Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spårbyte och vissa frågor om återreseförbud

Utskottet konstaterar att den nuvarande regleringen innebär att om en utlänning trots ett gällande avlägsnandebeslut väljer att stanna kvar i landet och hålla sig undan verkställighet tillräckligt länge preskriberas beslutet. Preskriptionen medför att utlänningen kan få en förnyad fullständig prövning av frågan om uppehållstillstånd. Det förekommer också att utlänningar vars avlägsnandebeslut har upphört att gälla fortsätter att leva i Sverige utan att ansöka om uppehållstillstånd på nytt. Dessa och andra omständigheter som lyfts i propositionen talar för att regleringen behöver ändras, vilket riksdagen efter förslag från utskottet också har tillkännagett för regeringen (bet. 2020/21:SfU28 punkt 14, rskr. 2020/21:412 och bet. 2021/22:SfU16 punkt 1, rskr. 2021/22:196). Utskottet ställer sig således positivt till regeringens lagförslag om ändrade preskriptionsregler för avlägsnandebeslut. Utskottet har inte några synpunkter på att de tillkännagivanden som regeringen tar upp i propositionen redovisas som tillgodosedda i fråga om förlängd preskriptionstid.

Regeringen föreslår även att ett återreseförbud som meddelas en utlänning som inte har lämnat landet i enlighet med ett beslut om avvisning eller utvisning när en tidsfrist för frivillig avresa har löpt ut ska bestämmas till högst fem år. Om utlänningen utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet ska en längre tidsperiod få bestämmas. Utskottet noterar att lagändringen kommer att möjliggöra en individuell bedömning i enlighet med återvändandedirektivet och välkomnar förslaget.

I propositionen föreslås vidare att systemet med spårbyte ska avskaffas. Som framgår av propositionen finns tydliga indikationer på att det nuvarande regelverket används som en väg in på den svenska arbetsmarknaden vid sidan av den reguljära arbetskraftsinvandringen. Det minskar legitimiteten för både asylsystemet och systemet för arbetskraftsinvandring. Utskottet har tidigare uttalat att stärkta kontroller inte är tillräckligt för att komma till rätta med de problem som är förknippade med systemet med spårbyte, och att systemet utgör ett avsteg från principen om att asylprocessen ska ha en tydlig början och ett tydligt slut (bet. 2022/23:SfU13). Utskottet instämmer således i regeringens bedömning att systemet med spårbyte bör avskaffas. Det innebär att en person som under asylprocessen påbörjat en etablering på den svenska arbetsmarknaden, och som i och för sig uppfyller kraven för arbetstillstånd, som huvudregel behöver lämna Sverige för att kunna göra en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Det bör noteras att spårbyte från asyl till studier och forskning inte påverkas av förslagen i propositionen.

Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen även bör anta regeringens lagförslag i övrigt. Därmed tillstyrker utskottet proposition 2024/25:92 punkterna 1–4 och avstyrker motionerna 2024/25:3332 (MP) yrkande 1 och 2024/25:3324 (V) yrkandena 1–3.

I likhet med regeringen anser utskottet att det är viktigt att de föreslagna ändringarna får genomslag så snart som möjligt. Även med beaktande av vad Lagrådet anfört i denna del är utskottet inte villigt att ställa sig bakom ett förslag till tillkännagivande om att införa övergångsbestämmelser. Därmed avstyrks motion 2024/25:3332 (MP) yrkande 6.

I ett par motioner lyfts frågor om verkställighetshinder och om möjligheterna för bl.a. barn att få uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter (s.k. humanitära skäl). Utskottet konstaterar att det med stöd av bestämmelserna om verkställighetshinder kommer att finnas möjligheter att pröva frågan om uppehållstillstånd för den som inte har lämnat landet trots ett gällande avlägsnandebeslut. Enligt utskottets mening bör dock ordningen för prövning av verkställighetshinder även i fortsättningen vara ett extraordinärt prövningsförfarande. En följd av regeringens förslag om preskriptionstid är att det inte kommer att vara möjligt för ett barn som omfattas av ett avlägsnandebeslut som har fått laga kraft att få prövat om det finns grund för uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. I propositionen framhålls att dagens regelverk kan leda till att familjer med barn försöker undvika verkställighet genom att undandra sig kontakt med myndigheterna, vilket i sin tur riskerar att medföra att barnen och övriga familjen lever under mycket pressade förhållanden under lång tid. Enligt utskottets mening är det angeläget att reglerna ändras så att incitamenten att undvika verkställigheten av ett avlägsnandebeslut tas bort. Som angetts ovan finns möjligheter att pröva frågan om uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. Vid en sådan prövning ska det i fråga om barn beaktas vad som bedöms vara barnets bästa i enlighet med barnkonventionen och portalparagrafen i 1 kap. 10 § UtlL. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2024/25:3332 (MP) yrkande 2 och 2024/25:3336 (C) yrkandena 1 och 2.

