Frihet från våld, förtryck och utnyttjande – En nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck

Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck utgör allvarliga och omfattande samhällsproblem. Utskottet delar regeringens uppfattning att den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor 2017–2026 har lagt grunden för ett mer målinriktat och samordnat arbete, samtidigt som det finns anledning att se över hur arbetet kan bli ännu mer effektivt. Inte minst behöver arbetet ta hänsyn till att det nu finns två jämställdhetspolitiska delmål mot våld, förtryck och utnyttjande.

När det gäller strategins utgångspunkter ställer sig utskottet helt och fullt bakom den övergripande inriktningen att ett rättighets- och brottsofferperspektiv ska genomsyra arbetet mot samtliga våldsformer, inom alla våldsområden och på alla preventionsnivåer. Utskottet vill framhålla att ett rättighetsbaserat arbetssätt bl.a. innebär att fokusera på att stärka individer, främja lika rättigheter och delaktighet, motverka diskriminering och säkerställa det allmännas ansvar.

Utskottet noterar att insatserna för att nå de jämställdhetspolitiska delmålen mot våld, förtryck och utnyttjande ska inriktas på fem strategiska områden som tillsammans bildar en helhet. Utskottet instämmer med regeringen i att de områden som lyfts fram är områden där det finns särskilda behov av att stärka och utveckla samhällets insatser. Det är också välkommet med ett tydligt fokus på det våldsförebyggande arbetet, i syfte att betona att våldet ska upphöra, inte enbart hanteras. Liksom regeringen vill utskottet understryka att arbetet inom de strategiska områdena är beroende av en kedja av samhällsinsatser, sektorer och verksamheter som behöver vidareutvecklas för att säkerställa välfungerande processer.

Utskottet noterar att riksdagen har tillkännagett för regeringen att en nollvision för våld i nära relationer ska införas. Utskottet noterar vidare att i kommittémotionerna 2025/26:3586 (S) yrkande 51 och 2025/26:3591 (S) yrkande 18 ser motionärerna behov av att införa en nollvision om mäns våld mot kvinnor och barn och att ett liknande förslag finns i kommittémotion 2025/26:3645 (S) yrkande 130. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att de jämställdhetspolitiska delmålen mot våld, förtryck och utnyttjande i sig är nollvisioner om att våldet ska upphöra. Vidare har utskottet inte något att invända mot regeringens bedömning att den nationella strategi som presenteras i skrivelsen och som syftar till att bidra till ett effektivt, hållbart och samordnat arbete för att uppnå delmålen mot våld, förtryck och utnyttjande innebär att det aktuella tillkännagivandet är tillgodosett och därmed slutbehandlat.

Därutöver noterar utskottet med gillande att arbetet inom ramen för den nationella strategin, för att nå de båda jämställdhetspolitiska delmålen mot våld, förtryck och utnyttjande, ska vägledas av en nollvision för det dödliga våldet mot kvinnor. För att ytterligare växla upp och fokusera arbetet mot mäns våld mot kvinnor välkomnar utskottet att regeringen har tillsatt Rådet för kvinnofrid, som leds av statsministern. Avgörande för ett framgångsrikt arbete är också att de jämställdhetspolitiska delmålen och den nationella strategin omfattar samma våldsområden och målgrupper. Utskottet konstaterar att arbetet är tvärsektoriellt och komplext, varför den nationella samverkansstruktur som regeringen presenterar och där Jämställdhetsmyndigheten har en samordnande roll är av stor betydelse för att stödja genomförandet av strategin. Enligt utskottets mening lägger regeringen genom denna strategi grunden för ett mer samlat och effektivt arbete.

Utskottet kan således konstatera att när det gäller det övergripande arbetet för frihet från våld, förtryck och utnyttjande för regeringen en politik och gör prioriteringar som ligger i linje med vad som efterfrågas i de aktuella motionsyrkandena om en nollvision om mäns våld mot kvinnor och barn, som därför bör avslås.

