Arbetsrätt och arbetstid

Utskottet vill inledningsvis understryka att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell som under en lång tid har inneburit stabila förutsättningar för arbetsgivare och arbetstagare. Det är viktigt att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet alltid görs med värnandet om denna framgångsrika modell i fokus. Det omställningspaket som nyligen har genomförts för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden har sin bakgrund i en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter. En central del av omställningspaketet innebär en förändring av det arbetsrättsliga regelverket, bl.a. i fråga om tidsbegränsade anställningar, sysselsättningsgrad, turordningsreglerna och företrädesrätt till återanställning. Utskottets utgångspunkt är att Sverige ska ha ett arbetsrättsligt regelverk som skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande. Lika viktigt är det med ett arbetsliv som är jämställt och fritt från diskriminering.

Gemensamt för motionerna i detta avsnitt är att motionärerna har förslag om att stärka anställningsskyddet. Förslagen handlar om tidsbegränsade anställningar, sysselsättningsgrad, turordningsreglerna och företrädesrätt till återanställning. Som utskottet nämnt ovan har det nya huvudavtalet om trygghet, omställning och anställningsskydd resulterat i ändringar av det arbetsrättsliga regelverket i anställningsskyddslagen, bl.a. när det gäller de frågor som tas upp i motionerna.

När det gäller frågan om tidsbegränsade anställningar föreslås i kommittémotion 2025/26:2372 (V) yrkandena 1–3, 5 och 7 olika åtgärder i syfte att stärka anställningsskyddet för personer som har olika former av tidsbegränsade anställningar. Även i motion 2025/26:622 (-) föreslås ett stärkt anställningsskydd. Det är för utskottet tydligt att tidsbegränsade anställningar ger arbetsgivare flexibilitet och förmåga till anpassning efter förändringar i efterfrågan på arbetskraft. Tidsbegränsade anställningar kan även för många vara en väg in i arbetslivet, inte minst för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden eller ännu inte har hunnit etablera sig på den. Tidsbegränsade anställningar fyller följaktligen en viktig funktion på arbetsmarknaden. Samtidigt är det enligt utskottet viktigt att regelverket för tidsbegränsade anställningar är utformat på ett sätt som tillgodoser behovet av anställningstrygghet för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden.

Utskottet noterar att anställningsskyddet för den som har en tidsbegränsad anställning nyligen har stärkts, bl.a. genom anställningsformen särskild visstid som innebär att tidsbegränsat anställda snabbare kvalificerar sig för övergång till tillsvidareanställning än vad som varit fallet tidigare. Utskottet konstaterar att ändringen ligger i linje med motionärernas intentioner.

När det gäller frågan om sysselsättningsgrad noterar utskottet inledningsvis att frågan om omreglering av sysselsättningsgrad där en arbetstagares arbetstidsmått sänks vid arbetsbrist (s.k. hyvling av arbetstid) har varit uppe till diskussion de senaste åren. I kommittémotion 2025/26:2372 (V) yrkande 6 menar motionärerna att hyvling av arbetstid för med sig problem på arbetsmarknaden och de vill därför se åtgärder på området. Utskottet konstaterar att en bestämmelse som reglerar just hyvling av arbetstid nyligen har införts i anställningsskyddslagen som en följd av parternas överenskommelse. Genom ändringen tillförsäkras arbetstagare ett bättre skydd vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad.

I kommittémotion 2025/26:2371 (V) yrkande 24 anser motionärerna att deltidsanställda arbetstagare som kontinuerligt arbetat mer än sin avtalade sysselsättningsgrad ska ges rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar faktiskt arbetad tid. Utskottet noterar att frågan om huruvida arbetstagare bör få rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden har utretts av en statlig utredning, som gjorde bedömningen att det bör vara upp till arbetsmarknadens parter att avgöra om det ska finnas en rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden. Utskottet noterar att denna fråga inte ingick i parternas stora omställningspaket.

Vidare när det gäller frågan om sysselsättningsgrad föreslås i motion 2025/26:1351 (SD) att regeringen ska utreda frågan om en lagändring som ger offentliganställda rätt till heltidsarbete. Utskottet noterar att även när det gäller frågan om heltid har anställningsskyddet nyligen stärkts genom att det uttryckligen framgår av anställningsskyddslagen att heltid ska vara norm på svensk arbetsmarknad. Utgångspunkten är således numera att anställningar gäller på heltid. Enligt utskottets uppfattning är det generellt sett viktigt att statliga företag och myndigheter föregår med gott exempel och därför inte tillämpar deltidsanställningar i onödan. Även offentliga arbetsgivare kan dock ha behov av flexibilitet i fråga om sysselsättningsgrad, och möjligheten finns att sluta avtal om annat än den presumerade heltidsanställningen. Utskottet noterar dessutom att arbetsmarknadens parter inom den offentliga sektorn har tagit egna initiativ för att öka andelen heltidssysselsatta.

I kommittémotionerna 2025/26:2372 (V) yrkande 9 och 2025/26:3321 (MP) yrkandena 1 och 2 anser motionärerna att det s.k. treundantaget i turordningsreglerna bör tas bort alternativt kompletteras med bindande regler som ålägger arbetsgivaren att motivera undantagen objektivt, samt att treundantaget bör kopplas till ekonomisk kompensation för den enskilde.

Utskottet noterar att arbetsgivaren vid uppsägning på grund av arbetsbrist inte är fri att välja vem som ska sägas upp, utan måste följa en viss turordning enligt anställningsskyddslagen. Syftet är att motverka godtyckliga uppsägningar. Det har dock sedan 2001 funnits en möjlighet för mindre arbetsgivare att undanta två personer från turordningen.

Utskottet konstaterar att även bestämmelsen om turordning nyligen förändrades och att alla arbetsgivare numera har en möjlighet att undanta tre arbetstagare från turordningen. Syftet är att företagen ska kunna behålla nyckelkompetens i samband med omstruktureringar. Utskottet noterar att utformningen av de nu gällande turordningsbestämmelserna är en avgörande del av det stora omställningspaketet för långsiktigt förbättrad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden som har sin grund i ett förslag från arbetsmarknadens parter. Utskottet delar inte heller motionärernas bedömning att reglerna bör stramas åt.

Ur avsnittet "Anställningsskydd" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 5 och 17. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell som under en lång tid har inneburit stabila förutsättningar för arbetsgivare och arbetstagare. Det är viktigt att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet alltid görs med värnandet om denna framgångsrika modell i fokus. Det omställningspaket som nyligen har genomförts för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden har sin bakgrund i en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter. En central del av omställningspaketet innebär en förändring av det arbetsrättsliga regelverket, bl.a. i fråga om tidsbegränsade anställningar, sysselsättningsgrad, turordningsreglerna och företrädesrätt till återanställning. Utskottets utgångspunkt är att Sverige ska ha ett arbetsrättsligt regelverk som skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande. Lika viktigt är det med ett arbetsliv som är jämställt och fritt från diskriminering.

Gemensamt för motionerna i detta avsnitt är att motionärerna har förslag om att stärka anställningsskyddet. Förslagen handlar om tidsbegränsade anställningar, sysselsättningsgrad, turordningsreglerna och företrädesrätt till återanställning. Som utskottet nämnt ovan har det nya huvudavtalet om trygghet, omställning och anställningsskydd resulterat i ändringar av det arbetsrättsliga regelverket i anställningsskyddslagen, bl.a. när det gäller de frågor som tas upp i motionerna.

När det gäller frågan om tidsbegränsade anställningar föreslås i kommittémotion 2025/26:2372 (V) yrkandena 1–3, 5 och 7 olika åtgärder i syfte att stärka anställningsskyddet för personer som har olika former av tidsbegränsade anställningar. Även i motion 2025/26:622 (-) föreslås ett stärkt anställningsskydd. Det är för utskottet tydligt att tidsbegränsade anställningar ger arbetsgivare flexibilitet och förmåga till anpassning efter förändringar i efterfrågan på arbetskraft. Tidsbegränsade anställningar kan även för många vara en väg in i arbetslivet, inte minst för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden eller ännu inte har hunnit etablera sig på den. Tidsbegränsade anställningar fyller följaktligen en viktig funktion på arbetsmarknaden. Samtidigt är det enligt utskottet viktigt att regelverket för tidsbegränsade anställningar är utformat på ett sätt som tillgodoser behovet av anställningstrygghet för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden.

