Våldsbrott och brottsoffer

Utskottet vill inledningsvis understryka att det ser allvarligt på människohandel och människoexploatering som är hänsynslösa former av utnyttjande av människor. Det är bekymmersamt att det är så få personer som åtalas och ännu färre som döms för människohandel eller människoexploatering med hänsyn till den befarade omfattningen. Det är därför positivt att regeringen i juni 2025 beslutade att ge Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att stärka förmågan att bekämpa människohandel och människoexploatering. Som framgår ovan ska myndigheterna bl.a. förbättra arbetsmetoderna för att öka utredningsförmågan och lagföringen av brotten och säkerställa att offer får rätt stöd och skydd. Utskottet konstaterar vidare att Utredningen om genomförande av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet i december 2025 redovisade betänkandet Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel (SOU 2025:119). Utredningen föreslår bl.a. att straffbestämmelsen om människohandel ska formuleras om på ett enklare och tydligare sätt, där fler exploateringsformer uttryckligen lyfts fram i lagtexten, och att nödlägesrekvisitet formuleras om, vilket kan förenkla tillämpningen av straffbestämmelsen. Betänkandet har remitterats och remisstiden går ut i mars 2026. Därutöver genomför t.ex. Riksrevisionen en granskning av Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Slutligen konstaterar utskottet att arbete pågår inom Regeringskansliet med att ta fram en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel. Utskottet anser, med hänsyn till det omfattande arbete som redan pågår, att det inte finns skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som motionärerna efterfrågar till en översyn av lagstiftningen eller att ge i uppdrag åt Brottsförebyggande rådet att se över omfattningen av människohandel med barn i kriminella nätverk. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 16, 2025/26:3586 (S) yrkande 78, 2025/26:3591 (S) yrkande 31 och 2025/26:2788 yrkande 13 (V).

Utskottet är inte berett att ta något initiativ med anledning av det som anförs i motion 2025/26:2788 (V) yrkande 24 om reparativ rättvisa. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet finner inte heller skäl att ta något sådant initiativ som efterfrågas i motionerna om skydd för särskilt sårbara grupper. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:2705 (S) yrkande 1, 2025/26:3027 (M) yrkandena 10–12, 2025/26:3230 (M), 2025/26:3385 (M) och 2025/26:3237 (M).

När det gäller motion 2025/26:3586 (S) yrkande 72 om certifiering av barnahus konstaterar utskottet att det är viktigt att tillgången och kvalitéten på barnahus är lika över hela landet. Det är därför positivt att regeringen i juli 2025 beslutade att dels ge i uppdrag åt ett antal myndigheter att stärka samverkan när det finns misstanke om att barn har utsatts för våldsbrott, dels ge i uppdrag åt Brottsoffermyndigheten att ta fram en nationell plan för samordning av barnahusverksamheten i Sverige samt att ge stöd till och följa utvecklingen av samverkan i fråga om våldsutsatta barn som deltar i en brottsutredning. Med anledning av det pågående arbetet finns det enligt utskottet inte skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som efterfrågas i den aktuella motionen, som därför avstyrks.

När det gäller frågan om målsägandestatus vid sexköpsbrott konstaterar utskottet att det tidigare behandlat liknande motionsyrkanden. När utskottet under hösten 2019 behandlade frågan avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om målsägandestatus för brottet köp av sexuell tjänst med motiveringen att gällande rätt ger utrymme för att bedöma detta och att det därför inte fanns skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet. Utskottet har därefter flera gånger behandlat liknande motionsyrkanden och då vidhållit sin tidigare uppfattning. Utskottet anser fortfarande att gällande rätt ger utrymme för att bedöma frågan om målsägandestatus och avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 12, 2025/26:3361 (MP) yrkande 1 och 2025/26:3586 (S) yrkande 80.

Frågan om en brottsofferlag har tidigare behandlats av utskottet. När utskottet under våren 2023 behandlade frågan om att tillsätta en utredning om en särskild brottsofferlag fann utskottet inte skäl att ta något sådant initiativ. Utskottet gjorde inte någon annan bedömning när frågan behandlades under våren 2024. Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande och det arbete med stöd till brottsoffer som bedrivs av Brottsoffermyndigheten och flera andra myndigheter anser utskottet alltjämt att det saknas skäl att ta något initiativ till en särskild brottsofferlag och avstyrker därför motion 2025/26:3586 (S) yrkande 92.

När det slutligen gäller motion 2025/26:1628 (S) om dokumentation av bevis i en statligt certifierad applikation noterar utskottet att Rättsmedicinalverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i sina regleringsbrev för 2026 har fått i uppdrag att tillsammans vidta åtgärder för att öka användningen av rättsintyg och höja kvaliteten i dessa. Utskottet anser inte att det har framkommit skäl för att ta något sådant initiativ som föreslås i motionen, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Stärkt skydd för brottsoffer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3, 4, 5, 6, 7, 9, 10, 14 och 16. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att det ser allvarligt på människohandel och människoexploatering som är hänsynslösa former av utnyttjande av människor. Det är bekymmersamt att det är så få personer som åtalas och ännu färre som döms för människohandel eller människoexploatering med hänsyn till den befarade omfattningen. Det är därför positivt att regeringen i juni 2025 beslutade att ge Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att stärka förmågan att bekämpa människohandel och människoexploatering. Som framgår ovan ska myndigheterna bl.a. förbättra arbetsmetoderna för att öka utredningsförmågan och lagföringen av brotten och säkerställa att offer får rätt stöd och skydd. Utskottet konstaterar vidare att Utredningen om genomförande av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet i december 2025 redovisade betänkandet Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel (SOU 2025:119). Utredningen föreslår bl.a. att straffbestämmelsen om människohandel ska formuleras om på ett enklare och tydligare sätt, där fler exploateringsformer uttryckligen lyfts fram i lagtexten, och att nödlägesrekvisitet formuleras om, vilket kan förenkla tillämpningen av straffbestämmelsen. Betänkandet har remitterats och remisstiden går ut i mars 2026. Därutöver genomför t.ex. Riksrevisionen en granskning av Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Slutligen konstaterar utskottet att arbete pågår inom Regeringskansliet med att ta fram en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel. Utskottet anser, med hänsyn till det omfattande arbete som redan pågår, att det inte finns skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som motionärerna efterfrågar till en översyn av lagstiftningen eller att ge i uppdrag åt Brottsförebyggande rådet att se över omfattningen av människohandel med barn i kriminella nätverk. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 16, 2025/26:3586 (S) yrkande 78, 2025/26:3591 (S) yrkande 31 och 2025/26:2788 yrkande 13 (V).

Utskottet är inte berett att ta något initiativ med anledning av det som anförs i motion 2025/26:2788 (V) yrkande 24 om reparativ rättvisa. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet finner inte heller skäl att ta något sådant initiativ som efterfrågas i motionerna om skydd för särskilt sårbara grupper. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:2705 (S) yrkande 1, 2025/26:3027 (M) yrkandena 10–12, 2025/26:3230 (M), 2025/26:3385 (M) och 2025/26:3237 (M).

