Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

EU-samarbetets inriktning

På samma sätt som EU under covid-19-pandemin visade prov på anpassningsförmåga och handlingskraft har EU under 2022 klarat av att svara på de snabbt förändrade förutsättningar som orsakats av Rysslands oprovocerade, olagliga och oförsvarliga anfallskrig mot Ukraina. Än en gång har vikten av ett väl fungerande EU-samarbete tydliggjorts, och det är uppenbart att EU genom att kunna agera över hela bredden av sitt uppdrag bidrar med ett stort mervärde i ansträngningarna att stödja Ukraina, sätta press på Ryssland och hantera de globala konsekvenserna av kriget.

Förmågan att uppnå enighet om de komplicerade beslut som situationen kräver är en styrka som medlemsstaterna var för sig och gemensamt måste vårda. Den bör enligt utskottet ses som ett resultat av det arbete för att säkra en fred i Europa som inleddes i början av 1950-talet, som Sverige deltagit i sedan 1995 och som av uppenbara skäl oförtrutet behöver fortsätta.

Rysslands krig innebär att den relativa förutsägbarhet som den europeiska säkerhetsordningen erbjudit har brutits och ersatts med en ny snabbt föränderlig säkerhetspolitisk miljö, som motiverat Sverige att ansöka om medlemskap i Nato. Därutöver medför kriget, liksom även covid-19-pandemin gjorde, nya aspekter på redan tidigare komplexa gränsöverskridande utmaningar som de tilltagande klimatförändringarna, terrorism och gränsöverskridande organiserad brottslighet, internationell migration och ökade sociala och ekonomiska skillnader såväl inom EU som globalt. Utskottet står fast vid att EU är det bästa verktyget för att hantera dessa gränsöverskridande utmaningar och för att främja fred, demokrati, säkerhet och tillväxt. Dessa frågor bildar en stomme för det svenska rådsordförandeskapets prioriteringar och program under det första halvåret 2023, som förberetts i brett samförstånd mellan riksdagens partier. Utskottet kan därmed konstatera att de motionsförslag som gäller EU:s roll och Sveriges agerande i fråga om gemensamma gränsöverskridande utmaningar i hög grad omfattas av den svenska EU-politikens kort- och långsiktiga inriktning och att det därför inte behövs några tillkännagivanden om detta.

När det gäller motionsyrkandet om EU:s klimatmål konstaterar utskottet att EU:s klimatlag innehåller bindande mål för utsläppsminskningar på minst 55 procent till 2030 för att uppnå klimatneutralitet senast 2050, i enlighet med den överenskommelse som nåddes vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2021. Det är enligt utskottet glädjande att förhandlingarna om flera av rättsakterna inom det s.k. Fit for 55-paketet har kunnat slutföras under den svenska ordförandeskapsperioden. Som framgår av EU-nämndens yttrande är det fråga om ett omfattande lagstiftningspaket med delvis svårförhandlade regler på en rad olika områden som är avgörande för att nå etappmålet till 2030. Utskottet noterar att rådet i de slutsatser om klimat- och energidiplomati som godkändes den 9 mars 2023 bekräftat sin beredskap att så snart som möjligt efter att förhandlingarna om de viktigaste delarna av Fit for 55 har slutförts vid behov uppdatera EU:s och medlemsstaternas nationellt fastställda bidrag för att nå Parisavtalets klimatmål så att det återspeglar effekterna av Fit for 55 på utsläppsminskningarna. Rådet anger i slutsatserna att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om ändringar av EU:s klimatlag i detta syfte senast sex månader efter den första globala översynen under Parisavtalet som genomförs under 2023 (rådets dokument 7248/23). Utskottet konstaterar med hänvisning till detta att EU:s klimatmål kommer att ses över med beaktande av Fit for 55-reglernas klimateffekt och att det därför inte finns anledning för riksdagen att göra något tillkännagivande på det sätt som föreslås i motionen.

När det gäller motionsförslaget om Europaparlamentets lokalisering konstaterar utskottet att det sedan lång tid finns en brett förankrad svensk ståndpunkt att samla Europaparlamentets arbete till en ort men att prioriteringen av denna fråga måste ses i ett större sammanhang. Utskottet står fast vid uppfattningen att en process för att ändra fördragen i nuläget bör undvikas. Det betyder att Sverige inte bör vara drivande för en ändring av bestämmelserna om Europaparlamentets lokalisering, som finns i ett protokoll till fördragen. Det hindrar dock inte att regeringen, på det sätt som konstitutionsutskottet framför i sitt yttrande, inom ramen för gällande fördrag kan förväntas stödja strävanden efter att avsluta flytten av Europaparlamentet mellan olika städer.

Uppfattningen att en diskussion om att revidera fördragen bör undvikas innebär också att utskottet ställer sig tveksamt till det förslag som framförs i två motioner om att EU som en sista utväg ska ha möjlighet att utesluta medlemsstater som inte respekterar EU:s grundläggande värden. Även om utskottet i sak inte helt avvisar ett sådant förslag måste det beaktas att även andra medlemsstater, liksom EU:s institutioner, med stor sannolikhet skulle föra fram en rad andra förslag i en diskussion om att ändra fördragen. Det finns därför en överhängande risk för att även ett snävt avgränsat ändringsförslag från Sverige skulle öppna för en mer omfattande översyn av fördragen med svårförutsägbar utgång. Utskottet uppmärksammar i stället att det befintliga förfarandet i EU-fördragets artikel 7 ger unionen möjlighet att distansera sig från och isolera en medlemsstat som allvarligt och ihållande åsidosätter de grundläggande värdena, samtidigt som de folkrättsliga kraven på medlemsstaten att leva upp till sina åtaganden enligt fördragen fortsätter att gälla.

Samtidigt som den möjlighet som artikel 7-förfarandet erbjuder är viktig som en åtgärd i sista hand vill utskottet betona att arbetet bör vara inriktat på att ytterligare utveckla metoderna för att förebygga att respekten för de grundläggande värdena urholkas till den grad att det skulle vara aktuellt att tillgripa den. Utskottet ser därför liksom konstitutionsutskottet positivt på de olika förebyggande och korrigerande processer som utvecklats de senaste åren och välkomnar i detta sammanhang att kommissionen kompletterat den årliga rapporten om rättsstatssituationen i EU med rekommendationer till medlemsstaterna och att dessa även avser arbetet mot korruption. När det gäller korruptionsbekämpningen noterar utskottet också kommissionens och den höga representantens gemensamma meddelande av den 3 maj om detta och det åtföljande förslaget till direktiv med gemensamma straffrättsliga bestämmelser mot korruption (JOIN(2023) 12, COM(2023) 234).

Ur avsnittet "EU:s övergripande utveckling" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 8, 12, 15, 16 och 17. Läs betänkandet

EU-samarbetets inriktning

På samma sätt som EU under covid-19-pandemin visade prov på anpassningsförmåga och handlingskraft har EU under 2022 klarat av att svara på de snabbt förändrade förutsättningar som orsakats av Rysslands oprovocerade, olagliga och oförsvarliga anfallskrig mot Ukraina. Än en gång har vikten av ett väl fungerande EU-samarbete tydliggjorts, och det är uppenbart att EU genom att kunna agera över hela bredden av sitt uppdrag bidrar med ett stort mervärde i ansträngningarna att stödja Ukraina, sätta press på Ryssland och hantera de globala konsekvenserna av kriget.

Förmågan att uppnå enighet om de komplicerade beslut som situationen kräver är en styrka som medlemsstaterna var för sig och gemensamt måste vårda. Den bör enligt utskottet ses som ett resultat av det arbete för att säkra en fred i Europa som inleddes i början av 1950-talet, som Sverige deltagit i sedan 1995 och som av uppenbara skäl oförtrutet behöver fortsätta.

Rysslands krig innebär att den relativa förutsägbarhet som den europeiska säkerhetsordningen erbjudit har brutits och ersatts med en ny snabbt föränderlig säkerhetspolitisk miljö, som motiverat Sverige att ansöka om medlemskap i Nato. Därutöver medför kriget, liksom även covid-19-pandemin gjorde, nya aspekter på redan tidigare komplexa gränsöverskridande utmaningar som de tilltagande klimatförändringarna, terrorism och gränsöverskridande organiserad brottslighet, internationell migration och ökade sociala och ekonomiska skillnader såväl inom EU som globalt. Utskottet står fast vid att EU är det bästa verktyget för att hantera dessa gränsöverskridande utmaningar och för att främja fred, demokrati, säkerhet och tillväxt. Dessa frågor bildar en stomme för det svenska rådsordförandeskapets prioriteringar och program under det första halvåret 2023, som förberetts i brett samförstånd mellan riksdagens partier. Utskottet kan därmed konstatera att de motionsförslag som gäller EU:s roll och Sveriges agerande i fråga om gemensamma gränsöverskridande utmaningar i hög grad omfattas av den svenska EU-politikens kort- och långsiktiga inriktning och att det därför inte behövs några tillkännagivanden om detta.

När det gäller motionsyrkandet om EU:s klimatmål konstaterar utskottet att EU:s klimatlag innehåller bindande mål för utsläppsminskningar på minst 55 procent till 2030 för att uppnå klimatneutralitet senast 2050, i enlighet med den överenskommelse som nåddes vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2021. Det är enligt utskottet glädjande att förhandlingarna om flera av rättsakterna inom det s.k. Fit for 55-paketet har kunnat slutföras under den svenska ordförandeskapsperioden. Som framgår av EU-nämndens yttrande är det fråga om ett omfattande lagstiftningspaket med delvis svårförhandlade regler på en rad olika områden som är avgörande för att nå etappmålet till 2030. Utskottet noterar att rådet i de slutsatser om klimat- och energidiplomati som godkändes den 9 mars 2023 bekräftat sin beredskap att så snart som möjligt efter att förhandlingarna om de viktigaste delarna av Fit for 55 har slutförts vid behov uppdatera EU:s och medlemsstaternas nationellt fastställda bidrag för att nå Parisavtalets klimatmål så att det återspeglar effekterna av Fit for 55 på utsläppsminskningarna. Rådet anger i slutsatserna att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om ändringar av EU:s klimatlag i detta syfte senast sex månader efter den första globala översynen under Parisavtalet som genomförs under 2023 (rådets dokument 7248/23). Utskottet konstaterar med hänvisning till detta att EU:s klimatmål kommer att ses över med beaktande av Fit for 55-reglernas klimateffekt och att det därför inte finns anledning för riksdagen att göra något tillkännagivande på det sätt som föreslås i motionen.