Utskottet noterar att anställningsskyddet för den som har en tidsbegränsad anställning nyligen har stärkts, bl.a. genom anställningsformen särskild visstid som innebär att tidsbegränsat anställda snabbare kvalificerar sig för övergång till tillsvidareanställning än vad som varit fallet tidigare. Utskottet konstaterar att ändringen ligger i linje med motionärernas intentioner.

När det gäller frågan om sysselsättningsgrad noterar utskottet inledningsvis att frågan om omreglering av sysselsättningsgrad där en arbetstagares arbetstidsmått sänks vid arbetsbrist (s.k. hyvling av arbetstid) har varit uppe till diskussion de senaste åren. I kommittémotion 2025/26:2372 (V) yrkande 6 menar motionärerna att hyvling av arbetstid för med sig problem på arbetsmarknaden och de vill därför se åtgärder på området. Utskottet konstaterar att en bestämmelse som reglerar just hyvling av arbetstid nyligen har införts i anställningsskyddslagen som en följd av parternas överenskommelse. Genom ändringen tillförsäkras arbetstagare ett bättre skydd vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad.

I kommittémotion 2025/26:2371 (V) yrkande 24 anser motionärerna att deltidsanställda arbetstagare som kontinuerligt arbetat mer än sin avtalade sysselsättningsgrad ska ges rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar faktiskt arbetad tid. Utskottet noterar att frågan om huruvida arbetstagare bör få rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden har utretts av en statlig utredning, som gjorde bedömningen att det bör vara upp till arbetsmarknadens parter att avgöra om det ska finnas en rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden. Utskottet noterar att denna fråga inte ingick i parternas stora omställningspaket.

Vidare när det gäller frågan om sysselsättningsgrad föreslås i motion 2025/26:1351 (SD) att regeringen ska utreda frågan om en lagändring som ger offentliganställda rätt till heltidsarbete. Utskottet noterar att även när det gäller frågan om heltid har anställningsskyddet nyligen stärkts genom att det uttryckligen framgår av anställningsskyddslagen att heltid ska vara norm på svensk arbetsmarknad. Utgångspunkten är således numera att anställningar gäller på heltid. Enligt utskottets uppfattning är det generellt sett viktigt att statliga företag och myndigheter föregår med gott exempel och därför inte tillämpar deltidsanställningar i onödan. Även offentliga arbetsgivare kan dock ha behov av flexibilitet i fråga om sysselsättningsgrad, och möjligheten finns att sluta avtal om annat än den presumerade heltidsanställningen. Utskottet noterar dessutom att arbetsmarknadens parter inom den offentliga sektorn har tagit egna initiativ för att öka andelen heltidssysselsatta.

I kommittémotionerna 2025/26:2372 (V) yrkande 9 och 2025/26:3321 (MP) yrkandena 1 och 2 anser motionärerna att det s.k. treundantaget i turordningsreglerna bör tas bort alternativt kompletteras med bindande regler som ålägger arbetsgivaren att motivera undantagen objektivt, samt att treundantaget bör kopplas till ekonomisk kompensation för den enskilde.

Utskottet noterar att arbetsgivaren vid uppsägning på grund av arbetsbrist inte är fri att välja vem som ska sägas upp, utan måste följa en viss turordning enligt anställningsskyddslagen. Syftet är att motverka godtyckliga uppsägningar. Det har dock sedan 2001 funnits en möjlighet för mindre arbetsgivare att undanta två personer från turordningen.

Utskottet konstaterar att även bestämmelsen om turordning nyligen förändrades och att alla arbetsgivare numera har en möjlighet att undanta tre arbetstagare från turordningen. Syftet är att företagen ska kunna behålla nyckelkompetens i samband med omstruktureringar. Utskottet noterar att utformningen av de nu gällande turordningsbestämmelserna är en avgörande del av det stora omställningspaketet för långsiktigt förbättrad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden som har sin grund i ett förslag från arbetsmarknadens parter. Utskottet delar inte heller motionärernas bedömning att reglerna bör stramas åt.

Ur avsnittet "Anställningsskydd" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3, 4, 5 och 17. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell som under en lång tid har inneburit stabila förutsättningar för arbetsgivare och arbetstagare. Det är viktigt att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet alltid görs med värnandet om denna framgångsrika modell i fokus. Det omställningspaket som nyligen har genomförts för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden har sin bakgrund i en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter. En central del av omställningspaketet innebär en förändring av det arbetsrättsliga regelverket, bl.a. i fråga om tidsbegränsade anställningar, sysselsättningsgrad, turordningsreglerna och företrädesrätt till återanställning. Utskottets utgångspunkt är att Sverige ska ha ett arbetsrättsligt regelverk som skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande. Lika viktigt är det med ett arbetsliv som är jämställt och fritt från diskriminering.

Gemensamt för motionerna i detta avsnitt är att motionärerna har förslag om att stärka anställningsskyddet. Förslagen handlar om tidsbegränsade anställningar, sysselsättningsgrad, turordningsreglerna och företrädesrätt till återanställning. Som utskottet nämnt ovan har det nya huvudavtalet om trygghet, omställning och anställningsskydd resulterat i ändringar av det arbetsrättsliga regelverket i anställningsskyddslagen, bl.a. när det gäller de frågor som tas upp i motionerna.

När det gäller frågan om tidsbegränsade anställningar föreslås i kommittémotion 2025/26:2372 (V) yrkandena 1–3, 5 och 7 olika åtgärder i syfte att stärka anställningsskyddet för personer som har olika former av tidsbegränsade anställningar. Även i motion 2025/26:622 (-) föreslås ett stärkt anställningsskydd. Det är för utskottet tydligt att tidsbegränsade anställningar ger arbetsgivare flexibilitet och förmåga till anpassning efter förändringar i efterfrågan på arbetskraft. Tidsbegränsade anställningar kan även för många vara en väg in i arbetslivet, inte minst för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden eller ännu inte har hunnit etablera sig på den. Tidsbegränsade anställningar fyller följaktligen en viktig funktion på arbetsmarknaden. Samtidigt är det enligt utskottet viktigt att regelverket för tidsbegränsade anställningar är utformat på ett sätt som tillgodoser behovet av anställningstrygghet för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden.

Utskottet noterar att anställningsskyddet för den som har en tidsbegränsad anställning nyligen har stärkts, bl.a. genom anställningsformen särskild visstid som innebär att tidsbegränsat anställda snabbare kvalificerar sig för övergång till tillsvidareanställning än vad som varit fallet tidigare. Utskottet konstaterar att ändringen ligger i linje med motionärernas intentioner.

När det gäller frågan om sysselsättningsgrad noterar utskottet inledningsvis att frågan om omreglering av sysselsättningsgrad där en arbetstagares arbetstidsmått sänks vid arbetsbrist (s.k. hyvling av arbetstid) har varit uppe till diskussion de senaste åren. I kommittémotion 2025/26:2372 (V) yrkande 6 menar motionärerna att hyvling av arbetstid för med sig problem på arbetsmarknaden och de vill därför se åtgärder på området. Utskottet konstaterar att en bestämmelse som reglerar just hyvling av arbetstid nyligen har införts i anställningsskyddslagen som en följd av parternas överenskommelse. Genom ändringen tillförsäkras arbetstagare ett bättre skydd vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad.

I kommittémotion 2025/26:2371 (V) yrkande 24 anser motionärerna att deltidsanställda arbetstagare som kontinuerligt arbetat mer än sin avtalade sysselsättningsgrad ska ges rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar faktiskt arbetad tid. Utskottet noterar att frågan om huruvida arbetstagare bör få rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden har utretts av en statlig utredning, som gjorde bedömningen att det bör vara upp till arbetsmarknadens parter att avgöra om det ska finnas en rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden. Utskottet noterar att denna fråga inte ingick i parternas stora omställningspaket.

