Konsumenträtt m.m.

Utskottet anser i likhet med tidigare att det inte finns skäl att föreslå något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena. Motionsyrkandena bör därför avslås.

Ur avsnittet "Telefonförsäljning till näringsidkare" i betänkandet. Läs betänkandet

Som redovisats ovan antog Europaparlamentet och rådet i februari 2024 direktivet om mer konsumentmakt i den gröna omställningen. Genom direktivet skärps kraven när det gäller vilka miljöpåståenden näringsidkare får använda i sin marknadsföring. I direktivet om otillbörliga affärsmetoder införs krav på att miljöpåståenden ska kunna styrkas och på den information som ska lämnas om verktyg som näringsidkare tillhandahåller för jämförelse av nya produkter. I bilaga I till direktivet (den s.k. svarta listan) införs ett förbud mot att göra ett allmänt miljöpåstående för vilket näringsidkaren inte kan styrka erkänd utmärkt miljöprestanda som är relevant för påståendet. En särskild utredare har ett pågående uppdrag att analysera direktivet och föreslå de författningsändringar som behövs för att genomföra det i svensk rätt.

Vidare har kommissionen presenterat ett förslag till direktiv om gröna påståenden som kompletterar direktivet om mer konsumentmakt i den gröna omställningen genom att uppställa krav för miljöpåståenden och märkning på EU:s inre marknad. Förslaget innebär att näringsidkare behöver ett förhandsgodkännande av ett ackrediterat organ för att använda ett miljöpåstående i kommersiellt syfte. Direktivförslaget uppställer också ett antal grundläggande krav som alla miljömärkningssystem behöver uppfylla. All märkning ska vara utvecklad på vetenskaplig grund.

Direktivförslaget förhandlas för närvarande inom EU.

Utskottet vill även nämna att Konsumentverket på sin webbplats lämnar information till företag om vilka regler som gäller när ett företag använder miljöpåståenden i reklam.

När det gäller EU:s officiella miljömärke för varor och tjänster, EU Ecolabel, har kraven för att få använda miljömärket bl.a. utarbetas utifrån ett livscykelperspektiv och en helhetssyn.

Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att föreslå något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena. De bör därför avslås.

Ur avsnittet "Miljöpåståenden i reklam m.m." i betänkandet. Läs betänkandet

När det gäller motionsyrkandet om könsdiskriminerande reklam vill utskottet liksom tidigare understryka att reklam som förmedlar en könsstereotyp bild inte är önskvärd i ett samhälle som strävar efter ökad jämställdhet och alla människors lika värde.

Utskottet anser att branschen har ett stort ansvar för att motverka könsdiskriminerande reklam. Utskottet ser därför positivt på den branschfinansierade Stiftelsen Reklamombudsmannens granskande verksamhet. Stiftelsen Reklamombudsmannen har också en viktig uppgift i att vägleda och utbilda branschen i marknadsföringsetiska frågor.

Utskottet är inte berett att föreslå något initiativ från riksdagens sida när det gäller könsdiskriminerande reklam, och motion 2024/25:3157 (C) yrkande 31 bör således avslås.

Utskottet anser inte heller att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av förslaget om att införa en lagbestämmelse om att det ska anges om retuscherade bilder används i marknadsföring. Även motion 2024/25:3074 (S) yrkande 16 bör därför avslås.

Ur avsnittet "Könsdiskriminerande reklam m.m." i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att den som sänder en bluffaktura normalt gör sig skyldig till brott. Sedan 2017 finns en särskild straffbestämmelse i brottsbalken om grovt fordringsbedrägeri som tar sikte på systematiska bedrägerier med bluffakturor. Bluffakturor är också förbjudna enligt marknadsrättsliga regler, och det finns marknadsrättsliga sanktioner att ta till mot den som skickar falska fakturor. I avtalslagen finns bestämmelser om vad som krävs för att ett avtal ska anses ha ingåtts. Den gällande lagstiftningen tar alltså tydligt avstånd från den här typen av verksamhet.

Likväl förekommer det bedrägerier med bluffakturor, vilket drabbar både privatpersoner och företag. För småföretagare och privatpersoner med begränsade ekonomiska och juridiska resurser kan konsekvenserna bli särskilt allvarliga. Det behöver därför bedrivas ett brett arbete för att motverka bluffakturor. Det är också viktigt att de som drabbas av bluffakturor kan få tillräcklig vägledning och stöd.

