Tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands

En förutsättning för att den nya lagen om tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands ska kunna tillämpas är att det har träffats ett avtal mellan Sverige och en annan stat om tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff i den staten. Regeringen har därför ansett att det framstår som mer naturligt att i ett sådant avtal reglera frågan om hur länge avtalet ska gälla än att tidsbegränsa lagen. En lagstiftning som inte är tidsbegränsad möjliggör också enligt regeringen en större flexibilitet över tid, vilket är av stor vikt när det inte går att fastställa hur länge det kommer att finnas ett behov av att verkställa fängelsestraff utomlands. Mot den bakgrunden har regeringen bedömt att den nya lagen inte bör tidsbegränsas. Utskottet har inte någon annan uppfattning i frågan.

Däremot har regeringen ansett att det kan finnas skäl att titta närmare på hur Kriminalvården på lämpligt sätt kan följa upp den nya ordningen, samt hänvisat till att den frågan får hanteras i ett annat sammanhang. Utskottet förutsätter att en sådan uppföljning kommer till stånd.

Därmed finner utskottet inte skäl för ett tillkännagivande av det slag som begärs i motionsyrkandet, som därför avstyrks.

Reservationer

1.

Godkännande av avtalet samt överlåtelse av myndighetsutövning, punkt 1 (V, MP)

av Gudrun Nordborg (V) och Ulrika Westerlund (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) godkänner inte avtalet mellan Konungariket Sverige och Republiken Estland om verkställighet av svenska fängelsestraff i Estland,

b) överlåter inte rättskipnings- och förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning till Republiken Estland i enlighet med avtalet mellan Konungariket Sverige och Republiken Estland om verkställighet av svenska fängelsestraff i Estland.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2025/26:3997 av Samuel Gonzalez Westling m.fl. (V) i denna del och

2025/26:4063 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 1 i denna del och

avslår proposition 2025/26:185 punkterna 1 och 2.

Ställningstagande

Vi anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag om att godkänna avtalet mellan Sverige och Estland om verkställighet av svenska fängelsestraff i Estland och om att överlåta rättskipnings- och förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning till Estland i enlighet med avtalet. Vi utvecklar våra skäl för detta i våra särskilda yttranden 1 respektive 2.

2.

Lagförslaget, punkt 2 (V, MP)

av Gudrun Nordborg (V) och Ulrika Westerlund (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens lagförslag.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2025/26:3997 av Samuel Gonzalez Westling m.fl. (V) i denna del och

2025/26:4063 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 1 i denna del och

avslår proposition 2025/26:185 punkterna 3–14.

Ställningstagande

Som framgår av vår reservation 1 ovan med tillhörande särskilda yttranden anser vi att riksdagen ska avslå regeringens förslag om att godkänna avtalet mellan Sverige och Estland om verkställighet av svenska fängelsestraff i Estland och om att överlåta rättskipnings- och förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning till Estland i enlighet med avtalet. Regeringens lagförslag har tagits fram med anledning av det aktuella avtalet. Vi anser därför att riksdagen även bör avslå lagförslaget i dess helhet.

3.

Tidsbegränsning och utvärdering av den nya regleringen, punkt 3 (V, MP)

av Gudrun Nordborg (V) och Ulrika Westerlund (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2025/26:4063 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 2.

Ställningstagande

Lagrådet har i sitt yttrande framfört att den nya lagen om tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands bör tidsbegränsas. Dessutom har flera remissinstanser ansett att lagen bör följas upp med en ordentlig utvärdering. Detta är en rimlig och nödvändig ordning som vi ställer oss bakom. När det införs en ny reglering som kommer att vara så pass ingripande för de intagna som berörs och deras anhöriga – men också svenska skattebetalare – måste det finnas en tydlig mekanism för att granska om regleringen verkligen varit befogad, om den gett avsedda resultat och vilka konsekvenser den fått för rättssäkerheten och de grundläggande fri- och rättigheterna.

Regeringen bör därför dels återkomma med ett lagförslag som tidsbegränsar den nya lagen om tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands, dels låta utvärdera lagen.

Särskilda yttranden

1.

