Regional utvecklingspolitik

I de aktuella motionerna föreslås tillkännagivanden som bl.a. tar sikte på att stärka tillgången till grundläggande kommersiell service på landsbygden, däribland livsmedelsbutiker, drivmedelsförsörjning och apoteksservice.

Utskottet delar motionärernas utgångspunkt att tillgång till kommersiell service är en viktig förutsättning för att människor och företag ska kunna bo, leva och verka i hela landet, särskilt i glesbygd och på landsbygden där avstånd och marknadsförutsättningar kan innebära strukturella hinder. Utskottet konstaterar samtidigt att regeringen under senare år har vidtagit flera åtgärder för att stärka den grundläggande kommersiella servicen och att ytterligare arbete pågår. Av budgetpropositionen för 2026 framgår att stödsystemet för kommersiell service omfattar bl.a. investeringsbidrag, hemsändningsbidrag, servicebidrag och särskilt driftsstöd till butiker i sårbara och utsatta områden. Regeringen redovisar att 277 butiker beviljades särskilt driftsstöd under 2024, vilket anges tyda på en i huvudsak stabil struktur i de mest sårbara områdena och att stödet har bidragit till fortsatt tillgänglighet till grundläggande service. Därtill vill utskottet peka på den översyn av stödsystemet som gjordes, och att regeringen därefter beslutade om en ny förordning (2024:1243) om stöd för att främja tillgången till grundläggande kommersiell service, som trädde i kraft den 1 januari 2025. Den nya regleringen innebär bl.a. höjda stödnivåer för särskilt driftsstöd till 350 000 kronor per år och mottagare, och regeringen har föreslagit en ytterligare höjning till 370 000 kronor per år från den 1 januari 2026, vilket antogs genom riksdagens beslut om statsbudgeten för 2026 (bet. 2025/26:NU2). Mot denna bakgrund bedömer utskottet att regeringen redan har genomfört sådana förändringar i stödsystemet som i betydande utsträckning svarar mot motionernas inriktning att värna och utveckla stödet till kommersiell service samt förbättra förutsättningarna för investeringar i serviceglesa områden.

När det gäller motionärernas förslag om att använda EU-medel för att stärka tillgången till service på landsbygden konstaterar utskottet att den svenska regionala utvecklingspolitiken är nära kopplad till EU:s sammanhållningspolitik och att Eruf och andra relevanta instrument redan används för insatser som stärker regional konkurrenskraft och hållbar utveckling. Utskottet noterar därtill att regeringen i budgetpropositionen för 2026 redovisar insatser som syftar till att stärka kommersiell service och företagsutveckling i landsbygds- och glesbygdsområden. Bland annat framgår det att Eruf används för att förbättra förutsättningarna för små och medelstora företag, vilket inkluderar stöd till verksamheter i områden med särskilda utmaningar. Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen betonar vikten av att effektivisera användningen av EU-medel för att säkerställa största möjliga genomslag och att frågan om sammanhållningspolitikens framtida utformning nu bereds i EU-kretsen inför nästa programperiod. Utskottet instämmer i vad regeringen anför om det svenska genomförandet av EU:s sammanhållningspolitik. Dialogen med regioner, statliga myndigheter och övriga berörda aktörer är av stor vikt. Det är även angeläget att säkerställa att regionalfondsprogrammen, inklusive Interreg och programmet för Fonden för en rättvis omställning, kan genomföras effektivt. Det är utskottets uppfattning att programmen stärker förutsättningarna för innovation, förnyelse samt entreprenörskap och företagande i hela landet, vilket bidrar till den gröna och digitala omställningen. Utskottet ser därmed inte skäl att föregripa den pågående beredningen av hur EU-medel bäst ska inriktas och användas inom ramen för kommande regelverk och nationella prioriteringar.

I de motionsyrkanden som utskottet tar ställning till i denna del föreslås även åtgärder för att stärka offentlig service och statlig närvaro samt en mer sammanhållen statlig ansats för offentlig service genom en nationell strategi, utredningar om statlig närvaro och en utbyggnad av statliga servicecenter. Likt frågan om kommersiell service delar utskottet motionärernas utgångspunkt att även tillgång till offentlig service är en viktig förutsättning för att människor ska kunna bo och leva i hela landet samt för att företag ska kunna etablera sig och verka i hela landet, särskilt i glesbygd och på landsbygden där avstånd och marknadsförutsättningar kan innebära strukturella hinder. Utskottet vill i detta sammanhang peka på den pågående utredningen om den framtida regionala utvecklingspolitiken och landsbygdspolitiken. I delbetänkandet SOU 2025:85 framhålls betydelsen av likvärdig tillgång till kommersiell och offentlig service i hela landet, där serviceförsörjning är en grundläggande förutsättning för territoriell sammanhållning. Utredaren lyfter därutöver behovet av tydligare ansvarsfördelning och utvecklade former för samverkan mellan statliga myndigheter, regioner och kommuner, och framhåller länsstyrelsernas samordnande roll. Utskottet noterar även att civilministern i ett interpellationssvar i februari 2025 redovisade att regeringen arbetar med att stärka den statliga servicen genom bl.a. utvecklade samverkansformer och alternativa lösningar där servicekontor har stängts, såsom mobila kontor och andra kompletterande serviceformer.

