Vissa säkerhetspolitiska frågor

Säkerhetspolitisk inriktning

Sverige är sedan den 7 mars 2024 medlem i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato). Regeringen presenterade vid en särskild debatt i riksdagen den 20 mars 2024 en utrikespolitisk deklaration med anledning av Sveriges Natomedlemskap. Regeringen konstaterade att medlemskapet i Nato är en epokgörande händelse för vårt land och innebär en djupgående och omedelbar förändring av Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Utskottet instämmer i detta.

Utskottet anser liksom regeringen att Sverige ska fortsätta att bygga säkerhet tillsammans med andra, som solidarisk medlem i Nato och EU. Sverige ska föra en solidarisk allianspolitik som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde, liksom i hela det euroatlantiska området.

Sverige har ingått bindande ömsesidiga försvarsgarantier i enlighet med artikel 5 i nordatlantiska fördraget. Det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Som allierad ska Sverige upprätthålla en stark nationell försvarsförmåga för att bidra till både det nationella försvaret och det kollektiva försvaret i enlighet med artikel 3 i det nordatlantiska fördraget.

Sverige har ett ansvar gentemot EU:s medlemsstater och omfattas av den solidaritet som EU-medlemskapet innebär. Lissabonfördraget inklusive artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen och solidaritetsklausulen i artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt innebär att medlemsländerna har åtagit sig ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet.

Sveriges säkerhetspolitik förutsätter ett aktivt, brett och ansvarsfullt internationellt agerande. Utmaningar och hot mot vår säkerhet ska så långt möjligt mötas i samverkan med andra länder och organisationer. Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik bygger på sammanhållningen i EU och Nato liksom på samarbetet i Norden och Östersjöområdet samt inom FN och OSSE.

Utskottet vill också, liksom regeringen, betona att Sverige ska fortsätta att främja grundvärden i vår utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska inom Nato, liksom i EU, FN, OSSE och Europarådet, värna den regelbaserade världsordningen, den europeiska säkerhetsordningen, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Sverige ska också verka för att folkrätten och principerna i Helsingforsslutakten och Parisstadgan upprätthålls.

Utskottet konstaterar här liksom i betänkande 2022/23:UU16 om Sveriges anslutning till Nato att ett medlemskap i Nato även omfattar ett åtagande till organisationens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen. Samtidigt är Nato en mellanstatlig organisation där varje medlemsstat behåller sin politiska självständighet, och alliansen fattar sina beslut genom enhällighet. Organisationens mellanstatliga grund innebär att varje medlem behåller rätten att besluta om en eventuell utplacering av kärnvapen samt en permanent utplacering av utländska trupper på det egna territoriet. Utskottet konstaterar att varken Norge eller Danmark har lagstiftning eller formella förbehåll i sitt Natomedlemskap som förbjuder kärnvapen på respektive territorium. Båda länderna har emellertid gjort unilaterala viljeyttringar (deklarationer) om att inte ha kärnvapen utplacerade på sina territorier i fredstid.

Utskottet konstaterade i ovannämnda betänkande att Sveriges ansökan om medlemskap i Nato har lämnats in utan förbehåll. Utskottet stod bakom denna hållning, men ansåg liksom regeringen att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. Utskottet står fast vid detta.

Utskottet välkomnar att regeringen i utrikesdeklarationen med anledning av Natomedlemskapet understryker vikten av att riksdagens behov av insyn och inflytande i Natofrågor säkerställs. Där framgår att regeringen kommer att informera riksdagen inför Natos formella minister- och toppmöten och presentera en årlig skrivelse om Nato. Vikten av insyn och inflytande är något som betonats såväl i riksdagens beslut att godkänna Sverige medlemskap (bet. 2022/23:UU16) som av Försvarsberedningen.

Utskottet anser liksom regeringen att den avgörande utgångspunkten för säkerhetspolitiken är bedömningen att Ryssland under överskådlig tid kommer att utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges och Europas säkerhet. Sverige ska därför konsekvent verka för en klarsynt, realistisk och långsiktig Rysslandspolitik, som begränsar Rysslands möjligheter till aggression, destabilisering och maktexpansion. I förhållande till Ryssland måste vår säkerhet värnas från en styrkeposition – politiskt, ekonomiskt och militärt. Detta återkommer även i Försvarsberedningens ställningstagande.

