Energipolitik

I en av motionerna framförs förslag om förändringar i regelverket för ursprungsgarantier för energi från förnybara energikällor. Här vill utskottet påminna om att det omarbetade förnybartdirektivet (RED III) trädde i kraft i maj 2025 och att det svenska regelverket för ursprungsgarantier därefter har reviderats. En ny lag om ursprungsgarantier samt en förordning trädde i kraft så sent som den 1 januari 2026 och föreskrifter den 1 februari. Ändringarna i regelverket syftar till att svenska ursprungsgarantier ska följa de krav som finns i RED III och den standard för ursprungsgarantier som direktivet hänvisar till. Med tanke på att regelverket alldeles nyligen har förändrats ser utskottet det som mindre ändamålsenligt att redan nu förorda ytterligare revideringar i linje med vad som föreslås i en av motionerna.

När det gäller förslag om att förstärka stödet till den kommunala klimat- och energirådgivningen kan utskottet konstatera att rådgivningen har setts över av Energimyndigheten och att myndigheten har föreslagit en del förändringar av den. Innan regeringen har tagit ställning till Energimyndighetens förslag anser utskottet inte att riksdagen bör ställa sig bakom ett uttalande om att den nuvarande formen ska förstärkas t.ex. i form av ett utökat antal rådgivare. Det är enligt utskottets uppfattning inte givet att just en sådan förstärkning är den mest kostnadseffektiva.

Beträffande förslaget i en av motionerna om satsningar på bioraffinaderier instämmer utskottet med regeringen i att den gröna cirkulära bioekonomin är essentiell för Sveriges försörjningsförmåga och export. Den s.k. Bioekonomiutredningen har dessutom pekat på att moderna bioraffinaderier kan producera drivmedel, kemikalier, energi m.m., ofta med en hög effektivitet och ett högt resursutnyttjande av råvaran. Utredningen menar att en utveckling av befintliga, eller skapandet av nya, bioraffinaderier är ett sätt att åstadkomma en effektivare användning av bioråvaran och på så sätt öka tillgången. Delar av utredningen bereds fortfarande inom Regeringskansliet. Det kan även tilläggas att det statliga forskningsinstitutet Rise har fått ett antal hundra miljoner kronor i stöd från det s.k. Industriklivet för att stärka arbetet med bioraffinaderier. Sammantaget ser utskottet ingen anledning för riksdagen att göra ett uttalande till förmån för bioraffinaderier i linje med vad som förordas i en av motionerna.

Avslutningsvis anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att ställa sig bakom förslaget om elstolpar i trä. Utskottet vill hävda att trästolpar är vanliga på lägre spänningsnivåer av elnätet och att förutsättningarna för att använda stolpar av detta material på de högre nivåerna är begränsade. Om försörjningen av elstolpar i trä händelsevis är att betrakta som ett problem ur beredskapsperspektiv förutsätter utskottet att detta tas om hand inom ramen för det intensifierade arbetet inom den prioriterade beredskapssektorn energiförsörjning.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Reservationer

1.

Energipolitikens inriktning, punkt 1 (S)

av Monica Haider (S), Mattias Jonsson (S), Isak From (S), Daniel Vencu Velasquez Castro (S) och Lars Isacsson (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkandena 3, 4 och 10 samt

avslår motionerna

2025/26:625 av Jamal El-Haj (-) yrkande 1,

2025/26:767 av Joakim Sandell m.fl. (S) yrkandena 1 och 4,

2025/26:1179 av Martina Johansson och Mikael Larsson (båda C) yrkandena 1–3,

2025/26:1437 av Markus Selin m.fl. (S) yrkande 1,

2025/26:1442 av Patrik Lundqvist m.fl. (S) yrkande 4,

2025/26:1447 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 7,

2025/26:1481 av Hanna Westerén (S),

2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 4,

2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 1,

2025/26:3282 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 7,

2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 36,

2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkandena 38 och 39,

2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkandena 86, 92, 102, 131 och 132,

2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 16 och

2025/26:3789 av Daniel Riazat (-) yrkande 5.

