Skärpta regler för unga lagöverträdare

I propositionen framhåller regeringen att den systematiska och organiserade brottsligheten de senaste åren har kommit att påverka allt fler delar av samhället. Utskottet delar denna uppfattning och konstaterar, i likhet med regeringen, att den allvarliga brottsligheten bland unga utmärker sig särskilt och att den tränger allt längre ned i åldrarna. Regeringen pekar vidare på en utveckling där fler barn har kopplingar till gängkriminalitet och att dessa barn blir allt yngre. Regeringen konstaterar att det behövs flera olika åtgärder för att möta den allvarliga ungdomsbrottsligheten, vilket utskottet instämmer i. I likhet med regeringen anser utskottet att det är mycket angeläget och en högt prioriterad fråga att vända den negativa utvecklingen och att motverka att barn utnyttjas och dras in i kriminalitet.

Som regeringen anför är förebyggande åtgärder mycket viktiga och ett arbete som måste fortsätta. Utskottet instämmer dock i att även straffrättsliga åtgärder behöver vidtas för att säkerställa att lagstiftningen är anpassad till det behov som föranleds av de senaste årens brottsutveckling och för att upprätthålla det straffrättsliga systemets trovärdighet och legitimitet. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat ett lagförslag som innebär skärpta regler för unga lagöverträdare.

Med anledning av de invändningar mot regeringens lagförslag som förs fram i motionerna vill utskottet anföra följande.

När det gäller förslaget om sänkt straffbarhetsålder till 14 år för allvarliga brott konstaterar utskottet att regeringen föreslår att det ska införas en särskild reglering som omfattar den som är 14 år och som begår brott med minimistraff om fängelse i fyra år eller mer eller det är fråga om försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott. Den särskilda regleringen om sänkt straffbarhetsålder och de ändringar som föreslås med anledning av den ska tidsbegränsas och gälla i fem år.

I propositionen framhåller regeringen att straffbarhetsåldern främst är en kriminalpolitisk fråga men att en sänkning av straffbarhetsåldern samtidigt är en åtgärd som inte bör vidtas lättvindigt utan endast om det finns tungt vägande skäl. Regeringen anser att det finns sådana skäl och bedömer att en sänkning av straffbarhetsåldern kommer att få de effekter som avses. Regeringen anser vidare att det inte finns stöd för att förslaget om en sänkning av straffbarhetsåldern, som endast omfattar allvarliga brott, kommer att leda till en ökning av brottsligheten. En sänkning av straffbarhetsåldern motiveras inte heller främst av att sänkningen förväntas leda till att brottsligheten minskar. Regeringen betonar att straffsystemet fyller flera andra viktiga funktioner vid sidan av minskad brottslighet, bl.a. behovet av att upprätthålla ett samhällsskydd och att bidra till brottsoffers intresse av upprättelse. En annan viktig aspekt som motiverar en sänkning av straffbarhetsåldern är behovet av att upprätthålla det straffrättsliga systemets legitimitet och trovärdighet. Vidare anför regeringen att risken för att yngre barn ska rekryteras till kriminella nätverk inte utgör ett tillräckligt skäl för att avstå från att sänka straffbarhetsåldern. Tvärtom kan ett straffrättsligt ingripande vissa gånger motverka att ett barn rekryteras till kriminella nätverk.

Som regeringen anför är utvecklingen i Sverige med allvarlig brottslighet bland barn och unga exceptionell och skiljer sig från andra jämförbara länder. I likhet med regeringen anser utskottet att de invändningar som remissinstanserna och Lagrådet för fram inte är sådana att de bör utesluta att straffbarhetsåldern sänks för att möta denna verklighet. Utskottet delar regeringens bedömning att samhällsutvecklingen, som innebär att allt fler barn under 15 år begår mycket allvarliga brott, och de konsekvenser detta får för det omgivande samhället innebär att det finns tillräckliga skäl för att sänka straffbarhetsåldern.

