Familjerätt

Sedan länge gäller att den som är behörig vigselförrättare inom ett trossamfund har en rätt men inte en skyldighet att viga, till skillnad från borgerliga vigselförrättare. Det kan därför förekomma att en vigsel som ett par önskar sig inom ett visst trossamfund inte kan äga rum där, t.ex. för att parterna inte utövar samma religion eller för att en av parterna är skild. En skyldighet för trossamfundens vigselförrättare att viga alla som önskar det har ansetts vara svår att förena med den fria trosutövningen och den frivillighet som det nuvarande systemet bygger på.

Utskottet är inte berett att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Vigsel inom trossamfund" i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet ser inte skäl för något tillkännagivande med anledning av motionsyrkandet, som därför bör avslås.

Ur avsnittet "Obligatoriskt föräldraskapstest vid födsel" i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet konstaterar att Utredningen om en föräldraskapsrättslig lagstiftning för alla i sitt betänkande Alla tiders föräldraskap har lämnat förslag om bl.a. hur föräldrabalkens regler om föräldraskap kan utformas för att bli mer överskådliga, enhetliga, heltäckande, könsneutrala och inkluderande samt enklare att tillämpa. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) anförde i ett frågesvar i juni 2023 att betänkandet i fråga är omfattande och innehåller flera intressanta och komplicerade frågor, att ett stort antal remissinstanser har lämnat synpunkter och att beredning av förslagen pågår. I ett efterföljande interpellationssvar i december 2023 anförde ministern bl.a. att han inte vill föregripa den pågående beredningen av något av förslagen i betänkandet men att det är angeläget för honom och regeringen att regler om föräldraskap tryggar barns rätt till familjeliv. Enligt ministern har frågorna prioritet för regeringen men måste hanteras på ett sådant sätt att man uppnår en helhet som hänger ihop. Hanteringen måste också ske i ljuset av de diskussioner som förs på EU-nivå om kommissionens förslag till en EU-förordning med internationellt privaträttsliga regler om föräldraskap som presenterades för ett år sedan. Avsikten är därför att försöka ta de frågor om föräldraskap som ligger på regeringens bord samlat. Vidare förklarade ministern att hans främsta fokus på familjerättens område just nu ligger på att bereda åtgärder som kan stärka barns rätt till en trygg uppväxt, fri från våld, med avstamp i de förslag som har lämnats i betänkandet Tryggare hem för barn.

Mot den redovisade bakgrunden är utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Könsneutral föräldrabalk" i betänkandet, som även gäller punkt 2. Läs betänkandet

Utskottet konstaterar att Utredningen om en föräldraskapsrättslig lagstiftning för alla hade i uppdrag att ta ställning till om förutsättningarna för ett barn att upprätthålla sin relation med en social förälder efter separation eller dödsfall behöver förbättras och om det i övrigt behöver vidtas åtgärder för att underlätta för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar. Uppdraget omfattade inte att överväga om det rättsliga föräldraskapet ska kunna utsträckas till fler än två personer. Utgångspunkten för uppdraget var vidare att ett behov av att stärka barns rätt till sociala föräldrar skulle tillgodoses genom andra åtgärder än att utvidga kretsen av vårdnadshavare.

Uppdraget redovisades i juni 2022 i betänkandet Alla tiders föräldraskap – ett stärkt skydd för barns familjeliv (SOU 2022:38). Utredningen lämnar flera förslag för att komma till rätta med den problembild som har identifierats. Sålunda föreslås bl.a. en ny form av fullmakt – föräldrafullmakt – och att barns rätt till umgänge med sociala föräldrar ska stärkas. Betänkandet har remitterats och bereds nu vidare inom Regeringskansliet.

