Säkerhetspolitisk inriktning – Totalförsvaret 2025–2030

I detta avsnitt behandlar utskottet först övergripande frågor om Sveriges säkerhetspolitiska inriktning och övergår senare till en mer detaljerad diskussion om vissa försvars- och säkerhetspolitiska frågor utifrån de förslag som framförs i motionerna.

Sveriges säkerhetspolitiska inriktning

Utskottet instämmer i regeringens bedömningar när det gäller den säkerhetspolitiska utvecklingen. Rysslands invasion av Ukraina är den mest omfattande militära aggressionen i Europa sedan andra världskriget. Dagens regelbaserade världsordning som etablerades efter andra världskriget med FN-stadgan som grund utmanas nu av auktoritära stater. Det handlar i grunden om en konflikt mellan demokratiska stater som vill upprätthålla den regelbaserade ordningen och auktoritära och revisionistiska stater som anser sig ha rätt till egna intressesfärer där de har ett avgörande inflytande över närliggande stater.

Utskottet anser liksom regeringen att kopplingen mellan klimat och säkerhet är tydlig. Klimatförändringar utgör ett hot i sig och ökar internationella spänningar och instabilitet samt fördjupar existerande konflikter. Klimatförändringarna bidrar till ökad instabilitet och nya hot såväl globalt som i Europa. Utskottet noterar att regeringen i skrivelsen Nationell säkerhetsstrategi (skr. 2023/24:163, 2024/25:UU6, rskr. 2024/25:64) anger att Sveriges vitala nationella säkerhetsintressen är att värna Sveriges säkerhet, demokratiska styrelseskick, frihet, självständighet, suveränitet och handlingsfrihet; att värna befolkningens liv och hälsa; att försvara Sverige och våra allierade mot väpnat angrepp och upprätthålla vår territoriella integritet; att upprätthålla försörjningsberedskap och samhällets funktionalitet samt att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.

Utskottet anser liksom regeringen att Sverige som solidarisk medlem i Nato och EU ska fortsätta att bygga säkerhet tillsammans med andra. Sverige ska föra en solidarisk allianspolitik som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde liksom i hela det euroatlantiska området. Det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Nato är den tydligaste manifestationen av den transatlantiska länken och den centrala plattformen för europeisk säkerhet.

Sverige ska ha militär förmåga att nationellt och inom ramen för Natos kollektiva försvar skapa grundläggande stabilitet och säkerhet. Utskottet anser liksom regeringen att denna förmåga behöver öka. Svensk säkerhetspolitik ska i första hand vara förebyggande och förhindra framväxten av hot mot Sverige. Politisk dialog och diplomati är viktiga verktyg för att stärka Sveriges säkerhet och främja svenska intressen. Sveriges förmåga att möta kriser, hot och antagonistiska handlingar under gränsen för väpnat angrepp behöver öka.

Utskottet vill, liksom regeringen, understryka vikten av att på ett sammanhållet sätt använda alla de säkerhetspolitiska instrument som står till förfogande, bl.a. politiska, diplomatiska, ekonomiska, rättsliga och militära, för att förebygga konflikter och möta antagonistiska hot mot vår säkerhet.

Utskottet vill också betona att Sveriges säkerhetspolitik förutsätter ett aktivt, brett och ansvarsfullt internationellt agerande. Som regeringen anger bör en målbild även vara att säkerhetshotet från auktoritära stater som Kina, Ryssland och Iran prioriteras och hanteras i samarbete med demokratiska länder. Utmaningar och hot mot vår säkerhet ska så långt som möjligt mötas i samverkan med andra länder och organisationer. Den europeiska säkerhetsordningen och respekten för folkrätten, inklusive FN-stadgan, förblir hörnstenar i Sveriges utrikespolitik och ska värnas.

Utskottet instämmer med regeringen i att FN är en av de främsta förvaltarna av en regelbaserad världsordning, global fred och säkerhet och är en viktig arena för svensk utrikespolitik. Mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget, inte bara i Europa, är det viktigt att FN som organisation stärks. Sverige ska vara en aktiv FN-medlem och bidra med värdefulla förmågor till dess konfliktförebyggande arbete.

Utskottet välkomnar att regeringen understryker att Sverige ska fortsätta främja grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska inom Nato liksom i EU, FN, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet värna en regelbaserad världsordning, den europeiska säkerhetsordningen, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Sverige ska även verka för genomförandet av FN:s säkerhetsrådsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet i det nationella och internationella arbetet.

Utskottet anser liksom regeringen att Nato är Sveriges viktigaste försvarspolitiska arena. Som allierad är Sverige en del av Natos kollektiva säkerhet och det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör därmed en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Militära åtgärder för att försvara alliansens territorium och befolkning behöver kompletteras med civila aktörers åtgärder och beredskap för att stärka alliansens motståndskraft. Sveriges försvarsförmåga utgör en del av alliansens kollektiva försvar och bidrar till säkerheten såväl i närområdet som i hela det euroatlantiska området. Som regeringen påpekar har Natomedlemskapet även långtgående politiska och praktiska konsekvenser för Sverige. Utskottet återkommer till frågor om Sveriges agerande som Natomedlem i senare avsnitt i betänkandet.

