Ändringar i medborgarskapslagen

Det är viktigt att det svenska medborgarskapet tillmäts stor betydelse, såväl rättsligt som symboliskt. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att kraven bör skärpas för förvärv av medborgarskap genom anmälan och, med några undantag, omfatta alla som har fyllt 15 år. Genom de föreslagna ändringarna avgränsas tillämpningsområdet för den ovillkorliga rätt till svenskt medborgarskap som staten erbjuder enskilda genom anmälningsförfarandet till att gälla utlänningar som uppfyller vissa grundläggande krav på skötsamhet och respekt för samhället, samtidigt som kraven endast tar sikte på kvalificerat allvarligare typer av ageranden.

Regeringens förslag om att ett brott för vilket det svåraste straff som är föreskrivet är fängelse i fyra år eller mer ska utgöra hinder mot att förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan får enligt utskottet anses väl avvägt. Det är genom straffskalorna som det framgår hur allvarligt en viss typ av brott anses i förhållande till andra brott. Att avgränsningen ska göras med utgångspunkt i brottets straffskala, oavsett det enskilda brottets straffvärde eller vilken påföljd som döms ut i ett enskilt fall, får därför anses rimligt. Det innebär också att anmälningsförfarandet bibehåller sin karaktär av att vara enklare och snabbare än ansökningsförfarandet.

Beträffande kravet på frånvaro av brottslighet för svenskt medborgarskap genom anmälan anser utskottet, givet det allvar som präglar brottsligheten, att det får anses proportionerligt att redan skälig misstanke om sådan brottslighet ska kunna diskvalificera en utlänning från förvärv av medborgarskap genom anmälan. Det gäller även med beaktande av att en utredning i dessa fall kan dra ut på tiden. Det motverkar också den inkonsekvens som gäller i dag mellan anmälningsförfarandet och ansökningsförfarandet, eftersom det om samma brottsmisstanke beaktades inom ramen för den friare prövning som görs i ett ansökningsförfarande sannolikt hade lett till att utlänningen nekats medborgarskap. I likhet med regeringen kan utskottet konstatera att en s.k. oskuldspresumtion, som normalt gäller i brottmålsförfaranden, inte hindrar att en brottsmisstanke kan få inverka på vilket förfarande som ska tillämpas i ett administrativt förfarande, som gäller något annat än utdömande av straff. Utskottet noterar vidare att det under tiden utredningen pågår inte är något som hindrar att utlänningen, om han eller hon har fyllt 18 år och förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, i stället ansöker om svenskt medborgarskap. Att vilandeförklara anmälningsärendet i avvaktan på att utredningen ska bli klar framstår enligt utskottet därför inte som en lämplig åtgärd.

Utskottet ser ingen anledning att frångå regeringens uppfattning när det gäller att upprepad brottslighet som inte är av mindre allvarlig art eller ligger långt tillbaka i tiden ska kunna diskvalificera en utlänning från förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan. Att det rör sig om upprepad brottslighet kan i sig vara en tydlig signal om att utlänningen inte uppfyller de krav på skötsamhet och respekt för samhället som bör krävas för att han eller hon ska kvalificera sig för förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan.

När det gäller brott som har begåtts utanför Sverige konstaterar utskottet att det redan i dag beaktas vid prövningen i ansökningsärenden och kan diskvalificera en utlänning från förvärv av svenskt medborgarskap. Prövningen i ett anmälningsärende kommer därför i denna del inte på något avgörande sätt att skilja sig från prövningen i ett ansökningsärende.

Utskottet delar regeringens bedömning att det får anses rimligt ur proportionalitetssynpunkt att den som har en kvalificerad anknytning till en viss grupp eller organisation som ägnar sig åt grova övergrepp på andra människor inte ska kunna erbjudas en ovillkorlig rätt till svenskt medborgarskap genom ett förenklat förfarande. En utlänning som enbart har en mycket vag koppling till en sådan organisation eller som bara har uttryckt en åsikt eller sympatier till förmån för organisationen i fråga eller dess ideologi utan att själv vara verksam eller på annat sätt agera inom ramen för dess verksamhet eller ägna sig åt propaganda kommer därmed inte automatiskt att vara diskvalificerad från förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan.