I en motion föreslås ett tillkännagivande om att de nya reglerna för återreseförbud måste utformas så att bedömningen av varje enskilt fall verkligen blir individuell. Utskottet konstaterar att till skillnad från den nuvarande utformningen av 12 kap. 15 a § UtlL möjliggör de ändringar som regeringen föreslår i fråga om återreseförbud en individuell bedömning i enlighet med återvändandedirektivet. I författningskommentaren till nya 12 kap. 15 a § UtlL anges bl.a. att återreseförbudets längd ska bestämmas utifrån en allsidig bedömning av vad som ligger utlänningen till last. Mot denna bakgrund anser utskottet att det saknas behov för riksdagen att besluta om ett särskilt tillkännagivande om frågan. Därmed avstyrks motion 2024/25:3332 (MP) yrkande 3.

Eftersom utskottet tillstyrker regeringens förslag att avskaffa systemet med spårbyte avstyrks motionerna 2024/25:3065 (MP) yrkande 15, 2024/25:3332 (MP) yrkandena 4 och 5 samt 2024/25:3336 (C) yrkande 3. Utskottet är inte heller berett att föreslå att riksdagen ska rikta ett tillkännagivande till regeringen om spårbyte för personer med tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet. Därmed avstyrks motion 2024/25:2949 (C) yrkande 19.

Ur avsnittet "Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spårbyte och vissa frågor om återreseförbud" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 5, 6 och 7. Läs betänkandet

Utskottet konstaterar att den nuvarande regleringen innebär att om en utlänning trots ett gällande avlägsnandebeslut väljer att stanna kvar i landet och hålla sig undan verkställighet tillräckligt länge preskriberas beslutet. Preskriptionen medför att utlänningen kan få en förnyad fullständig prövning av frågan om uppehållstillstånd. Det förekommer också att utlänningar vars avlägsnandebeslut har upphört att gälla fortsätter att leva i Sverige utan att ansöka om uppehållstillstånd på nytt. Dessa och andra omständigheter som lyfts i propositionen talar för att regleringen behöver ändras, vilket riksdagen efter förslag från utskottet också har tillkännagett för regeringen (bet. 2020/21:SfU28 punkt 14, rskr. 2020/21:412 och bet. 2021/22:SfU16 punkt 1, rskr. 2021/22:196). Utskottet ställer sig således positivt till regeringens lagförslag om ändrade preskriptionsregler för avlägsnandebeslut. Utskottet har inte några synpunkter på att de tillkännagivanden som regeringen tar upp i propositionen redovisas som tillgodosedda i fråga om förlängd preskriptionstid.

Regeringen föreslår även att ett återreseförbud som meddelas en utlänning som inte har lämnat landet i enlighet med ett beslut om avvisning eller utvisning när en tidsfrist för frivillig avresa har löpt ut ska bestämmas till högst fem år. Om utlänningen utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet ska en längre tidsperiod få bestämmas. Utskottet noterar att lagändringen kommer att möjliggöra en individuell bedömning i enlighet med återvändandedirektivet och välkomnar förslaget.