EU är, som regeringen påpekar, Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena och har finansiella, lagstiftningsmässiga och politiska instrument även inom säkerhets- och försvarspolitiken. Utskottet vill liksom regeringen understryka vikten av att Sverige aktivt verkar för en fortsatt utveckling av det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet inom EU.

Därmed avstyrker utskottet motionerna 2024/25:3038 yrkande 1, 2024/25:3257 yrkande 1 och 2024/25:3162 yrkande 11.

Ukraina

Utskottet vill särskilt framhålla det säkerhetspolitiska hot som Rysslands aggression mot Ukraina utgör. Rysslands aggression mot Ukraina sedan 2014, inklusive den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022, strider mot folkrätten, inklusive FN-stadgans våldsförbud. Rysslands aggression strider också mot den europeiska säkerhetsordningen, inklusive de normer, samarbeten och institutioner som utgör fundament för europeisk säkerhet. Ryssland har trots sina åtaganden om att följa de överenskomna reglerna upprepat och flagrant brutit mot folkrätten. Rysslands stormaktsambitioner, militära upprustning och anspråk på att bestämma över andra staters politiska vägval undergräver säkerheten i Rysslands närområde, Europa och globalt. Rysslands krig mot Ukraina är såväl ett angrepp på Ukraina, som en del av en övergripande systemkonflikt med väst. Utskottet konstaterar att deltagandet av nordkoreanska marktrupper i den ryska aggressionen mot Ukraina är en flagrant eskalering av konflikten.

Ur avsnittet "Säkerhetspolitisk inriktning" i betänkandet, som även gäller punkterna 2 och 4. Läs betänkandet

I detta avsnitt behandlar utskottet först övergripande frågor om Sveriges säkerhetspolitiska inriktning och övergår senare till en mer detaljerad diskussion om vissa försvars- och säkerhetspolitiska frågor utifrån de förslag som framförs i motionerna.

Sveriges säkerhetspolitiska inriktning

Utskottet instämmer i regeringens bedömningar när det gäller den säkerhetspolitiska utvecklingen. Rysslands invasion av Ukraina är den mest omfattande militära aggressionen i Europa sedan andra världskriget. Dagens regelbaserade världsordning som etablerades efter andra världskriget med FN-stadgan som grund utmanas nu av auktoritära stater. Det handlar i grunden om en konflikt mellan demokratiska stater som vill upprätthålla den regelbaserade ordningen och auktoritära och revisionistiska stater som anser sig ha rätt till egna intressesfärer där de har ett avgörande inflytande över närliggande stater.

Utskottet anser liksom regeringen att kopplingen mellan klimat och säkerhet är tydlig. Klimatförändringar utgör ett hot i sig och ökar internationella spänningar och instabilitet samt fördjupar existerande konflikter. Klimatförändringarna bidrar till ökad instabilitet och nya hot såväl globalt som i Europa. Utskottet noterar att regeringen i skrivelsen Nationell säkerhetsstrategi (skr. 2023/24:163, 2024/25:UU6, rskr. 2024/25:64) anger att Sveriges vitala nationella säkerhetsintressen är att värna Sveriges säkerhet, demokratiska styrelseskick, frihet, självständighet, suveränitet och handlingsfrihet; att värna befolkningens liv och hälsa; att försvara Sverige och våra allierade mot väpnat angrepp och upprätthålla vår territoriella integritet; att upprätthålla försörjningsberedskap och samhällets funktionalitet samt att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.

Utskottet anser liksom regeringen att Sverige som solidarisk medlem i Nato och EU ska fortsätta att bygga säkerhet tillsammans med andra. Sverige ska föra en solidarisk allianspolitik som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde liksom i hela det euroatlantiska området. Det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Nato är den tydligaste manifestationen av den transatlantiska länken och den centrala plattformen för europeisk säkerhet.

Sverige ska ha militär förmåga att nationellt och inom ramen för Natos kollektiva försvar skapa grundläggande stabilitet och säkerhet. Utskottet anser liksom regeringen att denna förmåga behöver öka. Svensk säkerhetspolitik ska i första hand vara förebyggande och förhindra framväxten av hot mot Sverige. Politisk dialog och diplomati är viktiga verktyg för att stärka Sveriges säkerhet och främja svenska intressen. Sveriges förmåga att möta kriser, hot och antagonistiska handlingar under gränsen för väpnat angrepp behöver öka.

Utskottet vill, liksom regeringen, understryka vikten av att på ett sammanhållet sätt använda alla de säkerhetspolitiska instrument som står till förfogande, bl.a. politiska, diplomatiska, ekonomiska, rättsliga och militära, för att förebygga konflikter och möta antagonistiska hot mot vår säkerhet.

Utskottet vill också betona att Sveriges säkerhetspolitik förutsätter ett aktivt, brett och ansvarsfullt internationellt agerande. Som regeringen anger bör en målbild även vara att säkerhetshotet från auktoritära stater som Kina, Ryssland och Iran prioriteras och hanteras i samarbete med demokratiska länder. Utmaningar och hot mot vår säkerhet ska så långt som möjligt mötas i samverkan med andra länder och organisationer. Den europeiska säkerhetsordningen och respekten för folkrätten, inklusive FN-stadgan, förblir hörnstenar i Sveriges utrikespolitik och ska värnas.

