Kontaktförbud – ett utökat skydd för utsatta personer

Regeringens lagförslag

Kontaktförbud är en viktig skyddsåtgärd för främst kvinnor och barn som är utsatta för våld eller andra kränkningar i nära relationer. Riksdagen har också, på utskottets förslag, riktat flera tillkännagivanden till regeringen om kontaktförbudslagstiftningen. Utskottet välkomnar därför att regeringen nu har återkommit med en proposition som syftar till att fler kontaktförbud ska kunna meddelas, stärka den brottspreventiva funktionen och åstadkomma ett reellt skydd för de utsatta.

Det har inte väckts någon motion som går emot att de nu aktuella lagförslagen antas. Utskottet anser därför att riksdagen bör anta regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen.

Vidare bedömer utskottet att motion 2024/25:1167 (KD) får anses vara tillgodosedd genom lagförslagen, och den bör därför avslås.

Slutligen har utskottet inte några invändningar mot hur regeringen har redovisat riksdagens tillkännagivanden i propositionen.

Utskottet övergår nu till att behandla motionsyrkanden som innehåller förslag om tillkännagivanden till regeringen i frågor som ansluter till lagförslagen.

Riskbedömningen

När det gäller motion 2024/25:3379 (MP) yrkande 3, om de faktorer som ska vägas in i riskbedömningen inför ett kontaktförbud, vill utskottet anföra följande. Enligt de nya reglerna om riskbedömningen ska det, utöver bl.a. tidigare brottslighet eller allvarliga trakasserier, särskilt beaktas om andra omständigheter som hänför sig till den som förbudet avses gälla mot innebär en ökad risk för sådant beteende som kan läggas till grund för ett kontaktförbud.

Lagtexten preciserar inte vilka personliga faktorer det handlar om, men i propositionen förtydligas att en sådan omständighet kan vara att den som förbudet avses gälla mot har uttalat sig eller uppträtt på ett sådant sätt att risken för brott eller allvarliga trakasserier får anses öka. Det kan t.ex. vara fråga om ett beteende som personen anser är rättfärdigat, men som objektivt sett indikerar att han eller hon har en bristande insikt i vad som i det enskilda fallet kan anses vara ett acceptabelt handlande. Det kan enligt propositionen också handla om uttalanden som tyder på att den som förbudet avses gälla mot vill kontrollera eller har svårt att släppa taget om skyddspersonen. Vidare kan det vid psykisk sjukdom eller missbruk hos den som förbudet avses gälla mot i vissa fall finnas en ökad risk för att denne kan komma att utsätta skyddspersonen för exempelvis brott eller allvarliga trakasserier. Det avgörande i sådana fall är, framhålls det, inte den psykiska sjukdomen eller missbruket i sig, utan vilka symtom eller beteendemönster som talar för att det finns en sådan risk.

I propositionen påpekas också att det redan i dag är nödvändigt att göra riskbedömningen med beaktande av alla relevanta omständigheter. Den nu aktuella förändringen innebär att vissa av dessa omständigheter ska tillmätas större vikt än tidigare.

Därmed anser utskottet att det inte finns behov av någon åtgärd med anledning av det som anförs i det aktuella motionsyrkandet om en heltäckande riskbedömning. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Presumtionsregeln

När det gäller motion 2024/25:3377 (C) yrkande 1, om den nya presumtionsregelns räckvidd, konstaterar utskottet att regeringen har ansett att presumtionsregeln inte bör vara tillämplig i fråga om kontaktförbud avseende gemensam bostad. Regeringen har motiverat sin bedömning med att ett sådant kontaktförbud är en mycket ingripande åtgärd och att beslutet därför bör föregås av en mer ingående prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. Till detta kommer enligt regeringen att syftet med ett kontaktförbud avseende gemensam bostad framför allt är att ge skyddspersonen rådrum att vidta åtgärder för att möjliggöra en separation från den andra parten. Av relevans är då det faktum att presumtionen för kontaktförbud enligt den nya regleringen kommer att gälla när en person har lagförts för vissa typer av brott. Vid den tidpunkten har skyddspersonen i de flesta fall haft tid på sig att exempelvis ansöka om kvarsittanderätt. Regeringens nu redovisade bedömning överensstämmer med den bedömning som utredningen gjorde i frågan.

Utskottet är inte berett att ta initiativ till att ändra regleringen för framtiden med anledning av det aktuella motionsyrkandet, som därför avstyrks.

Översyn av kontaktförbudssystemet

När det gäller motion 2024/25:3377 (C) yrkande 3, om en översyn av hela kontaktförbudssystemet med utgångspunkten att inrätta ett begränsningsområde kring förövaren som denne inte får lämna, vill utskottet anföra följande. Ett kontaktförbud innebär alltid ett förbud för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med skyddspersonen eller att följa efter den personen. De nya reglerna i detta ärende innebär bl.a. att ett särskilt utvidgat kontaktförbud kan meddelas redan som en förstahandsåtgärd och att utvidgade och särskilt utvidgade kontaktförbud kan omfatta större geografiska områden än i dag. Dessutom utvidgas möjligheten att registrera och ta fram uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning av kontaktförbud.

