Ökad kontroll i hälso- och sjukvården

I en motion efterfrågas tillkännagivanden om förslag som dels säkerställer att privata vårdgivare i avtal med regionen inte kan dölja andra uppdragsgivare, dels säkerställer att regionen inte kan ingå avtal med privata vårdgivare som samtidigt har avtal med försäkringsbolag om privata sjukvårdsförsäkringar. Utskottet har tidigare föreslagit att riksdagen ska avslå regeringens förslag till ny bestämmelse i 15 kap. 2 § HSL som reglerar innehållet i avtal mellan en privat vårdgivare som har ytterligare uppdragsgivare utöver regionen, och regionen. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion 2022/23:2 (V) yrkandena 1 och 2 utan dessa bör avslås. Utskottet delar regeringens bedömning att utredningens förslag om hur hälso- och sjukvården ska finansieras inte bör genomföras. Motion 2022/23:2 (V) yrkande 4 bör därför avslås.

Utskottet noterar vidare att regeringen bedömer att förslaget om att inkludera rehabilitering i primärvårdens grunduppdrag inte medför några konsekvenser för regionerna och kommunerna. Något tillkännagivande med anledning av motion 2022/23:2 (V) yrkande 3 är inte nödvändigt och motionen bör avslås.

Reservationer

1.

Förutsättningar när regioner tecknar avtal med privata vårdgivare, punkt 1 (S, V, MP)

av Fredrik Lundh Sammeli (S), Yasmine Bladelius (S), Mikael Dahlqvist (S), Gustaf Lantz (S), Karin Rågsjö (V), Ulrika Westerlund (MP) och Karin Sundin (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) i de delar det avser 15 kap. 2 § och punkt 2 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:260 punkt 2 i denna del och avslår motionerna

2022/23:5 av Camilla Waltersson Grönvall m.fl. (M, SD, KD, L) och

2022/23:8 av Anders W Jonsson (C).

Ställningstagande

Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av vård ska ges företräde till vården. Bestämmelserna i 3 kap. 1 § HSL grundas på två principer, nämligen människovärdesprincipen och behovs-och solidaritetsprincipen. Dessa utgör de två första principerna i den etiska plattform som ska styra beslut om prioriteringar i vården. Människovärdesprincipen innebär att det ska vara möjligt för alla att på lika villkor få del av hälso- och sjukvårdens tjänster. Möjligheten att få vård får alltså inte påverkas av ålder, kön, förmåga att ta initiativ, utbildning, betalningsförmåga, nationalitet, kulturella olikheter, sjukdomens art eller sjukdomens varaktighet. Inte heller eventuella väntetider får påverkas av sådana förhållanden. Behovs- och solidaritetsprincipen innebär att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.

Dagens utveckling där patienter kan teckna privata sjukvårdsförsäkringar i syfte att få en snabbare tillgång till den gemensamt finansierade vården innebär att lagstiftningens intentioner inte följs. Systemet med privata sjukvårdsförsäkringar fungerar på det viset att privata vårdgivare som erbjuder vård på uppdrag av försäkringsbolag garanterar dessa patienter en kortare väntetid än den som följer av den lagstadgade vårdgarantin. I den mån vårdgivaren också tar emot offentligfinansierade patienter på uppdrag av en region garanteras dessa patienter inte motsvarande väntetider. De försäkringsfinansierade patienterna får därmed en bättre tillgång till hälso- och sjukvården, i strid med lagstiftningens människovärdesprincip. Detta är särskilt problematiskt eftersom det på grund av försäkringsbolagens krav inte är möjligt för hela befolkningen att teckna en privat sjukvårdsförsäkring på lika villkor.

För att komma till rätta med dessa brister gav den tidigare regeringen en särskild utredare i uppdrag att föreslå åtgärder som säkerställer att patienter med privat sjukvårdsförsäkring inte får snabbare tillgång till vård eller bättre vård i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården framför patienter utan sådan försäkring. Den nu aktuella propositionen bygger på utredningens förslag. Den tidigare regeringen har också kompletterat förslagen i en departementspromemoria (Ds 2022:15) avsedda att resultera i ytterligare lagstiftning.

Att Sverige nu fått en ny regering innebär att inriktningen för politiken förändrats. Vi står alltjämt bakom den tidigare regeringens inriktning och därmed också propositionen i sin helhet. Vi föreslår därför att riksdagen antar regeringens lagförslag i denna del och avslår motionerna 2022/23:5 (M, SD, KD, L) och 2022/23:8 (C).

2.