Utskottet instämmer med regeringen i att FN är en av de främsta förvaltarna av en regelbaserad världsordning, global fred och säkerhet och är en viktig arena för svensk utrikespolitik. Mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget, inte bara i Europa, är det viktigt att FN som organisation stärks. Sverige ska vara en aktiv FN-medlem och bidra med värdefulla förmågor till dess konfliktförebyggande arbete.

Utskottet välkomnar att regeringen understryker att Sverige ska fortsätta främja grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska inom Nato liksom i EU, FN, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet värna en regelbaserad världsordning, den europeiska säkerhetsordningen, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Sverige ska även verka för genomförandet av FN:s säkerhetsrådsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet i det nationella och internationella arbetet.

Utskottet anser liksom regeringen att Nato är Sveriges viktigaste försvarspolitiska arena. Som allierad är Sverige en del av Natos kollektiva säkerhet och det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör därmed en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Militära åtgärder för att försvara alliansens territorium och befolkning behöver kompletteras med civila aktörers åtgärder och beredskap för att stärka alliansens motståndskraft. Sveriges försvarsförmåga utgör en del av alliansens kollektiva försvar och bidrar till säkerheten såväl i närområdet som i hela det euroatlantiska området. Som regeringen påpekar har Natomedlemskapet även långtgående politiska och praktiska konsekvenser för Sverige. Utskottet återkommer till frågor om Sveriges agerande som Natomedlem i senare avsnitt i betänkandet.

EU är, som regeringen påpekar, Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena och har finansiella, lagstiftningsmässiga och politiska instrument även inom säkerhets- och försvarspolitiken. Utskottet vill liksom regeringen understryka vikten av att Sverige aktivt verkar för en fortsatt utveckling av det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet inom EU.

Därmed avstyrker utskottet motionerna 2024/25:3038 yrkande 1, 2024/25:3257 yrkande 1 och 2024/25:3162 yrkande 11.

Ukraina

Utskottet vill särskilt framhålla det säkerhetspolitiska hot som Rysslands aggression mot Ukraina utgör. Rysslands aggression mot Ukraina sedan 2014, inklusive den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022, strider mot folkrätten, inklusive FN-stadgans våldsförbud. Rysslands aggression strider också mot den europeiska säkerhetsordningen, inklusive de normer, samarbeten och institutioner som utgör fundament för europeisk säkerhet. Ryssland har trots sina åtaganden om att följa de överenskomna reglerna upprepat och flagrant brutit mot folkrätten. Rysslands stormaktsambitioner, militära upprustning och anspråk på att bestämma över andra staters politiska vägval undergräver säkerheten i Rysslands närområde, Europa och globalt. Rysslands krig mot Ukraina är såväl ett angrepp på Ukraina, som en del av en övergripande systemkonflikt med väst. Utskottet konstaterar att deltagandet av nordkoreanska marktrupper i den ryska aggressionen mot Ukraina är en flagrant eskalering av konflikten.

Ur avsnittet "Säkerhetspolitisk inriktning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1 och 4. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis återigen betona att det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Utskottet anser liksom regeringen att Sverige ska upprätthålla en stark nationell försvarsförmåga för att bidra både till det nationella försvaret och till det kollektiva försvaret i enlighet med artikel 3 i nordatlantiska fördraget.

Utskottet anser liksom regeringen att det ligger i Sveriges intresse att bidra solidariskt och pragmatiskt till hela Natos säkerhet i enlighet med alliansens 360-gradersperspektiv på avskräckning och försvar. Utskottet instämmer med regeringen i att Sveriges geostrategiska läge samt säkerhetspolitiska intressen ska utgöra utgångspunkterna för utformningen av Sveriges roll som allierad. I detta bör ingå ett solidariskt regionalt ansvarstagande som i första hand utgår från Östersjöområdet och Nordkalotten, med den särskilda kompetens som uppträdande i dessa miljöer kräver.

Utskottet konstaterar att Sveriges försvarsförmåga utgör en del av alliansens kollektiva försvar och bidrar till säkerheten såväl i närområdet som i hela det euroatlantiska området. Nato är den tydligaste manifestationen av den transatlantiska länken och den centrala aktören för europeisk säkerhet. Att Sverige tillsammans med övriga allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsförpliktelserna är centralt för Natos avskräckning och för att bevara freden i det euroatlantiska området.

Utskottet välkomnar att regeringen i propositionen understryker att Sverige som Natomedlem ska fortsätta främja grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik, stå upp för folkrätten, mänskliga rättigheter och jämställdhet och vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och ickespridning.

Utskottet instämmer även i övrigt i regeringens förslag till prioriteringar i Nato och noterar att alliansens strategiska koncept från 2022 slår fast att Natos tre huvuduppgifter fortsätter att vara avskräckning och försvar, civil och militär krishantering och förebyggande av kriser, samt säkerhetssamarbete. I det strategiska konceptet framhålls Ryssland som det mest signifikanta och direkta hotet mot de allierades säkerhet. Hotet från Ryssland hanteras genom en förstärkning av alliansens avskräckning och försvar samt genom utökad motståndskraft. Utskottet anser, liksom utrikesutskottet i betänkande 2023/24:UU11, att det är viktigt att Sverige bidrar till Natos kunskapsuppbyggnad och metodutveckling om Ryssland och förutsätter att regeringen överväger hur detta bäst sker.

