Mänskliga rättigheter

Utskottet vill inledningsvis i likhet med tidigare betänkanden (senast i bet. 2021/22:UU7) framhålla att demokrati är det styrelseskick som ger människor störst möjlighet att påverka samhället och sina egna liv och som skapar bäst förutsättningar att värna och stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer. Demokratiska samhällen är också en förutsättning för en ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar utveckling.

Utskottet ser positivt på att det i ordförandeskapsprogrammet betonas att EU grundas på demokratiska värden, vilket banar väg för sammanhållning, individuella friheter, icke-diskriminering, ökad ekonomisk produktion och globalt inflytande. Enligt ordförandeskapsprogrammet är upprätthållandet av rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna därför ett väsentligt inslag i Sveriges rådsordförandeskap. Vidare välkomnar utskottet att det i ordförandeskapsprogrammet konstateras att unionen behöver främja sin institutionella integritet och sina strategiska intressen, upprätthålla den regelbaserade världsordningen och värna grundläggande värderingar, folkrätt, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i EU:s närområde och globalt. I ordförandeskapsprogrammet betonas därtill att EU:s röst blir allt viktigare i en tid av global demokratisk tillbakagång. Utskottet noterar att Sverige under ordförandeskapet verkar för mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer och jämställdhet samt fred och säkerhet. Utskottet delar uppfattningen att demokrati, rättsstatens principer, jämställdhet och mänskliga rättigheter är viktiga delar av EU:s samarbete med partnerländer, bl.a. för att bidra till långsiktig säkerhet och utveckling.

Utskottet framhåller så som i betänkande 2021/22:UU7 att ett livskraftigt och pluralistiskt civilsamhälle, som ges utrymme att verka självständigt, är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Utskottet understryker vidare att människorättsförsvarare är centrala för upprätthållandet av ett sådant livskraftigt civilsamhälle, och därmed för ett demokratiskt politiskt system, och ser med oro på att många stater försvårar människorättsförsvarares arbete. Det är av vikt att uppmärksamma och fortsätta att stödja enskilda människorättsförsvarare.

När det gäller Ryssland konstateras i UD:s rapport Ryssland – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, som publicerades den 16 december 2020, att ingen reell maktdelning råder i Ryssland. Enligt rapporten går det inte heller att tala om verkligt demokratiska institutioner. Den politiska makten är koncentrerad till den federala verkställande makten, främst presidenten och dennes administration. Den lagstiftande och dömande makten saknar oberoende och utnyttjas av den verkställande makten. I rapporten konstateras bl.a. att verkligt oppositionella partier och politiker motarbetas systematiskt och är inte representerade i statsduman. Därtill har antalet våldsamma överfall, rättsliga åtgärder och smutskastningskampanjer i statliga medier mot oppositionella ökat.

När det gäller rättsstatens principer i Ryssland konstateras i den ovannämnda rapporten att Ryssland inte kan anses vara en fungerande rättsstat. Enligt författningen är statsorganen underordnade lagen och domstolarna oberoende, men dessa principer åtföljs selektivt och åsidosätts ofta i politiskt känsliga fall och ibland till följd av korruption inom rättsväsendet. I rapporten anförs att maktmissbruk, ineffektivitet, godtycklig rättstillämpning och korruption är vanliga problem inom stora delar av den ryska statsförvaltningen. Vidare konstateras i rapporten att den ryska författningen garanterar domstolars oberoende, men rättsväsendet är såväl politiserat som korrupt och används även för att bestraffa oppositionella och människorättsförsvarare. En övergripande slutsats för rapporten är att respekten för de mänskliga rättigheterna i Ryssland fortsätter att försämras.

I regeringens skrivelse 2022/23:115 Verksamheten i Europeiska unionen under 2022 konstateras bl.a. att Europa lämnade en lång period av fred och stabilitet bakom sig i och med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022. I skrivelsen noteras att EU har agerat genom att fördöma Rysslands aggression och ta flera beslut om åtgärder till stöd för Ukraina. Under 2022 togs beslut om nio långtgående sanktionspaket mot Ryssland som delvis också riktades mot Belarus med anledning av dess stöd till den ryska krigsinsatsen.

Utskottet ser positivt på att det av den ovannämnda skrivelsen framgår att EU under 2022 har bidragit aktivt till åtgärder för att säkerställa att ansvar utkrävs för övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna och kränkningar av internationell humanitär rätt till följd av Rysslands aggression mot Ukraina. Bland annat har EU medverkat till att detta tas upp i FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s generalförsamlings tredje utskott för mänskliga rättigheter.

Vidare konstaterar regeringen i utrikesdeklarationen i februari 2023 att Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina visar på ett gränslöst förakt för folkrätten och den europeiska säkerhetsordningen, och för FN-stadgans mest grundläggande regler. Utskottet delar regeringens uppfattning att en av de viktigaste uppgifterna för Sverige som ordförande i EU är att upprätthålla enigheten bland EU:s medlemsstater, fortsätta att ge stöd till Ukraina och införa ytterligare sanktioner mot Ryssland och mot Belarus.

Regeringens ståndpunkt när det gäller situationen för mänskliga rättigheter i Ryssland framkommer även i interpellation 2022/23:1. Under debatten anförde utrikesministern att Sverige kommer att fortsätta att regelmässigt ta upp kränkningar av och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i internationella forum såsom FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s generalförsamling och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Utskottet välkomnar att regeringen fortsätter att arbeta aktivt med denna fråga i olika multilaterala sammanhang.