Hälso- och sjukvårdslagens framtida utformning, punkt 3 (V)

av Karin Rågsjö (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2 av Karin Rågsjö m.fl. (V) yrkandena 1, 2 och 4.

Ställningstagande

Jag har tidigare ställt mig bakom regeringens förslag till den nya bestämmelsen i 15 kap. 2 § HSL och anser att det är ett steg i rätt riktning. Förslaget riskerar emellertid att få bristande effekt i praktiken eftersom det finns ett utrymme för tolkning av begreppet vårdgivare. Jag har erfarit att en vårdgivare via en decentraliserad organisationskultur kan ha ett bolag för varje avtal och på det viset dölja att det finns andra uppdragsgivare. Jag anser därför att ändringen är otillräcklig och att regeringen bör återkomma med ett förslag som säkerställer att privata vårdgivare som har avtal med regionen inte ska kunna dölja andra uppdragsgivare.

Som jag tidigare nämnt delar jag regeringens bedömning att det finns en risk för att patienter i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården påverkas negativt när regionen lämnar över uppgiften att erbjuda vård till en privat vårdgivare som samtidigt tar emot uppdrag från försäkringsbolag. Denna risk bör tas på allvar, och enligt min mening löses inte problemet genom att öka kontrollen av regionens avtal med privata vårdgivare. Regeringen bör därför återkomma med ett förslag som säkerställer att regionen inte kan ingå avtal med privata vårdgivare som samtidigt har avtal med försäkringsbolag om privata sjukvårdsförsäkringar.

Ur avsnittet "Övriga förslag" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3 och 4. Läs betänkandet

I en motion efterfrågas tillkännagivanden om förslag som dels säkerställer att privata vårdgivare i avtal med regionen inte kan dölja andra uppdragsgivare, dels säkerställer att regionen inte kan ingå avtal med privata vårdgivare som samtidigt har avtal med försäkringsbolag om privata sjukvårdsförsäkringar. Utskottet har tidigare föreslagit att riksdagen ska avslå regeringens förslag till ny bestämmelse i 15 kap. 2 § HSL som reglerar innehållet i avtal mellan en privat vårdgivare som har ytterligare uppdragsgivare utöver regionen, och regionen. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion 2022/23:2 (V) yrkandena 1 och 2 utan dessa bör avslås. Utskottet delar regeringens bedömning att utredningens förslag om hur hälso- och sjukvården ska finansieras inte bör genomföras. Motion 2022/23:2 (V) yrkande 4 bör därför avslås.

Utskottet noterar vidare att regeringen bedömer att förslaget om att inkludera rehabilitering i primärvårdens grunduppdrag inte medför några konsekvenser för regionerna och kommunerna. Något tillkännagivande med anledning av motion 2022/23:2 (V) yrkande 3 är inte nödvändigt och motionen bör avslås.

Reservationer

1.

Förutsättningar när regioner tecknar avtal med privata vårdgivare, punkt 1 (S, V, MP)

av Fredrik Lundh Sammeli (S), Yasmine Bladelius (S), Mikael Dahlqvist (S), Gustaf Lantz (S), Karin Rågsjö (V), Ulrika Westerlund (MP) och Karin Sundin (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) i de delar det avser 15 kap. 2 § och punkt 2 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:260 punkt 2 i denna del och avslår motionerna

2022/23:5 av Camilla Waltersson Grönvall m.fl. (M, SD, KD, L) och

2022/23:8 av Anders W Jonsson (C).

Ställningstagande

Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av vård ska ges företräde till vården. Bestämmelserna i 3 kap. 1 § HSL grundas på två principer, nämligen människovärdesprincipen och behovs-och solidaritetsprincipen. Dessa utgör de två första principerna i den etiska plattform som ska styra beslut om prioriteringar i vården. Människovärdesprincipen innebär att det ska vara möjligt för alla att på lika villkor få del av hälso- och sjukvårdens tjänster. Möjligheten att få vård får alltså inte påverkas av ålder, kön, förmåga att ta initiativ, utbildning, betalningsförmåga, nationalitet, kulturella olikheter, sjukdomens art eller sjukdomens varaktighet. Inte heller eventuella väntetider får påverkas av sådana förhållanden. Behovs- och solidaritetsprincipen innebär att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.