Utskottet vill också, återigen, understryka vikten av fortsatt militärt, politiskt och ekonomiskt stöd till Ukraina. Utskottet välkomnar att regeringen i den utrikespolitiska deklarationen tydligt uttalar att stödet till Ukraina är Sveriges främsta utrikespolitiska uppgift under de kommande åren. Utskottet har utförligt behandlat frågor om militärt, politiskt och ekonomiskt stöd till Ukraina i betänkandena 2022/23:UU14 och 2023/24:UU8.

Utskottet delar Försvarsberedningens uppfattning att Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och den hårdnande geopolitiska maktkampen påverkar den säkerhetspolitiska situationen i Arktis. Avsmältningen av isar leder till ett ökat internationellt intresse för Arktis, inklusive från icke-arktiska stormakter som Kina. Rysslands växande beroende av Kina ökar möjligheten för kinesiska strategiska aktiviteter i Arktis.

Utskottet konstaterar att utvecklingen i Arktis avspeglas i Natos strategiska koncept från 2022 där Ryssland beskrivs som det främsta strategiska hotet i regionen med förmåga att störa allierade förstärkningstransporter och hindra fri och säker sjöfart. Vidare har de nordiska länderna som en följd av Arktis ökade strategiska betydelse fördjupat de militära samarbetena i norra Skandinavien, inte minst genom ökad övningsverksamhet och operativt försvarssamarbete. Som allierade kommer Sverige och Finland att i grunden förändra det militärstrategiska läget i norr.

Ur avsnittet "Säkerhetspolitisk inriktning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2 och 4. Läs betänkandet

Säkerhetspolitisk inriktning

Sverige är sedan den 7 mars 2024 medlem i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato). Regeringen presenterade vid en särskild debatt i riksdagen den 20 mars 2024 en utrikespolitisk deklaration med anledning av Sveriges Natomedlemskap. Regeringen konstaterade att medlemskapet i Nato är en epokgörande händelse för vårt land och innebär en djupgående och omedelbar förändring av Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Utskottet instämmer i detta.

Utskottet anser liksom regeringen att Sverige ska fortsätta att bygga säkerhet tillsammans med andra, som solidarisk medlem i Nato och EU. Sverige ska föra en solidarisk allianspolitik som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde, liksom i hela det euroatlantiska området.

Sverige har ingått bindande ömsesidiga försvarsgarantier i enlighet med artikel 5 i nordatlantiska fördraget. Det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Som allierad ska Sverige upprätthålla en stark nationell försvarsförmåga för att bidra till både det nationella försvaret och det kollektiva försvaret i enlighet med artikel 3 i det nordatlantiska fördraget.

Sverige har ett ansvar gentemot EU:s medlemsstater och omfattas av den solidaritet som EU-medlemskapet innebär. Lissabonfördraget inklusive artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen och solidaritetsklausulen i artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt innebär att medlemsländerna har åtagit sig ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet.

Sveriges säkerhetspolitik förutsätter ett aktivt, brett och ansvarsfullt internationellt agerande. Utmaningar och hot mot vår säkerhet ska så långt möjligt mötas i samverkan med andra länder och organisationer. Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik bygger på sammanhållningen i EU och Nato liksom på samarbetet i Norden och Östersjöområdet samt inom FN och OSSE.

Utskottet vill också, liksom regeringen, betona att Sverige ska fortsätta att främja grundvärden i vår utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska inom Nato, liksom i EU, FN, OSSE och Europarådet, värna den regelbaserade världsordningen, den europeiska säkerhetsordningen, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Sverige ska också verka för att folkrätten och principerna i Helsingforsslutakten och Parisstadgan upprätthålls.

Utskottet konstaterar här liksom i betänkande 2022/23:UU16 om Sveriges anslutning till Nato att ett medlemskap i Nato även omfattar ett åtagande till organisationens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen. Samtidigt är Nato en mellanstatlig organisation där varje medlemsstat behåller sin politiska självständighet, och alliansen fattar sina beslut genom enhällighet. Organisationens mellanstatliga grund innebär att varje medlem behåller rätten att besluta om en eventuell utplacering av kärnvapen samt en permanent utplacering av utländska trupper på det egna territoriet. Utskottet konstaterar att varken Norge eller Danmark har lagstiftning eller formella förbehåll i sitt Natomedlemskap som förbjuder kärnvapen på respektive territorium. Båda länderna har emellertid gjort unilaterala viljeyttringar (deklarationer) om att inte ha kärnvapen utplacerade på sina territorier i fredstid.