Ur avsnittet "Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 4, 5, 6, 7, 9 och 13. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis i likhet med tidigare betänkanden (senast i bet. 2021/22:UU7) framhålla att demokrati är det styrelseskick som ger människor störst möjlighet att påverka samhället och sina egna liv och som skapar bäst förutsättningar att värna och stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer. Demokratiska samhällen är också en förutsättning för en ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar utveckling.

Utskottet ser positivt på att det i ordförandeskapsprogrammet betonas att EU grundas på demokratiska värden, vilket banar väg för sammanhållning, individuella friheter, icke-diskriminering, ökad ekonomisk produktion och globalt inflytande. Enligt ordförandeskapsprogrammet är upprätthållandet av rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna därför ett väsentligt inslag i Sveriges rådsordförandeskap. Vidare välkomnar utskottet att det i ordförandeskapsprogrammet konstateras att unionen behöver främja sin institutionella integritet och sina strategiska intressen, upprätthålla den regelbaserade världsordningen och värna grundläggande värderingar, folkrätt, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i EU:s närområde och globalt. I ordförandeskapsprogrammet betonas därtill att EU:s röst blir allt viktigare i en tid av global demokratisk tillbakagång. Utskottet noterar att Sverige under ordförandeskapet verkar för mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer och jämställdhet samt fred och säkerhet. Utskottet delar uppfattningen att demokrati, rättsstatens principer, jämställdhet och mänskliga rättigheter är viktiga delar av EU:s samarbete med partnerländer, bl.a. för att bidra till långsiktig säkerhet och utveckling.

Utskottet framhåller så som i betänkande 2021/22:UU7 att ett livskraftigt och pluralistiskt civilsamhälle, som ges utrymme att verka självständigt, är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Utskottet understryker vidare att människorättsförsvarare är centrala för upprätthållandet av ett sådant livskraftigt civilsamhälle, och därmed för ett demokratiskt politiskt system, och ser med oro på att många stater försvårar människorättsförsvarares arbete. Det är av vikt att uppmärksamma och fortsätta att stödja enskilda människorättsförsvarare.

När det gäller Ryssland konstateras i UD:s rapport Ryssland – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, som publicerades den 16 december 2020, att ingen reell maktdelning råder i Ryssland. Enligt rapporten går det inte heller att tala om verkligt demokratiska institutioner. Den politiska makten är koncentrerad till den federala verkställande makten, främst presidenten och dennes administration. Den lagstiftande och dömande makten saknar oberoende och utnyttjas av den verkställande makten. I rapporten konstateras bl.a. att verkligt oppositionella partier och politiker motarbetas systematiskt och är inte representerade i statsduman. Därtill har antalet våldsamma överfall, rättsliga åtgärder och smutskastningskampanjer i statliga medier mot oppositionella ökat.

När det gäller rättsstatens principer i Ryssland konstateras i den ovannämnda rapporten att Ryssland inte kan anses vara en fungerande rättsstat. Enligt författningen är statsorganen underordnade lagen och domstolarna oberoende, men dessa principer åtföljs selektivt och åsidosätts ofta i politiskt känsliga fall och ibland till följd av korruption inom rättsväsendet. I rapporten anförs att maktmissbruk, ineffektivitet, godtycklig rättstillämpning och korruption är vanliga problem inom stora delar av den ryska statsförvaltningen. Vidare konstateras i rapporten att den ryska författningen garanterar domstolars oberoende, men rättsväsendet är såväl politiserat som korrupt och används även för att bestraffa oppositionella och människorättsförsvarare. En övergripande slutsats för rapporten är att respekten för de mänskliga rättigheterna i Ryssland fortsätter att försämras.

I regeringens skrivelse 2022/23:115 Verksamheten i Europeiska unionen under 2022 konstateras bl.a. att Europa lämnade en lång period av fred och stabilitet bakom sig i och med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022. I skrivelsen noteras att EU har agerat genom att fördöma Rysslands aggression och ta flera beslut om åtgärder till stöd för Ukraina. Under 2022 togs beslut om nio långtgående sanktionspaket mot Ryssland som delvis också riktades mot Belarus med anledning av dess stöd till den ryska krigsinsatsen.

Utskottet ser positivt på att det av den ovannämnda skrivelsen framgår att EU under 2022 har bidragit aktivt till åtgärder för att säkerställa att ansvar utkrävs för övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna och kränkningar av internationell humanitär rätt till följd av Rysslands aggression mot Ukraina. Bland annat har EU medverkat till att detta tas upp i FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s generalförsamlings tredje utskott för mänskliga rättigheter.

Vidare konstaterar regeringen i utrikesdeklarationen i februari 2023 att Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina visar på ett gränslöst förakt för folkrätten och den europeiska säkerhetsordningen, och för FN-stadgans mest grundläggande regler. Utskottet delar regeringens uppfattning att en av de viktigaste uppgifterna för Sverige som ordförande i EU är att upprätthålla enigheten bland EU:s medlemsstater, fortsätta att ge stöd till Ukraina och införa ytterligare sanktioner mot Ryssland och mot Belarus.