I propositionen föreslås vidare att systemet med spårbyte ska avskaffas. Som framgår av propositionen finns tydliga indikationer på att det nuvarande regelverket används som en väg in på den svenska arbetsmarknaden vid sidan av den reguljära arbetskraftsinvandringen. Det minskar legitimiteten för både asylsystemet och systemet för arbetskraftsinvandring. Utskottet har tidigare uttalat att stärkta kontroller inte är tillräckligt för att komma till rätta med de problem som är förknippade med systemet med spårbyte, och att systemet utgör ett avsteg från principen om att asylprocessen ska ha en tydlig början och ett tydligt slut (bet. 2022/23:SfU13). Utskottet instämmer således i regeringens bedömning att systemet med spårbyte bör avskaffas. Det innebär att en person som under asylprocessen påbörjat en etablering på den svenska arbetsmarknaden, och som i och för sig uppfyller kraven för arbetstillstånd, som huvudregel behöver lämna Sverige för att kunna göra en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Det bör noteras att spårbyte från asyl till studier och forskning inte påverkas av förslagen i propositionen.

Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen även bör anta regeringens lagförslag i övrigt. Därmed tillstyrker utskottet proposition 2024/25:92 punkterna 1–4 och avstyrker motionerna 2024/25:3332 (MP) yrkande 1 och 2024/25:3324 (V) yrkandena 1–3.

I likhet med regeringen anser utskottet att det är viktigt att de föreslagna ändringarna får genomslag så snart som möjligt. Även med beaktande av vad Lagrådet anfört i denna del är utskottet inte villigt att ställa sig bakom ett förslag till tillkännagivande om att införa övergångsbestämmelser. Därmed avstyrks motion 2024/25:3332 (MP) yrkande 6.

I ett par motioner lyfts frågor om verkställighetshinder och om möjligheterna för bl.a. barn att få uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter (s.k. humanitära skäl). Utskottet konstaterar att det med stöd av bestämmelserna om verkställighetshinder kommer att finnas möjligheter att pröva frågan om uppehållstillstånd för den som inte har lämnat landet trots ett gällande avlägsnandebeslut. Enligt utskottets mening bör dock ordningen för prövning av verkställighetshinder även i fortsättningen vara ett extraordinärt prövningsförfarande. En följd av regeringens förslag om preskriptionstid är att det inte kommer att vara möjligt för ett barn som omfattas av ett avlägsnandebeslut som har fått laga kraft att få prövat om det finns grund för uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. I propositionen framhålls att dagens regelverk kan leda till att familjer med barn försöker undvika verkställighet genom att undandra sig kontakt med myndigheterna, vilket i sin tur riskerar att medföra att barnen och övriga familjen lever under mycket pressade förhållanden under lång tid. Enligt utskottets mening är det angeläget att reglerna ändras så att incitamenten att undvika verkställigheten av ett avlägsnandebeslut tas bort. Som angetts ovan finns möjligheter att pröva frågan om uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. Vid en sådan prövning ska det i fråga om barn beaktas vad som bedöms vara barnets bästa i enlighet med barnkonventionen och portalparagrafen i 1 kap. 10 § UtlL. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2024/25:3332 (MP) yrkande 2 och 2024/25:3336 (C) yrkandena 1 och 2.

I en motion föreslås ett tillkännagivande om att de nya reglerna för återreseförbud måste utformas så att bedömningen av varje enskilt fall verkligen blir individuell. Utskottet konstaterar att till skillnad från den nuvarande utformningen av 12 kap. 15 a § UtlL möjliggör de ändringar som regeringen föreslår i fråga om återreseförbud en individuell bedömning i enlighet med återvändandedirektivet. I författningskommentaren till nya 12 kap. 15 a § UtlL anges bl.a. att återreseförbudets längd ska bestämmas utifrån en allsidig bedömning av vad som ligger utlänningen till last. Mot denna bakgrund anser utskottet att det saknas behov för riksdagen att besluta om ett särskilt tillkännagivande om frågan. Därmed avstyrks motion 2024/25:3332 (MP) yrkande 3.

Eftersom utskottet tillstyrker regeringens förslag att avskaffa systemet med spårbyte avstyrks motionerna 2024/25:3065 (MP) yrkande 15, 2024/25:3332 (MP) yrkandena 4 och 5 samt 2024/25:3336 (C) yrkande 3. Utskottet är inte heller berett att föreslå att riksdagen ska rikta ett tillkännagivande till regeringen om spårbyte för personer med tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet. Därmed avstyrks motion 2024/25:2949 (C) yrkande 19.

