Hemliga och preventiva tvångsmedel när barn under 15 år begår brott

Regeringens lagförslag

För en effektiv brottsbekämpning är det i vissa fall nödvändigt att myndigheterna har tillgång till tvångsmedel. Användningen av tvångsmedel medför emellertid inskränkningar i grundläggande rättigheter som skyddas av regeringsformen och Europakonventionen. För preventiva tvångsmedel är en särskild riskfaktor att det saknas en konkret brottsmisstanke, vilket kan medföra att tvångsmedlet i fler fall kommer att användas mot personer som senare visar sig inte vara delaktiga i någon brottslig verksamhet. Utökade möjligheter att använda tvångsmedel måste därför föregås av noggranna överväganden där brottsbekämpningens effektivitet vägs mot den personliga integriteten. När det gäller användningen av hemliga och preventiva tvångsmedel mot barn gör sig detta särskilt påkallat.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att brottsutvecklingen bland unga lagöverträdare och utredningssvårigheterna i utredningar som rör unga lagöverträdare innebär att det finns ett konkret och påtagligt behov för de brottsbekämpande myndigheterna av effektivare verktyg för att bekämpa allvarliga brott som begås av unga lagöverträdare. Utskottet instämmer även i regeringens bedömning att det ur både ett samhälls- och brottsofferperspektiv är mycket angeläget att allvarliga brott kan utredas på ett effektivt sätt, oavsett hur gammal gärningspersonen är, och att tidiga och tydliga ingripanden mot brottsaktiva barn från samhällets sida bör eftersträvas eftersom det minskar risken att barn involveras i brottslig verksamhet och dras in i en livsstil som präglas av kriminalitet.

Utskottet ser därför positivt på att regeringen har lämnat lagförslag som innebär att det införs en möjlighet att använda hemliga och preventiva tvångsmedel mot barn under 15 år. Förslagen innebär en ökad risk för intrång i den personliga integriteten men bidrar samtidigt till att förbättra möjligheterna för de brottsbekämpande myndigheterna att förebygga, förhindra och utreda allvarlig brottslighet. Utskottet anser att förslagen innebär en rimlig avvägning mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet. Utskottet konstaterar också att de processuella regler och rättssäkerhetsgarantier som gäller när hemliga och preventiva tvångsmedel används mot en person som uppnått straffbar ålder även föreslås gälla när sådana tvångsmedel används mot ett barn under 15 år.

När det gäller beredningen av förslaget anser utskottet att regeringen på ett tillfredsställande sätt har motiverat varför regeringens förslag går längre än utredningens förslag, vilket i huvudsak föranletts av de synpunkter som kom in när utredningens förslag remissbehandlades. Utskottet delar regeringens bedömning att förslaget och dess konsekvenser har blivit tillräckligt belysta genom remitteringen och att beredningskravet enligt regeringsformen är uppfyllt.

När det därefter gäller Lagrådets och några remissinstansers synpunkter om att de föreslagna lagändringarna borde kunna avvakta utvärderingen av den nyligen tillsatta utredningen om hemliga och preventiva tvångsmedel och en mer genomgripande konsekvensanalys av kommande lagstiftning som tar sikte på barns brottslighet, instämmer utskottet i regeringens bedömning att samhällsläget är så pass allvarligt att flera åtgärder måste vidtas samtidigt och att ytterligare åtgärder inte kan vänta. Utskottet konstaterar också att lagförslagen när det gäller hemliga och preventiva tvångsmedel är tidsbegränsade, vilket innebär att det finns en naturlig tidsram inom vilken ändringarna måste följas upp.

I fråga om förslaget som rör polisens möjlighet att i vissa fall hålla kvar barn som misstänks för brott instämmer utskottet i regeringens bedömning att det finns starka skäl för att förlänga skyldigheten för brottsmisstänkta barn under 15 år att stanna kvar för förhör, både ur en barnrättslig aspekt och från ett brottsutredande perspektiv. Vidare anser utskottet i likhet med regeringen att skälen för förslaget om kvarhållande i syfte att barnet ska överlämnas till exempelvis föräldrarna eller socialtjänsten klart överväger den tillfälliga inskränkning av rörelsefriheten som barnet utsätts för, och att förslaget är både nödvändigt och proportionerligt med hänsyn till barnets behov och förutsättningar att ordna samordningen av lämpligt vuxenstöd. Slutligen anser utskottet att det är angeläget med det tillägg som görs om i vilka situationer barn får hållas i polisarrest. Utskottet noterar att det även i dessa situationer endast kan komma i fråga i undantagsfall.