När det gäller motionsförslaget om Europaparlamentets lokalisering konstaterar utskottet att det sedan lång tid finns en brett förankrad svensk ståndpunkt att samla Europaparlamentets arbete till en ort men att prioriteringen av denna fråga måste ses i ett större sammanhang. Utskottet står fast vid uppfattningen att en process för att ändra fördragen i nuläget bör undvikas. Det betyder att Sverige inte bör vara drivande för en ändring av bestämmelserna om Europaparlamentets lokalisering, som finns i ett protokoll till fördragen. Det hindrar dock inte att regeringen, på det sätt som konstitutionsutskottet framför i sitt yttrande, inom ramen för gällande fördrag kan förväntas stödja strävanden efter att avsluta flytten av Europaparlamentet mellan olika städer.

Uppfattningen att en diskussion om att revidera fördragen bör undvikas innebär också att utskottet ställer sig tveksamt till det förslag som framförs i två motioner om att EU som en sista utväg ska ha möjlighet att utesluta medlemsstater som inte respekterar EU:s grundläggande värden. Även om utskottet i sak inte helt avvisar ett sådant förslag måste det beaktas att även andra medlemsstater, liksom EU:s institutioner, med stor sannolikhet skulle föra fram en rad andra förslag i en diskussion om att ändra fördragen. Det finns därför en överhängande risk för att även ett snävt avgränsat ändringsförslag från Sverige skulle öppna för en mer omfattande översyn av fördragen med svårförutsägbar utgång. Utskottet uppmärksammar i stället att det befintliga förfarandet i EU-fördragets artikel 7 ger unionen möjlighet att distansera sig från och isolera en medlemsstat som allvarligt och ihållande åsidosätter de grundläggande värdena, samtidigt som de folkrättsliga kraven på medlemsstaten att leva upp till sina åtaganden enligt fördragen fortsätter att gälla.

Samtidigt som den möjlighet som artikel 7-förfarandet erbjuder är viktig som en åtgärd i sista hand vill utskottet betona att arbetet bör vara inriktat på att ytterligare utveckla metoderna för att förebygga att respekten för de grundläggande värdena urholkas till den grad att det skulle vara aktuellt att tillgripa den. Utskottet ser därför liksom konstitutionsutskottet positivt på de olika förebyggande och korrigerande processer som utvecklats de senaste åren och välkomnar i detta sammanhang att kommissionen kompletterat den årliga rapporten om rättsstatssituationen i EU med rekommendationer till medlemsstaterna och att dessa även avser arbetet mot korruption. När det gäller korruptionsbekämpningen noterar utskottet också kommissionens och den höga representantens gemensamma meddelande av den 3 maj om detta och det åtföljande förslaget till direktiv med gemensamma straffrättsliga bestämmelser mot korruption (JOIN(2023) 12, COM(2023) 234).

Ur avsnittet "EU:s övergripande utveckling" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3, 8, 12, 15, 16 och 17. Läs betänkandet

EU-samarbetets inriktning

På samma sätt som EU under covid-19-pandemin visade prov på anpassningsförmåga och handlingskraft har EU under 2022 klarat av att svara på de snabbt förändrade förutsättningar som orsakats av Rysslands oprovocerade, olagliga och oförsvarliga anfallskrig mot Ukraina. Än en gång har vikten av ett väl fungerande EU-samarbete tydliggjorts, och det är uppenbart att EU genom att kunna agera över hela bredden av sitt uppdrag bidrar med ett stort mervärde i ansträngningarna att stödja Ukraina, sätta press på Ryssland och hantera de globala konsekvenserna av kriget.

Förmågan att uppnå enighet om de komplicerade beslut som situationen kräver är en styrka som medlemsstaterna var för sig och gemensamt måste vårda. Den bör enligt utskottet ses som ett resultat av det arbete för att säkra en fred i Europa som inleddes i början av 1950-talet, som Sverige deltagit i sedan 1995 och som av uppenbara skäl oförtrutet behöver fortsätta.

Rysslands krig innebär att den relativa förutsägbarhet som den europeiska säkerhetsordningen erbjudit har brutits och ersatts med en ny snabbt föränderlig säkerhetspolitisk miljö, som motiverat Sverige att ansöka om medlemskap i Nato. Därutöver medför kriget, liksom även covid-19-pandemin gjorde, nya aspekter på redan tidigare komplexa gränsöverskridande utmaningar som de tilltagande klimatförändringarna, terrorism och gränsöverskridande organiserad brottslighet, internationell migration och ökade sociala och ekonomiska skillnader såväl inom EU som globalt. Utskottet står fast vid att EU är det bästa verktyget för att hantera dessa gränsöverskridande utmaningar och för att främja fred, demokrati, säkerhet och tillväxt. Dessa frågor bildar en stomme för det svenska rådsordförandeskapets prioriteringar och program under det första halvåret 2023, som förberetts i brett samförstånd mellan riksdagens partier. Utskottet kan därmed konstatera att de motionsförslag som gäller EU:s roll och Sveriges agerande i fråga om gemensamma gränsöverskridande utmaningar i hög grad omfattas av den svenska EU-politikens kort- och långsiktiga inriktning och att det därför inte behövs några tillkännagivanden om detta.

När det gäller motionsyrkandet om EU:s klimatmål konstaterar utskottet att EU:s klimatlag innehåller bindande mål för utsläppsminskningar på minst 55 procent till 2030 för att uppnå klimatneutralitet senast 2050, i enlighet med den överenskommelse som nåddes vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2021. Det är enligt utskottet glädjande att förhandlingarna om flera av rättsakterna inom det s.k. Fit for 55-paketet har kunnat slutföras under den svenska ordförandeskapsperioden. Som framgår av EU-nämndens yttrande är det fråga om ett omfattande lagstiftningspaket med delvis svårförhandlade regler på en rad olika områden som är avgörande för att nå etappmålet till 2030. Utskottet noterar att rådet i de slutsatser om klimat- och energidiplomati som godkändes den 9 mars 2023 bekräftat sin beredskap att så snart som möjligt efter att förhandlingarna om de viktigaste delarna av Fit for 55 har slutförts vid behov uppdatera EU:s och medlemsstaternas nationellt fastställda bidrag för att nå Parisavtalets klimatmål så att det återspeglar effekterna av Fit for 55 på utsläppsminskningarna. Rådet anger i slutsatserna att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om ändringar av EU:s klimatlag i detta syfte senast sex månader efter den första globala översynen under Parisavtalet som genomförs under 2023 (rådets dokument 7248/23). Utskottet konstaterar med hänvisning till detta att EU:s klimatmål kommer att ses över med beaktande av Fit for 55-reglernas klimateffekt och att det därför inte finns anledning för riksdagen att göra något tillkännagivande på det sätt som föreslås i motionen.

När det gäller motionsförslaget om Europaparlamentets lokalisering konstaterar utskottet att det sedan lång tid finns en brett förankrad svensk ståndpunkt att samla Europaparlamentets arbete till en ort men att prioriteringen av denna fråga måste ses i ett större sammanhang. Utskottet står fast vid uppfattningen att en process för att ändra fördragen i nuläget bör undvikas. Det betyder att Sverige inte bör vara drivande för en ändring av bestämmelserna om Europaparlamentets lokalisering, som finns i ett protokoll till fördragen. Det hindrar dock inte att regeringen, på det sätt som konstitutionsutskottet framför i sitt yttrande, inom ramen för gällande fördrag kan förväntas stödja strävanden efter att avsluta flytten av Europaparlamentet mellan olika städer.

Uppfattningen att en diskussion om att revidera fördragen bör undvikas innebär också att utskottet ställer sig tveksamt till det förslag som framförs i två motioner om att EU som en sista utväg ska ha möjlighet att utesluta medlemsstater som inte respekterar EU:s grundläggande värden. Även om utskottet i sak inte helt avvisar ett sådant förslag måste det beaktas att även andra medlemsstater, liksom EU:s institutioner, med stor sannolikhet skulle föra fram en rad andra förslag i en diskussion om att ändra fördragen. Det finns därför en överhängande risk för att även ett snävt avgränsat ändringsförslag från Sverige skulle öppna för en mer omfattande översyn av fördragen med svårförutsägbar utgång. Utskottet uppmärksammar i stället att det befintliga förfarandet i EU-fördragets artikel 7 ger unionen möjlighet att distansera sig från och isolera en medlemsstat som allvarligt och ihållande åsidosätter de grundläggande värdena, samtidigt som de folkrättsliga kraven på medlemsstaten att leva upp till sina åtaganden enligt fördragen fortsätter att gälla.

Samtidigt som den möjlighet som artikel 7-förfarandet erbjuder är viktig som en åtgärd i sista hand vill utskottet betona att arbetet bör vara inriktat på att ytterligare utveckla metoderna för att förebygga att respekten för de grundläggande värdena urholkas till den grad att det skulle vara aktuellt att tillgripa den. Utskottet ser därför liksom konstitutionsutskottet positivt på de olika förebyggande och korrigerande processer som utvecklats de senaste åren och välkomnar i detta sammanhang att kommissionen kompletterat den årliga rapporten om rättsstatssituationen i EU med rekommendationer till medlemsstaterna och att dessa även avser arbetet mot korruption. När det gäller korruptionsbekämpningen noterar utskottet också kommissionens och den höga representantens gemensamma meddelande av den 3 maj om detta och det åtföljande förslaget till direktiv med gemensamma straffrättsliga bestämmelser mot korruption (JOIN(2023) 12, COM(2023) 234).