Terrorism beskrivs som det mest direkta asymmetriska hotet mot medborgare i de allierade länderna och mot internationell fred och välstånd. Terrorismbekämpning framhålls som nödvändig för Natos kollektiva försvar och bidrar till alla tre huvuduppgifter. Utskottet vill också betona att Sverige ska tillvarata de nya möjligheter som Natomedlemskapet innebär för svensk försvarsindustri och export av försvarsmateriel. Fortsatt utveckling av svensk försvarsteknik bidrar till alliansens kollektiva försvarsförmåga.

När det gäller motionsförslagen om Sveriges agerande i fråga om Nato och kärnvapen vill utskottet anföra följande. Utskottet konstaterar liksom utrikesutskottet i sitt betänkande om Sveriges anslutning till Nato att ett medlemskap i Nato även omfattar ett åtagande till organisationens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen (prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr. 2022/23:148). Samtidigt är Nato en mellanstatlig organisation där varje medlemsstat behåller sin politiska självständighet, och alliansen fattar sina beslut genom enhällighet. Organisationens mellanstatliga grund innebär att varje medlem behåller rätten att besluta om en eventuell utplacering av kärnvapen samt en permanent utplacering av utländska trupper på det egna territoriet. Utskottet konstaterar att varken Norge eller Danmark har lagstiftning eller formella förbehåll i sitt Natomedlemskap som förbjuder kärnvapen på respektive territorium. Båda länderna har emellertid gjort unilaterala viljeyttringar (deklarationer) om att inte ha kärnvapen utplacerade på sina territorier i fredstid.

Utrikesutskottet konstaterade vidare i ovannämnda betänkande att Sveriges ansökan om medlemskap i Nato har lämnats in utan förbehåll. Utrikesutskottet stod bakom denna hållning, men ansåg liksom regeringen i propositionen (prop. 2022/23:74) att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. Utskottet instämmer i detta.

Utskottet vill därutöver, liksom regeringen, betona att Sverige, som allierad, är en del av alliansens samlade avskräckning och försvar, inklusive den nukleära avskräckningen. Det är därför viktigt att delta aktivt i Natos arbete på detta område och upparbeta nationell kunskap om kärnvapens roll och funktion. Här ingår kunskap om hur kärnvapen både särskiljs och kopplas samman med Natos konventionella stridskrafter, både inom ramen för övningsverksamhet och operationer. Utskottet vill i sammanhanget återigen betona att Sverige ska fortsätta att vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. I likhet med regeringen anser utskottet att Sveriges arbete för att reducera risken att kärnvapen används ska stärkas i en tid av starka spänningar.

Därmed avstyrks motionerna 2024/25:55 yrkandena 2–7 och 9, 2024/25:1434 yrkandena 1, 3 och 4, 2024/25:3038 yrkandena 101–103, 2024/25:3107 yrkandena 14–16, 2024/25:3162 yrkande 9 och 2024/25:3247 yrkandena 5 och 8.

Ur avsnittet "Sveriges medlemskap i Nato" i betänkandet, som även gäller punkterna 5 och 6. Läs betänkandet

I detta avsnitt behandlar utskottet först övergripande frågor om Sveriges säkerhetspolitiska inriktning och övergår senare till en mer detaljerad diskussion om vissa försvars- och säkerhetspolitiska frågor utifrån de förslag som framförs i motionerna.

Sveriges säkerhetspolitiska inriktning

Utskottet instämmer i regeringens bedömningar när det gäller den säkerhetspolitiska utvecklingen. Rysslands invasion av Ukraina är den mest omfattande militära aggressionen i Europa sedan andra världskriget. Dagens regelbaserade världsordning som etablerades efter andra världskriget med FN-stadgan som grund utmanas nu av auktoritära stater. Det handlar i grunden om en konflikt mellan demokratiska stater som vill upprätthålla den regelbaserade ordningen och auktoritära och revisionistiska stater som anser sig ha rätt till egna intressesfärer där de har ett avgörande inflytande över närliggande stater.

Utskottet anser liksom regeringen att kopplingen mellan klimat och säkerhet är tydlig. Klimatförändringar utgör ett hot i sig och ökar internationella spänningar och instabilitet samt fördjupar existerande konflikter. Klimatförändringarna bidrar till ökad instabilitet och nya hot såväl globalt som i Europa. Utskottet noterar att regeringen i skrivelsen Nationell säkerhetsstrategi (skr. 2023/24:163, 2024/25:UU6, rskr. 2024/25:64) anger att Sveriges vitala nationella säkerhetsintressen är att värna Sveriges säkerhet, demokratiska styrelseskick, frihet, självständighet, suveränitet och handlingsfrihet; att värna befolkningens liv och hälsa; att försvara Sverige och våra allierade mot väpnat angrepp och upprätthålla vår territoriella integritet; att upprätthålla försörjningsberedskap och samhällets funktionalitet samt att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.

Utskottet anser liksom regeringen att Sverige som solidarisk medlem i Nato och EU ska fortsätta att bygga säkerhet tillsammans med andra. Sverige ska föra en solidarisk allianspolitik som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde liksom i hela det euroatlantiska området. Det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Nato är den tydligaste manifestationen av den transatlantiska länken och den centrala plattformen för europeisk säkerhet.