Utskottet noterar att det från branschens sida sedan flera år pågår ett informationsarbete, och på Svensk Handels webbplats finns det en varningslista över företag som bedriver verksamhet med bluffakturor eller liknande.

Många bransch- och intresseorganisationer informerar om hur man ska gå tillväga om man får en bluffaktura och hur man kan skydda sig mot olika former av bedrägerier. Råd och stöd lämnas också till enskilda medlemmar som har drabbats. Information om hur en bluffaktura kan bestridas finns bl.a. på polisens och Kronofogdemyndighetens webbplatser. Även Konsumentverket lämnar sådan information. Konsumentverket har dessutom en varningslista med information och vägledning om aktuella och angelägna konsumentproblem.

Utredningen om åtgärder mot fakturabedrägerier har kartlagt omfattningen och karaktären av problemen med bluffakturor och övervägt behovet av ändringar i lagstiftningen. Enligt utredningen ger ofta de regler som redan finns ett tillräckligt skydd mot fakturabedrägerier, men på flera rättsområden tillämpas inte reglerna som det är tänkt. Utredningen anser därför att det finns behov av ytterligare informationsinsatser riktade till både konsumenter och företag. Enligt utredningen bör samhället tillhandahålla sådan information.

Utredningsbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Som redovisats ovan förklarade justitieminister Gunnar Strömmer i oktober 2024 som svar på en skriftlig fråga om åtgärder mot bluffakturor att regeringen kommer att fortsatt följa denna fråga noga.

Mot denna bakgrund finns det inte behov av något initiativ från riksdagen med anledning av motion 2024/25:1384 (SD) yrkande 14 och motion 2024/25:1470 (SD) yrkandena 5 och 6. Motionsyrkandena bör avslås.

Konsumentverket är en förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor, och myndigheten har ansvar bl.a. för att stärka konsumenternas ställning på marknaden genom kontakter med privata aktörer. I det arbetet ska myndigheten bl.a. tillhandahålla information om de konsumentskyddande regler som ligger inom myndighetens ansvarsområde (se 1 § förordningen [2009:607] med instruktion för Konsumentverket). Utskottet är inte berett att ställa sig bakom förslaget i motion 2024/25:553 (V) yrkande 9 om ett uppdrag till Konsumentverket att utveckla stöd och information till företagare om vilket skydd man har som företagare. Även detta motionsyrkande bör därför avslås.

Ur avsnittet "Bluffakturor" i betänkandet, som även gäller punkt 22. Läs betänkandet

I lagstiftningsärendet om en ny konsumentköplag våren 2022 beslutade riksdagen om ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som undantar köp av dyrare djur från konsumentköplagens tillämpningsområde. Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att analysera frågan och överväga vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av tillkännagivandet. Enligt utskottet finns inte anledning att nu rikta något ytterligare tillkännagivande till regeringen om undantag vid konsumentköp av levande djur. Motionsyrkandena bör därför avslås.

Ur avsnittet "Köp av levande djur" i betänkandet. Läs betänkandet

Som statsrådet Erik Slottner och socialminister Jakob Forssmed anfört i frågesvar 2023 är det viktigt för såväl konsumenter som näringsidkare att regelverk är ändamålsenliga för att tillämpas på alla potentiella handelskanaler och att de inte är orimligt betungande.

Utskottet noterar att Läkemedelsverket har beslutat om nya föreskrifter om distanshandel vid öppenvårdsapotek och om handel med vissa receptfria läkemedel på andra försäljningsställen än öppenvårdsapotek. I de nya föreskrifterna finns krav på att den som bedriver distanshandel måste säkerställa att försändelsen når rätt mottagare och att försändelsen inte får lämnas lätt gripbar. De nya föreskrifterna träder i kraft den 1 november 2025.

Vidare har Folkhälsomyndigheten tagit fram en vägledning om ålderskontroll vid försäljning av tobaksvaror och vissa nikotinprodukter via automater, obemannade butiker samt internet.

Utskottet anser inte att det finns skäl att föreslå något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet. Motionsyrkandet bör avslås.

Ur avsnittet "Leveranser vid distansavtal" i betänkandet. Läs betänkandet

Som redovisats ovan har regeringen gett Konsumentverket i uppdrag att analysera och redovisa i vilken omfattning problemen med kundtjänster beror på bristande regelefterlevnad från företagens sida och vidta åtgärder för att komma till rätta med problemen. Konsumentverket ska även vid behov lämna förslag på lämpliga åtgärder för att motverka problemen, t.ex. i form av ändringar i befintliga regelverk. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2025.

