Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Utskottet tar fasta på att regeringen i utrikesdeklarationen slår fast att dess utrikespolitik vilar på en europeisk, nordisk-baltisk och transatlantisk grund samt att det svenska ordförandeskapet under 2024 i Nordiska ministerrådet och de informella nordiska och nordisk-baltiska utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetena N5 och NB8 stärkte samarbetet med våra nordiska och baltiska grannar. Vidare är ambitionen att knyta ännu närmare band med våra allierade och partner i bl.a. Norden.

Utskottet uppmärksammar att regeringen i skrivelsen anger att livsmedelsberedskap var en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet, vilket manifesteras i flera initiativ och samarbeten inom Norden. Ett centralt dokument är Karlstadsdeklarationen, som understryker vikten av nordiskt samarbete för att stärka beredskapen och robustheten inom livsmedelsförsörjning och skogsbruk. En viktig del av Sveriges program för Nordiska ministerrådet, som omfattar områden som fiske och akvakultur, jordbruk, livsmedel samt skogsbruk, har varit att driva på för ett stärkt samarbete i dessa frågor. Den 12 mars 2024 arrangerade Livsmedelsverket en nordisk workshop i Stockholm, med temat mot en mer resilient försörjning av mat och dricksvatten i den nordiska regionen. Syftet med workshopen var att dela erfarenheter och identifiera möjliga åtgärder där ett nordiskt samarbete kan förbättra livsmedelsberedskapen och dricksvattenförsörjningen, exempelvis genom lagerhållning, distribution och resursdelning. En ytterligare uppföljning av Karlstadsdeklarationen ägde rum i form av en större simuleringsövning som Nordiska ministerrådet anordnade i samarbete med Sverige den 8–9 oktober i Stockholm. Under övningen simulerades olika scenarier av livsmedelskriser, och deltagare från ministerier, myndigheter och relevanta organisationer samlades för att diskutera och identifiera åtgärder för att stärka beredskapen.

Utrikesutskottet tar fasta på vad miljö- och jordbruksutskottet skriver i betänkande 2023/24:MJU9 om beredskapslivsmedel, nämligen att när det gäller försök med lokalt producerade beredskapslivsmedel har det pågått forskning bl.a. vid Future Foods vid Sveriges lantbruksuniversitet. Under 2015–2018 genomfördes projektet Kan vi producera mat i händelse av kris? Sårbarhet och resiliens på gårdsnivå i svenskt lantbruk. I projektets slutrapport ges en översikt av sårbarheten för störningar på gårdar med olika produktionsinriktning samt möjliga lösningar för att öka livsmedelsproduktionens motståndskraft genom en omställning till fossilfritt lant bruk. Ett fossilfritt jordbruk med inhemsk tillverkning av insatsmedel skulle dramatiskt minska importberoendet och därmed öka motståndskraften mot störningar.

Utrikesutskottet noterar att regeringen i skrivelsen skriver att infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson mötte Danmarks transportminister Thomas Danielsen i Köpenhamn den 2 februari 2024. Vid mötet enades ministrarna om att inleda en särskild korrespondens på departementsnivå om undanröjandet av gränshinder inom transportområdet, detta med avsikten att identifiera utmaningar och hinder för godstransporter på väg samt för att lyfta frågeställningar om den danska godkännandeprocessen för järnvägsfordon.

Utskottet uppmärksammar vidare att Nordiska rådet vid det nordiska järnvägssamarbetets årskonferens i Köpenhamn i augusti 2024 såg arbetet med att utveckla och förbättra järnvägsförbindelserna som ett av flera viktiga och konkreta steg mot att stärka den gemensamma säkerheten och försvarsförmågan i regionen. Genom att satsa på en robust infrastruktur kan Norden bättre stå emot yttre hot och samtidigt främja den interna sammanhållningen. I Sveriges viljeinriktning för det nordiska transportsamarbetet 2024 anger regeringen att det är viktigt att upprätthålla informations- och erfarenhetsutbyte mellan de nordiska länderna, exempelvis när det gäller att beakta totalförsvarsfrågor i infrastrukturplanering och militär mobilitet.

