Arbetsrätt och arbetstid

Utskottet vill inledningsvis betona att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell som under en lång tid har inneburit stabila förutsättningar för de som är verksamma på den svenska arbetsmarknaden. Det är viktigt att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet alltid görs med värnandet om denna framgångsrika modell i fokus. Det omställningspaket som har genomförts för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden har sin bakgrund i en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter och är därmed ett bra exempel på reformer som har den svenska arbetsmarknadsmodellen för ögonen.

En central del av omställningspaketet består av en reformering av det arbetsrättsliga regelverket. Utskottets utgångspunkt är att Sverige ska ha en arbetsrätt som skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande. Vi ska också ha ett arbetsliv som är jämställt och fritt från diskriminering.

Motionärerna i detta avsnitt tar framför allt upp frågor om tidsbegränsade anställningar och ser olika behov av att antingen strama åt regelverket eller betona vikten av flexibla anställningsformer. I kommittémotion 2024/25:196 (V) yrkandena 1–3, 5 och 7 föreslås olika åtgärder i syfte att stärka anställningsskyddet för personer som har olika former av tidsbegränsade anställningar. Även i motion 2024/25:836 (-) föreslås ett stärkt anställningsskydd.

Utskottet vill framhålla att tidsbegränsade anställningar ger arbetsgivare flexibilitet och förmåga till anpassning efter förändringar i efterfrågan på arbetskraft. Tidsbegränsade anställningar kan också för många vara en väg in i arbetslivet, inte minst för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden eller ännu inte har hunnit etablera sig på den. Det gäller exempelvis i besöksnäringen, som särskilt lyfts fram i motion 2024/25:46 (C) där det i yrkande 3 föreslås mer flexibla anställningsformer. Utskottet konstaterar att tidsbegränsade anställningar således fyller en viktig funktion på arbetsmarknaden.

Som utskottet tidigare understrukit är det samtidigt viktigt att regelverket för tidsbegränsade anställningar är utformat på ett sätt som ger nödvändig anställningstrygghet för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden. Utskottet konstaterar i sammanhanget att bestämmelsen om tidsbegränsade anställningar i anställningsskyddslagen nyligen ändrades som en följd av arbetsmarknadens parters principöverenskommelse. Exempelvis infördes anställningsformen särskild visstid, vilket medförde att tidsbegränsat anställda numera snabbare kvalificerar sig för övergång till tillsvidareanställning än vad som varit fallet tidigare.

Utskottet anser att det är betydelsefullt att låta det reformerade arbetsrättsliga regelverket fullt ut etableras och få genomslag på arbetsmarknaden innan det kan bli aktuellt att överväga förändringar. Såvitt utskottet känner till har parterna inte heller haft önskemål om att detta skulle vara en fråga för lagstiftaren att ta sig an. Utskottet noterar också att bestämmelsen är semidispositiv, vilket innebär att det är möjligt med branschanpassade lösningar till fördel för både arbetstagarna och arbetsgivarna.

Mot bakgrund av det som anförts ovan bör samtliga yrkanden avslås.

Ur avsnittet "Tidsbegränsade anställningar" i betänkandet, som även gäller punkterna 3, 4 och 5. Läs betänkandet

Utskottet noterar att frågan om omreglering av sysselsättningsgrad där en arbetstagares arbetstidsmått sänks vid arbetsbrist (s.k. hyvling av arbetstid) har varit uppe till diskussion de senaste åren. I kommittémotion 2024/25:196 (V) yrkande 6 och motion 2024/25:1521 (S) menar motionärerna att hyvling av arbetstid för med sig problem på arbetsmarknaden och de vill därför se åtgärder på området. Utskottet konstaterar att en bestämmelse som reglerar just hyvling av arbetstid nyligen har införts i anställningsskyddslagen som en följd av parternas överenskommelse. Genom ändringen tillförsäkrades arbetstagare ett bättre skydd vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad. Utskottet finner därmed inte skäl att ta något initiativ med anledning av motionsyrkandena, varför de bör avslås.

I kommittémotion 2024/25:952 (V) yrkande 23 anser motionärerna att deltidsanställda arbetstagare som kontinuerligt arbetat mer än sin avtalade sysselsättningsgrad ska ges rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar faktiskt arbetad tid. Utskottet har förståelse för att den som har en deltidsanställning saknar den grundtrygghet som en heltidsanställning innebär, samtidigt som arbetsgivarens behov av flexibilitet också måste mötas. Utskottet noterar att frågan om huruvida arbetstagare bör få rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden har utretts av en statlig utredning. Utredningen bedömde att det bör vara upp till arbetsmarknadens parter att avgöra om det ska finnas en rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden. Utskottet ser därmed inte skäl att ta något initiativ på området, varför yrkandet bör avslås.

I motionerna 2024/25:2479 (S) och 2024/25:2184 (S) föreslås att regeringen ska följa upp efterlevnaden av anställningsskyddslagens nya bestämmelse om heltid som norm. Utskottet gör bedömningen att det är för tidigt att dra några slutsatser om effekten av den nya bestämmelsen och behovet av eventuella åtgärder. Det är i stället tid för att låta ny praxis växa fram i linje med det som parterna har efterfrågat och såvitt utskottet känner till har parterna inte heller haft önskemål om att detta skulle vara en fråga för lagstiftaren att ta sig an. Utskottet är därmed, till skillnad från motionärerna, inte berett att i nuläget överväga ett initiativ om att staten ska träda in och etablera nya normer för vad som ska gälla i fråga om arbetstidens längd. Yrkandena bör därför avslås.