Utskottet instämmer vidare i regeringens bedömning att en särskild reglering med en differentierad sänkning av straffbarhetsåldern bör införas. Med en differentierad sänkning träffas endast den brottslighet som föranleder behovet av en sänkning samtidigt som de brottsutredande myndigheterna inte tyngs i onödan. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att den särskilda regleringen om sänkt straffbarhetsålder bör omfatta den som är 14 år. Vidare instämmer utskottet i regeringens bedömning att den särskilda regleringen om sänkt straffbarhetsålder och de ändringar som föreslås med anledning av den ska tidsbegränsas och gälla i fem år. Utskottet ser även positivt på att regeringen har gett Brå i uppdrag att göra en uppföljning av regleringen och hur den påverkar de barn som berörs.

Enligt regeringens bedömning är det inte oförenligt med bestämmelserna i barnkonventionen att införa en särskild reglering om sänkt straffbarhetsålder och förslagen bedöms vidare vara proportionerliga och förenliga med de krav som följer av regeringsformen och Europakonventionen. Utskottet, som konstaterar att regeringen i propositionen utförligt redovisar skälen för sina bedömningar i den delen, har ingen annan uppfattning i frågan.

När det därefter gäller förslaget om att avskaffa ungdomsreduktionen för unga myndiga konstaterar utskottet att regeringen pekar på att i flera länder som kan jämföras med Sverige är åldern 18 år allmänt vedertagen för att skilja mellan barn och vuxna i straffrättsligt hänseende. Det är också vid den åldern en person enligt barnkonventionen ska betraktas som vuxen. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att den omständigheten att myndiga personer kan begå brott och få sina straff kraftigt nedsatta riskerar att undergräva straffsystemets trovärdighet och legitimitet. Som regeringen pekar på kan ordningen även innebära att behovet av samhällsskydd inte tillgodoses och leda till stötande resultat från ett brottsofferperspektiv. Detta gäller även vid sådana brott som i dag inte omfattas av undantaget om allvarlig brottslighet. Regeringen framhåller vidare att avskaffandet av ungdomsreduktionen för lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år inte innebär att icke frihetsberövande påföljder med rehabiliterande inslag utesluts. Sammantaget ansluter sig utskottet till regeringens överväganden.

Ur avsnittet "Skärpta regler för unga lagöverträdare" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 5, 6 och 7. Läs betänkandet

I propositionen framhåller regeringen att den systematiska och organiserade brottsligheten de senaste åren har kommit att påverka allt fler delar av samhället. Utskottet delar denna uppfattning och konstaterar, i likhet med regeringen, att den allvarliga brottsligheten bland unga utmärker sig särskilt och att den tränger allt längre ned i åldrarna. Regeringen pekar vidare på en utveckling där fler barn har kopplingar till gängkriminalitet och att dessa barn blir allt yngre. Regeringen konstaterar att det behövs flera olika åtgärder för att möta den allvarliga ungdomsbrottsligheten, vilket utskottet instämmer i. I likhet med regeringen anser utskottet att det är mycket angeläget och en högt prioriterad fråga att vända den negativa utvecklingen och att motverka att barn utnyttjas och dras in i kriminalitet.

Som regeringen anför är förebyggande åtgärder mycket viktiga och ett arbete som måste fortsätta. Utskottet instämmer dock i att även straffrättsliga åtgärder behöver vidtas för att säkerställa att lagstiftningen är anpassad till det behov som föranleds av de senaste årens brottsutveckling och för att upprätthålla det straffrättsliga systemets trovärdighet och legitimitet. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat ett lagförslag som innebär skärpta regler för unga lagöverträdare.

Med anledning av de invändningar mot regeringens lagförslag som förs fram i motionerna vill utskottet anföra följande.

När det gäller förslaget om sänkt straffbarhetsålder till 14 år för allvarliga brott konstaterar utskottet att regeringen föreslår att det ska införas en särskild reglering som omfattar den som är 14 år och som begår brott med minimistraff om fängelse i fyra år eller mer eller det är fråga om försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott. Den särskilda regleringen om sänkt straffbarhetsålder och de ändringar som föreslås med anledning av den ska tidsbegränsas och gälla i fem år.