Enligt de nya reglerna ska det, när storleken på ett förbudsområde för ett särskilt utvidgat kontaktförbud bestäms, särskilt beaktas att behovet av skydd för den som förbudet avses skydda tillgodoses. Enligt propositionen bör förbudsområdet kunna omfatta exempelvis en eller flera stadsdelar, större delar av en kommun, en hel kommun eller ett ännu större område. Det kan också, tilläggs det, vara lämpligt att besluta om flera avgränsade förbudsområden i olika kommuner, t.ex. om skyddspersonens arbetsplats ligger i en annan kommun än bostaden.

Trots att ett särskilt utvidgat kontaktförbud enligt de nya reglerna i vissa fall kan aktualiseras utan att den som förbudet gäller mot har begått något brott har regeringen bedömt att regleringen är proportionerlig och därmed förenlig med de krav som regeringsformen och Europakonventionen ställer upp för inskränkningar i rörelsefriheten. I det sammanhanget har regeringen framhållit att utgångspunkten bör vara att det är den som trakasserar eller på annat sätt utgör ett hot mot en annan person som ska få tåla inskränkningar i sin rörelsefrihet och inte den som trakasseras.

Ur avsnittet "Kontaktförbud – ett utökat skydd för utsatta personer" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8. Läs betänkandet

Regeringens lagförslag

Kontaktförbud är en viktig skyddsåtgärd för främst kvinnor och barn som är utsatta för våld eller andra kränkningar i nära relationer. Riksdagen har också, på utskottets förslag, riktat flera tillkännagivanden till regeringen om kontaktförbudslagstiftningen. Utskottet välkomnar därför att regeringen nu har återkommit med en proposition som syftar till att fler kontaktförbud ska kunna meddelas, stärka den brottspreventiva funktionen och åstadkomma ett reellt skydd för de utsatta.

Det har inte väckts någon motion som går emot att de nu aktuella lagförslagen antas. Utskottet anser därför att riksdagen bör anta regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen.

Vidare bedömer utskottet att motion 2024/25:1167 (KD) får anses vara tillgodosedd genom lagförslagen, och den bör därför avslås.

Slutligen har utskottet inte några invändningar mot hur regeringen har redovisat riksdagens tillkännagivanden i propositionen.

Utskottet övergår nu till att behandla motionsyrkanden som innehåller förslag om tillkännagivanden till regeringen i frågor som ansluter till lagförslagen.

Riskbedömningen

När det gäller motion 2024/25:3379 (MP) yrkande 3, om de faktorer som ska vägas in i riskbedömningen inför ett kontaktförbud, vill utskottet anföra följande. Enligt de nya reglerna om riskbedömningen ska det, utöver bl.a. tidigare brottslighet eller allvarliga trakasserier, särskilt beaktas om andra omständigheter som hänför sig till den som förbudet avses gälla mot innebär en ökad risk för sådant beteende som kan läggas till grund för ett kontaktförbud.

Lagtexten preciserar inte vilka personliga faktorer det handlar om, men i propositionen förtydligas att en sådan omständighet kan vara att den som förbudet avses gälla mot har uttalat sig eller uppträtt på ett sådant sätt att risken för brott eller allvarliga trakasserier får anses öka. Det kan t.ex. vara fråga om ett beteende som personen anser är rättfärdigat, men som objektivt sett indikerar att han eller hon har en bristande insikt i vad som i det enskilda fallet kan anses vara ett acceptabelt handlande. Det kan enligt propositionen också handla om uttalanden som tyder på att den som förbudet avses gälla mot vill kontrollera eller har svårt att släppa taget om skyddspersonen. Vidare kan det vid psykisk sjukdom eller missbruk hos den som förbudet avses gälla mot i vissa fall finnas en ökad risk för att denne kan komma att utsätta skyddspersonen för exempelvis brott eller allvarliga trakasserier. Det avgörande i sådana fall är, framhålls det, inte den psykiska sjukdomen eller missbruket i sig, utan vilka symtom eller beteendemönster som talar för att det finns en sådan risk.

I propositionen påpekas också att det redan i dag är nödvändigt att göra riskbedömningen med beaktande av alla relevanta omständigheter. Den nu aktuella förändringen innebär att vissa av dessa omständigheter ska tillmätas större vikt än tidigare.