Utskottet konstaterade i ovannämnda betänkande att Sveriges ansökan om medlemskap i Nato har lämnats in utan förbehåll. Utskottet stod bakom denna hållning, men ansåg liksom regeringen att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. Utskottet står fast vid detta.

Utskottet välkomnar att regeringen i utrikesdeklarationen med anledning av Natomedlemskapet understryker vikten av att riksdagens behov av insyn och inflytande i Natofrågor säkerställs. Där framgår att regeringen kommer att informera riksdagen inför Natos formella minister- och toppmöten och presentera en årlig skrivelse om Nato. Vikten av insyn och inflytande är något som betonats såväl i riksdagens beslut att godkänna Sverige medlemskap (bet. 2022/23:UU16) som av Försvarsberedningen.

Utskottet anser liksom regeringen att den avgörande utgångspunkten för säkerhetspolitiken är bedömningen att Ryssland under överskådlig tid kommer att utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges och Europas säkerhet. Sverige ska därför konsekvent verka för en klarsynt, realistisk och långsiktig Rysslandspolitik, som begränsar Rysslands möjligheter till aggression, destabilisering och maktexpansion. I förhållande till Ryssland måste vår säkerhet värnas från en styrkeposition – politiskt, ekonomiskt och militärt. Detta återkommer även i Försvarsberedningens ställningstagande.

Utskottet vill också, återigen, understryka vikten av fortsatt militärt, politiskt och ekonomiskt stöd till Ukraina. Utskottet välkomnar att regeringen i den utrikespolitiska deklarationen tydligt uttalar att stödet till Ukraina är Sveriges främsta utrikespolitiska uppgift under de kommande åren. Utskottet har utförligt behandlat frågor om militärt, politiskt och ekonomiskt stöd till Ukraina i betänkandena 2022/23:UU14 och 2023/24:UU8.

Utskottet delar Försvarsberedningens uppfattning att Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och den hårdnande geopolitiska maktkampen påverkar den säkerhetspolitiska situationen i Arktis. Avsmältningen av isar leder till ett ökat internationellt intresse för Arktis, inklusive från icke-arktiska stormakter som Kina. Rysslands växande beroende av Kina ökar möjligheten för kinesiska strategiska aktiviteter i Arktis.

Utskottet konstaterar att utvecklingen i Arktis avspeglas i Natos strategiska koncept från 2022 där Ryssland beskrivs som det främsta strategiska hotet i regionen med förmåga att störa allierade förstärkningstransporter och hindra fri och säker sjöfart. Vidare har de nordiska länderna som en följd av Arktis ökade strategiska betydelse fördjupat de militära samarbetena i norra Skandinavien, inte minst genom ökad övningsverksamhet och operativt försvarssamarbete. Som allierade kommer Sverige och Finland att i grunden förändra det militärstrategiska läget i norr.

Ur avsnittet "Säkerhetspolitisk inriktning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2 och 3. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis påminna om att det övergripande utrikes- och säkerhetspolitiska syftet med Sveriges medverkan i internationella militära insatser är att bidra till fred och säkerhet, att förebygga konflikter och skapa förutsättningar för att bygga hållbar fred och hållbar fattigdomsbekämpning. Sveriges deltagande i insatserna bidrar till att värna och främja övergripande säkerhetspolitiska intressen såsom ökat multilateralt samarbete och en regelbaserad världsordning med FN-stadgan som grund.

Utskottet instämmer i Försvarsberedningens bedömning att svenskt deltagande i internationella insatser har bidragit till stabilitet, fredligare förhållanden och säkerhet och samtidigt stärkt det svenska försvarets kompetens. Utskottet anser liksom Försvarsberedningen att Sverige ska fortsätta att delta i internationell civil och militär krishantering och fredsfrämjande insatser. Sveriges engagemang i internationella militära insatser bör ses som en integrerad del av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.