Utskottet anser att resultatet av det pågående arbetet inte bör föregripas genom någon åtgärd från riksdagens sida. Motionsyrkandena bör därför avslås.

Ur avsnittet "Kontakter med företags kundtjänster" i betänkandet, som även gäller punkt 21. Läs betänkandet

I konsumenttjänstlagen finns bestämmelser om de påföljder som en konsument har när det föreligger ett fel hos en tjänst som utförs av en näringsidkare. Om tjänsten är felaktig utan att det beror på något förhållande på konsumentens sida, får konsumenten hålla inne betalningen. Konsumenten får vidare kräva att felet avhjälps eller göra avdrag på priset eller häva avtalet. Konsumenten får dessutom kräva skadestånd av näringsidkaren.

På Konsumentverkets webbplats finns bl.a. information om vad konsumenter ska tänka på om man ska anlita hantverkare och vilka regler som gäller när konsumenten är missnöjd med hantverkarens arbete.

Utskottet anser att det inte finns skäl att föreslå något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Ur avsnittet "Hantverkstjänster" i betänkandet. Läs betänkandet

Det finns i dag många olika marknadsföringskanaler som riktar sig till barn. Barn är genom sin bristande erfarenhet extra mottagliga för kommersiella budskap, och de har inte samma förmåga som vuxna att kritiskt granska marknadsföringen. Det är därför av största vikt att marknadsföringen till barn präglas av återhållsamhet och hänsynstagande. Det krävs också ett regelverk som ger tillräckligt stöd för att skydda barn mot oönskad marknadsföring.

Utskottet konstaterar att direktivet om otillbörliga affärsmetoder har genomförts i svensk rätt genom 2008 års marknadsföringslag. Som redovisats ovan ger direktivet allmänt sett barn och andra utsatta grupper ett i viss mån starkare skydd mot otillbörliga marknadsföringsåtgärder, även om direktivet inte innehåller ett totalförbud mot reklam riktad till barn. Så är t.ex. direkta köpuppmaningar riktade till barn en under alla omständigheter otillbörlig affärsmetod. Om marknadsföring riktas till barn ska dessutom bedömningen av om åtgärden är otillbörlig ske utifrån en person som är representativ för den krets som åtgärden riktas mot.

Utskottet noterar vidare att en näringsidkare enligt marknadsföringslagen kan förbjudas att fortsätta med otillbörlig marknadsföring. Konsumentombudsmannen har även möjlighet att i vissa fall direkt förbjuda en näringsidkare att fortsätta med en viss marknadsföringsåtgärd.

Som redovisats ovan gäller marknadsföringslagens regler generellt oavsett vilken produkt som marknadsförs och oavsett vilket medium som används. Det innebär bl.a. att även marknadsföring på internet eller i en app måste följa lagen. En näringsidkare som på internet bryter mot den konsumentskyddande lagstiftningen (t.ex. genom otillbörlig marknadsföring) kan föreläggas att ta in ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen.

Vidare kan en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot marknadsföringslagen också påföras en marknadsstörningsavgift. När avgiftens storlek bestäms kan det bl.a. beaktas vilket slags marknadsföring det är fråga om och vilken målgruppen är, t.ex. barn.

EU:s förordning om digitala tjänster innehåller regler för skydd av minderåriga online. Bland annat är leverantörer av onlineplattformar som är tillgängliga för minderåriga skyldiga att införa lämpliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att deras tjänst har en hög nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga.

Utskottet vill även nämna att Konsumentverket på sin webbplats lämnar information till företag om vilka regler som gäller vid marknadsföring som riktar sig till barn.

Utskottet noterar avslutningsvis att sedan den 1 december 2020 omfattas även en leverantör av en videodelningsplattform av radio- och tv-lagens regler om förbud mot reklam riktad till barn. Dessutom har ICC ställt upp särskilda regler när det gäller reklam som riktar sig till barn och ungdomar.

Mot denna bakgrund finns det enligt utskottet inte behov av något tillkännagivande till regeringen, och motionsyrkandena bör därför avslås.