Utskottet tar fasta på att regeringen i skrivelsen anger att viktiga steg har tagits under det svenska ordförandeskapet i ministerrådet för jämställdhet och LGBTI för fortsatt arbete med att stärka och vidareutveckla det nordiska arbetet för jämställdhet och hbtqi-personers lika rättigheter, samt att året markerade 50-årsjubiléet av nordiskt samarbete för jämställdhet och likabehandling. Vid ministermötet i Stockholm den 27 november beslutades om en ministerdeklaration och ett program, Pushing for Progress, för att agera mot ett växande motstånd mot jämställdhet och hbtqi-personers lika rättigheter. Deklarationen med tillhörande program som gäller för perioden 2025–2027 är ett strategiskt gemensamt ramverk för Norden att agera utifrån i en global och multilateral kontext för att stärka kvinnors, flickors och LGBTI-personers lika rättigheter. Programmet bygger vidare på den tidigare nordiska färdplanen med samma syfte, och innebär att arbetet stärks och vidareutvecklas.

Även ett samarbetsprogram för perioden 2025–2030 antogs. Programmet är inriktat på att stärka insatser för jämställdhet och jämlikhet avseende ekonomi, hälsa och livskvalitet, och att stärka arbete mot diskriminering, könsbaserat och sexuellt våld, samt stereotypa normer.

Nordiska ministerrådet för jämställdhet och LGBTI (MR-JÄM) fokuserar främst på att främja lika rättigheter, likabehandling och lika möjligheter för hbtqi-personer i Norden. Deras arbete omfattar områden som frihet och öppenhet, livskvalitet och levnadsvillkor samt nätverk och civilsamhälle. Utskottet noterar att de nordiska länderna samt Färöarna, Grönland och Åland inom ramen för det strategiska insatsområdet ”livskvalitet och levnadsvillkor” inom hbtqi-arbetet strävar efter att hbtqi-personer ska ha lika tillgång till fysisk och psykisk hälsa. De väsentliga skillnaderna i både fysisk och psykisk hälsa som finns mellan hbtqi-personer och den övriga befolkningen ska minskas. hbtqi-personer ska ha lika tillgång på alla samhällsområden.

Utskottet noterar att Nordiska utvecklingsfonden (NDF) är de nordiska ländernas gemensamma utvecklingsorganisation. NDF har under 20 år beviljat subventionerade krediter till utvecklingsländer. NDF beviljar gåvofinansiering för klimatsatsningar i världens fattigaste länder. Nordiska ministerrådet är den instans som ansvarar för bl.a. ändringar av NDF:s stadgar och kapital. Nordiska ministerrådet godkänner också årsrapporten från styrelsen och de reviderade finansiella rapporterna för NDF. Utöver det biståndssamarbete som existerar i de nordiska länderna anser utskottet för närvarande inte att ytterligare samordning av nivåerna på biståndet är nödvändig.

Ur avsnittet "Nordiskt samarbete" i betänkandet, som även gäller punkt 7. Läs betänkandet

Utskottet noterar att regeringen i sin skrivelse redogör för att de nordiska ländernas samarbete för ett stabilt och hållbart Arktis fortsatte under 2024 och att det under året utarbetades ett nytt program för perioden 2025–2027, med syftet att bidra till att säkra nordiska perspektiv regionalt och internationellt samt att profilera nordiska värderingar och lösningar i Arktis genom stärkt regionalt samarbete och kunskapsutbyte med nyckelaktörer över hela Arktis, dock inte Ryssland med tanke på det ryska aggressionskriget mot Ukraina.

Utrikesutskottet noterar att regeringen framför att den försämrade säkerhetspolitiska situationen ställer ökade krav på väl fungerande transportsystem och gränsöverskridande förbindelser i såväl Norden som den nordamerikanska delen av Arktis. Utskottet tar även fasta på att regeringen verkar för att säkerställa robust och hållbar infrastruktur i Arktisregionen med fokus på Norden inom ramen för flera samarbetsplattformar inklusive vårt Nato-medlemskap. Eftersom tidigare samarbeten om infrastruktur i den bredare Barentsregionen avbrutits som en följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina blir det nordiska samarbetet om vår del av Arktis än viktigare.