Ur avsnittet "EU:s övergripande utveckling" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 8, 12, 15, 16 och 17. Läs betänkandet

Utrikes- och säkerhetspolitik

Utskottet konstaterar att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform och anser att Sverige ska vara en aktiv, engagerad och pådrivande medlemsstat, inte minst i utformningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen för 2023 ger uttryck för detta och avser att verka inom EU för att vidareutveckla de olika utrikespolitiska instrumenten, såsom diplomati, handel, bistånd, stabiliseringsinsatser samt de civila och militära förmågorna och krishanteringsinstrumenten (prop. 2022/23:1 utg.omr. 5, bet. 2022/23:UU1, rskr. 2022/23:68). Vidare framhåller regeringen i programförklaringen för det svenska rådsordförandeskapet 2023 att den nya situation som Ryssland orsakat genom aggressionen mot Ukraina ställer höga krav på EU som utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. Detta innebär enligt regeringen att unionen behöver främja sin institutionella integritet och sina strategiska intressen, upprätthålla den regelbaserade världsordningen och värna grundläggande värderingar, folkrätt, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i EU:s närområde och globalt. Utskottet kan ställa sig bakom detta.

Arbetet med att motverka den ryska aggressionen mot Ukraina och dess effekter behöver enligt utskottet fortsätta att vara en stående punkt på utrikesrådets möten och även på Europeiska rådets dagordning. I en motion framförs förslag om att Sverige, som ett sätt att säkerställa ett fortsatt fokus på frågan, ska verka för att EU ska tillsätta en särskild representant för Ukraina. Utskottet är dock inte berett att ge just denna åtgärd prioritet genom ett tillkännagivande från riksdagen. I sammanhanget uppmärksammar utskottet att EU, vid sidan av medlemsstaternas ambassader, är representerat i Ukraina genom sin delegation under utrikestjänsten och olika uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Regeringen anger i skrivelsen att arbetet med att effektivisera den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har fortsatt och att övervägandena under det gångna året bl.a. gällt om möjligheten till s.k. konstruktiv röstnedläggning kan användas i ökad utsträckning. Utskottet har senast i samband med granskningen av kommissionens arbetsprogram för 2023 uppmärksammat det breda stöd som finns i riksdagen för att gå över till ett beslutsfattande med kvalificerad majoritet på vissa områden inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, t.ex. när det gäller beslut om sanktioner och mänskliga rättigheter, vilket regeringen i ett tidigt skede förankrade i en överläggning med utskottet (prot. 2019/20:23). Även konstruktiv röstnedläggning kan bidra till att effektivisera beslutsfattandet. Utskottet ser dock betydande svårigheter med att tillämpa denna metod när det t.ex. gäller sanktioner, som är beroende av en enhetlig tillämpning i hela kretsen av medlemsstater för att vara effektiva. Utskottet välkomnar därför att kommissionen i sitt svar på riksdagens granskning av arbetsprogrammet ger uttryck för en liknande uppfattning att bruket av kvalificerad majoritet bör öka (C(2023) 2597). Utskottet noterar också att Tyskland tagit initiativ till en informell vängrupp av medlemsstater som ska arbeta för en ökad användning av kvalificerad majoritet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med fokus på att förstärka beslutsfattandet på vissa områden (rådets dokument 8478/23). Som utskottet framfört tidigare i betänkandet bör diskussioner om fördragsändringar undvikas. Lösningar i fråga om beslutsfattandet inom utrikes- och säkerhetspolitiken bör enligt utskottet i stället sökas genom tillämpning av den övergångsbestämmelse som finns i det gällande EU-fördraget.

Det permanenta strukturerade samarbetet Pesco, som berörs i en motion, har nu bedrivits under fem år. I likhet med vad försvarsutskottet uttryckt i sitt yttrande anser utskottet att Pesco mot bakgrund av den geopolitiska situationen och föränderliga hotbilden är ett värdefullt instrument för att stärka de deltagande medlemsstaternas försvarsförmåga och därmed unionens förmåga att försvara sina värden och intressen. Pesco har en framträdande plats i genomförandet av den strategiska kompassen och erbjuder också en ram för samarbete i projekt på försvarsområdet med strategiska partnerländer, vilket är angeläget. Utskottet anser att Sverige ska fortsätta att delta i Pesco och instämmer därmed i vad försvarsutskottet framfört i sitt yttrande.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den inriktning som regeringen i olika sammanhang gett för Sveriges arbete inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är lämplig. Riksdagen bör därför inte göra några tillkännagivanden enligt vad som föreslagits i motionerna 2022/23:849 (C) yrkandena 28, 30–32 och 34 samt 2022/23:2364 (V) yrkandena 1, 15 och 22, som därmed avstyrks.

Sanktioner

Utskottet har i sitt yttrande över regeringens skrivelse 2022/23:75 noterat att det pågår en beredning inom Regeringskansliet av riksdagens tillkännagivanden om dels en breddning av EU:s sanktioner för mänskliga rättigheter till att omfatta systematisk korruption och penningtvätt, dels inrättandet av en svensk sanktionsregim för mänskliga rättigheter. Riksdagen bör enligt utskottet avvakta resultatet av dessa beredningar och därför avstå från att göra nya tillkännagivanden på området. Utskottet uppmärksammar också att den höga representanten den 3 maj, i enlighet med kommissionens arbetsprogram för 2023, presenterade ett förslag till rättslig ram för att införa sanktioner mot allvarliga fall av korruption som hotar unionens grundläggande intressen och målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (JOIN(2023) 12).

Rätt använda sanktioner är enligt utskottet ett centralt verktyg för att främja EU:s utrikespolitiska mål. Sanktioner mot enskilda är dock en mycket ingripande åtgärd som kräver noggranna överväganden, väl underbyggda motiveringar och starka rättssäkerhetsgarantier. Utskottet välkomnar att regeringen verkar för att skapa enighet inom EU för ytterligare listningar under sanktionerna med anledning av allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna när det finns rättsliga förutsättningar för det, som utrikesministern redogjort för i ett frågesvar (fr. 2022/23:577). Med tanke på situationen för mänskliga rättigheter i världen ser utskottet fram emot ytterligare listningsbeslut inom ramen för en effektiv, rättssäker och trovärdig tillämpning av sanktionsregimen.

Ur avsnittet "EU:s utrikespolitik" i betänkandet, som även gäller punkterna 5, 6 och 7. Läs betänkandet

Utrikes- och säkerhetspolitik

Utskottet konstaterar att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform och anser att Sverige ska vara en aktiv, engagerad och pådrivande medlemsstat, inte minst i utformningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen för 2023 ger uttryck för detta och avser att verka inom EU för att vidareutveckla de olika utrikespolitiska instrumenten, såsom diplomati, handel, bistånd, stabiliseringsinsatser samt de civila och militära förmågorna och krishanteringsinstrumenten (prop. 2022/23:1 utg.omr. 5, bet. 2022/23:UU1, rskr. 2022/23:68). Vidare framhåller regeringen i programförklaringen för det svenska rådsordförandeskapet 2023 att den nya situation som Ryssland orsakat genom aggressionen mot Ukraina ställer höga krav på EU som utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. Detta innebär enligt regeringen att unionen behöver främja sin institutionella integritet och sina strategiska intressen, upprätthålla den regelbaserade världsordningen och värna grundläggande värderingar, folkrätt, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i EU:s närområde och globalt. Utskottet kan ställa sig bakom detta.

Arbetet med att motverka den ryska aggressionen mot Ukraina och dess effekter behöver enligt utskottet fortsätta att vara en stående punkt på utrikesrådets möten och även på Europeiska rådets dagordning. I en motion framförs förslag om att Sverige, som ett sätt att säkerställa ett fortsatt fokus på frågan, ska verka för att EU ska tillsätta en särskild representant för Ukraina. Utskottet är dock inte berett att ge just denna åtgärd prioritet genom ett tillkännagivande från riksdagen. I sammanhanget uppmärksammar utskottet att EU, vid sidan av medlemsstaternas ambassader, är representerat i Ukraina genom sin delegation under utrikestjänsten och olika uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Regeringen anger i skrivelsen att arbetet med att effektivisera den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har fortsatt och att övervägandena under det gångna året bl.a. gällt om möjligheten till s.k. konstruktiv röstnedläggning kan användas i ökad utsträckning. Utskottet har senast i samband med granskningen av kommissionens arbetsprogram för 2023 uppmärksammat det breda stöd som finns i riksdagen för att gå över till ett beslutsfattande med kvalificerad majoritet på vissa områden inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, t.ex. när det gäller beslut om sanktioner och mänskliga rättigheter, vilket regeringen i ett tidigt skede förankrade i en överläggning med utskottet (prot. 2019/20:23). Även konstruktiv röstnedläggning kan bidra till att effektivisera beslutsfattandet. Utskottet ser dock betydande svårigheter med att tillämpa denna metod när det t.ex. gäller sanktioner, som är beroende av en enhetlig tillämpning i hela kretsen av medlemsstater för att vara effektiva. Utskottet välkomnar därför att kommissionen i sitt svar på riksdagens granskning av arbetsprogrammet ger uttryck för en liknande uppfattning att bruket av kvalificerad majoritet bör öka (C(2023) 2597). Utskottet noterar också att Tyskland tagit initiativ till en informell vängrupp av medlemsstater som ska arbeta för en ökad användning av kvalificerad majoritet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med fokus på att förstärka beslutsfattandet på vissa områden (rådets dokument 8478/23). Som utskottet framfört tidigare i betänkandet bör diskussioner om fördragsändringar undvikas. Lösningar i fråga om beslutsfattandet inom utrikes- och säkerhetspolitiken bör enligt utskottet i stället sökas genom tillämpning av den övergångsbestämmelse som finns i det gällande EU-fördraget.