Ur avsnittet "Reklam riktad till barn" i betänkandet, som även gäller punkterna 3, 14 och 19. Läs betänkandet

I prisinformationslagen finns bestämmelser om hur prisinformation ska lämnas. Informationen ska lämnas skriftligen om konsumenten inte kan få informationen på något annat likvärdigt sätt. Vidare har Konsumentverket meddelat föreskrifter om prisinformation. När det gäller varor i butik anges i föreskrifterna bl.a. att prisinformationen ska lämnas på varan eller dess förpackning eller på en hyllkantsetikett, skylt eller på annat likvärdigt sätt i produktens omedelbara närhet. Uppgifter om pris och jämförpris ska anges i omedelbar närhet till varandra med en stil och storlek som är lätt att läsa. När det gäller en mobiltelefon med tillhörande abonnemang anges i föreskrifterna att priset är den minsta totala kostnaden. Den minsta totala kostnaden omfattar samtliga obligatoriska kostnader såsom engångskostnaden vid köp av mobiltelefon och tecknande av abonnemang samt den fasta periodiska kostnaden under bindningstiden.

Den 1 september 2022 infördes en särskild bestämmelse om information vid prissänkningar i prisinformationslagen. Riksdagen har riktat ett tillkännagivande till regeringen om att det behöver tydliggöras hur det nya informationskravet ska tillämpas och att bestämmelsen behöver följas upp. På uppdrag av regeringen har Konsumentverket i en rapport redovisat vilka konsekvenser den nya bestämmelsen har fått för konsumentmarknaderna. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Det kan även nämnas att Konsumentverket nyligen har gjort ett nytt ställningstagande när det gäller information om prissänkningar.

Mot denna bakgrund ser utskottet inte behov av något nytt tillkännagivande till regeringen når det gäller frågor om prisinformation. Motionsyrkandena bör därför avslås.

Ur avsnittet "Prisinformation" i betänkandet. Läs betänkandet

Inledningsvis vill utskottet peka på att konsumenträttsliga regler i stor utsträckning är harmoniserade inom EU.

När det gäller önskemålet i motion 2024/25:2957 (C) yrkande 3 om en bredare översyn av de konsumenträttsliga regelverken kan utskottet konstatera att riksdagen under 2022 beslutade om flera lagändringar som syftar till ett mer moderniserat och starkare konsumentskydd. Lagändringarna som genomför EU:s varudirektiv och EU:s digitaldirektiv trädde i kraft den 1 maj 2022, och lagändringarna som genomför EU:s s.k. ändringsdirektiv (för ett moderniserat konsumentskydd) trädde i kraft den 1 september 2022. Sammanfattningsvis innebär detta att en helt ny konsumentköplag trädde ikraft i maj 2022 och att det i september 2022 infördes ändringar i bl.a. marknadsföringslagen, prisinformationslagen och distansavtalslagen för att modernisera och anpassa regelverket till den ökade digitaliseringen.

Vidare kan bl.a. nämnas att ett nytt direktiv om konsumentkrediter antogs i oktober 2023. Ett utredningsbetänkande med förslag om hur direktivet ska genomföras i svensk rätt bereds för närvarande inom Regeringskansliet. En särskild utredare har ett pågående uppdrag att föreslå hur EU-direktiven om gemensamma regler för att främja reparation av varor och om mer konsumentmakt i den gröna omställningen ska genomföras i svensk rätt.

Inom EU förs förhandlingar om flera förslag på det konsumenträttsliga området. Förslagen gäller bl.a. ett direktiv om gröna påståenden och ett direktiv om ändringar i direktivet om paketresor och sammanlänkade rese-arrangemang.

Enligt utskottet bör utfallet av de två lagstiftningspaket som riksdagen nyligen antagit på det konsumenträttsliga området avvaktas innan man överväger en ny bred översyn av det konsumenträttsliga regelverket. Innehållet och tidpunkten för en eventuell översyn måste givetvis också förhålla sig till det arbete som pågår inom EU på konsumentområdet. Dessutom utgår utskottet fortfarande från att regeringen, när den tar fram ny lagstiftning på konsumentområdet, eftersträvar förenkling och överskådlighet i den utsträckning som EU-rätten medger, samt att regeringen inom ramen för EU-förhandlingar verkar för tydliga och enkla regler om information som inte är onödigt betungande för företagen och lätta att ta till sig för konsumenterna.