Ställningstagande

Energisystemet lägger grunden för det moderna samhället och är centralt för ett lands utveckling. Sverige har påbörjat ett skifte – en ytterligare elektrifiering – där transporter, industriella processer och andra verksamheter byter fossila råvaror mot el. En framgångsrik elektrifiering är avgörande för att öka tillväxten, skapa välstånd och samtidigt nå de nationella klimatmålen om nettonollutsläpp 2045.

Billig el kommer att vara en central konkurrensfördel för svenska företag framöver, och för att ekonomin ska fungera för vanligt folk krävs tillgång till el som inte gräver djupa hål i hushållsekonomin. För att möta denna utveckling behövs det mer el från många olika källor: vatten-, vind-, sol- och kärnkraft samt biobränslebaserad kraftvärme.

Sverige behöver kunna använda alla konkurrenskraftiga fossilfria möjligheter som står till buds och öka utbyggnadstakten för den fossilfria elproduktionen redan i närtid. Det svenska elnätet behöver byggas ut snabbare men kostnadseffektivt. Säkerhetsläget i Sverige och Europa har försämrats drastiskt under de senaste åren, vilket också har synliggjort hur central en robust energiförsörjning är för hela samhället. Självförsörjningen i hela Europa behöver stärkas och beroendet av fossila energikällor minska snabbare. Sverige är nettoexportör av el och ska fortsätta att spela en viktig roll genom export av fossilfri el till våra grannländer.

Under dessa förutsättningar är vi övertygade om att det finns mycket att vinna på att etablera en solid politisk grund för energipolitiken som kan garantera den långsiktighet som behövs och som inte minst näringslivet efterfrågar. Energipolitiska beslut som riskerar att rivas upp efter varje val ger inte den stabilitet som behövs för långsiktiga investeringar i kostnadskrävande produktionsanläggningar eller i nödvändig infrastruktur. Vi anser därför att regeringen bör agera för att uppnå dessa förutsättningar genom att skapa en blocköverskridande beredning i form av en energikommission.

Ur avsnittet "Övriga energipolitiska frågor" i betänkandet, som även gäller punkterna 10 och 20. Läs betänkandet

Sverige behöver en kraftfull utbyggnad av ny fossilfri elproduktion, inklusive av vindkraft. Vindkraft kan byggas förhållandevis snabbt och därmed möta en ökad efterfrågan på el på relativt kort sikt. Samtidigt är det ett faktum att vindkraftsanläggningar påverkar människors och djurs livsmiljöer och innebär ingrepp i landskapsbilden. Den lokala acceptansen för vindkraft är därmed mycket betydelsefull, vilket också lyfts fram i flera av de motioner som behandlas i detta avsnitt. I motionerna efterfrågas bl.a. tillkännagivanden om att lokalsamhället på olika sätt bör få ersättning när vindkraftsanläggningar etableras. Även utskottet anser att det behövs fler åtgärder för att stärka den lokala acceptansen för vindkraftsanläggningar. Förutom den ersättning till kommuner som utgår från den fastighetsskatt som anläggningarna betalar och som regeringen för närvarande håller på att utforma kan det handla om att se över möjliga incitament eller kompensationer till kommuner och närboende för de ingrepp i miljön som vindkraften medför eller för den el den genererar.

Utskottet ser därför positivt på att regeringen för närvarande arbetar för att utforma kompensationsförslag med utgångspunkt i de förslag som finns i betänkandet Värdet av vinden (SOU 2023:18) samt de kompletteringar av det betänkandet som presenterades i en departementspromemoria i november 2025. Om dessa förslag genomförs kommer lokalsamhällena att kunna få del av intäkterna från en vindkraftspark, de närboende att få rätt till en andel av intäkten och ägare av intilliggande fastigheter att få rätt att inlösa fastigheten till ett pris som motsvarar vad den hade varit värd om parken inte hade uppförts. En proposition med titeln Vindkraft i kommuner kommer att överlämnas till riksdagen i mars 2026 och utskottet ser ingen anledning för riksdagen att föregripa denna genom att rikta några tillkännagivanden till regeringen på temat vindkraft och kompensation.

Vidare vill utskottet påminna om att det för närvarande pågår ett arbete med att ta fram nya riksintresseanspråk för bl.a. vindkraft. Riksintressena för vindkraft kommer att fungera som en vägledning för kommunernas fysiska planering och som ett stöd för de tillståndsgivande myndigheterna. De nya riksintresseanspråken kommer att beslutas av Energimyndigheten under 2026.