Detta om strategins övergripande inriktning och motionsförslagen kopplade till densamma. Utskottet går nu över till mer specifika förslag om strategins struktur och utformning. I kommittémotion 2025/26:4140 (C) yrkande 1 anser motionärerna att strategins fem strategiska områden bör kompletteras med ett tydligare könsperspektiv och konkreta insatser som stärker kvinnor och flickor. Till att börja med delar utskottet uppfattningen att ett könsperspektiv är centralt i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. I detta ligger bl.a. den grundläggande analysen att våldet är både ett uttryck för de ojämlika maktförhållandena mellan kvinnor och män och ett medel för att upprätthålla dem. Utskottet konstaterar att regeringens arbete utgår från att det är flickor och kvinnor som är särskilt utsatta för det våld som omfattas av den nationella strategin och att denna utsatthet grundar sig i en strukturell maktobalans. Liksom regeringen anser utskottet att ett särskilt fokus därför behöver riktas mot flickors och kvinnors utsatthet.

Men även om mäns våld mot kvinnor utgör den största jämställdhetspolitiska utmaningen finns det närliggande våldsområden och utsatta grupper som behöver synliggöras. Utskottet anser därför att det är motiverat att regeringen har reviderat det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet så att det tydliggörs att det omfattar alla oavsett kön och ålder och fler våldsområden finns med. Utskottet vill i sammanhanget upprepa och betona vad regeringen säger om att denna breddning inte innebär att mäns våld mot kvinnor ges mindre vikt. Utskottet anser därmed inte att det är motiverat med en precisering av könsperspektivet i fråga om de strategiska områdena på det sätt som motionärerna föreslår.

När det gäller de nämnda motionärernas förslag om konkreta insatser som stärker kvinnor och flickor konstaterar utskottet att arbetet inom den nu presenterade strategin ska kompletteras med konkreta handlingsplaner. Det som behandlas inom ramen för detta ärende handlar i första hand om strategins utgångspunkter och strategiska inriktning. Och här menar utskottet att ett tydligt köns- och målgruppsperspektiv redan är integrerat i strategin, som bl.a. går ut på att stärka skyddet för kvinnor och flickor som utsätts för våld och att arbeta förebyggande, med särskilt fokus på barn och unga. Det handlar alltså inte främst om enskilda nya punktinsatser utan om strukturella, långsiktiga åtgärder. Mot denna bakgrund ser utskottet inte skäl att ta initiativ till ytterligare åtgärder med anledning av det aktuella yrkandet, som därför bör avslås.

Ur avsnittet "En nationell strategi mot våld, förtryck och utnyttjande" i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet vill inleda med att understryka att mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är allvarliga samhällsproblem som måste bekämpas på bred front och med full kraft. Prostitution och människohandel utgör också allvarliga former av utnyttjande som är nära kopplade till mäns våld mot kvinnor. Det behövs en kraftsamling kring dessa problem, och utskottet välkomnar den precisering som regeringen har gjort av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet genom vilken det nu är tydligt vilka våldsformer och grupper som omfattas. Som regeringen framhåller i sin målkommentar utgör mäns våld mot kvinnor samtidigt den största jämställdhetspolitiska utmaningen och utskottet anser därför att det är motiverat att ett särskilt fokus riktas mot flickors och kvinnors utsatthet.

När det gäller motionsförslagen som utskottet behandlar i detta avsnitt kan det konstateras att de spänner över olika delar av detta delmål och tar upp skilda aspekter av arbetet på området. Ett antal motionsförslag är inriktade på våldsförebyggande åtgärder. I kommittémotion 2025/26:3586 (S) yrkandena 52 och 53 anser motionärerna att det bör tas fram nationella våldsförebyggande program. När det gäller vikten av våldsförebyggande arbete vill utskottet peka på det tydliga fokuset på förebyggande insatser som regeringen har i den nationella strategin. Genom att rikta insatser mot bakomliggande orsaker, normer och attityder kan våld förhindras innan det uppstår, snarare än att enbart hanteras i efterhand. Utskottet bedömer att den inriktning och de åtgärder som anges i strategin utgör en ändamålsenlig grund för det fortsatta arbetet och förutsätter att dessa nu genomförs på ett effektivt sätt. Mot denna bakgrund anser utskottet att det saknas anledning att i nuläget ta fram särskilda nationella våldsförebyggande program i enlighet med motionärernas förslag. De båda yrkandena bör därmed avslås.

I samma motion yrkande 54 föreslår motionärerna att en kriskommission ska inrättas mot mäns våld mot kvinnor. När det gäller denna fråga välkomnar utskottet att regeringen nyligen har tagit initiativ till en förstärkt nationell samordning genom tillsättandet av Rådet för kvinnofrid som leds av statsministern och samlar berörda statsråd, myndighetschefer och andra samhällsaktörer. Att inrätta ytterligare en struktur, såsom en kriskommission, är inget som utskottet ser någon anledning till. Även detta yrkande bör således avslås.