Utrikesutskottet vill, när det gäller yrkandet om en ny Arktisstrategi, framhålla att regeringen anför att det pågår ett intensivt arbete på Utrikesdepartementet med Arktisfrågorna, i nära samarbete med andra arktiska länder, samt att det finns en intensiv dialog bland Natoländerna, där regeringen kan se att det som man i Natosammanhang kallar för ”High North” blir allt mer strategiskt intressant. Regeringen anger att det är något som den kommer att fortsätta att jobba intensivt med.

När det gäller yrkandet om en konvention för Arktis som innebär en demilitarisering av regionen, skriver regeringen i sin strategi för den arktiska regionen att Sverige är ett arktiskt land och att Sverige därför har ett särskilt intresse av och ansvar för att främja en fredlig, stabil och hållbar utveckling och bidra till ett konstruktivt internationellt samarbete i den arktiska regionen. Som ett av de åtta arktiska länderna ingår Sverige i Arktiska rådet. Utskottet noterar, såsom framgår av regeringens skrivelse, att arbetet inom Arktiska rådet under 2024 fokuserades på att återuppta verksamheten på i begränsad form på en lägre nivå, inom arbetsgrupperna, samt på att inleda förberedelserna inför övergången från det norska till det danska ordförandeskapet. Utskottet delar regeringens ambition att grundläggande för den svenska hållningen är att bidra till regionens fredliga, stabila och hållbara utveckling genom ett välfungerande internationellt samarbete med arktiska och icke-arktiska aktörer i regionen. Utskottet noterar att regeringen i bilaterala och multilaterala sammanhang kommer att värna en ansats baserad på det breda säkerhetsbegreppet. Det är ett övergripande svenskt intresse att upprätthålla respekten för folkrätten och den regelbaserade världsordningen, som utgör ett fundament för internationell säkerhet och stabilitet i regionen.

Utrikesutskottet finner, när det gäller till yrkandet om att utreda möjligheterna att etablera kulturverksamhet på Svalbard, i likhet med kulturutskottet i betänkande 2020/21:KrU4, att det på Svalbard finns en byggnad med svensk anknytning, det s.k. Svenskhuset. Det uppfördes 1872 på initiativ av polarforskaren Adolf Erik Nordenskiöld då man ville utvinna de mineral som hade upptäckts under hans expedition i området. Huset användes även under den svenska fysikaliska meteorologiska expeditionen till Svalbard 1882–1883 och bl.a. ingenjören Salomon August Andrée drev forskningsprojekt här. Svenskhuset förvaltas nu av Sysselmannen på Svalbard och marken omkring det är en del av Isfjordens nationalpark. Här är alla spår av mänsklig verksamhet skyddade kulturminnen, vilket även gäller Svenskhuset. Kultursamarbetet är en viktig hörnsten i det nordiska samarbetet. Utrikesutskottet finner dock, liksom kulturutskottet, inte skäl att utreda möjligheterna att etablera kulturverksamhet på Svalbard.

Utrikesutskottet noterar att regeringen i sin strategi för den arktiska regionen avser att verka för en långsiktigt och hållbar förvaltning av våtmarker och marina ekosystem i Arktis och att de fem arktiska kuststaterna har legitima rättigheter och skyldigheter i de arktiska havsområdena, såväl när det gäller havet som havsbottnen. Enligt havsrätten är också alla stater skyldiga att samarbeta för att skydda den marina miljön. Utskottet stöder att regeringen i förhandlingarna om ett nytt bindande instrument om bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald i havsområden utanför nationell jurisdiktion avser att verka för att det ska omfatta konkreta åtgärder såsom regleringar av marint områdesskydd, miljökonsekvensbeskrivningar och mekanismer för att möjliggöra ett effektivt miljöskydd i haven samt att regeringen avser att verka för en långsiktig förvaltning av marina ekosystem och våtmarker i Arktis, inklusive inom Arktiska rådet.