När det sedan gäller yrkande 13 i motion 2024/25:3074 (S) om mer kännbara påföljder för näringsidkare som bryter mot konsumenträttsliga regler har genom lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 2020 bl.a. Konsumentombudsmannen fått stärkta tillsynsbefogenheter, däribland en rätt att köpa produkter under dold identitet (testköp). Dessutom ska en näringsidkare som genom sitt agerande på internet bryter mot den konsumentskyddande lagstiftningen, t.ex. genom otillbörlig marknadsföring, kunna föreläggas att ta in ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen. Från och med den 1 september 2022 har möjligheten att besluta om marknadsstörningsavgift utvidgats till att gälla vid överträdelser av marknadsföringslagens bestämmelser generellt. Samtidigt infördes en möjlighet att utdöma en marknadsstörningsavgift vid överträdelser av bestämmelserna i distansavtalslagen om näringsidkares informationsskyldighet och vid överträdelser av prisinformationslagen samt en sanktionsavgift vid överträdelser av avtalsvillkorslagen.

När det slutligen gäller motion 2024/25:1384 (SD) yrkande 21 om att anpassa svensk lagstiftning inom konsumenträtten till utnyttjandet av AI, antog Europaparlamentet och rådet i juni 2024 förordningen om harmoniserade regler för artificiell intelligens (AI-förordningen). Syftet med AI-förordningen är att förbättra den inre marknadens funktion genom att fastställa en enhetlig rättslig ram för bl.a. utveckling, utsläppande på marknaden och användning av system för artificiell intelligens (AI-system). Förordningen ska säkerställa att AI-system på EU:s inre marknad är säkra, respekterar mänskliga rättigheter och underlättar för innovation och investering inom AI. Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att se över behovet av nationella anpassningar till följd av AI-förordningen. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2025.

Mot denna bakgrund ser utskottet inte skäl för något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena. De bör därför avslås.

Ur avsnittet "Översyn av konsumentlagstiftningen" i betänkandet. Läs betänkandet

Det finns i dag många olika marknadsföringskanaler som riktar sig till barn. Barn är genom sin bristande erfarenhet extra mottagliga för kommersiella budskap, och de har inte samma förmåga som vuxna att kritiskt granska marknadsföringen. Det är därför av största vikt att marknadsföringen till barn präglas av återhållsamhet och hänsynstagande. Det krävs också ett regelverk som ger tillräckligt stöd för att skydda barn mot oönskad marknadsföring.

Utskottet konstaterar att direktivet om otillbörliga affärsmetoder har genomförts i svensk rätt genom 2008 års marknadsföringslag. Som redovisats ovan ger direktivet allmänt sett barn och andra utsatta grupper ett i viss mån starkare skydd mot otillbörliga marknadsföringsåtgärder, även om direktivet inte innehåller ett totalförbud mot reklam riktad till barn. Så är t.ex. direkta köpuppmaningar riktade till barn en under alla omständigheter otillbörlig affärsmetod. Om marknadsföring riktas till barn ska dessutom bedömningen av om åtgärden är otillbörlig ske utifrån en person som är representativ för den krets som åtgärden riktas mot.

Utskottet noterar vidare att en näringsidkare enligt marknadsföringslagen kan förbjudas att fortsätta med otillbörlig marknadsföring. Konsumentombudsmannen har även möjlighet att i vissa fall direkt förbjuda en näringsidkare att fortsätta med en viss marknadsföringsåtgärd.

Som redovisats ovan gäller marknadsföringslagens regler generellt oavsett vilken produkt som marknadsförs och oavsett vilket medium som används. Det innebär bl.a. att även marknadsföring på internet eller i en app måste följa lagen. En näringsidkare som på internet bryter mot den konsumentskyddande lagstiftningen (t.ex. genom otillbörlig marknadsföring) kan föreläggas att ta in ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen.

Vidare kan en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot marknadsföringslagen också påföras en marknadsstörningsavgift. När avgiftens storlek bestäms kan det bl.a. beaktas vilket slags marknadsföring det är fråga om och vilken målgruppen är, t.ex. barn.

EU:s förordning om digitala tjänster innehåller regler för skydd av minderåriga online. Bland annat är leverantörer av onlineplattformar som är tillgängliga för minderåriga skyldiga att införa lämpliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att deras tjänst har en hög nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga.

Utskottet vill även nämna att Konsumentverket på sin webbplats lämnar information till företag om vilka regler som gäller vid marknadsföring som riktar sig till barn.

Utskottet noterar avslutningsvis att sedan den 1 december 2020 omfattas även en leverantör av en videodelningsplattform av radio- och tv-lagens regler om förbud mot reklam riktad till barn. Dessutom har ICC ställt upp särskilda regler när det gäller reklam som riktar sig till barn och ungdomar.

Mot denna bakgrund finns det enligt utskottet inte behov av något tillkännagivande till regeringen, och motionsyrkandena bör därför avslås.