När det gäller motion 2025/26:3586 (S) yrkande 72 om certifiering av barnahus konstaterar utskottet att det är viktigt att tillgången och kvalitéten på barnahus är lika över hela landet. Det är därför positivt att regeringen i juli 2025 beslutade att dels ge i uppdrag åt ett antal myndigheter att stärka samverkan när det finns misstanke om att barn har utsatts för våldsbrott, dels ge i uppdrag åt Brottsoffermyndigheten att ta fram en nationell plan för samordning av barnahusverksamheten i Sverige samt att ge stöd till och följa utvecklingen av samverkan i fråga om våldsutsatta barn som deltar i en brottsutredning. Med anledning av det pågående arbetet finns det enligt utskottet inte skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som efterfrågas i den aktuella motionen, som därför avstyrks.

När det gäller frågan om målsägandestatus vid sexköpsbrott konstaterar utskottet att det tidigare behandlat liknande motionsyrkanden. När utskottet under hösten 2019 behandlade frågan avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om målsägandestatus för brottet köp av sexuell tjänst med motiveringen att gällande rätt ger utrymme för att bedöma detta och att det därför inte fanns skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet. Utskottet har därefter flera gånger behandlat liknande motionsyrkanden och då vidhållit sin tidigare uppfattning. Utskottet anser fortfarande att gällande rätt ger utrymme för att bedöma frågan om målsägandestatus och avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 12, 2025/26:3361 (MP) yrkande 1 och 2025/26:3586 (S) yrkande 80.

Frågan om en brottsofferlag har tidigare behandlats av utskottet. När utskottet under våren 2023 behandlade frågan om att tillsätta en utredning om en särskild brottsofferlag fann utskottet inte skäl att ta något sådant initiativ. Utskottet gjorde inte någon annan bedömning när frågan behandlades under våren 2024. Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande och det arbete med stöd till brottsoffer som bedrivs av Brottsoffermyndigheten och flera andra myndigheter anser utskottet alltjämt att det saknas skäl att ta något initiativ till en särskild brottsofferlag och avstyrker därför motion 2025/26:3586 (S) yrkande 92.

När det slutligen gäller motion 2025/26:1628 (S) om dokumentation av bevis i en statligt certifierad applikation noterar utskottet att Rättsmedicinalverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i sina regleringsbrev för 2026 har fått i uppdrag att tillsammans vidta åtgärder för att öka användningen av rättsintyg och höja kvaliteten i dessa. Utskottet anser inte att det har framkommit skäl för att ta något sådant initiativ som föreslås i motionen, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Stärkt skydd för brottsoffer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 4, 5, 6, 7, 9, 10, 14 och 16. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att det ser allvarligt på människohandel och människoexploatering som är hänsynslösa former av utnyttjande av människor. Det är bekymmersamt att det är så få personer som åtalas och ännu färre som döms för människohandel eller människoexploatering med hänsyn till den befarade omfattningen. Det är därför positivt att regeringen i juni 2025 beslutade att ge Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att stärka förmågan att bekämpa människohandel och människoexploatering. Som framgår ovan ska myndigheterna bl.a. förbättra arbetsmetoderna för att öka utredningsförmågan och lagföringen av brotten och säkerställa att offer får rätt stöd och skydd. Utskottet konstaterar vidare att Utredningen om genomförande av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet i december 2025 redovisade betänkandet Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel (SOU 2025:119). Utredningen föreslår bl.a. att straffbestämmelsen om människohandel ska formuleras om på ett enklare och tydligare sätt, där fler exploateringsformer uttryckligen lyfts fram i lagtexten, och att nödlägesrekvisitet formuleras om, vilket kan förenkla tillämpningen av straffbestämmelsen. Betänkandet har remitterats och remisstiden går ut i mars 2026. Därutöver genomför t.ex. Riksrevisionen en granskning av Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Slutligen konstaterar utskottet att arbete pågår inom Regeringskansliet med att ta fram en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel. Utskottet anser, med hänsyn till det omfattande arbete som redan pågår, att det inte finns skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som motionärerna efterfrågar till en översyn av lagstiftningen eller att ge i uppdrag åt Brottsförebyggande rådet att se över omfattningen av människohandel med barn i kriminella nätverk. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 16, 2025/26:3586 (S) yrkande 78, 2025/26:3591 (S) yrkande 31 och 2025/26:2788 yrkande 13 (V).

Utskottet är inte berett att ta något initiativ med anledning av det som anförs i motion 2025/26:2788 (V) yrkande 24 om reparativ rättvisa. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet finner inte heller skäl att ta något sådant initiativ som efterfrågas i motionerna om skydd för särskilt sårbara grupper. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:2705 (S) yrkande 1, 2025/26:3027 (M) yrkandena 10–12, 2025/26:3230 (M), 2025/26:3385 (M) och 2025/26:3237 (M).

När det gäller motion 2025/26:3586 (S) yrkande 72 om certifiering av barnahus konstaterar utskottet att det är viktigt att tillgången och kvalitéten på barnahus är lika över hela landet. Det är därför positivt att regeringen i juli 2025 beslutade att dels ge i uppdrag åt ett antal myndigheter att stärka samverkan när det finns misstanke om att barn har utsatts för våldsbrott, dels ge i uppdrag åt Brottsoffermyndigheten att ta fram en nationell plan för samordning av barnahusverksamheten i Sverige samt att ge stöd till och följa utvecklingen av samverkan i fråga om våldsutsatta barn som deltar i en brottsutredning. Med anledning av det pågående arbetet finns det enligt utskottet inte skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som efterfrågas i den aktuella motionen, som därför avstyrks.

När det gäller frågan om målsägandestatus vid sexköpsbrott konstaterar utskottet att det tidigare behandlat liknande motionsyrkanden. När utskottet under hösten 2019 behandlade frågan avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om målsägandestatus för brottet köp av sexuell tjänst med motiveringen att gällande rätt ger utrymme för att bedöma detta och att det därför inte fanns skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet. Utskottet har därefter flera gånger behandlat liknande motionsyrkanden och då vidhållit sin tidigare uppfattning. Utskottet anser fortfarande att gällande rätt ger utrymme för att bedöma frågan om målsägandestatus och avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 12, 2025/26:3361 (MP) yrkande 1 och 2025/26:3586 (S) yrkande 80.

Frågan om en brottsofferlag har tidigare behandlats av utskottet. När utskottet under våren 2023 behandlade frågan om att tillsätta en utredning om en särskild brottsofferlag fann utskottet inte skäl att ta något sådant initiativ. Utskottet gjorde inte någon annan bedömning när frågan behandlades under våren 2024. Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande och det arbete med stöd till brottsoffer som bedrivs av Brottsoffermyndigheten och flera andra myndigheter anser utskottet alltjämt att det saknas skäl att ta något initiativ till en särskild brottsofferlag och avstyrker därför motion 2025/26:3586 (S) yrkande 92.

