Skärpta regler för villkorlig frigivning

I propositionen lämnar regeringen förslag till ändringar i främst brottsbalken som syftar till att skärpa reglerna för villkorlig frigivning. Utskottet delar regeringens bedömning att det finns behov av att skärpa fängelsestraffets innehåll, öka möjligheterna att skjuta upp tidpunkten för villkorlig frigivning samt skärpa reaktionerna vid återfall i brott och misskötsamhet efter villkorlig frigivning. Som framgår ovan har riksdagen också, på utskottets förslag, riktat tillkännagivanden till regeringen som rör dessa frågor. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat lagförslag om skärpta regler för villkorlig frigivning.

Mot regeringens lagförslag har det väckts en motion om avslag i de delar som gäller att höja kvotdelen för villkorlig frigivning och att senarelägga tidpunkten för ansökan om omvandling av fängelse på livstid.

I den förstnämnda frågan konstaterar utskottet att regeringen föreslår att den andel av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske ska höjas från två tredjedelar till tre fjärdedelar. Ändringen ska införas stegvis och initialt omfatta tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer. I nästa steg ska den omfatta fängelsestraff som uppgår till tre år eller mer och slutligen samtliga fängelsestraff. I propositionen pekar regeringen bl.a. på att det finns behov av att vidta åtgärder som ökar trovärdigheten för samhällets förmåga att hantera brottsligheten och som bidrar till ett ökat samhällsskydd genom att under en längre tid förhindra att den som dömts för brott kan begå nya brott. Regeringen anger att det finns studier som visar att en ökad inkapacitering har en viss inverkan på den samhälleliga brottsnivån, i vart fall om ett betydande antal individer är frihetsberövade. I propositionen framhåller regeringen vidare att kvotdelen – som varit densamma i drygt 25 år – spelar en särskilt viktig roll för trovärdigheten i straffsystemet och att den nu gällande ordningen, med villkorlig frigivning redan efter två tredjedelar av strafftiden, ur det perspektivet inte längre kan anses vara tillfredsställande givet samhällets förändrade syn på brottsligheten. Regeringen framhåller att en höjning av andelen kommer att få en stor effekt på Kriminalvården och att reformen bör införas i etapper och initialt endast gälla för tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer. När Kriminalvårdens kapacitet medger det bör den därefter gälla för fängelsestraff som uppgår till tre år eller mer och slutligen för samtliga fängelsestraff.

I den andra frågan konstaterar utskottet att regeringen föreslår att en ansökan om omvandling av fängelse på livstid till fängelse på viss tid ska få göras när den dömde har avtjänat minst 12 år av livstidsstraffet. I propositionen konstaterar regeringen att regelverket bygger på att den som ansöker om omvandling av livstidsstraffet kan göra det tidigast 2 år före den första möjliga dagen för villkorlig frigivning. Eftersom regeringen föreslår att den tid som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan aktualiseras förlängs från två tredjedelar till tre fjärdedelar för tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till 6 år eller mer, kommer villkorlig frigivning från ett livstidsstraff som omvandlats till ett tidsbestämt fängelsestraff tidigast kunna ske efter 13 år och sex månader. Regeringen anger att det inte är önskvärt att en ansökan ska kunna göras alltför lång tid före den tidigaste tänkbara tidpunkten för villkorlig frigivning och att det därför finns ett behov av att senarelägga tidpunkten för när en ansökan tidigast får göras.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte finns skäl för avslag med anledning av vad som anförs i motion 2025/26:3841 (MP) yrkandena 1 och 2.

När det sedan gäller övriga lagförslag har det inte väckts någon motion som går emot att dessa antas. Sammantaget anser utskottet därför att lagförslagen bör antas av de skäl som anförs i propositionen. Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Utskottet har inte några invändningar mot hur regeringen har redovisat riksdagens tillkännagivanden i propositionen.

Utskottet övergår nu till att behandla de följdmotioner som innehåller förslag om tillkännagivanden i frågor som ansluter till lagförslagen.

Mot bakgrund av att utskottet ställt sig bakom regeringens lagförslag saknas det anledning för riksdagen att göra några sådana tillkännagivanden om de framtida höjningarna av kvotdelen som efterfrågas i motion 2025/26:3835 (S) yrkandena 1 och 2. Motionsyrkandena avstyrks.