Ur avsnittet "Reklam riktad till barn" i betänkandet, som även gäller punkterna 3, 11 och 19. Läs betänkandet

Som redovisats ovan har det genom ändringsdirektivet införts ett förbud mot att vidaresälja biljetter till kultur- och idrottsevenemang till konsumenter om näringsidkaren har förvärvat biljetterna genom användning av automatiserade medel för att kringgå eventuella begränsningar av antalet biljetter som en person kan köpa eller andra regler som är tillämpliga på biljettköp.

Statsrådet Erik Slottner har som svar på en skriftlig fråga om huruvida han avser att ta något initiativ till lagstiftning om försäljning av biljetter i andra hand uppgett att det fortfarande är för tidigt att avgöra hur väl förbudet och frivilliga åtgärder från branschen fungerat för att möta de problem konsumenter upplever på marknaden för evenemangsbiljetter. Regeringen har därför i dagsläget inga planer på att vidta några ytterligare åtgärder men kommer att följa frågan.

Utskottet vill även peka på att Allmänna reklamationsnämnden i ett beslut från december 2022 kommit fram till att undantaget från ångerrätten för avtal om kulturevenemang och fritidsaktiviteter i 2 kap. 11 § 12 distansavtalslagen inte gäller köp av biljetter i andra hand, dvs. då biljetterna köpts av en näringsidkare som i sin tur har förvärvat biljetterna av arrangören eller av någon annan.

Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd med anledning av motionsyrkandena. Motionsyrkandena bör avslås.

Ur avsnittet "Vidareförsäljning av evenemangsbiljetter m.m." i betänkandet. Läs betänkandet

Som redovisats ovan innehåller webbplatsen Efterlevandeguiden.se samlad information från Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket om vad efterlevande behöver tänka på när en anhörig dör. Även på Skatteverkets webbplats finns information till anhöriga som har mist en närstående. På webbplatsen finns också en blankett som kan användas då man ska upprätta en bouppteckning som ska skickas till myndigheten för registrering i pappersform. Skatteverket har för avsikt att digitalisera bouppteckningsverksamheten och har lämnat in en promemoria till regeringen som bl.a. handlar om en ny e-tjänst för privatpersoner. Promemorian bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Information till efterlevande lämnas också på Pensionsmyndighetens och Försäkringskassans webbplatser.

Vidare förklarade socialminister Jakob Forssmed i oktober 2024 som svar på två skriftliga frågor om bl.a. åtgärder för att öka tillsynen och regleringen av begravnings- och bouppteckningsbranschen att han kommer att fortsätta följa frågan noggrant och om det behövs är han beredd att överväga initiativ.

Utskottet anser inte att det finns skäl att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet. Motionsyrkandet bör avslås.

Ur avsnittet "Information till efterlevande" i betänkandet. Läs betänkandet

Det finns i dag många olika marknadsföringskanaler som riktar sig till barn. Barn är genom sin bristande erfarenhet extra mottagliga för kommersiella budskap, och de har inte samma förmåga som vuxna att kritiskt granska marknadsföringen. Det är därför av största vikt att marknadsföringen till barn präglas av återhållsamhet och hänsynstagande. Det krävs också ett regelverk som ger tillräckligt stöd för att skydda barn mot oönskad marknadsföring.

Utskottet konstaterar att direktivet om otillbörliga affärsmetoder har genomförts i svensk rätt genom 2008 års marknadsföringslag. Som redovisats ovan ger direktivet allmänt sett barn och andra utsatta grupper ett i viss mån starkare skydd mot otillbörliga marknadsföringsåtgärder, även om direktivet inte innehåller ett totalförbud mot reklam riktad till barn. Så är t.ex. direkta köpuppmaningar riktade till barn en under alla omständigheter otillbörlig affärsmetod. Om marknadsföring riktas till barn ska dessutom bedömningen av om åtgärden är otillbörlig ske utifrån en person som är representativ för den krets som åtgärden riktas mot.

Utskottet noterar vidare att en näringsidkare enligt marknadsföringslagen kan förbjudas att fortsätta med otillbörlig marknadsföring. Konsumentombudsmannen har även möjlighet att i vissa fall direkt förbjuda en näringsidkare att fortsätta med en viss marknadsföringsåtgärd.

Som redovisats ovan gäller marknadsföringslagens regler generellt oavsett vilken produkt som marknadsförs och oavsett vilket medium som används. Det innebär bl.a. att även marknadsföring på internet eller i en app måste följa lagen. En näringsidkare som på internet bryter mot den konsumentskyddande lagstiftningen (t.ex. genom otillbörlig marknadsföring) kan föreläggas att ta in ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen.