I likhet med regeringen anser utskottet att det i ett anmälningsärende är av stor vikt att det finns möjlighet att beakta hinder av säkerhetsmässig karaktär. En person som utgör ett hot mot Sveriges säkerhet eller allmän säkerhet ska därför inte kunna förvärva svenskt medborgarskap. I dag prövar Migrationsverket om det finns säkerhetsmässiga hinder mot att bevilja en ansökan om svenskt medborgarskap inom ramen för ett ansökningsärende. Det görs med utgångspunkt i den information som Säkerhetspolisen lämnar. Efter vad som framkommer i propositionen rör det sig om ett etablerat förfarande och avsikten är inte att handläggningen i anmälningsärenden ska gå till på något annat sätt. Utskottet noterar att förvaltningslagen (2017:900) gäller för Migrationsverkets handläggning av anmälningsärenden. Lagen innehåller flera bestämmelser som avser att tillgodose kravet på rättssäkerhet för enskilda, exempelvis 25 § om kommunikation och 32 § om motivering av beslut.

Kravet att utlänningen ska göra den uppgivna identiteten sannolik för att kunna förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan är en förutsättning för Migrationsverkets kontroll i ärendena. Att det kan få till följd att vissa personer utesluts från möjligheten att förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan är en konsekvens som enligt utskottet därför får godtas.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att förslaget med skärpta krav för att förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan inte kan anses stå i strid med barnkonventionen.

Även i övrigt ställer sig utskottet bakom regeringens överväganden och anser sammantaget att förslaget med skärpta krav för förvärv av svenskt medborgarskap är ändamålsenligt utformat. Utskottet utgår från att regeringen följer vilka konsekvenser förslaget kan få för de barn som berörs.

Ur avsnittet "Skärpta krav för förvärv av svenskt medborgarskap m.m." i betänkandet, som även gäller punkterna 2 och 3. Läs betänkandet

Det är viktigt att det svenska medborgarskapet tillmäts stor betydelse, såväl rättsligt som symboliskt. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att kraven bör skärpas för förvärv av medborgarskap genom anmälan och, med några undantag, omfatta alla som har fyllt 15 år. Genom de föreslagna ändringarna avgränsas tillämpningsområdet för den ovillkorliga rätt till svenskt medborgarskap som staten erbjuder enskilda genom anmälningsförfarandet till att gälla utlänningar som uppfyller vissa grundläggande krav på skötsamhet och respekt för samhället, samtidigt som kraven endast tar sikte på kvalificerat allvarligare typer av ageranden.

Regeringens förslag om att ett brott för vilket det svåraste straff som är föreskrivet är fängelse i fyra år eller mer ska utgöra hinder mot att förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan får enligt utskottet anses väl avvägt. Det är genom straffskalorna som det framgår hur allvarligt en viss typ av brott anses i förhållande till andra brott. Att avgränsningen ska göras med utgångspunkt i brottets straffskala, oavsett det enskilda brottets straffvärde eller vilken påföljd som döms ut i ett enskilt fall, får därför anses rimligt. Det innebär också att anmälningsförfarandet bibehåller sin karaktär av att vara enklare och snabbare än ansökningsförfarandet.

Beträffande kravet på frånvaro av brottslighet för svenskt medborgarskap genom anmälan anser utskottet, givet det allvar som präglar brottsligheten, att det får anses proportionerligt att redan skälig misstanke om sådan brottslighet ska kunna diskvalificera en utlänning från förvärv av medborgarskap genom anmälan. Det gäller även med beaktande av att en utredning i dessa fall kan dra ut på tiden. Det motverkar också den inkonsekvens som gäller i dag mellan anmälningsförfarandet och ansökningsförfarandet, eftersom det om samma brottsmisstanke beaktades inom ramen för den friare prövning som görs i ett ansökningsförfarande sannolikt hade lett till att utlänningen nekats medborgarskap. I likhet med regeringen kan utskottet konstatera att en s.k. oskuldspresumtion, som normalt gäller i brottmålsförfaranden, inte hindrar att en brottsmisstanke kan få inverka på vilket förfarande som ska tillämpas i ett administrativt förfarande, som gäller något annat än utdömande av straff. Utskottet noterar vidare att det under tiden utredningen pågår inte är något som hindrar att utlänningen, om han eller hon har fyllt 18 år och förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, i stället ansöker om svenskt medborgarskap. Att vilandeförklara anmälningsärendet i avvaktan på att utredningen ska bli klar framstår enligt utskottet därför inte som en lämplig åtgärd.