När det slutligen gäller motion 2025/26:1628 (S) om dokumentation av bevis i en statligt certifierad applikation noterar utskottet att Rättsmedicinalverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i sina regleringsbrev för 2026 har fått i uppdrag att tillsammans vidta åtgärder för att öka användningen av rättsintyg och höja kvaliteten i dessa. Utskottet anser inte att det har framkommit skäl för att ta något sådant initiativ som föreslås i motionen, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Stärkt skydd för brottsoffer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 5, 6, 7, 9, 10, 14 och 16. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att det ser allvarligt på människohandel och människoexploatering som är hänsynslösa former av utnyttjande av människor. Det är bekymmersamt att det är så få personer som åtalas och ännu färre som döms för människohandel eller människoexploatering med hänsyn till den befarade omfattningen. Det är därför positivt att regeringen i juni 2025 beslutade att ge Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att stärka förmågan att bekämpa människohandel och människoexploatering. Som framgår ovan ska myndigheterna bl.a. förbättra arbetsmetoderna för att öka utredningsförmågan och lagföringen av brotten och säkerställa att offer får rätt stöd och skydd. Utskottet konstaterar vidare att Utredningen om genomförande av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet i december 2025 redovisade betänkandet Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel (SOU 2025:119). Utredningen föreslår bl.a. att straffbestämmelsen om människohandel ska formuleras om på ett enklare och tydligare sätt, där fler exploateringsformer uttryckligen lyfts fram i lagtexten, och att nödlägesrekvisitet formuleras om, vilket kan förenkla tillämpningen av straffbestämmelsen. Betänkandet har remitterats och remisstiden går ut i mars 2026. Därutöver genomför t.ex. Riksrevisionen en granskning av Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Slutligen konstaterar utskottet att arbete pågår inom Regeringskansliet med att ta fram en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel. Utskottet anser, med hänsyn till det omfattande arbete som redan pågår, att det inte finns skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som motionärerna efterfrågar till en översyn av lagstiftningen eller att ge i uppdrag åt Brottsförebyggande rådet att se över omfattningen av människohandel med barn i kriminella nätverk. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 16, 2025/26:3586 (S) yrkande 78, 2025/26:3591 (S) yrkande 31 och 2025/26:2788 yrkande 13 (V).

Utskottet är inte berett att ta något initiativ med anledning av det som anförs i motion 2025/26:2788 (V) yrkande 24 om reparativ rättvisa. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet finner inte heller skäl att ta något sådant initiativ som efterfrågas i motionerna om skydd för särskilt sårbara grupper. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:2705 (S) yrkande 1, 2025/26:3027 (M) yrkandena 10–12, 2025/26:3230 (M), 2025/26:3385 (M) och 2025/26:3237 (M).

När det gäller motion 2025/26:3586 (S) yrkande 72 om certifiering av barnahus konstaterar utskottet att det är viktigt att tillgången och kvalitéten på barnahus är lika över hela landet. Det är därför positivt att regeringen i juli 2025 beslutade att dels ge i uppdrag åt ett antal myndigheter att stärka samverkan när det finns misstanke om att barn har utsatts för våldsbrott, dels ge i uppdrag åt Brottsoffermyndigheten att ta fram en nationell plan för samordning av barnahusverksamheten i Sverige samt att ge stöd till och följa utvecklingen av samverkan i fråga om våldsutsatta barn som deltar i en brottsutredning. Med anledning av det pågående arbetet finns det enligt utskottet inte skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som efterfrågas i den aktuella motionen, som därför avstyrks.

När det gäller frågan om målsägandestatus vid sexköpsbrott konstaterar utskottet att det tidigare behandlat liknande motionsyrkanden. När utskottet under hösten 2019 behandlade frågan avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om målsägandestatus för brottet köp av sexuell tjänst med motiveringen att gällande rätt ger utrymme för att bedöma detta och att det därför inte fanns skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet. Utskottet har därefter flera gånger behandlat liknande motionsyrkanden och då vidhållit sin tidigare uppfattning. Utskottet anser fortfarande att gällande rätt ger utrymme för att bedöma frågan om målsägandestatus och avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 12, 2025/26:3361 (MP) yrkande 1 och 2025/26:3586 (S) yrkande 80.

Frågan om en brottsofferlag har tidigare behandlats av utskottet. När utskottet under våren 2023 behandlade frågan om att tillsätta en utredning om en särskild brottsofferlag fann utskottet inte skäl att ta något sådant initiativ. Utskottet gjorde inte någon annan bedömning när frågan behandlades under våren 2024. Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande och det arbete med stöd till brottsoffer som bedrivs av Brottsoffermyndigheten och flera andra myndigheter anser utskottet alltjämt att det saknas skäl att ta något initiativ till en särskild brottsofferlag och avstyrker därför motion 2025/26:3586 (S) yrkande 92.

När det slutligen gäller motion 2025/26:1628 (S) om dokumentation av bevis i en statligt certifierad applikation noterar utskottet att Rättsmedicinalverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i sina regleringsbrev för 2026 har fått i uppdrag att tillsammans vidta åtgärder för att öka användningen av rättsintyg och höja kvaliteten i dessa. Utskottet anser inte att det har framkommit skäl för att ta något sådant initiativ som föreslås i motionen, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Stärkt skydd för brottsoffer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 7, 9, 10, 14 och 16. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att det ser allvarligt på människohandel och människoexploatering som är hänsynslösa former av utnyttjande av människor. Det är bekymmersamt att det är så få personer som åtalas och ännu färre som döms för människohandel eller människoexploatering med hänsyn till den befarade omfattningen. Det är därför positivt att regeringen i juni 2025 beslutade att ge Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att stärka förmågan att bekämpa människohandel och människoexploatering. Som framgår ovan ska myndigheterna bl.a. förbättra arbetsmetoderna för att öka utredningsförmågan och lagföringen av brotten och säkerställa att offer får rätt stöd och skydd. Utskottet konstaterar vidare att Utredningen om genomförande av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet i december 2025 redovisade betänkandet Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel (SOU 2025:119). Utredningen föreslår bl.a. att straffbestämmelsen om människohandel ska formuleras om på ett enklare och tydligare sätt, där fler exploateringsformer uttryckligen lyfts fram i lagtexten, och att nödlägesrekvisitet formuleras om, vilket kan förenkla tillämpningen av straffbestämmelsen. Betänkandet har remitterats och remisstiden går ut i mars 2026. Därutöver genomför t.ex. Riksrevisionen en granskning av Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Slutligen konstaterar utskottet att arbete pågår inom Regeringskansliet med att ta fram en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel. Utskottet anser, med hänsyn till det omfattande arbete som redan pågår, att det inte finns skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som motionärerna efterfrågar till en översyn av lagstiftningen eller att ge i uppdrag åt Brottsförebyggande rådet att se över omfattningen av människohandel med barn i kriminella nätverk. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 16, 2025/26:3586 (S) yrkande 78, 2025/26:3591 (S) yrkande 31 och 2025/26:2788 yrkande 13 (V).

