Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor

Regeringens lagförslag

I propositionen lämnar regeringen flera förslag som syftar till att åstadkomma ett mer rättvist straffsystem där straffen på ett bättre sätt återspeglar brottslighetens allvar, brottsofferperspektivet ges ett ökat inflytande och samhällsskyddet förbättras. Det handlar bl.a. om att närmare 50 straffskalor skärps, att det införs en ny reglering av den gemensamma straffskalan vid flerfaldig brottslighet, att livstids fängelse ska kunna dömas ut som gemensamt straff för vissa allvarliga fall av upprepade misshandels- och sexualbrott samt att det införs en ny straffskärpningsbestämmelse som tar sikte på alla brott som har samband med kriminella nätverk. Dessutom föreslås att presumtionen för häktning utvidgas.

När det gäller de invändningar mot lagförslaget som förs fram i motionerna 2025/26:4114 (MP) yrkande 1, 2025/26:4121 (-) och 2025/26:4111 (C) yrkandena 3 och 4 konstaterar utskottet inledningsvis att brottsbalken och det svenska påföljdssystemet inte har varit föremål för en generell översyn sedan 1989. Det går inte att bortse från att samhället sedan dess har genomgått stora förändringar med en markant ökning av grova våldsbrott i form av skjutningar och sprängningar. Den systematiska och organiserade brottsligheten har kommit att påverka allt fler delar av samhället med våldsamma kriminella konflikter i det offentliga rummet, otillbörlig påverkan på centrala samhällsinstitutioner, en omfattande tystnadskultur och ovilja att vittna eller tala med polisen. Brottsutvecklingen drabbar också i allt större utsträckning tredje man. Den bredare samhällsutvecklingen, exempelvis i form av en ökad globalisering och digitalisering, innebär därtill nya möjligheter att begå brott. Även om de humanitära värden som kom till uttryck i 1989 års straffrättsreform inte bör utmönstras instämmer utskottet i regeringens bedömning att det nuvarande straffsystemet i vissa fall kan leda till resultat som inte kan beskrivas som rättvisa. Med det menas som regeringen anför att brottsligheten, särskilt grova brott, inte sällan möts av en reaktion som inte fullt ut kan anses återspegla brottslighetens allvar. För utskottet är det en grundläggande utgångspunkt att brottslighet måste mötas med ett tydligt avståndstagande från samhällets sida. Utskottet instämmer därför i regeringens bedömning att det finns ett behov av förändringar av den straffrättsliga lagstiftningen med inriktningen att åstadkomma en höjd allmän repressionsnivå. Vidare finns det som regeringen framhåller goda skäl för att ge brottsofferperspektivet större inflytande i straffsystemet än vad det har i dag, vilket innefattar de berättigade förväntningar på upprättelse som ett brottsoffer kan ha. Därtill står utskottet bakom regeringens bedömning att längre frihetsberövanden i sig kan ha en brottsförebyggande effekt på så sätt att den som avtjänar ett fängelsestraff under frihetsberövandet förhindras från att begå brott ute i samhället. En ökad repressionsnivå i allmänhet och framför allt i förhållande till brott som typiskt sett begås av brottsaktiva personer kan därför indirekt innebära att samhällsskyddsaspekterna får en mer framträdande plats i straffsystemet.

Mot den bakgrunden gör utskottet följande överväganden när det gäller de olika förslagen i propositionen.

Vad först gäller förslaget om en ny reglering av den gemensamma straffskalan vid flerfaldig brottslighet som innebär att det högsta straff som får dömas ut är det högsta maximistraffet dubblerat instämmer utskottet i regeringens bedömning att det finns ett behov av att ändra straffskalan för att anpassa den till nya och högre straffnivåer. Utskottet finner därför förslaget både välmotiverat och behövligt.

När det gäller förslaget om att livstids fängelse ska få dömas ut som gemensamt straff i vissa fall konstaterar utskottet att förslaget är avsett att träffa de allra allvarligaste vålds- och sexualbrotten, där brottsligheten sammantaget kan ha orsakat sådan skada och sådant lidande för ett eller flera brottsoffer att den kan betraktas som jämförbar med andra brott som bestraffas med fängelse på livstid. Utskottet delar regeringens bedömning att det är motiverat att sådana allvarliga fall av upprepade vålds- och sexualbrott ska kunna leda till lagens strängaste straff och ansluter sig till regeringens skäl för förslaget. Utskottet anser därtill att det av regeringens redovisning framgår när bestämmelsen ska tillämpas i förhållande till bestämmelserna om säkerhetsförvaring.