Vidare kan en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot marknadsföringslagen också påföras en marknadsstörningsavgift. När avgiftens storlek bestäms kan det bl.a. beaktas vilket slags marknadsföring det är fråga om och vilken målgruppen är, t.ex. barn.

EU:s förordning om digitala tjänster innehåller regler för skydd av minderåriga online. Bland annat är leverantörer av onlineplattformar som är tillgängliga för minderåriga skyldiga att införa lämpliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att deras tjänst har en hög nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga.

Utskottet vill även nämna att Konsumentverket på sin webbplats lämnar information till företag om vilka regler som gäller vid marknadsföring som riktar sig till barn.

Utskottet noterar avslutningsvis att sedan den 1 december 2020 omfattas även en leverantör av en videodelningsplattform av radio- och tv-lagens regler om förbud mot reklam riktad till barn. Dessutom har ICC ställt upp särskilda regler när det gäller reklam som riktar sig till barn och ungdomar.

Mot denna bakgrund finns det enligt utskottet inte behov av något tillkännagivande till regeringen, och motionsyrkandena bör därför avslås.

Ur avsnittet "Reklam riktad till barn" i betänkandet, som även gäller punkterna 3, 11 och 14. Läs betänkandet

De snabbt förändrade konsumentmarknaderna och en komplex ekonomisk omvärld ställer allt högre krav på konsumenternas kunskaper. Att konsumenter har tillgång till stöd och rådgivning om t.ex. krångliga avtal kan minska risken för överskuldsättning. Särskilt för sårbara konsumenter, som har svårt att göra egna avvägda val eller som saknar internet, är det viktigt med ett konkret och

personligt stöd. Ett välfungerande konsumentupplysningsarbete är därför av stor betydelse såväl för samhället och samhällsekonomin i stort som för enskilda individer.

Den kommunala konsumentvägledningen är enligt utskottet mycket viktig

som ett komplement till Konsumentverkets upplysningstjänst för konsumenter. Till att börja med har de kommunala konsumentvägledarna kännedom om lokala förhållanden. Dessutom kan sårbara konsumenter genom denna vägledning erbjudas ett mer direkt och personligt stöd. Det är därför oroande att antalet kommuner som erbjuder konsumentvägledning fortsätter att minska.

Som redovisats ovan uppmanade riksdagen i tillkännagivanden 2021 och 2022 regeringen att se över hur den kommunala konsumentvägledningen kan stärkas och utvecklas. Regeringen gav därefter Konsumentverket ett uppdrag med denna inriktning. Konsumentverket redovisade uppdraget i februari i år i rapporten Konsumentstöd med utmaningar. I rapporten konstaterar Konsumentverket att myndighetens stöd till den kommunala konsumentvägledningen är ändamålsenligt och bra. Konsumentverket konstaterar även att för att fler konsumenter ska få tillgång till ett lokalt stöd för att ta tillvara sina rättigheter förutsätts att kommunerna avsätter resurser till det. Enligt Konsumentverket är det angeläget att regeringen överväger och tar ställning till hur ett framtida oberoende konsumentstöd bör utformas. Statsrådet Erik Slottner besvarade nyligen en skriftlig fråga om stöd till konsumenter och förklarade då att rapporten bidrar till en fylligare bild av de utmaningar som finns och nu kommer att analyseras vidare inom Regeringskansliet.

När det gäller Konsumentverkets stöd till de kommunala konsumentvägledarna noterar utskottet att på Konsumentverkets webbplats Portalen kan personer som är verksamma inom kommunernas konsumentverksamhet ta del av nyheter och vägledande dokument inom konsumentområdet. Genom Portalen finns även möjlighet att dela information med kollegor i andra kommuner och ta del av Konsumentverkets kostnadsfria utbildningar. Via Portalen nås också funktionen Fråga experten där tjänstemän inom kommunernas konsumentverksamhet kan ställa frågor till experter hos Konsumentverket och Kronofogden.

Utskottet noterar vidare att det på Konsumentverkets webbplats bl.a. finns information till konsumenter om olika privatekonomiska frågor som t.ex. lån. Vidare har Konsumentverket tagit fram informationsmaterial om privatekonomi som riktar sig till olika konsumentgrupper. Flera myndigheter samarbetar även när det gäller att lämna information till konsumenter om privatekonomiska frågor.