Utskottet är inte berett att ta något initiativ med anledning av det som anförs i motion 2025/26:2788 (V) yrkande 24 om reparativ rättvisa. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet finner inte heller skäl att ta något sådant initiativ som efterfrågas i motionerna om skydd för särskilt sårbara grupper. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:2705 (S) yrkande 1, 2025/26:3027 (M) yrkandena 10–12, 2025/26:3230 (M), 2025/26:3385 (M) och 2025/26:3237 (M).

När det gäller motion 2025/26:3586 (S) yrkande 72 om certifiering av barnahus konstaterar utskottet att det är viktigt att tillgången och kvalitéten på barnahus är lika över hela landet. Det är därför positivt att regeringen i juli 2025 beslutade att dels ge i uppdrag åt ett antal myndigheter att stärka samverkan när det finns misstanke om att barn har utsatts för våldsbrott, dels ge i uppdrag åt Brottsoffermyndigheten att ta fram en nationell plan för samordning av barnahusverksamheten i Sverige samt att ge stöd till och följa utvecklingen av samverkan i fråga om våldsutsatta barn som deltar i en brottsutredning. Med anledning av det pågående arbetet finns det enligt utskottet inte skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som efterfrågas i den aktuella motionen, som därför avstyrks.

När det gäller frågan om målsägandestatus vid sexköpsbrott konstaterar utskottet att det tidigare behandlat liknande motionsyrkanden. När utskottet under hösten 2019 behandlade frågan avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om målsägandestatus för brottet köp av sexuell tjänst med motiveringen att gällande rätt ger utrymme för att bedöma detta och att det därför inte fanns skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet. Utskottet har därefter flera gånger behandlat liknande motionsyrkanden och då vidhållit sin tidigare uppfattning. Utskottet anser fortfarande att gällande rätt ger utrymme för att bedöma frågan om målsägandestatus och avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 12, 2025/26:3361 (MP) yrkande 1 och 2025/26:3586 (S) yrkande 80.

Frågan om en brottsofferlag har tidigare behandlats av utskottet. När utskottet under våren 2023 behandlade frågan om att tillsätta en utredning om en särskild brottsofferlag fann utskottet inte skäl att ta något sådant initiativ. Utskottet gjorde inte någon annan bedömning när frågan behandlades under våren 2024. Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande och det arbete med stöd till brottsoffer som bedrivs av Brottsoffermyndigheten och flera andra myndigheter anser utskottet alltjämt att det saknas skäl att ta något initiativ till en särskild brottsofferlag och avstyrker därför motion 2025/26:3586 (S) yrkande 92.

När det slutligen gäller motion 2025/26:1628 (S) om dokumentation av bevis i en statligt certifierad applikation noterar utskottet att Rättsmedicinalverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i sina regleringsbrev för 2026 har fått i uppdrag att tillsammans vidta åtgärder för att öka användningen av rättsintyg och höja kvaliteten i dessa. Utskottet anser inte att det har framkommit skäl för att ta något sådant initiativ som föreslås i motionen, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Stärkt skydd för brottsoffer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 9, 10, 14 och 16. Läs betänkandet

Utskottet ser allvarligt på sexhandel och på att digitala plattformar sprider sexuella övergrepp. Det är därför positivt att lagändringar nyligen har trätt i kraft som bl.a. innebär att det straffbara området för brotten köp av sexuell handling och koppleri har utökats till att även omfatta handlingar som utförs på distans, dvs. utan fysisk kontakt. Vidare beslutade regeringen som framgår ovan den 12 februari 2026 att ge Polismyndigheten i uppdrag att bl.a. se över möjligheterna att utveckla det pågående samarbetet med internetleverantörer till att, utöver barnpornografiskt material, omfatta blockering även av annat material som i den digitala miljön främjar, möjliggör eller på annat sätt utgör ett led i straffbar sexualbrottslighet. Utskottet är med anledning av den nyligen ändrade lagstiftningen och Polismyndighetens pågående arbete inte berett att vidta de åtgärder som efterfrågas i motionerna 2025/26:2834 (C) yrkande 30, 2025/26:3581 (C) yrkande 28 och 2025/26:3586 (S) yrkande 81.2, som därför avstyrks.

Utskottet noterar att Brottsoffermyndigheten i regleringsbrevet för 2025 fick i uppdrag att göra en förstudie om hur en verksamhet som hjälper vuxna att ta bort kränkande material från plattformar på internet kan organiseras. Uppdraget ska redovisas senast den 11 juni 2026. Mot denna bakgrund saknas det skäl att ta något sådant initiativ om en förstudie som motionärerna föreslår i motion 2025/26:3586 yrkande 85 (S), som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Sexhandel och pornografi" i betänkandet, som även gäller punkterna 11 och 12. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att det ser allvarligt på människohandel och människoexploatering som är hänsynslösa former av utnyttjande av människor. Det är bekymmersamt att det är så få personer som åtalas och ännu färre som döms för människohandel eller människoexploatering med hänsyn till den befarade omfattningen. Det är därför positivt att regeringen i juni 2025 beslutade att ge Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att stärka förmågan att bekämpa människohandel och människoexploatering. Som framgår ovan ska myndigheterna bl.a. förbättra arbetsmetoderna för att öka utredningsförmågan och lagföringen av brotten och säkerställa att offer får rätt stöd och skydd. Utskottet konstaterar vidare att Utredningen om genomförande av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet i december 2025 redovisade betänkandet Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel (SOU 2025:119). Utredningen föreslår bl.a. att straffbestämmelsen om människohandel ska formuleras om på ett enklare och tydligare sätt, där fler exploateringsformer uttryckligen lyfts fram i lagtexten, och att nödlägesrekvisitet formuleras om, vilket kan förenkla tillämpningen av straffbestämmelsen. Betänkandet har remitterats och remisstiden går ut i mars 2026. Därutöver genomför t.ex. Riksrevisionen en granskning av Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Slutligen konstaterar utskottet att arbete pågår inom Regeringskansliet med att ta fram en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel. Utskottet anser, med hänsyn till det omfattande arbete som redan pågår, att det inte finns skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som motionärerna efterfrågar till en översyn av lagstiftningen eller att ge i uppdrag åt Brottsförebyggande rådet att se över omfattningen av människohandel med barn i kriminella nätverk. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 16, 2025/26:3586 (S) yrkande 78, 2025/26:3591 (S) yrkande 31 och 2025/26:2788 yrkande 13 (V).

Utskottet är inte berett att ta något initiativ med anledning av det som anförs i motion 2025/26:2788 (V) yrkande 24 om reparativ rättvisa. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet finner inte heller skäl att ta något sådant initiativ som efterfrågas i motionerna om skydd för särskilt sårbara grupper. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:2705 (S) yrkande 1, 2025/26:3027 (M) yrkandena 10–12, 2025/26:3230 (M), 2025/26:3385 (M) och 2025/26:3237 (M).