Ur avsnittet "Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spårbyte och vissa frågor om återreseförbud" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3, 4, 5, 6 och 7. Läs betänkandet

Utskottet konstaterar att den nuvarande regleringen innebär att om en utlänning trots ett gällande avlägsnandebeslut väljer att stanna kvar i landet och hålla sig undan verkställighet tillräckligt länge preskriberas beslutet. Preskriptionen medför att utlänningen kan få en förnyad fullständig prövning av frågan om uppehållstillstånd. Det förekommer också att utlänningar vars avlägsnandebeslut har upphört att gälla fortsätter att leva i Sverige utan att ansöka om uppehållstillstånd på nytt. Dessa och andra omständigheter som lyfts i propositionen talar för att regleringen behöver ändras, vilket riksdagen efter förslag från utskottet också har tillkännagett för regeringen (bet. 2020/21:SfU28 punkt 14, rskr. 2020/21:412 och bet. 2021/22:SfU16 punkt 1, rskr. 2021/22:196). Utskottet ställer sig således positivt till regeringens lagförslag om ändrade preskriptionsregler för avlägsnandebeslut. Utskottet har inte några synpunkter på att de tillkännagivanden som regeringen tar upp i propositionen redovisas som tillgodosedda i fråga om förlängd preskriptionstid.

Regeringen föreslår även att ett återreseförbud som meddelas en utlänning som inte har lämnat landet i enlighet med ett beslut om avvisning eller utvisning när en tidsfrist för frivillig avresa har löpt ut ska bestämmas till högst fem år. Om utlänningen utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet ska en längre tidsperiod få bestämmas. Utskottet noterar att lagändringen kommer att möjliggöra en individuell bedömning i enlighet med återvändandedirektivet och välkomnar förslaget.

I propositionen föreslås vidare att systemet med spårbyte ska avskaffas. Som framgår av propositionen finns tydliga indikationer på att det nuvarande regelverket används som en väg in på den svenska arbetsmarknaden vid sidan av den reguljära arbetskraftsinvandringen. Det minskar legitimiteten för både asylsystemet och systemet för arbetskraftsinvandring. Utskottet har tidigare uttalat att stärkta kontroller inte är tillräckligt för att komma till rätta med de problem som är förknippade med systemet med spårbyte, och att systemet utgör ett avsteg från principen om att asylprocessen ska ha en tydlig början och ett tydligt slut (bet. 2022/23:SfU13). Utskottet instämmer således i regeringens bedömning att systemet med spårbyte bör avskaffas. Det innebär att en person som under asylprocessen påbörjat en etablering på den svenska arbetsmarknaden, och som i och för sig uppfyller kraven för arbetstillstånd, som huvudregel behöver lämna Sverige för att kunna göra en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Det bör noteras att spårbyte från asyl till studier och forskning inte påverkas av förslagen i propositionen.

Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen även bör anta regeringens lagförslag i övrigt. Därmed tillstyrker utskottet proposition 2024/25:92 punkterna 1–4 och avstyrker motionerna 2024/25:3332 (MP) yrkande 1 och 2024/25:3324 (V) yrkandena 1–3.

I likhet med regeringen anser utskottet att det är viktigt att de föreslagna ändringarna får genomslag så snart som möjligt. Även med beaktande av vad Lagrådet anfört i denna del är utskottet inte villigt att ställa sig bakom ett förslag till tillkännagivande om att införa övergångsbestämmelser. Därmed avstyrks motion 2024/25:3332 (MP) yrkande 6.

I ett par motioner lyfts frågor om verkställighetshinder och om möjligheterna för bl.a. barn att få uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter (s.k. humanitära skäl). Utskottet konstaterar att det med stöd av bestämmelserna om verkställighetshinder kommer att finnas möjligheter att pröva frågan om uppehållstillstånd för den som inte har lämnat landet trots ett gällande avlägsnandebeslut. Enligt utskottets mening bör dock ordningen för prövning av verkställighetshinder även i fortsättningen vara ett extraordinärt prövningsförfarande. En följd av regeringens förslag om preskriptionstid är att det inte kommer att vara möjligt för ett barn som omfattas av ett avlägsnandebeslut som har fått laga kraft att få prövat om det finns grund för uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. I propositionen framhålls att dagens regelverk kan leda till att familjer med barn försöker undvika verkställighet genom att undandra sig kontakt med myndigheterna, vilket i sin tur riskerar att medföra att barnen och övriga familjen lever under mycket pressade förhållanden under lång tid. Enligt utskottets mening är det angeläget att reglerna ändras så att incitamenten att undvika verkställigheten av ett avlägsnandebeslut tas bort. Som angetts ovan finns möjligheter att pröva frågan om uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. Vid en sådan prövning ska det i fråga om barn beaktas vad som bedöms vara barnets bästa i enlighet med barnkonventionen och portalparagrafen i 1 kap. 10 § UtlL. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2024/25:3332 (MP) yrkande 2 och 2024/25:3336 (C) yrkandena 1 och 2.