Vidare när det gäller frågan om sysselsättningsgrad föreslås i motion 2025/26:1351 (SD) att regeringen ska utreda frågan om en lagändring som ger offentliganställda rätt till heltidsarbete. Utskottet noterar att även när det gäller frågan om heltid har anställningsskyddet nyligen stärkts genom att det uttryckligen framgår av anställningsskyddslagen att heltid ska vara norm på svensk arbetsmarknad. Utgångspunkten är således numera att anställningar gäller på heltid. Enligt utskottets uppfattning är det generellt sett viktigt att statliga företag och myndigheter föregår med gott exempel och därför inte tillämpar deltidsanställningar i onödan. Även offentliga arbetsgivare kan dock ha behov av flexibilitet i fråga om sysselsättningsgrad, och möjligheten finns att sluta avtal om annat än den presumerade heltidsanställningen. Utskottet noterar dessutom att arbetsmarknadens parter inom den offentliga sektorn har tagit egna initiativ för att öka andelen heltidssysselsatta.

I kommittémotionerna 2025/26:2372 (V) yrkande 9 och 2025/26:3321 (MP) yrkandena 1 och 2 anser motionärerna att det s.k. treundantaget i turordningsreglerna bör tas bort alternativt kompletteras med bindande regler som ålägger arbetsgivaren att motivera undantagen objektivt, samt att treundantaget bör kopplas till ekonomisk kompensation för den enskilde.

Utskottet noterar att arbetsgivaren vid uppsägning på grund av arbetsbrist inte är fri att välja vem som ska sägas upp, utan måste följa en viss turordning enligt anställningsskyddslagen. Syftet är att motverka godtyckliga uppsägningar. Det har dock sedan 2001 funnits en möjlighet för mindre arbetsgivare att undanta två personer från turordningen.

Utskottet konstaterar att även bestämmelsen om turordning nyligen förändrades och att alla arbetsgivare numera har en möjlighet att undanta tre arbetstagare från turordningen. Syftet är att företagen ska kunna behålla nyckelkompetens i samband med omstruktureringar. Utskottet noterar att utformningen av de nu gällande turordningsbestämmelserna är en avgörande del av det stora omställningspaketet för långsiktigt förbättrad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden som har sin grund i ett förslag från arbetsmarknadens parter. Utskottet delar inte heller motionärernas bedömning att reglerna bör stramas åt.

Ur avsnittet "Anställningsskydd" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 5 och 17. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell som under en lång tid har inneburit stabila förutsättningar för arbetsgivare och arbetstagare. Det är viktigt att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet alltid görs med värnandet om denna framgångsrika modell i fokus. Det omställningspaket som nyligen har genomförts för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden har sin bakgrund i en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter. En central del av omställningspaketet innebär en förändring av det arbetsrättsliga regelverket, bl.a. i fråga om tidsbegränsade anställningar, sysselsättningsgrad, turordningsreglerna och företrädesrätt till återanställning. Utskottets utgångspunkt är att Sverige ska ha ett arbetsrättsligt regelverk som skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande. Lika viktigt är det med ett arbetsliv som är jämställt och fritt från diskriminering.

Gemensamt för motionerna i detta avsnitt är att motionärerna har förslag om att stärka anställningsskyddet. Förslagen handlar om tidsbegränsade anställningar, sysselsättningsgrad, turordningsreglerna och företrädesrätt till återanställning. Som utskottet nämnt ovan har det nya huvudavtalet om trygghet, omställning och anställningsskydd resulterat i ändringar av det arbetsrättsliga regelverket i anställningsskyddslagen, bl.a. när det gäller de frågor som tas upp i motionerna.

När det gäller frågan om tidsbegränsade anställningar föreslås i kommittémotion 2025/26:2372 (V) yrkandena 1–3, 5 och 7 olika åtgärder i syfte att stärka anställningsskyddet för personer som har olika former av tidsbegränsade anställningar. Även i motion 2025/26:622 (-) föreslås ett stärkt anställningsskydd. Det är för utskottet tydligt att tidsbegränsade anställningar ger arbetsgivare flexibilitet och förmåga till anpassning efter förändringar i efterfrågan på arbetskraft. Tidsbegränsade anställningar kan även för många vara en väg in i arbetslivet, inte minst för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden eller ännu inte har hunnit etablera sig på den. Tidsbegränsade anställningar fyller följaktligen en viktig funktion på arbetsmarknaden. Samtidigt är det enligt utskottet viktigt att regelverket för tidsbegränsade anställningar är utformat på ett sätt som tillgodoser behovet av anställningstrygghet för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden.

Utskottet noterar att anställningsskyddet för den som har en tidsbegränsad anställning nyligen har stärkts, bl.a. genom anställningsformen särskild visstid som innebär att tidsbegränsat anställda snabbare kvalificerar sig för övergång till tillsvidareanställning än vad som varit fallet tidigare. Utskottet konstaterar att ändringen ligger i linje med motionärernas intentioner.

När det gäller frågan om sysselsättningsgrad noterar utskottet inledningsvis att frågan om omreglering av sysselsättningsgrad där en arbetstagares arbetstidsmått sänks vid arbetsbrist (s.k. hyvling av arbetstid) har varit uppe till diskussion de senaste åren. I kommittémotion 2025/26:2372 (V) yrkande 6 menar motionärerna att hyvling av arbetstid för med sig problem på arbetsmarknaden och de vill därför se åtgärder på området. Utskottet konstaterar att en bestämmelse som reglerar just hyvling av arbetstid nyligen har införts i anställningsskyddslagen som en följd av parternas överenskommelse. Genom ändringen tillförsäkras arbetstagare ett bättre skydd vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad.

I kommittémotion 2025/26:2371 (V) yrkande 24 anser motionärerna att deltidsanställda arbetstagare som kontinuerligt arbetat mer än sin avtalade sysselsättningsgrad ska ges rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar faktiskt arbetad tid. Utskottet noterar att frågan om huruvida arbetstagare bör få rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden har utretts av en statlig utredning, som gjorde bedömningen att det bör vara upp till arbetsmarknadens parter att avgöra om det ska finnas en rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden. Utskottet noterar att denna fråga inte ingick i parternas stora omställningspaket.

Vidare när det gäller frågan om sysselsättningsgrad föreslås i motion 2025/26:1351 (SD) att regeringen ska utreda frågan om en lagändring som ger offentliganställda rätt till heltidsarbete. Utskottet noterar att även när det gäller frågan om heltid har anställningsskyddet nyligen stärkts genom att det uttryckligen framgår av anställningsskyddslagen att heltid ska vara norm på svensk arbetsmarknad. Utgångspunkten är således numera att anställningar gäller på heltid. Enligt utskottets uppfattning är det generellt sett viktigt att statliga företag och myndigheter föregår med gott exempel och därför inte tillämpar deltidsanställningar i onödan. Även offentliga arbetsgivare kan dock ha behov av flexibilitet i fråga om sysselsättningsgrad, och möjligheten finns att sluta avtal om annat än den presumerade heltidsanställningen. Utskottet noterar dessutom att arbetsmarknadens parter inom den offentliga sektorn har tagit egna initiativ för att öka andelen heltidssysselsatta.

I kommittémotionerna 2025/26:2372 (V) yrkande 9 och 2025/26:3321 (MP) yrkandena 1 och 2 anser motionärerna att det s.k. treundantaget i turordningsreglerna bör tas bort alternativt kompletteras med bindande regler som ålägger arbetsgivaren att motivera undantagen objektivt, samt att treundantaget bör kopplas till ekonomisk kompensation för den enskilde.

Utskottet noterar att arbetsgivaren vid uppsägning på grund av arbetsbrist inte är fri att välja vem som ska sägas upp, utan måste följa en viss turordning enligt anställningsskyddslagen. Syftet är att motverka godtyckliga uppsägningar. Det har dock sedan 2001 funnits en möjlighet för mindre arbetsgivare att undanta två personer från turordningen.

Utskottet konstaterar att även bestämmelsen om turordning nyligen förändrades och att alla arbetsgivare numera har en möjlighet att undanta tre arbetstagare från turordningen. Syftet är att företagen ska kunna behålla nyckelkompetens i samband med omstruktureringar. Utskottet noterar att utformningen av de nu gällande turordningsbestämmelserna är en avgörande del av det stora omställningspaketet för långsiktigt förbättrad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden som har sin grund i ett förslag från arbetsmarknadens parter. Utskottet delar inte heller motionärernas bedömning att reglerna bör stramas åt.