Sammantaget anser utskottet att den föreslagna lagstiftningen har fått en väl avvägd utformning och att riksdagen bör bifalla regeringens lagförslag och avslå motionerna 2024/25:3444 (V) yrkande 1 och 2024/25:3447 (MP) yrkande 1.

Lagstiftningens framtida utformning

Eftersom utskottet ställt sig bakom regeringens förslag saknas det anledning för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om lagstiftningens framtida utformning som efterfrågas i motionerna 2024/25:3444 (V) yrkande 2 och 2024/25:3447 (MP) yrkande 2. Motionsyrkandena avstyrks.

När det gäller förslaget i motion 2024/25:3444 (V) yrkande 3 om att barns kommunikation med föräldrarna ska omfattas av förbud mot hemlig avlyssning och övervakning instämmer utskottet i regeringens bedömning att det finns en överhängande risk för att en begränsning av avlyssning av samtal och annan kommunikation mellan barnet och dess föräldrar kan leda till att viktig bevisning om mycket allvarliga brott undantas från utredningen och att sådana brott därmed inte kan klaras upp. Enligt utskottet väger skälen för att avlyssning av samtal och annan kommunikation mellan barnet och dess föräldrar i vissa fall ska vara tillåten över det integritetsintrång som det innebär. Motionsyrkandet avstyrks därför.

När det gäller förslaget om att polisen ska kunna hålla kvar ett barn under 15 år under högst sex timmar för att sedan överlämnas till t.ex. föräldrarna eller socialtjänsten anser utskottet att förslaget är väl avvägt. Utskottet ser därför ingen anledning att begränsa möjligheten genom att det ska krävas synnerliga skäl för att kunna hålla kvar ett barn under 15 år under högst sex timmar, som efterfrågas i motion 2024/25:3444 (V) yrkande 4. Motionsyrkandet avstyrks.

Ur avsnittet "Hemliga och preventiva tvångsmedel när barn under 15 år begår brott" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3 och 4. Läs betänkandet

Regeringens lagförslag

För en effektiv brottsbekämpning är det i vissa fall nödvändigt att myndigheterna har tillgång till tvångsmedel. Användningen av tvångsmedel medför emellertid inskränkningar i grundläggande rättigheter som skyddas av regeringsformen och Europakonventionen. För preventiva tvångsmedel är en särskild riskfaktor att det saknas en konkret brottsmisstanke, vilket kan medföra att tvångsmedlet i fler fall kommer att användas mot personer som senare visar sig inte vara delaktiga i någon brottslig verksamhet. Utökade möjligheter att använda tvångsmedel måste därför föregås av noggranna överväganden där brottsbekämpningens effektivitet vägs mot den personliga integriteten. När det gäller användningen av hemliga och preventiva tvångsmedel mot barn gör sig detta särskilt påkallat.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att brottsutvecklingen bland unga lagöverträdare och utredningssvårigheterna i utredningar som rör unga lagöverträdare innebär att det finns ett konkret och påtagligt behov för de brottsbekämpande myndigheterna av effektivare verktyg för att bekämpa allvarliga brott som begås av unga lagöverträdare. Utskottet instämmer även i regeringens bedömning att det ur både ett samhälls- och brottsofferperspektiv är mycket angeläget att allvarliga brott kan utredas på ett effektivt sätt, oavsett hur gammal gärningspersonen är, och att tidiga och tydliga ingripanden mot brottsaktiva barn från samhällets sida bör eftersträvas eftersom det minskar risken att barn involveras i brottslig verksamhet och dras in i en livsstil som präglas av kriminalitet.

Utskottet ser därför positivt på att regeringen har lämnat lagförslag som innebär att det införs en möjlighet att använda hemliga och preventiva tvångsmedel mot barn under 15 år. Förslagen innebär en ökad risk för intrång i den personliga integriteten men bidrar samtidigt till att förbättra möjligheterna för de brottsbekämpande myndigheterna att förebygga, förhindra och utreda allvarlig brottslighet. Utskottet anser att förslagen innebär en rimlig avvägning mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet. Utskottet konstaterar också att de processuella regler och rättssäkerhetsgarantier som gäller när hemliga och preventiva tvångsmedel används mot en person som uppnått straffbar ålder även föreslås gälla när sådana tvångsmedel används mot ett barn under 15 år.