När det sedan gäller förslaget om skärpta straffskalor för ett stort antal brott vill utskottet framhålla följande. Som regeringen anför är de nuvarande straffskalorna inte utformade utifrån överväganden som gjorts vid någon viss enskild tidpunkt. De är i stället följden av bedömningar gjorda vid olika tillfällen genom åren och inom ramen för olika lagstiftningsärenden. Utskottet kan konstatera att den översyn som nu har genomförts har övervägt samtliga straffskalor för brotten i brottsbalken och för de mest centrala brotten inom specialstraffrätten. Enligt utskottet redovisar regeringen på ett tydligt sätt skälen för sitt förslag om skärpta straffskalor. Förslaget innebär dessutom ett bredare grepp om straffskalorna som på ett bättre sätt än i dag återspeglar brottens allvar.

När det särskilt gäller förslaget om dubbla straff för brott som har samband med kriminella nätverk gör utskottet följande överväganden. Som redovisats ovan finns det visserligen redan i dag bestämmelser i brottsbalken som syftar till att brott som har samband med kriminella nätverk ska bedömas strängare än vad som annars vore fallet. Utskottet delar dock regeringens bedömning att dessa bestämmelser inte är utformade på ett sådant sätt att de även fångar upp brottsligheten inom nätverk som saknar en iakttagbar organisation eller struktur. Det kan t.ex. handla om narkotikabrott, vapenbrott, utpressning, rån och annan våldsbrottslighet som begås vid sidan av sådana våldsamma uppgörelser som avses i den nuvarande 29 kap. 2 a § brottsbalken. Som regeringen anför kan även ekonomisk och liknande brottslighet ibland utövas utan att någon struktur eller ett vidare syfte kan iakttas. Därtill tycks enligt regeringen de nuvarande bestämmelserna inte tillämpas på ett sådant sätt att de leder till straff som fullt ut återspeglar den aktuella brottslighetens allvar. Utskottet delar därmed regeringens bedömning att det behövs en ny och bredare straffskärpningsbestämmelse som tar sikte på och markerar allvaret i alla brott med kopplingar till kriminella nätverk. Sammantaget ansluter sig utskottet till regeringens skäl för förslaget. När det gäller själva utformningen av bestämmelsen anser utskottet att den är väl avvägd. Utskottet noterar även att regeringen i propositionen gör förtydligande uttalanden om hur de olika begreppen i bestämmelsen närmare ska förstås.

Ur avsnittet "Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3 och 4. Läs betänkandet

Regeringens lagförslag

I propositionen lämnar regeringen flera förslag som syftar till att åstadkomma ett mer rättvist straffsystem där straffen på ett bättre sätt återspeglar brottslighetens allvar, brottsofferperspektivet ges ett ökat inflytande och samhällsskyddet förbättras. Det handlar bl.a. om att närmare 50 straffskalor skärps, att det införs en ny reglering av den gemensamma straffskalan vid flerfaldig brottslighet, att livstids fängelse ska kunna dömas ut som gemensamt straff för vissa allvarliga fall av upprepade misshandels- och sexualbrott samt att det införs en ny straffskärpningsbestämmelse som tar sikte på alla brott som har samband med kriminella nätverk. Dessutom föreslås att presumtionen för häktning utvidgas.

När det gäller de invändningar mot lagförslaget som förs fram i motionerna 2025/26:4114 (MP) yrkande 1, 2025/26:4121 (-) och 2025/26:4111 (C) yrkandena 3 och 4 konstaterar utskottet inledningsvis att brottsbalken och det svenska påföljdssystemet inte har varit föremål för en generell översyn sedan 1989. Det går inte att bortse från att samhället sedan dess har genomgått stora förändringar med en markant ökning av grova våldsbrott i form av skjutningar och sprängningar. Den systematiska och organiserade brottsligheten har kommit att påverka allt fler delar av samhället med våldsamma kriminella konflikter i det offentliga rummet, otillbörlig påverkan på centrala samhällsinstitutioner, en omfattande tystnadskultur och ovilja att vittna eller tala med polisen. Brottsutvecklingen drabbar också i allt större utsträckning tredje man. Den bredare samhällsutvecklingen, exempelvis i form av en ökad globalisering och digitalisering, innebär därtill nya möjligheter att begå brott. Även om de humanitära värden som kom till uttryck i 1989 års straffrättsreform inte bör utmönstras instämmer utskottet i regeringens bedömning att det nuvarande straffsystemet i vissa fall kan leda till resultat som inte kan beskrivas som rättvisa. Med det menas som regeringen anför att brottsligheten, särskilt grova brott, inte sällan möts av en reaktion som inte fullt ut kan anses återspegla brottslighetens allvar. För utskottet är det en grundläggande utgångspunkt att brottslighet måste mötas med ett tydligt avståndstagande från samhällets sida. Utskottet instämmer därför i regeringens bedömning att det finns ett behov av förändringar av den straffrättsliga lagstiftningen med inriktningen att åstadkomma en höjd allmän repressionsnivå. Vidare finns det som regeringen framhåller goda skäl för att ge brottsofferperspektivet större inflytande i straffsystemet än vad det har i dag, vilket innefattar de berättigade förväntningar på upprättelse som ett brottsoffer kan ha. Därtill står utskottet bakom regeringens bedömning att längre frihetsberövanden i sig kan ha en brottsförebyggande effekt på så sätt att den som avtjänar ett fängelsestraff under frihetsberövandet förhindras från att begå brott ute i samhället. En ökad repressionsnivå i allmänhet och framför allt i förhållande till brott som typiskt sett begås av brottsaktiva personer kan därför indirekt innebära att samhällsskyddsaspekterna får en mer framträdande plats i straffsystemet.