När det sedan gäller förslaget i motion 2025/26:3831 (V) yrkande 2 anser utskottet inte heller att det finns skäl för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om inslussning som motionärerna efterfrågar. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

När det slutligen gäller frågan om utvärdering av hela eller delar av den föreslagna lagstiftningen utgår utskottet generellt från att regeringen både följer upp och utvärderar lagstiftning när det finns anledning till det. Utskottet ser därför inget behov av några sådana tillkännagivanden om utvärdering som föreslås i motionerna 2025/26:3831 (V) yrkande 1 och 2025/26:3841 (MP) yrkande 3. Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Reservationer

1.

Regeringens lagförslag, punkt 1 (MP)

av Ulrika Westerlund (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) avslår regeringens förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 2.2),

2. lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 2.3),

3. lag om ändring i lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 2.1) med den ändringen att 26 kap. 6 § ska ha den lydelse som reservanten föreslår i bilaga 3,

2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

3. lag om ändring i fängelselagen (2010:610),

4. lag om ändring i strafftidslagen (2018:1251).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:34 punkterna 4, 6 och 7 samt motion

Ur avsnittet "Skärpta regler för villkorlig frigivning" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3 och 4. Läs betänkandet

I propositionen lämnar regeringen förslag till ändringar i främst brottsbalken som syftar till att skärpa reglerna för villkorlig frigivning. Utskottet delar regeringens bedömning att det finns behov av att skärpa fängelsestraffets innehåll, öka möjligheterna att skjuta upp tidpunkten för villkorlig frigivning samt skärpa reaktionerna vid återfall i brott och misskötsamhet efter villkorlig frigivning. Som framgår ovan har riksdagen också, på utskottets förslag, riktat tillkännagivanden till regeringen som rör dessa frågor. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat lagförslag om skärpta regler för villkorlig frigivning.

Mot regeringens lagförslag har det väckts en motion om avslag i de delar som gäller att höja kvotdelen för villkorlig frigivning och att senarelägga tidpunkten för ansökan om omvandling av fängelse på livstid.

I den förstnämnda frågan konstaterar utskottet att regeringen föreslår att den andel av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske ska höjas från två tredjedelar till tre fjärdedelar. Ändringen ska införas stegvis och initialt omfatta tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer. I nästa steg ska den omfatta fängelsestraff som uppgår till tre år eller mer och slutligen samtliga fängelsestraff. I propositionen pekar regeringen bl.a. på att det finns behov av att vidta åtgärder som ökar trovärdigheten för samhällets förmåga att hantera brottsligheten och som bidrar till ett ökat samhällsskydd genom att under en längre tid förhindra att den som dömts för brott kan begå nya brott. Regeringen anger att det finns studier som visar att en ökad inkapacitering har en viss inverkan på den samhälleliga brottsnivån, i vart fall om ett betydande antal individer är frihetsberövade. I propositionen framhåller regeringen vidare att kvotdelen – som varit densamma i drygt 25 år – spelar en särskilt viktig roll för trovärdigheten i straffsystemet och att den nu gällande ordningen, med villkorlig frigivning redan efter två tredjedelar av strafftiden, ur det perspektivet inte längre kan anses vara tillfredsställande givet samhällets förändrade syn på brottsligheten. Regeringen framhåller att en höjning av andelen kommer att få en stor effekt på Kriminalvården och att reformen bör införas i etapper och initialt endast gälla för tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer. När Kriminalvårdens kapacitet medger det bör den därefter gälla för fängelsestraff som uppgår till tre år eller mer och slutligen för samtliga fängelsestraff.

I den andra frågan konstaterar utskottet att regeringen föreslår att en ansökan om omvandling av fängelse på livstid till fängelse på viss tid ska få göras när den dömde har avtjänat minst 12 år av livstidsstraffet. I propositionen konstaterar regeringen att regelverket bygger på att den som ansöker om omvandling av livstidsstraffet kan göra det tidigast 2 år före den första möjliga dagen för villkorlig frigivning. Eftersom regeringen föreslår att den tid som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan aktualiseras förlängs från två tredjedelar till tre fjärdedelar för tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till 6 år eller mer, kommer villkorlig frigivning från ett livstidsstraff som omvandlats till ett tidsbestämt fängelsestraff tidigast kunna ske efter 13 år och sex månader. Regeringen anger att det inte är önskvärt att en ansökan ska kunna göras alltför lång tid före den tidigaste tänkbara tidpunkten för villkorlig frigivning och att det därför finns ett behov av att senarelägga tidpunkten för när en ansökan tidigast får göras.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte finns skäl för avslag med anledning av vad som anförs i motion 2025/26:3841 (MP) yrkandena 1 och 2.