Sverige ska ha militär förmåga att nationellt och inom ramen för Natos kollektiva försvar skapa grundläggande stabilitet och säkerhet. Utskottet anser liksom regeringen att denna förmåga behöver öka. Svensk säkerhetspolitik ska i första hand vara förebyggande och förhindra framväxten av hot mot Sverige. Politisk dialog och diplomati är viktiga verktyg för att stärka Sveriges säkerhet och främja svenska intressen. Sveriges förmåga att möta kriser, hot och antagonistiska handlingar under gränsen för väpnat angrepp behöver öka.

Utskottet vill, liksom regeringen, understryka vikten av att på ett sammanhållet sätt använda alla de säkerhetspolitiska instrument som står till förfogande, bl.a. politiska, diplomatiska, ekonomiska, rättsliga och militära, för att förebygga konflikter och möta antagonistiska hot mot vår säkerhet.

Utskottet vill också betona att Sveriges säkerhetspolitik förutsätter ett aktivt, brett och ansvarsfullt internationellt agerande. Som regeringen anger bör en målbild även vara att säkerhetshotet från auktoritära stater som Kina, Ryssland och Iran prioriteras och hanteras i samarbete med demokratiska länder. Utmaningar och hot mot vår säkerhet ska så långt som möjligt mötas i samverkan med andra länder och organisationer. Den europeiska säkerhetsordningen och respekten för folkrätten, inklusive FN-stadgan, förblir hörnstenar i Sveriges utrikespolitik och ska värnas.

Utskottet instämmer med regeringen i att FN är en av de främsta förvaltarna av en regelbaserad världsordning, global fred och säkerhet och är en viktig arena för svensk utrikespolitik. Mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget, inte bara i Europa, är det viktigt att FN som organisation stärks. Sverige ska vara en aktiv FN-medlem och bidra med värdefulla förmågor till dess konfliktförebyggande arbete.

Utskottet välkomnar att regeringen understryker att Sverige ska fortsätta främja grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska inom Nato liksom i EU, FN, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet värna en regelbaserad världsordning, den europeiska säkerhetsordningen, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Sverige ska även verka för genomförandet av FN:s säkerhetsrådsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet i det nationella och internationella arbetet.

Utskottet anser liksom regeringen att Nato är Sveriges viktigaste försvarspolitiska arena. Som allierad är Sverige en del av Natos kollektiva säkerhet och det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör därmed en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Militära åtgärder för att försvara alliansens territorium och befolkning behöver kompletteras med civila aktörers åtgärder och beredskap för att stärka alliansens motståndskraft. Sveriges försvarsförmåga utgör en del av alliansens kollektiva försvar och bidrar till säkerheten såväl i närområdet som i hela det euroatlantiska området. Som regeringen påpekar har Natomedlemskapet även långtgående politiska och praktiska konsekvenser för Sverige. Utskottet återkommer till frågor om Sveriges agerande som Natomedlem i senare avsnitt i betänkandet.

EU är, som regeringen påpekar, Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena och har finansiella, lagstiftningsmässiga och politiska instrument även inom säkerhets- och försvarspolitiken. Utskottet vill liksom regeringen understryka vikten av att Sverige aktivt verkar för en fortsatt utveckling av det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet inom EU.

Därmed avstyrker utskottet motionerna 2024/25:3038 yrkande 1, 2024/25:3257 yrkande 1 och 2024/25:3162 yrkande 11.

Ukraina

Utskottet vill särskilt framhålla det säkerhetspolitiska hot som Rysslands aggression mot Ukraina utgör. Rysslands aggression mot Ukraina sedan 2014, inklusive den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022, strider mot folkrätten, inklusive FN-stadgans våldsförbud. Rysslands aggression strider också mot den europeiska säkerhetsordningen, inklusive de normer, samarbeten och institutioner som utgör fundament för europeisk säkerhet. Ryssland har trots sina åtaganden om att följa de överenskomna reglerna upprepat och flagrant brutit mot folkrätten. Rysslands stormaktsambitioner, militära upprustning och anspråk på att bestämma över andra staters politiska vägval undergräver säkerheten i Rysslands närområde, Europa och globalt. Rysslands krig mot Ukraina är såväl ett angrepp på Ukraina, som en del av en övergripande systemkonflikt med väst. Utskottet konstaterar att deltagandet av nordkoreanska marktrupper i den ryska aggressionen mot Ukraina är en flagrant eskalering av konflikten.

Ur avsnittet "Säkerhetspolitisk inriktning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1 och 2. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis återigen betona att det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Utskottet anser liksom regeringen att Sverige ska upprätthålla en stark nationell försvarsförmåga för att bidra både till det nationella försvaret och till det kollektiva försvaret i enlighet med artikel 3 i nordatlantiska fördraget.

Utskottet anser liksom regeringen att det ligger i Sveriges intresse att bidra solidariskt och pragmatiskt till hela Natos säkerhet i enlighet med alliansens 360-gradersperspektiv på avskräckning och försvar. Utskottet instämmer med regeringen i att Sveriges geostrategiska läge samt säkerhetspolitiska intressen ska utgöra utgångspunkterna för utformningen av Sveriges roll som allierad. I detta bör ingå ett solidariskt regionalt ansvarstagande som i första hand utgår från Östersjöområdet och Nordkalotten, med den särskilda kompetens som uppträdande i dessa miljöer kräver.