I en motion föreslås ett tillkännagivande om att de nya reglerna för återreseförbud måste utformas så att bedömningen av varje enskilt fall verkligen blir individuell. Utskottet konstaterar att till skillnad från den nuvarande utformningen av 12 kap. 15 a § UtlL möjliggör de ändringar som regeringen föreslår i fråga om återreseförbud en individuell bedömning i enlighet med återvändandedirektivet. I författningskommentaren till nya 12 kap. 15 a § UtlL anges bl.a. att återreseförbudets längd ska bestämmas utifrån en allsidig bedömning av vad som ligger utlänningen till last. Mot denna bakgrund anser utskottet att det saknas behov för riksdagen att besluta om ett särskilt tillkännagivande om frågan. Därmed avstyrks motion 2024/25:3332 (MP) yrkande 3.

Eftersom utskottet tillstyrker regeringens förslag att avskaffa systemet med spårbyte avstyrks motionerna 2024/25:3065 (MP) yrkande 15, 2024/25:3332 (MP) yrkandena 4 och 5 samt 2024/25:3336 (C) yrkande 3. Utskottet är inte heller berett att föreslå att riksdagen ska rikta ett tillkännagivande till regeringen om spårbyte för personer med tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet. Därmed avstyrks motion 2024/25:2949 (C) yrkande 19.

Ur avsnittet "Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spårbyte och vissa frågor om återreseförbud" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 6 och 7. Läs betänkandet

Utskottet konstaterar att den nuvarande regleringen innebär att om en utlänning trots ett gällande avlägsnandebeslut väljer att stanna kvar i landet och hålla sig undan verkställighet tillräckligt länge preskriberas beslutet. Preskriptionen medför att utlänningen kan få en förnyad fullständig prövning av frågan om uppehållstillstånd. Det förekommer också att utlänningar vars avlägsnandebeslut har upphört att gälla fortsätter att leva i Sverige utan att ansöka om uppehållstillstånd på nytt. Dessa och andra omständigheter som lyfts i propositionen talar för att regleringen behöver ändras, vilket riksdagen efter förslag från utskottet också har tillkännagett för regeringen (bet. 2020/21:SfU28 punkt 14, rskr. 2020/21:412 och bet. 2021/22:SfU16 punkt 1, rskr. 2021/22:196). Utskottet ställer sig således positivt till regeringens lagförslag om ändrade preskriptionsregler för avlägsnandebeslut. Utskottet har inte några synpunkter på att de tillkännagivanden som regeringen tar upp i propositionen redovisas som tillgodosedda i fråga om förlängd preskriptionstid.

Regeringen föreslår även att ett återreseförbud som meddelas en utlänning som inte har lämnat landet i enlighet med ett beslut om avvisning eller utvisning när en tidsfrist för frivillig avresa har löpt ut ska bestämmas till högst fem år. Om utlänningen utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet ska en längre tidsperiod få bestämmas. Utskottet noterar att lagändringen kommer att möjliggöra en individuell bedömning i enlighet med återvändandedirektivet och välkomnar förslaget.