När det gäller motion 2025/26:3586 (S) yrkande 72 om certifiering av barnahus konstaterar utskottet att det är viktigt att tillgången och kvalitéten på barnahus är lika över hela landet. Det är därför positivt att regeringen i juli 2025 beslutade att dels ge i uppdrag åt ett antal myndigheter att stärka samverkan när det finns misstanke om att barn har utsatts för våldsbrott, dels ge i uppdrag åt Brottsoffermyndigheten att ta fram en nationell plan för samordning av barnahusverksamheten i Sverige samt att ge stöd till och följa utvecklingen av samverkan i fråga om våldsutsatta barn som deltar i en brottsutredning. Med anledning av det pågående arbetet finns det enligt utskottet inte skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som efterfrågas i den aktuella motionen, som därför avstyrks.

När det gäller frågan om målsägandestatus vid sexköpsbrott konstaterar utskottet att det tidigare behandlat liknande motionsyrkanden. När utskottet under hösten 2019 behandlade frågan avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om målsägandestatus för brottet köp av sexuell tjänst med motiveringen att gällande rätt ger utrymme för att bedöma detta och att det därför inte fanns skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet. Utskottet har därefter flera gånger behandlat liknande motionsyrkanden och då vidhållit sin tidigare uppfattning. Utskottet anser fortfarande att gällande rätt ger utrymme för att bedöma frågan om målsägandestatus och avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 12, 2025/26:3361 (MP) yrkande 1 och 2025/26:3586 (S) yrkande 80.

Frågan om en brottsofferlag har tidigare behandlats av utskottet. När utskottet under våren 2023 behandlade frågan om att tillsätta en utredning om en särskild brottsofferlag fann utskottet inte skäl att ta något sådant initiativ. Utskottet gjorde inte någon annan bedömning när frågan behandlades under våren 2024. Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande och det arbete med stöd till brottsoffer som bedrivs av Brottsoffermyndigheten och flera andra myndigheter anser utskottet alltjämt att det saknas skäl att ta något initiativ till en särskild brottsofferlag och avstyrker därför motion 2025/26:3586 (S) yrkande 92.

När det slutligen gäller motion 2025/26:1628 (S) om dokumentation av bevis i en statligt certifierad applikation noterar utskottet att Rättsmedicinalverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i sina regleringsbrev för 2026 har fått i uppdrag att tillsammans vidta åtgärder för att öka användningen av rättsintyg och höja kvaliteten i dessa. Utskottet anser inte att det har framkommit skäl för att ta något sådant initiativ som föreslås i motionen, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Stärkt skydd för brottsoffer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 10, 14 och 16. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att det ser allvarligt på människohandel och människoexploatering som är hänsynslösa former av utnyttjande av människor. Det är bekymmersamt att det är så få personer som åtalas och ännu färre som döms för människohandel eller människoexploatering med hänsyn till den befarade omfattningen. Det är därför positivt att regeringen i juni 2025 beslutade att ge Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att stärka förmågan att bekämpa människohandel och människoexploatering. Som framgår ovan ska myndigheterna bl.a. förbättra arbetsmetoderna för att öka utredningsförmågan och lagföringen av brotten och säkerställa att offer får rätt stöd och skydd. Utskottet konstaterar vidare att Utredningen om genomförande av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet i december 2025 redovisade betänkandet Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel (SOU 2025:119). Utredningen föreslår bl.a. att straffbestämmelsen om människohandel ska formuleras om på ett enklare och tydligare sätt, där fler exploateringsformer uttryckligen lyfts fram i lagtexten, och att nödlägesrekvisitet formuleras om, vilket kan förenkla tillämpningen av straffbestämmelsen. Betänkandet har remitterats och remisstiden går ut i mars 2026. Därutöver genomför t.ex. Riksrevisionen en granskning av Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Slutligen konstaterar utskottet att arbete pågår inom Regeringskansliet med att ta fram en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel. Utskottet anser, med hänsyn till det omfattande arbete som redan pågår, att det inte finns skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som motionärerna efterfrågar till en översyn av lagstiftningen eller att ge i uppdrag åt Brottsförebyggande rådet att se över omfattningen av människohandel med barn i kriminella nätverk. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 16, 2025/26:3586 (S) yrkande 78, 2025/26:3591 (S) yrkande 31 och 2025/26:2788 yrkande 13 (V).

Utskottet är inte berett att ta något initiativ med anledning av det som anförs i motion 2025/26:2788 (V) yrkande 24 om reparativ rättvisa. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet finner inte heller skäl att ta något sådant initiativ som efterfrågas i motionerna om skydd för särskilt sårbara grupper. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:2705 (S) yrkande 1, 2025/26:3027 (M) yrkandena 10–12, 2025/26:3230 (M), 2025/26:3385 (M) och 2025/26:3237 (M).

När det gäller motion 2025/26:3586 (S) yrkande 72 om certifiering av barnahus konstaterar utskottet att det är viktigt att tillgången och kvalitéten på barnahus är lika över hela landet. Det är därför positivt att regeringen i juli 2025 beslutade att dels ge i uppdrag åt ett antal myndigheter att stärka samverkan när det finns misstanke om att barn har utsatts för våldsbrott, dels ge i uppdrag åt Brottsoffermyndigheten att ta fram en nationell plan för samordning av barnahusverksamheten i Sverige samt att ge stöd till och följa utvecklingen av samverkan i fråga om våldsutsatta barn som deltar i en brottsutredning. Med anledning av det pågående arbetet finns det enligt utskottet inte skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som efterfrågas i den aktuella motionen, som därför avstyrks.

När det gäller frågan om målsägandestatus vid sexköpsbrott konstaterar utskottet att det tidigare behandlat liknande motionsyrkanden. När utskottet under hösten 2019 behandlade frågan avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om målsägandestatus för brottet köp av sexuell tjänst med motiveringen att gällande rätt ger utrymme för att bedöma detta och att det därför inte fanns skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet. Utskottet har därefter flera gånger behandlat liknande motionsyrkanden och då vidhållit sin tidigare uppfattning. Utskottet anser fortfarande att gällande rätt ger utrymme för att bedöma frågan om målsägandestatus och avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 12, 2025/26:3361 (MP) yrkande 1 och 2025/26:3586 (S) yrkande 80.

Frågan om en brottsofferlag har tidigare behandlats av utskottet. När utskottet under våren 2023 behandlade frågan om att tillsätta en utredning om en särskild brottsofferlag fann utskottet inte skäl att ta något sådant initiativ. Utskottet gjorde inte någon annan bedömning när frågan behandlades under våren 2024. Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande och det arbete med stöd till brottsoffer som bedrivs av Brottsoffermyndigheten och flera andra myndigheter anser utskottet alltjämt att det saknas skäl att ta något initiativ till en särskild brottsofferlag och avstyrker därför motion 2025/26:3586 (S) yrkande 92.