Utskottet konstaterar att Sveriges försvarsförmåga utgör en del av alliansens kollektiva försvar och bidrar till säkerheten såväl i närområdet som i hela det euroatlantiska området. Nato är den tydligaste manifestationen av den transatlantiska länken och den centrala aktören för europeisk säkerhet. Att Sverige tillsammans med övriga allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsförpliktelserna är centralt för Natos avskräckning och för att bevara freden i det euroatlantiska området.

Utskottet välkomnar att regeringen i propositionen understryker att Sverige som Natomedlem ska fortsätta främja grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik, stå upp för folkrätten, mänskliga rättigheter och jämställdhet och vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och ickespridning.

Utskottet instämmer även i övrigt i regeringens förslag till prioriteringar i Nato och noterar att alliansens strategiska koncept från 2022 slår fast att Natos tre huvuduppgifter fortsätter att vara avskräckning och försvar, civil och militär krishantering och förebyggande av kriser, samt säkerhetssamarbete. I det strategiska konceptet framhålls Ryssland som det mest signifikanta och direkta hotet mot de allierades säkerhet. Hotet från Ryssland hanteras genom en förstärkning av alliansens avskräckning och försvar samt genom utökad motståndskraft. Utskottet anser, liksom utrikesutskottet i betänkande 2023/24:UU11, att det är viktigt att Sverige bidrar till Natos kunskapsuppbyggnad och metodutveckling om Ryssland och förutsätter att regeringen överväger hur detta bäst sker.

Terrorism beskrivs som det mest direkta asymmetriska hotet mot medborgare i de allierade länderna och mot internationell fred och välstånd. Terrorismbekämpning framhålls som nödvändig för Natos kollektiva försvar och bidrar till alla tre huvuduppgifter. Utskottet vill också betona att Sverige ska tillvarata de nya möjligheter som Natomedlemskapet innebär för svensk försvarsindustri och export av försvarsmateriel. Fortsatt utveckling av svensk försvarsteknik bidrar till alliansens kollektiva försvarsförmåga.

När det gäller motionsförslagen om Sveriges agerande i fråga om Nato och kärnvapen vill utskottet anföra följande. Utskottet konstaterar liksom utrikesutskottet i sitt betänkande om Sveriges anslutning till Nato att ett medlemskap i Nato även omfattar ett åtagande till organisationens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen (prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr. 2022/23:148). Samtidigt är Nato en mellanstatlig organisation där varje medlemsstat behåller sin politiska självständighet, och alliansen fattar sina beslut genom enhällighet. Organisationens mellanstatliga grund innebär att varje medlem behåller rätten att besluta om en eventuell utplacering av kärnvapen samt en permanent utplacering av utländska trupper på det egna territoriet. Utskottet konstaterar att varken Norge eller Danmark har lagstiftning eller formella förbehåll i sitt Natomedlemskap som förbjuder kärnvapen på respektive territorium. Båda länderna har emellertid gjort unilaterala viljeyttringar (deklarationer) om att inte ha kärnvapen utplacerade på sina territorier i fredstid.

Utrikesutskottet konstaterade vidare i ovannämnda betänkande att Sveriges ansökan om medlemskap i Nato har lämnats in utan förbehåll. Utrikesutskottet stod bakom denna hållning, men ansåg liksom regeringen i propositionen (prop. 2022/23:74) att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. Utskottet instämmer i detta.

Utskottet vill därutöver, liksom regeringen, betona att Sverige, som allierad, är en del av alliansens samlade avskräckning och försvar, inklusive den nukleära avskräckningen. Det är därför viktigt att delta aktivt i Natos arbete på detta område och upparbeta nationell kunskap om kärnvapens roll och funktion. Här ingår kunskap om hur kärnvapen både särskiljs och kopplas samman med Natos konventionella stridskrafter, både inom ramen för övningsverksamhet och operationer. Utskottet vill i sammanhanget återigen betona att Sverige ska fortsätta att vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. I likhet med regeringen anser utskottet att Sveriges arbete för att reducera risken att kärnvapen används ska stärkas i en tid av starka spänningar.

Därmed avstyrks motionerna 2024/25:55 yrkandena 2–7 och 9, 2024/25:1434 yrkandena 1, 3 och 4, 2024/25:3038 yrkandena 101–103, 2024/25:3107 yrkandena 14–16, 2024/25:3162 yrkande 9 och 2024/25:3247 yrkandena 5 och 8.

Ur avsnittet "Sveriges medlemskap i Nato" i betänkandet, som även gäller punkterna 3 och 6. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis återigen betona att det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Utskottet anser liksom regeringen att Sverige ska upprätthålla en stark nationell försvarsförmåga för att bidra både till det nationella försvaret och till det kollektiva försvaret i enlighet med artikel 3 i nordatlantiska fördraget.

Utskottet anser liksom regeringen att det ligger i Sveriges intresse att bidra solidariskt och pragmatiskt till hela Natos säkerhet i enlighet med alliansens 360-gradersperspektiv på avskräckning och försvar. Utskottet instämmer med regeringen i att Sveriges geostrategiska läge samt säkerhetspolitiska intressen ska utgöra utgångspunkterna för utformningen av Sveriges roll som allierad. I detta bör ingå ett solidariskt regionalt ansvarstagande som i första hand utgår från Östersjöområdet och Nordkalotten, med den särskilda kompetens som uppträdande i dessa miljöer kräver.