När det gäller utbyggnad av havsbaserad vindkraft förordas i några motioner tillkännagivanden om ett statligt planeringsmål för utbyggnaden av detta kraftslag. I linje med vad utskottet har anfört tidigare när liknande förslag har varit aktuella upprepar utskottet uppfattningen att mål som är avgränsade till särskilda produktionsformer eller stöd som inte är teknikneutrala i möjligaste mån bör undvikas för att inte mindre kostnadseffektiva lösningar ska väljas.

I flera motioner som behandlas i detta avsnitt framhålls vikten av samordning mellan myndigheter för att snabba på utbyggnaden av vindkraft. Utskottet kan konstatera att flera olika uppdrag med koppling till frågor om samexistens mellan vindkraften och andra samhällsintressen har getts till berörda myndigheter liksom uppdrag att peka ut områden till havs som är lämpliga för vindkraftsetableringar. En utredare har dessutom analyserat hur regelverket för användning av havsområden vid etablering av vindkraft i Sveriges ekonomiska zon kan bli mer effektivt och tydligt.

I en av motionerna förordas tillkännagivanden som tar sikte på regeringens prövning av ansökningar om tillstånd för havsbaserade vindkraftsparker. Utskottet anser på ett allmänt plan och i linje med bestämmelserna i regeringsformen att riksdagen ska avhålla sig från att blanda sig i denna process eftersom det tillhör regeringens exklusiva befogenhet att fatta beslut i dessa tillståndsärenden. Utskottet utgår dock från att regeringen behandlar sådana ansökningar med nödvändig skyndsamhet och utan att rättssäkerheten eftersätts.

Utskottet kan dessutom konstatera att regeringen för närvarande bereder de förslag om en ordnad prövning för havsbaserad vindkraft som en särskild utredare lämnade i betänkandet Vindkraft i havet – En övergång till ett auktionssystem (SOU 2024:89).

Sammanfattningsvis och med hänvisning till det anförda är utskottets uppfattning att det saknas tillräckliga skäl att föreslå att riksdagen ska bifalla de motionsförslag som är aktuella i detta avsnitt.

Därmed avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Ur avsnittet "Vindkraft" i betänkandet. Läs betänkandet

Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Enligt utskottets uppfattning är det därför viktigt att energipolitiken har en tydlig långsiktig inriktning: att steg för steg bygga ett robust, kostnadseffektivt och fossilfritt energisystem som möjliggör klimatomställningen, stärker konkurrenskraften och möter framtidens behov. Utskottet vill hävda att Sverige är och även fortsättningsvis kommer att vara ett av de länder som ligger allra längst fram i klimatomställningsarbetet. Enligt utskottets uppfattning saknas det därför behov av ett särskilt mål med den innebörden i linje med vad som efterfrågas i en av motionerna.

Liksom utskottet gjorde i anslutning till sin beredning av budgetpropositionen för 2026 välkomnar det regeringens tydliga ställningstagande att den långsiktiga inriktningen för energipolitiken ligger fast och att den målmedvetet omsätts i praktisk handling.

För att nå klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen behöver dock ytterligare steg tas i elektrifieringen av industrin och transportsektorn. Sveriges energisystem behöver dessutom på ett mer akut sätt än tidigare utvecklas för att stärka försörjningstryggheten såväl i krissituationer som i händelse av höjd beredskap och ytterst i krig. I ljuset av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har värdet av att åstadkomma ett robust och leveranssäkert elsystem blivit än mer påtagligt.

Med den elektrifiering som samhället står inför väntas elbehovet i Sverige öka kraftigt och det behövs bl.a. en omfattande utbyggnad av elproduktionskapacitet, elnät och lagringsmöjligheter. Utvecklingen behöver vara kostnadseffektiv för samhället, med hänsyn till bl.a. hushållens ekonomi. Det handlar bl.a. om att utbyggnaden av elsystemet och utvecklingen av elmarknaden bygger på ett systemperspektiv och genomförs på ett sammanhållet och teknikneutralt sätt. Detta kräver i sin tur beslut och åtgärder av en rad aktörer i samhället, såsom statliga myndigheter, kommuner, kraftbolag, nätföretag, kunder, utvecklare och finansiärer. För att investeringar i elproduktion, eldistribution och elanvändning ska gå i takt både geografiskt och tidsmässigt behövs en utvecklad energiplanering.