Mot den bakgrunden gör utskottet följande överväganden när det gäller de olika förslagen i propositionen.

Vad först gäller förslaget om en ny reglering av den gemensamma straffskalan vid flerfaldig brottslighet som innebär att det högsta straff som får dömas ut är det högsta maximistraffet dubblerat instämmer utskottet i regeringens bedömning att det finns ett behov av att ändra straffskalan för att anpassa den till nya och högre straffnivåer. Utskottet finner därför förslaget både välmotiverat och behövligt.

När det gäller förslaget om att livstids fängelse ska få dömas ut som gemensamt straff i vissa fall konstaterar utskottet att förslaget är avsett att träffa de allra allvarligaste vålds- och sexualbrotten, där brottsligheten sammantaget kan ha orsakat sådan skada och sådant lidande för ett eller flera brottsoffer att den kan betraktas som jämförbar med andra brott som bestraffas med fängelse på livstid. Utskottet delar regeringens bedömning att det är motiverat att sådana allvarliga fall av upprepade vålds- och sexualbrott ska kunna leda till lagens strängaste straff och ansluter sig till regeringens skäl för förslaget. Utskottet anser därtill att det av regeringens redovisning framgår när bestämmelsen ska tillämpas i förhållande till bestämmelserna om säkerhetsförvaring.

När det sedan gäller förslaget om skärpta straffskalor för ett stort antal brott vill utskottet framhålla följande. Som regeringen anför är de nuvarande straffskalorna inte utformade utifrån överväganden som gjorts vid någon viss enskild tidpunkt. De är i stället följden av bedömningar gjorda vid olika tillfällen genom åren och inom ramen för olika lagstiftningsärenden. Utskottet kan konstatera att den översyn som nu har genomförts har övervägt samtliga straffskalor för brotten i brottsbalken och för de mest centrala brotten inom specialstraffrätten. Enligt utskottet redovisar regeringen på ett tydligt sätt skälen för sitt förslag om skärpta straffskalor. Förslaget innebär dessutom ett bredare grepp om straffskalorna som på ett bättre sätt än i dag återspeglar brottens allvar.

När det särskilt gäller förslaget om dubbla straff för brott som har samband med kriminella nätverk gör utskottet följande överväganden. Som redovisats ovan finns det visserligen redan i dag bestämmelser i brottsbalken som syftar till att brott som har samband med kriminella nätverk ska bedömas strängare än vad som annars vore fallet. Utskottet delar dock regeringens bedömning att dessa bestämmelser inte är utformade på ett sådant sätt att de även fångar upp brottsligheten inom nätverk som saknar en iakttagbar organisation eller struktur. Det kan t.ex. handla om narkotikabrott, vapenbrott, utpressning, rån och annan våldsbrottslighet som begås vid sidan av sådana våldsamma uppgörelser som avses i den nuvarande 29 kap. 2 a § brottsbalken. Som regeringen anför kan även ekonomisk och liknande brottslighet ibland utövas utan att någon struktur eller ett vidare syfte kan iakttas. Därtill tycks enligt regeringen de nuvarande bestämmelserna inte tillämpas på ett sådant sätt att de leder till straff som fullt ut återspeglar den aktuella brottslighetens allvar. Utskottet delar därmed regeringens bedömning att det behövs en ny och bredare straffskärpningsbestämmelse som tar sikte på och markerar allvaret i alla brott med kopplingar till kriminella nätverk. Sammantaget ansluter sig utskottet till regeringens skäl för förslaget. När det gäller själva utformningen av bestämmelsen anser utskottet att den är väl avvägd. Utskottet noterar även att regeringen i propositionen gör förtydligande uttalanden om hur de olika begreppen i bestämmelsen närmare ska förstås.

Ur avsnittet "Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2 och 4. Läs betänkandet