Ökade möjligheter till hemmaladdning av elfordon

Utskottet har ställt sig bakom regeringens lagförslag och anser att regeringens bedömning av hur kostnaderna för en installation ska fördelas mellan den boende och fastighetsägaren är väl avvägd. Utskottet ser därmed inte skäl för något tillkännagivande om kostnaderna för installationerna, och riksdagen bör således avslå motionerna 2025/26:3957 (C) yrkande 1 och 2025/26:3954 (MP) yrkande 1.

Utskottet instämmer också i regeringens bedömning i fråga om hur en begäran om installation ska hanteras och vilka tekniska krav som ska gälla för installationen. Det framgår dessutom av propositionen att regeringen avser att återkomma när det gäller installation av laddningspunkter för samfällighetsföreningar. Med detta avstyrker utskottet motionerna 2025/26:3957 (C) yrkandena 2 och 3 och 2025/26:3954 (MP) yrkandena 2 och 3.

Reservationer

1.

Kostnaderna för installationen, punkt 2 (C)

av Alireza Akhondi (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2025/26:3957 av Alireza Akhondi m.fl. (C) yrkande 1 och

avslår motion

2025/26:3954 av Amanda Palmstierna m.fl. (MP) yrkande 1.

Ställningstagande

Det är i grunden positivt att boende i hyres- och bostadsrätter får rätt att begära installation av en laddningspunkt. Enligt regeringens förslag läggs dock hela den ekonomiska risken för installationen på den boende, trots att det finns oklarheter i fråga om det är den boende eller fastighetsägaren som äger laddningspunkten. Osäkerheten gäller inte minst om den boende dessutom saknar besittningsskydd till nyttjanderätten. Denna osäkerhet riskerar att avhålla många, särskilt de med små ekonomiska marginaler, från att utnyttja den nya rätten.

Fastighetsägaren har sannolikt i många fall bättre förutsättningar än den boende att initialt genomföra investeringen och att förhandla fram ett bra pris för installationen. Även om det är rimligt att den boende som begär laddningspunkten ska stå för drift och avbetalningar bör det vara fastighetsägaren som genomför investeringen i praktiskt hänseende. Enligt förslaget i den promemoria som ligger till grund för propositionen skulle kostnaden fördelas över tid i stället för att betalas som en engångssumma. Detta skulle med stor sannolikhet sänka trösklarna för fler att köpa en elbil. Regeringen hänvisar till att det inte finns några lagliga hinder mot att hantera kostnaderna genom t.ex. hyreshöjningar, men det finns skäl att anta att det i praktiken kommer att uppstå svårigheter med ett sådant upplägg.

Jag anser därför att den boende bör ha rätt att betala kostnaderna för drift och installation i skälig utsträckning fördelat över tid. Regeringen bör se över detta och återkomma med ett förslag som ligger mer i linje med promemorians förslag och det jag anfört.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

2.

Kostnaderna för installationen, punkt 2 (MP)

av Amanda Palmstierna (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2025/26:3954 av Amanda Palmstierna m.fl. (MP) yrkande 1 och

avslår motion

2025/26:3957 av Alireza Akhondi m.fl. (C) yrkande 1.

Ställningstagande

Jag ser positivt på att laddinfrastruktur görs tillgänglig för fler människor. Jag ser dock en tydlig risk i att fastighetsägare som i dag ansvarar för laddinfrastruktur framöver kan förhålla sig mer avvaktande och i stället vänta in förfrågningar från boende och låta dem stå för kostnaderna. Det mest effektiva är att fastighetsägaren anlägger laddinfrastruktur vid ett och samma tillfälle och då även förbereder för ytterligare platser. Fastighetsägaren kan även planera långsiktigt och med ett helhetsperspektiv. Det ska också poängteras att den bostadsrättsförening eller hyresvärd som bygger laddinfrastruktur gör en långsiktig investering genom en värdehöjande åtgärd och kan dessutom ansöka om pengar från Klimatklivet för investeringen. Att anlägga laddplatser punktvis utifrån enskilda boendes önskemål är varken kostnadseffektivt eller ändamålsenligt.