Regeringens ståndpunkt när det gäller situationen för mänskliga rättigheter i Ryssland framkommer även i interpellation 2022/23:1. Under debatten anförde utrikesministern att Sverige kommer att fortsätta att regelmässigt ta upp kränkningar av och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i internationella forum såsom FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s generalförsamling och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Utskottet välkomnar att regeringen fortsätter att arbeta aktivt med denna fråga i olika multilaterala sammanhang.

Ur avsnittet "Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 4, 5, 7, 9 och 13. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis framhålla att demokrati inte är möjlig utan att den ena halvan av befolkningen deltar och åtnjuter samma rättigheter, representation och resurser som den andra halvan. Utskottet anser därmed att utrikespolitiken ska bidra till kvinnors representation och inflytande i beslutsprocesser, på alla nivåer och inom alla områden. Resolution 1325 (2000) tillsammans med nio efterföljande resolutioner utgör tillsammans FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionerna slår fast att kvinnors ökade deltagande i att förebygga, hantera och lösa konflikter samt i fredsbyggande och återuppbyggande efter konflikt är en förutsättning för att uppnå hållbar internationell fred och säkerhet. Resolutionerna bekräftar även att jämställdhet är en viktig del i att bygga fredliga samhällen, vilket innebär att satsningar på kvinnors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är en viktig del i att förebygga konflikter. Kvinnors och flickors ökade deltagande i alla delar av fredsarbete är, så som utskottet har beskrivit det i betänkande 2021/22:UU7, en fråga om rättigheter och jämställdhet, men det bidrar också till hållbar fred. Inkluderande fredsprocesser öppnar för fler möjliga lösningar, blir bättre förankrade och mer hållbara. Utskottet beklagar att kvinnor nästan är helt frånvarande i de flesta formella fredsförhandlingar och när det gäller beslutsfattande i fredsprocesser, vilket får konsekvenser för fredsavtalens utformande och genomförande. Utskottet anser att Sverige bör fortsätta verka för att kvinnors deltagande och inflytande ska öka på alla nivåer, inklusive ledningsnivå.

Utskottet vill framhålla sin uppfattning att det i arbetet för allas fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är centralt att värna individen som rättighetsbärare och de mänskliga rättigheternas universalitet. Utskottet instämmer därför i regeringens intention att fortsätta motarbeta att religion, kultur, sedvänjor eller traditioner ska tillåtas legitimera inskränkningar i kvinnors och flickors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Vidare konstaterar utskottet att regeringen i sin utrikesdeklaration för 2023 anför att regeringen inom biståndspolitiken prioriterar satsningar på kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Utskottet ser positivt på att regeringen kommer att driva ett strategiskt jämställdhetsarbete i bistånds- och utrikespolitiken. Utskottet välkomnar därtill att det även i regeringsförklaringen betonas att kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter prioriteras.

I de säkerhetsrådsresolutioner som utgör FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet uppmärksammas behovet av att utgå från kvinnors och mäns och flickors och pojkars olika behov och perspektiv i arbetet med att hantera och lösa väpnade konflikter och för att bättre skydda kvinnor och flickor mot våld och konflikters verkningar. Resolutionerna fördömer konfliktrelaterat sexuellt

våld och understryker staternas ansvar att motverka straffrihet för sådant våld som utgör brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. I regeringskansliet bereds just nu framtagandet av en ny nationell handlingsplan för genomförande av FN:s säkerhetsrådsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet för perioden 2023–2027.

Av svaret på en skriftlig fråga (fr. 2022/23:388) till bistånds- och utrikeshandelsministern framkommer att statsrådet fördömer förekomsten av sexuellt våld i samband med Rysslands olagliga och brutala aggression mot Ukraina. Vidare anförs i svaret att Sverige stöder insatser i Ukraina och dess grannländer för att stärka skyddet för kvinnor och flickor mot alla typer av våld i samband med konflikt. Samarbetspartner är främst UN Women, UNFPA och Kvinna till Kvinna, vilka i sin tur samverkar nära med lokala organisationer. Stödet omfattar livräddande sexuella och reproduktiva hälso- och sjukvårdstjänster samt förebyggande åtgärder och skydd och stöd till offer för sexuellt och könsrelaterat våld, inklusive konfliktrelaterat sexuellt våld och människohandel för sexuella ändamål. UNFPA:s stöd omfattar bl.a. medicinsk vård av våldtäktsoffer samt center som tillhandahåller kostnadsfritt psykosocialt, medicinskt och juridiskt stöd och information. I sitt svar noterar statsrådet även att det genom regeringens globala jämställdhetsstrategi ges stöd till flera samarbetspartner som har verksamhet i Ukraina. Därtill stöder Sverige Internationella brottmålsdomstolen, som har inlett en undersökning om krigsförbrytelser, t.ex. sexuellt våld mot civila.

I den ovan nämnda strategin för Sveriges utvecklingssamarbete för global jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter 2022–2026 anges att målet för svenskt internationellt bistånd är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Utvecklingssamarbetet ska ta sin utgångspunkt i principerna om bistånds- och utvecklingseffektivitet liksom i Agenda 2030, Addis Ababa Action Agenda och Parisavtalet. Enligt strategin är jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt en förutsättning för att genomföra Agenda 2030 och bidra till de globala målen, men det är också ett mål i sig. Strategin är en s.k. mervärdesstrategi och ska komplettera befintligt jämställdhetsarbete inom andra strategier och inom Sida.