Utskottet bedömer mot denna bakgrund att frågor om statlig service, statlig närvaro och samordning redan är föremål för beredning och utvecklingsarbete, bl.a. genom utredningen som ska slutredovisas senast den 1 juni 2026.

Utskottet föreslår därmed att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om kommersiell och offentlig service.

Ur avsnittet "Kommersiell och offentlig service" i betänkandet. Läs betänkandet

I de aktuella motionerna föreslås tillkännagivanden om att bl.a. se över möjligheten att regionalisera fastighetsskatten, särskilt för elproducerande fastigheter och industrifastigheter. Motionärerna anför bl.a. att en större andel av de ekonomiska värden som genereras genom energiproduktion och industriell verksamhet bör stanna lokalt eller regionalt för att stärka kommuners och regioners långsiktiga utvecklingsförutsättningar.

När det gäller fastighetsskatten konstaterar utskottet att frågan om kommuners och regioners ekonomiska förutsättningar redan behandlas inom ramen för det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Utjämningskommittén har i sitt betänkande SOU 2024:50 analyserat hur skillnader i skattekraft och strukturella förutsättningar kan utjämnas på ett sätt som främjar likvärdighet utan att motverka effektivitet eller tillväxt. Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen för 2026 har angett att beredningen av kommitténs förslag pågår och att regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i utjämningssystemet, bl.a. i syfte att bättre beakta förutsättningarna i glesbygdsområden med få invånare. Utskottet noterar även att regeringen parallellt bereder förslag om justeringar i kostnadsutjämningen samt har tillsatt en särskild utredning med uppdrag att analysera hur statliga åtgärder kan motverka ökande kommunala och regionala skattesatser. Mot denna bakgrund bedömer utskottet att frågor om fördelning av skatteintäkter och kommuners ekonomiska bärkraft redan är föremål för ett samlat beredningsarbete och att det därför saknas skäl för riksdagen att i nuläget rikta några tillkännagivanden till regeringen om regionalisering av fastighetsskatten.

I de motionsyrkanden som utskottet tar ställning till i denna del föreslås även att en större del av värdena från kraftproduktion, särskilt vind- och vattenkraft, ska återföras till berörda kommuner och regioner genom olika former av ersättnings- eller intäktsdelningsmodeller.

Utskottet konstaterar att frågan om värdedelning från vindkraft har utretts och behandlats under senare år. I betänkandet Värdet av vinden (SOU 2023:18) framhölls betydelsen av lokal nytta för att stärka acceptansen för vindkraftsutbyggnad. Som ett led i det fortsatta arbetet har regeringen bl.a. presenterat promemorian Intäktsdelning från vindkraftsanläggningar (Fi2025/01742), där olika modeller för hur ekonomiska värden från vindkraft kan tillfalla kommuner och närboende analyseras. Promemorian innehåller förslag om ett nytt system för ersättning till närboende samt redovisar överväganden om hur ersättningsmodeller kan utformas på ett förutsägbart och transparent sätt. Utskottet konstaterar också att promemorian innehåller lagförslag som ska träda i kraft den 1 juli 2026. Utskottet vill i detta sammanhang även hänvisa till regeringens redovisning till riksdagen, under interpellationen den 5 december 2025, där det framfördes att kommuner med vindkraft ska få del av den ersättning som beslutades i budgetpropositionen för 2025 och att Regeringskansliet bereder de förordningsändringar som krävs för en utbetalningsmodell. Vidare framgår det att ersättningen ska betalas ut utifrån vilken kommun vindkraftverket är placerat i och att regeringen avser att återkomma i frågan i närtid, varpå den ansvariga utbetalande myndigheten ska fördela 2025 års ersättning till berörda kommuner.