I motion 2024/25:1580 (S) framförs att regeringen bör ställa tydligare krav på att offentliga arbetsgivare och offentligt upphandlade företag tillämpar heltid som norm (yrkande 1). Även i motion 2024/25:640 (SD) föreslås att regeringen ska utreda frågan om en lagändring som ger offentliganställda rätt till heltidsarbete. Utskottet har uppfattningen att det generellt sett är viktigt att statliga företag och myndigheter föregår med gott exempel och därför inte tillämpar deltidsanställningar i onödan. Frågan om heltid som norm har också, som nämnts ovan, nyligen reglerats i lag. Det betyder att utgångspunkten är att anställningar gäller på heltid. Även offentliga arbetsgivare kan dock ha behov av flexibilitet i fråga om sysselsättningsgrad och då avtala om annat än presumtionen. Utskottet noterar dessutom att arbetsmarknadens parter inom den offentliga sektorn har tagit egna initiativ för att öka andelen heltidssysselsatta. Utskottet ser därför inget skäl att vidta åtgärder med anledning av motionsyrkandena, varför de bör avslås.

Ur avsnittet "Sysselsättningsgrad" i betänkandet, som även gäller punkt 15. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis betona att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell som under en lång tid har inneburit stabila förutsättningar för de som är verksamma på den svenska arbetsmarknaden. Det är viktigt att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet alltid görs med värnandet om denna framgångsrika modell i fokus. Det omställningspaket som har genomförts för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden har sin bakgrund i en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter och är därmed ett bra exempel på reformer som har den svenska arbetsmarknadsmodellen för ögonen.

En central del av omställningspaketet består av en reformering av det arbetsrättsliga regelverket. Utskottets utgångspunkt är att Sverige ska ha en arbetsrätt som skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande. Vi ska också ha ett arbetsliv som är jämställt och fritt från diskriminering.

Motionärerna i detta avsnitt tar framför allt upp frågor om tidsbegränsade anställningar och ser olika behov av att antingen strama åt regelverket eller betona vikten av flexibla anställningsformer. I kommittémotion 2024/25:196 (V) yrkandena 1–3, 5 och 7 föreslås olika åtgärder i syfte att stärka anställningsskyddet för personer som har olika former av tidsbegränsade anställningar. Även i motion 2024/25:836 (-) föreslås ett stärkt anställningsskydd.

Utskottet vill framhålla att tidsbegränsade anställningar ger arbetsgivare flexibilitet och förmåga till anpassning efter förändringar i efterfrågan på arbetskraft. Tidsbegränsade anställningar kan också för många vara en väg in i arbetslivet, inte minst för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden eller ännu inte har hunnit etablera sig på den. Det gäller exempelvis i besöksnäringen, som särskilt lyfts fram i motion 2024/25:46 (C) där det i yrkande 3 föreslås mer flexibla anställningsformer. Utskottet konstaterar att tidsbegränsade anställningar således fyller en viktig funktion på arbetsmarknaden.

Som utskottet tidigare understrukit är det samtidigt viktigt att regelverket för tidsbegränsade anställningar är utformat på ett sätt som ger nödvändig anställningstrygghet för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden. Utskottet konstaterar i sammanhanget att bestämmelsen om tidsbegränsade anställningar i anställningsskyddslagen nyligen ändrades som en följd av arbetsmarknadens parters principöverenskommelse. Exempelvis infördes anställningsformen särskild visstid, vilket medförde att tidsbegränsat anställda numera snabbare kvalificerar sig för övergång till tillsvidareanställning än vad som varit fallet tidigare.

Utskottet anser att det är betydelsefullt att låta det reformerade arbetsrättsliga regelverket fullt ut etableras och få genomslag på arbetsmarknaden innan det kan bli aktuellt att överväga förändringar. Såvitt utskottet känner till har parterna inte heller haft önskemål om att detta skulle vara en fråga för lagstiftaren att ta sig an. Utskottet noterar också att bestämmelsen är semidispositiv, vilket innebär att det är möjligt med branschanpassade lösningar till fördel för både arbetstagarna och arbetsgivarna.

Mot bakgrund av det som anförts ovan bör samtliga yrkanden avslås.

Ur avsnittet "Tidsbegränsade anställningar" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 4 och 5. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis betona att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell som under en lång tid har inneburit stabila förutsättningar för de som är verksamma på den svenska arbetsmarknaden. Det är viktigt att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet alltid görs med värnandet om denna framgångsrika modell i fokus. Det omställningspaket som har genomförts för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden har sin bakgrund i en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter och är därmed ett bra exempel på reformer som har den svenska arbetsmarknadsmodellen för ögonen.

En central del av omställningspaketet består av en reformering av det arbetsrättsliga regelverket. Utskottets utgångspunkt är att Sverige ska ha en arbetsrätt som skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande. Vi ska också ha ett arbetsliv som är jämställt och fritt från diskriminering.