Utskottet konstaterade i betänkande 2021/22:UU1 att kvinnor och flickor i

många konflikter är direkta måltavlor för sexuellt och könsrelaterat våld och att våldtäkt i väpnade konflikter kan vara en krigsförbrytelse. Det är enligt utskottet viktigt att Sverige fortsätter att arbeta för att brottsoffer ska få gottgörelse och att förövare ställs till svars.

När det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) konstaterar utskottet att SRHR omfattar varje människas lika möjligheter, rättigheter och förutsättningar att utan tvång, våld eller diskriminering kunna bestämma över sin egen kropp, sexualitet och reproduktion. I arbetet för allas fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är det centralt att värna individen som rättighetsbärare och de mänskliga rättigheternas universalitet.

Ur avsnittet "Kvinnors och flickors rättigheter, jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter" i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis i likhet med tidigare betänkanden (senast i bet. 2021/22:UU7) framhålla att demokrati är det styrelseskick som ger människor störst möjlighet att påverka samhället och sina egna liv och som skapar bäst förutsättningar att värna och stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer. Demokratiska samhällen är också en förutsättning för en ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar utveckling.

Utskottet ser positivt på att det i ordförandeskapsprogrammet betonas att EU grundas på demokratiska värden, vilket banar väg för sammanhållning, individuella friheter, icke-diskriminering, ökad ekonomisk produktion och globalt inflytande. Enligt ordförandeskapsprogrammet är upprätthållandet av rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna därför ett väsentligt inslag i Sveriges rådsordförandeskap. Vidare välkomnar utskottet att det i ordförandeskapsprogrammet konstateras att unionen behöver främja sin institutionella integritet och sina strategiska intressen, upprätthålla den regelbaserade världsordningen och värna grundläggande värderingar, folkrätt, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i EU:s närområde och globalt. I ordförandeskapsprogrammet betonas därtill att EU:s röst blir allt viktigare i en tid av global demokratisk tillbakagång. Utskottet noterar att Sverige under ordförandeskapet verkar för mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer och jämställdhet samt fred och säkerhet. Utskottet delar uppfattningen att demokrati, rättsstatens principer, jämställdhet och mänskliga rättigheter är viktiga delar av EU:s samarbete med partnerländer, bl.a. för att bidra till långsiktig säkerhet och utveckling.

Utskottet framhåller så som i betänkande 2021/22:UU7 att ett livskraftigt och pluralistiskt civilsamhälle, som ges utrymme att verka självständigt, är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Utskottet understryker vidare att människorättsförsvarare är centrala för upprätthållandet av ett sådant livskraftigt civilsamhälle, och därmed för ett demokratiskt politiskt system, och ser med oro på att många stater försvårar människorättsförsvarares arbete. Det är av vikt att uppmärksamma och fortsätta att stödja enskilda människorättsförsvarare.

När det gäller Ryssland konstateras i UD:s rapport Ryssland – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, som publicerades den 16 december 2020, att ingen reell maktdelning råder i Ryssland. Enligt rapporten går det inte heller att tala om verkligt demokratiska institutioner. Den politiska makten är koncentrerad till den federala verkställande makten, främst presidenten och dennes administration. Den lagstiftande och dömande makten saknar oberoende och utnyttjas av den verkställande makten. I rapporten konstateras bl.a. att verkligt oppositionella partier och politiker motarbetas systematiskt och är inte representerade i statsduman. Därtill har antalet våldsamma överfall, rättsliga åtgärder och smutskastningskampanjer i statliga medier mot oppositionella ökat.

När det gäller rättsstatens principer i Ryssland konstateras i den ovannämnda rapporten att Ryssland inte kan anses vara en fungerande rättsstat. Enligt författningen är statsorganen underordnade lagen och domstolarna oberoende, men dessa principer åtföljs selektivt och åsidosätts ofta i politiskt känsliga fall och ibland till följd av korruption inom rättsväsendet. I rapporten anförs att maktmissbruk, ineffektivitet, godtycklig rättstillämpning och korruption är vanliga problem inom stora delar av den ryska statsförvaltningen. Vidare konstateras i rapporten att den ryska författningen garanterar domstolars oberoende, men rättsväsendet är såväl politiserat som korrupt och används även för att bestraffa oppositionella och människorättsförsvarare. En övergripande slutsats för rapporten är att respekten för de mänskliga rättigheterna i Ryssland fortsätter att försämras.

I regeringens skrivelse 2022/23:115 Verksamheten i Europeiska unionen under 2022 konstateras bl.a. att Europa lämnade en lång period av fred och stabilitet bakom sig i och med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022. I skrivelsen noteras att EU har agerat genom att fördöma Rysslands aggression och ta flera beslut om åtgärder till stöd för Ukraina. Under 2022 togs beslut om nio långtgående sanktionspaket mot Ryssland som delvis också riktades mot Belarus med anledning av dess stöd till den ryska krigsinsatsen.

Utskottet ser positivt på att det av den ovannämnda skrivelsen framgår att EU under 2022 har bidragit aktivt till åtgärder för att säkerställa att ansvar utkrävs för övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna och kränkningar av internationell humanitär rätt till följd av Rysslands aggression mot Ukraina. Bland annat har EU medverkat till att detta tas upp i FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s generalförsamlings tredje utskott för mänskliga rättigheter.