Godkännande av avtalet samt överlåtelse av myndighetsutövning, punkt 1 (V)

Gudrun Nordborg (V) anför:

Den normala ordningen är att straff som har dömts ut i Sverige verkställs här om det inte finns förutsättningar för att överföra verkställigheten till en annan stat, t.ex. när en utländsk medborgare kan avtjäna straffet i sitt hemland. Lagrådet har i sitt yttrande anfört att platsbrist inte är ett tillräckligt tungt vägande skäl för att frångå normalordningen. Lagrådet har också riktat kritik mot den konstruktion som förslaget om tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands bygger på, där vissa frågor regleras i svensk lagstiftning och andra frågor i avtalet mellan Sverige och den mottagande staten samt lagstiftningen i den staten.

Den föreslagna ordningen med tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands har också väckt en hel del kritik från vissa av remissinstanserna i ärendet. I kritiken framhålls bl.a. risken för bristande rättssäkerhet och kontroll över verkställigheten. Således finns det betydande risker med att låta svenska fängelsestraff verkställas i andra länder, eftersom Sverige då inte fullt ut kan säkerställa att grundläggande rättssäkerhetsgarantier upprätthålls. Skillnader i fängelseförhållanden och tillsynssystem riskerar att leda till oacceptabla avvikelser från svenska och internationella rättighetsstandarder. I sammanhanget har remissinstanserna hänvisat till den kritik som flera tillsynsorgan riktat mot estländska anstalter. Det handlar bl.a. om att avgifter för långbesök kan försvåra barns kontakt med frihetsberövade föräldrar, att möjligheten till telefonkontakt ofta är begränsad och att resurserna för intagna med suicidrisk är otillräckliga. Vidare har frågor om minimiutrymmet per intagen, tillgången till meningsfulla aktiviteter, besöksmöjligheter samt dokumentation och utredning av skador lyfts fram. Viss återkommande kritik har också riktats mot just anstalten i Tartu.

Ur avsnittet "Tidsbegränsning och utvärdering av den nya regleringen" i betänkandet, som även gäller punkt 2. Läs betänkandet

Regeringens förslag om tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands syftar till att möta det kraftigt ökade platsbehovet inom Kriminalvården genom att fungera som en kompletterande åtgärd, på kortare sikt, till den utbyggnad som pågår. Regeringen har gjort bedömningen att bristen på anstaltsplatser och de konsekvenser bristen kan föra med sig motiverar att det görs avsteg från den normala ordningen att verkställighet äger rum i den stat där lagföringen har skett. Utskottet instämmer som utgångpunkt i det angelägna behovet av åtgärder för att bidra till att avhjälpa platsbristen inom Kriminalvården.

Med anledning av de invändningar mot regeringens förslag som förs fram i motionerna vill utskottet vidare anföra följande.

Enligt förslaget ska svenska fängelsestraff – utifrån en prövning av lämpligheten i varje enskilt fall – under viss tid kunna verkställas i anstalten i Tartu i Estland. Genom att fängelsestraffet alltid ska verkställas i Sverige inledningsvis ska Kriminalvården ha möjlighet att bilda sig en uppfattning om huruvida en intagen kan vara aktuell för tillfällig verkställighet utomlands. Kriminalvården ska vid sin prövning av lämpligheten ta hänsyn bl.a. till den intagnes anknytning till Sverige och hans eller hennes vårdbehov. Enligt vad som anges i propositionen bör också bl.a. den intagnes inställning till behandlingsprogram och aktiviteter som erbjudits av Kriminalvården kunna beaktas. För att Kriminalvården ska ha möjlighet att vidta åtgärder inom ramen för den intagnes frigivningsplanering ska vidare tidpunkten för när den tillfälliga verkställigheten utomlands ska upphöra bestämmas till senast en månad före den tidigaste dagen för villkorlig frigivning enligt den intagnes strafftidsbeslut enligt strafftidslagen.

