt hög.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet för nätägarna av att kunna styra förbrukningen för att uppnå en optimal användning av nätet. Däremot är utskottet inte övertygat om att en författningsreglerad möjlighet att villkora anslutningen med ett krav på en viss användarflexibilitet är det mest effektiva styrmedlet. Utskottet ser exempelvis att någon form av differentierade nättariffer skulle kunna vara ett minst lika framkomligt alternativ. I det sammanhanget bör det även påminnas om att Energimarknadsinspektionen har beslutat om att alla elnätsföretag ska ha infört nättariffer som inkluderar en effektavgift senast den 1 januari 2027.

Utskottet är således inte berett att ensidigt förespråka det alternativ som föreslås i motionen. Yrkandet avstyrks därmed.

Övriga frågor om stöd- och flexibilitetstjänster

Under de senaste åren har behovet av och intresset för olika typer av stöd- och flexibilitetstjänster ökat. Ökad efterfrågan på el och ett större inslag av väderberoende produktionsslag har bidragit till detta.

Så sent som våren 2022 behandlade riksdagen ett omfattande lagstiftningsärende som gällde införandet av elmarknadsdirektivets bestämmelser om nätverksamhet, inklusive frågor om stödtjänster. Betydelsen av stöd- och flexibilitetstjänster lyfts även fram både i den elektrifieringsstrategi som regeringen presenterade i februari 2022 och i den överenskommelse som ligger till grund för den nuvarande regeringens samarbete med Sverigedemokraterna.

Vidare genomför Svenska kraftnät för närvarande ett uppdrag att lämna uppdaterade förslag om hur stödtjänstmarknader kan utformas för att ge incitament för potentiella stödtjänstleverantörer på både produktions- och förbrukningssidan i syfte att bidra till en robust och effektiv elförsörjning.

När det gäller frågor om lokala och regionala marknader för flexibilitet i elanvändningen, som tas upp i en av motionerna vill utskottet påminna om att det har genomförts studier och pågår FoU-projekt om lokala flexibilitetsmarknader. Utfallet av studierna har dock inte varit entydigt positivt. Vidare hänvisar utskottet till att Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen har fått i uppdrag att främja förutsättningarna för flexibilitet.

Energilager tas upp i motionerna, och här vill utskottet påminna om den omvärldsanalys på detta tema som Svenska kraftnät presenterade i november 2022. Liksom olika stöd- och flexibilitetstjänster kommer energilagring att vara en allt viktigare komponent i det framtida kraftsystemet. Av omvärldsanalysen framkommer bl.a. att begreppet energilagring är mycket mångfasetterat och kan omfatta allt från säsongsmässig lagring av lägesenergi i stora vattenmagasin till lagring av el under kortare perioder i mindre batterier i enskilda hushåll. Enligt utskottets uppfattning vore det mindre lämpligt för riksdagen att ställa sig bakom ett allmänt hållet yrkande om en strategi för energilagring i likhet med vad som efterfrågas eller att förorda ett teknikneutralt stöd för energilager. Utan en närmare precisering av vad strategin bör omfatta eller vad stödet ska gå till bör förslagen lämnas utan vidare åtgärd. Utskottet är inte heller berett att stödja önskemålet i en av motionerna om att det bör genomföras en inventering av befintliga reservgeneratorer.

Med det anförda avstyrks motionsyrkandena.

Ur avsnittet "Stöd- och flexibilitetstjänster" i betänkandet, som även gäller punkterna 10 och 11. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Nätutbyggnad

– Ett robust elnät

– Övriga nätfrågor.

Nätutbyggnad

Utskottet instämmer med den uppfattning som framförs i några av motionerna när det gäller betydelsen av ett väl fungerande elnät för att den fortsatta elektrifieringen av flera olika samhällssektorer ska bli lyckosam. Ny överföringskapacitet behövs liksom även omfattande reinvesteringar i det befintliga nätet.

Utskottet kan konstatera att när det gäller transmissionsnätet – det statligt ägda nät med vilket el överförs långa sträckor med höga spänningsnivåer – pågår det ett omfattande arbete i Svenska kraftnäts regi med att hantera ett nät som är i behov av förnyelse, samtidigt som affärsverket genomför anslutningsprojekt och systemförstärkningar. Till detta bör även läggas att Svenska kraftnät i sitt regleringsbrev 2023 får i uppdrag att särskilt redovisa behovet av samt arbetet med att öka överföringskapaciteten inom Sverige på kort och lång sikt inklusive en tidsplan för det fortsatta arbetet samt effekterna av de åtgärder som har genomförts under året. Vidare ska affärsverket redovisa resultatet av sitt pågående arbete med att tillgängliggöra mer kapacitet i transmissionsnätet både till tillväxtområden och mellan elområdena, inklusive en redovisning av tekniska såväl som marknadsmässiga lösningar som kan ha potential att snabbare eller mer kostnadseffektivt öka kapaciteten i transmissionsnätet. Svenska kraftnät har även i uppdrag att redogöra för resultatet av den verksamhet som bedrivs på nordisk nivå genom vidareutveckling av samarbetet mellan de nordiska respektive baltiska systemoperatörerna.

Förslaget om att ge Svenska kraftnät i uppdrag att bygga ut den ledningskapacitet som behövs om det fattas beslut om att öka effekten från den befintliga kärnkraften, avstyrks av utskottet. Det förefaller enligt utskottets uppfattning som mindre lämpligt att basera investeringsbeslut om nätförstärkningar på detta syfte innan den förmodade effekthöjningen har kommit närmare ett förverkligande. Överväganden om eventuella nätförstärkningar i anslutning till de befintliga kärnkraftverken kan på sikt också behöva inkludera frågor om det behov av nätkapacitet som följer av att ny kärnkraft tillkommer på dessa platser.