Motionärerna i detta avsnitt tar framför allt upp frågor om tidsbegränsade anställningar och ser olika behov av att antingen strama åt regelverket eller betona vikten av flexibla anställningsformer. I kommittémotion 2024/25:196 (V) yrkandena 1–3, 5 och 7 föreslås olika åtgärder i syfte att stärka anställningsskyddet för personer som har olika former av tidsbegränsade anställningar. Även i motion 2024/25:836 (-) föreslås ett stärkt anställningsskydd.

Utskottet vill framhålla att tidsbegränsade anställningar ger arbetsgivare flexibilitet och förmåga till anpassning efter förändringar i efterfrågan på arbetskraft. Tidsbegränsade anställningar kan också för många vara en väg in i arbetslivet, inte minst för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden eller ännu inte har hunnit etablera sig på den. Det gäller exempelvis i besöksnäringen, som särskilt lyfts fram i motion 2024/25:46 (C) där det i yrkande 3 föreslås mer flexibla anställningsformer. Utskottet konstaterar att tidsbegränsade anställningar således fyller en viktig funktion på arbetsmarknaden.

Som utskottet tidigare understrukit är det samtidigt viktigt att regelverket för tidsbegränsade anställningar är utformat på ett sätt som ger nödvändig anställningstrygghet för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden. Utskottet konstaterar i sammanhanget att bestämmelsen om tidsbegränsade anställningar i anställningsskyddslagen nyligen ändrades som en följd av arbetsmarknadens parters principöverenskommelse. Exempelvis infördes anställningsformen särskild visstid, vilket medförde att tidsbegränsat anställda numera snabbare kvalificerar sig för övergång till tillsvidareanställning än vad som varit fallet tidigare.

Utskottet anser att det är betydelsefullt att låta det reformerade arbetsrättsliga regelverket fullt ut etableras och få genomslag på arbetsmarknaden innan det kan bli aktuellt att överväga förändringar. Såvitt utskottet känner till har parterna inte heller haft önskemål om att detta skulle vara en fråga för lagstiftaren att ta sig an. Utskottet noterar också att bestämmelsen är semidispositiv, vilket innebär att det är möjligt med branschanpassade lösningar till fördel för både arbetstagarna och arbetsgivarna.

Mot bakgrund av det som anförts ovan bör samtliga yrkanden avslås.

Ur avsnittet "Tidsbegränsade anställningar" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3 och 5. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis betona att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell som under en lång tid har inneburit stabila förutsättningar för de som är verksamma på den svenska arbetsmarknaden. Det är viktigt att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet alltid görs med värnandet om denna framgångsrika modell i fokus. Det omställningspaket som har genomförts för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden har sin bakgrund i en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter och är därmed ett bra exempel på reformer som har den svenska arbetsmarknadsmodellen för ögonen.

En central del av omställningspaketet består av en reformering av det arbetsrättsliga regelverket. Utskottets utgångspunkt är att Sverige ska ha en arbetsrätt som skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande. Vi ska också ha ett arbetsliv som är jämställt och fritt från diskriminering.

Motionärerna i detta avsnitt tar framför allt upp frågor om tidsbegränsade anställningar och ser olika behov av att antingen strama åt regelverket eller betona vikten av flexibla anställningsformer. I kommittémotion 2024/25:196 (V) yrkandena 1–3, 5 och 7 föreslås olika åtgärder i syfte att stärka anställningsskyddet för personer som har olika former av tidsbegränsade anställningar. Även i motion 2024/25:836 (-) föreslås ett stärkt anställningsskydd.

Utskottet vill framhålla att tidsbegränsade anställningar ger arbetsgivare flexibilitet och förmåga till anpassning efter förändringar i efterfrågan på arbetskraft. Tidsbegränsade anställningar kan också för många vara en väg in i arbetslivet, inte minst för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden eller ännu inte har hunnit etablera sig på den. Det gäller exempelvis i besöksnäringen, som särskilt lyfts fram i motion 2024/25:46 (C) där det i yrkande 3 föreslås mer flexibla anställningsformer. Utskottet konstaterar att tidsbegränsade anställningar således fyller en viktig funktion på arbetsmarknaden.

Som utskottet tidigare understrukit är det samtidigt viktigt att regelverket för tidsbegränsade anställningar är utformat på ett sätt som ger nödvändig anställningstrygghet för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden. Utskottet konstaterar i sammanhanget att bestämmelsen om tidsbegränsade anställningar i anställningsskyddslagen nyligen ändrades som en följd av arbetsmarknadens parters principöverenskommelse. Exempelvis infördes anställningsformen särskild visstid, vilket medförde att tidsbegränsat anställda numera snabbare kvalificerar sig för övergång till tillsvidareanställning än vad som varit fallet tidigare.

Utskottet anser att det är betydelsefullt att låta det reformerade arbetsrättsliga regelverket fullt ut etableras och få genomslag på arbetsmarknaden innan det kan bli aktuellt att överväga förändringar. Såvitt utskottet känner till har parterna inte heller haft önskemål om att detta skulle vara en fråga för lagstiftaren att ta sig an. Utskottet noterar också att bestämmelsen är semidispositiv, vilket innebär att det är möjligt med branschanpassade lösningar till fördel för både arbetstagarna och arbetsgivarna.