Utskottet står fast vid det ställningstagande i fråga om folkrättslig grund för svenskt deltagande i fredsfrämjande insatser som gjordes i samband med det försvarspolitiska beslutet 2020 (prop. 2020/21:109, bet. 2020/21:UFöU4, rskr 2020/21:133, 134). Utskottet anförde då att huvudlinjen är att svenskt deltagande i fredsfrämjande insatser ska ha ett mandat från säkerhetsrådet. Detta gäller i synnerhet för fredsframtvingande insatser i enlighet med FN stadgans kapitel VII. Då ska säkerhetsrådets mandat alltid sökas. Också när det gäller fredsbevarande insatser i enlighet med FN-stadgans kapitel VI eftersträvas ett tydligt stöd från säkerhetsrådet. Samtidigt medger folkrätten enbart att sådana insatser görs med den mottagande statens och övriga relevanta parters samtycke. Utskottet vill också, liksom tidigare, understryka att skydd av och respekt för folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten, är centralt. Detta bör genomsyra agerandet i alla faser av planeringen och genomförandet av en insats. Utskottet vill dessutom understryka att det ska vara en integrerad del i arbetet med internationella militära insatser, både internt och externt att genomföra FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 från år 2000 och efterföljande relaterade resolutioner, vilka tillsammans utgör den internationella agendan för kvinnor, fred och säkerhet.

Riksdagen har vid ett antal tillfällen genom tillkännagivanden understrukit vikten av att utvärdera internationella militära insatser mot uppföljningsbara mål. Utskottet noterar att den dåvarande regeringen i juni 2022 tillsatte en utredning med uppgift att utvärdera Sveriges samlade engagemang i Afghanistan mellan åren 2001 och 2021. Syftet är att klargöra vilka resultat det samlade engagemanget har bidragit till och vilka lärdomar som kan dras av den svenska närvaron i Afghanistan under perioden, inte minst för att kunna dra lärdomar inför framtida internationella insatser och internationellt stöd. Regeringen beslutade genom ett tilläggsdirektiv den 25 april 2024 att uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2024.

Motionerna 2022/23:849 (C) yrkande 61, 2022/23:850 (C) yrkande 27, 2022/23:948 (SD) yrkande 5, 2022/23:1764 (SD) yrkande 2, 2022/23:2012 (S) yrkande 6, 2023/24:482 (SD) yrkande 2, 2023/24:778 (SD) yrkande 5, 2023/24:2466 (C) yrkande 46 och 2023/24:2564 (S) yrkande 40 avstyrks.

Ur avsnittet "Internationella insatser" i betänkandet. Läs betänkandet

Kärnvapennedrustning

Utskottet anser liksom i betänkande 2021/22:UU11 att Sverige har ett fundamentalt intresse av att NPT-fördragets ställning som överordnat ramverk för global nedrustning och icke-spridning består. Fördraget är den centrala arenan för multilateral nedrustningsdiplomati, och det är i en icke-spridningskontext som kärnvapenstaterna har gjort nedrustningsåtaganden. Vid nästa översynskonferens om fördraget som är planerad till månadsskiftet juli/augusti 2026 är det därför av största vikt att det uppnås resultat som bekräftar avtalets ställning.

Utskottet vill understryka vikten av att nå konkreta framsteg vid nästa översynskonferens och noterar i det sammanhanget regeringens pågående arbete med det s.k. Stockholmsinitiativet. Initiativet består av en politisk dimension för att stärka nedrustningsprocesser, tillsammans med en konkret ansats om nödvändigheten av att finna vägar för att genomföra redan gjorda åtaganden. Utskottet delar regeringens bedömning att det kan bidra till att reducera dagens förhöjda risker, förbättra samarbetsklimatet och stärka förtroendet stater emellan. Utskottet välkomnar att regeringen i 2024 års utrikespolitiska deklaration slog fast att Sverige ska fortsätta sitt engagemang för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning, däribland genom att aktivt delta i Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning.

Utskottet står fast vid sin bedömning i betänkande 2021/22:UU20 att Sveriges fortsatta engagemang i frågor om nedrustning, icke-spridning och rustningskontroll inte påverkas av ett Natomedlemskap. Parallellt med kärnvapenavskräckning arbetar Nato aktivt för nedrustning. Alliansen vidhåller ett starkt engagemang för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning med ett uttalat mål om att skapa förutsättningar för en värld fri från kärnvapen. Detta är i linje med samtliga allierades åtaganden inom ramen för icke-spridningsavtalet (NPT). Utskottet konstaterar att fem av alliansens medlemmar också deltar i det s.k. Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning, däribland Tyskland som tillsammans med Sverige har det informella ordförandeskapet för initiativet.

