Bättre möjligheter att utreda brott av unga lagöverträdare och några andra processrättsliga frågor

Regeringens lagförslag

Utskottet konstaterar att regeringens lagförslag i huvudsak handlar om effektivare verktyg för att utreda brott som barn under 15 år är misstänkta för, genom en utvidgad straffprocessuell tvångsmedelslagstiftning. Förslaget är en följd av den rådande utvecklingen där allvarlig brottslighet med koppling till kriminella nätverk tränger allt längre ned i åldrarna. Genom de nya verktygen ska samhället tidigare kunna fånga upp unga personer som är på väg mot en kriminell livsstil och ge dem ett adekvat stöd. Det handlar också om att tillgodose samhällets och brottsoffrets intressen av att brott ska kunna utredas på ett effektivt sätt, oavsett hur gammal gärningspersonen är. Utskottet instämmer i behovet av åtgärder på området.

Mot lagförslaget har det väckts motionsyrkanden som gäller de delar som avser förlängd tid för kvarhållande av barn under 15 år vid kroppsbesiktning i brottsutredande syfte, en möjlighet att ta upp biometriska underlag i registreringssyfte från barn under 15 år samt ett tvångsmedel för att hålla kvar en grupp av personer för identifiering.

När det gäller förslaget om förlängd tid för kvarhållande av barn under 15 år vid kroppsbesiktning konstaterar utskottet att det handlar om situationer där barnet är misstänkt för allvarlig brottslighet och där åtgärden bedöms vara av synnerlig vikt för att klarlägga omständigheterna kring brottet. Regeringens förslag påverkar inte den gällande huvudregeln om ett kvarhållande i högst tre timmar. Däremot innebär regeringens förslag att tidsfristen enligt undantagsregeln, som förutsätter synnerliga skäl, ska utökas från dagens tre timmar till sex timmar – vilket är mindre ingripande än den underliggande utredningens förslag om att utöka tidsfristen enligt huvudregeln från tre till sex timmar. Detta innebär alltså att den som är under 15 år och som ska kroppsbesiktigas i brottsutredande syfte ska få hållas kvar för ändamålet upp till tre timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex timmar. Genom förslaget uppnås det överensstämmelse med den tidsfrist som numera gäller i samband med att barn hålls kvar för förhör enligt 23 kap. 9 § RB, vilket också var tanken när regleringen först infördes. Regeringen har redovisat vilka problem den gällande tidsfristen har skapat, i enlighet med vad som återgetts ovan, och att fristen därför kan medföra att kroppsbesiktning inte alls kan genomföras trots att det är av stor vikt för utredningen. Vidare har regeringen bedömt att det inte är möjligt att lösa problemet enbart med hjälp av mer resurser. Sammantaget ansluter sig utskottet till regeringens skäl för förslaget och finner därför inte anledning till avslag i denna del.

När det sedan gäller den föreslagna möjligheten att ta upp biometriska underlag i registreringssyfte från barn under 15 år konstaterar utskottet att syftet är att möjliggöra jämförelser med biometriska spår som anträffas i andra brottsutredningar än den där barnet är aktuell för att på så sätt öka möjligheterna att hitta okända gärningspersoner. Förslaget om en möjlighet att ta upp och registrera biometriska underlag i biometriregistret över misstänkta är begränsat till allvarlig brottslighet (med ett minimistraff om fyra års fängelse), och på motsvarande sätt ska upptagning och registrering i biometriregistret över dömda vara förbehållet de allvarligaste brotten (med ett minimistraff om fem års fängelse). Regeringen har i propositionen framhållit det tydliga behovet av åtgärden och anfört bl.a. att den höga återfallsrisken hos barn under 15 år innebär att en registrering kan förväntas vara en effektiv åtgärd för att klara upp andra brott. Det gäller särskilt i fråga om allvarlig brottslighet. Enligt regeringen kan en sådan möjlighet också antas dels leda till att brottsaktiva barn i större utsträckning och tidigare får tillgång till nödvändiga sociala insatser, dels bidra till att fler brottsoffer får upprättelse. Sammantaget ansluter sig utskottet till regeringens skäl för förslaget och finner således inte anledning till avslag i denna del.