Därmed anser utskottet att det inte finns behov av någon åtgärd med anledning av det som anförs i det aktuella motionsyrkandet om en heltäckande riskbedömning. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Presumtionsregeln

När det gäller motion 2024/25:3377 (C) yrkande 1, om den nya presumtionsregelns räckvidd, konstaterar utskottet att regeringen har ansett att presumtionsregeln inte bör vara tillämplig i fråga om kontaktförbud avseende gemensam bostad. Regeringen har motiverat sin bedömning med att ett sådant kontaktförbud är en mycket ingripande åtgärd och att beslutet därför bör föregås av en mer ingående prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. Till detta kommer enligt regeringen att syftet med ett kontaktförbud avseende gemensam bostad framför allt är att ge skyddspersonen rådrum att vidta åtgärder för att möjliggöra en separation från den andra parten. Av relevans är då det faktum att presumtionen för kontaktförbud enligt den nya regleringen kommer att gälla när en person har lagförts för vissa typer av brott. Vid den tidpunkten har skyddspersonen i de flesta fall haft tid på sig att exempelvis ansöka om kvarsittanderätt. Regeringens nu redovisade bedömning överensstämmer med den bedömning som utredningen gjorde i frågan.

Utskottet är inte berett att ta initiativ till att ändra regleringen för framtiden med anledning av det aktuella motionsyrkandet, som därför avstyrks.

Översyn av kontaktförbudssystemet

När det gäller motion 2024/25:3377 (C) yrkande 3, om en översyn av hela kontaktförbudssystemet med utgångspunkten att inrätta ett begränsningsområde kring förövaren som denne inte får lämna, vill utskottet anföra följande. Ett kontaktförbud innebär alltid ett förbud för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med skyddspersonen eller att följa efter den personen. De nya reglerna i detta ärende innebär bl.a. att ett särskilt utvidgat kontaktförbud kan meddelas redan som en förstahandsåtgärd och att utvidgade och särskilt utvidgade kontaktförbud kan omfatta större geografiska områden än i dag. Dessutom utvidgas möjligheten att registrera och ta fram uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning av kontaktförbud.

Enligt de nya reglerna ska det, när storleken på ett förbudsområde för ett särskilt utvidgat kontaktförbud bestäms, särskilt beaktas att behovet av skydd för den som förbudet avses skydda tillgodoses. Enligt propositionen bör förbudsområdet kunna omfatta exempelvis en eller flera stadsdelar, större delar av en kommun, en hel kommun eller ett ännu större område. Det kan också, tilläggs det, vara lämpligt att besluta om flera avgränsade förbudsområden i olika kommuner, t.ex. om skyddspersonens arbetsplats ligger i en annan kommun än bostaden.

Trots att ett särskilt utvidgat kontaktförbud enligt de nya reglerna i vissa fall kan aktualiseras utan att den som förbudet gäller mot har begått något brott har regeringen bedömt att regleringen är proportionerlig och därmed förenlig med de krav som regeringsformen och Europakonventionen ställer upp för inskränkningar i rörelsefriheten. I det sammanhanget har regeringen framhållit att utgångspunkten bör vara att det är den som trakasserar eller på annat sätt utgör ett hot mot en annan person som ska få tåla inskränkningar i sin rörelsefrihet och inte den som trakasseras.

Ur avsnittet "Kontaktförbud – ett utökat skydd för utsatta personer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 4, 5, 6, 7 och 8. Läs betänkandet

Regeringens lagförslag

Kontaktförbud är en viktig skyddsåtgärd för främst kvinnor och barn som är utsatta för våld eller andra kränkningar i nära relationer. Riksdagen har också, på utskottets förslag, riktat flera tillkännagivanden till regeringen om kontaktförbudslagstiftningen. Utskottet välkomnar därför att regeringen nu har återkommit med en proposition som syftar till att fler kontaktförbud ska kunna meddelas, stärka den brottspreventiva funktionen och åstadkomma ett reellt skydd för de utsatta.

Det har inte väckts någon motion som går emot att de nu aktuella lagförslagen antas. Utskottet anser därför att riksdagen bör anta regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen.

Vidare bedömer utskottet att motion 2024/25:1167 (KD) får anses vara tillgodosedd genom lagförslagen, och den bör därför avslås.

Slutligen har utskottet inte några invändningar mot hur regeringen har redovisat riksdagens tillkännagivanden i propositionen.

Utskottet övergår nu till att behandla motionsyrkanden som innehåller förslag om tillkännagivanden till regeringen i frågor som ansluter till lagförslagen.

Riskbedömningen

När det gäller motion 2024/25:3379 (MP) yrkande 3, om de faktorer som ska vägas in i riskbedömningen inför ett kontaktförbud, vill utskottet anföra följande. Enligt de nya reglerna om riskbedömningen ska det, utöver bl.a. tidigare brottslighet eller allvarliga trakasserier, särskilt beaktas om andra omständigheter som hänför sig till den som förbudet avses gälla mot innebär en ökad risk för sådant beteende som kan läggas till grund för ett kontaktförbud.