När det gäller beredningen av förslaget anser utskottet att regeringen på ett tillfredsställande sätt har motiverat varför regeringens förslag går längre än utredningens förslag, vilket i huvudsak föranletts av de synpunkter som kom in när utredningens förslag remissbehandlades. Utskottet delar regeringens bedömning att förslaget och dess konsekvenser har blivit tillräckligt belysta genom remitteringen och att beredningskravet enligt regeringsformen är uppfyllt.

När det därefter gäller Lagrådets och några remissinstansers synpunkter om att de föreslagna lagändringarna borde kunna avvakta utvärderingen av den nyligen tillsatta utredningen om hemliga och preventiva tvångsmedel och en mer genomgripande konsekvensanalys av kommande lagstiftning som tar sikte på barns brottslighet, instämmer utskottet i regeringens bedömning att samhällsläget är så pass allvarligt att flera åtgärder måste vidtas samtidigt och att ytterligare åtgärder inte kan vänta. Utskottet konstaterar också att lagförslagen när det gäller hemliga och preventiva tvångsmedel är tidsbegränsade, vilket innebär att det finns en naturlig tidsram inom vilken ändringarna måste följas upp.

I fråga om förslaget som rör polisens möjlighet att i vissa fall hålla kvar barn som misstänks för brott instämmer utskottet i regeringens bedömning att det finns starka skäl för att förlänga skyldigheten för brottsmisstänkta barn under 15 år att stanna kvar för förhör, både ur en barnrättslig aspekt och från ett brottsutredande perspektiv. Vidare anser utskottet i likhet med regeringen att skälen för förslaget om kvarhållande i syfte att barnet ska överlämnas till exempelvis föräldrarna eller socialtjänsten klart överväger den tillfälliga inskränkning av rörelsefriheten som barnet utsätts för, och att förslaget är både nödvändigt och proportionerligt med hänsyn till barnets behov och förutsättningar att ordna samordningen av lämpligt vuxenstöd. Slutligen anser utskottet att det är angeläget med det tillägg som görs om i vilka situationer barn får hållas i polisarrest. Utskottet noterar att det även i dessa situationer endast kan komma i fråga i undantagsfall.

Sammantaget anser utskottet att den föreslagna lagstiftningen har fått en väl avvägd utformning och att riksdagen bör bifalla regeringens lagförslag och avslå motionerna 2024/25:3444 (V) yrkande 1 och 2024/25:3447 (MP) yrkande 1.

Lagstiftningens framtida utformning

Eftersom utskottet ställt sig bakom regeringens förslag saknas det anledning för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om lagstiftningens framtida utformning som efterfrågas i motionerna 2024/25:3444 (V) yrkande 2 och 2024/25:3447 (MP) yrkande 2. Motionsyrkandena avstyrks.

När det gäller förslaget i motion 2024/25:3444 (V) yrkande 3 om att barns kommunikation med föräldrarna ska omfattas av förbud mot hemlig avlyssning och övervakning instämmer utskottet i regeringens bedömning att det finns en överhängande risk för att en begränsning av avlyssning av samtal och annan kommunikation mellan barnet och dess föräldrar kan leda till att viktig bevisning om mycket allvarliga brott undantas från utredningen och att sådana brott därmed inte kan klaras upp. Enligt utskottet väger skälen för att avlyssning av samtal och annan kommunikation mellan barnet och dess föräldrar i vissa fall ska vara tillåten över det integritetsintrång som det innebär. Motionsyrkandet avstyrks därför.

När det gäller förslaget om att polisen ska kunna hålla kvar ett barn under 15 år under högst sex timmar för att sedan överlämnas till t.ex. föräldrarna eller socialtjänsten anser utskottet att förslaget är väl avvägt. Utskottet ser därför ingen anledning att begränsa möjligheten genom att det ska krävas synnerliga skäl för att kunna hålla kvar ett barn under 15 år under högst sex timmar, som efterfrågas i motion 2024/25:3444 (V) yrkande 4. Motionsyrkandet avstyrks.

Ur avsnittet "Hemliga och preventiva tvångsmedel när barn under 15 år begår brott" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3 och 4. Läs betänkandet