Vidare konstaterar regeringen i utrikesdeklarationen i februari 2023 att Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina visar på ett gränslöst förakt för folkrätten och den europeiska säkerhetsordningen, och för FN-stadgans mest grundläggande regler. Utskottet delar regeringens uppfattning att en av de viktigaste uppgifterna för Sverige som ordförande i EU är att upprätthålla enigheten bland EU:s medlemsstater, fortsätta att ge stöd till Ukraina och införa ytterligare sanktioner mot Ryssland och mot Belarus.

Regeringens ståndpunkt när det gäller situationen för mänskliga rättigheter i Ryssland framkommer även i interpellation 2022/23:1. Under debatten anförde utrikesministern att Sverige kommer att fortsätta att regelmässigt ta upp kränkningar av och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i internationella forum såsom FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s generalförsamling och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Utskottet välkomnar att regeringen fortsätter att arbeta aktivt med denna fråga i olika multilaterala sammanhang.

Ur avsnittet "Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 4, 5, 6, 7 och 13. Läs betänkandet

Utskottet har återkommande behandlat situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, senast i betänkande 2021/22:UU15. I betänkandet konstaterade utskottet att läget när det gäller de mänskliga rättigheterna i Iran fortfarande är allvarligt. Utskottet noterade även att det i UD:s rapport Iran – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer 2019, som publicerades i december 2019, bl.a. framgår att civilsamhällets utrymme är begränsat och mötes- och organisationsfriheten kränks. Utskottet framhöll vikten av att Iran fullt ut respekterar och lever upp till de mänskliga rättigheterna och uppmanade regeringen att fortsätta att med skärpa framföra dessa budskap och verka för demokratisk förändring och för efterlevnad av rättsstatens principer i dialogen med officiella företrädare för Iran och inom EU och FN samt andra relevanta organisationer och forum. Vidare noterar utskottet att situationen i Iran återkommande är föremål för EU-nämndens samråd med utrikesministern inför möten i Europeiska unionens råd för utrikesfrågor (t.ex. uppt. 2022/23:23, uppt. 2022/23:28).

Jina Masha Aminis död i september 2022 blev startskottet på, alltjämt pågående, landsomfattande protester mot den iranska regimen under ledorden ”kvinna, liv, frihet”. Regimen har även avrättat personer som demonstrerat. Utskottet fördömer våldet mot de fredliga protesterna. Utskottet fördömer även användningen av dödsstraff och kräver dess avskaffande.

Det Islamiska revolutionsgardet (IRGC) har varit föremål för EU-sanktioner sedan 2010, under sanktionsregimen mot Irans spridning av massförstörelsevapen. En sanktionsregim med anledning av allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran infördes 2011. Sedan protesterna utbröt har sanktionerna skärpts på EU-nivå genom ett ökat antal listningar.

I interpellation 2022/23:161 framhöll utrikesministern att Sverige har varit pådrivande inom EU för att öka det politiska trycket på Iran och ge internationellt stöd till den iranska befolkningens rättmätiga krav på mänskliga rättigheter.

Den 16 mars 2023 överlade utskottet med utrikesministern om en terrorklassning av Islamiska revolutionsgardet. Underlaget utgjordes av Utrikesdepartementets överläggningspromemoria (dnr 1773-2022/23) och utrikesministerns föredragning. Utrikesministern framhöll vid överläggningen regeringens sammanfattade ståndpunkt att regeringen kommer att fortsätta verka för kraftfullast möjliga linje mot den iranska regimens förtryck inom ramen för EU-enighet. För att uppnå denna målsättning avser regeringen att använda de verktyg som har bäst förutsättningar att ha avsedd effekt. Företrädare för S, SD, V, C och MP redovisade en gemensam avvikande ståndpunkt i förhållande till regeringens ståndpunkt. Dessa partier utgjorde majoritet i utskottet.

Det är utskottets uppfattning att Sverige ska verka för att skapa enighet inom EU för att lista Islamiska revolutionsgardet (IRGC) som terroristorganisation under sanktionsregimen för terrorism, och detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. Utskottet tillstyrker därför delvis motionerna 2022/23:849 yrkande 22 och 2022/23:1769 yrkande 8. Utskottet avstyrker motionen 2022/23:1769 yrkande 7.

Vidare ser utskottet fortfarande med oro på situationen för människorättsförsvarare i Iran och anser det vara av största vikt att uppmärksamma och fortsätta att stödja dessa. Utskottet ser dock inga skäl att riksdagen i nuläget riktar ett tillkännagivande till regeringen med anledning av vad som föreslås när det gäller den iranska regimen. Därmed avstyrker utskottet motion 2022/23:1965 yrkandena 1 och 2.

Ur avsnittet "Terrorlistning av Islamiska revolutionsgardet m.m." i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet kan inledningsvis konstatera att hbtqi-personer i många länder förhindras från att åtnjuta rättigheter som omfattar bl.a. varje människas lika möjligheter, rättigheter och förutsättningar att utan tvång, våld eller diskriminering kunna bestämma över sin egen kropp, sexualitet, identitet och reproduktion. Frågor som sexuell läggning och könsidentitet är fortfarande kontroversiella i många sammanhang. En ökad polarisering i frågorna är tydlig, såväl inom som utom EU och Europa. I arbetet för allas fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är det centralt att värna individen som rättighetsbärare och de mänskliga rättigheternas universalitet. Därför motverkar Sverige försök från vissa aktörer att, genom ett snävt fokus på familjefrågor, söka inskränka hbtq-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna eller befästa stereotypa könsroller.