Mot bakgrund av det som anförts ovan bör samtliga yrkanden avslås.

Ur avsnittet "Tidsbegränsade anställningar" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3 och 4. Läs betänkandet

Utskottet anser att det är självklart att goda villkor ska säkerställas för dem som kommer till Sverige från andra EU-länder för att arbeta. Det är således viktigt att ha ett regelverk och kontrollmekanismer som garanterar att även arbetstagare som utstationeras för att tillfälligt arbeta i Sverige ges goda villkor och trygga arbetsförhållanden. Utskottet vill samtidigt framhålla att det är viktigt att vara på sin vakt så att reglerna inte blir för långtgående. Vi bör inte ha en ordning som går emot EU-rättsliga principer eller hämmar den fria rörligheten på ett orimligt sätt. Arbetskraftens rörlighet inom EU har betydelse för att möta efterfrågan på arbetskraft inom hela EU och för att tillväxten upprätthålls.

Utskottet konstaterar att frågan om hur utstationerade arbetstagares anställningsvillkor ska regleras har varit föremål för debatt under hela den tid som Sverige varit medlem i EU. Utstationeringsreglerna har också varit föremål för återkommande förändringar, bl.a. till följd av ändrade EU-regler.

Motionärerna i detta avsnitt har förslag i olika riktning när det gäller regelverket för utstationering. Medan motionärerna i partimotion 2024/25:62 (V) yrkandena 10–14 framhåller att nuvarande regelverk urvattnar de arbetsrättsliga villkoren och därför vill se ytterligare åtgärder för att uppnå likabehandling mellan utstationerade och inhemska arbetstagare, förordar motionärerna i kommittémotion 2024/25:2948 (C) yrkande 7 att möjligheten till utstationering ska tryggas genom att den s.k. bevisregeln återinförs.

Utskottet för sin del anser att dagens regelverk överlag får anses vara väl avvägt för att upprätthålla ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden och motverka osund konkurrens. Utskottet uppfattar det som att utstationerande arbetsgivare ser tillräckligt positivt på de förutsättningar och villkor som gäller på den svenska arbetsmarknaden för att använda sig av den fria rörligheten över landsgränserna, och utgår från att regeringen kommer att fortsätta att bevaka utvecklingen för utstationerad arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden. I sammanhanget noterat utskottet vidare att Delegationen mot arbetslivskriminalitet har identifierat behov av ytterligare insatser för arbetstagare i riskgrupper, däribland utstationerade arbetstagare, och lämnat förslag på området, bl.a. i fråga om sanktionsavgifter. Med det anförda ser utskottet inte skäl att ta något initiativ på området, och yrkandena bör därmed avslås.

När det gäller partimotion 2024/25:62 (V) yrkandena 16 och 17 noterar utskottet att motionärerna vill se förändringar i förvaltningen och tillsynen av utstationeringsregistret. Utskottet har naturligtvis ingen annan uppfattning än att utstationeringsregistret bör fungera väl. Utskottet noterar att Arbetsmiljöverket har i uppgift att föra ett sådant register och har tillsynsansvar för att bestämmelserna om anmälningsskyldighet vid utstationering följs. I dessa frågor samverkar Arbetsmiljöverket också med flera andra myndigheter, bl.a. inom ramen för myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet där Skatteverket, Polismyndigheten och sex andra myndigheter ingår. I syfte att tackla problemen kopplade till just den utstationerade arbetskraften startade de samverkande myndigheterna under hösten 2024 ett särskilt projekt för att ta fram en gemensam problembild, föreslå förändringar samt ta fram ett gemensamt arbetssätt. Utskottet noterar även att Delegationen mot arbetslivskriminalitet också har lämnat förslag relaterade till utstationeringsregistret. Utskottet anser mot denna bakgrund att det inte finns skäl att ta något initiativ med anledning av yrkandena, som därmed bör avslås.

Ur avsnittet "Utstationering av arbetstagare" i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet anser att det är en självklar utgångspunkt att seriösa företag inte ska kunna konkurreras ut av företag som bryter mot lagar och regler. Utskottet anser också att enskilda arbetstagare inte ska drabbas av att deras rättigheter inte tillgodoses av oseriösa eller kriminella arbetsgivare.

Utskottet konstaterar att motionärerna i avsnittet på olika sätt vill utöka entreprenörsansvaret för lönefordringar. I kommittémotion 2024/25:3070 (S) yrkande 30 framför motionärerna att ansvaret bör utvidgas till att omfatta uthyrda arbetstagares lön. I partimotion 2024/25:62 (V) yrkande 20 anser motionärerna att det bör införas ett entreprenörsansvar för hela arbetsmarknaden, inte bara bygg- och anläggningsbranschen, eftersom det skulle bidra till att stävja arbetslivskriminalitet.

Utskottet noterar att en statlig utredning nyligen har sett över entreprenörsansvaret och gjort bedömningen att den grundläggande utformningen av entreprenörsansvaret har visat sig vara ändamålsenlig. Utredningen gör vidare bedömningen att entreprenörsansvaret inte bör utvidgas till någon ytterligare bransch. När det gäller frågan om uthyrda arbetstagare noterar utskottet att utredningen har lämnat ett förslag om att uthyrda arbetstagares lön ska omfattas av entreprenörsansvaret. Utskottet kan inte se att det finns skäl att föregripa den pågående beredningen av utredningens förslag genom nya initiativ på området. Yrkandena bör därmed avslås.