Lagtexten preciserar inte vilka personliga faktorer det handlar om, men i propositionen förtydligas att en sådan omständighet kan vara att den som förbudet avses gälla mot har uttalat sig eller uppträtt på ett sådant sätt att risken för brott eller allvarliga trakasserier får anses öka. Det kan t.ex. vara fråga om ett beteende som personen anser är rättfärdigat, men som objektivt sett indikerar att han eller hon har en bristande insikt i vad som i det enskilda fallet kan anses vara ett acceptabelt handlande. Det kan enligt propositionen också handla om uttalanden som tyder på att den som förbudet avses gälla mot vill kontrollera eller har svårt att släppa taget om skyddspersonen. Vidare kan det vid psykisk sjukdom eller missbruk hos den som förbudet avses gälla mot i vissa fall finnas en ökad risk för att denne kan komma att utsätta skyddspersonen för exempelvis brott eller allvarliga trakasserier. Det avgörande i sådana fall är, framhålls det, inte den psykiska sjukdomen eller missbruket i sig, utan vilka symtom eller beteendemönster som talar för att det finns en sådan risk.

I propositionen påpekas också att det redan i dag är nödvändigt att göra riskbedömningen med beaktande av alla relevanta omständigheter. Den nu aktuella förändringen innebär att vissa av dessa omständigheter ska tillmätas större vikt än tidigare.

Därmed anser utskottet att det inte finns behov av någon åtgärd med anledning av det som anförs i det aktuella motionsyrkandet om en heltäckande riskbedömning. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Presumtionsregeln

När det gäller motion 2024/25:3377 (C) yrkande 1, om den nya presumtionsregelns räckvidd, konstaterar utskottet att regeringen har ansett att presumtionsregeln inte bör vara tillämplig i fråga om kontaktförbud avseende gemensam bostad. Regeringen har motiverat sin bedömning med att ett sådant kontaktförbud är en mycket ingripande åtgärd och att beslutet därför bör föregås av en mer ingående prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. Till detta kommer enligt regeringen att syftet med ett kontaktförbud avseende gemensam bostad framför allt är att ge skyddspersonen rådrum att vidta åtgärder för att möjliggöra en separation från den andra parten. Av relevans är då det faktum att presumtionen för kontaktförbud enligt den nya regleringen kommer att gälla när en person har lagförts för vissa typer av brott. Vid den tidpunkten har skyddspersonen i de flesta fall haft tid på sig att exempelvis ansöka om kvarsittanderätt. Regeringens nu redovisade bedömning överensstämmer med den bedömning som utredningen gjorde i frågan.

Utskottet är inte berett att ta initiativ till att ändra regleringen för framtiden med anledning av det aktuella motionsyrkandet, som därför avstyrks.

Översyn av kontaktförbudssystemet

När det gäller motion 2024/25:3377 (C) yrkande 3, om en översyn av hela kontaktförbudssystemet med utgångspunkten att inrätta ett begränsningsområde kring förövaren som denne inte får lämna, vill utskottet anföra följande. Ett kontaktförbud innebär alltid ett förbud för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med skyddspersonen eller att följa efter den personen. De nya reglerna i detta ärende innebär bl.a. att ett särskilt utvidgat kontaktförbud kan meddelas redan som en förstahandsåtgärd och att utvidgade och särskilt utvidgade kontaktförbud kan omfatta större geografiska områden än i dag. Dessutom utvidgas möjligheten att registrera och ta fram uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning av kontaktförbud.

Enligt de nya reglerna ska det, när storleken på ett förbudsområde för ett särskilt utvidgat kontaktförbud bestäms, särskilt beaktas att behovet av skydd för den som förbudet avses skydda tillgodoses. Enligt propositionen bör förbudsområdet kunna omfatta exempelvis en eller flera stadsdelar, större delar av en kommun, en hel kommun eller ett ännu större område. Det kan också, tilläggs det, vara lämpligt att besluta om flera avgränsade förbudsområden i olika kommuner, t.ex. om skyddspersonens arbetsplats ligger i en annan kommun än bostaden.

Trots att ett särskilt utvidgat kontaktförbud enligt de nya reglerna i vissa fall kan aktualiseras utan att den som förbudet gäller mot har begått något brott har regeringen bedömt att regleringen är proportionerlig och därmed förenlig med de krav som regeringsformen och Europakonventionen ställer upp för inskränkningar i rörelsefriheten. I det sammanhanget har regeringen framhållit att utgångspunkten bör vara att det är den som trakasserar eller på annat sätt utgör ett hot mot en annan person som ska få tåla inskränkningar i sin rörelsefrihet och inte den som trakasseras.