I likhet med tidigare är utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Antalet vårdnadshavare för ett barn" i betänkandet. Läs betänkandet

Utgångspunkter för umgänge vid allvarligt våld i familjen

Inledningsvis vill utskottet framhålla att ett umgänge alltid ska utgå från barnets behov och att om en förälder har begått allvarliga kränkningar mot barnet, barnets andra förälder eller någon annan familjemedlem är utgångspunkten att ett umgänge med den föräldern är skadligt för barnet och därmed inte förenligt med barnets bästa. Detta gäller i synnerhet när det handlar om ett umgänge där barnet ska träffa föräldern ensam, dvs. ett oskyddat umgänge. Inget barn ska behöva ha ett sådant skadligt umgänge. Enligt utskottet måste det säkerställas att dessa utgångspunkter får fullt genomslag i praktiken.

Det kan konstateras att Utredningen om vikten av trygghet och kontinuitet för barn i utsatta situationer bl.a. hade i uppdrag att överväga om det i lagtext bör tydliggöras situationer där de kränkningar som en förälder har gjort sig skyldig till innebär att utgångspunkten bör vara att umgänge inte ska förekomma. Utredningen har kommit fram till att det inte är lämpligt att i lag reglera särskilda situationer där barn som utgångspunkt inte bör ha rätt till umgänge med en förälder. Ställningstagandet grundar sig på att det när det uppkommer en fråga om umgänge alltid ska göras en individuell bedömning av vad som är barnets bästa i det enskilda fallet.

I stället föreslår utredningen bl.a. en ny lydelse av paragrafen om barnets bästa där det dels förtydligas att bedömningen av barnets bästa är en helhetsbedömning som ska ta sikte på omständigheterna för det enskilda barnet, dels framgår att risken för att barnet far illa ska vara en del av den bedömningen. Genom förslaget ska paragrafen få ett tydligare fokus på risken för att barnet far illa och riskbedömningens betydelse för bedömningen av vad som är barnets bästa.

Samtidigt påpekar utredningen att det av föräldrabalkens förarbeten redan framgår vissa utgångspunkter om att umgänge efter dödligt våld eller andra allvarliga övergrepp mot en förälder i de flesta, eller många, fall är skadligt för barnet och därmed inte förenligt med barnets bästa. Av det resonemang som utredningen utvecklar för egen del framgår också att dessa utgångspunkter gör sig ännu starkare gällande när det är barnet själv som direkt varit utsatt för en allvarlig kränkning. Utredningen betonar dock det som har framförts i samtal med professionella som arbetar med barn som har upplevt våld inom familjen, nämligen att det är viktigt att ett barn ges utrymme att läka efter ett trauma men att det också är viktigt att ha förståelse för att situationer kan vara föränderliga. Vidare måste det alltid göras en individuell bedömning av om ett barn far illa av umgänge, och den bedömningen kan ändras över tid beroende på omständigheterna.

Flertalet remissinstanser har godtagit utredningens bedömning att det inte är lämpligt att i lag reglera särskilda situationer där barn som utgångspunkt inte bör ha rätt till umgänge med en förälder. Ett par remissinstanser är dock av en annan uppfattning, och regeringen måste därför noggrant överväga frågan.

Utskottet anser inte att de aktuella motionerna ger riksdagen anledning att föregripa resultatet av det arbete som för närvarande pågår inom Regeringskansliet med anledning av betänkandet Tryggare hem för barn. Motionsyrkandena bör därför avslås.

Andra frågor om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen

Motionerna 2023/24:2640 (S) yrkande 72 i denna del, 2023/24:2481 (C) yrkande 23 och 2023/24:1477 (SD) handlar om en huvudregel om vårdnadsöverflyttning när den ena vårdnadshavaren har dödat den andra vårdnadshavaren respektive en automatisk vårdnadsöverflyttning i sådana situationer. När det gäller dessa motionsyrkanden konstaterar utskottet i likhet med tidigare att det nya systemet med tillfälliga vårdnadshavare skapar förutsättningar för en snabb vårdnadsöverflyttning i sådana situationer. Som framhölls i lagärendet om de nya reglerna om tillfälliga vårdnadshavare är en vårdnadshavare som avsiktligen dödar eller allvarligt skadar den andra vårdnadshavaren så gott som alltid olämplig som vårdnadshavare, och en ändring i vårdnaden ska då göras. Prövningen måste dock göras med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet och med barnets bästa för ögonen. Det måste, som även remissinstansen Rädda Barnen underströk i lagärendet, alltid kunna göras en individuell bedömning utifrån vad som har hänt i det specifika fallet och utifrån barnets bästa. Ett förfarande som innebär att en förälder fråntas vårdnaden kan inte heller särskiljas från frågan om vem som ska utses till vårdnadshavare i stället, vilket också det kräver att det görs en bedömning i det enskilda fallet. Utskottet ser därför, som tidigare, inte skäl för någon åtgärd med anledning av de nu aktuella motionsyrkandena.