När det gäller frågan om tillgången till kvinnofridsstöd i form av flyttstöd, som det finns förslag om i kommittémotionerna 2025/26:3591 (S) yrkande 26 och 2025/26:3592 (S) yrkande 5, ställer utskottet sig självfallet bakom de intentioner som ligger till grund för förslaget. Det är av största vikt att våldsutsatta personer ges möjlighet att lämna en våldssituation och få det skydd och stöd som behövs. Möjligheten att lämna en våldsam relation förutsätter ofta praktiska och ekonomiska förutsättningar, såsom tillgång till nytt boende. Utskottet konstaterar dock att det redan finns etablerade system för stöd och skydd, däribland ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen och skyddat boende, och att frågan om förbättrat stöd och skydd till våldsutsatta därtill är ett av de områden som ska prioriteras enligt regeringens nationella strategi. Utskottet vill även hänvisa till budgetberedningen hösten 2026 där utskottet ställde sig bakom regeringens förslag till anslagsfördelning inom utgiftsområde 13 och därmed avslog ett motionsyrkande om medel till kvinnofridsstöd i form av ett flyttstöd vid våld i nära relationer. Med det anförda bör de aktuella yrkandena avslås.

Våld i ungas parrelationer och behovet av ökad forskning och utbildning på området är frågor som uppmärksammas i kommittémotionerna 2025/26:3586 (S) yrkande 74 och 2025/26:3591 (S) yrkande 29. Utskottet delar motionärernas uppfattning att våld i ungas relationer behöver uppmärksammas i större utsträckning. Utskottet noterar därför med gillande att regeringen lyfter fram våldsförebyggande arbete, med förstärkta insatser och särskild inriktning på barn och unga, som ett av den nationella strategins prioriterade områden. Utskottet noterar även den strategiska forskningssatsning som regeringen inrättat vid Vetenskapsrådet som omfattar bl.a. våld i nära relationer. Enligt utskottets mening skapar denna satsning goda förutsättningar för att utveckla kunskapen om våld i ungas parrelationer. Utskottet menar därmed, till skillnad från motionärerna, att det inte är motiverat med något initiativ med anledning av de aktuella motionsyrkandena, som således bör avslås.

När det gäller det som föreslås i kommittémotion 2025/26:2834 (C) yrkande 21 om att långsiktigt trygga verksamheten vid Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) anser utskottet liksom motionärerna att centrumet är en viktig aktör inom området mäns våld mot kvinnor. Utskottet vill samtidigt framhålla att frågor om finansiering och styrning lämpligen bör hanteras inom ramen för den ordinarie budgetprocessen. Med det anförda finns det enligt utskottet inte skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av det aktuella motionsyrkandet, som därmed bör avslås.

Ett flertal motionsförslag handlar om behovet av olika stödlinjer. I kommittémotion 2025/26:2834 (C) yrkande 22 betonar motionärerna att det behövs en stödlinje för unga personer som utsätts för eller utsätter andra för våld i sin relation. Ett liknande förslag finns även i motion 2025/26:2747 (S) yrkande 7. Vidare i kommittémotion 2025/26:2834 (C) yrkande 32 finns förslag om att inrätta en nationell stödlinje för människor som är utsatta för människohandel.

Utskottet konstaterar att NCK som en del av sitt uppdrag och sin verksamhet ansvarar för att driva och utveckla flera nationella stödlinjer som erbjuder stöd till våldsutsatta och yrkesverksamma, bl.a. den s.k. Kvinnofridslinjen till vilken är kopplat ett EU-harmoniserat telefonnummer för den som utsatts för mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck eller utnyttjande i prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Utskottet menar att Kvinnofridslinjen och övriga stödlinjer ligger i linje med vad som efterfrågas i de nämnda motionerna. Utskottet vill i sammanhanget också uppmärksamma det pågående myndighetsuppdrag som syftar till att utveckla ett mer samordnat stöd vid sexuell exploatering. Med det anförda ser utskottet inte skäl för något initiativ med anledning av de aktuella motionsyrkandena, som därmed bör avslås.

Ur avsnittet "Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och utnyttjande i prostitution och människohandel" i betänkandet. Läs betänkandet