När det gäller tjetjenska myndigheters agerande, vilket uppmärksammas i motion 2022/23:612, vill utskottet påminna om vad utskottet anförde i betänkande 2021/22:UU15 om att Sverige som ett av 16 OSSE-länder tog initiativ till att en fristående expertrapport togs fram 2018 om människorättsläget i Tjetjenien. Denna rapport bekräftade anklagelserna om allvarliga kränkningar mot de mänskliga rättigheterna i Tjetjenien, i synnerhet mot hbtqi-personer, och konstaterade vidare att det förefaller vara allmän straffrihet i Tjetjenien när det gäller säkerhetsstyrkornas människorättskränkningar. Utskottet konstaterade även att EU i mars 2021 införde individuella sanktioner mot två höga tjetjenska tjänstemän med nära kopplingar till den tjetjenske ledaren Ramzan Kadyrov för grava människorättskränkningar mot bl.a. hbtqi-personer i Tjetjenien.

Det finns ingen lagstiftning som förbjuder homosexualitet i Ryssland. Däremot finns lagstiftning som förbjuder främjande av icke-traditionella sexuella relationer, preferenser och könskorrigering samt distribuering av information som gestaltar sådana relationer. Lagstiftningen, som skärptes under 2022, används som verktyg för att försvåra för hbtqi-relaterad verksamhet och för att motarbeta hbtqi-aktivister. Diskriminering på grund av sexuell läggning är vanligt förekommande och homosexualitet jämställs inte sällan med pedofili. Det finns även flera exempel på straffrihet i fall där hbtqi-personer mördats eller utsatts för andra våldsbrott. Därtill kan homosexuella personer inte ingå äktenskap, registrera partnerskap eller adoptera barn.

I regeringens utrikesdeklaration för 2023 betonas att varje individs lika värde oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller religion är en frihetsfråga. Utskottet delar regeringens uppfattning och vill understryka att det är en självklarhet att diskriminering av människor på grund av sexuell läggning och könsidentitet står i strid med den grundläggande och universella principen om alla människors lika värde och rättigheter. Utskottet betonar betydelsen av att Sverige fortsätter att vara en kraftfull röst för hbtqi-personers lika värde och rättigheter inom utrikespolitiken, biståndspolitiken och i alla andra relevanta sammanhang.

Vidare vill utskottet framhålla vikten av att Sverige tillsammans med likasinnade länder arbetar för förändring och för en förbättrad situation för hbtqi-personer världen över. Utskottet välkomnar således att det i programmet för det svenska ordförandeskapet i EU framhålls att jämlikhet och icke-diskriminering är delar av unionens grundläggande värderingar med stor betydelse för att säkerställa lika rättigheter och möjligheter för alla. Vidare konstaterar utskottet att det i kommissionens meddelande om en jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025 anförs att diskrimineringen av hbtqi-personer lever kvar över hela EU. Därtill noteras en oroande trend i delar av EU med ökande antal incidenter riktade mot hbtqi-personer, inte minst transpersoner, exempelvis genom attacker mot offentliga hbtqi-evenemang. Utskottet delar den uppfattning som framhålls i strategin, nämligen att EU måste gå i spetsen när det gäller ansträngningar för bättre skydd för hbtqi-personers rättigheter.

När det gäller arbetet med hbtqi-frågor inom FN kan utskottet konstatera att Sverige i FN:s råd för mänskliga rättigheter aktivt har stöttat bl.a. etablerandet av en oberoende expert mot diskriminering och våld mot personer till följd av sexuell läggning eller könsidentitet. Vidare är Sverige sedan september 2019 medlem i samarbetsplattformen LGBTI Core Group där både stater och det civila samhället deltar. Utskottet noterar att det i de ovannämnda rådsslutsatserna från februari 2023 anförs att EU kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt de särskilda risker som drabbar vissa kategorier av människorättsförsvarare, t.ex. försvarare av hbtqi-personers rättigheter. I rådsslutsatserna noteras även att EU upprepar sitt åtagande om jämlikhet och icke-diskriminering och om säkerställande av att bl.a. hbtqi-personer ska kunna delta. Utskottet ser positivt på att det i rådsslutsatserna anförs att EU kontinuerligt och konstruktivt kommer att samarbeta med FN-mandat med fokus på bekämpning av våld och all slags diskriminering.

Därmed avstyrker utskottet motionerna 2022/23:53 yrkandena 1, 2, 4, 5, 20 och 22, 2022/23:612 yrkandena 3 och 4 samt 2022/23:1879 yrkande 8 i denna del.

Ur avsnittet "Hbtqi-personers åtnjutande av mänskliga rättigheter m.m." i betänkandet, som även gäller punkt 12. Läs betänkandet

Utskottet kan inledningsvis konstatera att hbtqi-personer i många länder förhindras från att åtnjuta rättigheter som omfattar bl.a. varje människas lika möjligheter, rättigheter och förutsättningar att utan tvång, våld eller diskriminering kunna bestämma över sin egen kropp, sexualitet, identitet och reproduktion. Frågor som sexuell läggning och könsidentitet är fortfarande kontroversiella i många sammanhang. En ökad polarisering i frågorna är tydlig, såväl inom som utom EU och Europa. I arbetet för allas fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är det centralt att värna individen som rättighetsbärare och de mänskliga rättigheternas universalitet. Därför motverkar Sverige försök från vissa aktörer att, genom ett snävt fokus på familjefrågor, söka inskränka hbtq-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna eller befästa stereotypa könsroller.