När det gäller motion 2023/24:2636 (S) yrkande 11 konstaterar utskottet att gällande rätt innebär att endast den som har del i vårdnaden kan utses till barnets boendeförälder. Därmed behövs det inte någon åtgärd för att säkerställa det som anförs i motionen om att en förälder som på grund av dödligt eller annat allvarligt våld mot den andra föräldern har frånkänts del i vårdnaden inte heller ska kunna vara barnets boendeförälder.

När det gäller yrkande 13 i samma motion konstaterar utskottet att socialnämnden har både en rätt och en skyldighet att väcka talan om en vårdnadsöverflyttning om en vårdnadshavare gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling. Eftersom lagen inte ställer upp något krav i det sammanhanget på att det ska röra sig om dödligt eller annars allvarligt våld mot den andra föräldern, och med beaktande även av en förälders egna möjligheter att väcka talan om ändring i vårdnaden, ser utskottet inte behov av någon åtgärd med anledning av det som anförs i motionen.

När det sedan gäller övriga motionsyrkanden om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen är utskottet inte berett att föreslå något initiativ från riksdagen med hänsyn till det arbete som för närvarande pågår inom Regeringskansliet med att ta fram en proposition om tryggare hem för barn. Utskottet noterar även i detta sammanhang de två tillkännagivanden som riksdagen tidigare, på utskottets förslag, riktat till regeringen om kompetens hos yrkesverksamma för att säkerställa barnrättsperspektivets genomslag i mål om vårdnad m.m.

Ur avsnittet "Vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen" i betänkandet, som även gäller punkterna 9 och 11. Läs betänkandet

Utgångspunkter för umgänge vid allvarligt våld i familjen

Inledningsvis vill utskottet framhålla att ett umgänge alltid ska utgå från barnets behov och att om en förälder har begått allvarliga kränkningar mot barnet, barnets andra förälder eller någon annan familjemedlem är utgångspunkten att ett umgänge med den föräldern är skadligt för barnet och därmed inte förenligt med barnets bästa. Detta gäller i synnerhet när det handlar om ett umgänge där barnet ska träffa föräldern ensam, dvs. ett oskyddat umgänge. Inget barn ska behöva ha ett sådant skadligt umgänge. Enligt utskottet måste det säkerställas att dessa utgångspunkter får fullt genomslag i praktiken.

Det kan konstateras att Utredningen om vikten av trygghet och kontinuitet för barn i utsatta situationer bl.a. hade i uppdrag att överväga om det i lagtext bör tydliggöras situationer där de kränkningar som en förälder har gjort sig skyldig till innebär att utgångspunkten bör vara att umgänge inte ska förekomma. Utredningen har kommit fram till att det inte är lämpligt att i lag reglera särskilda situationer där barn som utgångspunkt inte bör ha rätt till umgänge med en förälder. Ställningstagandet grundar sig på att det när det uppkommer en fråga om umgänge alltid ska göras en individuell bedömning av vad som är barnets bästa i det enskilda fallet.

I stället föreslår utredningen bl.a. en ny lydelse av paragrafen om barnets bästa där det dels förtydligas att bedömningen av barnets bästa är en helhetsbedömning som ska ta sikte på omständigheterna för det enskilda barnet, dels framgår att risken för att barnet far illa ska vara en del av den bedömningen. Genom förslaget ska paragrafen få ett tydligare fokus på risken för att barnet far illa och riskbedömningens betydelse för bedömningen av vad som är barnets bästa.