Ur avsnittet "Anställningsskydd" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4 och 17. Läs betänkandet

I kommittémotion 2025/26:3191 (C) yrkandena 10–12 och i motionerna 2025/26:2462 (M) och 2025/26:327 (SD) föreslår motionärerna olika begränsningar av arbetstagarorganisationernas möjligheter att vidta stridsåtgärder. Flera av förslagen handlar särskilt om begränsningar av möjligheten att vidta sympatiåtgärder, som även det är en rättighet som följer av grundlagen.

Utskottet noterar inledningsvis att vissa begränsningar av möjligheterna att vidta stridsåtgärder relativt nyligen införts i medbestämmandelagen efter att arbetsmarknadens parter nått en överenskommelse om förändrade konfliktregler på den svenska arbetsmarknaden. Ändringarna innebar att de regler enligt huvudavtal och praxis som de etablerade parterna på arbetsmarknaden sedan länge följt fördes in i medbestämmandelagen. Numera krävs bl.a. att en stridsåtgärd ska ha beslutats i behörig ordning och att stridsåtgärden ska syfta till att uppnå kollektivavtalsbundenhet i förhållande till arbetsgivaren.

Utskottet vill dock framhålla att möjligheten för arbetsmarknadens parter att vidta stridsåtgärder är en grundläggande del av den svenska arbetsmarknadsmodellen och en rättighet som är grundlagsfäst. Rätten att vidta stridsåtgärder är vidsträckt och stridsåtgärder kan i vissa fall ge kännbara verkningar även hos aktörer som inte är inblandade i en enskild konflikt. Det vilar därför ett stort ansvar på arbetsmarknadens parter att inte missbruka det kraftfulla verktyg som stridsåtgärder innebär.

Det är också utskottets uppfattning att arbetsmarknadens parter tar detta ansvar, och att Sveriges arbetsmarknadsmodell skapar stabilitet, flexibilitet och arbetsfred på den svenska arbetsmarknaden. Utskottet vill alltså framhålla att den svenska arbetsmarknadsmodellen har visat sig hållbar över tid och att den har skapat goda förutsättningar för en välfungerande arbetsmarknad med relativt få förlorade arbetsdagar på grund av konflikter, jämfört med andra europeiska länder. Utskottet anser att det även framöver i så stor utsträckning som möjligt bör vara upp till parterna själva att avgöra vilka situationer som leder till stridsåtgärder, utan statlig inblandning.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet inte att det finns skäl att se över eller ändra den nuvarande ordningen för stridsåtgärder, och därför bör yrkandena avslås. Med hänvisning till parternas ansvar på arbetsmarknaden och till att det arbetsrättsliga regelverket bör ses som en helhet bör riksdagen även avslå motion 2025/26:2445 (M) om att den fackliga organisation som har flest medlemmar inom ett fackförbund ska äga förhandlingsrätten för de frågor som gäller deras villkor.

Ur avsnittet "Stridsåtgärder m.m." i betänkandet. Läs betänkandet

För utskottet är det en självklarhet att goda arbetsvillkor ska säkerställas för alla som arbetar i Sverige. Detta förutsätter bl.a. ett regelverk och kontrollmekanismer som garanterar att även arbetstagare som utstationeras från andra EU-länder för att tillfälligt arbeta i Sverige ges goda arbetsvillkor och trygga arbetsförhållanden. Samtidigt vill utskottet framhålla att det är viktigt att reglerna inte blir för långtgående så att de hämmar arbetskraftens fria rörlighet inom EU; rörligheten har betydelse för att möta efterfrågan på arbetskraft inom hela EU och för att tillväxten upprätthålls.

Utskottet konstaterar att frågan om hur utstationerade arbetstagares anställningsvillkor ska regleras har varit föremål för debatt under hela den tid som Sverige varit medlem i EU. Ändrade EU-regler har vidare medfört att de svenska utstationeringsreglerna har ändrats vid flera tillfällen.

Motionärerna bakom motionerna i detta avsnitt har förslag i olika riktning när det gäller regelverket för utstationering. Medan motionärerna i partimotion 2025/26:307 (V) yrkandena 10–14 framhåller att nuvarande regelverk urvattnar de arbetsrättsliga villkoren och därför vill se förändringar för att uppnå likabehandling mellan utstationerade och inhemska arbetstagare, förordar motionärerna i kommittémotion 2025/26:3191(C) yrkande 7 att möjligheten till utstationering ska tryggas genom att den s.k. bevisregeln i utstationeringslagen återinförs.

Utskottet för sin del anser att regelverket överlag får anses vara väl avvägt för att upprätthålla ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden och motverka osund konkurrens samtidigt som den fria rörligheten för arbetstagare inom EU upprätthålls. Utskottet har uppfattat det som att utstationerande arbetsgivare ser tillräckligt positivt på de förutsättningar och villkor som gäller på den svenska arbetsmarknaden för att använda sig av den fria rörligheten över landsgränserna. Utskottet utgår också från att regeringen kommer att bevaka utvecklingen för utstationerad arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden och vid behov vidta lämpliga åtgärder. I sammanhanget noterar utskottet vidare att Delegationen mot arbetslivskriminalitet har identifierat behov av ytterligare insatser för arbetstagare i riskgrupper, däribland utstationerade arbetstagare, och lämnat förslag på området, bl.a. i fråga om sanktionsavgifter. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Mot denna bakgrund ser utskottet inte skäl att ta något initiativ på området, och yrkandena bör därmed avslås.

När det gäller partimotion 2025/26:307 (V) yrkandena 16 och 17 argumenterar motionärerna för förändringar i förvaltningen och tillsynen av utstationeringsregistret. Utskottet anser naturligtvis att utstationeringsregistret bör fungera väl. Arbetsmiljöverket har till uppgift att föra ett sådant register och har tillsynsansvar för att bestämmelserna om anmälningsskyldighet vid utstationering följs. I dessa frågor samverkar Arbetsmiljöverket med flera andra myndigheter, bl.a. inom ramen för myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet där Skatteverket, Polismyndigheten och sex andra myndigheter ingår. Utskottet uppmärksammar att de samverkande myndigheterna under hösten 2024 startade ett särskilt projekt för att ta fram en gemensam problembild, föreslå förändringar och ta fram ett gemensamt arbetssätt för att komma till rätta med problemen kopplade till just den utstationerade arbetskraften. Delegationen mot arbetslivskriminalitet har också, noterar utskottet, lämnat förslag relaterade till utstationeringsregistret som för närvarande bereds inom Regeringskansliet.

Med det anförda ser utskottet inte att det finns anledning att ta något initiativ med anledning av de nämnda yrkandena, som därmed bör avslås.

I kommittémotion 2025/26:3590 (S) yrkande 56 föreslås att regeringen ska se över möjligheten att införa krav på arbetsmiljökörkort för företag som vill utstationera arbetskraft till svenska arbetsplatser. Utskottet noterar att det i utstationeringslagen anges att bl.a. arbetsmiljölagen gäller vid utstationering vilket innebär att arbetsgivare har samma arbetsmiljöansvar för utstationerade arbetstagare som för övriga arbetstagare. Det finns därmed inte skäl för utskottet att ta något initiativ med anledning av yrkandet, som bör avslås.

Ur avsnittet "Utstationering av arbetstagare" i betänkandet, som även gäller punkterna 8 och 18. Läs betänkandet

För utskottet är det en självklarhet att goda arbetsvillkor ska säkerställas för alla som arbetar i Sverige. Detta förutsätter bl.a. ett regelverk och kontrollmekanismer som garanterar att även arbetstagare som utstationeras från andra EU-länder för att tillfälligt arbeta i Sverige ges goda arbetsvillkor och trygga arbetsförhållanden. Samtidigt vill utskottet framhålla att det är viktigt att reglerna inte blir för långtgående så att de hämmar arbetskraftens fria rörlighet inom EU; rörligheten har betydelse för att möta efterfrågan på arbetskraft inom hela EU och för att tillväxten upprätthålls.