Ur avsnittet "Kontaktförbud – ett utökat skydd för utsatta personer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 6, 7 och 8. Läs betänkandet

Regeringens lagförslag

Kontaktförbud är en viktig skyddsåtgärd för främst kvinnor och barn som är utsatta för våld eller andra kränkningar i nära relationer. Riksdagen har också, på utskottets förslag, riktat flera tillkännagivanden till regeringen om kontaktförbudslagstiftningen. Utskottet välkomnar därför att regeringen nu har återkommit med en proposition som syftar till att fler kontaktförbud ska kunna meddelas, stärka den brottspreventiva funktionen och åstadkomma ett reellt skydd för de utsatta.

Det har inte väckts någon motion som går emot att de nu aktuella lagförslagen antas. Utskottet anser därför att riksdagen bör anta regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen.

Vidare bedömer utskottet att motion 2024/25:1167 (KD) får anses vara tillgodosedd genom lagförslagen, och den bör därför avslås.

Slutligen har utskottet inte några invändningar mot hur regeringen har redovisat riksdagens tillkännagivanden i propositionen.

Utskottet övergår nu till att behandla motionsyrkanden som innehåller förslag om tillkännagivanden till regeringen i frågor som ansluter till lagförslagen.

Riskbedömningen

När det gäller motion 2024/25:3379 (MP) yrkande 3, om de faktorer som ska vägas in i riskbedömningen inför ett kontaktförbud, vill utskottet anföra följande. Enligt de nya reglerna om riskbedömningen ska det, utöver bl.a. tidigare brottslighet eller allvarliga trakasserier, särskilt beaktas om andra omständigheter som hänför sig till den som förbudet avses gälla mot innebär en ökad risk för sådant beteende som kan läggas till grund för ett kontaktförbud.

Lagtexten preciserar inte vilka personliga faktorer det handlar om, men i propositionen förtydligas att en sådan omständighet kan vara att den som förbudet avses gälla mot har uttalat sig eller uppträtt på ett sådant sätt att risken för brott eller allvarliga trakasserier får anses öka. Det kan t.ex. vara fråga om ett beteende som personen anser är rättfärdigat, men som objektivt sett indikerar att han eller hon har en bristande insikt i vad som i det enskilda fallet kan anses vara ett acceptabelt handlande. Det kan enligt propositionen också handla om uttalanden som tyder på att den som förbudet avses gälla mot vill kontrollera eller har svårt att släppa taget om skyddspersonen. Vidare kan det vid psykisk sjukdom eller missbruk hos den som förbudet avses gälla mot i vissa fall finnas en ökad risk för att denne kan komma att utsätta skyddspersonen för exempelvis brott eller allvarliga trakasserier. Det avgörande i sådana fall är, framhålls det, inte den psykiska sjukdomen eller missbruket i sig, utan vilka symtom eller beteendemönster som talar för att det finns en sådan risk.

I propositionen påpekas också att det redan i dag är nödvändigt att göra riskbedömningen med beaktande av alla relevanta omständigheter. Den nu aktuella förändringen innebär att vissa av dessa omständigheter ska tillmätas större vikt än tidigare.

Därmed anser utskottet att det inte finns behov av någon åtgärd med anledning av det som anförs i det aktuella motionsyrkandet om en heltäckande riskbedömning. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Presumtionsregeln

När det gäller motion 2024/25:3377 (C) yrkande 1, om den nya presumtionsregelns räckvidd, konstaterar utskottet att regeringen har ansett att presumtionsregeln inte bör vara tillämplig i fråga om kontaktförbud avseende gemensam bostad. Regeringen har motiverat sin bedömning med att ett sådant kontaktförbud är en mycket ingripande åtgärd och att beslutet därför bör föregås av en mer ingående prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. Till detta kommer enligt regeringen att syftet med ett kontaktförbud avseende gemensam bostad framför allt är att ge skyddspersonen rådrum att vidta åtgärder för att möjliggöra en separation från den andra parten. Av relevans är då det faktum att presumtionen för kontaktförbud enligt den nya regleringen kommer att gälla när en person har lagförts för vissa typer av brott. Vid den tidpunkten har skyddspersonen i de flesta fall haft tid på sig att exempelvis ansöka om kvarsittanderätt. Regeringens nu redovisade bedömning överensstämmer med den bedömning som utredningen gjorde i frågan.

Utskottet är inte berett att ta initiativ till att ändra regleringen för framtiden med anledning av det aktuella motionsyrkandet, som därför avstyrks.

Översyn av kontaktförbudssystemet

När det gäller motion 2024/25:3377 (C) yrkande 3, om en översyn av hela kontaktförbudssystemet med utgångspunkten att inrätta ett begränsningsområde kring förövaren som denne inte får lämna, vill utskottet anföra följande. Ett kontaktförbud innebär alltid ett förbud för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med skyddspersonen eller att följa efter den personen. De nya reglerna i detta ärende innebär bl.a. att ett särskilt utvidgat kontaktförbud kan meddelas redan som en förstahandsåtgärd och att utvidgade och särskilt utvidgade kontaktförbud kan omfatta större geografiska områden än i dag. Dessutom utvidgas möjligheten att registrera och ta fram uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning av kontaktförbud.