Utskottet stöder fortsatt den dåvarande regeringens beslut att inte underteckna konventionen om förbud mot kärnvapen (Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons, TPNW). Utskottet välkomnar att den nuvarande regeringen tydliggjort Sveriges inställning genom att inte delta som observatör i det andra partsmötet för TPNW.

När det gäller det motionsvis framförda förslaget om lagstiftning för att förbjuda kärnvapen på svensk mark vill utskottet hänvisa till sina tidigare uttalanden i frågan, bl.a. i betänkandena 2017/18:UU11 och 2021/22:UU20. Regeringen uttalade även i sin extra utrikespolitiska deklaration den 20 mars i år att Sverige även som medlem i Nato ska fortsätta att vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. Även om Sverige står bakom Natos strategiska avskräckning med kärnvapen menar regeringen att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Utskottet delar regeringens uppfattning. En gästande stat är folkrättsligt förpliktad att följa de villkor som Sverige uppställer för besöket.

Vad gäller frågor om Nato och kärnvapen i övrigt vill utskottet hänvisa till sina ställningstagande tidigare i detta betänkande.

Utskottet vill också understryka vikten av att Sverige stöder det internationella atomenergiorganets (IAEA) arbete. Med sitt uppdrag att säkerställa att kärnämnen inte missbrukas för militära ändamål har IAEA en central roll för global icke-spridning. IAEA:s verksamhet omfattar icke-spridning av kärnvapen men också att bevaka staters rätt att använda kärnteknik för fredliga ändamål. IAEA:s arbete handlar till stor del om verifikation av att stater lever upp till sina förpliktelser under icke-spridningsavtalet.

Motionerna 2022/23:247 (V) yrkande 1, 2022/23:849 (C) yrkandena 56 och 57, 2022/23:1764 (SD) yrkandena 5 och 18, 2022/23:2041 (S) yrkande 7, 2023/24:482 av (SD) yrkandena 5 och 16, 2023/24:1879 yrkandena 1 och 2,

2023/24:2466 (C) yrkande 45 och 2023/24:2562 (S) yrkande 9.

Autonoma vapensystem

Utskottet konstaterar att det råder bred enighet bland stater och internationella organisationer om att den internationella humanitära rätten, och i förekommande fall mänskliga rättigheter, är tillämplig också på autonoma vapensystem. Sverige har gett officiellt uttryck för denna uppfattning vid flera tillfällen.

Den folkrättsliga regleringen av, och de etiska överväganden kring, autonoma vapensystem har diskuterats länge och i många internationella och nationella forum. Det största internationella forumet för diskussion och utveckling av en ny folkrätt på området är det som organiserats inom ramen för 1980 års vapenkonvention genom en grupp av statliga experter som går under namnet Group of Governmental Experts on Lethal Autonomous Weapons Systems (GGE LAWS). Sverige uttalade i september 2020 att detta forum är det lämpliga för att hantera frågor om autonoma vapensystem.

Utskottet noterar att Sverige inom ramen för gruppens arbete har föreslagit att stater bör göra två huvudsakliga åtaganden: dels förbjuda helt autonoma dödliga vapensystem som agerar helt utanför mänsklig kontroll och ansvarig befälsstruktur, dels reglera andra dödliga vapensystem med autonoma funktioner på ett sådant sätt att deras förenlighet med den internationella humanitära rättens regler och principer kan säkerställas. Gruppen, som hade sitt senaste möte 2023, arbetar för en gemensam rekommendation om ytterligare reglering på området.

Inom EU antog Europaparlamentet i januari 2021 en resolution om artificiell intelligens och internationell rätt (TA-9-2021-0009). Resolutionen syftar till att skapa ett heltäckande rättsligt EU-ramverk, inklusive definitioner och etiska principer, för användningen av artificiell intelligens. Delar av resolutionen berör frågan om autonoma vapensystem med artificiell intelligens och tar upp behovet av ett förbud mot utveckling, produktion och användning av autonoma vapensystem utan meningsfull mänsklig kontroll. Av resolutionen framgår även att användning av autonoma vapensystem alltid måste ske i enlighet med den humanitära rättens principer om nödvändighet och proportionalitet. I linje med denna resolution beslutade Europaparlamentet och Europeiska unionens råd i april 2021 att den europeiska försvarsfonden (European Defence Fund, EDF) inte ska finansiera utveckling av autonoma vapensystem i vilka det inte finns möjlighet att utöva meningsfull mänsklig kontroll över beslut om målval och insats vid anfall mot människor.