I propositionen framhåller regeringen att straffbarhetsåldern främst är en kriminalpolitisk fråga men att en sänkning av straffbarhetsåldern samtidigt är en åtgärd som inte bör vidtas lättvindigt utan endast om det finns tungt vägande skäl. Regeringen anser att det finns sådana skäl och bedömer att en sänkning av straffbarhetsåldern kommer att få de effekter som avses. Regeringen anser vidare att det inte finns stöd för att förslaget om en sänkning av straffbarhetsåldern, som endast omfattar allvarliga brott, kommer att leda till en ökning av brottsligheten. En sänkning av straffbarhetsåldern motiveras inte heller främst av att sänkningen förväntas leda till att brottsligheten minskar. Regeringen betonar att straffsystemet fyller flera andra viktiga funktioner vid sidan av minskad brottslighet, bl.a. behovet av att upprätthålla ett samhällsskydd och att bidra till brottsoffers intresse av upprättelse. En annan viktig aspekt som motiverar en sänkning av straffbarhetsåldern är behovet av att upprätthålla det straffrättsliga systemets legitimitet och trovärdighet. Vidare anför regeringen att risken för att yngre barn ska rekryteras till kriminella nätverk inte utgör ett tillräckligt skäl för att avstå från att sänka straffbarhetsåldern. Tvärtom kan ett straffrättsligt ingripande vissa gånger motverka att ett barn rekryteras till kriminella nätverk.

Som regeringen anför är utvecklingen i Sverige med allvarlig brottslighet bland barn och unga exceptionell och skiljer sig från andra jämförbara länder. I likhet med regeringen anser utskottet att de invändningar som remissinstanserna och Lagrådet för fram inte är sådana att de bör utesluta att straffbarhetsåldern sänks för att möta denna verklighet. Utskottet delar regeringens bedömning att samhällsutvecklingen, som innebär att allt fler barn under 15 år begår mycket allvarliga brott, och de konsekvenser detta får för det omgivande samhället innebär att det finns tillräckliga skäl för att sänka straffbarhetsåldern.

Utskottet instämmer vidare i regeringens bedömning att en särskild reglering med en differentierad sänkning av straffbarhetsåldern bör införas. Med en differentierad sänkning träffas endast den brottslighet som föranleder behovet av en sänkning samtidigt som de brottsutredande myndigheterna inte tyngs i onödan. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att den särskilda regleringen om sänkt straffbarhetsålder bör omfatta den som är 14 år. Vidare instämmer utskottet i regeringens bedömning att den särskilda regleringen om sänkt straffbarhetsålder och de ändringar som föreslås med anledning av den ska tidsbegränsas och gälla i fem år. Utskottet ser även positivt på att regeringen har gett Brå i uppdrag att göra en uppföljning av regleringen och hur den påverkar de barn som berörs.

Enligt regeringens bedömning är det inte oförenligt med bestämmelserna i barnkonventionen att införa en särskild reglering om sänkt straffbarhetsålder och förslagen bedöms vidare vara proportionerliga och förenliga med de krav som följer av regeringsformen och Europakonventionen. Utskottet, som konstaterar att regeringen i propositionen utförligt redovisar skälen för sina bedömningar i den delen, har ingen annan uppfattning i frågan.

När det därefter gäller förslaget om att avskaffa ungdomsreduktionen för unga myndiga konstaterar utskottet att regeringen pekar på att i flera länder som kan jämföras med Sverige är åldern 18 år allmänt vedertagen för att skilja mellan barn och vuxna i straffrättsligt hänseende. Det är också vid den åldern en person enligt barnkonventionen ska betraktas som vuxen. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att den omständigheten att myndiga personer kan begå brott och få sina straff kraftigt nedsatta riskerar att undergräva straffsystemets trovärdighet och legitimitet. Som regeringen pekar på kan ordningen även innebära att behovet av samhällsskydd inte tillgodoses och leda till stötande resultat från ett brottsofferperspektiv. Detta gäller även vid sådana brott som i dag inte omfattas av undantaget om allvarlig brottslighet. Regeringen framhåller vidare att avskaffandet av ungdomsreduktionen för lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år inte innebär att icke frihetsberövande påföljder med rehabiliterande inslag utesluts. Sammantaget ansluter sig utskottet till regeringens överväganden.