Enligt de nya reglerna ska det, när storleken på ett förbudsområde för ett särskilt utvidgat kontaktförbud bestäms, särskilt beaktas att behovet av skydd för den som förbudet avses skydda tillgodoses. Enligt propositionen bör förbudsområdet kunna omfatta exempelvis en eller flera stadsdelar, större delar av en kommun, en hel kommun eller ett ännu större område. Det kan också, tilläggs det, vara lämpligt att besluta om flera avgränsade förbudsområden i olika kommuner, t.ex. om skyddspersonens arbetsplats ligger i en annan kommun än bostaden.

Trots att ett särskilt utvidgat kontaktförbud enligt de nya reglerna i vissa fall kan aktualiseras utan att den som förbudet gäller mot har begått något brott har regeringen bedömt att regleringen är proportionerlig och därmed förenlig med de krav som regeringsformen och Europakonventionen ställer upp för inskränkningar i rörelsefriheten. I det sammanhanget har regeringen framhållit att utgångspunkten bör vara att det är den som trakasserar eller på annat sätt utgör ett hot mot en annan person som ska få tåla inskränkningar i sin rörelsefrihet och inte den som trakasseras.

Ur avsnittet "Kontaktförbud – ett utökat skydd för utsatta personer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 7 och 8. Läs betänkandet

Regeringens lagförslag

Kontaktförbud är en viktig skyddsåtgärd för främst kvinnor och barn som är utsatta för våld eller andra kränkningar i nära relationer. Riksdagen har också, på utskottets förslag, riktat flera tillkännagivanden till regeringen om kontaktförbudslagstiftningen. Utskottet välkomnar därför att regeringen nu har återkommit med en proposition som syftar till att fler kontaktförbud ska kunna meddelas, stärka den brottspreventiva funktionen och åstadkomma ett reellt skydd för de utsatta.

Det har inte väckts någon motion som går emot att de nu aktuella lagförslagen antas. Utskottet anser därför att riksdagen bör anta regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen.

Vidare bedömer utskottet att motion 2024/25:1167 (KD) får anses vara tillgodosedd genom lagförslagen, och den bör därför avslås.

Slutligen har utskottet inte några invändningar mot hur regeringen har redovisat riksdagens tillkännagivanden i propositionen.

Utskottet övergår nu till att behandla motionsyrkanden som innehåller förslag om tillkännagivanden till regeringen i frågor som ansluter till lagförslagen.

Riskbedömningen

När det gäller motion 2024/25:3379 (MP) yrkande 3, om de faktorer som ska vägas in i riskbedömningen inför ett kontaktförbud, vill utskottet anföra följande. Enligt de nya reglerna om riskbedömningen ska det, utöver bl.a. tidigare brottslighet eller allvarliga trakasserier, särskilt beaktas om andra omständigheter som hänför sig till den som förbudet avses gälla mot innebär en ökad risk för sådant beteende som kan läggas till grund för ett kontaktförbud.

Lagtexten preciserar inte vilka personliga faktorer det handlar om, men i propositionen förtydligas att en sådan omständighet kan vara att den som förbudet avses gälla mot har uttalat sig eller uppträtt på ett sådant sätt att risken för brott eller allvarliga trakasserier får anses öka. Det kan t.ex. vara fråga om ett beteende som personen anser är rättfärdigat, men som objektivt sett indikerar att han eller hon har en bristande insikt i vad som i det enskilda fallet kan anses vara ett acceptabelt handlande. Det kan enligt propositionen också handla om uttalanden som tyder på att den som förbudet avses gälla mot vill kontrollera eller har svårt att släppa taget om skyddspersonen. Vidare kan det vid psykisk sjukdom eller missbruk hos den som förbudet avses gälla mot i vissa fall finnas en ökad risk för att denne kan komma att utsätta skyddspersonen för exempelvis brott eller allvarliga trakasserier. Det avgörande i sådana fall är, framhålls det, inte den psykiska sjukdomen eller missbruket i sig, utan vilka symtom eller beteendemönster som talar för att det finns en sådan risk.

I propositionen påpekas också att det redan i dag är nödvändigt att göra riskbedömningen med beaktande av alla relevanta omständigheter. Den nu aktuella förändringen innebär att vissa av dessa omständigheter ska tillmätas större vikt än tidigare.