Samtidigt påpekar utredningen att det av föräldrabalkens förarbeten redan framgår vissa utgångspunkter om att umgänge efter dödligt våld eller andra allvarliga övergrepp mot en förälder i de flesta, eller många, fall är skadligt för barnet och därmed inte förenligt med barnets bästa. Av det resonemang som utredningen utvecklar för egen del framgår också att dessa utgångspunkter gör sig ännu starkare gällande när det är barnet själv som direkt varit utsatt för en allvarlig kränkning. Utredningen betonar dock det som har framförts i samtal med professionella som arbetar med barn som har upplevt våld inom familjen, nämligen att det är viktigt att ett barn ges utrymme att läka efter ett trauma men att det också är viktigt att ha förståelse för att situationer kan vara föränderliga. Vidare måste det alltid göras en individuell bedömning av om ett barn far illa av umgänge, och den bedömningen kan ändras över tid beroende på omständigheterna.

Flertalet remissinstanser har godtagit utredningens bedömning att det inte är lämpligt att i lag reglera särskilda situationer där barn som utgångspunkt inte bör ha rätt till umgänge med en förälder. Ett par remissinstanser är dock av en annan uppfattning, och regeringen måste därför noggrant överväga frågan.

Utskottet anser inte att de aktuella motionerna ger riksdagen anledning att föregripa resultatet av det arbete som för närvarande pågår inom Regeringskansliet med anledning av betänkandet Tryggare hem för barn. Motionsyrkandena bör därför avslås.

Andra frågor om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen

Motionerna 2023/24:2640 (S) yrkande 72 i denna del, 2023/24:2481 (C) yrkande 23 och 2023/24:1477 (SD) handlar om en huvudregel om vårdnadsöverflyttning när den ena vårdnadshavaren har dödat den andra vårdnadshavaren respektive en automatisk vårdnadsöverflyttning i sådana situationer. När det gäller dessa motionsyrkanden konstaterar utskottet i likhet med tidigare att det nya systemet med tillfälliga vårdnadshavare skapar förutsättningar för en snabb vårdnadsöverflyttning i sådana situationer. Som framhölls i lagärendet om de nya reglerna om tillfälliga vårdnadshavare är en vårdnadshavare som avsiktligen dödar eller allvarligt skadar den andra vårdnadshavaren så gott som alltid olämplig som vårdnadshavare, och en ändring i vårdnaden ska då göras. Prövningen måste dock göras med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet och med barnets bästa för ögonen. Det måste, som även remissinstansen Rädda Barnen underströk i lagärendet, alltid kunna göras en individuell bedömning utifrån vad som har hänt i det specifika fallet och utifrån barnets bästa. Ett förfarande som innebär att en förälder fråntas vårdnaden kan inte heller särskiljas från frågan om vem som ska utses till vårdnadshavare i stället, vilket också det kräver att det görs en bedömning i det enskilda fallet. Utskottet ser därför, som tidigare, inte skäl för någon åtgärd med anledning av de nu aktuella motionsyrkandena.

När det gäller motion 2023/24:2636 (S) yrkande 11 konstaterar utskottet att gällande rätt innebär att endast den som har del i vårdnaden kan utses till barnets boendeförälder. Därmed behövs det inte någon åtgärd för att säkerställa det som anförs i motionen om att en förälder som på grund av dödligt eller annat allvarligt våld mot den andra föräldern har frånkänts del i vårdnaden inte heller ska kunna vara barnets boendeförälder.

När det gäller yrkande 13 i samma motion konstaterar utskottet att socialnämnden har både en rätt och en skyldighet att väcka talan om en vårdnadsöverflyttning om en vårdnadshavare gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling. Eftersom lagen inte ställer upp något krav i det sammanhanget på att det ska röra sig om dödligt eller annars allvarligt våld mot den andra föräldern, och med beaktande även av en förälders egna möjligheter att väcka talan om ändring i vårdnaden, ser utskottet inte behov av någon åtgärd med anledning av det som anförs i motionen.

