En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess

I propositionen lämnar regeringen förslag till ändringar i bl.a. rättegångsbalken och offentlighets- och sekretesslagen. Förslagen syftar till att stärka rättssäkerheten, öka effektiviteten i domstolsprocessen och minska påfrestningen för brottsoffer och vittnen som deltar i en rättsprocess. Det handlar bl.a. om att berättelser som lämnats vid tidiga förhör och vittnesattester ska få läggas fram som bevis i en rättegång i brottmål i större utsträckning än i dag. Förslagen innebär vidare att tilltrosbestämmelserna upphävs och att det införs en ny sekretessbestämmelse till skydd för uppgifter om tvångsmedel hos Domstolsverket. Som framgår ovan har riksdagen, på utskottets förslag, riktat tillkännagivanden till regeringen som rör vissa av dessa frågor.

När det gäller förslaget om att en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet och som dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning ska få åberopas som bevis i en rättegång i brottmål om det inte är olämpligt vill utskottet anföra följande. Som regeringen anför i propositionen har möjligheten att åberopa berättelser som lämnats i tidiga förhör inte fått avsedd effekt. Regeringens förslag innebär en presumtion för att ett tidigt förhör ska tillåtas som bevis om inte rätten, utifrån vad parterna anfört, gör bedömningen att det finns betydande processuella nackdelar med att beviset läggs fram på det sättet. Enligt regeringen kan det handla om såväl processekonomiska skäl som rättssäkerhetsaspekter. Regeringen framhåller att det centrala är att säkerställa en praktiskt fungerande straffprocess som uppfyller kraven på effektivitet och rättssäkerhet och som ger de bästa förutsättningarna att komma fram till materiellt riktiga domar. I propositionen pekar regeringen vidare på att befogade rättssäkerhetsanspråk från den tilltalades sida fortsatt kommer att kunna tillgodoses inom ramen för en bedömning om huruvida det är lämpligt att lägga fram en ljud- och bildupptagning som bevis. Inom ramen för den bedömningen kan rätten beakta processekonomiska skäl och rättssäkerhetsaspekter, framför allt misstänktas möjlighet att försvara sig och vilka förutsättningar det funnits eller finns att hålla ett effektivt motförhör. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att en reform med utökade möjligheter att använda tidiga förhör som bevis i domstolarna för med sig flera nödvändiga förbättringar i brottmålsprocessen i fråga om bl.a. effektivitet, förutsebarhet, förutsättningar för materiellt riktiga domar och minskad press för förhörspersoner. Av de skäl som anförs i propositionen ställer sig därför utskottet bakom regeringens förslag om ökade möjligheter att åberopa berättelser i tidiga förhör som bevis. När det sedan gäller övriga lagförslag har det inte väckts någon motion som går emot att dessa nu antas. Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen bör anta regeringens lagförslag med den redaktionella ändring som framgår av utskottets förslag till riksdagsbeslut. Därmed avstyrker utskottet motion 2025/26:3951 (V).

Slutligen har utskottet inte några invändningar mot hur regeringen har redovisat riksdagens tillkännagivanden i propositionen.

Reservation

En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess (V)

av Gudrun Nordborg (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) avslår regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken i de delar det avser 35 kap. 15 § och antar lagförslaget i övrigt,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt med den ändringen att orden ”den 30 juni 2026” i ingressen ska bytas ut mot ”vid utgången av juni 2026”,

2. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:155 punkterna 2 och 3 samt motion

2025/26:3951 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) och

bifaller delvis proposition 2025/26:155 punkt 1.

Ställningstagande

Jag har ingen invändning mot att förhör under förundersökningen åberopas under rättegången om det bedöms lämpligt. Det kan t.ex. vara nödvändigt med tanke på vittnen och brottsoffer eller om en tilltalad ändrar sin utsaga under rättegången. Däremot värnar jag om omedelbarhetsprincipen i domstol. Syftet med principen är att säkerställa att domstolen bedömer bevisningen utifrån vad som faktiskt presenteras under förhandlingen och därmed kan göra en mer rättvis och tillförlitlig bevisvärdering. Rätten till en rättvis rättegång är en grundläggande princip i svensk rätt och är central för att upprätthålla rättssäkerheten i samhället. Processen ska bl.a. ge möjlighet att ta del av och bemöta bevisning samt ge rätt till försvar. Min farhåga är att regeringens förslag riskerar att inskränka rätten till en rättvis rättegång genom att bevisupptagningen förskjuts till förundersökningen.

Lagrådet avråder från att ändra presumtionen för när tidiga förhör får åberopas som bevis eftersom en sådan ändring riskerar att förskjuta tyngdpunkten i bevisupptagningen till att bevisning endast tas upp av brottsbekämpande myndigheter under förundersökningen. Lagrådet anför vidare att utredningen (SOU 2024:51) bedömer att en sådan ändring inte bör göras. En presumtion kommer, enligt utredningen, tillsammans med en reglering av att förhör som huvudregel ska dokumenteras genom ljud och bild, att i alltför stor utsträckning förskjuta tyngdpunkten i bevisupptagningen från domstolarna till de brottsbekämpande myndigheterna och upphäva omedelbarhetsprincipen.

En majoritet av remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning att förutsättningarna för när en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en brottsbekämpande myndighet ska få åberopas som bevis inte bör ändras. Flera av remissinstanserna framhåller att regleringen nyligen trätt i kraft och att det inte finns något behov av att ändra den. Regeringen motiverar lagändringen bl.a. med att Åklagarmyndigheten har lyft till utredningen att domstolarna sällan lämnar förhandsbesked inför huvudförhandlingen i frågan om tidiga förhör kommer att tillåtas som bevisning. Detta leder till att förhörspersonerna i stor utsträckning kallas till förhandlingen trots att åklagarna enbart åberopat det tidiga förhöret som bevisning. Det förekommer även att åklagare under beredningen av målet får avslag på sin framställan, men att det tidiga förhöret sedan ändå tillåts. Jag menar att detta problem bör kunna lösas med bättre planering och framförhållning av domstolarna.

Ur avsnittet "En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess" i betänkandet. Läs betänkandet