Utskottet konstaterar att Sveriges försvarsförmåga utgör en del av alliansens kollektiva försvar och bidrar till säkerheten såväl i närområdet som i hela det euroatlantiska området. Nato är den tydligaste manifestationen av den transatlantiska länken och den centrala aktören för europeisk säkerhet. Att Sverige tillsammans med övriga allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsförpliktelserna är centralt för Natos avskräckning och för att bevara freden i det euroatlantiska området.

Utskottet välkomnar att regeringen i propositionen understryker att Sverige som Natomedlem ska fortsätta främja grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik, stå upp för folkrätten, mänskliga rättigheter och jämställdhet och vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och ickespridning.

Utskottet instämmer även i övrigt i regeringens förslag till prioriteringar i Nato och noterar att alliansens strategiska koncept från 2022 slår fast att Natos tre huvuduppgifter fortsätter att vara avskräckning och försvar, civil och militär krishantering och förebyggande av kriser, samt säkerhetssamarbete. I det strategiska konceptet framhålls Ryssland som det mest signifikanta och direkta hotet mot de allierades säkerhet. Hotet från Ryssland hanteras genom en förstärkning av alliansens avskräckning och försvar samt genom utökad motståndskraft. Utskottet anser, liksom utrikesutskottet i betänkande 2023/24:UU11, att det är viktigt att Sverige bidrar till Natos kunskapsuppbyggnad och metodutveckling om Ryssland och förutsätter att regeringen överväger hur detta bäst sker.

Terrorism beskrivs som det mest direkta asymmetriska hotet mot medborgare i de allierade länderna och mot internationell fred och välstånd. Terrorismbekämpning framhålls som nödvändig för Natos kollektiva försvar och bidrar till alla tre huvuduppgifter. Utskottet vill också betona att Sverige ska tillvarata de nya möjligheter som Natomedlemskapet innebär för svensk försvarsindustri och export av försvarsmateriel. Fortsatt utveckling av svensk försvarsteknik bidrar till alliansens kollektiva försvarsförmåga.

När det gäller motionsförslagen om Sveriges agerande i fråga om Nato och kärnvapen vill utskottet anföra följande. Utskottet konstaterar liksom utrikesutskottet i sitt betänkande om Sveriges anslutning till Nato att ett medlemskap i Nato även omfattar ett åtagande till organisationens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen (prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr. 2022/23:148). Samtidigt är Nato en mellanstatlig organisation där varje medlemsstat behåller sin politiska självständighet, och alliansen fattar sina beslut genom enhällighet. Organisationens mellanstatliga grund innebär att varje medlem behåller rätten att besluta om en eventuell utplacering av kärnvapen samt en permanent utplacering av utländska trupper på det egna territoriet. Utskottet konstaterar att varken Norge eller Danmark har lagstiftning eller formella förbehåll i sitt Natomedlemskap som förbjuder kärnvapen på respektive territorium. Båda länderna har emellertid gjort unilaterala viljeyttringar (deklarationer) om att inte ha kärnvapen utplacerade på sina territorier i fredstid.

Utrikesutskottet konstaterade vidare i ovannämnda betänkande att Sveriges ansökan om medlemskap i Nato har lämnats in utan förbehåll. Utrikesutskottet stod bakom denna hållning, men ansåg liksom regeringen i propositionen (prop. 2022/23:74) att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. Utskottet instämmer i detta.

Utskottet vill därutöver, liksom regeringen, betona att Sverige, som allierad, är en del av alliansens samlade avskräckning och försvar, inklusive den nukleära avskräckningen. Det är därför viktigt att delta aktivt i Natos arbete på detta område och upparbeta nationell kunskap om kärnvapens roll och funktion. Här ingår kunskap om hur kärnvapen både särskiljs och kopplas samman med Natos konventionella stridskrafter, både inom ramen för övningsverksamhet och operationer. Utskottet vill i sammanhanget återigen betona att Sverige ska fortsätta att vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. I likhet med regeringen anser utskottet att Sveriges arbete för att reducera risken att kärnvapen används ska stärkas i en tid av starka spänningar.

Därmed avstyrks motionerna 2024/25:55 yrkandena 2–7 och 9, 2024/25:1434 yrkandena 1, 3 och 4, 2024/25:3038 yrkandena 101–103, 2024/25:3107 yrkandena 14–16, 2024/25:3162 yrkande 9 och 2024/25:3247 yrkandena 5 och 8.

Ur avsnittet "Sveriges medlemskap i Nato" i betänkandet, som även gäller punkterna 3 och 5. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis påminna om att det övergripande utrikes- och säkerhetspolitiska syftet med Sveriges medverkan i internationella militära insatser är att bidra till fred och säkerhet, att förebygga konflikter och att skapa förutsättningar för att bygga hållbar fred och hållbar fattigdomsbekämpning. Sveriges deltagande i insatserna bidrar till att värna och främja övergripande säkerhetspolitiska intressen såsom ökat multilateralt samarbete och en regelbaserad världsordning med FN-stadgan som grund. Deltagande i internationella insatser stärker även Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten och vårt inflytande i såväl bi- som multilaterala sammanhang. Detta kan i sin tur bidra till att öka säkerheten även i vårt eget närområde. Sverige ska delta i internationella militära insatser utifrån en bred, samlad analys som innefattar utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska avvägningar.