Utskottet konstaterar att frågan om hur utstationerade arbetstagares anställningsvillkor ska regleras har varit föremål för debatt under hela den tid som Sverige varit medlem i EU. Ändrade EU-regler har vidare medfört att de svenska utstationeringsreglerna har ändrats vid flera tillfällen.

Motionärerna bakom motionerna i detta avsnitt har förslag i olika riktning när det gäller regelverket för utstationering. Medan motionärerna i partimotion 2025/26:307 (V) yrkandena 10–14 framhåller att nuvarande regelverk urvattnar de arbetsrättsliga villkoren och därför vill se förändringar för att uppnå likabehandling mellan utstationerade och inhemska arbetstagare, förordar motionärerna i kommittémotion 2025/26:3191(C) yrkande 7 att möjligheten till utstationering ska tryggas genom att den s.k. bevisregeln i utstationeringslagen återinförs.

Utskottet för sin del anser att regelverket överlag får anses vara väl avvägt för att upprätthålla ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden och motverka osund konkurrens samtidigt som den fria rörligheten för arbetstagare inom EU upprätthålls. Utskottet har uppfattat det som att utstationerande arbetsgivare ser tillräckligt positivt på de förutsättningar och villkor som gäller på den svenska arbetsmarknaden för att använda sig av den fria rörligheten över landsgränserna. Utskottet utgår också från att regeringen kommer att bevaka utvecklingen för utstationerad arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden och vid behov vidta lämpliga åtgärder. I sammanhanget noterar utskottet vidare att Delegationen mot arbetslivskriminalitet har identifierat behov av ytterligare insatser för arbetstagare i riskgrupper, däribland utstationerade arbetstagare, och lämnat förslag på området, bl.a. i fråga om sanktionsavgifter. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Mot denna bakgrund ser utskottet inte skäl att ta något initiativ på området, och yrkandena bör därmed avslås.

När det gäller partimotion 2025/26:307 (V) yrkandena 16 och 17 argumenterar motionärerna för förändringar i förvaltningen och tillsynen av utstationeringsregistret. Utskottet anser naturligtvis att utstationeringsregistret bör fungera väl. Arbetsmiljöverket har till uppgift att föra ett sådant register och har tillsynsansvar för att bestämmelserna om anmälningsskyldighet vid utstationering följs. I dessa frågor samverkar Arbetsmiljöverket med flera andra myndigheter, bl.a. inom ramen för myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet där Skatteverket, Polismyndigheten och sex andra myndigheter ingår. Utskottet uppmärksammar att de samverkande myndigheterna under hösten 2024 startade ett särskilt projekt för att ta fram en gemensam problembild, föreslå förändringar och ta fram ett gemensamt arbetssätt för att komma till rätta med problemen kopplade till just den utstationerade arbetskraften. Delegationen mot arbetslivskriminalitet har också, noterar utskottet, lämnat förslag relaterade till utstationeringsregistret som för närvarande bereds inom Regeringskansliet.

Med det anförda ser utskottet inte att det finns anledning att ta något initiativ med anledning av de nämnda yrkandena, som därmed bör avslås.

I kommittémotion 2025/26:3590 (S) yrkande 56 föreslås att regeringen ska se över möjligheten att införa krav på arbetsmiljökörkort för företag som vill utstationera arbetskraft till svenska arbetsplatser. Utskottet noterar att det i utstationeringslagen anges att bl.a. arbetsmiljölagen gäller vid utstationering vilket innebär att arbetsgivare har samma arbetsmiljöansvar för utstationerade arbetstagare som för övriga arbetstagare. Det finns därmed inte skäl för utskottet att ta något initiativ med anledning av yrkandet, som bör avslås.

Ur avsnittet "Utstationering av arbetstagare" i betänkandet, som även gäller punkterna 7 och 18. Läs betänkandet

I motion 2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) anser motionärerna att föräldraledighetslagen bör ses över mot bakgrund av att regelverket kan medföra lång frånvaro från arbetsmarknaden för de föräldrar som är föräldralediga under en lång period.

Utskottet för sin del vill värna syftet med föräldraledighetslagen, nämligen att ge föräldrar tid och ekonomisk möjlighet att vårda och vara tillsammans med sina barn och att underlätta balansen mellan arbetsliv och familjeliv, och bedömer att regelverket genom föräldraledighetslagen är väl avvägt. Utskottet ser ingen anledning att ta initiativ till en sådan ändring som föreslås i yrkandet, varför det bör avslås.

Ur avsnittet "Rätten till föräldraledighet" i betänkandet. Läs betänkandet

Motionären anser i motion 2025/26:12 (SD) att flera kommuner och regioner sköter sin roll som arbetsgivare på ett sätt som inte är önskvärt och anser därför att regeringen bör utreda hur man med lagstiftning kan komma till rätta med problematiken med att lösa ut anställda. Utskottet noterar att det i anställningsskyddslagen finns bestämmelser om hur en anställning kan avslutas och att kommuner och regioner är skyldiga att följa dessa. Anställningsskyddslagen tillåter även att en arbetsgivare och en arbetstagare frivilligt kommer överens om att avsluta ett anställningsförhållande.

Utskottet har ingen anledning att ifrågasätta hur enskilda kommuner agerar som arbetsgivare. Mot denna bakgrund finner utskottet inte skäl att ta något initiativ på området, varför yrkandet bör avslås.

Ur avsnittet "Överenskommelser om utköp" i betänkandet. Läs betänkandet

I motion 2025/26:730 (SD) föreslår motionären att det ska vara möjligt för enskilda, som inte är organiserade i någon arbetstagarorganisation, att väcka talan direkt i Arbetsdomstolen. Detta föreslås i stället för den ordning som gäller i dag, där det enligt huvudregeln är tvister som väcks av en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som får föras direkt till Arbetsdomstolen.

Utskottet håller inte med motionären utan anser att den nuvarande ordningen väl överensstämmer med den svenska arbetsmarknadsmodellen. Arbetsmarknadens parter bär ett stort ansvar för regleringen av arbetsvillkor och behöver därmed ett specialiserat forum för tvistelösning. Utskottet vill dock understryka att de allmänna domstolarna är tillgängliga för enskilda vilket innebär att en enskild arbetstagare som inte är medlem i en arbetstagarorganisation kan vända sig till tingsrätten för att väcka talan mot sin arbetsgivare, och att arbetstagaren kan överklaga tingsrättens avgörande till Arbetsdomstolen. För att Arbetsdomstolen ska ta upp tingsrättens avgörande till prövning krävs dock att prövningstillstånd beviljas av Arbetsdomstolen.

Mot bakgrund av det anförda ser utskottet inte skäl att ta något initiativ på området. Det aktuella yrkandet bör därför avslås.

Ur avsnittet "Enskildas möjligheter att väcka talan i Arbetsdomstolen" i betänkandet. Läs betänkandet

I motion 2025/26:2392 (SD) anser motionären att det bör införas krav på svenskt medborgarskap för anställning vid Migrationsverket. Utskottet noterar att det i lagen om offentlig anställning finns bestämmelser om att det för vissa statliga tjänster finns krav på svenskt medborgarskap och att regeringen får föreskriva eller för särskilda fall besluta att bara svenska medborgare får inneha vissa specifika anställningar. Utskottet bedömer att det aktuella regelverket är väl avvägt och ser inte skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionsyrkandet. Yrkandet ska därmed avslås.

Ur avsnittet "Krav på svenskt medborgarskap för anställning vid Migrationsverket" i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att det i första hand är upp till arbetsmarknadens parter att hantera arbetstidsfrågor på ett sätt som passar aktuell bransch, utan inblandning av staten. Således är arbetstidslagen i stor utsträckning dispositiv, vilket innebär att arbetsgivarorganisationer eller enskilda arbetsgivare genom kollektivavtal med en arbetstagarorganisation kan komma överens om avsteg från lagen i sin helhet eller i vissa delar. Avtal med en enskild arbetstagare som part får dock inte medföra undantag från lagen till arbetstagarens nackdel. Inte heller får kollektivavtalade avsteg från arbetstidslagen medföra mindre förmånliga villkor än de som arbetstagare har enligt EU:s arbetstidsdirektiv.