Ur avsnittet "Nedrustning" i betänkandet, som även gäller punkterna 6, 7 och 9. Läs betänkandet

Kärnvapennedrustning

Utskottet anser liksom i betänkande 2021/22:UU11 att Sverige har ett fundamentalt intresse av att NPT-fördragets ställning som överordnat ramverk för global nedrustning och icke-spridning består. Fördraget är den centrala arenan för multilateral nedrustningsdiplomati, och det är i en icke-spridningskontext som kärnvapenstaterna har gjort nedrustningsåtaganden. Vid nästa översynskonferens om fördraget som är planerad till månadsskiftet juli/augusti 2026 är det därför av största vikt att det uppnås resultat som bekräftar avtalets ställning.

Utskottet vill understryka vikten av att nå konkreta framsteg vid nästa översynskonferens och noterar i det sammanhanget regeringens pågående arbete med det s.k. Stockholmsinitiativet. Initiativet består av en politisk dimension för att stärka nedrustningsprocesser, tillsammans med en konkret ansats om nödvändigheten av att finna vägar för att genomföra redan gjorda åtaganden. Utskottet delar regeringens bedömning att det kan bidra till att reducera dagens förhöjda risker, förbättra samarbetsklimatet och stärka förtroendet stater emellan. Utskottet välkomnar att regeringen i 2024 års utrikespolitiska deklaration slog fast att Sverige ska fortsätta sitt engagemang för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning, däribland genom att aktivt delta i Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning.

Utskottet står fast vid sin bedömning i betänkande 2021/22:UU20 att Sveriges fortsatta engagemang i frågor om nedrustning, icke-spridning och rustningskontroll inte påverkas av ett Natomedlemskap. Parallellt med kärnvapenavskräckning arbetar Nato aktivt för nedrustning. Alliansen vidhåller ett starkt engagemang för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning med ett uttalat mål om att skapa förutsättningar för en värld fri från kärnvapen. Detta är i linje med samtliga allierades åtaganden inom ramen för icke-spridningsavtalet (NPT). Utskottet konstaterar att fem av alliansens medlemmar också deltar i det s.k. Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning, däribland Tyskland som tillsammans med Sverige har det informella ordförandeskapet för initiativet.

Utskottet stöder fortsatt den dåvarande regeringens beslut att inte underteckna konventionen om förbud mot kärnvapen (Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons, TPNW). Utskottet välkomnar att den nuvarande regeringen tydliggjort Sveriges inställning genom att inte delta som observatör i det andra partsmötet för TPNW.

När det gäller det motionsvis framförda förslaget om lagstiftning för att förbjuda kärnvapen på svensk mark vill utskottet hänvisa till sina tidigare uttalanden i frågan, bl.a. i betänkandena 2017/18:UU11 och 2021/22:UU20. Regeringen uttalade även i sin extra utrikespolitiska deklaration den 20 mars i år att Sverige även som medlem i Nato ska fortsätta att vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. Även om Sverige står bakom Natos strategiska avskräckning med kärnvapen menar regeringen att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Utskottet delar regeringens uppfattning. En gästande stat är folkrättsligt förpliktad att följa de villkor som Sverige uppställer för besöket.

Vad gäller frågor om Nato och kärnvapen i övrigt vill utskottet hänvisa till sina ställningstagande tidigare i detta betänkande.

Utskottet vill också understryka vikten av att Sverige stöder det internationella atomenergiorganets (IAEA) arbete. Med sitt uppdrag att säkerställa att kärnämnen inte missbrukas för militära ändamål har IAEA en central roll för global icke-spridning. IAEA:s verksamhet omfattar icke-spridning av kärnvapen men också att bevaka staters rätt att använda kärnteknik för fredliga ändamål. IAEA:s arbete handlar till stor del om verifikation av att stater lever upp till sina förpliktelser under icke-spridningsavtalet.

Motionerna 2022/23:247 (V) yrkande 1, 2022/23:849 (C) yrkandena 56 och 57, 2022/23:1764 (SD) yrkandena 5 och 18, 2022/23:2041 (S) yrkande 7, 2023/24:482 av (SD) yrkandena 5 och 16, 2023/24:1879 yrkandena 1 och 2,

2023/24:2466 (C) yrkande 45 och 2023/24:2562 (S) yrkande 9.