Enligt utskottets bedömning råder det en förhållandevis bred samsyn över blockgränsen när det gäller flera av de mest centrala energipolitiska utmaningarna under de kommande decennierna. Alla riksdagens partier tycks t.ex. ha anslutit sig till uppfattningen att en omfattande elektrifiering är den väg som bör vandras och flera av dem visar upp en betydligt öppnare attityd till ny kärnkraft än vad de har gjort tidigare. Samhällets elektrifiering kommer dock att kräva att många olika energikällor tas till vara. Förnybar kraftproduktion som t.ex. sol- och vindkraft kommer att spela roll i det framtida energisystemet och utskottet ser därför positivt på de insatser som görs för att ge goda förutsättningar för alla fossilfria energislag. Samtidigt vill utskottet påminna om att många förnybara väderberoende produktionsslag har begränsade egenskaper när det exempelvis gäller planerbarhet och att tillhandahålla systemtjänster. Dessa brister måste alltid beaktas så att de inte missgynnar kraftsystemets övergripande förmåga att kontinuerligt leverera el till stabila och konkurrenskraftiga priser.

Utskottet kan konstatera att regeringens energipolitiska arbete löper på i ett högt och målinriktat tempo även utan att det vilar på en bred energipolitisk uppgörelse. Intensiteten tycks dessutom bli än högre nu mot slutet av valperioden och det förefaller enligt utskottets mening mindre meningsfullt att i ett läge med tydlig parlamentarisk majoritet ödsla värdefull tid på att försöka nå någon form av bred energipolitisk uppgörelse.

Våren 2024 beslutade riksdagen om ett mål med innebörden att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh 2045. I den proposition som låg till grund för förslaget anförde regeringen att behovet av el i olika geografiska områden bör tydliggöras för 2030, 2035, 2040 och 2045 och följas upp vid regelbundna kontrollstationer, med start 2030. Utskottet har inte ändrat sin syn på detta mål och de uppföljningstidpunkter som har omnämnts utan anser fortfarande att detta planeringsmål är väl avvägt för att det svenska elsystemet ska kunna ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen. Utformningen ger även utrymme att ompröva och precisera den kvantitativa bedömningen av målet för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig politik i linje med planeringsmålet. Det handlar då bl.a. om att beakta de osäkerheter som finns om vilka större industri- eller kraftproduktionsprojekt som verkligen realiseras. Det finns således inga tillräckligt tungt vägande skäl för att utskottet ska förorda mål på kortare tidshorisonter i linje med vad som föreslås i ett par av motionerna.

Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom det förslag om ett mål om grön baskraft som finns i en av motionerna. Utskottet ser det visserligen som angeläget att kunna möta de utmaningar som uppkommer till följd av att andelen väderberoende el ökar i kraftsystemet, men utskottet menar att befintlig kärn- och vattenkraft än så länge kan svara för detta. Med tydligare prissättning av sådana stödtjänster liksom flexibilitet samt den nya kärnkraften och utveckling av olika former av energilagring tillkommer dessutom flera möjligheter att parera den volatila kraftproduktionens svängningar och därigenom säkerställa leveranssäkerheten i kraftsystemet. Ny kärnkraft borgar också för att människor och företag i hela landet kan få en trygg elförsörjning med stabila och konkurrenskraftiga elpriser. Ny kärnkraft styr samtidigt mot det gällande målet om 100 procent fossilfri elproduktion 2040. Utskottet ser således positivt på att regeringen genomför ett kärnkraftsprogram som innehåller flera angelägna initiativ och åtgärder för att göra ny kärnkraft möjlig i Sverige.

Ur avsnittet "Energipolitikens inriktning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 13, 15, 16 och 19. Läs betänkandet

Sverige har goda förutsättningar att tillföra biobränslen till energisystemet. Precis som regeringen har framhållit är bioenergin av stor betydelse för Sveriges energiförsörjning, både för fossilfrihet och för en hög grad av försörjningstrygghet. Utskottet delar också regeringens uppfattning att en hållbar, konkurrenskraftig och växande bioekonomi där bioenergi i olika former ingår bör fortsätta att utvecklas. Att biobränslen dessutom ger möjligheter att på sikt uppnå negativa koldioxidutsläpp gör denna energikälla än mer attraktiv, inte minst inom kraft- och värmeproduktionen.