Därmed anser utskottet att det inte finns behov av någon åtgärd med anledning av det som anförs i det aktuella motionsyrkandet om en heltäckande riskbedömning. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Presumtionsregeln

När det gäller motion 2024/25:3377 (C) yrkande 1, om den nya presumtionsregelns räckvidd, konstaterar utskottet att regeringen har ansett att presumtionsregeln inte bör vara tillämplig i fråga om kontaktförbud avseende gemensam bostad. Regeringen har motiverat sin bedömning med att ett sådant kontaktförbud är en mycket ingripande åtgärd och att beslutet därför bör föregås av en mer ingående prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. Till detta kommer enligt regeringen att syftet med ett kontaktförbud avseende gemensam bostad framför allt är att ge skyddspersonen rådrum att vidta åtgärder för att möjliggöra en separation från den andra parten. Av relevans är då det faktum att presumtionen för kontaktförbud enligt den nya regleringen kommer att gälla när en person har lagförts för vissa typer av brott. Vid den tidpunkten har skyddspersonen i de flesta fall haft tid på sig att exempelvis ansöka om kvarsittanderätt. Regeringens nu redovisade bedömning överensstämmer med den bedömning som utredningen gjorde i frågan.

Utskottet är inte berett att ta initiativ till att ändra regleringen för framtiden med anledning av det aktuella motionsyrkandet, som därför avstyrks.

Översyn av kontaktförbudssystemet

När det gäller motion 2024/25:3377 (C) yrkande 3, om en översyn av hela kontaktförbudssystemet med utgångspunkten att inrätta ett begränsningsområde kring förövaren som denne inte får lämna, vill utskottet anföra följande. Ett kontaktförbud innebär alltid ett förbud för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med skyddspersonen eller att följa efter den personen. De nya reglerna i detta ärende innebär bl.a. att ett särskilt utvidgat kontaktförbud kan meddelas redan som en förstahandsåtgärd och att utvidgade och särskilt utvidgade kontaktförbud kan omfatta större geografiska områden än i dag. Dessutom utvidgas möjligheten att registrera och ta fram uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning av kontaktförbud.

Enligt de nya reglerna ska det, när storleken på ett förbudsområde för ett särskilt utvidgat kontaktförbud bestäms, särskilt beaktas att behovet av skydd för den som förbudet avses skydda tillgodoses. Enligt propositionen bör förbudsområdet kunna omfatta exempelvis en eller flera stadsdelar, större delar av en kommun, en hel kommun eller ett ännu större område. Det kan också, tilläggs det, vara lämpligt att besluta om flera avgränsade förbudsområden i olika kommuner, t.ex. om skyddspersonens arbetsplats ligger i en annan kommun än bostaden.

Trots att ett särskilt utvidgat kontaktförbud enligt de nya reglerna i vissa fall kan aktualiseras utan att den som förbudet gäller mot har begått något brott har regeringen bedömt att regleringen är proportionerlig och därmed förenlig med de krav som regeringsformen och Europakonventionen ställer upp för inskränkningar i rörelsefriheten. I det sammanhanget har regeringen framhållit att utgångspunkten bör vara att det är den som trakasserar eller på annat sätt utgör ett hot mot en annan person som ska få tåla inskränkningar i sin rörelsefrihet och inte den som trakasseras.

Ur avsnittet "Kontaktförbud – ett utökat skydd för utsatta personer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 8. Läs betänkandet

Regeringens lagförslag

Kontaktförbud är en viktig skyddsåtgärd för främst kvinnor och barn som är utsatta för våld eller andra kränkningar i nära relationer. Riksdagen har också, på utskottets förslag, riktat flera tillkännagivanden till regeringen om kontaktförbudslagstiftningen. Utskottet välkomnar därför att regeringen nu har återkommit med en proposition som syftar till att fler kontaktförbud ska kunna meddelas, stärka den brottspreventiva funktionen och åstadkomma ett reellt skydd för de utsatta.

Det har inte väckts någon motion som går emot att de nu aktuella lagförslagen antas. Utskottet anser därför att riksdagen bör anta regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen.

Vidare bedömer utskottet att motion 2024/25:1167 (KD) får anses vara tillgodosedd genom lagförslagen, och den bör därför avslås.

Slutligen har utskottet inte några invändningar mot hur regeringen har redovisat riksdagens tillkännagivanden i propositionen.

Utskottet övergår nu till att behandla motionsyrkanden som innehåller förslag om tillkännagivanden till regeringen i frågor som ansluter till lagförslagen.

Riskbedömningen

När det gäller motion 2024/25:3379 (MP) yrkande 3, om de faktorer som ska vägas in i riskbedömningen inför ett kontaktförbud, vill utskottet anföra följande. Enligt de nya reglerna om riskbedömningen ska det, utöver bl.a. tidigare brottslighet eller allvarliga trakasserier, särskilt beaktas om andra omständigheter som hänför sig till den som förbudet avses gälla mot innebär en ökad risk för sådant beteende som kan läggas till grund för ett kontaktförbud.