När det gäller tjetjenska myndigheters agerande, vilket uppmärksammas i motion 2022/23:612, vill utskottet påminna om vad utskottet anförde i betänkande 2021/22:UU15 om att Sverige som ett av 16 OSSE-länder tog initiativ till att en fristående expertrapport togs fram 2018 om människorättsläget i Tjetjenien. Denna rapport bekräftade anklagelserna om allvarliga kränkningar mot de mänskliga rättigheterna i Tjetjenien, i synnerhet mot hbtqi-personer, och konstaterade vidare att det förefaller vara allmän straffrihet i Tjetjenien när det gäller säkerhetsstyrkornas människorättskränkningar. Utskottet konstaterade även att EU i mars 2021 införde individuella sanktioner mot två höga tjetjenska tjänstemän med nära kopplingar till den tjetjenske ledaren Ramzan Kadyrov för grava människorättskränkningar mot bl.a. hbtqi-personer i Tjetjenien.

Det finns ingen lagstiftning som förbjuder homosexualitet i Ryssland. Däremot finns lagstiftning som förbjuder främjande av icke-traditionella sexuella relationer, preferenser och könskorrigering samt distribuering av information som gestaltar sådana relationer. Lagstiftningen, som skärptes under 2022, används som verktyg för att försvåra för hbtqi-relaterad verksamhet och för att motarbeta hbtqi-aktivister. Diskriminering på grund av sexuell läggning är vanligt förekommande och homosexualitet jämställs inte sällan med pedofili. Det finns även flera exempel på straffrihet i fall där hbtqi-personer mördats eller utsatts för andra våldsbrott. Därtill kan homosexuella personer inte ingå äktenskap, registrera partnerskap eller adoptera barn.

I regeringens utrikesdeklaration för 2023 betonas att varje individs lika värde oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller religion är en frihetsfråga. Utskottet delar regeringens uppfattning och vill understryka att det är en självklarhet att diskriminering av människor på grund av sexuell läggning och könsidentitet står i strid med den grundläggande och universella principen om alla människors lika värde och rättigheter. Utskottet betonar betydelsen av att Sverige fortsätter att vara en kraftfull röst för hbtqi-personers lika värde och rättigheter inom utrikespolitiken, biståndspolitiken och i alla andra relevanta sammanhang.

Vidare vill utskottet framhålla vikten av att Sverige tillsammans med likasinnade länder arbetar för förändring och för en förbättrad situation för hbtqi-personer världen över. Utskottet välkomnar således att det i programmet för det svenska ordförandeskapet i EU framhålls att jämlikhet och icke-diskriminering är delar av unionens grundläggande värderingar med stor betydelse för att säkerställa lika rättigheter och möjligheter för alla. Vidare konstaterar utskottet att det i kommissionens meddelande om en jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025 anförs att diskrimineringen av hbtqi-personer lever kvar över hela EU. Därtill noteras en oroande trend i delar av EU med ökande antal incidenter riktade mot hbtqi-personer, inte minst transpersoner, exempelvis genom attacker mot offentliga hbtqi-evenemang. Utskottet delar den uppfattning som framhålls i strategin, nämligen att EU måste gå i spetsen när det gäller ansträngningar för bättre skydd för hbtqi-personers rättigheter.

När det gäller arbetet med hbtqi-frågor inom FN kan utskottet konstatera att Sverige i FN:s råd för mänskliga rättigheter aktivt har stöttat bl.a. etablerandet av en oberoende expert mot diskriminering och våld mot personer till följd av sexuell läggning eller könsidentitet. Vidare är Sverige sedan september 2019 medlem i samarbetsplattformen LGBTI Core Group där både stater och det civila samhället deltar. Utskottet noterar att det i de ovannämnda rådsslutsatserna från februari 2023 anförs att EU kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt de särskilda risker som drabbar vissa kategorier av människorättsförsvarare, t.ex. försvarare av hbtqi-personers rättigheter. I rådsslutsatserna noteras även att EU upprepar sitt åtagande om jämlikhet och icke-diskriminering och om säkerställande av att bl.a. hbtqi-personer ska kunna delta. Utskottet ser positivt på att det i rådsslutsatserna anförs att EU kontinuerligt och konstruktivt kommer att samarbeta med FN-mandat med fokus på bekämpning av våld och all slags diskriminering.

Därmed avstyrker utskottet motionerna 2022/23:53 yrkandena 1, 2, 4, 5, 20 och 22, 2022/23:612 yrkandena 3 och 4 samt 2022/23:1879 yrkande 8 i denna del.

Ur avsnittet "Hbtqi-personers åtnjutande av mänskliga rättigheter m.m." i betänkandet, som även gäller punkt 11. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis i likhet med tidigare betänkanden (senast i bet. 2021/22:UU7) framhålla att demokrati är det styrelseskick som ger människor störst möjlighet att påverka samhället och sina egna liv och som skapar bäst förutsättningar att värna och stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer. Demokratiska samhällen är också en förutsättning för en ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar utveckling.