Gemensamt för motionerna i detta avsnitt är att motionärerna har förslag om att på olika sätt förbättra arbetstagares villkor när det gäller arbetstid. Förslagen handlar om förkortad arbetstid, dygnsvila och jour samt delade turer.

När det gäller förslagen om förkortad arbetstid, som väcks i kommittémotion 2025/26:2371 (V) yrkande 25 samt i motionerna 2025/26:300 (SD) och 2025/26:932 (-) konstaterar utskottet att arbetstidslagen innehåller bestämmelser om att den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan, en bestämmelse som infördes 1973. Det var således många år sedan frågan om en generell arbetstidsreglering var föremål för lagstiftning. Däremot noterar utskottet att frågan om förkortad arbetstid då och då genom åren varit föremål för debatt, oftast inför förhandlingar om nya avtal på arbetsmarknaden, och att frågan för närvarande diskuteras mellan olika parter på arbetsmarknaden.

Utskottet vill understryka den roll som arbetsmarknadens parter har för att reglera förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare, bl.a. när det gäller arbetstidsförkortning. Utskottet noterar flera exempel på kollektivavtal där frågan har fått olika typer av lösningar. Utskottet har inte uppfattat att parterna har önskemål om att detta skulle vara en fråga för lagstiftaren att ta sig an. I stället är parterna tydliga med att arbetstidsförkortning är en partsfråga, vilket utskottet helt ställer sig bakom.

I sammanhanget vill utskottet också lyfta fram att Sverige har stora behov av investeringar, bl.a. inom områdena försvar, brottsbekämpning och infrastruktur. För att klara finansieringen behöver ekonomin växa med fler arbetade timmar och fler personer i arbete. Utskottet anser att en lagstiftning om förkortad arbetstid skulle riskera att leda till inställda operationer i vården, färre lärarledda lektioner och att polisen inte kan bekämpa fler brott, samtidigt som den ekonomiska tillväxten skulle försvagas. Sverige behöver, tvärtemot vad motionärerna förespråkar, fler som arbetar mer.

Med det ovan anförda anser utskottet att riksdagen bör avslå yrkandena.

Även när det gäller frågan om dygnsvila och definitionen av vad som anses vara arbetstid, vilket det framförs förslag om i kommittémotionerna 2025/26:2371 (V) yrkandena 22 och 23 och 2025/26:3191 (C) yrkande 13, vill utskottet framhålla att arbetstidslagen ger arbetsmarknadens parter möjlighet att ta ett stort ansvar för att själva reglera arbetstidsfrågor på ett sätt som passar deras respektive branscher. Utskottet vill i sammanhanget även lyfta fram Arbetsmiljöverkets viktiga tillsynsuppdrag över arbetstidslagen som kan bidra till en bättre efterlevnad av regelverket för arbetstiden. Utskottet anser därmed att yrkandena bör avslås.

När det gäller s.k. delade turer framhåller motionärerna i kommittémotion 2025/26:2371 (V) yrkande 21 de utmaningar som finns med att ha en uppdelad arbetsdag, vilket är vanligt inom vårdsektorn. Utskottet har visserligen förståelse för att delade turer ibland kan få negativa konsekvenser för den enskildes hälsa och familjeliv, men samtidigt är frågan om och hur delade turer bör regleras inte enkel. Utskottet noterar att det inte finns några särskilda lagreglerade bestämmelser som gäller just frågan om delade turer, men att de yttre gränserna för arbetstidens förläggning regleras i arbetsmiljölagen och arbetstidslagen. Utskottet noterar också att det i Arbetsmiljöverkets föreskrifter finns preciserade krav när det gäller arbetstidens förläggning, bl.a. om att arbetsgivaren ska vidta de åtgärder som behövs för att motverka att förläggningen av arbetstiden leder till ohälsa hos arbetstagarna. I de tillhörande Allmänna råden anges delade arbetspass som ett exempel på förläggning av arbetstider som kan medföra risker för ohälsa. Vidare anser utskottet att frågan om delade turer är av sådan natur att den lämpar sig väl för parterna att diskutera och komma överens om i kollektivavtal, anpassade till respektive bransch. Yrkandena bör därmed avslås.

När det gäller frågan som tas upp i kommittémotion 2025/26:3191 (C) yrkande 13 om att även företag utan kollektivavtal bör ha möjlighet till nattarbete konstaterar utskottet att Arbetsmiljöverket har möjlighet att besluta om att göra undantag från bl.a. bestämmelsen om dygnsvila i arbetstidslagen. Det som krävs för att Arbetsmiljöverket ska bevilja dispens är att företaget i fråga kan visa att det har försökt träffa kollektivavtal om undantag eller ändringar från arbetstidslagen och att det finns särskilda skäl. Utskottet anser att regleringen om dispens är väl avvägd och ser inget behov av att förändra regleringen. Yrkandena bör därför avslås.

Med det ovan anförda bör även förslaget om att införa en s.k. 80/90-modell i motion 2025/26:1532 (M) yrkande 1 avslås.

Ur avsnittet "Arbetstid" i betänkandet, som även gäller punkt 15. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell som under en lång tid har inneburit stabila förutsättningar för arbetsgivare och arbetstagare. Det är viktigt att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet alltid görs med värnandet om denna framgångsrika modell i fokus. Det omställningspaket som nyligen har genomförts för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden har sin bakgrund i en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter. En central del av omställningspaketet innebär en förändring av det arbetsrättsliga regelverket, bl.a. i fråga om tidsbegränsade anställningar, sysselsättningsgrad, turordningsreglerna och företrädesrätt till återanställning. Utskottets utgångspunkt är att Sverige ska ha ett arbetsrättsligt regelverk som skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande. Lika viktigt är det med ett arbetsliv som är jämställt och fritt från diskriminering.

Gemensamt för motionerna i detta avsnitt är att motionärerna har förslag om att stärka anställningsskyddet. Förslagen handlar om tidsbegränsade anställningar, sysselsättningsgrad, turordningsreglerna och företrädesrätt till återanställning. Som utskottet nämnt ovan har det nya huvudavtalet om trygghet, omställning och anställningsskydd resulterat i ändringar av det arbetsrättsliga regelverket i anställningsskyddslagen, bl.a. när det gäller de frågor som tas upp i motionerna.

När det gäller frågan om tidsbegränsade anställningar föreslås i kommittémotion 2025/26:2372 (V) yrkandena 1–3, 5 och 7 olika åtgärder i syfte att stärka anställningsskyddet för personer som har olika former av tidsbegränsade anställningar. Även i motion 2025/26:622 (-) föreslås ett stärkt anställningsskydd. Det är för utskottet tydligt att tidsbegränsade anställningar ger arbetsgivare flexibilitet och förmåga till anpassning efter förändringar i efterfrågan på arbetskraft. Tidsbegränsade anställningar kan även för många vara en väg in i arbetslivet, inte minst för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden eller ännu inte har hunnit etablera sig på den. Tidsbegränsade anställningar fyller följaktligen en viktig funktion på arbetsmarknaden. Samtidigt är det enligt utskottet viktigt att regelverket för tidsbegränsade anställningar är utformat på ett sätt som tillgodoser behovet av anställningstrygghet för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden.

Utskottet noterar att anställningsskyddet för den som har en tidsbegränsad anställning nyligen har stärkts, bl.a. genom anställningsformen särskild visstid som innebär att tidsbegränsat anställda snabbare kvalificerar sig för övergång till tillsvidareanställning än vad som varit fallet tidigare. Utskottet konstaterar att ändringen ligger i linje med motionärernas intentioner.

När det gäller frågan om sysselsättningsgrad noterar utskottet inledningsvis att frågan om omreglering av sysselsättningsgrad där en arbetstagares arbetstidsmått sänks vid arbetsbrist (s.k. hyvling av arbetstid) har varit uppe till diskussion de senaste åren. I kommittémotion 2025/26:2372 (V) yrkande 6 menar motionärerna att hyvling av arbetstid för med sig problem på arbetsmarknaden och de vill därför se åtgärder på området. Utskottet konstaterar att en bestämmelse som reglerar just hyvling av arbetstid nyligen har införts i anställningsskyddslagen som en följd av parternas överenskommelse. Genom ändringen tillförsäkras arbetstagare ett bättre skydd vid omreglering till lägre sysselsättningsgrad.