När det gäller förslaget om ett nytt mål för sammanlänkning av EU-ländernas elsystem kan utskottet först konstatera att Sveriges sammanlänkningskvot redan överstiger det gemensamma EU-målet. Andra EU-länder har inte alltid ett lika gott utgångsläge som Sverige med en redan väl integrerad nordisk-baltisk elmarknad och ytterligare utlandsförbindelser med andra EU-länder, exempelvis Polen. Mot denna bakgrund ser utskottet det som mindre lämpligt att uppmana regeringen att driva en linje som redan i detta läge innebär ytterligare en skärpning av EU:s sammanlänkningsmål i enlighet med vad som föreslås i motionen. Andra medlemsstaters förutsättningar att bidra till det nuvarande målet bör vägas in innan en mer ambitiös linje drivs från svensk sida.

Beträffande marksnål teknik och minskat markintrång vid utbyggnad av elnät som omnämns i en av motionerna ser utskottet det som en självklarhet att infrastrukturutbyggnad i allmänhet inte ska ta mer mark i anspråk än vad som är absolut nödvändigt. När det gäller elnätsutbyggnad och då kanske särskilt utbyggnad av stamnätet tenderar markanvändningsfrågor ofta att kretsa kring valet av teknik och att markägare eller andra intressenter inte sällan förordar markkabellösningar (kablifiering) framför luftledningar eftersom markkablar bedöms leda till ett mer begränsat markintrång. Samtidigt är det inte alltid möjligt att välja kablifiering av tekniska eller ekonomiska skäl. Sammantaget ser utskottet det inte som motiverat för riksdagen att uttala sig till förmån för förslaget om att elnätsinfrastrukturen ska byggas ut på ett sätt som minimerar behovet av markintrång och där kravet på att använda marksnål teknik skärps.

När det gäller förslaget i en av motionerna om att göra elnätet samhällsägt vill utskottet påminna om att det s.k. transmissionsnätet redan ägs av staten och förvaltas av Svenska kraftnät. Om motionärerna med sitt förslag åsyftar en överföring av hela eller delar av distributionsnätet (regional- och/eller lokalnäten) bör det noteras att staten (via Vattenfall) eller kommunerna redan äger en inte oväsentlig del av elnätet på dessa nivåer. Mot bakgrund av detta drar utskottet slutsatsen att motionärernas förslag riktar in sig på den resterande delen av distributionsnätet som ägs av privata aktörer. Här är emellertid utskottets uppfattning att det inte kan anses finnas några övertygande skäl för att förorda ett brett offentligt övertagande av dessa nät antingen genom att de köps upp, konfiskeras eller övertas på något annat sätt. Samtidigt har utskottet självfallet inga synpunkter på att enskilda kommuner – vanligen via kommunala bolag – väljer att äga elnät och kanske även att utöka detta ägande om tillfälle bjuds.

Utskottet vill även framhålla att ett ändamålsenligt agerande från de privata nätägarna – i de fall dessa brister i något avseende – bör kunna uppnås på ett betydligt mer effektivt sätt än det som föreslås i motionen genom tillämpning av andra styrmedel som en välfungerande tillsyn och tillämpning av de bestämmelser i ellagen och underliggande författningar som reglerar nätverksamheten.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden.

Ett robust elnät

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen om att det svenska elsystemet måste kunna stå emot cyberattacker, extremväder och annat som kan resultera i allvarliga elkriser. Utskottet anser också att denna fråga har fått ökad aktualitet efter Rysslands anfallskrig och de spända relationerna mellan Ryssland, EU och unionens medlemsstater.

Med hänvisning till en övertygelse om att kraftsystemets centrala betydelse är väl förankrad bland ansvariga myndigheter, företag m.fl. och till det riskberedskapsarbete som bedrivs på området ser utskottet inget behov av att riksdagen gör ett mer allmänt uttalande i linje med vad som föreslås i den ovannämnda motionen. Motionen avstyrks därför.

Ur avsnittet "Elnät" i betänkandet, som även gäller punkt 15. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Den nationella elektrifieringsstrategin

– Elektrifiering och industrins gröna omställning

– Elprisfrågor

– Elkriskommission och utländska investeringar

– Övriga elmarknadsfrågor.

Den nationella elektrifieringsstrategin

Det råder bred politisk enighet om att en fortsatt elektrifiering av flera samhällssektorer är en del i lösningen av flera olika utmaningar som Sverige och många andra länder står inför. Även om det finns delade meningar om vissa av produktionsformerna är det många som ser stora fördelar med att låta el vara den energibärare som leder utvecklingen framåt mot ett samhälle fritt från fossilbränslebaserad energiproduktion.

Utskottet kan konstatera att regeringen våren 2022 presenterade en elektrifieringsstrategi som innehöll många lovvärda initiativ som var inriktade på att stimulera en fortsatt positiv utveckling på detta område. Även den regering som tillträdde efter valet 2022 har framhållit att elektrifiering är ett högt prioriterat område både för att uppnå höga ambitioner på klimatområdet och för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Företrädare för regeringen har slagit fast att den tidigare regeringens elektrifieringsstrategi innehåller flera relevanta delar som är baserade på dialog och inspel från branscher och andra aktörer och att ett antal av åtgärderna i strategin har genomförts i form av myndighetsuppdrag vars redovisningar regeringen har tagit emot eller kommer att ta emot. Vidare har det konstaterats att Regeringskansliet analyserar vilka ytterligare åtgärder i strategin som kan vara relevanta att ta vidare och på vilket sätt de ska utformas.

