Tryggare hem för barn

Liksom regeringen framhåller i propositionen anser utskottet att de domare som handlägger mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge behöver ha tillräcklig kunskap och ges möjlighet till kontinuerliga kompetenshöjande insatser på området. Mot bakgrund av det som regeringen anför om de redan befintliga möjligheterna till sådan utbildning och det arbete och den utveckling som pågår hos Domstolsverket, finns det dock inte skäl att ta initiativ till någon ytterligare åtgärd i frågan. Utskottet avstyrker därför samtliga motionsyrkanden.

När det gäller regeringens redovisning av riksdagens tillkännagivanden görs olika bedömningar inom utskottet. Dessa bedömningar framgår av särskilda yttranden.

Reservationer

1.

Möjlighet för sakkunnig att träffa barnet, punkt 2 (MP)

av Katarina Luhr (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2024/25:1755 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 2.

Ställningstagande

Det är positivt att regeringen omarbetat utredningens förslag på så sätt att det nu införs en särskild bestämmelse om att domstolar i vissa svårbedömda fall ska begära ett sakkunnigutlåtande från en legitimerad psykolog. Avsikten med förslaget är att ett sakkunnigutlåtande ska begäras när den övriga utredningen inte är tillräcklig och att psykologen ska bidra med sin expertis för att ge domstolen en nödvändig komplettering av beslutsunderlaget. Jag anser att regeringen bör överväga att införa en möjlighet för psykologen att även själv träffa barnet eftersom det är rimligt att anta att ett sådant möte skulle gynna bedömningen, och därmed barnet. Detta borde vara skäl nog för att tydligare reglera den möjligheten. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

2.

Kompetensen hos domare, punkt 3 (V)

av Malcolm Momodou Jallow (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2024/25:268 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 5 och

bifaller delvis motionerna

2024/25:1389 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 20,

2024/25:1755 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 1 och

2024/25:2618 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkande 21.

Ställningstagande

Bristande kompetens hos domstolar och socialtjänst i frågor som rör barns utveckling kan få förödande konsekvenser för de barn som är föremål för föräldrarnas tvist om vårdnad, boende eller umgänge. Jag anser att det behövs en särskild barnkompetens för de domare som ska döma i familjerättsliga mål och det är min bestämda uppfattning att ett krav på särskild barnkompetens hos domare skulle leda till mer lika tolkningar av principen om barnets bästa.

För närvarande är det upp till varje domstol att överväga specialisering av domare i syfte att förbättra kompetensen i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Domstolsverket arbetar förvisso kontinuerligt med att utbilda domare i frågor som rör barn, men utvecklingen på området går för långsamt, vilket drabbar enskilda barn.

För ett antal år sedan infördes särskilda krav på domare som dömer i ungdomsmål. Enligt min mening är det även motiverat att de domare som dömer i familjerättsliga mål ska ha kompetens i fråga om bl.a. barns utveckling och om barns reaktioner på våld och övergrepp som utövats av den ena föräldern mot barnet eller den andra föräldern. Detta borde vara ett minimikrav för att få döma i mål om vårdnad, boende och umgänge eftersom dessa tvister ofta är mycket komplexa. Barnombudsmannen skriver i sitt remissvar på Se barnet! (SOU 2017:6) att Domstolsakademins utbildningar är frivilliga för domare att delta i. Det är således möjligt för domare att handlägga dessa ärenden utan någon specialkompetens inom området. Som utredningen genomgående beskriver i sitt betänkande är dessa ärenden komplexa och avvägningar ska göras mellan flera olika intressen där barnets bästa ska väga mycket tungt. För att kunna bedöma dessa ärenden på bästa sätt krävs att domarna har god kompetens i fråga om barns behov och utveckling, om barns sätt att uttrycka sig, om barns rättigheter och inte minst om bedömning och prövning av barnets bästa.

Precis som Barnrättighetsutredningen (SOU 2016:19) konstaterade anser Barnombudsmannen att det finns stora brister bland beslutsfattare på alla nivåer, inklusive bland domare, i fråga om hur en bedömning och prövning av barnets bästa ska göras. Detta har Sverige fått kritik för från FN:s barnrättskommitté. Barnombudsmannen anser därför att det bör vara obligatoriskt under domarutbildningen att genomgå utbildning i hur barnets bästa bedöms och prövas och om barns rättigheter, om hur barn berättar om traumatiska händelser och om barns utveckling. Jag instämmer i detta.

Regeringen bör därför återkomma med förslag till lagändringar som innebär att de domare som ska döma i mål om vårdnad, boende och umgänge ska ha förvärvat en särskild barnkompetens. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Regeringen har i propositionen redovisat ett antal tillkännagivanden som slutbehandlade eller tillgodosedda. Det som riksdagen tidigare ställt sig bakom handlar bland annat om barnkompetens och särskild utbildning för domare och andra yrkesverksamma involverade i rättsprocesser rörande barn. Då lagstiftning rörande detta inte finns på plats anser jag inte heller att dessa tillkännagivanden är tillgodosedda.

3.

Kompetensen hos domare, punkt 3 (MP)

av Katarina Luhr (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2024/25:1755 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 1 och

2024/25:2618 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkande 21 och

Ur avsnittet "Kompetensen hos domare" i betänkandet, som även gäller punkt 3. Läs betänkandet

Utskottet har tidigare i betänkandet välkomnat regeringens förslag om att det i svårbedömda fall bör finnas en skyldighet för domstolen att begära ett sakkunnigutlåtande från en legitimerad psykolog, om det behövs för att bedöma risken för att ett barn far illa.

I propositionen anför regeringen att psykologen själv får bestämma hur arbetet med sakkunnigutlåtandet ska utföras, inklusive frågan om det behövs ett möte med barnet. Mot bakgrund av detta anser utskottet att det inte finns skäl att ta initiativ till att reglera den möjligheten i lag. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Ur avsnittet "Möjlighet för sakkunnig att träffa barnet" i betänkandet. Läs betänkandet