I partimotion 2024/25:62 (V) yrkande 21 anser motionärerna även att förtroendemannalagen ska ses över. Utskottet anser givetvis att arbetstagarorganisationerna ska ha goda förutsättningar att kontrollera oseriösa aktörer på den svenska arbetsmarknaden, och bedömer att det samlade regelverket tillgodoser detta redan i dag. Det finns därför inte skäl att ta initiativ på området, varför yrkandet bör avslås.

Ur avsnittet "Entreprenörsansvar" i betänkandet, som även gäller punkt 17. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis återigen framhålla att den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på en ansvarsfördelning mellan staten och arbetsmarknadens parter. Statens roll är att bidra med ändamålsenliga lagar och andra styrmedel för att säkra goda arbetsvillkor och underlätta tillkomsten av nya jobb, samtidigt som arbetsmarknadens parter ansvarar för den närmare utformningen av villkoren utifrån förutsättningarna i olika näringsgrenar och arbetsplatser. Motionärerna i detta avsnitt riktar in sig på förslag om utökad ledighet från arbetet kopplad till att bedriva näringsverksamhet, utöva sitt föräldraskap och pröva ett annat arbete. Utskottet betonar att vikten av en fungerande samverkan mellan staten och arbetsmarknadens parter även gäller i frågor om rätt till ledighet.

I kommittémotion 2024/25:1469 (SD) yrkande 3 och kommittémotion 2024/25:553 (V) yrkande 6 vill motionärerna utöka rätten att vara ledig från sin anställning för att starta företag. Utskottet delar visserligen motionärernas utgångspunkt att möjligheten att vara ledig för att starta företag fyller en viktig funktion. Företagen har en avgörande betydelse på den svenska arbetsmarknaden och är en motor i jobbskapandet. Utskottet konstaterar dock att det redan i dag finns en förhållandevis generös rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet. Utskottet kan därför inte se att det i nuläget finns skäl att ändra den nuvarande ordningen.

I kommittémotion 2024/25:1400 (SD) yrkande 1 och kommittémotion 2024/25:1926 (V) yrkande 9 vill motionärerna ge båda föräldrarna en lagstadgad rätt till ledighet vid besök hos mödravården. Utskottet har inte heller här en annan utgångspunkt än det självklara att båda föräldrarna ska ges möjlighet att vara delaktiga i alla delar av sina barns liv. Utskottet anser dock att det befintliga regelverket om föräldrars rätt till ledighet är väl avvägt.

I kommittémotion 2024/25:2624 (MP) föreslår motionärerna att regeringen utreder möjligheterna att införa en rätt till ledighet från arbetet under skoltid för vårdnadshavare till barn med funktionsnedsättningar (yrkande 3). Utskottet har förståelse för att föräldrar till barn med funktionsnedsättning kan behöva vara närvarande i skolan i större utsträckning än andra föräldrar, men anser att gällande bestämmelser om ledighet och rätten till förkortad arbetstid för föräldrar är väl avvägda.

Utskottet vill avslutningsvis påminna om att det står arbetsmarknadens parter fritt att förhandla om en annan ordning även när det gäller arbetstagarnas rätt till ledighet. Mot bakgrund av det som anförts ovan bör samtliga yrkanden avslås.

Ur avsnittet "Rätt till ledighet" i betänkandet. Läs betänkandet

I motion 2024/25:469 (SD) anser motionären att flera kommuner och regioner sköter sin roll som arbetsgivare på ett sätt som inte är önskvärt och anser därför att regeringen bör utreda hur man med lagstiftning kan komma till rätta med missbruket att lösa ut anställda. Utskottet konstaterar att bestämmelser om hur en anställning kan avslutas finns i anställningsskyddslagen och att kommuner och regioner är skyldiga att följa dessa. Samtidigt tillåter lagen att en arbetsgivare och en arbetstagare frivilligt kommer överens om att avsluta ett anställningsförhållande. Utskottet har ingen anledning att komma med synpunkter på hur enskilda kommuner agerar som arbetsgivare. Utskottet påminner även om att anställningsskyddslagen nyligen reformerats till följd av arbetsmarknadens parters principöverenskommelse, och att frågan om att lösa ut anställda inte var en del av parternas överenskommelse. Utskottet finner således inte skäl att ta något initiativ på området, och därför bör yrkandet avslås.

Ur avsnittet "Överenskommelser om utköp" i betänkandet. Läs betänkandet

Arbetsdomstolen är en specialdomstol med uppgift att pröva tvister om kollektivavtal eller andra tvister som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. I motion 2024/25:42 (SD) föreslår motionären att det ska vara möjligt för enskilda, som inte är organiserade i någon arbetstagarorganisation, att väcka talan direkt i Arbetsdomstolen, i stället för den ordning som gäller i dag, där det enligt huvudregeln är tvister som väcks av en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som får föras direkt till Arbetsdomstolen. Utskottet delar inte denna uppfattning utan anser att den nuvarande ordningen ligger väl i linje med den svenska arbetsmarknadsmodellen – där arbetsmarknadens parter bär ett stort ansvar för regleringen av arbetsvillkor och därmed behöver ett specialiserat forum för att reda ut tvister.