Utskottet ser ingen anledning att frångå regeringens uppfattning när det gäller att upprepad brottslighet som inte är av mindre allvarlig art eller ligger långt tillbaka i tiden ska kunna diskvalificera en utlänning från förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan. Att det rör sig om upprepad brottslighet kan i sig vara en tydlig signal om att utlänningen inte uppfyller de krav på skötsamhet och respekt för samhället som bör krävas för att han eller hon ska kvalificera sig för förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan.

När det gäller brott som har begåtts utanför Sverige konstaterar utskottet att det redan i dag beaktas vid prövningen i ansökningsärenden och kan diskvalificera en utlänning från förvärv av svenskt medborgarskap. Prövningen i ett anmälningsärende kommer därför i denna del inte på något avgörande sätt att skilja sig från prövningen i ett ansökningsärende.

Utskottet delar regeringens bedömning att det får anses rimligt ur proportionalitetssynpunkt att den som har en kvalificerad anknytning till en viss grupp eller organisation som ägnar sig åt grova övergrepp på andra människor inte ska kunna erbjudas en ovillkorlig rätt till svenskt medborgarskap genom ett förenklat förfarande. En utlänning som enbart har en mycket vag koppling till en sådan organisation eller som bara har uttryckt en åsikt eller sympatier till förmån för organisationen i fråga eller dess ideologi utan att själv vara verksam eller på annat sätt agera inom ramen för dess verksamhet eller ägna sig åt propaganda kommer därmed inte automatiskt att vara diskvalificerad från förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan.

I likhet med regeringen anser utskottet att det i ett anmälningsärende är av stor vikt att det finns möjlighet att beakta hinder av säkerhetsmässig karaktär. En person som utgör ett hot mot Sveriges säkerhet eller allmän säkerhet ska därför inte kunna förvärva svenskt medborgarskap. I dag prövar Migrationsverket om det finns säkerhetsmässiga hinder mot att bevilja en ansökan om svenskt medborgarskap inom ramen för ett ansökningsärende. Det görs med utgångspunkt i den information som Säkerhetspolisen lämnar. Efter vad som framkommer i propositionen rör det sig om ett etablerat förfarande och avsikten är inte att handläggningen i anmälningsärenden ska gå till på något annat sätt. Utskottet noterar att förvaltningslagen (2017:900) gäller för Migrationsverkets handläggning av anmälningsärenden. Lagen innehåller flera bestämmelser som avser att tillgodose kravet på rättssäkerhet för enskilda, exempelvis 25 § om kommunikation och 32 § om motivering av beslut.

Kravet att utlänningen ska göra den uppgivna identiteten sannolik för att kunna förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan är en förutsättning för Migrationsverkets kontroll i ärendena. Att det kan få till följd att vissa personer utesluts från möjligheten att förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan är en konsekvens som enligt utskottet därför får godtas.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att förslaget med skärpta krav för att förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan inte kan anses stå i strid med barnkonventionen.

Även i övrigt ställer sig utskottet bakom regeringens överväganden och anser sammantaget att förslaget med skärpta krav för förvärv av svenskt medborgarskap är ändamålsenligt utformat. Utskottet utgår från att regeringen följer vilka konsekvenser förslaget kan få för de barn som berörs.

Ur avsnittet "Skärpta krav för förvärv av svenskt medborgarskap m.m." i betänkandet, som även gäller punkterna 1 och 2. Läs betänkandet