Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp

Utskottet konstaterar att Ivos tillsynsansvar redan innefattar åtgärder som rör oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Som redogörs för i propositionen är emellertid möjligheten för Ivo att fånga upp uppgifter om dessa företeelser i tillsynen av hälso- och sjukvården till stor del beroende av att andra aktörer uppmärksammar myndigheten på att åtgärderna förekommer. Det bygger i sin tur på att vårdgivarna är informerade och tar sitt ansvar för att bedriva patientsäkerhetsarbete, vidta förebyggande åtgärder, utreda händelser i verksamheten och vid behov anmäla personal som bryter mot reglerna. Ivo har förklarat att uppgifter som rör oskuldskontroller, oskuldsintyg eller oskuldsingrepp alltid tas på allvar och utreds. En särskild svårighet när det gäller dessa åtgärder är dock att patienten eller patientens anhöriga sällan har skäl att lämna in egna klagomål.

I propositionen delar regeringen utredningens bedömning att det inte är möjligt att genom förändringar av tillsynsarbetet motverka oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp i någon större utsträckning. Regeringen anser därför, i likhet med utredningen, att det i nuläget inte finns behov av att ge Ivo ett särskilt uppdrag om att se över sitt arbetssätt för att motverka dessa företeelser. Regeringen tillägger dock att det, som också utredningen påpekat, inte utesluter att det kan finnas anledning för myndigheten att överväga en sådan översyn om nya straffbestämmelser träder i kraft.

Mot den redovisade bakgrunden är utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena, som därför avstyrks. Som relevant i sammanhanget noterar utskottet också vad regeringen anför i propositionen om behovet av informations- och utbildningsinsatser som komplement till den föreslagna kriminaliseringen. Som framgår ovan handlar det bl.a. om att information om själva kriminaliseringen och vad den innebär bör spridas till de målgrupper som berörs och om informations- och utbildningsinsatser som särskilt riktar sig till yrkesverksamma som kommer i kontakt med de utsatta flickorna och kvinnorna.

Reservation

Uppdrag till Inspektionen för vård och omsorg, punkt 2 (C)

av Ulrika Liljeberg (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2025/26:123 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) och

2025/26:2834 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 41.

Ställningstagande

Jag välkomnar kriminaliseringen av oskuldskontroller, oskuldsingrepp och oskuldsintyg. Dessa företeelser grundar sig i en djupt problematisk syn på flickors och kvinnors frihet och självständighet. Lagstiftningen är därför viktig, men den löser inte alla problem.

Regeringen menar att det inte finns något behov av att Ivo ser över sitt arbetssätt för att motverka oskuldskontroller, oskuldsingrepp och oskuldsintyg. Jag är av en annan åsikt. Socialstyrelsen har genom ett s.k. meddelandeblad konstaterat att oskuldskontroller och oskuldsintyg inte är förenliga med vetenskap och beprövad erfarenhet och därmed inte heller med svensk rätt. Det kan dock konstateras att utfärdandet av oskuldsintyg i princip inte har medfört några konsekvenser för någon vårdgivare eller sjukvårdspersonal. Det finns inget dokumenterat fall som inneburit prövotid eller återkallelse av legitimationen för någon läkare. När det sedan gäller frågan om huruvida oskuldsingrepp är förenliga med vetenskap och beprövad erfarenhet har detta hittills inte prövats. Socialstyrelsen har inte heller lämnat vägledning genom något meddelandeblad när det gäller sådana ingrepp. Mot den bakgrunden kan jag konstatera att hälso- och sjukvårdens regelverk, tillsynen och sanktionsmöjligheterna inte har räckt till för att garantera de rättigheter som uttrycks i patientsäkerhetslagen. Inget säger att det kommer att bli enklare när den nya lagstiftningen kommer på plats.

Jag ser positivt på att berörda aktörer, i enlighet med vad som anges i propositionen, ges ett informations- och utbildningsuppdrag kopplat till den nya lagstiftningen. Det är emellertid inte samma sak som att systematiskt förändra arbetssättet i tillsynen av hur lagstiftningen följs.

Därför anser jag att Ivo behöver få ett särskilt uppdrag om att se över sitt arbetssätt för att motverka oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp och därmed säkerställa att implementeringen av den nya lagstiftningen får effekt.

Särskilt yttrande

Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp, punkt 1 (V)

Kajsa Fredholm (V) anför:

Jag instämmer med regeringen i vikten av att stärka skyddet för de flickor och kvinnor som lever i en hederskontext. Hedersrelaterat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor i övrigt, generellt sin grund i kön, sexualitet, makt och kulturella föreställningar om dessa företeelser. Regeringens aktuella proposition fokuserar på straffrättsliga åtgärder, och jag har tidigare i betänkandet ställt mig bakom propositionen i dess helhet.

När det gäller de konkreta lagförslagen anser jag att kriminaliseringen av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp är en särskilt angelägen åtgärd för att stärka flickors och kvinnors skydd. Däremot har det inte varit lika självklart för mig hur jag ska ställa mig till förslaget om att kriminalisera underlåtenhet att avslöja eller förhindra äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott, vilket beror på principiella och strukturella skäl. Jag konstaterar nämligen att det i Sverige inte finns någon generell plikt att anmäla eller ingripa mot brott. Däremot finns det en skyldighet att anmäla vissa pågående grova brott. Vidare har vissa yrkesgrupper en skyldighet att anmäla begångna brott. Det gäller främst tjänstemän inom myndigheter som arbetar med barn och som vid underlåtenhet att anmäla även kan göra sig skyldiga till tjänstefel. Många av dessa yrkesgrupper har också en anmälningsplikt enligt socialtjänstlagstiftningen vid misstanke om att barn far illa. Jag konstaterar vidare att försök, förberedelse och stämpling till äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott samt vilseledande till äktenskapsresa redan är straffbart. Bestämmelserna om medverkan till brott i brottsbalken är också tillämpliga, vilket innebär att medhjälp till de olika förberedande momenten är straffbart. Med detta sagt har jag ändå stannat för att inte reservera mig mot regeringens lagförslag i denna del. Det är dock mycket viktigt att det nya underlåtenhetsbrottet inte tillämpas så att det i praktiken blir fråga om ett angiverisystem. Jag kommer att noga följa frågan och vid behov återkomma med förslag på åtgärder.

Ur avsnittet "Uppdrag till Inspektionen för vård och omsorg" i betänkandet, som även gäller punkt 2. Läs betänkandet