Autonoma vapensystem

Utskottet konstaterar att det råder bred enighet bland stater och internationella organisationer om att den internationella humanitära rätten, och i förekommande fall mänskliga rättigheter, är tillämplig också på autonoma vapensystem. Sverige har gett officiellt uttryck för denna uppfattning vid flera tillfällen.

Den folkrättsliga regleringen av, och de etiska överväganden kring, autonoma vapensystem har diskuterats länge och i många internationella och nationella forum. Det största internationella forumet för diskussion och utveckling av en ny folkrätt på området är det som organiserats inom ramen för 1980 års vapenkonvention genom en grupp av statliga experter som går under namnet Group of Governmental Experts on Lethal Autonomous Weapons Systems (GGE LAWS). Sverige uttalade i september 2020 att detta forum är det lämpliga för att hantera frågor om autonoma vapensystem.

Utskottet noterar att Sverige inom ramen för gruppens arbete har föreslagit att stater bör göra två huvudsakliga åtaganden: dels förbjuda helt autonoma dödliga vapensystem som agerar helt utanför mänsklig kontroll och ansvarig befälsstruktur, dels reglera andra dödliga vapensystem med autonoma funktioner på ett sådant sätt att deras förenlighet med den internationella humanitära rättens regler och principer kan säkerställas. Gruppen, som hade sitt senaste möte 2023, arbetar för en gemensam rekommendation om ytterligare reglering på området.

Inom EU antog Europaparlamentet i januari 2021 en resolution om artificiell intelligens och internationell rätt (TA-9-2021-0009). Resolutionen syftar till att skapa ett heltäckande rättsligt EU-ramverk, inklusive definitioner och etiska principer, för användningen av artificiell intelligens. Delar av resolutionen berör frågan om autonoma vapensystem med artificiell intelligens och tar upp behovet av ett förbud mot utveckling, produktion och användning av autonoma vapensystem utan meningsfull mänsklig kontroll. Av resolutionen framgår även att användning av autonoma vapensystem alltid måste ske i enlighet med den humanitära rättens principer om nödvändighet och proportionalitet. I linje med denna resolution beslutade Europaparlamentet och Europeiska unionens råd i april 2021 att den europeiska försvarsfonden (European Defence Fund, EDF) inte ska finansiera utveckling av autonoma vapensystem i vilka det inte finns möjlighet att utöva meningsfull mänsklig kontroll över beslut om målval och insats vid anfall mot människor.

Ur avsnittet "Nedrustning" i betänkandet, som även gäller punkterna 6, 7 och 8. Läs betänkandet

Utöver de yrkanden som behandlas tidigare i detta betänkande finns förslag i ett antal motioner som är föremål för förenklad motionsberedning enligt de riktlinjer som riksdagen har fastslagit med anledning av Riksdagskommitténs betänkande Riksdagen i en ny tid (framst. 2005/06:RS3, bet. 2005/06:KU21, rskr. 2005/06:333–335) och i enlighet med promemorian Förenklad motionsberedning under valperioden 2022–2026 som utrikesutskottet fastställde den 5 oktober 2023 (prot. 2023/24:3).

Utskottet har under beredningen kommit fram till att de yrkanden som redovisas i bilaga 2 inte kan vara aktuella för något tillkännagivande från riksdagen, och ett enigt utskott avstyrker dessa motioner. Detta kan innebära att partier vidhåller de synpunkter som framförs i motionsyrkandena men att de avstår från att ge uttryck för dem i detta betänkande.

Reservationer

1.

Säkerhetspolitisk inriktning, punkt 1 (S)

av Morgan Johansson (S), Linnéa Wickman (S), Tomas Eneroth (S), Johan Büser (S) och Azra Muranovic (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2023/24:2562 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkandena 2 och 12 samt

avslår motionerna

2022/23:849 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkandena 3 och 6,

2022/23:850 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 2,

2022/23:1465 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 5,

2022/23:1764 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 4,

2023/24:482 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 4,

2023/24:1879 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkandena 3–6 och

2023/24:2466 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkandena 6, 8, 9 och 11.