När det sedan gäller övriga lagförslag har det inte väckts någon motion som går emot att dessa antas. Sammantaget anser utskottet därför att lagförslagen bör antas av de skäl som anförs i propositionen. Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Utskottet har inte några invändningar mot hur regeringen har redovisat riksdagens tillkännagivanden i propositionen.

Utskottet övergår nu till att behandla de följdmotioner som innehåller förslag om tillkännagivanden i frågor som ansluter till lagförslagen.

Mot bakgrund av att utskottet ställt sig bakom regeringens lagförslag saknas det anledning för riksdagen att göra några sådana tillkännagivanden om de framtida höjningarna av kvotdelen som efterfrågas i motion 2025/26:3835 (S) yrkandena 1 och 2. Motionsyrkandena avstyrks.

När det sedan gäller förslaget i motion 2025/26:3831 (V) yrkande 2 anser utskottet inte heller att det finns skäl för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om inslussning som motionärerna efterfrågar. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

När det slutligen gäller frågan om utvärdering av hela eller delar av den föreslagna lagstiftningen utgår utskottet generellt från att regeringen både följer upp och utvärderar lagstiftning när det finns anledning till det. Utskottet ser därför inget behov av några sådana tillkännagivanden om utvärdering som föreslås i motionerna 2025/26:3831 (V) yrkande 1 och 2025/26:3841 (MP) yrkande 3. Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Reservationer

1.

Regeringens lagförslag, punkt 1 (MP)

av Ulrika Westerlund (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) avslår regeringens förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 2.2),

2. lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 2.3),

3. lag om ändring i lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 2.1) med den ändringen att 26 kap. 6 § ska ha den lydelse som reservanten föreslår i bilaga 3,

2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

3. lag om ändring i fängelselagen (2010:610),

4. lag om ändring i strafftidslagen (2018:1251).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:34 punkterna 4, 6 och 7 samt motion

Ur avsnittet "Skärpta regler för villkorlig frigivning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3 och 4. Läs betänkandet

I propositionen lämnar regeringen förslag till ändringar i främst brottsbalken som syftar till att skärpa reglerna för villkorlig frigivning. Utskottet delar regeringens bedömning att det finns behov av att skärpa fängelsestraffets innehåll, öka möjligheterna att skjuta upp tidpunkten för villkorlig frigivning samt skärpa reaktionerna vid återfall i brott och misskötsamhet efter villkorlig frigivning. Som framgår ovan har riksdagen också, på utskottets förslag, riktat tillkännagivanden till regeringen som rör dessa frågor. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat lagförslag om skärpta regler för villkorlig frigivning.

Mot regeringens lagförslag har det väckts en motion om avslag i de delar som gäller att höja kvotdelen för villkorlig frigivning och att senarelägga tidpunkten för ansökan om omvandling av fängelse på livstid.

I den förstnämnda frågan konstaterar utskottet att regeringen föreslår att den andel av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske ska höjas från två tredjedelar till tre fjärdedelar. Ändringen ska införas stegvis och initialt omfatta tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer. I nästa steg ska den omfatta fängelsestraff som uppgår till tre år eller mer och slutligen samtliga fängelsestraff. I propositionen pekar regeringen bl.a. på att det finns behov av att vidta åtgärder som ökar trovärdigheten för samhällets förmåga att hantera brottsligheten och som bidrar till ett ökat samhällsskydd genom att under en längre tid förhindra att den som dömts för brott kan begå nya brott. Regeringen anger att det finns studier som visar att en ökad inkapacitering har en viss inverkan på den samhälleliga brottsnivån, i vart fall om ett betydande antal individer är frihetsberövade. I propositionen framhåller regeringen vidare att kvotdelen – som varit densamma i drygt 25 år – spelar en särskilt viktig roll för trovärdigheten i straffsystemet och att den nu gällande ordningen, med villkorlig frigivning redan efter två tredjedelar av strafftiden, ur det perspektivet inte längre kan anses vara tillfredsställande givet samhällets förändrade syn på brottsligheten. Regeringen framhåller att en höjning av andelen kommer att få en stor effekt på Kriminalvården och att reformen bör införas i etapper och initialt endast gälla för tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer. När Kriminalvårdens kapacitet medger det bör den därefter gälla för fängelsestraff som uppgår till tre år eller mer och slutligen för samtliga fängelsestraff.

