Stärkt konstitutionell beredskap

Utskottet delar regeringens bedömning att för att regeringen och riksdagen tillsammans ska kunna skydda befolkningen och riket i krig och andra kriser behöver regeringen ha lämpliga och väl avgränsade befogenheter samtidigt som riksdagen kan upprätthålla sin verksamhet och fullgöra sina uppgifter. Liksom regeringen anser utskottet att det behövs en konstitutionell beredskap och att regeringsformen bör innehålla bestämmelser som gör det möjligt att agera med stöd i lag även i krig och andra kriser.

Utskottet ser positivt på den översyn som har genomförts när det gäller bestämmelserna om ramen för riksdagens sammanträden och ordningen med en krigsdelegation. Utskottet ställer sig bakom förslagen, som bl.a. innebär att riksdagens möjligheter att sammanträda stärks och att riksdagens krigsdelegation behålls för krig och krigsfara. Utskottet delar regeringens bedömning att ordningen med en krigsdelegation alltjämt är ett ändamålsenligt sätt att organisera riksdagens arbete i krig och krigsfara och att den bör vara reglerad i sina huvuddrag men inte i detalj.

När det gäller förslagen om nya regler om normgivning i allvarliga kriser anser utskottet, liksom regeringen, att god författningsberedskap även fortsättningsvis bör vara utgångspunkten för svensk krishantering. Att riksdagen och regeringen i förväg har beslutat de föreskrifter som kan behövas för kriser, genom sedvanligt lagstiftningsarbete, ger bäst förutsättningar för verkningsfulla och rättssäkra regler.

I likhet med regeringen bedömer utskottet att regeringsformens bestämmelser tillgodoser de normgivningsbehov som kan uppstå i en allvarlig fredstida kris förutom i två avseenden. Det ena är att riksdagen i fredstid inte kan bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter som hör till det obligatoriska lagområdet. Det begränsar möjligheten att bygga upp en god författningsberedskap för fredstida kriser och kan medföra problem om nya föreskrifter behövs under en kris. Det andra är att det saknas en ändamålsenlig lösning för de fall då nya föreskrifter på lagområdet behövs i princip omedelbart eller i en situation där riksdagen tillfälligt inte kan fullgöra sin verksamhet. Det kan begränsa statsmakternas möjligheter att styra riket på ett effektivt och legitimt sätt i allvarliga kriser. Mot denna bakgrund anser utskottet, liksom regeringen, att det finns ett behov av att det i regeringsformen införs särskilda bestämmelser om normgivning i allvarliga fredstida krissituationer. Utskottet framhåller att förslagen inte innebär att riksdagen förlorar någon del av sin normgivningsmakt. Riksdagen kan när som helst stifta lagar som ändrar eller upphäver regeringens föreskrifter, även när regeringen har fått särskilda befogenheter att meddela föreskrifter. Utskottet noterar även att de särskilda förutsättningar eller begränsningar som gäller för riksdagen som lagstiftare även kommer att gälla för regeringen, t.ex. vad gäller möjligheten att meddela föreskrifter som begränsar fri- och rättigheter. Regeringen kommer inte heller att kunna stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller vallagen.

När det gäller regeringens möjligheter att efter ett aktiveringsbeslut i exceptionella fall kunna meddela föreskrifter utan bemyndigande i lag vill utskottet framhålla att denna undantagsreglering är avsedd för akuta skeden av en kris då det finns ett brådskande behov av nya föreskrifter på lagområdet och det skulle få svåra följder att avvakta riksdagens behandling av ett lagförslag. Undantagsregleringen omgärdas också av flera skyddsmekanismer.

Utskottet instämmer även i regeringens bedömning att det behövs vissa ändringar i regeringsformen i fråga om normgivning i situationer där riket är i krig eller krigsfara eller det råder sådana extraordinära förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i. Utskottet anser, liksom regeringen, att det ska införas en bestämmelse i regeringsformen som ger regeringen motsvarande rätt som föreslås i en allvarlig fredstida kris att även utan bemyndigande i lag meddela föreskrifter på lagområdet vid krigsförhållanden. Denna befogenhet ska på motsvarande sätt gälla endast för de fall då ett dröjsmål skulle leda till avsevärt men för angelägna allmänna intressen. Även denna reglering ska omgärdas av flera skyddsmekanismer.