Det permanenta strukturerade samarbetet Pesco, som berörs i en motion, har nu bedrivits under fem år. I likhet med vad försvarsutskottet uttryckt i sitt yttrande anser utskottet att Pesco mot bakgrund av den geopolitiska situationen och föränderliga hotbilden är ett värdefullt instrument för att stärka de deltagande medlemsstaternas försvarsförmåga och därmed unionens förmåga att försvara sina värden och intressen. Pesco har en framträdande plats i genomförandet av den strategiska kompassen och erbjuder också en ram för samarbete i projekt på försvarsområdet med strategiska partnerländer, vilket är angeläget. Utskottet anser att Sverige ska fortsätta att delta i Pesco och instämmer därmed i vad försvarsutskottet framfört i sitt yttrande.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den inriktning som regeringen i olika sammanhang gett för Sveriges arbete inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är lämplig. Riksdagen bör därför inte göra några tillkännagivanden enligt vad som föreslagits i motionerna 2022/23:849 (C) yrkandena 28, 30–32 och 34 samt 2022/23:2364 (V) yrkandena 1, 15 och 22, som därmed avstyrks.

Sanktioner

Utskottet har i sitt yttrande över regeringens skrivelse 2022/23:75 noterat att det pågår en beredning inom Regeringskansliet av riksdagens tillkännagivanden om dels en breddning av EU:s sanktioner för mänskliga rättigheter till att omfatta systematisk korruption och penningtvätt, dels inrättandet av en svensk sanktionsregim för mänskliga rättigheter. Riksdagen bör enligt utskottet avvakta resultatet av dessa beredningar och därför avstå från att göra nya tillkännagivanden på området. Utskottet uppmärksammar också att den höga representanten den 3 maj, i enlighet med kommissionens arbetsprogram för 2023, presenterade ett förslag till rättslig ram för att införa sanktioner mot allvarliga fall av korruption som hotar unionens grundläggande intressen och målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (JOIN(2023) 12).

Rätt använda sanktioner är enligt utskottet ett centralt verktyg för att främja EU:s utrikespolitiska mål. Sanktioner mot enskilda är dock en mycket ingripande åtgärd som kräver noggranna överväganden, väl underbyggda motiveringar och starka rättssäkerhetsgarantier. Utskottet välkomnar att regeringen verkar för att skapa enighet inom EU för ytterligare listningar under sanktionerna med anledning av allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna när det finns rättsliga förutsättningar för det, som utrikesministern redogjort för i ett frågesvar (fr. 2022/23:577). Med tanke på situationen för mänskliga rättigheter i världen ser utskottet fram emot ytterligare listningsbeslut inom ramen för en effektiv, rättssäker och trovärdig tillämpning av sanktionsregimen.

Ur avsnittet "EU:s utrikespolitik" i betänkandet, som även gäller punkterna 4, 5 och 7. Läs betänkandet

Utrikes- och säkerhetspolitik

Utskottet konstaterar att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform och anser att Sverige ska vara en aktiv, engagerad och pådrivande medlemsstat, inte minst i utformningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen för 2023 ger uttryck för detta och avser att verka inom EU för att vidareutveckla de olika utrikespolitiska instrumenten, såsom diplomati, handel, bistånd, stabiliseringsinsatser samt de civila och militära förmågorna och krishanteringsinstrumenten (prop. 2022/23:1 utg.omr. 5, bet. 2022/23:UU1, rskr. 2022/23:68). Vidare framhåller regeringen i programförklaringen för det svenska rådsordförandeskapet 2023 att den nya situation som Ryssland orsakat genom aggressionen mot Ukraina ställer höga krav på EU som utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. Detta innebär enligt regeringen att unionen behöver främja sin institutionella integritet och sina strategiska intressen, upprätthålla den regelbaserade världsordningen och värna grundläggande värderingar, folkrätt, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i EU:s närområde och globalt. Utskottet kan ställa sig bakom detta.

Arbetet med att motverka den ryska aggressionen mot Ukraina och dess effekter behöver enligt utskottet fortsätta att vara en stående punkt på utrikesrådets möten och även på Europeiska rådets dagordning. I en motion framförs förslag om att Sverige, som ett sätt att säkerställa ett fortsatt fokus på frågan, ska verka för att EU ska tillsätta en särskild representant för Ukraina. Utskottet är dock inte berett att ge just denna åtgärd prioritet genom ett tillkännagivande från riksdagen. I sammanhanget uppmärksammar utskottet att EU, vid sidan av medlemsstaternas ambassader, är representerat i Ukraina genom sin delegation under utrikestjänsten och olika uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Regeringen anger i skrivelsen att arbetet med att effektivisera den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har fortsatt och att övervägandena under det gångna året bl.a. gällt om möjligheten till s.k. konstruktiv röstnedläggning kan användas i ökad utsträckning. Utskottet har senast i samband med granskningen av kommissionens arbetsprogram för 2023 uppmärksammat det breda stöd som finns i riksdagen för att gå över till ett beslutsfattande med kvalificerad majoritet på vissa områden inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, t.ex. när det gäller beslut om sanktioner och mänskliga rättigheter, vilket regeringen i ett tidigt skede förankrade i en överläggning med utskottet (prot. 2019/20:23). Även konstruktiv röstnedläggning kan bidra till att effektivisera beslutsfattandet. Utskottet ser dock betydande svårigheter med att tillämpa denna metod när det t.ex. gäller sanktioner, som är beroende av en enhetlig tillämpning i hela kretsen av medlemsstater för att vara effektiva. Utskottet välkomnar därför att kommissionen i sitt svar på riksdagens granskning av arbetsprogrammet ger uttryck för en liknande uppfattning att bruket av kvalificerad majoritet bör öka (C(2023) 2597). Utskottet noterar också att Tyskland tagit initiativ till en informell vängrupp av medlemsstater som ska arbeta för en ökad användning av kvalificerad majoritet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med fokus på att förstärka beslutsfattandet på vissa områden (rådets dokument 8478/23). Som utskottet framfört tidigare i betänkandet bör diskussioner om fördragsändringar undvikas. Lösningar i fråga om beslutsfattandet inom utrikes- och säkerhetspolitiken bör enligt utskottet i stället sökas genom tillämpning av den övergångsbestämmelse som finns i det gällande EU-fördraget.

Det permanenta strukturerade samarbetet Pesco, som berörs i en motion, har nu bedrivits under fem år. I likhet med vad försvarsutskottet uttryckt i sitt yttrande anser utskottet att Pesco mot bakgrund av den geopolitiska situationen och föränderliga hotbilden är ett värdefullt instrument för att stärka de deltagande medlemsstaternas försvarsförmåga och därmed unionens förmåga att försvara sina värden och intressen. Pesco har en framträdande plats i genomförandet av den strategiska kompassen och erbjuder också en ram för samarbete i projekt på försvarsområdet med strategiska partnerländer, vilket är angeläget. Utskottet anser att Sverige ska fortsätta att delta i Pesco och instämmer därmed i vad försvarsutskottet framfört i sitt yttrande.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den inriktning som regeringen i olika sammanhang gett för Sveriges arbete inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är lämplig. Riksdagen bör därför inte göra några tillkännagivanden enligt vad som föreslagits i motionerna 2022/23:849 (C) yrkandena 28, 30–32 och 34 samt 2022/23:2364 (V) yrkandena 1, 15 och 22, som därmed avstyrks.

Sanktioner

Utskottet har i sitt yttrande över regeringens skrivelse 2022/23:75 noterat att det pågår en beredning inom Regeringskansliet av riksdagens tillkännagivanden om dels en breddning av EU:s sanktioner för mänskliga rättigheter till att omfatta systematisk korruption och penningtvätt, dels inrättandet av en svensk sanktionsregim för mänskliga rättigheter. Riksdagen bör enligt utskottet avvakta resultatet av dessa beredningar och därför avstå från att göra nya tillkännagivanden på området. Utskottet uppmärksammar också att den höga representanten den 3 maj, i enlighet med kommissionens arbetsprogram för 2023, presenterade ett förslag till rättslig ram för att införa sanktioner mot allvarliga fall av korruption som hotar unionens grundläggande intressen och målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (JOIN(2023) 12).

Rätt använda sanktioner är enligt utskottet ett centralt verktyg för att främja EU:s utrikespolitiska mål. Sanktioner mot enskilda är dock en mycket ingripande åtgärd som kräver noggranna överväganden, väl underbyggda motiveringar och starka rättssäkerhetsgarantier. Utskottet välkomnar att regeringen verkar för att skapa enighet inom EU för ytterligare listningar under sanktionerna med anledning av allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna när det finns rättsliga förutsättningar för det, som utrikesministern redogjort för i ett frågesvar (fr. 2022/23:577). Med tanke på situationen för mänskliga rättigheter i världen ser utskottet fram emot ytterligare listningsbeslut inom ramen för en effektiv, rättssäker och trovärdig tillämpning av sanktionsregimen.

Ur avsnittet "EU:s utrikespolitik" i betänkandet, som även gäller punkterna 4, 5 och 6. Läs betänkandet

EU-samarbetets inriktning

På samma sätt som EU under covid-19-pandemin visade prov på anpassningsförmåga och handlingskraft har EU under 2022 klarat av att svara på de snabbt förändrade förutsättningar som orsakats av Rysslands oprovocerade, olagliga och oförsvarliga anfallskrig mot Ukraina. Än en gång har vikten av ett väl fungerande EU-samarbete tydliggjorts, och det är uppenbart att EU genom att kunna agera över hela bredden av sitt uppdrag bidrar med ett stort mervärde i ansträngningarna att stödja Ukraina, sätta press på Ryssland och hantera de globala konsekvenserna av kriget.