Mot bakgrund av det anförda ser utskottet nu inte behov av något nytt tillkännagivande från riksdagen när det gäller konsumentvägledning. Samtliga motionsyrkanden bör därför avslås.

Ur avsnittet "Konsumentvägledning" i betänkandet. Läs betänkandet

Som redovisats ovan har regeringen gett Konsumentverket i uppdrag att analysera och redovisa i vilken omfattning problemen med kundtjänster beror på bristande regelefterlevnad från företagens sida och vidta åtgärder för att komma till rätta med problemen. Konsumentverket ska även vid behov lämna förslag på lämpliga åtgärder för att motverka problemen, t.ex. i form av ändringar i befintliga regelverk. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2025.

Utskottet anser att resultatet av det pågående arbetet inte bör föregripas genom någon åtgärd från riksdagens sida. Motionsyrkandena bör därför avslås.

Ur avsnittet "Kontakter med företags kundtjänster" i betänkandet, som även gäller punkt 9. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att den som sänder en bluffaktura normalt gör sig skyldig till brott. Sedan 2017 finns en särskild straffbestämmelse i brottsbalken om grovt fordringsbedrägeri som tar sikte på systematiska bedrägerier med bluffakturor. Bluffakturor är också förbjudna enligt marknadsrättsliga regler, och det finns marknadsrättsliga sanktioner att ta till mot den som skickar falska fakturor. I avtalslagen finns bestämmelser om vad som krävs för att ett avtal ska anses ha ingåtts. Den gällande lagstiftningen tar alltså tydligt avstånd från den här typen av verksamhet.

Likväl förekommer det bedrägerier med bluffakturor, vilket drabbar både privatpersoner och företag. För småföretagare och privatpersoner med begränsade ekonomiska och juridiska resurser kan konsekvenserna bli särskilt allvarliga. Det behöver därför bedrivas ett brett arbete för att motverka bluffakturor. Det är också viktigt att de som drabbas av bluffakturor kan få tillräcklig vägledning och stöd.

Utskottet noterar att det från branschens sida sedan flera år pågår ett informationsarbete, och på Svensk Handels webbplats finns det en varningslista över företag som bedriver verksamhet med bluffakturor eller liknande.

Många bransch- och intresseorganisationer informerar om hur man ska gå tillväga om man får en bluffaktura och hur man kan skydda sig mot olika former av bedrägerier. Råd och stöd lämnas också till enskilda medlemmar som har drabbats. Information om hur en bluffaktura kan bestridas finns bl.a. på polisens och Kronofogdemyndighetens webbplatser. Även Konsumentverket lämnar sådan information. Konsumentverket har dessutom en varningslista med information och vägledning om aktuella och angelägna konsumentproblem.

Utredningen om åtgärder mot fakturabedrägerier har kartlagt omfattningen och karaktären av problemen med bluffakturor och övervägt behovet av ändringar i lagstiftningen. Enligt utredningen ger ofta de regler som redan finns ett tillräckligt skydd mot fakturabedrägerier, men på flera rättsområden tillämpas inte reglerna som det är tänkt. Utredningen anser därför att det finns behov av ytterligare informationsinsatser riktade till både konsumenter och företag. Enligt utredningen bör samhället tillhandahålla sådan information.

Utredningsbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Som redovisats ovan förklarade justitieminister Gunnar Strömmer i oktober 2024 som svar på en skriftlig fråga om åtgärder mot bluffakturor att regeringen kommer att fortsatt följa denna fråga noga.

Mot denna bakgrund finns det inte behov av något initiativ från riksdagen med anledning av motion 2024/25:1384 (SD) yrkande 14 och motion 2024/25:1470 (SD) yrkandena 5 och 6. Motionsyrkandena bör avslås.

Konsumentverket är en förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor, och myndigheten har ansvar bl.a. för att stärka konsumenternas ställning på marknaden genom kontakter med privata aktörer. I det arbetet ska myndigheten bl.a. tillhandahålla information om de konsumentskyddande regler som ligger inom myndighetens ansvarsområde (se 1 § förordningen [2009:607] med instruktion för Konsumentverket). Utskottet är inte berett att ställa sig bakom förslaget i motion 2024/25:553 (V) yrkande 9 om ett uppdrag till Konsumentverket att utveckla stöd och information till företagare om vilket skydd man har som företagare. Även detta motionsyrkande bör därför avslås.

Ur avsnittet "Bluffakturor" i betänkandet, som även gäller punkt 6. Läs betänkandet