När det sedan gäller övriga motionsyrkanden om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen är utskottet inte berett att föreslå något initiativ från riksdagen med hänsyn till det arbete som för närvarande pågår inom Regeringskansliet med att ta fram en proposition om tryggare hem för barn. Utskottet noterar även i detta sammanhang de två tillkännagivanden som riksdagen tidigare, på utskottets förslag, riktat till regeringen om kompetens hos yrkesverksamma för att säkerställa barnrättsperspektivets genomslag i mål om vårdnad m.m.

Ur avsnittet "Vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen" i betänkandet, som även gäller punkterna 8 och 11. Läs betänkandet

Utgångspunkter för umgänge vid allvarligt våld i familjen

Inledningsvis vill utskottet framhålla att ett umgänge alltid ska utgå från barnets behov och att om en förälder har begått allvarliga kränkningar mot barnet, barnets andra förälder eller någon annan familjemedlem är utgångspunkten att ett umgänge med den föräldern är skadligt för barnet och därmed inte förenligt med barnets bästa. Detta gäller i synnerhet när det handlar om ett umgänge där barnet ska träffa föräldern ensam, dvs. ett oskyddat umgänge. Inget barn ska behöva ha ett sådant skadligt umgänge. Enligt utskottet måste det säkerställas att dessa utgångspunkter får fullt genomslag i praktiken.

Det kan konstateras att Utredningen om vikten av trygghet och kontinuitet för barn i utsatta situationer bl.a. hade i uppdrag att överväga om det i lagtext bör tydliggöras situationer där de kränkningar som en förälder har gjort sig skyldig till innebär att utgångspunkten bör vara att umgänge inte ska förekomma. Utredningen har kommit fram till att det inte är lämpligt att i lag reglera särskilda situationer där barn som utgångspunkt inte bör ha rätt till umgänge med en förälder. Ställningstagandet grundar sig på att det när det uppkommer en fråga om umgänge alltid ska göras en individuell bedömning av vad som är barnets bästa i det enskilda fallet.

I stället föreslår utredningen bl.a. en ny lydelse av paragrafen om barnets bästa där det dels förtydligas att bedömningen av barnets bästa är en helhetsbedömning som ska ta sikte på omständigheterna för det enskilda barnet, dels framgår att risken för att barnet far illa ska vara en del av den bedömningen. Genom förslaget ska paragrafen få ett tydligare fokus på risken för att barnet far illa och riskbedömningens betydelse för bedömningen av vad som är barnets bästa.

Samtidigt påpekar utredningen att det av föräldrabalkens förarbeten redan framgår vissa utgångspunkter om att umgänge efter dödligt våld eller andra allvarliga övergrepp mot en förälder i de flesta, eller många, fall är skadligt för barnet och därmed inte förenligt med barnets bästa. Av det resonemang som utredningen utvecklar för egen del framgår också att dessa utgångspunkter gör sig ännu starkare gällande när det är barnet själv som direkt varit utsatt för en allvarlig kränkning. Utredningen betonar dock det som har framförts i samtal med professionella som arbetar med barn som har upplevt våld inom familjen, nämligen att det är viktigt att ett barn ges utrymme att läka efter ett trauma men att det också är viktigt att ha förståelse för att situationer kan vara föränderliga. Vidare måste det alltid göras en individuell bedömning av om ett barn far illa av umgänge, och den bedömningen kan ändras över tid beroende på omständigheterna.

Flertalet remissinstanser har godtagit utredningens bedömning att det inte är lämpligt att i lag reglera särskilda situationer där barn som utgångspunkt inte bör ha rätt till umgänge med en förälder. Ett par remissinstanser är dock av en annan uppfattning, och regeringen måste därför noggrant överväga frågan.

Utskottet anser inte att de aktuella motionerna ger riksdagen anledning att föregripa resultatet av det arbete som för närvarande pågår inom Regeringskansliet med anledning av betänkandet Tryggare hem för barn. Motionsyrkandena bör därför avslås.