Ur avsnittet "Skärpta regler för unga lagöverträdare" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3, 4, 5, 6 och 7. Läs betänkandet

I propositionen framhåller regeringen att den systematiska och organiserade brottsligheten de senaste åren har kommit att påverka allt fler delar av samhället. Utskottet delar denna uppfattning och konstaterar, i likhet med regeringen, att den allvarliga brottsligheten bland unga utmärker sig särskilt och att den tränger allt längre ned i åldrarna. Regeringen pekar vidare på en utveckling där fler barn har kopplingar till gängkriminalitet och att dessa barn blir allt yngre. Regeringen konstaterar att det behövs flera olika åtgärder för att möta den allvarliga ungdomsbrottsligheten, vilket utskottet instämmer i. I likhet med regeringen anser utskottet att det är mycket angeläget och en högt prioriterad fråga att vända den negativa utvecklingen och att motverka att barn utnyttjas och dras in i kriminalitet.

Som regeringen anför är förebyggande åtgärder mycket viktiga och ett arbete som måste fortsätta. Utskottet instämmer dock i att även straffrättsliga åtgärder behöver vidtas för att säkerställa att lagstiftningen är anpassad till det behov som föranleds av de senaste årens brottsutveckling och för att upprätthålla det straffrättsliga systemets trovärdighet och legitimitet. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat ett lagförslag som innebär skärpta regler för unga lagöverträdare.

Med anledning av de invändningar mot regeringens lagförslag som förs fram i motionerna vill utskottet anföra följande.

När det gäller förslaget om sänkt straffbarhetsålder till 14 år för allvarliga brott konstaterar utskottet att regeringen föreslår att det ska införas en särskild reglering som omfattar den som är 14 år och som begår brott med minimistraff om fängelse i fyra år eller mer eller det är fråga om försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott. Den särskilda regleringen om sänkt straffbarhetsålder och de ändringar som föreslås med anledning av den ska tidsbegränsas och gälla i fem år.

I propositionen framhåller regeringen att straffbarhetsåldern främst är en kriminalpolitisk fråga men att en sänkning av straffbarhetsåldern samtidigt är en åtgärd som inte bör vidtas lättvindigt utan endast om det finns tungt vägande skäl. Regeringen anser att det finns sådana skäl och bedömer att en sänkning av straffbarhetsåldern kommer att få de effekter som avses. Regeringen anser vidare att det inte finns stöd för att förslaget om en sänkning av straffbarhetsåldern, som endast omfattar allvarliga brott, kommer att leda till en ökning av brottsligheten. En sänkning av straffbarhetsåldern motiveras inte heller främst av att sänkningen förväntas leda till att brottsligheten minskar. Regeringen betonar att straffsystemet fyller flera andra viktiga funktioner vid sidan av minskad brottslighet, bl.a. behovet av att upprätthålla ett samhällsskydd och att bidra till brottsoffers intresse av upprättelse. En annan viktig aspekt som motiverar en sänkning av straffbarhetsåldern är behovet av att upprätthålla det straffrättsliga systemets legitimitet och trovärdighet. Vidare anför regeringen att risken för att yngre barn ska rekryteras till kriminella nätverk inte utgör ett tillräckligt skäl för att avstå från att sänka straffbarhetsåldern. Tvärtom kan ett straffrättsligt ingripande vissa gånger motverka att ett barn rekryteras till kriminella nätverk.

Som regeringen anför är utvecklingen i Sverige med allvarlig brottslighet bland barn och unga exceptionell och skiljer sig från andra jämförbara länder. I likhet med regeringen anser utskottet att de invändningar som remissinstanserna och Lagrådet för fram inte är sådana att de bör utesluta att straffbarhetsåldern sänks för att möta denna verklighet. Utskottet delar regeringens bedömning att samhällsutvecklingen, som innebär att allt fler barn under 15 år begår mycket allvarliga brott, och de konsekvenser detta får för det omgivande samhället innebär att det finns tillräckliga skäl för att sänka straffbarhetsåldern.