Dagens utveckling där patienter kan teckna privata sjukvårdsförsäkringar i syfte att få en snabbare tillgång till den gemensamt finansierade vården innebär att lagstiftningens intentioner inte följs. Systemet med privata sjukvårdsförsäkringar fungerar på det viset att privata vårdgivare som erbjuder vård på uppdrag av försäkringsbolag garanterar dessa patienter en kortare väntetid än den som följer av den lagstadgade vårdgarantin. I den mån vårdgivaren också tar emot offentligfinansierade patienter på uppdrag av en region garanteras dessa patienter inte motsvarande väntetider. De försäkringsfinansierade patienterna får därmed en bättre tillgång till hälso- och sjukvården, i strid med lagstiftningens människovärdesprincip. Detta är särskilt problematiskt eftersom det på grund av försäkringsbolagens krav inte är möjligt för hela befolkningen att teckna en privat sjukvårdsförsäkring på lika villkor.

För att komma till rätta med dessa brister gav den tidigare regeringen en särskild utredare i uppdrag att föreslå åtgärder som säkerställer att patienter med privat sjukvårdsförsäkring inte får snabbare tillgång till vård eller bättre vård i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården framför patienter utan sådan försäkring. Den nu aktuella propositionen bygger på utredningens förslag. Den tidigare regeringen har också kompletterat förslagen i en departementspromemoria (Ds 2022:15) avsedda att resultera i ytterligare lagstiftning.

Att Sverige nu fått en ny regering innebär att inriktningen för politiken förändrats. Vi står alltjämt bakom den tidigare regeringens inriktning och därmed också propositionen i sin helhet. Vi föreslår därför att riksdagen antar regeringens lagförslag i denna del och avslår motionerna 2022/23:5 (M, SD, KD, L) och 2022/23:8 (C).

2.

Hälso- och sjukvårdslagens framtida utformning, punkt 3 (V)

av Karin Rågsjö (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2 av Karin Rågsjö m.fl. (V) yrkandena 1, 2 och 4.

Ställningstagande

Jag har tidigare ställt mig bakom regeringens förslag till den nya bestämmelsen i 15 kap. 2 § HSL och anser att det är ett steg i rätt riktning. Förslaget riskerar emellertid att få bristande effekt i praktiken eftersom det finns ett utrymme för tolkning av begreppet vårdgivare. Jag har erfarit att en vårdgivare via en decentraliserad organisationskultur kan ha ett bolag för varje avtal och på det viset dölja att det finns andra uppdragsgivare. Jag anser därför att ändringen är otillräcklig och att regeringen bör återkomma med ett förslag som säkerställer att privata vårdgivare som har avtal med regionen inte ska kunna dölja andra uppdragsgivare.

Som jag tidigare nämnt delar jag regeringens bedömning att det finns en risk för att patienter i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården påverkas negativt när regionen lämnar över uppgiften att erbjuda vård till en privat vårdgivare som samtidigt tar emot uppdrag från försäkringsbolag. Denna risk bör tas på allvar, och enligt min mening löses inte problemet genom att öka kontrollen av regionens avtal med privata vårdgivare. Regeringen bör därför återkomma med ett förslag som säkerställer att regionen inte kan ingå avtal med privata vårdgivare som samtidigt har avtal med försäkringsbolag om privata sjukvårdsförsäkringar.

Ur avsnittet "Övriga förslag" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2 och 4. Läs betänkandet

I en motion efterfrågas tillkännagivanden om förslag som dels säkerställer att privata vårdgivare i avtal med regionen inte kan dölja andra uppdragsgivare, dels säkerställer att regionen inte kan ingå avtal med privata vårdgivare som samtidigt har avtal med försäkringsbolag om privata sjukvårdsförsäkringar. Utskottet har tidigare föreslagit att riksdagen ska avslå regeringens förslag till ny bestämmelse i 15 kap. 2 § HSL som reglerar innehållet i avtal mellan en privat vårdgivare som har ytterligare uppdragsgivare utöver regionen, och regionen. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion 2022/23:2 (V) yrkandena 1 och 2 utan dessa bör avslås. Utskottet delar regeringens bedömning att utredningens förslag om hur hälso- och sjukvården ska finansieras inte bör genomföras. Motion 2022/23:2 (V) yrkande 4 bör därför avslås.

Utskottet noterar vidare att regeringen bedömer att förslaget om att inkludera rehabilitering i primärvårdens grunduppdrag inte medför några konsekvenser för regionerna och kommunerna. Något tillkännagivande med anledning av motion 2022/23:2 (V) yrkande 3 är inte nödvändigt och motionen bör avslås.

Reservationer

1.