Förmågan att uppnå enighet om de komplicerade beslut som situationen kräver är en styrka som medlemsstaterna var för sig och gemensamt måste vårda. Den bör enligt utskottet ses som ett resultat av det arbete för att säkra en fred i Europa som inleddes i början av 1950-talet, som Sverige deltagit i sedan 1995 och som av uppenbara skäl oförtrutet behöver fortsätta.

Rysslands krig innebär att den relativa förutsägbarhet som den europeiska säkerhetsordningen erbjudit har brutits och ersatts med en ny snabbt föränderlig säkerhetspolitisk miljö, som motiverat Sverige att ansöka om medlemskap i Nato. Därutöver medför kriget, liksom även covid-19-pandemin gjorde, nya aspekter på redan tidigare komplexa gränsöverskridande utmaningar som de tilltagande klimatförändringarna, terrorism och gränsöverskridande organiserad brottslighet, internationell migration och ökade sociala och ekonomiska skillnader såväl inom EU som globalt. Utskottet står fast vid att EU är det bästa verktyget för att hantera dessa gränsöverskridande utmaningar och för att främja fred, demokrati, säkerhet och tillväxt. Dessa frågor bildar en stomme för det svenska rådsordförandeskapets prioriteringar och program under det första halvåret 2023, som förberetts i brett samförstånd mellan riksdagens partier. Utskottet kan därmed konstatera att de motionsförslag som gäller EU:s roll och Sveriges agerande i fråga om gemensamma gränsöverskridande utmaningar i hög grad omfattas av den svenska EU-politikens kort- och långsiktiga inriktning och att det därför inte behövs några tillkännagivanden om detta.

När det gäller motionsyrkandet om EU:s klimatmål konstaterar utskottet att EU:s klimatlag innehåller bindande mål för utsläppsminskningar på minst 55 procent till 2030 för att uppnå klimatneutralitet senast 2050, i enlighet med den överenskommelse som nåddes vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2021. Det är enligt utskottet glädjande att förhandlingarna om flera av rättsakterna inom det s.k. Fit for 55-paketet har kunnat slutföras under den svenska ordförandeskapsperioden. Som framgår av EU-nämndens yttrande är det fråga om ett omfattande lagstiftningspaket med delvis svårförhandlade regler på en rad olika områden som är avgörande för att nå etappmålet till 2030. Utskottet noterar att rådet i de slutsatser om klimat- och energidiplomati som godkändes den 9 mars 2023 bekräftat sin beredskap att så snart som möjligt efter att förhandlingarna om de viktigaste delarna av Fit for 55 har slutförts vid behov uppdatera EU:s och medlemsstaternas nationellt fastställda bidrag för att nå Parisavtalets klimatmål så att det återspeglar effekterna av Fit for 55 på utsläppsminskningarna. Rådet anger i slutsatserna att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om ändringar av EU:s klimatlag i detta syfte senast sex månader efter den första globala översynen under Parisavtalet som genomförs under 2023 (rådets dokument 7248/23). Utskottet konstaterar med hänvisning till detta att EU:s klimatmål kommer att ses över med beaktande av Fit for 55-reglernas klimateffekt och att det därför inte finns anledning för riksdagen att göra något tillkännagivande på det sätt som föreslås i motionen.

När det gäller motionsförslaget om Europaparlamentets lokalisering konstaterar utskottet att det sedan lång tid finns en brett förankrad svensk ståndpunkt att samla Europaparlamentets arbete till en ort men att prioriteringen av denna fråga måste ses i ett större sammanhang. Utskottet står fast vid uppfattningen att en process för att ändra fördragen i nuläget bör undvikas. Det betyder att Sverige inte bör vara drivande för en ändring av bestämmelserna om Europaparlamentets lokalisering, som finns i ett protokoll till fördragen. Det hindrar dock inte att regeringen, på det sätt som konstitutionsutskottet framför i sitt yttrande, inom ramen för gällande fördrag kan förväntas stödja strävanden efter att avsluta flytten av Europaparlamentet mellan olika städer.

Uppfattningen att en diskussion om att revidera fördragen bör undvikas innebär också att utskottet ställer sig tveksamt till det förslag som framförs i två motioner om att EU som en sista utväg ska ha möjlighet att utesluta medlemsstater som inte respekterar EU:s grundläggande värden. Även om utskottet i sak inte helt avvisar ett sådant förslag måste det beaktas att även andra medlemsstater, liksom EU:s institutioner, med stor sannolikhet skulle föra fram en rad andra förslag i en diskussion om att ändra fördragen. Det finns därför en överhängande risk för att även ett snävt avgränsat ändringsförslag från Sverige skulle öppna för en mer omfattande översyn av fördragen med svårförutsägbar utgång. Utskottet uppmärksammar i stället att det befintliga förfarandet i EU-fördragets artikel 7 ger unionen möjlighet att distansera sig från och isolera en medlemsstat som allvarligt och ihållande åsidosätter de grundläggande värdena, samtidigt som de folkrättsliga kraven på medlemsstaten att leva upp till sina åtaganden enligt fördragen fortsätter att gälla.

Samtidigt som den möjlighet som artikel 7-förfarandet erbjuder är viktig som en åtgärd i sista hand vill utskottet betona att arbetet bör vara inriktat på att ytterligare utveckla metoderna för att förebygga att respekten för de grundläggande värdena urholkas till den grad att det skulle vara aktuellt att tillgripa den. Utskottet ser därför liksom konstitutionsutskottet positivt på de olika förebyggande och korrigerande processer som utvecklats de senaste åren och välkomnar i detta sammanhang att kommissionen kompletterat den årliga rapporten om rättsstatssituationen i EU med rekommendationer till medlemsstaterna och att dessa även avser arbetet mot korruption. När det gäller korruptionsbekämpningen noterar utskottet också kommissionens och den höga representantens gemensamma meddelande av den 3 maj om detta och det åtföljande förslaget till direktiv med gemensamma straffrättsliga bestämmelser mot korruption (JOIN(2023) 12, COM(2023) 234).

Ur avsnittet "EU:s övergripande utveckling" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 12, 15, 16 och 17. Läs betänkandet

Östliga partnerskapet

Utskottet har flera gånger framhållit att en av EU:s viktigaste utrikespolitiska uppgifter är att främja en demokratisk utveckling och ekonomisk integration i sitt närområde och att grannskapspolitiken är det centrala instrumentet för detta. Utskottet har också framfört att Sverige som initiativtagare till det östliga partnerskapet har ett särskilt ansvar för att EU håller detta högt på dagordningen och att det i linje med mer-för-mer-principen ska finnas ett tydligt medlemskapsperspektiv för de partnerländer som ligger i Europa och som genomför politiska och ekonomiska reformer.

Mot bakgrund av dessa uttalanden välkomnar utskottet Europeiska rådets beslut i juni 2022 att bevilja Ukraina och Moldavien status som kandidatländer och samtidigt ge Georgien ett tydligt europeiskt perspektiv med utsikt att erhålla kandidatstatus när ett antal villkor har uppfyllts. Utskottet konstaterar att dessa beslut, i hög grad framdrivna av Rysslands aggression mot Ukraina, gör att det östliga partnerskapet måste ses i ett nytt ljus och att rådet, som framgår av regeringens skrivelse, har inlett en process för att anpassa partnerskapet till den nya situationen.

Utskottet vidhåller uppfattningen att EU måste bekräfta de tre ländernas medlemskapsambitioner och stödja deras EU-närmande genom att integrera dem i utvidgningspolitiken, samtidigt som EU håller samman och upprätthåller fokus på det östliga partnerskapet som en plattform för regionalt och bilateralt samarbete med samtliga partnerländer. Det är enligt utskottet väsentligt att EU erbjuder ett relevant partnerskap som motiverar till engagemang från partnerländernas sida och som inte uppfattas som ett substitut till ett EU-medlemskap.

Vid den information om anpassningen av det östliga partnerskapet som Utrikesdepartementet lämnade vid utskottets sammanträde den 13 april 2023 framhölls bl.a. att prioriteringarna från 2021 på återhämtning, resiliens och reform har bäring även fortsättningsvis och att en del av anpassningen handlar om att göra partnerskapet mer flexibelt för att skapa kontaktpunkter till EU:s samarbete med t.ex. länderna på västra Balkan och i Centralasien. Utskottet noterar i tillägg till detta att associeringsrådet mellan EU och Moldavien i februari 2023 bekräftat att det östliga partnerskapet behöver stärkas, vara flexibelt och skräddarsys för att tillgodose partnerländernas behov och att det även måste säkerställas att partnerskapet fungerar som komplement till utvidgningsprocessen. Utskottet, som tidigare har framhållit att Ukraina, Moldavien och Georgien bör ges tillgång till allt reformstöd som EU har att erbjuda blivande medlemsstater, noterar också att Moldavien vid associeringsrådet framhöll vikten av att EU:s stöd till kandidatländerna överförs till föranslutningsinstrumentet åtminstone vid inledningen av nästa fleråriga budgetram, dvs. från 2028 (rådets pressmeddelande 75/23).

I tidigare ställningstaganden om det östliga partnerskapet har utskottet framfört att EU måste ha beredskap att vidta ytterligare åtgärder för att sätta press på regimen i Belarus och för att stödja de demokratiska krafterna i landet. Utskottet konstaterar att EU ger stöd till det belarusiska civilsamhället och att det finns beredskap för att väsentligt öka engagemanget för att stärka en demokratisk utveckling när förutsättningarna för detta finns. I avvaktan på detta bör EU enligt utskottet fortsätta visa att det östliga partnerskapet står öppet för ett demokratiskt Belarus, vilket en tom stol vid möten inom partnerskapet är en talande gest för. Utskottet är alltså inte berett att förorda att Belarus ska uteslutas från det östliga partnerskapet på det sätt som föreslås i en motion. Däremot har utskottet i likhet med vad som framförs i motionen svårt att se hur ett samarbete med Belarus ska kunna återupptas så länge Lukasjenkoregimen sitter kvar vid makten. Det handlar inte bara om förtrycket av den egna befolkningen som regimen gör sig skyldig till. Det handlar även om Lukasjenkoregimens samarbete med Ryssland i anfallskriget mot Ukraina och hur regimen kontinuerligt underminerar Belarus oberoende och suveränitet genom undfallenhet mot Ryssland. Med detta sagt är det enligt utskottet ändå viktigt att upprätthålla möjligheterna att kunna ge positiva gensvar även på mindre stegvisa förändringar i rätt riktning. När det sedan gäller det bredare demokratistödet till partnerländerna, som tas upp i samma motion, omfattas detta av stödet till det östliga partnerskapet inom instrumentet Europa i världen. Utskottet noterar att arbetsprogrammet för detta stöd 2022–2023 omfattar åtgärder för att främja demokrati och mänskliga rättigheter genom att bl.a. stärka nationella aktörer på området och civilsamhällesorganisationer (C(2022) 7460).