Mot bakgrund av ovanstående avstyrker utskottet motionerna 2024/25:1442 (SD) yrkande 1, 2024/25:3162 (C) yrkande 45 i denna del, 2024/25:3365 (V) yrkandena 11 och 13 samt 2024/25:3107 (S) yrkande 23.

Ur avsnittet "Arktis och Barentsregionen m.m." i betänkandet, som även gäller punkt 3. Läs betänkandet

Utskottet noterar att regeringen i sin skrivelse redogör för att de nordiska ländernas samarbete för ett stabilt och hållbart Arktis fortsatte under 2024 och att det under året utarbetades ett nytt program för perioden 2025–2027, med syftet att bidra till att säkra nordiska perspektiv regionalt och internationellt samt att profilera nordiska värderingar och lösningar i Arktis genom stärkt regionalt samarbete och kunskapsutbyte med nyckelaktörer över hela Arktis, dock inte Ryssland med tanke på det ryska aggressionskriget mot Ukraina.

Utrikesutskottet noterar att regeringen framför att den försämrade säkerhetspolitiska situationen ställer ökade krav på väl fungerande transportsystem och gränsöverskridande förbindelser i såväl Norden som den nordamerikanska delen av Arktis. Utskottet tar även fasta på att regeringen verkar för att säkerställa robust och hållbar infrastruktur i Arktisregionen med fokus på Norden inom ramen för flera samarbetsplattformar inklusive vårt Nato-medlemskap. Eftersom tidigare samarbeten om infrastruktur i den bredare Barentsregionen avbrutits som en följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina blir det nordiska samarbetet om vår del av Arktis än viktigare.

Utrikesutskottet vill, när det gäller yrkandet om en ny Arktisstrategi, framhålla att regeringen anför att det pågår ett intensivt arbete på Utrikesdepartementet med Arktisfrågorna, i nära samarbete med andra arktiska länder, samt att det finns en intensiv dialog bland Natoländerna, där regeringen kan se att det som man i Natosammanhang kallar för ”High North” blir allt mer strategiskt intressant. Regeringen anger att det är något som den kommer att fortsätta att jobba intensivt med.

När det gäller yrkandet om en konvention för Arktis som innebär en demilitarisering av regionen, skriver regeringen i sin strategi för den arktiska regionen att Sverige är ett arktiskt land och att Sverige därför har ett särskilt intresse av och ansvar för att främja en fredlig, stabil och hållbar utveckling och bidra till ett konstruktivt internationellt samarbete i den arktiska regionen. Som ett av de åtta arktiska länderna ingår Sverige i Arktiska rådet. Utskottet noterar, såsom framgår av regeringens skrivelse, att arbetet inom Arktiska rådet under 2024 fokuserades på att återuppta verksamheten på i begränsad form på en lägre nivå, inom arbetsgrupperna, samt på att inleda förberedelserna inför övergången från det norska till det danska ordförandeskapet. Utskottet delar regeringens ambition att grundläggande för den svenska hållningen är att bidra till regionens fredliga, stabila och hållbara utveckling genom ett välfungerande internationellt samarbete med arktiska och icke-arktiska aktörer i regionen. Utskottet noterar att regeringen i bilaterala och multilaterala sammanhang kommer att värna en ansats baserad på det breda säkerhetsbegreppet. Det är ett övergripande svenskt intresse att upprätthålla respekten för folkrätten och den regelbaserade världsordningen, som utgör ett fundament för internationell säkerhet och stabilitet i regionen.