Förutsättningar när regioner tecknar avtal med privata vårdgivare, punkt 1 (S, V, MP)

av Fredrik Lundh Sammeli (S), Yasmine Bladelius (S), Mikael Dahlqvist (S), Gustaf Lantz (S), Karin Rågsjö (V), Ulrika Westerlund (MP) och Karin Sundin (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) i de delar det avser 15 kap. 2 § och punkt 2 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:260 punkt 2 i denna del och avslår motionerna

2022/23:5 av Camilla Waltersson Grönvall m.fl. (M, SD, KD, L) och

2022/23:8 av Anders W Jonsson (C).

Ställningstagande

Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av vård ska ges företräde till vården. Bestämmelserna i 3 kap. 1 § HSL grundas på två principer, nämligen människovärdesprincipen och behovs-och solidaritetsprincipen. Dessa utgör de två första principerna i den etiska plattform som ska styra beslut om prioriteringar i vården. Människovärdesprincipen innebär att det ska vara möjligt för alla att på lika villkor få del av hälso- och sjukvårdens tjänster. Möjligheten att få vård får alltså inte påverkas av ålder, kön, förmåga att ta initiativ, utbildning, betalningsförmåga, nationalitet, kulturella olikheter, sjukdomens art eller sjukdomens varaktighet. Inte heller eventuella väntetider får påverkas av sådana förhållanden. Behovs- och solidaritetsprincipen innebär att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.

Dagens utveckling där patienter kan teckna privata sjukvårdsförsäkringar i syfte att få en snabbare tillgång till den gemensamt finansierade vården innebär att lagstiftningens intentioner inte följs. Systemet med privata sjukvårdsförsäkringar fungerar på det viset att privata vårdgivare som erbjuder vård på uppdrag av försäkringsbolag garanterar dessa patienter en kortare väntetid än den som följer av den lagstadgade vårdgarantin. I den mån vårdgivaren också tar emot offentligfinansierade patienter på uppdrag av en region garanteras dessa patienter inte motsvarande väntetider. De försäkringsfinansierade patienterna får därmed en bättre tillgång till hälso- och sjukvården, i strid med lagstiftningens människovärdesprincip. Detta är särskilt problematiskt eftersom det på grund av försäkringsbolagens krav inte är möjligt för hela befolkningen att teckna en privat sjukvårdsförsäkring på lika villkor.

För att komma till rätta med dessa brister gav den tidigare regeringen en särskild utredare i uppdrag att föreslå åtgärder som säkerställer att patienter med privat sjukvårdsförsäkring inte får snabbare tillgång till vård eller bättre vård i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården framför patienter utan sådan försäkring. Den nu aktuella propositionen bygger på utredningens förslag. Den tidigare regeringen har också kompletterat förslagen i en departementspromemoria (Ds 2022:15) avsedda att resultera i ytterligare lagstiftning.

Att Sverige nu fått en ny regering innebär att inriktningen för politiken förändrats. Vi står alltjämt bakom den tidigare regeringens inriktning och därmed också propositionen i sin helhet. Vi föreslår därför att riksdagen antar regeringens lagförslag i denna del och avslår motionerna 2022/23:5 (M, SD, KD, L) och 2022/23:8 (C).

2.

Hälso- och sjukvårdslagens framtida utformning, punkt 3 (V)

av Karin Rågsjö (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2022/23:2 av Karin Rågsjö m.fl. (V) yrkandena 1, 2 och 4.

Ställningstagande

Jag har tidigare ställt mig bakom regeringens förslag till den nya bestämmelsen i 15 kap. 2 § HSL och anser att det är ett steg i rätt riktning. Förslaget riskerar emellertid att få bristande effekt i praktiken eftersom det finns ett utrymme för tolkning av begreppet vårdgivare. Jag har erfarit att en vårdgivare via en decentraliserad organisationskultur kan ha ett bolag för varje avtal och på det viset dölja att det finns andra uppdragsgivare. Jag anser därför att ändringen är otillräcklig och att regeringen bör återkomma med ett förslag som säkerställer att privata vårdgivare som har avtal med regionen inte ska kunna dölja andra uppdragsgivare.

Som jag tidigare nämnt delar jag regeringens bedömning att det finns en risk för att patienter i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården påverkas negativt när regionen lämnar över uppgiften att erbjuda vård till en privat vårdgivare som samtidigt tar emot uppdrag från försäkringsbolag. Denna risk bör tas på allvar, och enligt min mening löses inte problemet genom att öka kontrollen av regionens avtal med privata vårdgivare. Regeringen bör därför återkomma med ett förslag som säkerställer att regionen inte kan ingå avtal med privata vårdgivare som samtidigt har avtal med försäkringsbolag om privata sjukvårdsförsäkringar.

Ur avsnittet "Övriga förslag" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2 och 3. Läs betänkandet