Andra frågor om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen

Motionerna 2023/24:2640 (S) yrkande 72 i denna del, 2023/24:2481 (C) yrkande 23 och 2023/24:1477 (SD) handlar om en huvudregel om vårdnadsöverflyttning när den ena vårdnadshavaren har dödat den andra vårdnadshavaren respektive en automatisk vårdnadsöverflyttning i sådana situationer. När det gäller dessa motionsyrkanden konstaterar utskottet i likhet med tidigare att det nya systemet med tillfälliga vårdnadshavare skapar förutsättningar för en snabb vårdnadsöverflyttning i sådana situationer. Som framhölls i lagärendet om de nya reglerna om tillfälliga vårdnadshavare är en vårdnadshavare som avsiktligen dödar eller allvarligt skadar den andra vårdnadshavaren så gott som alltid olämplig som vårdnadshavare, och en ändring i vårdnaden ska då göras. Prövningen måste dock göras med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet och med barnets bästa för ögonen. Det måste, som även remissinstansen Rädda Barnen underströk i lagärendet, alltid kunna göras en individuell bedömning utifrån vad som har hänt i det specifika fallet och utifrån barnets bästa. Ett förfarande som innebär att en förälder fråntas vårdnaden kan inte heller särskiljas från frågan om vem som ska utses till vårdnadshavare i stället, vilket också det kräver att det görs en bedömning i det enskilda fallet. Utskottet ser därför, som tidigare, inte skäl för någon åtgärd med anledning av de nu aktuella motionsyrkandena.

När det gäller motion 2023/24:2636 (S) yrkande 11 konstaterar utskottet att gällande rätt innebär att endast den som har del i vårdnaden kan utses till barnets boendeförälder. Därmed behövs det inte någon åtgärd för att säkerställa det som anförs i motionen om att en förälder som på grund av dödligt eller annat allvarligt våld mot den andra föräldern har frånkänts del i vårdnaden inte heller ska kunna vara barnets boendeförälder.

När det gäller yrkande 13 i samma motion konstaterar utskottet att socialnämnden har både en rätt och en skyldighet att väcka talan om en vårdnadsöverflyttning om en vårdnadshavare gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling. Eftersom lagen inte ställer upp något krav i det sammanhanget på att det ska röra sig om dödligt eller annars allvarligt våld mot den andra föräldern, och med beaktande även av en förälders egna möjligheter att väcka talan om ändring i vårdnaden, ser utskottet inte behov av någon åtgärd med anledning av det som anförs i motionen.

När det sedan gäller övriga motionsyrkanden om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen är utskottet inte berett att föreslå något initiativ från riksdagen med hänsyn till det arbete som för närvarande pågår inom Regeringskansliet med att ta fram en proposition om tryggare hem för barn. Utskottet noterar även i detta sammanhang de två tillkännagivanden som riksdagen tidigare, på utskottets förslag, riktat till regeringen om kompetens hos yrkesverksamma för att säkerställa barnrättsperspektivets genomslag i mål om vårdnad m.m.

Ur avsnittet "Vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen" i betänkandet, som även gäller punkterna 8 och 9. Läs betänkandet

De motionsyrkanden som finns upptagna i bilaga 2 rör samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet har behandlat tidigare under valperioden, se betänkande 2022/23:CU6. Utskottet avstyrker därför dessa motionsyrkanden. Tidigare ståndpunkter framgår av det nämnda betänkandet.

Reservationer

1.

Könsneutral föräldrabalk, punkt 2 (MP)

av Katarina Luhr (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2023/24:921 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 1 och

2023/24:1054 av Daniel Vencu Velasquez Castro (S) yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Utredningen om en föräldraskapsrättslig lagstiftning för alla hade bl.a. i uppdrag att ta ställning till hur föräldrabalkens regler om föräldraskap kan utformas för att bli mer överskådliga, enhetliga, heltäckande, könsneutrala och inkluderande samt enklare att tillämpa. Uppdraget redovisades i juni 2022 i betänkandet Alla tiders föräldraskap – ett stärkt skydd för barns familjeliv (SOU 2022:38).