Klimatskälen för att fasa ut fossila bränslen är övertygande, och med ett osäkert omvärldsläge blir det allt tydligare att det även är högst motiverat att öka den svenska självförsörjningsgraden av sådana förnybara bränslen som kan ersätta de fossila. Därigenom kan Sverige även bryta eller åtminstone begränsa handelsförbindelserna med sådana fossilbränsleexporterande länder i vilka det finns en hel del övrigt att önska när det bl.a. gäller synen på demokrati och mänskliga rättigheter.

Med hänvisning till det anförda vill utskottet hävda att det i huvudsak delar de grundtankar som genomsyrar flera av motionerna, dvs. att Sverige ska ta vara på sina goda förutsättningar att producera biobränslen och biodrivmedel till gagn för strävan bort från ett osunt fossilbränsleberoende. Det är därför också utskottets uppfattning att politiken ska fortsätta att främja utveckling och produktion av fossilfria bränslen. Utskottet ser således positivt på att även regeringen har denna inställning och att den har meddelat sin avsikt att analysera frågan vidare.

Även om det är angeläget att minska beroendet av fossila bränslen är det nödvändigt att beakta de negativa konsekvenser som en hastig och dåligt genomtänkt omställning kan få för enskilda individer, företagens konkurrenskraft eller de grundläggande levnadsbetingelserna i de delar av landet där avstånden är långa mellan hem och arbetsplatser samt till både offentlig och kommersiell service. Utskottet välkomnar det förhållningssätt som regeringen har haft till dessa frågor, bl.a. i samband med den justering av reduktionsplikten som gjordes efter att bränslepriserna sköt i höjden.

I anslutning till detta vill utskottet nämna att en särskild utredare för närvarande har i uppgift att analysera om styrmedel kan utformas för att fasa ut fossila bränslen ur de sektorer som omfattas av EU:s s.k. ansvarsfördelningsförordning, dvs. inrikes transporter (exklusive flyg), vägtrafik, jordbruk, småskalig industri och avfall, och vilka styrmedel det i så fall bör vara. Syftet med utredningen är att säkerställa dels att åtagandena nås utan att hushåll och näringsliv drabbas av orimligt höga kostnader, dels att fossila bränslen fasas ut på ett säkert och acceptabelt sätt som gör att Sveriges och näringslivets konkurrenskraft kan bibehållas och stärkas och som inte leder till hämmande regelverk eller får skadliga effekter för delar av landet eller samhället. Utredaren ska bl.a. föreslå hur reduktionsplikten ska utvecklas samt analysera vilka andra styrmedel som tillsammans med andra åtgärder på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt säkerställer att Sveriges klimatåtaganden i EU nås och som bidrar till en utfasning av fossila bränslen senast 2045. Utskottet förutsätter att en ökad tillgång och användning av förnybara alternativ är ett av huvudspåren inom kategorin andra åtgärder. Uppdraget ska redovisas senare i vår.

Utskottet vill även påminna om att den s.k. Bioekonomiutredningen hade i uppdrag att föreslå åtgärder som främjar en effektiv produktion av flytande biodrivmedel baserat på inhemska råvaror i Sverige, inklusive förslag till långsiktigt produktionsstöd för ökad produktion av flytande hållbara förnybara drivmedel. Utskottet kan konstatera att regeringen har gått vidare med flera av utredningens förslag. Bland annat har det tillsatts en utredare med uppgift att främja tillgången till hållbara, fossilfria och koldioxidsnåla drivmedel för sjöfart och luftfart. Övriga förslag från Bioekonomiutredningen bereds alltjämt inom Regeringskansliet.

Utskottet vill även nämna att Energimyndigheten för närvarande har i uppdrag att redovisa sin planering för försörjningstrygghet i fråga om flytande drivmedel i en handlingsplan.