I kommittémotion 2025/26:2371 (V) yrkande 24 anser motionärerna att deltidsanställda arbetstagare som kontinuerligt arbetat mer än sin avtalade sysselsättningsgrad ska ges rätt till en sysselsättningsgrad som motsvarar faktiskt arbetad tid. Utskottet noterar att frågan om huruvida arbetstagare bör få rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden har utretts av en statlig utredning, som gjorde bedömningen att det bör vara upp till arbetsmarknadens parter att avgöra om det ska finnas en rätt till ett arbetstidsmått som motsvarar den faktiska arbetstiden. Utskottet noterar att denna fråga inte ingick i parternas stora omställningspaket.

Vidare när det gäller frågan om sysselsättningsgrad föreslås i motion 2025/26:1351 (SD) att regeringen ska utreda frågan om en lagändring som ger offentliganställda rätt till heltidsarbete. Utskottet noterar att även när det gäller frågan om heltid har anställningsskyddet nyligen stärkts genom att det uttryckligen framgår av anställningsskyddslagen att heltid ska vara norm på svensk arbetsmarknad. Utgångspunkten är således numera att anställningar gäller på heltid. Enligt utskottets uppfattning är det generellt sett viktigt att statliga företag och myndigheter föregår med gott exempel och därför inte tillämpar deltidsanställningar i onödan. Även offentliga arbetsgivare kan dock ha behov av flexibilitet i fråga om sysselsättningsgrad, och möjligheten finns att sluta avtal om annat än den presumerade heltidsanställningen. Utskottet noterar dessutom att arbetsmarknadens parter inom den offentliga sektorn har tagit egna initiativ för att öka andelen heltidssysselsatta.

I kommittémotionerna 2025/26:2372 (V) yrkande 9 och 2025/26:3321 (MP) yrkandena 1 och 2 anser motionärerna att det s.k. treundantaget i turordningsreglerna bör tas bort alternativt kompletteras med bindande regler som ålägger arbetsgivaren att motivera undantagen objektivt, samt att treundantaget bör kopplas till ekonomisk kompensation för den enskilde.

Utskottet noterar att arbetsgivaren vid uppsägning på grund av arbetsbrist inte är fri att välja vem som ska sägas upp, utan måste följa en viss turordning enligt anställningsskyddslagen. Syftet är att motverka godtyckliga uppsägningar. Det har dock sedan 2001 funnits en möjlighet för mindre arbetsgivare att undanta två personer från turordningen.

Utskottet konstaterar att även bestämmelsen om turordning nyligen förändrades och att alla arbetsgivare numera har en möjlighet att undanta tre arbetstagare från turordningen. Syftet är att företagen ska kunna behålla nyckelkompetens i samband med omstruktureringar. Utskottet noterar att utformningen av de nu gällande turordningsbestämmelserna är en avgörande del av det stora omställningspaketet för långsiktigt förbättrad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden som har sin grund i ett förslag från arbetsmarknadens parter. Utskottet delar inte heller motionärernas bedömning att reglerna bör stramas åt.

Ur avsnittet "Anställningsskydd" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4 och 5. Läs betänkandet

För utskottet är det en självklarhet att goda arbetsvillkor ska säkerställas för alla som arbetar i Sverige. Detta förutsätter bl.a. ett regelverk och kontrollmekanismer som garanterar att även arbetstagare som utstationeras från andra EU-länder för att tillfälligt arbeta i Sverige ges goda arbetsvillkor och trygga arbetsförhållanden. Samtidigt vill utskottet framhålla att det är viktigt att reglerna inte blir för långtgående så att de hämmar arbetskraftens fria rörlighet inom EU; rörligheten har betydelse för att möta efterfrågan på arbetskraft inom hela EU och för att tillväxten upprätthålls.

Utskottet konstaterar att frågan om hur utstationerade arbetstagares anställningsvillkor ska regleras har varit föremål för debatt under hela den tid som Sverige varit medlem i EU. Ändrade EU-regler har vidare medfört att de svenska utstationeringsreglerna har ändrats vid flera tillfällen.

Motionärerna bakom motionerna i detta avsnitt har förslag i olika riktning när det gäller regelverket för utstationering. Medan motionärerna i partimotion 2025/26:307 (V) yrkandena 10–14 framhåller att nuvarande regelverk urvattnar de arbetsrättsliga villkoren och därför vill se förändringar för att uppnå likabehandling mellan utstationerade och inhemska arbetstagare, förordar motionärerna i kommittémotion 2025/26:3191(C) yrkande 7 att möjligheten till utstationering ska tryggas genom att den s.k. bevisregeln i utstationeringslagen återinförs.

Utskottet för sin del anser att regelverket överlag får anses vara väl avvägt för att upprätthålla ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden och motverka osund konkurrens samtidigt som den fria rörligheten för arbetstagare inom EU upprätthålls. Utskottet har uppfattat det som att utstationerande arbetsgivare ser tillräckligt positivt på de förutsättningar och villkor som gäller på den svenska arbetsmarknaden för att använda sig av den fria rörligheten över landsgränserna. Utskottet utgår också från att regeringen kommer att bevaka utvecklingen för utstationerad arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden och vid behov vidta lämpliga åtgärder. I sammanhanget noterar utskottet vidare att Delegationen mot arbetslivskriminalitet har identifierat behov av ytterligare insatser för arbetstagare i riskgrupper, däribland utstationerade arbetstagare, och lämnat förslag på området, bl.a. i fråga om sanktionsavgifter. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Mot denna bakgrund ser utskottet inte skäl att ta något initiativ på området, och yrkandena bör därmed avslås.

När det gäller partimotion 2025/26:307 (V) yrkandena 16 och 17 argumenterar motionärerna för förändringar i förvaltningen och tillsynen av utstationeringsregistret. Utskottet anser naturligtvis att utstationeringsregistret bör fungera väl. Arbetsmiljöverket har till uppgift att föra ett sådant register och har tillsynsansvar för att bestämmelserna om anmälningsskyldighet vid utstationering följs. I dessa frågor samverkar Arbetsmiljöverket med flera andra myndigheter, bl.a. inom ramen för myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet där Skatteverket, Polismyndigheten och sex andra myndigheter ingår. Utskottet uppmärksammar att de samverkande myndigheterna under hösten 2024 startade ett särskilt projekt för att ta fram en gemensam problembild, föreslå förändringar och ta fram ett gemensamt arbetssätt för att komma till rätta med problemen kopplade till just den utstationerade arbetskraften. Delegationen mot arbetslivskriminalitet har också, noterar utskottet, lämnat förslag relaterade till utstationeringsregistret som för närvarande bereds inom Regeringskansliet.

Med det anförda ser utskottet inte att det finns anledning att ta något initiativ med anledning av de nämnda yrkandena, som därmed bör avslås.

I kommittémotion 2025/26:3590 (S) yrkande 56 föreslås att regeringen ska se över möjligheten att införa krav på arbetsmiljökörkort för företag som vill utstationera arbetskraft till svenska arbetsplatser. Utskottet noterar att det i utstationeringslagen anges att bl.a. arbetsmiljölagen gäller vid utstationering vilket innebär att arbetsgivare har samma arbetsmiljöansvar för utstationerade arbetstagare som för övriga arbetstagare. Det finns därmed inte skäl för utskottet att ta något initiativ med anledning av yrkandet, som bör avslås.

Ur avsnittet "Utstationering av arbetstagare" i betänkandet, som även gäller punkterna 7 och 8. Läs betänkandet

Sverige blev medlem i EU för drygt 30 år sedan och ända sedan dess har det pågått en diskussion om huruvida den svenska arbetsmarknadsmodellen är hotad eller om den kan förbli intakt. Utskottet vill framhålla att den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter kommer överens om villkor och löser konflikter på arbetsmarknaden, i internationella sammanhang är unik och att den måste värnas.