När det slutligen gäller motion 2025/26:1628 (S) om dokumentation av bevis i en statligt certifierad applikation noterar utskottet att Rättsmedicinalverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i sina regleringsbrev för 2026 har fått i uppdrag att tillsammans vidta åtgärder för att öka användningen av rättsintyg och höja kvaliteten i dessa. Utskottet anser inte att det har framkommit skäl för att ta något sådant initiativ som föreslås i motionen, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Stärkt skydd för brottsoffer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 9, 14 och 16. Läs betänkandet

Utskottet ser allvarligt på sexhandel och på att digitala plattformar sprider sexuella övergrepp. Det är därför positivt att lagändringar nyligen har trätt i kraft som bl.a. innebär att det straffbara området för brotten köp av sexuell handling och koppleri har utökats till att även omfatta handlingar som utförs på distans, dvs. utan fysisk kontakt. Vidare beslutade regeringen som framgår ovan den 12 februari 2026 att ge Polismyndigheten i uppdrag att bl.a. se över möjligheterna att utveckla det pågående samarbetet med internetleverantörer till att, utöver barnpornografiskt material, omfatta blockering även av annat material som i den digitala miljön främjar, möjliggör eller på annat sätt utgör ett led i straffbar sexualbrottslighet. Utskottet är med anledning av den nyligen ändrade lagstiftningen och Polismyndighetens pågående arbete inte berett att vidta de åtgärder som efterfrågas i motionerna 2025/26:2834 (C) yrkande 30, 2025/26:3581 (C) yrkande 28 och 2025/26:3586 (S) yrkande 81.2, som därför avstyrks.

Utskottet noterar att Brottsoffermyndigheten i regleringsbrevet för 2025 fick i uppdrag att göra en förstudie om hur en verksamhet som hjälper vuxna att ta bort kränkande material från plattformar på internet kan organiseras. Uppdraget ska redovisas senast den 11 juni 2026. Mot denna bakgrund saknas det skäl att ta något sådant initiativ om en förstudie som motionärerna föreslår i motion 2025/26:3586 yrkande 85 (S), som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Sexhandel och pornografi" i betänkandet, som även gäller punkterna 8 och 11. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att det ser allvarligt på människohandel och människoexploatering som är hänsynslösa former av utnyttjande av människor. Det är bekymmersamt att det är så få personer som åtalas och ännu färre som döms för människohandel eller människoexploatering med hänsyn till den befarade omfattningen. Det är därför positivt att regeringen i juni 2025 beslutade att ge Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att stärka förmågan att bekämpa människohandel och människoexploatering. Som framgår ovan ska myndigheterna bl.a. förbättra arbetsmetoderna för att öka utredningsförmågan och lagföringen av brotten och säkerställa att offer får rätt stöd och skydd. Utskottet konstaterar vidare att Utredningen om genomförande av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet i december 2025 redovisade betänkandet Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel (SOU 2025:119). Utredningen föreslår bl.a. att straffbestämmelsen om människohandel ska formuleras om på ett enklare och tydligare sätt, där fler exploateringsformer uttryckligen lyfts fram i lagtexten, och att nödlägesrekvisitet formuleras om, vilket kan förenkla tillämpningen av straffbestämmelsen. Betänkandet har remitterats och remisstiden går ut i mars 2026. Därutöver genomför t.ex. Riksrevisionen en granskning av Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Slutligen konstaterar utskottet att arbete pågår inom Regeringskansliet med att ta fram en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel. Utskottet anser, med hänsyn till det omfattande arbete som redan pågår, att det inte finns skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som motionärerna efterfrågar till en översyn av lagstiftningen eller att ge i uppdrag åt Brottsförebyggande rådet att se över omfattningen av människohandel med barn i kriminella nätverk. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 16, 2025/26:3586 (S) yrkande 78, 2025/26:3591 (S) yrkande 31 och 2025/26:2788 yrkande 13 (V).

Utskottet är inte berett att ta något initiativ med anledning av det som anförs i motion 2025/26:2788 (V) yrkande 24 om reparativ rättvisa. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet finner inte heller skäl att ta något sådant initiativ som efterfrågas i motionerna om skydd för särskilt sårbara grupper. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:2705 (S) yrkande 1, 2025/26:3027 (M) yrkandena 10–12, 2025/26:3230 (M), 2025/26:3385 (M) och 2025/26:3237 (M).

När det gäller motion 2025/26:3586 (S) yrkande 72 om certifiering av barnahus konstaterar utskottet att det är viktigt att tillgången och kvalitéten på barnahus är lika över hela landet. Det är därför positivt att regeringen i juli 2025 beslutade att dels ge i uppdrag åt ett antal myndigheter att stärka samverkan när det finns misstanke om att barn har utsatts för våldsbrott, dels ge i uppdrag åt Brottsoffermyndigheten att ta fram en nationell plan för samordning av barnahusverksamheten i Sverige samt att ge stöd till och följa utvecklingen av samverkan i fråga om våldsutsatta barn som deltar i en brottsutredning. Med anledning av det pågående arbetet finns det enligt utskottet inte skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som efterfrågas i den aktuella motionen, som därför avstyrks.

När det gäller frågan om målsägandestatus vid sexköpsbrott konstaterar utskottet att det tidigare behandlat liknande motionsyrkanden. När utskottet under hösten 2019 behandlade frågan avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om målsägandestatus för brottet köp av sexuell tjänst med motiveringen att gällande rätt ger utrymme för att bedöma detta och att det därför inte fanns skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet. Utskottet har därefter flera gånger behandlat liknande motionsyrkanden och då vidhållit sin tidigare uppfattning. Utskottet anser fortfarande att gällande rätt ger utrymme för att bedöma frågan om målsägandestatus och avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 12, 2025/26:3361 (MP) yrkande 1 och 2025/26:3586 (S) yrkande 80.

Frågan om en brottsofferlag har tidigare behandlats av utskottet. När utskottet under våren 2023 behandlade frågan om att tillsätta en utredning om en särskild brottsofferlag fann utskottet inte skäl att ta något sådant initiativ. Utskottet gjorde inte någon annan bedömning när frågan behandlades under våren 2024. Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande och det arbete med stöd till brottsoffer som bedrivs av Brottsoffermyndigheten och flera andra myndigheter anser utskottet alltjämt att det saknas skäl att ta något initiativ till en särskild brottsofferlag och avstyrker därför motion 2025/26:3586 (S) yrkande 92.