När det gäller förslagen om sanktioner som behandlas i detta avsnitt konstaterar utskottet att det finns mycket starka skäl för Sverige att verka för att EU ska införa skärpta sanktioner mot Belarus. Med anledning av det förslag som framställts i en motion om att dessa sanktioner bör breddas till att omfatta systematisk penningtvätt och korruption uppmärksammar utskottet att processen för att inrätta en regim för EU-sanktioner mot allvarliga fall av korruption gick in i en ny fas den 3 maj 2023 då ett förslag till sådana sanktioner presenterades. Som utskottet tidigare har framfört är det viktigt att dessa sanktioner kommer på plats för att inte EU ska bli en fristad för personer som genom storskalig korruption och penningtvätt bidrar till finansieringen av auktoritära system och brott mot de mänskliga rättigheterna. Utskottet välkomnar i sammanhanget också EU:s nya sanktionsregim mot åtgärder som destabiliserar Moldavien och noterar att allvarlig ekonomisk misskötsamhet med offentliga medel ingår som ett listningskriterium enligt denna regim (beslut (Gusp) 2023/891, förordning (EU) 2023/888). Vidare noterar utskottet att utrikesministern i ett frågesvar angett att Sverige anser att EU:s s.k. Magnitskijsanktioner ska användas som ett effektivt, rättssäkert och trovärdigt verktyg för EU:s gemensamma politik för att värna de mänskliga rättigheterna och att Sverige är redo att verka för att skapa enighet inom EU för ytterligare listningar när det finns rättsliga förutsättningar för det (fr. 2022/23:577). Som framförts tidigare i betänkandet ser utskottet fram emot ytterligare listningsbeslut inom ramen för sanktionsregimen. När det närmare gäller situationen i Azerbajdzjan noterar utskottet att utrikesministern angav i ett frågesvar i april 2023 att det för närvarande inte finns några förslag om sanktioner mot landet (fr. 2022/23:541 och fr. 2022/23:542).

Ur avsnittet "EU:s bilaterala och regionala förbindelser" i betänkandet, som även gäller punkterna 11, 13 och 14. Läs betänkandet

EU-samarbetets inriktning

På samma sätt som EU under covid-19-pandemin visade prov på anpassningsförmåga och handlingskraft har EU under 2022 klarat av att svara på de snabbt förändrade förutsättningar som orsakats av Rysslands oprovocerade, olagliga och oförsvarliga anfallskrig mot Ukraina. Än en gång har vikten av ett väl fungerande EU-samarbete tydliggjorts, och det är uppenbart att EU genom att kunna agera över hela bredden av sitt uppdrag bidrar med ett stort mervärde i ansträngningarna att stödja Ukraina, sätta press på Ryssland och hantera de globala konsekvenserna av kriget.

Förmågan att uppnå enighet om de komplicerade beslut som situationen kräver är en styrka som medlemsstaterna var för sig och gemensamt måste vårda. Den bör enligt utskottet ses som ett resultat av det arbete för att säkra en fred i Europa som inleddes i början av 1950-talet, som Sverige deltagit i sedan 1995 och som av uppenbara skäl oförtrutet behöver fortsätta.

Rysslands krig innebär att den relativa förutsägbarhet som den europeiska säkerhetsordningen erbjudit har brutits och ersatts med en ny snabbt föränderlig säkerhetspolitisk miljö, som motiverat Sverige att ansöka om medlemskap i Nato. Därutöver medför kriget, liksom även covid-19-pandemin gjorde, nya aspekter på redan tidigare komplexa gränsöverskridande utmaningar som de tilltagande klimatförändringarna, terrorism och gränsöverskridande organiserad brottslighet, internationell migration och ökade sociala och ekonomiska skillnader såväl inom EU som globalt. Utskottet står fast vid att EU är det bästa verktyget för att hantera dessa gränsöverskridande utmaningar och för att främja fred, demokrati, säkerhet och tillväxt. Dessa frågor bildar en stomme för det svenska rådsordförandeskapets prioriteringar och program under det första halvåret 2023, som förberetts i brett samförstånd mellan riksdagens partier. Utskottet kan därmed konstatera att de motionsförslag som gäller EU:s roll och Sveriges agerande i fråga om gemensamma gränsöverskridande utmaningar i hög grad omfattas av den svenska EU-politikens kort- och långsiktiga inriktning och att det därför inte behövs några tillkännagivanden om detta.

När det gäller motionsyrkandet om EU:s klimatmål konstaterar utskottet att EU:s klimatlag innehåller bindande mål för utsläppsminskningar på minst 55 procent till 2030 för att uppnå klimatneutralitet senast 2050, i enlighet med den överenskommelse som nåddes vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2021. Det är enligt utskottet glädjande att förhandlingarna om flera av rättsakterna inom det s.k. Fit for 55-paketet har kunnat slutföras under den svenska ordförandeskapsperioden. Som framgår av EU-nämndens yttrande är det fråga om ett omfattande lagstiftningspaket med delvis svårförhandlade regler på en rad olika områden som är avgörande för att nå etappmålet till 2030. Utskottet noterar att rådet i de slutsatser om klimat- och energidiplomati som godkändes den 9 mars 2023 bekräftat sin beredskap att så snart som möjligt efter att förhandlingarna om de viktigaste delarna av Fit for 55 har slutförts vid behov uppdatera EU:s och medlemsstaternas nationellt fastställda bidrag för att nå Parisavtalets klimatmål så att det återspeglar effekterna av Fit for 55 på utsläppsminskningarna. Rådet anger i slutsatserna att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om ändringar av EU:s klimatlag i detta syfte senast sex månader efter den första globala översynen under Parisavtalet som genomförs under 2023 (rådets dokument 7248/23). Utskottet konstaterar med hänvisning till detta att EU:s klimatmål kommer att ses över med beaktande av Fit for 55-reglernas klimateffekt och att det därför inte finns anledning för riksdagen att göra något tillkännagivande på det sätt som föreslås i motionen.

När det gäller motionsförslaget om Europaparlamentets lokalisering konstaterar utskottet att det sedan lång tid finns en brett förankrad svensk ståndpunkt att samla Europaparlamentets arbete till en ort men att prioriteringen av denna fråga måste ses i ett större sammanhang. Utskottet står fast vid uppfattningen att en process för att ändra fördragen i nuläget bör undvikas. Det betyder att Sverige inte bör vara drivande för en ändring av bestämmelserna om Europaparlamentets lokalisering, som finns i ett protokoll till fördragen. Det hindrar dock inte att regeringen, på det sätt som konstitutionsutskottet framför i sitt yttrande, inom ramen för gällande fördrag kan förväntas stödja strävanden efter att avsluta flytten av Europaparlamentet mellan olika städer.

Uppfattningen att en diskussion om att revidera fördragen bör undvikas innebär också att utskottet ställer sig tveksamt till det förslag som framförs i två motioner om att EU som en sista utväg ska ha möjlighet att utesluta medlemsstater som inte respekterar EU:s grundläggande värden. Även om utskottet i sak inte helt avvisar ett sådant förslag måste det beaktas att även andra medlemsstater, liksom EU:s institutioner, med stor sannolikhet skulle föra fram en rad andra förslag i en diskussion om att ändra fördragen. Det finns därför en överhängande risk för att även ett snävt avgränsat ändringsförslag från Sverige skulle öppna för en mer omfattande översyn av fördragen med svårförutsägbar utgång. Utskottet uppmärksammar i stället att det befintliga förfarandet i EU-fördragets artikel 7 ger unionen möjlighet att distansera sig från och isolera en medlemsstat som allvarligt och ihållande åsidosätter de grundläggande värdena, samtidigt som de folkrättsliga kraven på medlemsstaten att leva upp till sina åtaganden enligt fördragen fortsätter att gälla.

Samtidigt som den möjlighet som artikel 7-förfarandet erbjuder är viktig som en åtgärd i sista hand vill utskottet betona att arbetet bör vara inriktat på att ytterligare utveckla metoderna för att förebygga att respekten för de grundläggande värdena urholkas till den grad att det skulle vara aktuellt att tillgripa den. Utskottet ser därför liksom konstitutionsutskottet positivt på de olika förebyggande och korrigerande processer som utvecklats de senaste åren och välkomnar i detta sammanhang att kommissionen kompletterat den årliga rapporten om rättsstatssituationen i EU med rekommendationer till medlemsstaterna och att dessa även avser arbetet mot korruption. När det gäller korruptionsbekämpningen noterar utskottet också kommissionens och den höga representantens gemensamma meddelande av den 3 maj om detta och det åtföljande förslaget till direktiv med gemensamma straffrättsliga bestämmelser mot korruption (JOIN(2023) 12, COM(2023) 234).

Ur avsnittet "EU:s övergripande utveckling" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 8, 15, 16 och 17. Läs betänkandet

EU-samarbetets inriktning

På samma sätt som EU under covid-19-pandemin visade prov på anpassningsförmåga och handlingskraft har EU under 2022 klarat av att svara på de snabbt förändrade förutsättningar som orsakats av Rysslands oprovocerade, olagliga och oförsvarliga anfallskrig mot Ukraina. Än en gång har vikten av ett väl fungerande EU-samarbete tydliggjorts, och det är uppenbart att EU genom att kunna agera över hela bredden av sitt uppdrag bidrar med ett stort mervärde i ansträngningarna att stödja Ukraina, sätta press på Ryssland och hantera de globala konsekvenserna av kriget.