Utskottet vill dock understryka att de allmänna domstolarna är tillgängliga för enskilda. En enskild arbetstagare som inte är medlem i en arbetstagarorganisation kan således vända sig till en tingsrätt för att väcka talan mot sin arbetsgivare. Om en part är missnöjd med tingsrättens avgörande kan parten överklaga till Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolens avgörande är slutligt även i de fall som talan först har väckts i tingsrätt.

Mot bakgrund av det anförda ser utskottet inte skäl att ta något initiativ på området. Det aktuella yrkandet bör därför avslås.

Ur avsnittet "Enskildas möjligheter att väcka talan i Arbetsdomstolen" i betänkandet. Läs betänkandet

Motionärerna i detta avsnitt efterfrågar en begränsning i arbetsgivares möjlighet att begära utdrag ur belastningsregistret i syfte att stärka arbetstagarnas integritetsskydd. Utskottet vill inledningsvis understryka att alla arbetstagares personliga integritet måste värnas. Arbetstagaren är inte sällan den svagare parten i ett anställningsförhållande eller redan vid ett ansökningsförfarande, och det är därför centralt att det finns ett väl avvägt regelverk med en god skyddsnivå att falla tillbaka på. I denna grundförutsättning har utskottet alltså ingen annan uppfattning än vad motionärerna i detta avsnitt ger utryck för.

Utskottet anser för den skull inte att det finns skäl att införa en övergripande reglering i den mening som motionärerna verkar vara ute efter. Frågan om den personliga integriteten i arbetslivet är komplex och innebär svåra avvägningar mellan olika intressen, vilket också avspeglas i de överväganden som gjorts av flera statliga utredningar på området. Utifrån ett arbetsgivarperspektiv handlar det om behovet av att kunna utföra den kontroll som krävs för att ta ansvar för bl.a. säkerheten på arbetsplatsen.

Utskottet noterar att en utredare relativt nyligen haft i uppdrag att se över om kommunerna bör få utökade möjligheter att göra bakgrundskontroller av anställda och personer som erbjuds anställning eller uppdrag inom kommunerna. Mot bakgrund av det anförda och det pågående beredningsarbetet, som inte bör föregripas, ser utskottet inte skäl att ta något initiativ på området. Riksdagen bör därför avslå motionerna 2024/25:935 (S) och 2024/25:1488 (S).

Ur avsnittet "Integritetsskydd i arbetslivet" i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet noterar att frågan om omreglering av sysselsättningsgrad där en arbetstagares arbetstidsmått sänks vid arbetsbrist (s.k. hyvling av arbetstid) har varit uppe till diskussion de senaste åren. I kommittémotion 2024/25:196 (V) yrkande 6 och motion 2024/25:1521 (S) menar motionärerna att hyvling av arbetstid för med sig problem på arbetsmarknaden och de vill därför se åtgärder på området. Utskottet konstaterar att en bestämmelse som reglerar just hyvling av arbetstid nyligen har införts i anställningsskyddslagen som en följd av parternas överenskommelse. Genom ändringen tillförsäkrades arbetstagare ett bättre skydd vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad. Utskottet finner därmed inte skäl att ta något initiativ med anledning av motionsyrkandena, varför de bör avslås.

I kommittémotion 2024/25:952 (V) yrkande 23 anser motionärerna att deltidsanställda arbetstagare som kontinuerligt arbetat mer än sin avtalade sysselsättningsgrad ska ges rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar faktiskt arbetad tid. Utskottet har förståelse för att den som har en deltidsanställning saknar den grundtrygghet som en heltidsanställning innebär, samtidigt som arbetsgivarens behov av flexibilitet också måste mötas. Utskottet noterar att frågan om huruvida arbetstagare bör få rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden har utretts av en statlig utredning. Utredningen bedömde att det bör vara upp till arbetsmarknadens parter att avgöra om det ska finnas en rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden. Utskottet ser därmed inte skäl att ta något initiativ på området, varför yrkandet bör avslås.

I motionerna 2024/25:2479 (S) och 2024/25:2184 (S) föreslås att regeringen ska följa upp efterlevnaden av anställningsskyddslagens nya bestämmelse om heltid som norm. Utskottet gör bedömningen att det är för tidigt att dra några slutsatser om effekten av den nya bestämmelsen och behovet av eventuella åtgärder. Det är i stället tid för att låta ny praxis växa fram i linje med det som parterna har efterfrågat och såvitt utskottet känner till har parterna inte heller haft önskemål om att detta skulle vara en fråga för lagstiftaren att ta sig an. Utskottet är därmed, till skillnad från motionärerna, inte berett att i nuläget överväga ett initiativ om att staten ska träda in och etablera nya normer för vad som ska gälla i fråga om arbetstidens längd. Yrkandena bör därför avslås.