När det slutligen gäller förslaget om ett tvångsmedel för att hålla kvar en grupp av personer på eller i anslutning till den plats där ett brott nyligen har förövats konstaterar utskottet följande. Syftet med ett kvarhållande ska enligt förslaget vara att identifiera de som ingår i gruppen, vilket enligt propositionen innebär att fastställa namn och adress eller andra uppgifter som är nödvändiga för att polisen ska kunna komma i kontakt med dem. En person får alltså inte hållas kvar efter att han eller hon har identifierats. Vidare krävs det att det finns synnerlig anledning att anta att en identifiering är av betydelse för utredningen av brottet. Detta innebär enligt propositionen att det finns särskilda omständigheter som talar för att den som kan misstänkas för brottet, brottsoffer eller vittnen ingår i gruppen. Det förövade brottet ska också ha ett minimistraff om fyra års fängelse. Kvarhållandet ska få pågå upp till en timme eller, om ett fortsatt kvarhållande är av synnerlig vikt för utredningen, i ytterligare en timme. Beslutet ska meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Regeringen har i propositionen redovisat varför det finns ett tydligt behov av det aktuella tvångsmedlet, som i vissa fall skulle kunna vara av avgörande betydelse för att utreda ett brott även om det sannolikt skulle användas i få fall. Ett antal konkreta exempel som åskådliggör behovet har också lämnats. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att de föreslagna avgränsningarna i fråga om syfte, brott och tid innebär att den begränsning i rörelsefriheten som tvångsmedlet skulle innebära för de personer som ingår i gruppen får anses vara proportionerlig med hänsyn till det intresse som åtgärden ska tillgodose. Utskottet finner således inte heller i denna del anledning till avslag.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens lagförslag i dess helhet av de skäl som anförs i propositionen. Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena om delvis avslag på propositionen och om ett tillkännagivande om eventuella följdändringar.

Ur avsnittet "Bättre möjligheter att utreda brott av unga lagöverträdare och några andra processrättsliga frågor" i betänkandet, som även gäller punkterna 1 och 3. Läs betänkandet

Regeringens lagförslag

Utskottet konstaterar att regeringens lagförslag i huvudsak handlar om effektivare verktyg för att utreda brott som barn under 15 år är misstänkta för, genom en utvidgad straffprocessuell tvångsmedelslagstiftning. Förslaget är en följd av den rådande utvecklingen där allvarlig brottslighet med koppling till kriminella nätverk tränger allt längre ned i åldrarna. Genom de nya verktygen ska samhället tidigare kunna fånga upp unga personer som är på väg mot en kriminell livsstil och ge dem ett adekvat stöd. Det handlar också om att tillgodose samhällets och brottsoffrets intressen av att brott ska kunna utredas på ett effektivt sätt, oavsett hur gammal gärningspersonen är. Utskottet instämmer i behovet av åtgärder på området.

Mot lagförslaget har det väckts motionsyrkanden som gäller de delar som avser förlängd tid för kvarhållande av barn under 15 år vid kroppsbesiktning i brottsutredande syfte, en möjlighet att ta upp biometriska underlag i registreringssyfte från barn under 15 år samt ett tvångsmedel för att hålla kvar en grupp av personer för identifiering.

När det gäller förslaget om förlängd tid för kvarhållande av barn under 15 år vid kroppsbesiktning konstaterar utskottet att det handlar om situationer där barnet är misstänkt för allvarlig brottslighet och där åtgärden bedöms vara av synnerlig vikt för att klarlägga omständigheterna kring brottet. Regeringens förslag påverkar inte den gällande huvudregeln om ett kvarhållande i högst tre timmar. Däremot innebär regeringens förslag att tidsfristen enligt undantagsregeln, som förutsätter synnerliga skäl, ska utökas från dagens tre timmar till sex timmar – vilket är mindre ingripande än den underliggande utredningens förslag om att utöka tidsfristen enligt huvudregeln från tre till sex timmar. Detta innebär alltså att den som är under 15 år och som ska kroppsbesiktigas i brottsutredande syfte ska få hållas kvar för ändamålet upp till tre timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex timmar. Genom förslaget uppnås det överensstämmelse med den tidsfrist som numera gäller i samband med att barn hålls kvar för förhör enligt 23 kap. 9 § RB, vilket också var tanken när regleringen först infördes. Regeringen har redovisat vilka problem den gällande tidsfristen har skapat, i enlighet med vad som återgetts ovan, och att fristen därför kan medföra att kroppsbesiktning inte alls kan genomföras trots att det är av stor vikt för utredningen. Vidare har regeringen bedömt att det inte är möjligt att lösa problemet enbart med hjälp av mer resurser. Sammantaget ansluter sig utskottet till regeringens skäl för förslaget och finner därför inte anledning till avslag i denna del.