Utskottet instämmer vidare i regeringens bedömning att en särskild reglering med en differentierad sänkning av straffbarhetsåldern bör införas. Med en differentierad sänkning träffas endast den brottslighet som föranleder behovet av en sänkning samtidigt som de brottsutredande myndigheterna inte tyngs i onödan. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att den särskilda regleringen om sänkt straffbarhetsålder bör omfatta den som är 14 år. Vidare instämmer utskottet i regeringens bedömning att den särskilda regleringen om sänkt straffbarhetsålder och de ändringar som föreslås med anledning av den ska tidsbegränsas och gälla i fem år. Utskottet ser även positivt på att regeringen har gett Brå i uppdrag att göra en uppföljning av regleringen och hur den påverkar de barn som berörs.

Enligt regeringens bedömning är det inte oförenligt med bestämmelserna i barnkonventionen att införa en särskild reglering om sänkt straffbarhetsålder och förslagen bedöms vidare vara proportionerliga och förenliga med de krav som följer av regeringsformen och Europakonventionen. Utskottet, som konstaterar att regeringen i propositionen utförligt redovisar skälen för sina bedömningar i den delen, har ingen annan uppfattning i frågan.

När det därefter gäller förslaget om att avskaffa ungdomsreduktionen för unga myndiga konstaterar utskottet att regeringen pekar på att i flera länder som kan jämföras med Sverige är åldern 18 år allmänt vedertagen för att skilja mellan barn och vuxna i straffrättsligt hänseende. Det är också vid den åldern en person enligt barnkonventionen ska betraktas som vuxen. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att den omständigheten att myndiga personer kan begå brott och få sina straff kraftigt nedsatta riskerar att undergräva straffsystemets trovärdighet och legitimitet. Som regeringen pekar på kan ordningen även innebära att behovet av samhällsskydd inte tillgodoses och leda till stötande resultat från ett brottsofferperspektiv. Detta gäller även vid sådana brott som i dag inte omfattas av undantaget om allvarlig brottslighet. Regeringen framhåller vidare att avskaffandet av ungdomsreduktionen för lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år inte innebär att icke frihetsberövande påföljder med rehabiliterande inslag utesluts. Sammantaget ansluter sig utskottet till regeringens överväganden.

Ur avsnittet "Skärpta regler för unga lagöverträdare" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 5, 6 och 7. Läs betänkandet

I propositionen framhåller regeringen att den systematiska och organiserade brottsligheten de senaste åren har kommit att påverka allt fler delar av samhället. Utskottet delar denna uppfattning och konstaterar, i likhet med regeringen, att den allvarliga brottsligheten bland unga utmärker sig särskilt och att den tränger allt längre ned i åldrarna. Regeringen pekar vidare på en utveckling där fler barn har kopplingar till gängkriminalitet och att dessa barn blir allt yngre. Regeringen konstaterar att det behövs flera olika åtgärder för att möta den allvarliga ungdomsbrottsligheten, vilket utskottet instämmer i. I likhet med regeringen anser utskottet att det är mycket angeläget och en högt prioriterad fråga att vända den negativa utvecklingen och att motverka att barn utnyttjas och dras in i kriminalitet.

Som regeringen anför är förebyggande åtgärder mycket viktiga och ett arbete som måste fortsätta. Utskottet instämmer dock i att även straffrättsliga åtgärder behöver vidtas för att säkerställa att lagstiftningen är anpassad till det behov som föranleds av de senaste årens brottsutveckling och för att upprätthålla det straffrättsliga systemets trovärdighet och legitimitet. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat ett lagförslag som innebär skärpta regler för unga lagöverträdare.

Med anledning av de invändningar mot regeringens lagförslag som förs fram i motionerna vill utskottet anföra följande.

När det gäller förslaget om sänkt straffbarhetsålder till 14 år för allvarliga brott konstaterar utskottet att regeringen föreslår att det ska införas en särskild reglering som omfattar den som är 14 år och som begår brott med minimistraff om fängelse i fyra år eller mer eller det är fråga om försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott. Den särskilda regleringen om sänkt straffbarhetsålder och de ändringar som föreslås med anledning av den ska tidsbegränsas och gälla i fem år.