När det slutligen gäller motion 2025/26:1628 (S) om dokumentation av bevis i en statligt certifierad applikation noterar utskottet att Rättsmedicinalverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i sina regleringsbrev för 2026 har fått i uppdrag att tillsammans vidta åtgärder för att öka användningen av rättsintyg och höja kvaliteten i dessa. Utskottet anser inte att det har framkommit skäl för att ta något sådant initiativ som föreslås i motionen, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Stärkt skydd för brottsoffer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 9, 10 och 16. Läs betänkandet

När det gäller motion 2025/26:3586 (S) yrkande 14 konstaterar utskottet inledningsvis att det inom kriminalpolitiken finns flera olika aktörer som ansvarar för utvärdering och kunskapsinhämtning. Brå har bl.a. i uppgift att ta fram fakta om rättsstatistiken och brottsligheten samt att utveckla kunskapskällor om brott, brottsoffer och gärningspersoner. Myndigheten ska vidare sprida kunskap om nationella och internationella forsknings- och utvecklingsprojekt. Myndigheten ger också årligen ut flera rapporter som utvärderar och samlar in kunskap inom kriminalpolitiken. Utskottet konstaterar vidare att Brå i sitt regleringsbrev för 2026 har fått i uppdrag att analysera förutsättningarna för att utveckla förmågan att genomföra utvärderingar på det kriminalpolitiska området, t.ex. effektutvärderingar, utvärderingar av samhällsekonomiska aspekter och utvärderingar av reformer. Center mot våldsbejakande extremism har bl.a. i uppgift att samla och sprida kunskap om förebyggande av våldsbejakande extremism baserad på forskning och beprövad erfarenhet samt att verka för kunskapsbaserad praktik. Utskottet kan också konstatera att kriminologisk forskning bedrivs på flera universitet och högskolor i Sverige och att det även finns andra aktörer, exempelvis Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi och Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, som arbetar med kunskapsinhämtning och utvärdering. Mot bakgrund av det omfattande arbete som flera olika aktörer redan bedriver inom kriminalpolitiken anser utskottet att det inte finns skäl att tillsätta en utredning med uppdraget att se över hur den nationella kompetensen i utvärdering och kunskapsinhämtning inom kriminalpolitiken kan utvecklas och förstärkas. Utskottet noterar särskilt det uppdrag som Brå har fått i regleringsbrevet för 2026 att analysera förutsättningarna för att utveckla förmågan att genomföra utvärderingar på det kriminalpolitiska området. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

När det gäller motion 2025/26:3532 (MP) yrkande 2 om en sammanhållen handlingsplan mot hatbrott vill utskottet framföra följande. Utskottet ser allvarligt på att personer utsätts för hatbrott. Utskottet noterar samtidigt att flera myndigheter har i uppdrag att på olika sätt arbeta mot förekomsten av hatbrott. Exempelvis har Brå i regleringsbrevet för 2026 fått i uppdrag att ta fram ett fördjupat kunskapsunderlag om hatbrott. Utskottet noterar vidare att regeringens olika handlingsplaner mot hatbrott har delvis olika syften, och utskottet ser inte att en sammanhållen handlingsplan skulle göra informationen till berörda parter mer lättillgänglig. Det finns därför inte anledning att ta något sådant initiativ som föreslås i motionen. Motionsyrkandet avstyrks därför.

När det slutligen gäller motion 2025/26:2782 (V) yrkande 5 om fortbildning om samtyckeslagstiftningen konstaterar utskottet att Domstolsakademin ansvarar för kompetensutveckling av jurister i den dömande verksamheten inom Sveriges Domstolar. Domstolsakademin har en självständig ställning och beslutar själv vilka utbildningar som ska genomföras utifrån intresse och behov. Även Åklagarmyndigheten genomför vidareutbildningar som täcker många olika områden. Utskottet anser inte att riksdagen bör uttala sig om vilka utbildningar som ska bedrivas inom rättsväsendet och ser därför inte skäl för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande som efterfrågas i det aktuella motionsyrkandet, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Vissa frågor om utvärdering, handlingsplan och fortbildning" i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet vill inledningsvis understryka att det ser allvarligt på människohandel och människoexploatering som är hänsynslösa former av utnyttjande av människor. Det är bekymmersamt att det är så få personer som åtalas och ännu färre som döms för människohandel eller människoexploatering med hänsyn till den befarade omfattningen. Det är därför positivt att regeringen i juni 2025 beslutade att ge Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att stärka förmågan att bekämpa människohandel och människoexploatering. Som framgår ovan ska myndigheterna bl.a. förbättra arbetsmetoderna för att öka utredningsförmågan och lagföringen av brotten och säkerställa att offer får rätt stöd och skydd. Utskottet konstaterar vidare att Utredningen om genomförande av direktivet om ändring av människohandelsdirektivet i december 2025 redovisade betänkandet Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel (SOU 2025:119). Utredningen föreslår bl.a. att straffbestämmelsen om människohandel ska formuleras om på ett enklare och tydligare sätt, där fler exploateringsformer uttryckligen lyfts fram i lagtexten, och att nödlägesrekvisitet formuleras om, vilket kan förenkla tillämpningen av straffbestämmelsen. Betänkandet har remitterats och remisstiden går ut i mars 2026. Därutöver genomför t.ex. Riksrevisionen en granskning av Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Slutligen konstaterar utskottet att arbete pågår inom Regeringskansliet med att ta fram en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel. Utskottet anser, med hänsyn till det omfattande arbete som redan pågår, att det inte finns skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som motionärerna efterfrågar till en översyn av lagstiftningen eller att ge i uppdrag åt Brottsförebyggande rådet att se över omfattningen av människohandel med barn i kriminella nätverk. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 16, 2025/26:3586 (S) yrkande 78, 2025/26:3591 (S) yrkande 31 och 2025/26:2788 yrkande 13 (V).

Utskottet är inte berett att ta något initiativ med anledning av det som anförs i motion 2025/26:2788 (V) yrkande 24 om reparativ rättvisa. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet finner inte heller skäl att ta något sådant initiativ som efterfrågas i motionerna om skydd för särskilt sårbara grupper. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:2705 (S) yrkande 1, 2025/26:3027 (M) yrkandena 10–12, 2025/26:3230 (M), 2025/26:3385 (M) och 2025/26:3237 (M).

När det gäller motion 2025/26:3586 (S) yrkande 72 om certifiering av barnahus konstaterar utskottet att det är viktigt att tillgången och kvalitéten på barnahus är lika över hela landet. Det är därför positivt att regeringen i juli 2025 beslutade att dels ge i uppdrag åt ett antal myndigheter att stärka samverkan när det finns misstanke om att barn har utsatts för våldsbrott, dels ge i uppdrag åt Brottsoffermyndigheten att ta fram en nationell plan för samordning av barnahusverksamheten i Sverige samt att ge stöd till och följa utvecklingen av samverkan i fråga om våldsutsatta barn som deltar i en brottsutredning. Med anledning av det pågående arbetet finns det enligt utskottet inte skäl för riksdagen att ta något sådant initiativ som efterfrågas i den aktuella motionen, som därför avstyrks.

När det gäller frågan om målsägandestatus vid sexköpsbrott konstaterar utskottet att det tidigare behandlat liknande motionsyrkanden. När utskottet under hösten 2019 behandlade frågan avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om målsägandestatus för brottet köp av sexuell tjänst med motiveringen att gällande rätt ger utrymme för att bedöma detta och att det därför inte fanns skäl att vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet. Utskottet har därefter flera gånger behandlat liknande motionsyrkanden och då vidhållit sin tidigare uppfattning. Utskottet anser fortfarande att gällande rätt ger utrymme för att bedöma frågan om målsägandestatus och avstyrker därför motionerna 2025/26:2782 (V) yrkande 12, 2025/26:3361 (MP) yrkande 1 och 2025/26:3586 (S) yrkande 80.