Lagtexten preciserar inte vilka personliga faktorer det handlar om, men i propositionen förtydligas att en sådan omständighet kan vara att den som förbudet avses gälla mot har uttalat sig eller uppträtt på ett sådant sätt att risken för brott eller allvarliga trakasserier får anses öka. Det kan t.ex. vara fråga om ett beteende som personen anser är rättfärdigat, men som objektivt sett indikerar att han eller hon har en bristande insikt i vad som i det enskilda fallet kan anses vara ett acceptabelt handlande. Det kan enligt propositionen också handla om uttalanden som tyder på att den som förbudet avses gälla mot vill kontrollera eller har svårt att släppa taget om skyddspersonen. Vidare kan det vid psykisk sjukdom eller missbruk hos den som förbudet avses gälla mot i vissa fall finnas en ökad risk för att denne kan komma att utsätta skyddspersonen för exempelvis brott eller allvarliga trakasserier. Det avgörande i sådana fall är, framhålls det, inte den psykiska sjukdomen eller missbruket i sig, utan vilka symtom eller beteendemönster som talar för att det finns en sådan risk.

I propositionen påpekas också att det redan i dag är nödvändigt att göra riskbedömningen med beaktande av alla relevanta omständigheter. Den nu aktuella förändringen innebär att vissa av dessa omständigheter ska tillmätas större vikt än tidigare.

Därmed anser utskottet att det inte finns behov av någon åtgärd med anledning av det som anförs i det aktuella motionsyrkandet om en heltäckande riskbedömning. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Presumtionsregeln

När det gäller motion 2024/25:3377 (C) yrkande 1, om den nya presumtionsregelns räckvidd, konstaterar utskottet att regeringen har ansett att presumtionsregeln inte bör vara tillämplig i fråga om kontaktförbud avseende gemensam bostad. Regeringen har motiverat sin bedömning med att ett sådant kontaktförbud är en mycket ingripande åtgärd och att beslutet därför bör föregås av en mer ingående prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. Till detta kommer enligt regeringen att syftet med ett kontaktförbud avseende gemensam bostad framför allt är att ge skyddspersonen rådrum att vidta åtgärder för att möjliggöra en separation från den andra parten. Av relevans är då det faktum att presumtionen för kontaktförbud enligt den nya regleringen kommer att gälla när en person har lagförts för vissa typer av brott. Vid den tidpunkten har skyddspersonen i de flesta fall haft tid på sig att exempelvis ansöka om kvarsittanderätt. Regeringens nu redovisade bedömning överensstämmer med den bedömning som utredningen gjorde i frågan.

Utskottet är inte berett att ta initiativ till att ändra regleringen för framtiden med anledning av det aktuella motionsyrkandet, som därför avstyrks.

Översyn av kontaktförbudssystemet

När det gäller motion 2024/25:3377 (C) yrkande 3, om en översyn av hela kontaktförbudssystemet med utgångspunkten att inrätta ett begränsningsområde kring förövaren som denne inte får lämna, vill utskottet anföra följande. Ett kontaktförbud innebär alltid ett förbud för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med skyddspersonen eller att följa efter den personen. De nya reglerna i detta ärende innebär bl.a. att ett särskilt utvidgat kontaktförbud kan meddelas redan som en förstahandsåtgärd och att utvidgade och särskilt utvidgade kontaktförbud kan omfatta större geografiska områden än i dag. Dessutom utvidgas möjligheten att registrera och ta fram uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning av kontaktförbud.

Enligt de nya reglerna ska det, när storleken på ett förbudsområde för ett särskilt utvidgat kontaktförbud bestäms, särskilt beaktas att behovet av skydd för den som förbudet avses skydda tillgodoses. Enligt propositionen bör förbudsområdet kunna omfatta exempelvis en eller flera stadsdelar, större delar av en kommun, en hel kommun eller ett ännu större område. Det kan också, tilläggs det, vara lämpligt att besluta om flera avgränsade förbudsområden i olika kommuner, t.ex. om skyddspersonens arbetsplats ligger i en annan kommun än bostaden.

Trots att ett särskilt utvidgat kontaktförbud enligt de nya reglerna i vissa fall kan aktualiseras utan att den som förbudet gäller mot har begått något brott har regeringen bedömt att regleringen är proportionerlig och därmed förenlig med de krav som regeringsformen och Europakonventionen ställer upp för inskränkningar i rörelsefriheten. I det sammanhanget har regeringen framhållit att utgångspunkten bör vara att det är den som trakasserar eller på annat sätt utgör ett hot mot en annan person som ska få tåla inskränkningar i sin rörelsefrihet och inte den som trakasseras.

Ur avsnittet "Kontaktförbud – ett utökat skydd för utsatta personer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7. Läs betänkandet