Ställningstagande

Den 24 februari 2022 inledde Ryssland ett oprovocerat, olagligt och oförsvarligt krig mot sin granne, det demokratiska Ukraina. Rysslands aggression är ett flagrant brott mot folkrätten och bryter mot den europeiska säkerhetsordningen. Den ryska regimens brutala grymheter har inte undgått någon. Civila som mördas, hela städer som bombas sönder, missiler riktade mot barn på flykt, massgravar, tortyr och sexuella övergrepp. Dessa krigsförbrytelser får inte gå ostraffade.

Sverige ska fortsätta att stödja de insatser som nu görs bl.a. av EU för att samla in bevis och bygga åtal mot de ryska förövarna och beslutsfattarna, för att i en framtid kunna ställa dem till svars för deras förbrytelser. Sanktionerna mot Ryssland och ryska beslutsfattare och oligarker bör bestå.

Det här kriget handlar inte bara om Ukrainas frihet och demokrati, utan om hela Europas framtid. Sedan 2014 har Ryssland brutit sönder den europeiska säkerhetsordningen och gång på gång visat att de är ett hot mot det demokratiska Europa. Det finns ingenting i Rysslands agerande som tyder på att det här kommer att förändras inom överskådlig tid. Tvärtom har man stärkt greppet om det ryska folket, man har etablerat ett övergripande mål om rysk dominans och man verkar vara beredd att acceptera hur stora mänskliga och materiella förluster som helst för att nå det målet. Det här handlar inte bara om geopolitik utan om en djup värderingskonflikt mellan demokrati och auktoritärt styre.

Rysslands krig innebär en ny och farligare verklighet för Europa och Sverige. Det här är det största hotet mot den europeiska säkerhetsordningen under hela efterkrigstiden.

Sverige och EU kommer med stor sannolikhet att leva under ett latent hot om militär konflikt under mycket lång tid framöver. Detta kräver bl.a. en höjd militär tröskel för rysk aggression som vi utformar tillsammans med Sveriges allierade och en höjd beredskap för alla typer av långsiktiga hot mot vårt samhälle som påverkansoperationer, hybridkrigföring och sabotage.

Det finns ett före och ett efter den 24 februari 2022. Vi befinner oss i ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge, vilket i grunden har påverkat Sveriges agerande. Den socialdemokratiska regeringen drog slutsatsen att Ukrainas frihet och självständighet i förlängningen också handlar om vår frihet och självständighet. Därför genomfördes ett omfattande stöd till Ukraina, både militärt, ekonomiskt och humanitärt. Den socialdemokratiska regeringen tog ett historiskt beslut genom att, för första gången sedan 1939, skicka vapen till ett land som befinner sig i pågående krig. Både det militära stödet och det humanitära och ekonomiska har fortsatt och måste fortsätta och anpassas efter läget på marken och Ukrainas önskemål och behov. Vi stöder den arbetsgrupp inom EU som jobbar med hur ryska frysta tillgångar kan användas i återuppbyggnaden av Ukraina.

Ett svenskt Natomedlemskap kommer att öka säkerheten för Sverige och i Norden. Det är positivt att alla nordiska länder samlas i en gemensam försvarsallians. Sverige försvaras bäst inom Nato. Som medlem i Nato omfattas Sverige av de ömsesidiga försvarsgarantier som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget. Genom medlemskapet blir Nato Sveriges viktigaste försvarspolitiska arena.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och den hårdnande geopolitiska maktkampen påverkar den säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde och fick Sverige att ompröva den svenska alliansfriheten och söka medlemskap i Nato i maj 2022.

Sveriges och Finlands Natomedlemskap stärker Nato. Alla EU-länder och nordiska länder runt Östersjön är nu bundna av samma ömsesidiga och trovärdiga försvarsgaranti. Våra länders samlade försvarsförmåga kommer att öka. Den breda parlamentariska enigheten för ett Natomedlemskap är en styrka för vårt land.

Det innebär också att vi står fast vid att Sverige inte ska ha kärnvapen och permanenta baser på svenskt territorium i samband med Natoanslutningen, i likhet med Danmark och Norge. Vi kan inte se hur kärnvapen på svensk mark skulle öka säkerheten i vår del av världen. Det är snarare tvärtom. Världen behöver färre kärnvapen, inte fler. Vi utgår ifrån att regeringen håller fast vid det som den tidigare socialdemokratiska regeringen, med stöd av riksdagen, sa vid ansökan om medlemskap. Kärnvapen eller permanenta baser ska inte placeras på svenskt territorium.

Ur avsnittet "Motioner som bereds förenklat" i betänkandet. Läs betänkandet