Mot denna bakgrund anser jag att laddinfrastrukturen ska bekostas av fastighetsägarna och inte av enskilda boende. Att låta den boende stå för kostnaden riskerar att slå ut hushållens drivkraft. Det är regeringens uppgift att ta fram ett sådant lagförslag.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

3.

Lagstiftningens framtida utformning i övrigt, punkt 3 (C)

av Alireza Akhondi (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2025/26:3957 av Alireza Akhondi m.fl. (C) yrkandena 2 och 3 samt

avslår motion

2025/26:3954 av Amanda Palmstierna m.fl. (MP) yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Det saknas tidsfrister för bostadsrättsföreningars hantering av en boendes begäran om installation. Det borde införas, även om direktivet inte ställer några sådana krav. Processen riskerar annars att dra ut på tiden eller helt ignoreras av en passiv styrelse utan att den boende har några verktyg för att driva processen framåt. Jag anser att en tidsram på tre månader vore rimlig. Under den tiden bör man hinna utreda förutsättningarna för en installation utan att processen förhalas oskäligt. Om den boende nekas installation med motiveringen att det redan finns planer på att installera laddinfrastruktur bör det införas krav på att den installationen realiseras inom tolv månader. Jag anser också att det behöver förtydligas vilka skäl som ska vara godtagbara för att neka en installation. Det är regeringens uppgift att ta fram ett lagförslag som tillgodoser det anförda.

Regeringens förslag är främst inriktat på personbilar. Elektrifieringen av transportsektorn omfattar dock ett bredare spektrum av fordon än så. Lättare elfordon som elmopeder, A-traktorer och mikrobilar blir allt vanligare och är viktiga komplement för kortare resor. Även fordon som används för den boendes yrkesutövning behöver kunna laddas vid hemmet för att förenkla för t.ex. hantverkare. Även om regeringens förslag inte utesluter att andra elfordon, såsom lätta lastbilar, omfattas så skulle regelverket behöva förtydligas för att skapa en teknikneutral och framtidssäker lagstiftning som stöder hela bredden av elektrifierade transporter. Det är regeringens uppgift att ta fram ett sådant lagförslag.

Ur avsnittet "Lagstiftningens framtida utformning" i betänkandet, som även gäller punkterna 2 och 3. Läs betänkandet

Utskottet har ställt sig bakom regeringens lagförslag och anser att regeringens bedömning av hur kostnaderna för en installation ska fördelas mellan den boende och fastighetsägaren är väl avvägd. Utskottet ser därmed inte skäl för något tillkännagivande om kostnaderna för installationerna, och riksdagen bör således avslå motionerna 2025/26:3957 (C) yrkande 1 och 2025/26:3954 (MP) yrkande 1.

Utskottet instämmer också i regeringens bedömning i fråga om hur en begäran om installation ska hanteras och vilka tekniska krav som ska gälla för installationen. Det framgår dessutom av propositionen att regeringen avser att återkomma när det gäller installation av laddningspunkter för samfällighetsföreningar. Med detta avstyrker utskottet motionerna 2025/26:3957 (C) yrkandena 2 och 3 och 2025/26:3954 (MP) yrkandena 2 och 3.

Reservationer

1.

Kostnaderna för installationen, punkt 2 (C)

av Alireza Akhondi (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2025/26:3957 av Alireza Akhondi m.fl. (C) yrkande 1 och

avslår motion

2025/26:3954 av Amanda Palmstierna m.fl. (MP) yrkande 1.

Ställningstagande

Det är i grunden positivt att boende i hyres- och bostadsrätter får rätt att begära installation av en laddningspunkt. Enligt regeringens förslag läggs dock hela den ekonomiska risken för installationen på den boende, trots att det finns oklarheter i fråga om det är den boende eller fastighetsägaren som äger laddningspunkten. Osäkerheten gäller inte minst om den boende dessutom saknar besittningsskydd till nyttjanderätten. Denna osäkerhet riskerar att avhålla många, särskilt de med små ekonomiska marginaler, från att utnyttja den nya rätten.