Mot bakgrund av detta anser utskottet att det i dagsläget saknas skäl för riksdagen att ställa sig bakom förslaget i motionen om att genom ett tillkännagivande uppmana regeringen att följa upp och genomföra den nationella elektrifieringsstrategin.

När det gäller förslaget i samma motion om att inrätta ett elektrifieringsråd kan utskottet konstatera att ett sådant råd tillsattes i juni 2022. Rådets uppdrag löper till den sista december 2024. Något uttalande från riksdagens sida om ett sådant råd i linje med vad som efterfrågas i motionen kan därför inte anses vara påkallat.

Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Elektrifiering och industrins gröna omställning

Utskottet delar den uppfattning som framförs i en motion om betydelsen av industrins gröna omställning i allmänhet och om elektrifieringens roll i det sammanhanget. I likhet med motionärerna anser utskottet att näringslivet har en avgörande roll i den gröna omställningen och för att därigenom kunna skapa framtidens arbetstillfällen och för att det ska vara möjligt att nå Sveriges klimat- och miljömål. Industrins fortsatta elektrifiering kommer att vara en mycket betydelsefull pusselbit för att denna utveckling ska bli framgångsrik.

Den betydelse utskottet och motionärerna lägger vid dessa frågor förefaller i huvudsak även överensstämma med regeringens uppfattning. Enligt utskottets bedömning saknas det därför bärande skäl för riksdagen att uttala sig i mer allmänna ordalag om elektrifieringens betydelse för industrins gröna omställning i linje med vad som efterfrågas i den motion som refereras ovan. Därmed avstyrks motionsyrkandet.

Elprisfrågor

Elprisfrågor har varit i fokus på många olika sätt under de senaste åren. Det har bl.a. handlat om att priserna har varit högre än för bara några år sedan och om större prisskillnader mellan Sveriges fyra elområden än tidigare. Frågor om olika former av elstöd eller högkostnadsskydd har frekvent funnits högt på den politiska agendan. Försöken till förklaringar bakom prisutvecklingen och prisskillnaderna har varit många, men det tycks råda bred enighet om att det är flera olika samverkande faktorer som har bidragit till situationen. Elmarknadens funktion är sannolikt en av dessa faktorer.

Utskottet kan konstatera att det såväl på nationell nivå som på EU-nivå pågår eller har aviserats flera initiativ för att se över och anpassa elmarknaden till bl.a. nya produktionsförutsättningar och omvärldsförhållanden samt för att stärka elkonsumenternas ställning. Med detta i åtanke anser utskottet att det vore mindre lämpligt att ta ställning för den prissättningsmodell som förordas i motionen, dvs. s.k. Sverigepriser. Denna modell kännetecknas därtill av sådana marknadsprotektionistiska inslag som utskottet svårligen kan sluta upp bakom.

Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Elkriskommission och utländska investeringar

Utskottet är inte berett att tillstyrka förslaget om att tillsätta en elkriskommission i syfte att utreda osäkerheten i elförsörjningen med anledning av hur utländska investerares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och framtida planer på omställningen.

Utskottet hänvisar till att regeringen nyligen har presenterat en lagrådsremiss som innehåller förslag om att en granskningsmyndighet ska få möjlighet att granska utländska direktinvesteringar i svenska företag som bedriver skyddsvärd verksamhet, exempelvis i form av samhällsviktig och säkerhetskänslig verksamhet. Det kan handla om investeringar i svenska företag som upprätthåller särskilt viktiga samhällsfunktioner som infrastruktur för energi.

Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Övriga elmarknadsfrågor

Utskottet kan konstatera att det finns många synpunkter på hur energipolitiken bör utformas i största allmänhet, och kanske är frågorna om elmarknaden särskilt laddade. Var, hur och av vem elen ska produceras liksom hur den ska överföras och slutligen användas fungerar som grogrund för åtskilliga diskussioner. Utskottet delar dock den övergripande inställning som förs fram i en av motionerna om vikten av att en långsiktigt konkurrenskraftig och tillförlitlig energiförsörjning säkerställs såväl för hushållen som för näringslivet. Detta synsätt överensstämmer också med det övergripande nu gällande målet för energipolitiken som bl.a. innebär att energipolitiken ska syfta till att förena konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Utöver detta konstaterande anser utskottet att riksdagen bör lämna den ovan nämnda motionen utan vidare åtgärd.

Ur avsnittet "Övergripande om elmarknaden" i betänkandet, som även gäller punkterna 5, 6, 7, 8, 9, 21, 22 och 23. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Tillståndsprocesser och stamnätskoncessioner

– Tillståndsprocesser och byggtider

– Övriga frågor om tillståndsprocesser.

Tillståndsprocesser och stamnätskoncessioner

Enligt utskottets uppfattning råder det en bred politisk enighet om vikten av förstärkningar av stamnätet. Det handlar både om att bygga bort flaskhalsar i systemet och om att rusta nätet för att kunna hantera en annan produktionsmix än den som en gång låg till grund för dagens dimensionering. I december 2022 godkände riksdagen enhälligt Svenska kraftnäts investeringsplan för de kommande tre åren. Planen omfattar betydande såväl investeringar i ny överföringskapacitet som reinvesteringar i befintlig infrastruktur.