Förmågan att uppnå enighet om de komplicerade beslut som situationen kräver är en styrka som medlemsstaterna var för sig och gemensamt måste vårda. Den bör enligt utskottet ses som ett resultat av det arbete för att säkra en fred i Europa som inleddes i början av 1950-talet, som Sverige deltagit i sedan 1995 och som av uppenbara skäl oförtrutet behöver fortsätta.

Rysslands krig innebär att den relativa förutsägbarhet som den europeiska säkerhetsordningen erbjudit har brutits och ersatts med en ny snabbt föränderlig säkerhetspolitisk miljö, som motiverat Sverige att ansöka om medlemskap i Nato. Därutöver medför kriget, liksom även covid-19-pandemin gjorde, nya aspekter på redan tidigare komplexa gränsöverskridande utmaningar som de tilltagande klimatförändringarna, terrorism och gränsöverskridande organiserad brottslighet, internationell migration och ökade sociala och ekonomiska skillnader såväl inom EU som globalt. Utskottet står fast vid att EU är det bästa verktyget för att hantera dessa gränsöverskridande utmaningar och för att främja fred, demokrati, säkerhet och tillväxt. Dessa frågor bildar en stomme för det svenska rådsordförandeskapets prioriteringar och program under det första halvåret 2023, som förberetts i brett samförstånd mellan riksdagens partier. Utskottet kan därmed konstatera att de motionsförslag som gäller EU:s roll och Sveriges agerande i fråga om gemensamma gränsöverskridande utmaningar i hög grad omfattas av den svenska EU-politikens kort- och långsiktiga inriktning och att det därför inte behövs några tillkännagivanden om detta.

När det gäller motionsyrkandet om EU:s klimatmål konstaterar utskottet att EU:s klimatlag innehåller bindande mål för utsläppsminskningar på minst 55 procent till 2030 för att uppnå klimatneutralitet senast 2050, i enlighet med den överenskommelse som nåddes vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2021. Det är enligt utskottet glädjande att förhandlingarna om flera av rättsakterna inom det s.k. Fit for 55-paketet har kunnat slutföras under den svenska ordförandeskapsperioden. Som framgår av EU-nämndens yttrande är det fråga om ett omfattande lagstiftningspaket med delvis svårförhandlade regler på en rad olika områden som är avgörande för att nå etappmålet till 2030. Utskottet noterar att rådet i de slutsatser om klimat- och energidiplomati som godkändes den 9 mars 2023 bekräftat sin beredskap att så snart som möjligt efter att förhandlingarna om de viktigaste delarna av Fit for 55 har slutförts vid behov uppdatera EU:s och medlemsstaternas nationellt fastställda bidrag för att nå Parisavtalets klimatmål så att det återspeglar effekterna av Fit for 55 på utsläppsminskningarna. Rådet anger i slutsatserna att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om ändringar av EU:s klimatlag i detta syfte senast sex månader efter den första globala översynen under Parisavtalet som genomförs under 2023 (rådets dokument 7248/23). Utskottet konstaterar med hänvisning till detta att EU:s klimatmål kommer att ses över med beaktande av Fit for 55-reglernas klimateffekt och att det därför inte finns anledning för riksdagen att göra något tillkännagivande på det sätt som föreslås i motionen.

När det gäller motionsförslaget om Europaparlamentets lokalisering konstaterar utskottet att det sedan lång tid finns en brett förankrad svensk ståndpunkt att samla Europaparlamentets arbete till en ort men att prioriteringen av denna fråga måste ses i ett större sammanhang. Utskottet står fast vid uppfattningen att en process för att ändra fördragen i nuläget bör undvikas. Det betyder att Sverige inte bör vara drivande för en ändring av bestämmelserna om Europaparlamentets lokalisering, som finns i ett protokoll till fördragen. Det hindrar dock inte att regeringen, på det sätt som konstitutionsutskottet framför i sitt yttrande, inom ramen för gällande fördrag kan förväntas stödja strävanden efter att avsluta flytten av Europaparlamentet mellan olika städer.

Uppfattningen att en diskussion om att revidera fördragen bör undvikas innebär också att utskottet ställer sig tveksamt till det förslag som framförs i två motioner om att EU som en sista utväg ska ha möjlighet att utesluta medlemsstater som inte respekterar EU:s grundläggande värden. Även om utskottet i sak inte helt avvisar ett sådant förslag måste det beaktas att även andra medlemsstater, liksom EU:s institutioner, med stor sannolikhet skulle föra fram en rad andra förslag i en diskussion om att ändra fördragen. Det finns därför en överhängande risk för att även ett snävt avgränsat ändringsförslag från Sverige skulle öppna för en mer omfattande översyn av fördragen med svårförutsägbar utgång. Utskottet uppmärksammar i stället att det befintliga förfarandet i EU-fördragets artikel 7 ger unionen möjlighet att distansera sig från och isolera en medlemsstat som allvarligt och ihållande åsidosätter de grundläggande värdena, samtidigt som de folkrättsliga kraven på medlemsstaten att leva upp till sina åtaganden enligt fördragen fortsätter att gälla.

Samtidigt som den möjlighet som artikel 7-förfarandet erbjuder är viktig som en åtgärd i sista hand vill utskottet betona att arbetet bör vara inriktat på att ytterligare utveckla metoderna för att förebygga att respekten för de grundläggande värdena urholkas till den grad att det skulle vara aktuellt att tillgripa den. Utskottet ser därför liksom konstitutionsutskottet positivt på de olika förebyggande och korrigerande processer som utvecklats de senaste åren och välkomnar i detta sammanhang att kommissionen kompletterat den årliga rapporten om rättsstatssituationen i EU med rekommendationer till medlemsstaterna och att dessa även avser arbetet mot korruption. När det gäller korruptionsbekämpningen noterar utskottet också kommissionens och den höga representantens gemensamma meddelande av den 3 maj om detta och det åtföljande förslaget till direktiv med gemensamma straffrättsliga bestämmelser mot korruption (JOIN(2023) 12, COM(2023) 234).

Ur avsnittet "EU:s övergripande utveckling" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 8, 12, 16 och 17. Läs betänkandet

EU-samarbetets inriktning

På samma sätt som EU under covid-19-pandemin visade prov på anpassningsförmåga och handlingskraft har EU under 2022 klarat av att svara på de snabbt förändrade förutsättningar som orsakats av Rysslands oprovocerade, olagliga och oförsvarliga anfallskrig mot Ukraina. Än en gång har vikten av ett väl fungerande EU-samarbete tydliggjorts, och det är uppenbart att EU genom att kunna agera över hela bredden av sitt uppdrag bidrar med ett stort mervärde i ansträngningarna att stödja Ukraina, sätta press på Ryssland och hantera de globala konsekvenserna av kriget.

Förmågan att uppnå enighet om de komplicerade beslut som situationen kräver är en styrka som medlemsstaterna var för sig och gemensamt måste vårda. Den bör enligt utskottet ses som ett resultat av det arbete för att säkra en fred i Europa som inleddes i början av 1950-talet, som Sverige deltagit i sedan 1995 och som av uppenbara skäl oförtrutet behöver fortsätta.

Rysslands krig innebär att den relativa förutsägbarhet som den europeiska säkerhetsordningen erbjudit har brutits och ersatts med en ny snabbt föränderlig säkerhetspolitisk miljö, som motiverat Sverige att ansöka om medlemskap i Nato. Därutöver medför kriget, liksom även covid-19-pandemin gjorde, nya aspekter på redan tidigare komplexa gränsöverskridande utmaningar som de tilltagande klimatförändringarna, terrorism och gränsöverskridande organiserad brottslighet, internationell migration och ökade sociala och ekonomiska skillnader såväl inom EU som globalt. Utskottet står fast vid att EU är det bästa verktyget för att hantera dessa gränsöverskridande utmaningar och för att främja fred, demokrati, säkerhet och tillväxt. Dessa frågor bildar en stomme för det svenska rådsordförandeskapets prioriteringar och program under det första halvåret 2023, som förberetts i brett samförstånd mellan riksdagens partier. Utskottet kan därmed konstatera att de motionsförslag som gäller EU:s roll och Sveriges agerande i fråga om gemensamma gränsöverskridande utmaningar i hög grad omfattas av den svenska EU-politikens kort- och långsiktiga inriktning och att det därför inte behövs några tillkännagivanden om detta.

När det gäller motionsyrkandet om EU:s klimatmål konstaterar utskottet att EU:s klimatlag innehåller bindande mål för utsläppsminskningar på minst 55 procent till 2030 för att uppnå klimatneutralitet senast 2050, i enlighet med den överenskommelse som nåddes vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2021. Det är enligt utskottet glädjande att förhandlingarna om flera av rättsakterna inom det s.k. Fit for 55-paketet har kunnat slutföras under den svenska ordförandeskapsperioden. Som framgår av EU-nämndens yttrande är det fråga om ett omfattande lagstiftningspaket med delvis svårförhandlade regler på en rad olika områden som är avgörande för att nå etappmålet till 2030. Utskottet noterar att rådet i de slutsatser om klimat- och energidiplomati som godkändes den 9 mars 2023 bekräftat sin beredskap att så snart som möjligt efter att förhandlingarna om de viktigaste delarna av Fit for 55 har slutförts vid behov uppdatera EU:s och medlemsstaternas nationellt fastställda bidrag för att nå Parisavtalets klimatmål så att det återspeglar effekterna av Fit for 55 på utsläppsminskningarna. Rådet anger i slutsatserna att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om ändringar av EU:s klimatlag i detta syfte senast sex månader efter den första globala översynen under Parisavtalet som genomförs under 2023 (rådets dokument 7248/23). Utskottet konstaterar med hänvisning till detta att EU:s klimatmål kommer att ses över med beaktande av Fit for 55-reglernas klimateffekt och att det därför inte finns anledning för riksdagen att göra något tillkännagivande på det sätt som föreslås i motionen.