I propositionen framhåller regeringen att straffbarhetsåldern främst är en kriminalpolitisk fråga men att en sänkning av straffbarhetsåldern samtidigt är en åtgärd som inte bör vidtas lättvindigt utan endast om det finns tungt vägande skäl. Regeringen anser att det finns sådana skäl och bedömer att en sänkning av straffbarhetsåldern kommer att få de effekter som avses. Regeringen anser vidare att det inte finns stöd för att förslaget om en sänkning av straffbarhetsåldern, som endast omfattar allvarliga brott, kommer att leda till en ökning av brottsligheten. En sänkning av straffbarhetsåldern motiveras inte heller främst av att sänkningen förväntas leda till att brottsligheten minskar. Regeringen betonar att straffsystemet fyller flera andra viktiga funktioner vid sidan av minskad brottslighet, bl.a. behovet av att upprätthålla ett samhällsskydd och att bidra till brottsoffers intresse av upprättelse. En annan viktig aspekt som motiverar en sänkning av straffbarhetsåldern är behovet av att upprätthålla det straffrättsliga systemets legitimitet och trovärdighet. Vidare anför regeringen att risken för att yngre barn ska rekryteras till kriminella nätverk inte utgör ett tillräckligt skäl för att avstå från att sänka straffbarhetsåldern. Tvärtom kan ett straffrättsligt ingripande vissa gånger motverka att ett barn rekryteras till kriminella nätverk.

Som regeringen anför är utvecklingen i Sverige med allvarlig brottslighet bland barn och unga exceptionell och skiljer sig från andra jämförbara länder. I likhet med regeringen anser utskottet att de invändningar som remissinstanserna och Lagrådet för fram inte är sådana att de bör utesluta att straffbarhetsåldern sänks för att möta denna verklighet. Utskottet delar regeringens bedömning att samhällsutvecklingen, som innebär att allt fler barn under 15 år begår mycket allvarliga brott, och de konsekvenser detta får för det omgivande samhället innebär att det finns tillräckliga skäl för att sänka straffbarhetsåldern.

Utskottet instämmer vidare i regeringens bedömning att en särskild reglering med en differentierad sänkning av straffbarhetsåldern bör införas. Med en differentierad sänkning träffas endast den brottslighet som föranleder behovet av en sänkning samtidigt som de brottsutredande myndigheterna inte tyngs i onödan. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att den särskilda regleringen om sänkt straffbarhetsålder bör omfatta den som är 14 år. Vidare instämmer utskottet i regeringens bedömning att den särskilda regleringen om sänkt straffbarhetsålder och de ändringar som föreslås med anledning av den ska tidsbegränsas och gälla i fem år. Utskottet ser även positivt på att regeringen har gett Brå i uppdrag att göra en uppföljning av regleringen och hur den påverkar de barn som berörs.

Enligt regeringens bedömning är det inte oförenligt med bestämmelserna i barnkonventionen att införa en särskild reglering om sänkt straffbarhetsålder och förslagen bedöms vidare vara proportionerliga och förenliga med de krav som följer av regeringsformen och Europakonventionen. Utskottet, som konstaterar att regeringen i propositionen utförligt redovisar skälen för sina bedömningar i den delen, har ingen annan uppfattning i frågan.

När det därefter gäller förslaget om att avskaffa ungdomsreduktionen för unga myndiga konstaterar utskottet att regeringen pekar på att i flera länder som kan jämföras med Sverige är åldern 18 år allmänt vedertagen för att skilja mellan barn och vuxna i straffrättsligt hänseende. Det är också vid den åldern en person enligt barnkonventionen ska betraktas som vuxen. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att den omständigheten att myndiga personer kan begå brott och få sina straff kraftigt nedsatta riskerar att undergräva straffsystemets trovärdighet och legitimitet. Som regeringen pekar på kan ordningen även innebära att behovet av samhällsskydd inte tillgodoses och leda till stötande resultat från ett brottsofferperspektiv. Detta gäller även vid sådana brott som i dag inte omfattas av undantaget om allvarlig brottslighet. Regeringen framhåller vidare att avskaffandet av ungdomsreduktionen för lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år inte innebär att icke frihetsberövande påföljder med rehabiliterande inslag utesluts. Sammantaget ansluter sig utskottet till regeringens överväganden.

Ur avsnittet "Skärpta regler för unga lagöverträdare" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 6 och 7. Läs betänkandet