Utskottet kan inte heller se att det råder politisk oenighet om att de tillståndsprövningar som föregår ett förverkligande av de planerade investeringarna i stamnätet ska genomföras på ett skyndsamt och effektivt sätt. Flera utredningar har dessutom på senare tid adresserat frågor om hur dessa processer ska kunna snabbas på.

Mot den bakgrunden finner utskottet det inte motiverat för riksdagen att ställa sig bakom begäran om att regeringen ska ge de ansvariga myndigheterna i uppdrag att utreda möjligheterna till en snabbare tillståndsprocess för stamnätskoncessioner. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Tillståndsprocesser och byggtider

I flera motioner understryks vikten av förenklingar och ett ökat tempo i olika tillståndsprocesser med koppling till kraftsystemets nödvändiga reformering och utbyggnad. Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att det arbete som har pågått under de senaste åren med att reformera ramverken för bl.a. miljöprövningar måste fortsätta i högt tempo i syfte att förkorta handläggningstider och öka förutsägbarheten i dessa processer. Utskottet har i grunden inte heller någon annan uppfattning än att det finns ett värde i att reformarbetet bygger på en strävan om att nå en bred politisk samsyn för att förändringarna ska bli hållbara över tid och därmed även skapa förutsägbarhet för investerare.

Utskottet kan inte se att regeringen har en uppfattning som avviker i någon avgörande utsträckning från detta synsätt, och mot den bakgrunden finns det inte några tillräckligt tungt bärande skäl för riksdagen att bifalla förslagen i de här aktuella motionerna. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Övriga frågor om tillståndsprocesser

Utskottet har tidigare redovisat sin syn på förslag om utökade undantag från kraven på nätkoncession. I en av motionerna som är aktuell i detta avsnitt ses en utökad tillämpning av de gällande undantagsbestämmelserna som ett sätt att snabba på tillståndsgivningen och det framförs även önskemål om ytterligare undantagsmöjligheter av det skälet, i det här fallet för områden som redan har miljöprövats.

Utskottet hänvisar på nytt till det arbete som för närvarande bedrivs med att se över såväl miljöprövningsprocessen som bestämmelserna om undantag från nätkoncession i ellagen. Något uttalande från riksdagens sida innan detta arbete har slutförts anser utskottet inte vara nödvändigt.

Utskottet är inte heller berett att sluta upp bakom förslaget om att målsättningen bör vara att halvera tiden för tillståndsprocesserna. En sådan målsättning ser utskottet visserligen som vällovlig, men det bör i första hand vara regeringens uppgift att föreslå en lämplig nivå med beaktande av utfallet bl.a. av den fortsatta beredningen av Miljöprövningsutredningens respektive Klimaträttsutredningens förslag och med hänsyn till viktiga effektivitets- och rättssäkerhetsaspekter.

Med det anförda avstyrks motionsyrkandena.

Ur avsnittet "Tillståndsprocesser" i betänkandet, som även gäller punkt 20. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Tillståndsprocesser och stamnätskoncessioner

– Tillståndsprocesser och byggtider

– Övriga frågor om tillståndsprocesser.

Tillståndsprocesser och stamnätskoncessioner

Enligt utskottets uppfattning råder det en bred politisk enighet om vikten av förstärkningar av stamnätet. Det handlar både om att bygga bort flaskhalsar i systemet och om att rusta nätet för att kunna hantera en annan produktionsmix än den som en gång låg till grund för dagens dimensionering. I december 2022 godkände riksdagen enhälligt Svenska kraftnäts investeringsplan för de kommande tre åren. Planen omfattar betydande såväl investeringar i ny överföringskapacitet som reinvesteringar i befintlig infrastruktur.

Utskottet kan inte heller se att det råder politisk oenighet om att de tillståndsprövningar som föregår ett förverkligande av de planerade investeringarna i stamnätet ska genomföras på ett skyndsamt och effektivt sätt. Flera utredningar har dessutom på senare tid adresserat frågor om hur dessa processer ska kunna snabbas på.

Mot den bakgrunden finner utskottet det inte motiverat för riksdagen att ställa sig bakom begäran om att regeringen ska ge de ansvariga myndigheterna i uppdrag att utreda möjligheterna till en snabbare tillståndsprocess för stamnätskoncessioner. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Tillståndsprocesser och byggtider

I flera motioner understryks vikten av förenklingar och ett ökat tempo i olika tillståndsprocesser med koppling till kraftsystemets nödvändiga reformering och utbyggnad. Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att det arbete som har pågått under de senaste åren med att reformera ramverken för bl.a. miljöprövningar måste fortsätta i högt tempo i syfte att förkorta handläggningstider och öka förutsägbarheten i dessa processer. Utskottet har i grunden inte heller någon annan uppfattning än att det finns ett värde i att reformarbetet bygger på en strävan om att nå en bred politisk samsyn för att förändringarna ska bli hållbara över tid och därmed även skapa förutsägbarhet för investerare.

Utskottet kan inte se att regeringen har en uppfattning som avviker i någon avgörande utsträckning från detta synsätt, och mot den bakgrunden finns det inte några tillräckligt tungt bärande skäl för riksdagen att bifalla förslagen i de här aktuella motionerna. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Övriga frågor om tillståndsprocesser

Utskottet har tidigare redovisat sin syn på förslag om utökade undantag från kraven på nätkoncession. I en av motionerna som är aktuell i detta avsnitt ses en utökad tillämpning av de gällande undantagsbestämmelserna som ett sätt att snabba på tillståndsgivningen och det framförs även önskemål om ytterligare undantagsmöjligheter av det skälet, i det här fallet för områden som redan har miljöprövats.