I propositionen föreslås vidare att systemet med spårbyte ska avskaffas. Som framgår av propositionen finns tydliga indikationer på att det nuvarande regelverket används som en väg in på den svenska arbetsmarknaden vid sidan av den reguljära arbetskraftsinvandringen. Det minskar legitimiteten för både asylsystemet och systemet för arbetskraftsinvandring. Utskottet har tidigare uttalat att stärkta kontroller inte är tillräckligt för att komma till rätta med de problem som är förknippade med systemet med spårbyte, och att systemet utgör ett avsteg från principen om att asylprocessen ska ha en tydlig början och ett tydligt slut (bet. 2022/23:SfU13). Utskottet instämmer således i regeringens bedömning att systemet med spårbyte bör avskaffas. Det innebär att en person som under asylprocessen påbörjat en etablering på den svenska arbetsmarknaden, och som i och för sig uppfyller kraven för arbetstillstånd, som huvudregel behöver lämna Sverige för att kunna göra en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Det bör noteras att spårbyte från asyl till studier och forskning inte påverkas av förslagen i propositionen.

Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen även bör anta regeringens lagförslag i övrigt. Därmed tillstyrker utskottet proposition 2024/25:92 punkterna 1–4 och avstyrker motionerna 2024/25:3332 (MP) yrkande 1 och 2024/25:3324 (V) yrkandena 1–3.

I likhet med regeringen anser utskottet att det är viktigt att de föreslagna ändringarna får genomslag så snart som möjligt. Även med beaktande av vad Lagrådet anfört i denna del är utskottet inte villigt att ställa sig bakom ett förslag till tillkännagivande om att införa övergångsbestämmelser. Därmed avstyrks motion 2024/25:3332 (MP) yrkande 6.

I ett par motioner lyfts frågor om verkställighetshinder och om möjligheterna för bl.a. barn att få uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter (s.k. humanitära skäl). Utskottet konstaterar att det med stöd av bestämmelserna om verkställighetshinder kommer att finnas möjligheter att pröva frågan om uppehållstillstånd för den som inte har lämnat landet trots ett gällande avlägsnandebeslut. Enligt utskottets mening bör dock ordningen för prövning av verkställighetshinder även i fortsättningen vara ett extraordinärt prövningsförfarande. En följd av regeringens förslag om preskriptionstid är att det inte kommer att vara möjligt för ett barn som omfattas av ett avlägsnandebeslut som har fått laga kraft att få prövat om det finns grund för uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. I propositionen framhålls att dagens regelverk kan leda till att familjer med barn försöker undvika verkställighet genom att undandra sig kontakt med myndigheterna, vilket i sin tur riskerar att medföra att barnen och övriga familjen lever under mycket pressade förhållanden under lång tid. Enligt utskottets mening är det angeläget att reglerna ändras så att incitamenten att undvika verkställigheten av ett avlägsnandebeslut tas bort. Som angetts ovan finns möjligheter att pröva frågan om uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. Vid en sådan prövning ska det i fråga om barn beaktas vad som bedöms vara barnets bästa i enlighet med barnkonventionen och portalparagrafen i 1 kap. 10 § UtlL. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2024/25:3332 (MP) yrkande 2 och 2024/25:3336 (C) yrkandena 1 och 2.

I en motion föreslås ett tillkännagivande om att de nya reglerna för återreseförbud måste utformas så att bedömningen av varje enskilt fall verkligen blir individuell. Utskottet konstaterar att till skillnad från den nuvarande utformningen av 12 kap. 15 a § UtlL möjliggör de ändringar som regeringen föreslår i fråga om återreseförbud en individuell bedömning i enlighet med återvändandedirektivet. I författningskommentaren till nya 12 kap. 15 a § UtlL anges bl.a. att återreseförbudets längd ska bestämmas utifrån en allsidig bedömning av vad som ligger utlänningen till last. Mot denna bakgrund anser utskottet att det saknas behov för riksdagen att besluta om ett särskilt tillkännagivande om frågan. Därmed avstyrks motion 2024/25:3332 (MP) yrkande 3.

Eftersom utskottet tillstyrker regeringens förslag att avskaffa systemet med spårbyte avstyrks motionerna 2024/25:3065 (MP) yrkande 15, 2024/25:3332 (MP) yrkandena 4 och 5 samt 2024/25:3336 (C) yrkande 3. Utskottet är inte heller berett att föreslå att riksdagen ska rikta ett tillkännagivande till regeringen om spårbyte för personer med tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet. Därmed avstyrks motion 2024/25:2949 (C) yrkande 19.

Ur avsnittet "Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spårbyte och vissa frågor om återreseförbud" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5 och 6. Läs betänkandet