För att den föräldraskapsrättsliga regleringen ska bli enkel, tydlig och lätt att överblicka anser utredningen att det är nödvändigt att begränsa antalet paragrafer om föräldraskap genom att utmönstra den nuvarande fragmenterade ordningen där i praktiken lika fall regleras i olika paragrafer. En sådan genomgripande förändring är enligt utredningen inte möjlig att åstadkomma utan att samtidigt avskaffa de olika termerna för föräldraskap. Utredningen föreslår därför att ”mor”, ”far” och ”förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken” ersätts av ”förälder” och att bestämmelser som reglerar samma situation förs samman i gemensamma paragrafer.

Betänkandet har remitterats, och remisstiden gick ut i januari 2023 – dvs. för mer än ett år sedan. För att komma ifrån de olika särregleringar som finns i dag och som gör lagstiftningen svåröverskådlig är det nu dags att gå vidare med de angelägna förslagen om en könsneutral föräldrabalk. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en proposition i frågan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

2.

Föräldraskap efter assisterad befruktning, punkt 4 (MP)

av Katarina Luhr (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2023/24:921 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 5.

Ställningstagande

För att ett presumerat föräldraskap ska motsvara ett rättsligt riktigt föräldraskap ställer lagen upp ett antal krav när barnet har tillkommit genom assisterad befruktning med donerade spermier. Reglerna är så krångliga att det finns en stor risk för att folk inte vet vad som gäller i olika situationer och därmed att föräldraskap registreras felaktigt och sedan kan hävas. Därför är det visserligen positivt att Utredningen om en föräldraskapsrättslig lagstiftning för alla i sitt betänkande Alla tiders föräldraskap – ett stärkt skydd för barns familjeliv (SOU 2022:38) föreslår att det ska införas en begränsning av utrymmet att häva föräldraskapet för den förälder som inte har fött barnet. Utredningen lämnar också förslag som syftar till att göra regelverket för föräldraskap mer överskådligt, tydligt och begripligt. Detta är dock inte tillräckligt för att komma till rätta med problembilden. Jag anser att det även behövs en översyn i sak av de grundläggande förutsättningarna för rättsligt föräldraskap.

Regeringen bör därför låta se över regleringen av vem som ska anses vara förälder efter en assisterad befruktning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

3.

Antalet vårdnadshavare för ett barn, punkt 5 (C, MP)

av Alireza Akhondi (C) och Katarina Luhr (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2023/24:2481 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 19 och

bifaller delvis motion

2023/24:1895 av Yasmine Bladelius och Anna Wallentheim (båda S).

Ställningstagande

Utredningen om en föräldraskapsrättslig lagstiftning för alla hade i uppdrag att ta ställning till om förutsättningarna för ett barn att upprätthålla sin relation med en social förälder efter separation eller dödsfall behöver förbättras, och om det i övrigt behöver vidtas åtgärder för att underlätta för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar. Uppdraget redovisades i juni 2022 i betänkandet Alla tiders föräldraskap – ett stärkt skydd för barns familjeliv (SOU 2022:38). Utredningen lämnar flera förslag för att komma till rätta med den problembild som har identifierats. Sålunda föreslås bl.a. en ny form av fullmakt – föräldrafullmakt – och att barns rätt till umgänge med sociala föräldrar ska stärkas. Detta är positivt.

Samtidigt konstaterar vi att utredningens uppdrag inte omfattade att överväga om det rättsliga föräldraskapet ska kunna utsträckas till fler än två personer. Utgångspunkten för uppdraget var vidare att ett behov av att stärka barns rätt till sociala föräldrar skulle tillgodoses genom andra åtgärder än att utvidga kretsen av vårdnadshavare. Det är beklagligt att uppdraget begränsades på detta sätt.

Vi anser att regeringen även bör låta utreda möjligheten för ett barn att ha fler än två vårdnadshavare, t.ex. i situationer där två samkönade par skaffar barn tillsammans. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

4.

Barnets hörande i vårdnadsmål, punkt 6 (SD)

av Mikael Eskilandersson (SD), Roger Hedlund (SD), Martin Westmont (SD) och Björn Tidland (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Ur avsnittet "Motioner som bereds förenklat" i betänkandet. Läs betänkandet