Stärkt skydd mot utlänningar som utgör kvalificerade säkerhetshot

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det allvarliga säkerhetsläget kräver att åtgärder vidtas för att skyddet mot utlänningar som utgör kvalificerade säkerhetshot även framöver ska vara effektivt. Som regeringen anför är LSU en mycket viktig beståndsdel i skyddet av landets säkerhet. Utskottet delar regeringens bedömning att utvecklingen av säkerhetsläget motiverar åtgärder när det gäller de utlänningar som utgör de mest kvalificerade säkerhetshoten mot Sverige. Vidare har det nyligen i andra lagstiftningsprodukter föreslagits ändringar i utlänningslagen när det gäller bestämmelser med motsvarigheter i LSU. I enlighet med vad regeringen anför finns det därför även systematiska skäl som talar för att se över vissa av bestämmelserna i LSU.

När det gäller förslaget att beviskravet för förvar av vuxna ska sänkas från att det är sannolikt att ett utvisningsbeslut enligt LSU kommer att meddelas till att det kan antas att ett sådant beslut kommer att meddelas, konstaterar utskottet att även om det föreslagna rekvisitet innebär att det är fråga om ett antagande, ska det finnas objektiva grunder som ger stöd för antagandet. Därtill är beviskravet som regeringen konstaterar väl etablerat inom utlänningsrätten och bör därför inte medföra några tillämpningssvårigheter för berörda myndigheter. Sammantaget anser utskottet att förslaget är väl avvägt och ansluter sig till regeringens skäl för förslaget.

Vad sedan gäller förslaget om att tidsgränsen vid förvar av vuxna ska tas bort vill utskottet framföra följande. Utskottet delar regeringens bedömning att skyddet för Sveriges säkerhet utgör motiv för längre förvarstider för att säkerställa att förvar av kvalificerade säkerhetshot inte upphävs i väntan på verkställighet av ett utvisningsbeslut. Utskottet delar även regeringens bedömning att det inte finns något hinder mot en reglering som inte innehåller några fasta tidsgränser för förvar. Som regeringen anför finns det tvärtom goda skäl för en sådan ordning, bl.a. med hänsyn till svårigheterna att slå fast en lämplig tidsgräns som tillgodoser intresset av förvar i samtliga fall. Genom att ta bort den fasta tidsgränsen betonas i stället vikten av att göra en individuell prövning i varje fall. Utskottet anser likt regeringen att en sådan reell prövning motverkar risken för att en borttagen yttre tidsgräns leder till oskäligt långa förvarstider. Som regeringen anför ställs det dock – i och med att LSU tillämpas på utlänningar som bedöms utgöra kvalificerade säkerhetshot mot Sverige – vid en aktuell proportionalitetsbedömning generellt sett ett högt krav på utlänningens intresse för att det ska väga tyngre än det allmännas intresse av att åtgärden vidtas eller fortgår. Risken för att oskyldiga drabbas eller att viktiga samhällsfunktioner skadas måste väga tungt. Utskottet noterar vidare att det även i fortsättningen ska ske regelbundna förnyade prövningar av ett förvarsbeslut. Det säkerställer att den enskilde kontinuerligt får förvarsbeslutet prövat och att myndigheterna har en skyldighet att försätta utlänningen på fri fot om en ny prövning inom tidsfristerna inte görs.

Vad särskilt gäller förvar av barn, föreslår regeringen att det även fortsättningsvis bör finnas uttryckliga tidsgränser för hur länge ett sådant förvar får bestå, men att tidsgränserna ska förlängas. Utskottet delar regeringens bedömning att Europakonventionen och barnkonventionen ger utrymme för det. Som regeringen konstaterar får det antas vara mycket ovanligt att ett barn tas i förvar med stöd av LSU, men det kan inträffa. Inte minst utvecklingen de senaste åren med minderåriga aktörer som i högre grad iakttagits inom ramen för terrorattentatsplanering i Sverige innebär att det behöver finnas en beredskap för att det framöver kan finnas ett behov av att i vissa fall ta barn i förvar en längre tid än enstaka dagar. Utskottet noterar dessutom att ett förvar av barn enligt LSU förutsätter att förvaret är oundgängligen nödvändigt sett till det kvalificerade säkerhetshot mot Sverige barnet i ett sådant fall utgör. Därtill innebär förslaget att det införs en tidsfrist för ny prövning av förvarsbeslut av barn inom fyra veckor, vilket utskottet är positivt till. Med ett så kort tidsintervall säkerställs som regeringen anför bl.a. vikten av att barnets bästa beaktas. Utskottet står även bakom förslaget att barn som tas i förvar ska kunna placeras på en säkerhetsavdelning, bl.a. eftersom barn i de aktuella ärendena kan vara radikaliserade, våldsbenägna och hotfulla.

När det sedan gäller förslaget om ett förtydligande av utvisningsgrunden, dvs. att en utlänning ska få utvisas enligt LSU om det är särskilt påkallat med hänsyn till Sveriges säkerhet, konstaterar utskottet att det medför att en utlänning kan ses som ett kvalificerat säkerhetshot även om det inte är utlänningen själv som befaras utföra säkerhetshotande handlingar. Det kan t.ex. handla om en utlänning som genom sitt agerande inspirerar, uppmuntrar eller uppmanar andra att begå attentat eller vidta liknande åtgärder som allvarligt hotar Sveriges säkerhet. Som regeringen konstaterar kommer därmed den lydelse som nu föreslås att överensstämma med den som gällde före den 1 juli 2022. Utformningen har tidigare bedömts godtagbar och förenlig med det skydd för enskildas fri- och rättigheter som följer av såväl grundlag som internationella åtaganden. Enligt utskottet finns det inte någon anledning att nu göra en annan bedömning. Utskottet står bakom förslaget i denna del.

Slutligen ställer utskottet sig bakom regeringens förslag om skärpta straff för vissa brott enligt LSU. När ett beslut om utvisning av en person som bedömts utgöra ett kvalificerat säkerhetshot har kunnat verkställas är det av stor vikt att utlänningen inte återvänder till Sverige under tiden återreseförbudet varar. Som regeringen anför utgör ett handlande i strid med en utlännings återreseförbud en typ av brott som utsätter samhället som helhet för fara.

Sammantaget ställer sig utskottet bakom regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:4188 (V) och 2025/26:4192 (MP) yrkande 1.

Ur avsnittet "Stärkt skydd mot utlänningar som utgör kvalificerade säkerhetshot" i betänkandet, som även gäller punkt 2. Läs betänkandet