När det gäller motionsförslaget om Europaparlamentets lokalisering konstaterar utskottet att det sedan lång tid finns en brett förankrad svensk ståndpunkt att samla Europaparlamentets arbete till en ort men att prioriteringen av denna fråga måste ses i ett större sammanhang. Utskottet står fast vid uppfattningen att en process för att ändra fördragen i nuläget bör undvikas. Det betyder att Sverige inte bör vara drivande för en ändring av bestämmelserna om Europaparlamentets lokalisering, som finns i ett protokoll till fördragen. Det hindrar dock inte att regeringen, på det sätt som konstitutionsutskottet framför i sitt yttrande, inom ramen för gällande fördrag kan förväntas stödja strävanden efter att avsluta flytten av Europaparlamentet mellan olika städer.

Uppfattningen att en diskussion om att revidera fördragen bör undvikas innebär också att utskottet ställer sig tveksamt till det förslag som framförs i två motioner om att EU som en sista utväg ska ha möjlighet att utesluta medlemsstater som inte respekterar EU:s grundläggande värden. Även om utskottet i sak inte helt avvisar ett sådant förslag måste det beaktas att även andra medlemsstater, liksom EU:s institutioner, med stor sannolikhet skulle föra fram en rad andra förslag i en diskussion om att ändra fördragen. Det finns därför en överhängande risk för att även ett snävt avgränsat ändringsförslag från Sverige skulle öppna för en mer omfattande översyn av fördragen med svårförutsägbar utgång. Utskottet uppmärksammar i stället att det befintliga förfarandet i EU-fördragets artikel 7 ger unionen möjlighet att distansera sig från och isolera en medlemsstat som allvarligt och ihållande åsidosätter de grundläggande värdena, samtidigt som de folkrättsliga kraven på medlemsstaten att leva upp till sina åtaganden enligt fördragen fortsätter att gälla.

Samtidigt som den möjlighet som artikel 7-förfarandet erbjuder är viktig som en åtgärd i sista hand vill utskottet betona att arbetet bör vara inriktat på att ytterligare utveckla metoderna för att förebygga att respekten för de grundläggande värdena urholkas till den grad att det skulle vara aktuellt att tillgripa den. Utskottet ser därför liksom konstitutionsutskottet positivt på de olika förebyggande och korrigerande processer som utvecklats de senaste åren och välkomnar i detta sammanhang att kommissionen kompletterat den årliga rapporten om rättsstatssituationen i EU med rekommendationer till medlemsstaterna och att dessa även avser arbetet mot korruption. När det gäller korruptionsbekämpningen noterar utskottet också kommissionens och den höga representantens gemensamma meddelande av den 3 maj om detta och det åtföljande förslaget till direktiv med gemensamma straffrättsliga bestämmelser mot korruption (JOIN(2023) 12, COM(2023) 234).

Ur avsnittet "EU:s övergripande utveckling" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 8, 12, 15 och 17. Läs betänkandet

EU-samarbetets inriktning

På samma sätt som EU under covid-19-pandemin visade prov på anpassningsförmåga och handlingskraft har EU under 2022 klarat av att svara på de snabbt förändrade förutsättningar som orsakats av Rysslands oprovocerade, olagliga och oförsvarliga anfallskrig mot Ukraina. Än en gång har vikten av ett väl fungerande EU-samarbete tydliggjorts, och det är uppenbart att EU genom att kunna agera över hela bredden av sitt uppdrag bidrar med ett stort mervärde i ansträngningarna att stödja Ukraina, sätta press på Ryssland och hantera de globala konsekvenserna av kriget.

Förmågan att uppnå enighet om de komplicerade beslut som situationen kräver är en styrka som medlemsstaterna var för sig och gemensamt måste vårda. Den bör enligt utskottet ses som ett resultat av det arbete för att säkra en fred i Europa som inleddes i början av 1950-talet, som Sverige deltagit i sedan 1995 och som av uppenbara skäl oförtrutet behöver fortsätta.

Rysslands krig innebär att den relativa förutsägbarhet som den europeiska säkerhetsordningen erbjudit har brutits och ersatts med en ny snabbt föränderlig säkerhetspolitisk miljö, som motiverat Sverige att ansöka om medlemskap i Nato. Därutöver medför kriget, liksom även covid-19-pandemin gjorde, nya aspekter på redan tidigare komplexa gränsöverskridande utmaningar som de tilltagande klimatförändringarna, terrorism och gränsöverskridande organiserad brottslighet, internationell migration och ökade sociala och ekonomiska skillnader såväl inom EU som globalt. Utskottet står fast vid att EU är det bästa verktyget för att hantera dessa gränsöverskridande utmaningar och för att främja fred, demokrati, säkerhet och tillväxt. Dessa frågor bildar en stomme för det svenska rådsordförandeskapets prioriteringar och program under det första halvåret 2023, som förberetts i brett samförstånd mellan riksdagens partier. Utskottet kan därmed konstatera att de motionsförslag som gäller EU:s roll och Sveriges agerande i fråga om gemensamma gränsöverskridande utmaningar i hög grad omfattas av den svenska EU-politikens kort- och långsiktiga inriktning och att det därför inte behövs några tillkännagivanden om detta.

När det gäller motionsyrkandet om EU:s klimatmål konstaterar utskottet att EU:s klimatlag innehåller bindande mål för utsläppsminskningar på minst 55 procent till 2030 för att uppnå klimatneutralitet senast 2050, i enlighet med den överenskommelse som nåddes vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2021. Det är enligt utskottet glädjande att förhandlingarna om flera av rättsakterna inom det s.k. Fit for 55-paketet har kunnat slutföras under den svenska ordförandeskapsperioden. Som framgår av EU-nämndens yttrande är det fråga om ett omfattande lagstiftningspaket med delvis svårförhandlade regler på en rad olika områden som är avgörande för att nå etappmålet till 2030. Utskottet noterar att rådet i de slutsatser om klimat- och energidiplomati som godkändes den 9 mars 2023 bekräftat sin beredskap att så snart som möjligt efter att förhandlingarna om de viktigaste delarna av Fit for 55 har slutförts vid behov uppdatera EU:s och medlemsstaternas nationellt fastställda bidrag för att nå Parisavtalets klimatmål så att det återspeglar effekterna av Fit for 55 på utsläppsminskningarna. Rådet anger i slutsatserna att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om ändringar av EU:s klimatlag i detta syfte senast sex månader efter den första globala översynen under Parisavtalet som genomförs under 2023 (rådets dokument 7248/23). Utskottet konstaterar med hänvisning till detta att EU:s klimatmål kommer att ses över med beaktande av Fit for 55-reglernas klimateffekt och att det därför inte finns anledning för riksdagen att göra något tillkännagivande på det sätt som föreslås i motionen.

När det gäller motionsförslaget om Europaparlamentets lokalisering konstaterar utskottet att det sedan lång tid finns en brett förankrad svensk ståndpunkt att samla Europaparlamentets arbete till en ort men att prioriteringen av denna fråga måste ses i ett större sammanhang. Utskottet står fast vid uppfattningen att en process för att ändra fördragen i nuläget bör undvikas. Det betyder att Sverige inte bör vara drivande för en ändring av bestämmelserna om Europaparlamentets lokalisering, som finns i ett protokoll till fördragen. Det hindrar dock inte att regeringen, på det sätt som konstitutionsutskottet framför i sitt yttrande, inom ramen för gällande fördrag kan förväntas stödja strävanden efter att avsluta flytten av Europaparlamentet mellan olika städer.

Uppfattningen att en diskussion om att revidera fördragen bör undvikas innebär också att utskottet ställer sig tveksamt till det förslag som framförs i två motioner om att EU som en sista utväg ska ha möjlighet att utesluta medlemsstater som inte respekterar EU:s grundläggande värden. Även om utskottet i sak inte helt avvisar ett sådant förslag måste det beaktas att även andra medlemsstater, liksom EU:s institutioner, med stor sannolikhet skulle föra fram en rad andra förslag i en diskussion om att ändra fördragen. Det finns därför en överhängande risk för att även ett snävt avgränsat ändringsförslag från Sverige skulle öppna för en mer omfattande översyn av fördragen med svårförutsägbar utgång. Utskottet uppmärksammar i stället att det befintliga förfarandet i EU-fördragets artikel 7 ger unionen möjlighet att distansera sig från och isolera en medlemsstat som allvarligt och ihållande åsidosätter de grundläggande värdena, samtidigt som de folkrättsliga kraven på medlemsstaten att leva upp till sina åtaganden enligt fördragen fortsätter att gälla.

Samtidigt som den möjlighet som artikel 7-förfarandet erbjuder är viktig som en åtgärd i sista hand vill utskottet betona att arbetet bör vara inriktat på att ytterligare utveckla metoderna för att förebygga att respekten för de grundläggande värdena urholkas till den grad att det skulle vara aktuellt att tillgripa den. Utskottet ser därför liksom konstitutionsutskottet positivt på de olika förebyggande och korrigerande processer som utvecklats de senaste åren och välkomnar i detta sammanhang att kommissionen kompletterat den årliga rapporten om rättsstatssituationen i EU med rekommendationer till medlemsstaterna och att dessa även avser arbetet mot korruption. När det gäller korruptionsbekämpningen noterar utskottet också kommissionens och den höga representantens gemensamma meddelande av den 3 maj om detta och det åtföljande förslaget till direktiv med gemensamma straffrättsliga bestämmelser mot korruption (JOIN(2023) 12, COM(2023) 234).

Ur avsnittet "EU:s övergripande utveckling" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 8, 12, 15 och 16. Läs betänkandet