När det sedan gäller den föreslagna möjligheten att ta upp biometriska underlag i registreringssyfte från barn under 15 år konstaterar utskottet att syftet är att möjliggöra jämförelser med biometriska spår som anträffas i andra brottsutredningar än den där barnet är aktuell för att på så sätt öka möjligheterna att hitta okända gärningspersoner. Förslaget om en möjlighet att ta upp och registrera biometriska underlag i biometriregistret över misstänkta är begränsat till allvarlig brottslighet (med ett minimistraff om fyra års fängelse), och på motsvarande sätt ska upptagning och registrering i biometriregistret över dömda vara förbehållet de allvarligaste brotten (med ett minimistraff om fem års fängelse). Regeringen har i propositionen framhållit det tydliga behovet av åtgärden och anfört bl.a. att den höga återfallsrisken hos barn under 15 år innebär att en registrering kan förväntas vara en effektiv åtgärd för att klara upp andra brott. Det gäller särskilt i fråga om allvarlig brottslighet. Enligt regeringen kan en sådan möjlighet också antas dels leda till att brottsaktiva barn i större utsträckning och tidigare får tillgång till nödvändiga sociala insatser, dels bidra till att fler brottsoffer får upprättelse. Sammantaget ansluter sig utskottet till regeringens skäl för förslaget och finner således inte anledning till avslag i denna del.

När det slutligen gäller förslaget om ett tvångsmedel för att hålla kvar en grupp av personer på eller i anslutning till den plats där ett brott nyligen har förövats konstaterar utskottet följande. Syftet med ett kvarhållande ska enligt förslaget vara att identifiera de som ingår i gruppen, vilket enligt propositionen innebär att fastställa namn och adress eller andra uppgifter som är nödvändiga för att polisen ska kunna komma i kontakt med dem. En person får alltså inte hållas kvar efter att han eller hon har identifierats. Vidare krävs det att det finns synnerlig anledning att anta att en identifiering är av betydelse för utredningen av brottet. Detta innebär enligt propositionen att det finns särskilda omständigheter som talar för att den som kan misstänkas för brottet, brottsoffer eller vittnen ingår i gruppen. Det förövade brottet ska också ha ett minimistraff om fyra års fängelse. Kvarhållandet ska få pågå upp till en timme eller, om ett fortsatt kvarhållande är av synnerlig vikt för utredningen, i ytterligare en timme. Beslutet ska meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Regeringen har i propositionen redovisat varför det finns ett tydligt behov av det aktuella tvångsmedlet, som i vissa fall skulle kunna vara av avgörande betydelse för att utreda ett brott även om det sannolikt skulle användas i få fall. Ett antal konkreta exempel som åskådliggör behovet har också lämnats. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att de föreslagna avgränsningarna i fråga om syfte, brott och tid innebär att den begränsning i rörelsefriheten som tvångsmedlet skulle innebära för de personer som ingår i gruppen får anses vara proportionerlig med hänsyn till det intresse som åtgärden ska tillgodose. Utskottet finner således inte heller i denna del anledning till avslag.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens lagförslag i dess helhet av de skäl som anförs i propositionen. Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena om delvis avslag på propositionen och om ett tillkännagivande om eventuella följdändringar.

Ur avsnittet "Bättre möjligheter att utreda brott av unga lagöverträdare och några andra processrättsliga frågor" i betänkandet, som även gäller punkterna 1 och 2. Läs betänkandet