Utskottet ser positivt på att det i ordförandeskapsprogrammet betonas att EU grundas på demokratiska värden, vilket banar väg för sammanhållning, individuella friheter, icke-diskriminering, ökad ekonomisk produktion och globalt inflytande. Enligt ordförandeskapsprogrammet är upprätthållandet av rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna därför ett väsentligt inslag i Sveriges rådsordförandeskap. Vidare välkomnar utskottet att det i ordförandeskapsprogrammet konstateras att unionen behöver främja sin institutionella integritet och sina strategiska intressen, upprätthålla den regelbaserade världsordningen och värna grundläggande värderingar, folkrätt, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i EU:s närområde och globalt. I ordförandeskapsprogrammet betonas därtill att EU:s röst blir allt viktigare i en tid av global demokratisk tillbakagång. Utskottet noterar att Sverige under ordförandeskapet verkar för mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer och jämställdhet samt fred och säkerhet. Utskottet delar uppfattningen att demokrati, rättsstatens principer, jämställdhet och mänskliga rättigheter är viktiga delar av EU:s samarbete med partnerländer, bl.a. för att bidra till långsiktig säkerhet och utveckling.

Utskottet framhåller så som i betänkande 2021/22:UU7 att ett livskraftigt och pluralistiskt civilsamhälle, som ges utrymme att verka självständigt, är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Utskottet understryker vidare att människorättsförsvarare är centrala för upprätthållandet av ett sådant livskraftigt civilsamhälle, och därmed för ett demokratiskt politiskt system, och ser med oro på att många stater försvårar människorättsförsvarares arbete. Det är av vikt att uppmärksamma och fortsätta att stödja enskilda människorättsförsvarare.

När det gäller Ryssland konstateras i UD:s rapport Ryssland – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, som publicerades den 16 december 2020, att ingen reell maktdelning råder i Ryssland. Enligt rapporten går det inte heller att tala om verkligt demokratiska institutioner. Den politiska makten är koncentrerad till den federala verkställande makten, främst presidenten och dennes administration. Den lagstiftande och dömande makten saknar oberoende och utnyttjas av den verkställande makten. I rapporten konstateras bl.a. att verkligt oppositionella partier och politiker motarbetas systematiskt och är inte representerade i statsduman. Därtill har antalet våldsamma överfall, rättsliga åtgärder och smutskastningskampanjer i statliga medier mot oppositionella ökat.

När det gäller rättsstatens principer i Ryssland konstateras i den ovannämnda rapporten att Ryssland inte kan anses vara en fungerande rättsstat. Enligt författningen är statsorganen underordnade lagen och domstolarna oberoende, men dessa principer åtföljs selektivt och åsidosätts ofta i politiskt känsliga fall och ibland till följd av korruption inom rättsväsendet. I rapporten anförs att maktmissbruk, ineffektivitet, godtycklig rättstillämpning och korruption är vanliga problem inom stora delar av den ryska statsförvaltningen. Vidare konstateras i rapporten att den ryska författningen garanterar domstolars oberoende, men rättsväsendet är såväl politiserat som korrupt och används även för att bestraffa oppositionella och människorättsförsvarare. En övergripande slutsats för rapporten är att respekten för de mänskliga rättigheterna i Ryssland fortsätter att försämras.

I regeringens skrivelse 2022/23:115 Verksamheten i Europeiska unionen under 2022 konstateras bl.a. att Europa lämnade en lång period av fred och stabilitet bakom sig i och med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022. I skrivelsen noteras att EU har agerat genom att fördöma Rysslands aggression och ta flera beslut om åtgärder till stöd för Ukraina. Under 2022 togs beslut om nio långtgående sanktionspaket mot Ryssland som delvis också riktades mot Belarus med anledning av dess stöd till den ryska krigsinsatsen.

Utskottet ser positivt på att det av den ovannämnda skrivelsen framgår att EU under 2022 har bidragit aktivt till åtgärder för att säkerställa att ansvar utkrävs för övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna och kränkningar av internationell humanitär rätt till följd av Rysslands aggression mot Ukraina. Bland annat har EU medverkat till att detta tas upp i FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s generalförsamlings tredje utskott för mänskliga rättigheter.

Vidare konstaterar regeringen i utrikesdeklarationen i februari 2023 att Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina visar på ett gränslöst förakt för folkrätten och den europeiska säkerhetsordningen, och för FN-stadgans mest grundläggande regler. Utskottet delar regeringens uppfattning att en av de viktigaste uppgifterna för Sverige som ordförande i EU är att upprätthålla enigheten bland EU:s medlemsstater, fortsätta att ge stöd till Ukraina och införa ytterligare sanktioner mot Ryssland och mot Belarus.

Regeringens ståndpunkt när det gäller situationen för mänskliga rättigheter i Ryssland framkommer även i interpellation 2022/23:1. Under debatten anförde utrikesministern att Sverige kommer att fortsätta att regelmässigt ta upp kränkningar av och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i internationella forum såsom FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s generalförsamling och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Utskottet välkomnar att regeringen fortsätter att arbeta aktivt med denna fråga i olika multilaterala sammanhang.

Ur avsnittet "Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 4, 5, 6, 7 och 9. Läs betänkandet