Sammantaget delar utskottet regeringens bedömning att riksdagen och regeringen genom förslagen ges bättre förutsättningar att i krig och andra svåra kriser fullgöra sina uppgifter och fatta nödvändiga beslut på legal grund. Utskottet ställer sig således bakom regeringens överväganden och förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen. Utskottet avstyrker därmed kommittémotion 2025/26:78 av Jan Riise m.fl. (MP) om avslag på en viss del av regeringens förslag om särskilda befogenheter för regeringen att meddela föreskrifter.

I kommittémotion 2025/26:57 av Jessica Wetterling m.fl. (V) begärs tillkännagivanden om Lagrådets roll (yrkande 1) och arbetet med beredskapslagstiftning (yrkande 2). Utskottet ser, liksom regeringen, inte skäl att se över Lagrådets roll. När det gäller frågan om beredskapslagstiftning förutsätter utskottet att regeringen prioriterar arbetet med författningsberedskap. Utskottet avstyrker således även dessa yrkanden.

Beslut att ändra grundlag fattas genom två likalydande beslut. Genom det första beslutet antas grundlagsförslaget som vilande. Det andra beslutet får inte fattas tidigare än att det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Även ändring av en huvudbestämmelse i riksdagsordningen beslutas som huvudregel på motsvarande sätt. Utskottet föreslår därför att riksdagen antar som vilande regeringens förslag till lag om ändring i regeringsformen och lag om ändring i riksdagsordningen i de delar det avser huvudbestämmelserna.

Tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen meddelas i samma ordning som lag i allmänhet. Enligt utskottets mening har regeringens förslag till lag om ändring i riksdagsordningen i de delar det avser tilläggsbestämmelserna ett sådant samband med de föreslagna ändringarna i regeringsformen och i riksdagsordningens huvudbestämmelser att de bör behandlas först i samband med att riksdagen slutligt antar förslaget till grundlagsändringar och förslaget till ändringar i riksdagsordningens huvudbestämmelser. Utskottet föreslår därför att riksdagens behandling av propositionen i denna del skjuts upp till riksmötet 2026/27.

Ur avsnittet "Grundlagsförslag och ändringar i riksdagsordningen m.m." i betänkandet, som även gäller punkterna 3 och 4. Läs betänkandet

Utskottet delar regeringens bedömning att för att regeringen och riksdagen tillsammans ska kunna skydda befolkningen och riket i krig och andra kriser behöver regeringen ha lämpliga och väl avgränsade befogenheter samtidigt som riksdagen kan upprätthålla sin verksamhet och fullgöra sina uppgifter. Liksom regeringen anser utskottet att det behövs en konstitutionell beredskap och att regeringsformen bör innehålla bestämmelser som gör det möjligt att agera med stöd i lag även i krig och andra kriser.

Utskottet ser positivt på den översyn som har genomförts när det gäller bestämmelserna om ramen för riksdagens sammanträden och ordningen med en krigsdelegation. Utskottet ställer sig bakom förslagen, som bl.a. innebär att riksdagens möjligheter att sammanträda stärks och att riksdagens krigsdelegation behålls för krig och krigsfara. Utskottet delar regeringens bedömning att ordningen med en krigsdelegation alltjämt är ett ändamålsenligt sätt att organisera riksdagens arbete i krig och krigsfara och att den bör vara reglerad i sina huvuddrag men inte i detalj.

När det gäller förslagen om nya regler om normgivning i allvarliga kriser anser utskottet, liksom regeringen, att god författningsberedskap även fortsättningsvis bör vara utgångspunkten för svensk krishantering. Att riksdagen och regeringen i förväg har beslutat de föreskrifter som kan behövas för kriser, genom sedvanligt lagstiftningsarbete, ger bäst förutsättningar för verkningsfulla och rättssäkra regler.

