Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2022

Utskottet anser i likhet med regeringen att de hemliga tvångsmedlen fyller en mycket viktig funktion för det brottsutredande arbetet och att redovisningen visar att de hemliga tvångsmedlen har inneburit en reell nytta.

I motion 2023/24:2804 (MP) begärs ett tillkännagivande om att ta fram ytterligare statistik som enligt motionärerna bör redovisas till riksdagen. Som framgår ovan har justitieministern anfört att det i nuläget inte pågår något arbete med att ändra de myndighetsuppdrag som styr vilket underlag som finns för regeringens skrivelse men att det kan finnas skäl att överväga vad skrivelsen ska innehålla allteftersom regelverken om hemliga tvångsmedel förändras. Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter att följa frågan och ser därför inte något skäl för ett sådant tillkännagivande som motionärerna föreslår. Motionsyrkandet avstyrks.

Avslutningsvis har utskottet inte några invändningar mot redovisningen av användningen av hemliga tvångsmedel utan föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Reservation

Uppgifter om underrättelser till enskilda, punkt 1 (MP)

av Rasmus Ling (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2023/24:2804 av Rasmus Ling m.fl. (MP).

Ställningstagande

Befogenheterna för Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten att använda hemliga tvångsmedel har ökat, vilket riksdagens partier i hög utsträckning har varit eniga om. Det är dock angeläget att bibehålla ett fokus på rättssäkerheten. Den skrivelse som regeringen årligen överlämnar till riksdagen om användningen av hemliga tvångsmedel blir därför alltmer viktig. Jag menar att det finns skäl att utveckla skrivelsen och förbättra statistiken.

Det finns i dag statistik över hur många som på grund av sekretess inte underrättas om att de har varit föremål för hemliga tvångsmedel. Dessa uppgifter lämnas till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. En uppgift som inte finns med i regeringens skrivelse är hur många underrättelser Åklagarmyndigheten lämnar till personer som har varit föremål för hemliga tvångsmedel. Detta bör redovisas till riksdagen, inte minst för att det ska vara möjligt att se hur vanligt det är att underrättelser inte lämnas på grund av sekretess.

Särskilt yttrande

Skrivelsen, punkt 2 (V)

Gudrun Nordborg (V) anför:

Regeringens redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel har förbättrats avsevärt under åren, vilket Vänsterpartiet har varit pådrivande för. Dessvärre ger redovisningen ingen samlad bild av vilka konsekvenser användningen av de hemliga tvångsmedlen får när det gäller enskildas personliga integritet i förhållande till proportionalitet och effektivitet. Detta är en stor brist som tidigare påtalats vid behandlingen av regeringens årliga skrivelser. Den nu aktuella skrivelsen är inget undantag.

Företrädare för Vänsterpartiet har tidigare föreslagit en bred översyn av användningen av hemliga tvångsmedel och dess konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten (mot. 2021/22:462). Företrädare för Vänsterpartiet har också konsekvent ifrågasatt nyttan med nuvarande och tidigare regeringars genomförda förslag om nya hemliga tvångsmedel och utvidgningar av möjligheterna att använda sådana tvångsmedel (se t.ex. mot. 2019/20:3451). De främsta argumenten för att ifrågasätta bestämmelserna om och användningen av hemliga tvångsmedel är brister i rättssäkerheten, bristande proportionalitet och oklar effektivitet. Dessa argument gör sig fortfarande gällande.

Eftersom det är en komplex uppgift att beskriva nyttan av tvångsmedelsanvändningen anser regeringen att det varken är ändamålsenligt eller lämpligt att slå fast vilka resultat som ska nås vid användningen av hemliga tvångsmedel i enskilda brottsutredningar, eller att i förväg bestämma att en viss procentandel av samtliga fall där hemliga tvångsmedel används ska leda till vissa förväntade resultat. Jag har viss förståelse för regeringens argumentation men anser ändå att hemliga tvångsmedel med hänsyn till integritetsaspekter måste användas med största försiktighet och enbart när nyttan förväntas överstiga intrånget för den övervakade.

Enligt regeringens skrivelse är antalet avslagsbeslut från domstol litet, och det är sällan en domstol upphäver ett interimistiskt beslut som fattats av åklagare. Det talar, enligt regeringen, för att hemliga tvångsmedel används med urskiljning och omsorg. Jag menar dock att det är oroande att domstolarna i merparten av fallen beslutar i enlighet med åklagarnas begäran eller interimistiska beslut om respektive hemligt tvångsmedel. Det kan även tyda på att domstolarna i vissa fall gör sin bedömning under stark tidspress och/eller slentrianmässigt.

Jag ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som lett till att vi i dag börjar närma oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sett var för sig kan åtgärderna framstå som rimliga. Men sammantaget är helheten av två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, preventiva tvångsmedel utan brottsmisstanke, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar även att bereda väg för ännu fler och mer ingripande åtgärder. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är svåra att överblicka.

Ökad övervakning av människor innebär inte automatiskt minskad kriminalitet. Snarare riskerar vissa av de genomförda åtgärderna att invagga oss i falsk trygghet. Trots de senaste årens stora resurstillskott till polisen, skärpningar av flera straff och ökad användning av hemliga tvångsmedel har gängrelaterade brott och skjutningar inte minskat. Det visar att det är andra brottsförebyggande åtgärder som behövs.

Ur avsnittet "Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2022" i betänkandet, som även gäller punkt 2. Läs betänkandet