I motion 2024/25:1580 (S) framförs att regeringen bör ställa tydligare krav på att offentliga arbetsgivare och offentligt upphandlade företag tillämpar heltid som norm (yrkande 1). Även i motion 2024/25:640 (SD) föreslås att regeringen ska utreda frågan om en lagändring som ger offentliganställda rätt till heltidsarbete. Utskottet har uppfattningen att det generellt sett är viktigt att statliga företag och myndigheter föregår med gott exempel och därför inte tillämpar deltidsanställningar i onödan. Frågan om heltid som norm har också, som nämnts ovan, nyligen reglerats i lag. Det betyder att utgångspunkten är att anställningar gäller på heltid. Även offentliga arbetsgivare kan dock ha behov av flexibilitet i fråga om sysselsättningsgrad och då avtala om annat än presumtionen. Utskottet noterar dessutom att arbetsmarknadens parter inom den offentliga sektorn har tagit egna initiativ för att öka andelen heltidssysselsatta. Utskottet ser därför inget skäl att vidta åtgärder med anledning av motionsyrkandena, varför de bör avslås.

Ur avsnittet "Sysselsättningsgrad" i betänkandet, som även gäller punkt 2. Läs betänkandet

I kommittémotionerna 2024/25:2386 (SD) yrkande 17 och 2024/25:952 (V) yrkande 20 framhåller motionärerna de utmaningar som finns med att ha en uppdelad arbetsdag, inte minst inom vårdsektorn. Utskottet inser helt och fullt att s.k. delade turer kan få negativa konsekvenser för den enskildes hälsa och familjeliv. På samma gång finns det skäl att framhålla att frågan om hur företeelsen bör regleras inte är enkel. Utskottet konstaterar att det inte finns några särskilda bestämmelser som gäller just frågan om delade turer, men att de yttre gränserna för arbetstidens förläggning regleras i arbetsmiljölagen och arbetstidslagen. Det är utskottets uppfattning att även frågan om delade turer med fördel kan hanteras av arbetsmarknadens parter. Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på parter som är både aktiva och ansvarsfulla, och frågan om delade turer är av sådan natur att den lämpar sig väl för parterna att diskutera och komma överens om i kollektivavtal anpassade till respektive bransch. Utskottet ser därmed inte skäl för något initiativ på området. De aktuella yrkandena bör därför avslås.

En annan fråga är om Arbetsmiljöverket bör ges i uppdrag att utreda konsekvenserna av ofrivilligt delade turer, som tas upp i kommittémotion 2024/25:2386 (SD) yrkande 18. Utskottet konstaterar att det är arbetsgivarens ansvar att se till att arbetstidens förläggning inte leder till ohälsa, och utskottet är medvetet om att delade turer anses utgöra en risk i detta avseende. Att arbetstidens förläggning faller inom arbetsgivarens arbetsmiljöansvar innebär bl.a. att Arbetsmiljöverket inom ramen för sitt uppdrag och tillsynsarbete har möjlighet att kontrollera att arbetsgivaren vidtar åtgärder för att motverka att arbetstidens förläggning leder till ohälsa hos arbetstagarna. Utskottet litar också till att regeringen följer utvecklingen och vid behov vidtar relevanta åtgärder. Utskottet finner därmed inte skäl att ta något initiativ med anledning av det aktuella motionsyrkandet, som därför bör avslås.

Ur avsnittet "Delade turer" i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet anser att det är en självklar utgångspunkt att seriösa företag inte ska kunna konkurreras ut av företag som bryter mot lagar och regler. Utskottet anser också att enskilda arbetstagare inte ska drabbas av att deras rättigheter inte tillgodoses av oseriösa eller kriminella arbetsgivare.

Utskottet konstaterar att motionärerna i avsnittet på olika sätt vill utöka entreprenörsansvaret för lönefordringar. I kommittémotion 2024/25:3070 (S) yrkande 30 framför motionärerna att ansvaret bör utvidgas till att omfatta uthyrda arbetstagares lön. I partimotion 2024/25:62 (V) yrkande 20 anser motionärerna att det bör införas ett entreprenörsansvar för hela arbetsmarknaden, inte bara bygg- och anläggningsbranschen, eftersom det skulle bidra till att stävja arbetslivskriminalitet.

Utskottet noterar att en statlig utredning nyligen har sett över entreprenörsansvaret och gjort bedömningen att den grundläggande utformningen av entreprenörsansvaret har visat sig vara ändamålsenlig. Utredningen gör vidare bedömningen att entreprenörsansvaret inte bör utvidgas till någon ytterligare bransch. När det gäller frågan om uthyrda arbetstagare noterar utskottet att utredningen har lämnat ett förslag om att uthyrda arbetstagares lön ska omfattas av entreprenörsansvaret. Utskottet kan inte se att det finns skäl att föregripa den pågående beredningen av utredningens förslag genom nya initiativ på området. Yrkandena bör därmed avslås.

I partimotion 2024/25:62 (V) yrkande 21 anser motionärerna även att förtroendemannalagen ska ses över. Utskottet anser givetvis att arbetstagarorganisationerna ska ha goda förutsättningar att kontrollera oseriösa aktörer på den svenska arbetsmarknaden, och bedömer att det samlade regelverket tillgodoser detta redan i dag. Det finns därför inte skäl att ta initiativ på området, varför yrkandet bör avslås.

Ur avsnittet "Entreprenörsansvar" i betänkandet, som även gäller punkt 8. Läs betänkandet

Utskottet konstaterar inledningsvis att initiativet Global Deal är ett globalt samarbete som framhåller vikten av social dialog på arbetsmarknader runt om i världen. Mot bakgrund av den centrala roll som social dialog spelar inom den svenska arbetsmarknadsmodellen framstår det som logiskt att Sverige var en av de drivande krafterna bakom detta globala initiativ.