I den andra frågan konstaterar utskottet att regeringen föreslår att en ansökan om omvandling av fängelse på livstid till fängelse på viss tid ska få göras när den dömde har avtjänat minst 12 år av livstidsstraffet. I propositionen konstaterar regeringen att regelverket bygger på att den som ansöker om omvandling av livstidsstraffet kan göra det tidigast 2 år före den första möjliga dagen för villkorlig frigivning. Eftersom regeringen föreslår att den tid som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan aktualiseras förlängs från två tredjedelar till tre fjärdedelar för tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till 6 år eller mer, kommer villkorlig frigivning från ett livstidsstraff som omvandlats till ett tidsbestämt fängelsestraff tidigast kunna ske efter 13 år och sex månader. Regeringen anger att det inte är önskvärt att en ansökan ska kunna göras alltför lång tid före den tidigaste tänkbara tidpunkten för villkorlig frigivning och att det därför finns ett behov av att senarelägga tidpunkten för när en ansökan tidigast får göras.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte finns skäl för avslag med anledning av vad som anförs i motion 2025/26:3841 (MP) yrkandena 1 och 2.

När det sedan gäller övriga lagförslag har det inte väckts någon motion som går emot att dessa antas. Sammantaget anser utskottet därför att lagförslagen bör antas av de skäl som anförs i propositionen. Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Utskottet har inte några invändningar mot hur regeringen har redovisat riksdagens tillkännagivanden i propositionen.

Utskottet övergår nu till att behandla de följdmotioner som innehåller förslag om tillkännagivanden i frågor som ansluter till lagförslagen.

Mot bakgrund av att utskottet ställt sig bakom regeringens lagförslag saknas det anledning för riksdagen att göra några sådana tillkännagivanden om de framtida höjningarna av kvotdelen som efterfrågas i motion 2025/26:3835 (S) yrkandena 1 och 2. Motionsyrkandena avstyrks.

När det sedan gäller förslaget i motion 2025/26:3831 (V) yrkande 2 anser utskottet inte heller att det finns skäl för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om inslussning som motionärerna efterfrågar. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

När det slutligen gäller frågan om utvärdering av hela eller delar av den föreslagna lagstiftningen utgår utskottet generellt från att regeringen både följer upp och utvärderar lagstiftning när det finns anledning till det. Utskottet ser därför inget behov av några sådana tillkännagivanden om utvärdering som föreslås i motionerna 2025/26:3831 (V) yrkande 1 och 2025/26:3841 (MP) yrkande 3. Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Reservationer

1.

Regeringens lagförslag, punkt 1 (MP)

av Ulrika Westerlund (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) avslår regeringens förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 2.2),

2. lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 2.3),

3. lag om ändring i lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 2.1) med den ändringen att 26 kap. 6 § ska ha den lydelse som reservanten föreslår i bilaga 3,

2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

3. lag om ändring i fängelselagen (2010:610),

4. lag om ändring i strafftidslagen (2018:1251).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:34 punkterna 4, 6 och 7 samt motion

Ur avsnittet "Skärpta regler för villkorlig frigivning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2 och 4. Läs betänkandet

I propositionen lämnar regeringen förslag till ändringar i främst brottsbalken som syftar till att skärpa reglerna för villkorlig frigivning. Utskottet delar regeringens bedömning att det finns behov av att skärpa fängelsestraffets innehåll, öka möjligheterna att skjuta upp tidpunkten för villkorlig frigivning samt skärpa reaktionerna vid återfall i brott och misskötsamhet efter villkorlig frigivning. Som framgår ovan har riksdagen också, på utskottets förslag, riktat tillkännagivanden till regeringen som rör dessa frågor. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat lagförslag om skärpta regler för villkorlig frigivning.

Mot regeringens lagförslag har det väckts en motion om avslag i de delar som gäller att höja kvotdelen för villkorlig frigivning och att senarelägga tidpunkten för ansökan om omvandling av fängelse på livstid.