Utrikesutskottet finner, när det gäller till yrkandet om att utreda möjligheterna att etablera kulturverksamhet på Svalbard, i likhet med kulturutskottet i betänkande 2020/21:KrU4, att det på Svalbard finns en byggnad med svensk anknytning, det s.k. Svenskhuset. Det uppfördes 1872 på initiativ av polarforskaren Adolf Erik Nordenskiöld då man ville utvinna de mineral som hade upptäckts under hans expedition i området. Huset användes även under den svenska fysikaliska meteorologiska expeditionen till Svalbard 1882–1883 och bl.a. ingenjören Salomon August Andrée drev forskningsprojekt här. Svenskhuset förvaltas nu av Sysselmannen på Svalbard och marken omkring det är en del av Isfjordens nationalpark. Här är alla spår av mänsklig verksamhet skyddade kulturminnen, vilket även gäller Svenskhuset. Kultursamarbetet är en viktig hörnsten i det nordiska samarbetet. Utrikesutskottet finner dock, liksom kulturutskottet, inte skäl att utreda möjligheterna att etablera kulturverksamhet på Svalbard.

Utrikesutskottet noterar att regeringen i sin strategi för den arktiska regionen avser att verka för en långsiktigt och hållbar förvaltning av våtmarker och marina ekosystem i Arktis och att de fem arktiska kuststaterna har legitima rättigheter och skyldigheter i de arktiska havsområdena, såväl när det gäller havet som havsbottnen. Enligt havsrätten är också alla stater skyldiga att samarbeta för att skydda den marina miljön. Utskottet stöder att regeringen i förhandlingarna om ett nytt bindande instrument om bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald i havsområden utanför nationell jurisdiktion avser att verka för att det ska omfatta konkreta åtgärder såsom regleringar av marint områdesskydd, miljökonsekvensbeskrivningar och mekanismer för att möjliggöra ett effektivt miljöskydd i haven samt att regeringen avser att verka för en långsiktig förvaltning av marina ekosystem och våtmarker i Arktis, inklusive inom Arktiska rådet.

Mot bakgrund av ovanstående avstyrker utskottet motionerna 2024/25:1442 (SD) yrkande 1, 2024/25:3162 (C) yrkande 45 i denna del, 2024/25:3365 (V) yrkandena 11 och 13 samt 2024/25:3107 (S) yrkande 23.

Ur avsnittet "Arktis och Barentsregionen m.m." i betänkandet, som även gäller punkt 2. Läs betänkandet

Utskottet uppmärksammar att regeringen i utrikesdeklarationen 2025 anför att vi ska knyta ännu närmare band med våra allierade och partner bl.a. i Norden och Baltikum och att samarbetet med strategiska allierade är särskilt betydelsefullt för Sveriges säkerhet.

Utrikesutskottet noterar att Sveriges ordförandeskap 2024 i de nordiska och nordisk-baltiska informella samarbetena, N5 och NB8, där det informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet leds av utrikesministrarna, har varit en central prioritering för regeringen samt att dessa samarbeten, i en tid präglad av ett förändrat säkerhetsläge och ökade globala utmaningar, utgör en viktig plattform för att stärka den regionala utrikes- och säkerhetspolitiska dialogen, stödja Ukraina och värna den regelbaserade världsordningen.

När det gäller yrkandena om att inrätta en nordisk försvarskommission betonar utrikesutskottet, liksom det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet i betänkande 2024/25:UFöU1, att det nordiska försvarssamarbetet numera är ett samarbete mellan allierade, vilket enligt regeringen skapar förutsättningar för ett än djupare och närmare nordiskt säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete, som inkluderar gemensam operationsplanering och gränsöverskridande operativ verksamhet på hela konfliktskalan från fred till krig. Utskottet uppmärksammar vidare att Nordiska rådet under året antog en rekommendation till de nordiska länderna om att sätta samman en försvars- och säkerhetskommission där också nordiska parlamentariker ingår. Kommissionen föreslås bl.a. utreda möjligheterna till tätare samarbete i förhållande till säkerhetssituationen i Arktis och Östersjön samt i fråga om hybridkrigföring och cybersäkerhet. Vidare stödjer utskottet att de nordiska och baltiska ländernas stats- och regeringschefer den 15 januari 2025 gav Natos förre generalsekreterare Jens Stoltenberg i uppdrag att ta fram en oberoende rapport med policyrekommendationer som syftar till att främja nordisk-baltiskt säkerhets- och försvarssamarbete. Utskottet noterar dock att rapporten skulle ha presenterats före Natos toppmöte i Haag i juni 2025, men att Jens Stoltenberg därefter, sedan den 4 februari 2025, accepterat posten som Norges finansminister, vilket gör att rapporten nu är vilande. I det säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss i finns det anledning att fördjupa det nordiska samarbetet ytterligare. Utskottet föreslår att regeringen ska verka för att en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission tillsätts med förankring i samtliga nordiska parlament. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna. Detta syftar till att ge oss en mer effektiv planering och koordinering av försvarsresurserna inom hela Norden.