Det är vidare viktigt att komma ihåg att bestämmelser om biobränslen till stor del regleras på EU-nivå. I det uppdaterade förnybartdirektivet (RED III) finns det bl.a. krav på användning av avancerade biobränslen eller förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung. Dessutom ska medlemsstaterna enligt direktivet sträva efter att höja andelen förnybart inom industrin. Den uppdaterade versionen av förnybartdirektivet trädde i kraft hösten 2023 och många av de nya kraven började gälla den 1 juli 2025, men vissa växthusgasrelaterade krav trädde i kraft den 1 januari 2026.

Avslutningsvis vill utskottet understryka vikten av att nya biobaserade bränslen utvecklas, och utskottet ser därför positivt på det arbete som bedrivs inom bl.a. forskningsprogrammet Bio plus och det strategiska innovationsprogrammet Bioinnovation.

Sammantaget anser utskottet att det arbete som har utförts eller som pågår för att på olika sätt stärka utvecklingen, produktionen och användningen av biobränslen och biodrivmedel i Sverige kan ligga till grund för att utskottet ska föreslå att riksdagen avslår förslagen i motionerna.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Ur avsnittet "Biobränslen och biodrivmedel" i betänkandet. Läs betänkandet

Utskottet kan konstatera att arbetsmaskiner – ofta dieseldrivna – är en inte obetydlig källa till klimatutsläpp och att det innebär särskilda utmaningar att elektrifiera detta segment av den svenska fordonsflottan.

Därför välkomnar utskottet det arbete som har genomförts eller som pågår med inriktning på att komma till rätta med just dessa utmaningar. Utredningen om elektrifierade transporter och Naturvårdsverket har bidragit med värdefull kunskap, och Energimyndigheten fick så sent som i december 2025 i uppdrag att bl.a. utveckla stödet för elektriska och fossilfria arbetsmaskiner så att användningen ökar snabbare. Uppdraget ska redovisas i juni 2026.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att det är påkallat för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av förslagen i de aktuella motionerna.

Därmed avstyrks dessa i de berörda delarna.

Ur avsnittet "Ladd- och tankinfrastruktur" i betänkandet. Läs betänkandet

I en av motionerna framförs förslag om förändringar i regelverket för ursprungsgarantier för energi från förnybara energikällor. Här vill utskottet påminna om att det omarbetade förnybartdirektivet (RED III) trädde i kraft i maj 2025 och att det svenska regelverket för ursprungsgarantier därefter har reviderats. En ny lag om ursprungsgarantier samt en förordning trädde i kraft så sent som den 1 januari 2026 och föreskrifter den 1 februari. Ändringarna i regelverket syftar till att svenska ursprungsgarantier ska följa de krav som finns i RED III och den standard för ursprungsgarantier som direktivet hänvisar till. Med tanke på att regelverket alldeles nyligen har förändrats ser utskottet det som mindre ändamålsenligt att redan nu förorda ytterligare revideringar i linje med vad som föreslås i en av motionerna.

När det gäller förslag om att förstärka stödet till den kommunala klimat- och energirådgivningen kan utskottet konstatera att rådgivningen har setts över av Energimyndigheten och att myndigheten har föreslagit en del förändringar av den. Innan regeringen har tagit ställning till Energimyndighetens förslag anser utskottet inte att riksdagen bör ställa sig bakom ett uttalande om att den nuvarande formen ska förstärkas t.ex. i form av ett utökat antal rådgivare. Det är enligt utskottets uppfattning inte givet att just en sådan förstärkning är den mest kostnadseffektiva.

Beträffande förslaget i en av motionerna om satsningar på bioraffinaderier instämmer utskottet med regeringen i att den gröna cirkulära bioekonomin är essentiell för Sveriges försörjningsförmåga och export. Den s.k. Bioekonomiutredningen har dessutom pekat på att moderna bioraffinaderier kan producera drivmedel, kemikalier, energi m.m., ofta med en hög effektivitet och ett högt resursutnyttjande av råvaran. Utredningen menar att en utveckling av befintliga, eller skapandet av nya, bioraffinaderier är ett sätt att åstadkomma en effektivare användning av bioråvaran och på så sätt öka tillgången. Delar av utredningen bereds fortfarande inom Regeringskansliet. Det kan även tilläggas att det statliga forskningsinstitutet Rise har fått ett antal hundra miljoner kronor i stöd från det s.k. Industriklivet för att stärka arbetet med bioraffinaderier. Sammantaget ser utskottet ingen anledning för riksdagen att göra ett uttalande till förmån för bioraffinaderier i linje med vad som förordas i en av motionerna.