Utskottet hänvisar på nytt till det arbete som för närvarande bedrivs med att se över såväl miljöprövningsprocessen som bestämmelserna om undantag från nätkoncession i ellagen. Något uttalande från riksdagens sida innan detta arbete har slutförts anser utskottet inte vara nödvändigt.

Utskottet är inte heller berett att sluta upp bakom förslaget om att målsättningen bör vara att halvera tiden för tillståndsprocesserna. En sådan målsättning ser utskottet visserligen som vällovlig, men det bör i första hand vara regeringens uppgift att föreslå en lämplig nivå med beaktande av utfallet bl.a. av den fortsatta beredningen av Miljöprövningsutredningens respektive Klimaträttsutredningens förslag och med hänsyn till viktiga effektivitets- och rättssäkerhetsaspekter.

Med det anförda avstyrks motionsyrkandena.

Ur avsnittet "Tillståndsprocesser" i betänkandet, som även gäller punkt 19. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Den nationella elektrifieringsstrategin

– Elektrifiering och industrins gröna omställning

– Elprisfrågor

– Elkriskommission och utländska investeringar

– Övriga elmarknadsfrågor.

Den nationella elektrifieringsstrategin

Det råder bred politisk enighet om att en fortsatt elektrifiering av flera samhällssektorer är en del i lösningen av flera olika utmaningar som Sverige och många andra länder står inför. Även om det finns delade meningar om vissa av produktionsformerna är det många som ser stora fördelar med att låta el vara den energibärare som leder utvecklingen framåt mot ett samhälle fritt från fossilbränslebaserad energiproduktion.

Utskottet kan konstatera att regeringen våren 2022 presenterade en elektrifieringsstrategi som innehöll många lovvärda initiativ som var inriktade på att stimulera en fortsatt positiv utveckling på detta område. Även den regering som tillträdde efter valet 2022 har framhållit att elektrifiering är ett högt prioriterat område både för att uppnå höga ambitioner på klimatområdet och för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Företrädare för regeringen har slagit fast att den tidigare regeringens elektrifieringsstrategi innehåller flera relevanta delar som är baserade på dialog och inspel från branscher och andra aktörer och att ett antal av åtgärderna i strategin har genomförts i form av myndighetsuppdrag vars redovisningar regeringen har tagit emot eller kommer att ta emot. Vidare har det konstaterats att Regeringskansliet analyserar vilka ytterligare åtgärder i strategin som kan vara relevanta att ta vidare och på vilket sätt de ska utformas.

Mot bakgrund av detta anser utskottet att det i dagsläget saknas skäl för riksdagen att ställa sig bakom förslaget i motionen om att genom ett tillkännagivande uppmana regeringen att följa upp och genomföra den nationella elektrifieringsstrategin.

När det gäller förslaget i samma motion om att inrätta ett elektrifieringsråd kan utskottet konstatera att ett sådant råd tillsattes i juni 2022. Rådets uppdrag löper till den sista december 2024. Något uttalande från riksdagens sida om ett sådant råd i linje med vad som efterfrågas i motionen kan därför inte anses vara påkallat.

Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Elektrifiering och industrins gröna omställning

Utskottet delar den uppfattning som framförs i en motion om betydelsen av industrins gröna omställning i allmänhet och om elektrifieringens roll i det sammanhanget. I likhet med motionärerna anser utskottet att näringslivet har en avgörande roll i den gröna omställningen och för att därigenom kunna skapa framtidens arbetstillfällen och för att det ska vara möjligt att nå Sveriges klimat- och miljömål. Industrins fortsatta elektrifiering kommer att vara en mycket betydelsefull pusselbit för att denna utveckling ska bli framgångsrik.

Den betydelse utskottet och motionärerna lägger vid dessa frågor förefaller i huvudsak även överensstämma med regeringens uppfattning. Enligt utskottets bedömning saknas det därför bärande skäl för riksdagen att uttala sig i mer allmänna ordalag om elektrifieringens betydelse för industrins gröna omställning i linje med vad som efterfrågas i den motion som refereras ovan. Därmed avstyrks motionsyrkandet.

Elprisfrågor

Elprisfrågor har varit i fokus på många olika sätt under de senaste åren. Det har bl.a. handlat om att priserna har varit högre än för bara några år sedan och om större prisskillnader mellan Sveriges fyra elområden än tidigare. Frågor om olika former av elstöd eller högkostnadsskydd har frekvent funnits högt på den politiska agendan. Försöken till förklaringar bakom prisutvecklingen och prisskillnaderna har varit många, men det tycks råda bred enighet om att det är flera olika samverkande faktorer som har bidragit till situationen. Elmarknadens funktion är sannolikt en av dessa faktorer.

Utskottet kan konstatera att det såväl på nationell nivå som på EU-nivå pågår eller har aviserats flera initiativ för att se över och anpassa elmarknaden till bl.a. nya produktionsförutsättningar och omvärldsförhållanden samt för att stärka elkonsumenternas ställning. Med detta i åtanke anser utskottet att det vore mindre lämpligt att ta ställning för den prissättningsmodell som förordas i motionen, dvs. s.k. Sverigepriser. Denna modell kännetecknas därtill av sådana marknadsprotektionistiska inslag som utskottet svårligen kan sluta upp bakom.

Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Elkriskommission och utländska investeringar

Utskottet är inte berett att tillstyrka förslaget om att tillsätta en elkriskommission i syfte att utreda osäkerheten i elförsörjningen med anledning av hur utländska investerares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och framtida planer på omställningen.