När det gäller yrkandet om en väl genomarbetad plan för hur Norden bättre kan hantera framtida kriser tar utrikesutskottet fasta på att försvarsutskottet i sitt betänkande 2022/23:FöU7 skriver att regeringen i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 6) återigen framhåller vikten av ett fortsatt aktivt samarbete inom civil krishantering och krisberedskap inom ramen för de samarbeten som finns inom Norden, EU, FN och Nato, inte minst med anledning av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Utrikesutskottet, understryker, liksom försvarsutskottet, den vikt det lägger vid det internationella samarbetet, bl.a. ur ett nordiskt perspektiv och ser mot bakgrund av det arbete som regeringen och myndigheter bedriver, samt den rapport som ska skrivas om policyrekommendationer som syftar till att främja nordisk-baltiskt säkerhets- och försvarssamarbete, inte i dagsläget anledning att föreslå ytterligare åtgärder på området.

Utrikesutskottet anser när det gäller frågan om att införa ett Students at Risk-program, i likhet med i betänkande 2023/24:UU4, att det norska Students at Risk-programmet är ett uttryck för hur viktig utbildning är, även för att främja och stärka demokratin och mänskliga rättigheter. Utskottet noterar vidare att flera svenska lärosäten har visat stort engagemang i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter och att några svenska lärosäten har engagerat sig i programmet Scholars at Risk, vilket är ett liknande program. Dessutom noteras att Sverige, enligt regeringens svar på en skriftlig fråga (E17/2018) från Nordiska rådet, inom ramen för biståndet också stöder initiativ och organisationer som ger direkt stöd åt utsatta försvarare av mänskliga rättigheter och civilsamhällesaktiva världen över. Utrikesutskottet anser, med tanke på det arbete som redogörs för ovan, inte att det är nödvändigt att etablera ett Students at Risk-program på nationell nivå.

Utskottet noterar att avtalet om försvarssamarbete med USA, Defence Cooperation Agreement (DCA), undertecknades av Sveriges och USA:s försvarsministrar den 5 december 2023. Regeringen lämnade därefter den 8 maj 2024 en proposition till riksdagen om att godkänna avtalet och de författningsändringar som krävs för att genomföra avtalet. Den 18 juni 2024 röstade riksdagen, enligt det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets förslag till beslut i betänkande 2023/24:UFöU1, för att godkänna detta (rskr. 2023/24:274). Den 15 augusti 2024 trädde avtalet i kraft. Avtalet öppnar för ett närmare samarbete mellan Sverige och USA, både bilateralt och inom ramen för Nato. Utskottet noterar vidare att regeringen anger att DCA inte förändrar den ståndpunkt som har kommit till uttryck inom ramen för Sveriges Natoansökan och som upprepas i propositionen om DCA. Den ståndpunkten innebär att det, på samma sätt som i övriga nordiska länder, inte finns skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Utskottet noterar dessutom att regeringen i proposition 2024/25:34 Totalförsvaret 2025–2030, som fått kammarens godkännande genom betänkanden i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet och i försvarsutskottet, skriver att DCA är avskräckande, höjer tröskeln för angrepp mot Sverige och är viktigt för försvaret av norra Europa, samt att det stärker säkerheten för våra nordiska och baltiska grannländer. Utrikesutskottet ser därmed inte anledning att suspendera DCA.

Ur avsnittet "Utrikespolitik, säkerhetspolitik och krisberedskap m.m." i betänkandet, som även gäller punkt 5. Läs betänkandet