Motionärerna i detta avsnitt anser att det finns en stor potential att fördjupa samarbetet inom Global Deal och att regeringen därför bör verka för att Global Deal utökas och utvecklas. Utskottet för sin del noterar att Sverige under en period var den enda bidragsgivaren till initiativet, men att både antalet partners och extern finansiering till Global Deal har ökat under de senaste åren. Utskottet kan därför instämma med regeringen i att tiden är mogen för andra partners att ta en mer framträdande roll i samarbetet, även när det gäller ordförandeskapet.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det aktuella yrkandet bör avslås.

Reservationer

1.

Tidsbegränsade anställningar, punkt 1 (V)

av Ciczie Weidby (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2024/25:196 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 1–3, 5 och 7 samt

avslår motionerna

2024/25:46 av Martina Johansson (C) yrkande 3 och

2024/25:836 av Jamal El-Haj (-).

Ställningstagande

Ett tydligt problem på den svenska arbetsmarknaden är att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar trots att de har ett kontinuerligt arbetskraftsbehov. Det gäller framför allt i kvinnodominerade arbetaryrken inom vård och omsorg, handel samt hotell- och restaurangbranschen. Särskilt oroväckande är det att de mest osäkra formerna av tidsbegränsade anställningar, såsom särskild visstid och olika former av behovsanställningar, är de former av tidsbegränsade anställningar som har ökat mest de senaste 15 åren.

Jag beklagar att utskottet inte ser det behov som finns av att stärka anställningstryggheten för arbetstagare med tidsbegränsad anställning. I likhet med vad Vänsterpartiet framförde när förslaget om en reformerad arbetsrätt behandlades av riksdagen anser jag att det är fråga om ändringar av regelverket som sammantaget försämrar anställningsskyddet och ökar otryggheten på arbetsmarknaden.

Jag anser därför att regeringen bör ta initiativ till följande åtgärder:

• Lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen) ändras så att särskild visstidsanställning stryks och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med visstidsanställningar.

• Slutbetänkandet Tid för trygghet (SOU 2019:5) remitteras.

• En utredning tillsätts med uppdrag att utreda konsekvenserna för anställningstryggheten för visstidsanställda i enlighet med Jämlikhetskommissionens förslag (SOU 2020:46).

• Regelverket om vikariat i anställningsskyddslagen förtydligas i syfte att förhindra missbruk av anställningsformen.

• Anställningsskyddslagen ändras så att det tydligt framgår att arbetsgivaren dels ska ange skäl för att en provanställning avslutas i förtid, dels ska ge löpande återkoppling till den provanställde i syfte att göra det möjligt för arbetstagaren att anpassa sig till arbetsgivarens krav och förväntningar.

2.

Sysselsättningsgrad, punkt 2 (V)

av Ciczie Weidby (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2024/25:196 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 6 och

2024/25:952 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 23 och

avslår motionerna

2024/25:640 av Roger Hedlund och Mattias Eriksson Falk (båda SD),

2024/25:1521 av Gunilla Carlsson och Dzenan Cisija (båda S),

2024/25:1580 av Karin Sundin (S) yrkande 1,

2024/25:2184 av Zara Leghissa m.fl. (S) och

2024/25:2479 av Sanna Backeskog m.fl. (S).

Ställningstagande

Den arbetstagare som får ett erbjudande om hyvling ställs i praktiken inför att antingen tacka ja till de färre timmarna och den lägre lönen, eller tacka nej vilket innebär att det finns sakliga skäl för uppsägning på grund av arbetsbrist. Många har drabbats av detta, inte minst inom handeln. Flera fackförbund har slagit larm om att deras medlemmar inte längre kan försörja sig på sina löner efter att sysselsättningsgraden hyvlats.

Det stämmer visserligen, såsom utskottet noterar, att en bestämmelse som reglerar just hyvling nyligen har införts i lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen) som en följd av parternas principöverenskommelse. Vänsterpartiet bedömde då att detta var ett steg i rätt riktning. Jag kan dock konstatera att den nya bestämmelsen är lätt att kringgå och dessutom har lett till att ett oönskat beteende har legitimerats.

Att allt fler arbetsgivare har satt i system att omreglera tidigare heltidsanställningar till deltidsanställningar innebär att behovet av arbetskraft ofta tillgodoses av att arbetstagarna får arbeta mertid, dvs. sådan arbetstid som vid deltidsanställningar överstiger arbetstagarens ordinarie arbetstid. Det innebär en stor flexibilitet för arbetsgivarna, som inte behöver planera sin verksamhet i förväg, medan arbetstagarna får bära hela risken.

Jag anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om

• att lagen (1982:80) om anställningsskydd ändras så att omreglering av den anställdes sysselsättningsgrad (s.k. hyvling) förbjuds

• att arbetstidslagen (1982:673) ändras så att deltidsanställda arbetstagare som kontinuerligt arbetat mer än sin avtalade sysselsättningsgrad ges rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar faktiskt arbetad tid.

3.

Turordningsreglerna, punkt 3 (V)

av Ciczie Weidby (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Ur avsnittet "Global Deal" i betänkandet. Läs betänkandet