Som Natomedlem ska Sverige över tid bidra till hela alliansens säkerhet i enlighet med dess 360-gradersansats, dvs. delta på bredden i Natos insatser, aktiviteter och operationer samt bidra till Natos arbete med att bekämpa terrorism. Sverige har samtidigt intresse av att FN:s förmåga vad gäller fredsfrämjande insatser utvecklas, liksom av att fortsätta stärka EU som global säkerhetspolitisk aktör. Sverige bör därför, parallellt med sin roll som Natoallierad, bibehålla sitt aktiva engagemang och deltagande i internationella insatser, civila såväl som militära, inom ramen för internationella organisationer som FN, EU, OSSE och, i förekommande fall, andra koalitioner av länder. Utskottet noterar att regeringen framhåller att åtagandet om Natos 360-gradersansats kan uppfyllas även genom insatser utanför Nato. Likaså bör deltagande i insatser också utanför Natos regi kunna ses som bidrag till bördefördelningen mellan allierade.

Utskottet anser liksom regeringen att bidrag till internationella militära insatser måste vägas mot det fortsatta stärkandet av Sveriges nationella förmåga samt svenska bidrag till Natos huvudsyfte: att säkerställa alliansens kollektiva försvar. En bedömning måste därför göras av vilka bidrag och i vilka organisationer Sverige kan göra störst nytta med de begränsade resurser som kommer att kunna ställas till förfogande under denna period.

Mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget, inte bara i Europa, är det som utskottet tidigare påpekat, viktigt att FN som organisation stärks. Utskottet anser liksom regeringen att Sverige ska vara en aktiv FN-medlem och bidra med värdefulla förmågor till dess konfliktförebyggande och fredsfrämjande arbete. FN har en central roll och ger internationell legitimitet åt hanteringen av konflikter i världen. FN kan genomföra fredsfrämjande insatser med FN-ledda styrkor eller ge mandat åt andra organisationer och stater att göra det. FN:s fredsfrämjande insatser är ett viktigt instrument vars multidimensionella karaktär med både militära och civila komponenter kan bidra till att lotsa länder från konflikt till hållbar fred. Utskottet konstaterar liksom regeringen att FN:s fredsfrämjande insatser i rådande säkerhetspolitiska läge står inför flera problem, inte minst i ljuset av den tilltagande geopolitiska maktkampen. Sverige bör jämte andra demokratiska länder bidra aktivt till att FN:s fredsfrämjande förmåga utvecklas för att bättre motsvara befintliga och framväxande behov.

Utskottet står fast vid det ställningstagande i fråga om folkrättslig grund för svenskt deltagande i fredsfrämjande insatser som gjordes i samband med det försvarspolitiska beslutet 2020 (prop. 2020/21:109, bet. 2020/21:UFöU4, rskr. 2020/21:133–134). Utskottet anförde då att huvudlinjen är att svenskt deltagande i fredsfrämjande insatser ska ha ett mandat från säkerhetsrådet. Detta gäller i synnerhet för fredsframtvingande insatser i enlighet med FN-stadgans kapitel VII. Då ska säkerhetsrådets mandat alltid sökas. Också när det gäller fredsbevarande insatser i enlighet med FN-stadgans kapitel VI eftersträvas ett tydligt stöd från säkerhetsrådet. Samtidigt medger folkrätten enbart att sådana insatser görs med den mottagande statens och övriga relevanta parters samtycke. Utskottet vill också, liksom tidigare, understryka att skydd av och respekt för folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten, är centralt. Detta bör genomsyra agerandet i alla faser av planeringen och genomförandet av en insats. Utskottet vill liksom tidigare understryka att genomförande av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 från 2000 och efterföljande relaterade resolutioner, vilka tillsammans utgör den internationella agendan för kvinnor, fred och säkerhet, bör vara en integrerad del i arbetet med internationella militära insatser.

Motionerna 2024/25:1406 yrkande 6, 2024/25:1433 yrkande 3, 2024/25:3023 yrkande 40, 2024/25:3038 yrkande 107, 2024/25:3162 yrkande 59, 2024/25:3247 yrkandena 1 och 25 och 2024/25:3257 yrkande 14 avstyrks.

Utskottet vill därutöver påminna om att riksdagen med anledning av betänkande 2021/22:UU11 (rskr. 2021/22:187) riktade ett tillkännagivande till regeringen om att tillsätta en utredning om Sveriges insats i Afghanistan. Den dåvarande regeringen tillsatte i juni 2022 en utredning med uppgift att utvärdera Sveriges samlade engagemang i Afghanistan mellan åren 2001 och 2021. Uppgiften är att klargöra vilka resultat det samlade engagemanget har bidragit till och vilka lärdomar som kan dras av den svenska närvaron i Afghanistan under perioden, inte minst för att kunna dra lärdomar inför framtida internationella insatser och internationellt stöd. Regeringen beslutade genom ett tilläggsdirektiv den 25 april 2024 att uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2024. Tillkännagivandet är därmed rapporterat som slutbehandlat (skr. 2022/23:75).

Ur avsnittet "Internationella insatser" i betänkandet, som även gäller punkt 10. Läs betänkandet