Utskottet hänvisar till att regeringen nyligen har presenterat en lagrådsremiss som innehåller förslag om att en granskningsmyndighet ska få möjlighet att granska utländska direktinvesteringar i svenska företag som bedriver skyddsvärd verksamhet, exempelvis i form av samhällsviktig och säkerhetskänslig verksamhet. Det kan handla om investeringar i svenska företag som upprätthåller särskilt viktiga samhällsfunktioner som infrastruktur för energi.

Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Övriga elmarknadsfrågor

Utskottet kan konstatera att det finns många synpunkter på hur energipolitiken bör utformas i största allmänhet, och kanske är frågorna om elmarknaden särskilt laddade. Var, hur och av vem elen ska produceras liksom hur den ska överföras och slutligen användas fungerar som grogrund för åtskilliga diskussioner. Utskottet delar dock den övergripande inställning som förs fram i en av motionerna om vikten av att en långsiktigt konkurrenskraftig och tillförlitlig energiförsörjning säkerställs såväl för hushållen som för näringslivet. Detta synsätt överensstämmer också med det övergripande nu gällande målet för energipolitiken som bl.a. innebär att energipolitiken ska syfta till att förena konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Utöver detta konstaterande anser utskottet att riksdagen bör lämna den ovan nämnda motionen utan vidare åtgärd.

Ur avsnittet "Övergripande om elmarknaden" i betänkandet, som även gäller punkterna 5, 6, 7, 8, 9, 18, 21 och 23. Läs betänkandet

Inledning

Utskottets ställningstagande redovisas under följande rubriker:

– Den nationella elektrifieringsstrategin

– Elektrifiering och industrins gröna omställning

– Elprisfrågor

– Elkriskommission och utländska investeringar

– Övriga elmarknadsfrågor.

Den nationella elektrifieringsstrategin

Det råder bred politisk enighet om att en fortsatt elektrifiering av flera samhällssektorer är en del i lösningen av flera olika utmaningar som Sverige och många andra länder står inför. Även om det finns delade meningar om vissa av produktionsformerna är det många som ser stora fördelar med att låta el vara den energibärare som leder utvecklingen framåt mot ett samhälle fritt från fossilbränslebaserad energiproduktion.

Utskottet kan konstatera att regeringen våren 2022 presenterade en elektrifieringsstrategi som innehöll många lovvärda initiativ som var inriktade på att stimulera en fortsatt positiv utveckling på detta område. Även den regering som tillträdde efter valet 2022 har framhållit att elektrifiering är ett högt prioriterat område både för att uppnå höga ambitioner på klimatområdet och för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Företrädare för regeringen har slagit fast att den tidigare regeringens elektrifieringsstrategi innehåller flera relevanta delar som är baserade på dialog och inspel från branscher och andra aktörer och att ett antal av åtgärderna i strategin har genomförts i form av myndighetsuppdrag vars redovisningar regeringen har tagit emot eller kommer att ta emot. Vidare har det konstaterats att Regeringskansliet analyserar vilka ytterligare åtgärder i strategin som kan vara relevanta att ta vidare och på vilket sätt de ska utformas.

Mot bakgrund av detta anser utskottet att det i dagsläget saknas skäl för riksdagen att ställa sig bakom förslaget i motionen om att genom ett tillkännagivande uppmana regeringen att följa upp och genomföra den nationella elektrifieringsstrategin.

När det gäller förslaget i samma motion om att inrätta ett elektrifieringsråd kan utskottet konstatera att ett sådant råd tillsattes i juni 2022. Rådets uppdrag löper till den sista december 2024. Något uttalande från riksdagens sida om ett sådant råd i linje med vad som efterfrågas i motionen kan därför inte anses vara påkallat.

Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Elektrifiering och industrins gröna omställning

Utskottet delar den uppfattning som framförs i en motion om betydelsen av industrins gröna omställning i allmänhet och om elektrifieringens roll i det sammanhanget. I likhet med motionärerna anser utskottet att näringslivet har en avgörande roll i den gröna omställningen och för att därigenom kunna skapa framtidens arbetstillfällen och för att det ska vara möjligt att nå Sveriges klimat- och miljömål. Industrins fortsatta elektrifiering kommer att vara en mycket betydelsefull pusselbit för att denna utveckling ska bli framgångsrik.

Den betydelse utskottet och motionärerna lägger vid dessa frågor förefaller i huvudsak även överensstämma med regeringens uppfattning. Enligt utskottets bedömning saknas det därför bärande skäl för riksdagen att uttala sig i mer allmänna ordalag om elektrifieringens betydelse för industrins gröna omställning i linje med vad som efterfrågas i den motion som refereras ovan. Därmed avstyrks motionsyrkandet.

Elprisfrågor

Elprisfrågor har varit i fokus på många olika sätt under de senaste åren. Det har bl.a. handlat om att priserna har varit högre än för bara några år sedan och om större prisskillnader mellan Sveriges fyra elområden än tidigare. Frågor om olika former av elstöd eller högkostnadsskydd har frekvent funnits högt på den politiska agendan. Försöken till förklaringar bakom prisutvecklingen och prisskillnaderna har varit många, men det tycks råda bred enighet om att det är flera olika samverkande faktorer som har bidragit till situationen. Elmarknadens funktion är sannolikt en av dessa faktorer.

Utskottet kan konstatera att det såväl på nationell nivå som på EU-nivå pågår eller har aviserats flera initiativ för att se över och anpassa elmarknaden till bl.a. nya produktionsförutsättningar och omvärldsförhållanden samt för att stärka elkonsumenternas ställning. Med detta i åtanke anser utskottet att det vore mindre lämpligt att ta ställning för den prissättningsmodell som förordas i motionen, dvs. s.k. Sverigepriser. Denna modell kännetecknas därtill av sådana marknadsprotektionistiska inslag som utskottet svårligen kan sluta upp bakom.

Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Elkriskommission och utländska investeringar

Utskottet är inte berett att tillstyrka förslaget om att tillsätta en elkriskommission i syfte att utreda osäkerheten i elförsörjningen med anledning av hur utländska investerares inteckningar i elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och framtida planer på omställningen.

Utskottet hänvisar till att regeringen nyligen har presenterat en lagrådsremiss som innehåller förslag om att en granskningsmyndighet ska få möjlighet att granska utländska direktinvesteringar i svenska företag som bedriver skyddsvärd verksamhet, exempelvis i form av samhällsviktig och säkerhetskänslig verksamhet. Det kan handla om investeringar i svenska företag som upprätthåller särskilt viktiga samhällsfunktioner som infrastruktur för energi.

Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Övriga elmarknadsfrågor

Utskottet kan konstatera att det finns många synpunkter på hur energipolitiken bör utformas i största allmänhet, och kanske är frågorna om elmarknaden särskilt laddade. Var, hur och av vem elen ska produceras liksom hur den ska överföras och slutligen användas fungerar som grogrund för åtskilliga diskussioner. Utskottet delar dock den övergripande inställning som förs fram i en av motionerna om vikten av att en långsiktigt konkurrenskraftig och tillförlitlig energiförsörjning säkerställs såväl för hushållen som för näringslivet. Detta synsätt överensstämmer också med det övergripande nu gällande målet för energipolitiken som bl.a. innebär att energipolitiken ska syfta till att förena konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Utöver detta konstaterande anser utskottet att riksdagen bör lämna den ovan nämnda motionen utan vidare åtgärd.

Ur avsnittet "Övergripande om elmarknaden" i betänkandet, som även gäller punkterna 5, 6, 7, 8, 9, 18, 21 och 22. Läs betänkandet

Gotlands framtida kraftförsörjning har varit föremål för flera utredningar under de senaste åren. Prognostiserad förbrukningsökning på ön samtidigt som det finns förutsättningar för förnybar kraftproduktion på och i närheten av Gotland – bl.a. i form av vindkraft – har visat att det på sikt finns behov av ytterligare kraftöverföringsförbindelser mellan Gotland och fastlandet.

Trots att Gotland är en ö vill utskottet betona vikten av att Gotland inte ses som en isolerad utpost som är skild från det övriga nordiska kraftsystemet. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på att det pågår en systemstudie över nät- och produktionssystemet i sydöstra Sverige som berör flera aspekter som alla har stor påverkan både på Gotlands framtida försörjningssäkerhet och på kraftsystemet som helhet. En fråga som kommer att adresseras inom ramen för detta arbete är den om en ny elförbindelse till Gotland.

Utöver detta arbete vill utskottet påminna om att Svenska kraftnät har fått i uppdrag att utvidga transmissionsnätet till att även omfatta Gotland. Affärsverket ska under hösten 2023 redovisa teknikval samt tidsplan för det fortsatta arbetet.

Utskottet ser inget skäl för riksdagen att agera innan det ovan refererade utredningsarbetet är slutfört och avstyrker därför motionsyrkandena.

Ur avsnittet "Gotlands elförsörjning" i betänkandet. Läs betänkandet

Olika typer av styrsignaler som främjar en flexibel elanvändning gagnar även hur elnätet utnyttjas. Utskottet ser därför positivt på att det för närvarande pågår en översyn av regleringen av avgifter på el- och naturgasområdena som bl.a. syftar till att ta till vara kundernas intressen och nätföretagens roll i utvecklingen och utbyggnaden av el- och naturgasnäten i Sverige för att på bästa sätt kunna möta nuvarande och framtida utmaningar. Differentierade nätavgifter som effektbaserade nättariffer torde vara sådant som utredningen kommer att beröra. I sammanhanget bör det även nämnas att Energimarknadsinspektionen arbetar med att ta fram föreskrifter som reglerar hur överföringstariffer ska vara utformade för att elnätet ska utnyttjas så effektivt som möjligt. Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att det är påkallat för riksdagen att ställa sig bakom det som föreslås i en motion om dynamiska nätavgifter.

Även förslaget om en ny finansieringsmodell för anslutningsavgifter till elnät bör avslås av riksdagen. Här hänvisar utskottet i första hand till den ovannämnda översynen av regleringen av avgifter på el- och naturgasområdena. Utredningen ska presentera sitt resultat under hösten 2023, och innan regeringen har tagit ställning till utredningens förslag saknas det enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att agera i linje med vad som föreslås i motionen.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Ur avsnittet "Vissa avgiftsfrågor" i betänkandet. Läs betänkandet

Enligt utskottets bedömning är kraven på säker hantering av el högt ställda i Sverige. Elsäkerhetsverket har här en viktig uppgift när det gäller att arbeta för hög elsäkerhet och störningsfri el, bl.a. genom att bedriva tillsyn över att elinstallationsföretag och elinstallatörer följer lagstiftningen på elsäkerhetsområdet. Några särskilda uttalanden från riksdagens sida när det gäller elsäkerhet anser utskottet inte vara påkallat med anledning av det som anförs i en av motionerna.

