Nya regler om hållbarhetsrapportering

De lagförslag som utskottet tidigare ställt sig bakom innebär att nya bestämmelser om hållbarhetsrapportering införs som ställer högre krav på företagens informationsgivning. De nya bestämmelserna har utformats i enlighet med EU-direktivets miniminivå. Utskottet delar regeringens bedömning i propositionen att ett bredare tillämpningsområde för rapporteringskraven än i andra medlemsstater skulle innebära ett försämrat konkurrensläge för svenska företag.

Utskottet konstaterar vidare att det närmare innehållet i hållbarhetsrapporten ska framgå av de EU-standarder som antas som EU-förordningar. Det innebär att företagen, utöver vad som framgår av den svenska lagstiftningen, ska rapportera i enlighet med dessa förordningar. Kommissionens första förordning med standarder innehåller bl.a. bestämmelser om hur målvärden för minskning av växthusgaser ska fastställas.

Med hänsyn till det anförda ser utskottet inte skäl att ställa sig bakom förslaget om ytterligare krav på företagens rapportering när det gäller mål för minskning av växthusgaser. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Ur avsnittet "Hållbarhetsrapportens innehåll" i betänkandet. Läs betänkandet

För att genomföra EU-direktiven om företagens hållbarhetsrapportering och om könsfördelningen bland styrelseledamöter i börsnoterade företag har utskottet tidigare i betänkandet ställt sig bakom regeringens förslag till lagändringar. Lagförslagen har utformats enligt direktivens miniminivå, och i det sammanhanget har regeringen särskilt betonat vikten av att begränsa den administrativa bördan för små och medelstora företag.

Även om de nya rapporteringskraven alltså endast omfattar de företag som faller inom direktivens obligatoriska tillämpningsområde kommer kraven att innebära konsekvenser för företagen. Som framgår ovan uppskattar regeringen att knappt ett hundratal små och medelstora företag kommer att vara skyldiga att upprätta och offentliggöra en hållbarhetsrapport enligt den nya regleringen. De mindre företagen kan förväntas bli särskilt belastade av den administrativa börda som det nya rapporteringskravet innebär, och de företag som inte har rapporterat hållbarhetsinformation tidigare beräknas få de högsta administrativa kostnaderna relativt sett. Som framgår ovan arbetar regeringen samtidigt aktivt med inriktningen att minska regelbördan och administrationen för företag, bl.a. när det gäller lagstiftning på EU-nivå.

Det anförda innebär att inriktningen för regeringens arbete ligger väl i linje med det som framförs i motionen. Utskottet utgår därför från att regeringen vid en lämplig tidpunkt följer upp vilka effekter de nya reglerna får för små och medelstora företag i Sverige. Utskottet förutsätter vidare att regeringen, om det finns skäl för det, driver frågan om de ökade rapporteringskraven på EU-nivå.

Utskottet ser därmed inte skäl till något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena, som därför bör avslås.

Reservationer

1.

Hållbarhetsrapportens innehåll, punkt 2 (MP)

av Katarina Luhr (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2023/24:2870 av Katarina Luhr m.fl. (MP).

Ställningstagande

Det är nödvändigt att skapa långsiktighet för näringslivet i Sverige och i EU. Tydligare regler och ramar för hållbarhetsrapportering är en viktig del i detta, inte minst för näringslivets arbete med att ställa om till fossilfria och cirkulärt hållbara produktionsled. Jag beklagar därför att regeringen har valt att lägga den svenska hållbarhetsrapporteringen på EU:s miniminivå. Till skillnad från utskottet anser jag att skarpare krav snarare skulle gynna Sveriges konkurrenskraft. Det skulle dessutom öka takten i klimatomställningen.

Enligt de nya bestämmelserna ska det i hållbarhetsrapporten finnas en beskrivning av de tidsbundna mål i relation till hållbarhetsfrågorna som ett företag eller en koncern har satt upp, inbegripet absoluta mål för minskning av växthusgaser för åtminstone 2030 och 2050. Det ska också finnas en beskrivning av de framsteg som har gjorts för att uppnå dessa mål. Sveriges långsiktiga klimatmål innebär att utsläppen av växthusgaser ska vara nettonoll senast år 2045 för att därefter uppnå negativa utsläpp. Ett mål för 2050 behöver därmed tydliggöra en verksamhets bidrag till negativa utsläpp. Mot den bakgrunden behövs det ett ytterligare mål på vägen dit, som avser mål för minskade utsläpp. Ett tidigt målvärde för år 2040 är därför en viktig avstämningspunkt för kontinuerliga utsläppsminskningar i takt med befintlig klimatlagstiftning.

Det är tydligt att ett skarpare klimatarbete både nationellt och globalt kommer att behövas för att kunna uppfylla Parisavtalets mål. Sverige och EU har historiskt höga utsläpp i global jämförelse, och samtidigt har vi en god ekonomisk förmåga att ställa om. Det skulle behövas kraftigare och snabbare utsläppsminskningar i våra länder för en globalt rättvis omställning.

Regeringen bör därför återkomma med ett reviderat lagförslag som innebär att företagen ska rapportera absoluta mål för minskning av växthusgaser för 2040, utöver 2030 och 2050. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

2.

Förslagens konsekvenser m.m., punkt 3 (SD)

av Mikael Eskilandersson (SD), Roger Hedlund (SD), Martin Westmont (SD) och Björn Tidland (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2023/24:2866 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Lagförslagen genomför två nya EU-direktiv som rör företagens redovisning. De nya kraven på utökad redovisning av hållbarhet är omfattande och detaljerade och kommer innebära stora kostnader och ökad administrativ börda för de bolag som omfattas. De ökade rapporteringskraven och förväntningarna medför konkurrensnackdelar för mindre företag och riskerar att bli tillväxthämmande för dem. Därmed försvåras också omställningen till minskade utsläpp. Vida

Lagförslagen genomför två nya EU-direktiv som rör företagens redovisning. De nya kraven på utökad redovisning av hållbarhet är omfattande och detaljerade och kommer att innebära stora kostnader och en ökad administrativ börda för de bolag som omfattas. De ökade rapporteringskraven och förväntningarna medför konkurrensnackdelar för mindre företag och riskerar att bli tillväxthämmande för dem. Därmed försvåras också omställningen till minskade utsläpp. Vidare menar vi att enskilda företag i Sverige inte ska behöva redovisa könstillhörighet för styrelseledamöter i bolag. Hur företag arbetar med mångfald ska inte avgöras av EU, utan det måste vara en fråga för företagens egen beslutanderätt. Vi är för fri företagsamhet, och vi menar att regeringen behöver agera på EU-nivå mot tvånget när det gäller rapportering om förändring av könsfördelningen bland styrelseledamöter.

Mot bakgrund av det anförda behöver det analyseras hur anpassningarna i svensk rätt av direktiven påverkar små och medelstora företag i Sverige och vilka konsekvenser de nya kraven får för dessa företag. Det är en uppgift för regeringen att se till att en sådan analys genomförs. Vidare bör regeringen tydligt agera på EU-nivå mot de ökade rapporteringskraven i fråga om hållbarhet respektive könsfördelning i bolagsstyrelser. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Ur avsnittet "Förslagens konsekvenser m.m." i betänkandet, som även gäller punkt 1. Läs betänkandet