Fastighetsägaren har sannolikt i många fall bättre förutsättningar än den boende att initialt genomföra investeringen och att förhandla fram ett bra pris för installationen. Även om det är rimligt att den boende som begär laddningspunkten ska stå för drift och avbetalningar bör det vara fastighetsägaren som genomför investeringen i praktiskt hänseende. Enligt förslaget i den promemoria som ligger till grund för propositionen skulle kostnaden fördelas över tid i stället för att betalas som en engångssumma. Detta skulle med stor sannolikhet sänka trösklarna för fler att köpa en elbil. Regeringen hänvisar till att det inte finns några lagliga hinder mot att hantera kostnaderna genom t.ex. hyreshöjningar, men det finns skäl att anta att det i praktiken kommer att uppstå svårigheter med ett sådant upplägg.

Jag anser därför att den boende bör ha rätt att betala kostnaderna för drift och installation i skälig utsträckning fördelat över tid. Regeringen bör se över detta och återkomma med ett förslag som ligger mer i linje med promemorians förslag och det jag anfört.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

2.

Kostnaderna för installationen, punkt 2 (MP)

av Amanda Palmstierna (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2025/26:3954 av Amanda Palmstierna m.fl. (MP) yrkande 1 och

avslår motion

2025/26:3957 av Alireza Akhondi m.fl. (C) yrkande 1.

Ställningstagande

Jag ser positivt på att laddinfrastruktur görs tillgänglig för fler människor. Jag ser dock en tydlig risk i att fastighetsägare som i dag ansvarar för laddinfrastruktur framöver kan förhålla sig mer avvaktande och i stället vänta in förfrågningar från boende och låta dem stå för kostnaderna. Det mest effektiva är att fastighetsägaren anlägger laddinfrastruktur vid ett och samma tillfälle och då även förbereder för ytterligare platser. Fastighetsägaren kan även planera långsiktigt och med ett helhetsperspektiv. Det ska också poängteras att den bostadsrättsförening eller hyresvärd som bygger laddinfrastruktur gör en långsiktig investering genom en värdehöjande åtgärd och kan dessutom ansöka om pengar från Klimatklivet för investeringen. Att anlägga laddplatser punktvis utifrån enskilda boendes önskemål är varken kostnadseffektivt eller ändamålsenligt.

Mot denna bakgrund anser jag att laddinfrastrukturen ska bekostas av fastighetsägarna och inte av enskilda boende. Att låta den boende stå för kostnaden riskerar att slå ut hushållens drivkraft. Det är regeringens uppgift att ta fram ett sådant lagförslag.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

3.

Lagstiftningens framtida utformning i övrigt, punkt 3 (C)

av Alireza Akhondi (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2025/26:3957 av Alireza Akhondi m.fl. (C) yrkandena 2 och 3 samt

avslår motion

2025/26:3954 av Amanda Palmstierna m.fl. (MP) yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Det saknas tidsfrister för bostadsrättsföreningars hantering av en boendes begäran om installation. Det borde införas, även om direktivet inte ställer några sådana krav. Processen riskerar annars att dra ut på tiden eller helt ignoreras av en passiv styrelse utan att den boende har några verktyg för att driva processen framåt. Jag anser att en tidsram på tre månader vore rimlig. Under den tiden bör man hinna utreda förutsättningarna för en installation utan att processen förhalas oskäligt. Om den boende nekas installation med motiveringen att det redan finns planer på att installera laddinfrastruktur bör det införas krav på att den installationen realiseras inom tolv månader. Jag anser också att det behöver förtydligas vilka skäl som ska vara godtagbara för att neka en installation. Det är regeringens uppgift att ta fram ett lagförslag som tillgodoser det anförda.

Regeringens förslag är främst inriktat på personbilar. Elektrifieringen av transportsektorn omfattar dock ett bredare spektrum av fordon än så. Lättare elfordon som elmopeder, A-traktorer och mikrobilar blir allt vanligare och är viktiga komplement för kortare resor. Även fordon som används för den boendes yrkesutövning behöver kunna laddas vid hemmet för att förenkla för t.ex. hantverkare. Även om regeringens förslag inte utesluter att andra elfordon, såsom lätta lastbilar, omfattas så skulle regelverket behöva förtydligas för att skapa en teknikneutral och framtidssäker lagstiftning som stöder hela bredden av elektrifierade transporter. Det är regeringens uppgift att ta fram ett sådant lagförslag.

Ur avsnittet "Lagstiftningens framtida utformning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1 och 2. Läs betänkandet