Samtidigt kan ett allt större fokus på en omfattande elektrifiering av flera samhällssektorer medföra nya krav på både kunnande och regelverk. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på att Energimyndigheten har fått i uppdrag att samordna en nationell kraftsamling kring kompetensförsörjning för elektrifieringen. Här förutsätter utskottet att myndigheten även berör frågor om de eventuella risker som finns med att bygga något så samhällsviktigt som elektrifieringen på ett kompetenstillskott från andra länder eller företag med utländskt ägande.

Sammantaget finner utskottet inte att det är motiverat för riksdagen att ställa sig bakom förslagen i de här aktuella motionerna, varför yrkandena avstyrks.

Reservationer

1.

Definitionen av obalans, punkt 2 (S, C, MP)

av Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S), Elin Söderberg (MP), Aida Birinxhiku (S) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2022/23:2337 av Rickard Nordin (C) yrkande 1 och

2022/23:2338 av Marielle Lahti (MP).

Ställningstagande

Vi vill möjliggöra för nya innovativa affärsmodeller som främjar en smartare elanvändning – något som alla, inklusive hushållen, vinner på. Detta handlar bl.a. om att skapa förutsättningar för s.k. aggregatorer att verka på den svenska elmarknaden. Därför ser vi i grunden positivt på förslagen i propositionen som adresserar flera hinder på ett bra sätt. Men propositionens nuvarande utformning riskerar dessvärre också att orsaka vissa problem.

Propositionens huvudsyfte är att införa det s.k. elmarknadsdirektivets bestämmelser i den svenska lagstiftningen. Elmarknadsdirektivet skulle i alla delar ha varit genomfört i nationell rätt senast den 31 december 2020 och vi har – bl.a. av det skälet – i det föregående valt att ställa oss bakom utskottets förslag om att tillstyrka propositionen i dess helhet. Oaktat detta faktum anser vi att förslaget innehåller vissa svagheter som gör att det redan nu finns skäl för regeringen att överväga en del förändringar. Det vi främst åsyftar är den definition av obalans som regeringen har föreslagit i propositionen. Här tycker vi oss kunna skönja en sådan överimplementering som inte sällan präglar införandet av EU:s rättsakter i den svenska lagstiftningen. Sådan överimplementering kan ibland vara av godo men emellanåt också vara olämplig eller rent av skadlig.

I det här fallet menar vi att regeringens definition av obalans i lagförslaget blir alldeles för bred, till men för de som vill tillhandahålla aggregatortjänster. Enligt vår uppfattning är det avgörande att begreppet obalans definieras tydligt i linje med den terminologi som används inom EU-rätten. Med den breda tolkning av begreppet obalans som föreslås av regeringen blir det ekonomiska ansvar som nämns i EU-förordningen alltför långtgående och därmed ett hinder för marknadstillträde för aggregerad efterfrågeflexibilitet. Förslaget riskerar att omintetgöra intentionen med regelverket, nämligen att främja nya aktörers möjligheter att hjälpa både elkunder och hela elsystemet. Regeringens förslag gynnar den befintliga elproduktionen, missgynnar aggregeringsleverantörer och skapar onödiga hinder för marknadsinträde, vilket också riskerar att försämra konkurrensen och leda till dyrare el för konsumenterna.

Med hänvisning till det anförda anser vi att regeringen bör se över konsekvenserna av sitt lagförslag i denna del och återkomma till riksdagen med ett reviderat förslag.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

2.

Ekonomiskt ansvar och kompensationsmodell för obalanserna, punkt 3 (S, C)

av Fredrik Olovsson (S), Mattias Jonsson (S), Marianne Fundahn (S), Isak From (S), Aida Birinxhiku (S) och Anders Ådahl (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2337 av Rickard Nordin (C) yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Som vi redan har framfört tidigare i detta betänkande är vi i grunden positivt inställda till att bestämmelserna om aggregeringstjänster nu kommer på plats. Oaktat detta har vi även signalerat vissa dubier när det gäller hur regeringen har valt att ta sig an delar av lagstiftningsärendet. Det finns helt enkelt ett antal tillkortakommanden som bör rättas till genom att regeringen hörsammar våra synpunkter och återkommer till riksdagen med ett reviderat lagförslag.

Utöver det vi har anfört om att regeringen föreslår en alltför bred definition av begreppet obalans vill vi även hävda att regeringens lagförslag gynnar de befintliga balansansvariga på ett onödigt sätt genom att alla aggregatorer måste knyta sig till en balansansvarig om bolaget inte självt är det. Det kravet försvårar för nya aktörer att etablera sig. Vi menar att det viktiga i stället är att någon tar det ekonomiska ansvaret för de obalanser som uppstår med hänsyn till att det är just obalanser som ska hanteras och att det alltså inte handlar om en generell påverkan.

Genom att bredda basen för finansiering av obalanser till alla som har nytta av dessa tjänster kan tjänsterna åstadkommas samtidigt som obalanser finansieras. Det är därför viktigt att regeringen säkerställer en klok kompensationsmodell.

Nuvarande lagförslag riskerar att allvarligt hämma utvecklingen av aggregatorer. Kravet på att vara eller ha en balansansvarig kommer att göra att vissa aggregatorer inte har möjlighet att fortsätta sin verksamhet, eftersom det krävs en betydande ekonomisk säkerhet. Mindre aktörer kommer att ha svårt att etablera sig och de stora bolagen har en avgörande fördel. Konsekvensen blir att konkurrensen hämmas och att konsumenterna får betala högre priser. Utformningen av kompensationen riskerar att helt slå undan affärsmöjligheterna för aggregatorerna om de måste stå för hela kompensationen.

Ur avsnittet "Vissa kompetensfrågor" i betänkandet, som även gäller punkt 1. Läs betänkandet