Eftersom förhållandena kan ändras under verkställighetstiden ska Kriminalvården enligt förslaget också ha en möjlighet, och i vissa fall en skyldighet, att besluta att den tillfälliga verkställigheten utomlands ska upphöra i förtid. Till exempel ska Kriminalvården besluta att den ska upphöra om det finns förutsättningar att bevilja permission, eftersom permission ska genomföras i Sverige. Enligt vad som förtydligas i propositionen kan ett upphörande också bli aktuellt om verkställigheten utomlands visar sig medföra svårigheter för den intagne att upprätthålla kontakten med familjemedlemmar eller genomföra en utbildning, eller om den intagnes vårdbehov ökar och man bedömer att svensk hälso- och sjukvård bättre kan tillgodose detta behov. För att Kriminalvården ska kunna beakta alla relevanta omständigheter ska den intagne ha rätt att begära att Kriminalvården beslutar om ett upphörande. Kriminalvårdens beslut ska i sin tur få överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Den föreslagna ordningen innebär vidare att den estländska kriminalvårdsmyndigheten ska ansvara för verkställigheten i Estland och att estländsk lagstiftning som utgångspunkt ska gälla. I avtalet mellan Sverige och Estland finns dock bestämmelser som såväl ersätter som undantar vissa delar av den estländska verkställighetslagstiftningen. Anstalten ska bemannas med estländsk personal, men viss svensk personal ska finnas på plats. Sammansättningen av den estländska personalen ska anges närmare i det samarbetsavtal som ska tas fram med Kriminalvården som part, och den estländska personalen ska få sådan utbildning som närmare anges i samarbetsavtalet. Kriminalvården ska ha vissa befogenheter och ett visst ansvar. Således ska Kriminalvården bl.a. ha rätt att övervaka genomförandet av avtalet och att utbilda den estländska personalen enligt överenskommelse i samarbetsavtalet. Vidare ska Kriminalvården ha rätt att framföra synpunkter på hur Estland följer avtalet. Den svenska personalen ska ha tillgång till anstalten och till all information om verkställigheten av svenska straff och ska ha rätt att närvara vid anstaltens personalmöten.

Arbetsspråket i anstalten ska vara engelska, med undantag för bl.a. när den svenska personalen kommunicerar med en intagen. En intagen ska ha rätt till tolk och att få handlingar översatta om det krävs för att han eller hon ska kunna ta tillvara sina rättigheter, och den intagne ska ha rätt till fullständig information om sina rättigheter och skyldigheter under verkställigheten.

En intagen ska ges möjlighet till sysselsättning i form av arbete, utbildning, brotts- och missbruksrelaterad programverksamhet eller annan strukturerad verksamhet. Den estländska kriminalvårdsmyndigheten får begära hjälp från Kriminalvården med att erbjuda utbildning och brotts- och missbruksrelaterad programverksamhet. En intagen ska erbjudas minst 30 timmars sysselsättning per vecka och ska, så långt det är möjligt, anvisas sysselsättning som är ägnad att motverka återfall i brott eller som på annat sätt underlättar den intagnes anpassning i samhället.

Regeringen har gjort bedömningen att Estland har förmåga att säkerställa att de fri- och rättigheter som garanteras enligt Europakonventionen och relevanta FN-konventioner följs. Detta har motiverats bl.a. med att Estland är medlem i EU och har anslutit sig till de aktuella konventionerna och även till Opcat. Vidare har regeringen hänvisat till att det avtal som slutits mellan Sverige och Estland har utformats för att minimera risken för kränkningar i de delar där det har framförts kritik mot anstaltsförhållandena i Estland. Det handlar bl.a. om de bestämmelser i avtalet där Estland garanterar att behandlingen av intagna följer normerna i de europeiska fängelsereglerna och CPT-standarderna och om att Kriminalvården ska ha rätt att övervaka genomförandet av avtalet. Det handlar också om bestämmelser om vilka disciplinära åtgärder som ska vara tillåtna och bestämmelser som särskilt syftar till att ge goda förutsättningar för bl.a. suicidprevention. Utöver detta har regeringen framhållit att den har en mycket stark tillit till att Estland har såväl vilja som förmåga att vidta åtgärder om det framkommer att anstaltsförhållandena innebär oacceptabla inskränkningar i intagnas fri- och rättigheter. Dessutom har regeringen pekat på att Sverige, om det skulle visa sig att Estland inte lever upp till sina åtaganden enligt avtalet, ytterst kan besluta att avtalet ska sägas upp.

Ur avsnittet "Regeringens förslag om tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands" i betänkandet. Läs betänkandet