När det gäller vattenkraft och andra former av naturresursutnyttjande konstaterar utskottet att regeringen även vidtar åtgärder som syftar till att stärka kunskapsunderlaget om dessa verksamheters betydelse på lokal, regional och nationell nivå. Utskottet konstaterar i detta sammanhang att regeringen har gett Energimyndigheten och Svenska kraftnät i uppdrag att tydliggöra vattenkraftens nyttor för elsystemet, inklusive dess betydelse för lokal och regional elförsörjning samt beredskap. Uppdraget omfattar även mindre vattenkraftsanläggningar och ska resultera i stödmaterial för strategisk energi- och beredskapsplanering hos bl.a. kommuner och regioner. Utskottet bedömer att detta arbete kan bidra till ett fördjupat och mer samlat underlag för den fortsatta beredningen av frågor som rör vattenkraftens roll och betydelse. Därtill kvarstår utskottets bedömning att frågan om ekonomisk ersättning och förändringar av ersättnings- eller intäktsmodeller redan är föremål för ett pågående beredningsarbete när det kommer till ändringar i utjämningssystemet.

I de motionsyrkanden som rör återföring av värden från naturresurser i ett bredare perspektiv, såsom gruvnäring, skogsbruk och statligt ägda bolag, konstaterar utskottet att dessa frågor aktualiserar avvägningar mellan nationella intäkter, regional utveckling och likvärdiga förutsättningar i hela landet. Utskottet noterar att regeringen bl.a. genom den pågående översynen av det kommunalekonomiska utjämningssystemet, genom beredningen av förslag om vindkraftsersättning samt genom genomförandet av EU-förordningen om kritiska råvaror arbetar med frågor som rör både lokal nytta, regional utveckling och långsiktigt hållbar resursanvändning. Mot bakgrund av pågående utrednings- och beredningsarbete som rör kommuners och regioners ekonomiska förutsättningar, värdedelning från energiproduktion samt styrning av naturresursbaserad verksamhet anser utskottet att flera av de frågor som motionärerna tar upp redan är föremål för utredningar eller bereds inom Regeringskansliet. Utskottet bedömer därför att det i nuläget inte finns skäl för riksdagen att rikta tillkännagivanden till regeringen i enlighet med motionerna.

Utskottet föreslår därmed att riksdagen avslår motionsyrkandena.

Ur avsnittet "Återföring av medel från produktionsvärden, naturresurser och fastigheter" i betänkandet. Läs betänkandet

I motionerna förordas bl.a. att regeringen ska ta fram ett program för omlokalisering av statliga myndigheter, löpande följa upp myndigheters lokalisering och genomföra fler omlokaliseringar av statliga jobb till utanför Stockholm. Utskottet vill med anledning av dessa förslag anföra följande. Liksom tidigare år konstaterar utskottet att staten har en viktig roll i att stärka regional utveckling och säkerställa en jämn fördelning av statliga arbetstillfällen. Regeringen har i den nationella strategin för hållbar regional utveckling lyft fram behovet av en utbyggd statlig närvaro för att stödja hållbar utveckling i hela landet. Utskottet konstaterar att regeringen redan har fattat flera beslut om omlokaliseringar av statliga myndigheter, vilket också bekräftas i Riksrevisionens granskning (skr. 2022/23:125). Under perioden 2015–2019 genomfördes exempelvis 21 lokaliseringsbeslut som innebar att delar av eller hela myndigheter flyttades från Stockholms län till andra delar av landet. Utskottet konstaterar även att arbetet för ökad statlig närvaro fortsätter genom exempelvis öppnandet av fler servicekontor.

Utskottet vill därutöver hänvisa till det betänkande som presenterades i februari 2025 om en effektivare organisering av mindre myndigheter (SOU 2025:13), där frågor om myndigheters organisering, kapacitet och långsiktiga stabilitet analyseras. I betänkandet framhålls att organisatoriska förändringar, inklusive frågor om lokalisering, bör utformas utifrån verksamhetens behov och föregås av samlade konsekvensanalyser. Därtill betonas det i betänkandet att omlokalisering inte bör användas som ett fristående styrmedel utan ingå som en del av en helhetsbedömning vid förändringar av myndighetsstrukturer. Utskottet bedömer att detta arbete ger regeringen ett viktigt underlag för att pröva behovet av eventuella förändringar för framtiden.

Mot bakgrund av pågående arbete anser utskottet att det i nuläget inte finns något behov av några tillkännagivanden i enlighet med vad som förordas i motionerna.

Därmed avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden.

Ur avsnittet "Lokalisering av statliga myndigheter" i betänkandet. Läs betänkandet