I den förstnämnda frågan konstaterar utskottet att regeringen föreslår att den andel av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske ska höjas från två tredjedelar till tre fjärdedelar. Ändringen ska införas stegvis och initialt omfatta tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer. I nästa steg ska den omfatta fängelsestraff som uppgår till tre år eller mer och slutligen samtliga fängelsestraff. I propositionen pekar regeringen bl.a. på att det finns behov av att vidta åtgärder som ökar trovärdigheten för samhällets förmåga att hantera brottsligheten och som bidrar till ett ökat samhällsskydd genom att under en längre tid förhindra att den som dömts för brott kan begå nya brott. Regeringen anger att det finns studier som visar att en ökad inkapacitering har en viss inverkan på den samhälleliga brottsnivån, i vart fall om ett betydande antal individer är frihetsberövade. I propositionen framhåller regeringen vidare att kvotdelen – som varit densamma i drygt 25 år – spelar en särskilt viktig roll för trovärdigheten i straffsystemet och att den nu gällande ordningen, med villkorlig frigivning redan efter två tredjedelar av strafftiden, ur det perspektivet inte längre kan anses vara tillfredsställande givet samhällets förändrade syn på brottsligheten. Regeringen framhåller att en höjning av andelen kommer att få en stor effekt på Kriminalvården och att reformen bör införas i etapper och initialt endast gälla för tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till sex år eller mer. När Kriminalvårdens kapacitet medger det bör den därefter gälla för fängelsestraff som uppgår till tre år eller mer och slutligen för samtliga fängelsestraff.

I den andra frågan konstaterar utskottet att regeringen föreslår att en ansökan om omvandling av fängelse på livstid till fängelse på viss tid ska få göras när den dömde har avtjänat minst 12 år av livstidsstraffet. I propositionen konstaterar regeringen att regelverket bygger på att den som ansöker om omvandling av livstidsstraffet kan göra det tidigast 2 år före den första möjliga dagen för villkorlig frigivning. Eftersom regeringen föreslår att den tid som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan aktualiseras förlängs från två tredjedelar till tre fjärdedelar för tidsbestämda fängelsestraff som uppgår till 6 år eller mer, kommer villkorlig frigivning från ett livstidsstraff som omvandlats till ett tidsbestämt fängelsestraff tidigast kunna ske efter 13 år och sex månader. Regeringen anger att det inte är önskvärt att en ansökan ska kunna göras alltför lång tid före den tidigaste tänkbara tidpunkten för villkorlig frigivning och att det därför finns ett behov av att senarelägga tidpunkten för när en ansökan tidigast får göras.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte finns skäl för avslag med anledning av vad som anförs i motion 2025/26:3841 (MP) yrkandena 1 och 2.

När det sedan gäller övriga lagförslag har det inte väckts någon motion som går emot att dessa antas. Sammantaget anser utskottet därför att lagförslagen bör antas av de skäl som anförs i propositionen. Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Utskottet har inte några invändningar mot hur regeringen har redovisat riksdagens tillkännagivanden i propositionen.

Utskottet övergår nu till att behandla de följdmotioner som innehåller förslag om tillkännagivanden i frågor som ansluter till lagförslagen.

Mot bakgrund av att utskottet ställt sig bakom regeringens lagförslag saknas det anledning för riksdagen att göra några sådana tillkännagivanden om de framtida höjningarna av kvotdelen som efterfrågas i motion 2025/26:3835 (S) yrkandena 1 och 2. Motionsyrkandena avstyrks.

När det sedan gäller förslaget i motion 2025/26:3831 (V) yrkande 2 anser utskottet inte heller att det finns skäl för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om inslussning som motionärerna efterfrågar. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

När det slutligen gäller frågan om utvärdering av hela eller delar av den föreslagna lagstiftningen utgår utskottet generellt från att regeringen både följer upp och utvärderar lagstiftning när det finns anledning till det. Utskottet ser därför inget behov av några sådana tillkännagivanden om utvärdering som föreslås i motionerna 2025/26:3831 (V) yrkande 1 och 2025/26:3841 (MP) yrkande 3. Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Reservationer

1.

Regeringens lagförslag, punkt 1 (MP)

av Ulrika Westerlund (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) avslår regeringens förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 2.2),

2. lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 2.3),

3. lag om ändring i lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 2.1) med den ändringen att 26 kap. 6 § ska ha den lydelse som reservanten föreslår i bilaga 3,

2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

3. lag om ändring i fängelselagen (2010:610),

4. lag om ändring i strafftidslagen (2018:1251).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:34 punkterna 4, 6 och 7 samt motion

Ur avsnittet "Skärpta regler för villkorlig frigivning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2 och 3. Läs betänkandet