Utskottet kan konstatera att sedan den europeiska pelaren för sociala rättigheter sjösattes 2017 har EU-kommissionen lagt fram inte mindre än sex arbetsrättsliga direktiv, varav fem redan har antagits av EU:s institutioner. Det handlar om det s.k. balansdirektivet, arbetsvillkorsdirektivet, minimilönedirektivet, lönetransparensdirektivet, plattformsdirektivet och praktikantdirektivet. Utskottet har därför förståelse för de farhågor som kommer till uttryck i kommittémotion 2025/26:3191 (C) yrkande 9 och motion 2025/26:2114 (M) och har samma grundinställning som motionärerna när det gäller vilken roll EU ska ha på arbetsmarknadsområdet.

Som utskottet framhållit många gånger tidigare är det i EU-sammanhang en viktig utgångspunkt att förutsättningarna och systemen skiljer sig åt väsentligt mellan EU:s medlemsländer när det gäller vilken arbetsmarknadsmodell de har. Utskottet kan inte nog betona vikten av att värna den ordning som gäller på den svenska arbetsmarknaden, och att förslag från kommissionen respekterar det nationella handlingsutrymmet. Utskottet har konsekvent hållit fast vid denna inställning när det under senare år har behandlat förslagen till EU-lagstiftning på arbetsrättens område.

Utskottet konstaterar vidare att även regeringen, som företräder Sverige inom EU-samarbetet, har drivit denna linje och fortsätter att vara tydlig och konsekvent i sin ståndpunkt att den svenska arbetsmarknadsmodellen måste värnas i EU-sammanhang. Utskottet har ingen anledning att ifrågasätta att regeringen även framöver målmedvetet och med full kraft kommer att värna Sveriges intressen överlag, och inte minst när det gäller den svenska arbetsmarknadsmodellen. Utskottet ser därmed inte skäl att ta något initiativ med anledning av de aktuella yrkandena, som därför bör avslås.

I motion 2025/26:2449 (M) anser motionären att regeringen bör se över möjligheten att införa en statlig reglering av blåljuspersonalens arbetstider för att möjliggöra dygnspass i ordinarie schema. Utskottet konstaterar att såväl kollektivavtal som dispens av Arbetsmiljöverket kan medföra att nattarbete tillåts. Vidare är det möjligt att göra avvikelser från huvudregeln om dygnsvila om arbetet med hänsyn till dess art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste bedrivas mellan midnatt och kl. 5. Utskottet anser att regleringen är väl avvägd och ser inte anledning att ta något initiativ med anledning av yrkandet, som bör avslås.

Ur avsnittet "Den svenska arbetsmarknadsmodellen och EU" i betänkandet. Läs betänkandet

Initiativet Global Deal är, konstaterar utskottet, ett globalt samarbete som framhåller vikten av social dialog på arbetsmarknader runt om i världen. Med tanke på den centrala roll som social dialog spelar inom den svenska arbetsmarknadsmodellen anser utskottet att det är logiskt att Sverige var en av de drivande krafterna bakom detta globala initiativ.

Motionärerna i kommittémotion 2025/26:3593 (S) anser i yrkande 36 att det finns en stor potential i att fördjupa samarbetet inom Global Deal och att regeringen därför bör verka för att Global Deal utökas och utvecklas. Utskottet för sin del noterar att Sverige under en period var den enda bidragsgivaren till initiativet, men att både antalet partner och extern finansiering till Global Deal har ökat under de senaste åren. Utskottet kan därför instämma med regeringen i att andra partner bör ha en mer framträdande roll i samarbetet, även när det gäller ordförandeskapet. Utskottet anser också att detta kan ses som ett led i att stödja utvecklingen av Global Deal till ett självständigt internationellt initiativ.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det aktuella yrkandet bör avslås.

Reservationer

1.

Tidsbegränsade anställningar, punkt 1 (V)

av Ciczie Weidby (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 1–3, 5 och 7 samt

avslår motion

2025/26:622 av Jamal El-Haj (-).

Ställningstagande

Ett tydligt problem på den svenska arbetsmarknaden är att många arbetsgivare systematiskt använder tidsbegränsade anställningar trots att de har ett kontinuerligt arbetskraftsbehov. Det gäller framför allt i kvinnodominerade arbetaryrken inom vård och omsorg, handel samt hotell- och restaurangbranschen. Särskilt oroväckande är det att de mest osäkra formerna av tidsbegränsade anställningar, såsom särskild visstid och olika former av behovsanställningar, är de former av tidsbegränsade anställningar som har ökat mest de senaste 15 åren.

I utredningens slutbetänkande Tid för trygghet finns flera intressanta förslag som syftar till att öka tryggheten för personer med intermittenta anställningar. Jag konstaterar att slutbetänkandet ännu inte skickats på remiss och att varken parternas principöverenskommelse eller propositionen om flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden innehöll några förslag för att motverka missbruket av intermittenta anställningar.

När det gäller vikariat är poängen med en sådan anställning att det finns ett personsamband. I verkligheten används vikariat ibland på vaga grunder där det kan vara oklart om vikarien alls ersätter en frånvarande person eller om det i själva verket handlar om att täcka upp för vakanser eller tillfälliga arbetsanhopningar. Det är inte acceptabelt att vikariatsformen missbrukas på detta sätt.

När en provanställning avbryts behöver arbetsgivaren, enligt nuvarande regelverk, inte ange några skäl för att avsluta anställningen i förtid. Det finns alltså inget krav på saklig grund för uppsägning som vid andra anställningsformer. Det innebär att en arbetstagare kan tvingas att avsluta en provanställning utan att få reda på varför, vilket jag inte tycker är acceptabelt.

Jag beklagar att utskottet inte ser det behov som finns av att stärka anställningstryggheten för arbetstagare med tidsbegränsad anställning. I likhet med vad Vänsterpartiet framförde när förslaget om en reformerad arbetsrätt behandlades av riksdagen, anser jag att det reformerade regelverket sammantaget försämrar anställningsskyddet och ökar otryggheten på arbetsmarknaden.

Jag anser därför att regeringen bör ta initiativ till följande åtgärder:

• ändra anställningsskyddslagen så att särskild visstidsanställning stryks och det i stället införs objektiva kriterier för när det är tillåtet med visstidsanställningar

• remittera slutbetänkandet Tid för trygghet

• tillsätta en utredning med uppdrag att utreda konsekvenserna för anställningstryggheten för visstidsanställda i enlighet med Jämlikhetskommissionens förslag

• förtydliga regelverket om vikariat i anställningsskyddslagen i syfte att förhindra missbruk av anställningsformen

• ändra anställningsskyddslagen så att det tydligt framgår att arbetsgivaren dels ska ange skäl för att en provanställning avslutas i förtid, dels ska ge löpande återkoppling till den provanställde i syfte att göra det möjligt för arbetstagaren att anpassa sig till arbetsgivarens krav och förväntningar.

2.

Sysselsättningsgrad, punkt 2 (V)

av Ciczie Weidby (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2025/26:2371 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 24 och

2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 6 och

avslår motion

2025/26:1351 av Roger Hedlund och Mattias Eriksson Falk (båda SD).

Ställningstagande

Det anställningsskydd som i dag finns i anställningsskyddslagen skyddar anställningen som sådan i arbetsbristsituationer genom turordningsregler och återanställningsrätt. Däremot finns inte på samma sätt ett skydd för sysselsättningsgraden i anställningen. Detta medför att arbetsgivare, med hänvisning till arbetsbrist, kan välja att sänka sysselsättningsgraden för arbetstagare i stället för att säga upp dem. Om den arbetstagare som blir erbjuden ett lägre arbetstidsmått tackar nej har arbetsgivaren saklig grund för uppsägning, så länge som erbjudandet är att anse som skäligt. Det innebär att den person som arbetsgivaren riktar erbjudandet till kan bli uppsagd – utan att turordningsreglerna har använts. Fenomenet kallas hyvling, dvs. att arbetstidsmåttet hyvlas ned från heltid till deltid.

Det stämmer visserligen, såsom utskottet noterar, att en bestämmelse som reglerar just hyvling nyligen har införts i anställningsskyddslagen som en följd av parternas principöverenskommelse. Vänsterpartiet bedömde då att detta var ett steg i rätt riktning. Jag kan dock konstatera att den nya bestämmelsen är lätt att kringgå.

Ur avsnittet "Global Deal" i betänkandet. Läs betänkandet