Frågan om en brottsofferlag har tidigare behandlats av utskottet. När utskottet under våren 2023 behandlade frågan om att tillsätta en utredning om en särskild brottsofferlag fann utskottet inte skäl att ta något sådant initiativ. Utskottet gjorde inte någon annan bedömning när frågan behandlades under våren 2024. Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande och det arbete med stöd till brottsoffer som bedrivs av Brottsoffermyndigheten och flera andra myndigheter anser utskottet alltjämt att det saknas skäl att ta något initiativ till en särskild brottsofferlag och avstyrker därför motion 2025/26:3586 (S) yrkande 92.

När det slutligen gäller motion 2025/26:1628 (S) om dokumentation av bevis i en statligt certifierad applikation noterar utskottet att Rättsmedicinalverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i sina regleringsbrev för 2026 har fått i uppdrag att tillsammans vidta åtgärder för att öka användningen av rättsintyg och höja kvaliteten i dessa. Utskottet anser inte att det har framkommit skäl för att ta något sådant initiativ som föreslås i motionen, som därför avstyrks.

Ur avsnittet "Stärkt skydd för brottsoffer" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 9, 10 och 14. Läs betänkandet

De motionsyrkanden som finns upptagna i bilaga 2 rör samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet har behandlat tidigare under valperioden, se betänkandena 2022/23:JuU14, 2023/24:JuU18 och 2024/25:JuU11. Utskottet avstyrker därför dessa motionsyrkanden. Tidigare ståndpunkter framgår av de nämnda betänkandena.

Reservationer

1.

Människohandel och människoexploatering, punkt 1 (S)

av Teresa Carvalho (S), Petter Löberg (S), Anna Wallentheim (S), Mattias Vepsä (S) och Gustaf Lantz (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 78 och

2025/26:3591 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 31,

bifaller delvis motion

2025/26:2782 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 16 och

avslår motion

2025/26:2788 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 13.

Ställningstagande

Sverige var det första landet i världen som gjorde det olagligt att köpa sexuella tjänster utan att det samtidigt är kriminellt att sälja. Prostitution är en del av mäns våld mot kvinnor och därför är det viktigt att ansvaret ligger hos förövarna och inte hos de som är utsatta. Den svenska sexköpslagen är i dag ett internationellt föredöme som det vore önskvärt att fler länder tog efter. Samtidigt återstår mycket arbete. Polismyndigheten bedömer att omfattningen av människohandel för sexuella ändamål och prostitution i Sverige fortfarande är mycket oroande både ur ett brottsbekämpande perspektiv och ur ett brottsofferperspektiv. De prostituerade kvinnorna utnyttjas inte bara av de personer som betalar för sex utan också av de människohandlare, kopplare och andra organisatörer som på olika sätt drar ekonomisk fördel av utnyttjandet. Verksamheten ingår som en integrerad del av och viktig inkomstkälla för organiserad brottslighet.

Lagstiftningen om människohandel och människoexploatering är svår att tolka och tillämpa. Oklarheter i hur domstolarna ska tolka lagarna gör att nästan ingen blir dömd för människohandel eller människoexploatering. Riskerna för dem som bedriver människohandel och människoexploatering är därmed mycket låga. Lagstiftningen måste därför ses över. Det är en uppgift för regeringen att ta nödvändiga initiativ.

2.

Människohandel och människoexploatering, punkt 1 (V, MP)

av Gudrun Nordborg (V) och Ulrika Westerlund (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2025/26:2782 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 16 och

2025/26:2788 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 13 och

bifaller delvis motionerna

2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 78 och

2025/26:3591 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 31.

Ställningstagande

Enligt Nationella samordningen mot prostitution och människohandel (NSPM) upptäckte myndigheterna under 2024 fler personer som är utsatta för människohandel för sexuella ändamål. Årsrapporten visar också att digital sexuell exploatering blir allt vanligare och att exploateringen i thaimassagebranschen är fortsatt omfattande.

Enligt NSPM sker människohandel och exploatering allt oftare på subtila sätt. I början kan det framstå som en ömsesidig affärsmässig uppgörelse, där den utsatte lockas in i till synes riktiga ”affärsavtal”. Stora påhittade summor måste sedan betalas av genom ”arbete”. Tillvägagångssätten genererar stora summor pengar till organiserad brottslighet, samtidigt som det försvagar brottsofferperspektivet i arbetet mot människohandel.

Olika organisationer larmar om att kvinnor som utnyttjats i sexhandeln har gripits och förts till förvar av polis och sedan utvisats med hänvisning till att de utgör ett hot mot ordning och säkerhet i Sverige. Förfarandet strider mot gällande regler om uppehållstillstånd för betänketid för brottsoffer som utnyttjats i prostitution. Konsekvensen blir att brottsoffren inte får någon möjlighet till upprättelse samtidigt som gärningsmännen går fria.

NSPM:s årsrapport visar också att arbetet mot sexuell exploatering av barn, prostitution och människohandel ligger långt efter övrigt arbete mot våld. Få kommuner inkluderar frågorna i sitt arbete med att bekämpa mäns våld mot kvinnor eller i lokala kartläggningar av det brottsförebyggande arbetet.

Antalet fällande domar för människohandel är dessutom lågt och det finns svårigheter i rättstillämpningen. Under 2022 och 2023 kom exempelvis inga fällande domar över huvud taget för människohandel i tingsrätt. Samtidigt varierar antalet anmälningar mellan olika år och polisregioner. För att brotten ska upptäckas krävs ett aktivt polisarbete och uppsökande verksamhet.

NSPM konstaterar vidare i sin årsrapport att trots att barn groomas till att begå brott kopplas involveringen i kriminella nätverk sällan ihop med människohandel. Många gånger saknas även ett barnrättsperspektiv i arbetet. NSPM konstaterar att människohandels- och barnrättsperspektivet bör stärkas i de uppdrag som rör barn och unga i kriminella nätverk. Kunskapen behöver även fördjupas om kopplingen mellan rekrytering till kriminella nätverk och barns och ungas egen utsatthet för våld i nära relation, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.

Vi anser att problemen som framkommer i NSPM:s rapport behöver åtgärdas. Fler brott behöver upptäckas och anmälas för att generera fler fällande domar. Polisens arbete med dessa frågor behöver prioriteras upp. Kvinnor som utnyttjats i sexhandeln ska anses som brottsoffer och få hjälp och stöd, inte dömas till utvisning. Vidare behöver kunskapen öka om människohandel med barn i kriminella nätverk.

Vi anser sammanfattningsvis att regeringen dels bör tillsätta en utredning med uppdrag att göra en översyn av människohandels- och människoexploateringsbrotten i syfte att se om bestämmelserna har avsedd effekt och bedöma om det finns behov av lagändringar, dels bör ge Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att se över omfattningen av människohandel med barn i kriminella nätverk.

Ur avsnittet "Motioner som bereds förenklat" i betänkandet. Läs betänkandet