I likhet med regeringen bedömer utskottet att regeringsformens bestämmelser tillgodoser de normgivningsbehov som kan uppstå i en allvarlig fredstida kris förutom i två avseenden. Det ena är att riksdagen i fredstid inte kan bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter som hör till det obligatoriska lagområdet. Det begränsar möjligheten att bygga upp en god författningsberedskap för fredstida kriser och kan medföra problem om nya föreskrifter behövs under en kris. Det andra är att det saknas en ändamålsenlig lösning för de fall då nya föreskrifter på lagområdet behövs i princip omedelbart eller i en situation där riksdagen tillfälligt inte kan fullgöra sin verksamhet. Det kan begränsa statsmakternas möjligheter att styra riket på ett effektivt och legitimt sätt i allvarliga kriser. Mot denna bakgrund anser utskottet, liksom regeringen, att det finns ett behov av att det i regeringsformen införs särskilda bestämmelser om normgivning i allvarliga fredstida krissituationer. Utskottet framhåller att förslagen inte innebär att riksdagen förlorar någon del av sin normgivningsmakt. Riksdagen kan när som helst stifta lagar som ändrar eller upphäver regeringens föreskrifter, även när regeringen har fått särskilda befogenheter att meddela föreskrifter. Utskottet noterar även att de särskilda förutsättningar eller begränsningar som gäller för riksdagen som lagstiftare även kommer att gälla för regeringen, t.ex. vad gäller möjligheten att meddela föreskrifter som begränsar fri- och rättigheter. Regeringen kommer inte heller att kunna stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller vallagen.

När det gäller regeringens möjligheter att efter ett aktiveringsbeslut i exceptionella fall kunna meddela föreskrifter utan bemyndigande i lag vill utskottet framhålla att denna undantagsreglering är avsedd för akuta skeden av en kris då det finns ett brådskande behov av nya föreskrifter på lagområdet och det skulle få svåra följder att avvakta riksdagens behandling av ett lagförslag. Undantagsregleringen omgärdas också av flera skyddsmekanismer.

Utskottet instämmer även i regeringens bedömning att det behövs vissa ändringar i regeringsformen i fråga om normgivning i situationer där riket är i krig eller krigsfara eller det råder sådana extraordinära förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i. Utskottet anser, liksom regeringen, att det ska införas en bestämmelse i regeringsformen som ger regeringen motsvarande rätt som föreslås i en allvarlig fredstida kris att även utan bemyndigande i lag meddela föreskrifter på lagområdet vid krigsförhållanden. Denna befogenhet ska på motsvarande sätt gälla endast för de fall då ett dröjsmål skulle leda till avsevärt men för angelägna allmänna intressen. Även denna reglering ska omgärdas av flera skyddsmekanismer.

Sammantaget delar utskottet regeringens bedömning att riksdagen och regeringen genom förslagen ges bättre förutsättningar att i krig och andra svåra kriser fullgöra sina uppgifter och fatta nödvändiga beslut på legal grund. Utskottet ställer sig således bakom regeringens överväganden och förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen. Utskottet avstyrker därmed kommittémotion 2025/26:78 av Jan Riise m.fl. (MP) om avslag på en viss del av regeringens förslag om särskilda befogenheter för regeringen att meddela föreskrifter.

I kommittémotion 2025/26:57 av Jessica Wetterling m.fl. (V) begärs tillkännagivanden om Lagrådets roll (yrkande 1) och arbetet med beredskapslagstiftning (yrkande 2). Utskottet ser, liksom regeringen, inte skäl att se över Lagrådets roll. När det gäller frågan om beredskapslagstiftning förutsätter utskottet att regeringen prioriterar arbetet med författningsberedskap. Utskottet avstyrker således även dessa yrkanden.

Beslut att ändra grundlag fattas genom två likalydande beslut. Genom det första beslutet antas grundlagsförslaget som vilande. Det andra beslutet får inte fattas tidigare än att det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Även ändring av en huvudbestämmelse i riksdagsordningen beslutas som huvudregel på motsvarande sätt. Utskottet föreslår därför att riksdagen antar som vilande regeringens förslag till lag om ändring i regeringsformen och lag om ändring i riksdagsordningen i de delar det avser huvudbestämmelserna.

Tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen meddelas i samma ordning som lag i allmänhet. Enligt utskottets mening har regeringens förslag till lag om ändring i riksdagsordningen i de delar det avser tilläggsbestämmelserna ett sådant samband med de föreslagna ändringarna i regeringsformen och i riksdagsordningens huvudbestämmelser att de bör behandlas först i samband med att riksdagen slutligt antar förslaget till grundlagsändringar och förslaget till ändringar i riksdagsordningens huvudbestämmelser. Utskottet föreslår därför att riksdagens behandling av propositionen i denna del skjuts upp till riksmötet 2026/27.

Ur avsnittet "Grundlagsförslag och ändringar i riksdagsordningen m.m." i betänkandet, som även gäller punkterna 1 och 4. Läs betänkandet