Avslutningsvis anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att ställa sig bakom förslaget om elstolpar i trä. Utskottet vill hävda att trästolpar är vanliga på lägre spänningsnivåer av elnätet och att förutsättningarna för att använda stolpar av detta material på de högre nivåerna är begränsade. Om försörjningen av elstolpar i trä händelsevis är att betrakta som ett problem ur beredskapsperspektiv förutsätter utskottet att detta tas om hand inom ramen för det intensifierade arbetet inom den prioriterade beredskapssektorn energiförsörjning.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Reservationer

1.

Energipolitikens inriktning, punkt 1 (S)

av Monica Haider (S), Mattias Jonsson (S), Isak From (S), Daniel Vencu Velasquez Castro (S) och Lars Isacsson (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkandena 3, 4 och 10 samt

avslår motionerna

2025/26:625 av Jamal El-Haj (-) yrkande 1,

2025/26:767 av Joakim Sandell m.fl. (S) yrkandena 1 och 4,

2025/26:1179 av Martina Johansson och Mikael Larsson (båda C) yrkandena 1–3,

2025/26:1437 av Markus Selin m.fl. (S) yrkande 1,

2025/26:1442 av Patrik Lundqvist m.fl. (S) yrkande 4,

2025/26:1447 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 7,

2025/26:1481 av Hanna Westerén (S),

2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 4,

2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 1,

2025/26:3282 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 7,

2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 36,

2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkandena 38 och 39,

2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkandena 86, 92, 102, 131 och 132,

2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 16 och

2025/26:3789 av Daniel Riazat (-) yrkande 5.

Ställningstagande

Energisystemet lägger grunden för det moderna samhället och är centralt för ett lands utveckling. Sverige har påbörjat ett skifte – en ytterligare elektrifiering – där transporter, industriella processer och andra verksamheter byter fossila råvaror mot el. En framgångsrik elektrifiering är avgörande för att öka tillväxten, skapa välstånd och samtidigt nå de nationella klimatmålen om nettonollutsläpp 2045.

Billig el kommer att vara en central konkurrensfördel för svenska företag framöver, och för att ekonomin ska fungera för vanligt folk krävs tillgång till el som inte gräver djupa hål i hushållsekonomin. För att möta denna utveckling behövs det mer el från många olika källor: vatten-, vind-, sol- och kärnkraft samt biobränslebaserad kraftvärme.

Sverige behöver kunna använda alla konkurrenskraftiga fossilfria möjligheter som står till buds och öka utbyggnadstakten för den fossilfria elproduktionen redan i närtid. Det svenska elnätet behöver byggas ut snabbare men kostnadseffektivt. Säkerhetsläget i Sverige och Europa har försämrats drastiskt under de senaste åren, vilket också har synliggjort hur central en robust energiförsörjning är för hela samhället. Självförsörjningen i hela Europa behöver stärkas och beroendet av fossila energikällor minska snabbare. Sverige är nettoexportör av el och ska fortsätta att spela en viktig roll genom export av fossilfri el till våra grannländer.

Under dessa förutsättningar är vi övertygade om att det finns mycket att vinna på att etablera en solid politisk grund för energipolitiken som kan garantera den långsiktighet som behövs och som inte minst näringslivet efterfrågar. Energipolitiska beslut som riskerar att rivas upp efter varje val ger inte den stabilitet som behövs för långsiktiga investeringar i kostnadskrävande produktionsanläggningar eller i nödvändig infrastruktur. Vi anser därför att regeringen bör agera för att uppnå dessa förutsättningar genom att skapa en blocköverskridande beredning i form av en energikommission.

Ur avsnittet "Övriga energipolitiska frågor" i betänkandet, som även gäller punkterna 2 och 20. Läs betänkandet

Inledning

Utskottet redovisar sina ställningstaganden under följande rubriker:

– Biogas

– Vätgasstrategi

– Övrigt om vätgas och elektrobränslen.

Biogas

Utskottet delar den syn på biogasens roll i det svenska energisystemet som redovisades i den energipolitiska inriktningspropositionen. Utskottet anser därmed att biogas bör användas för att ersätta fossilgas (även kallad naturgas) i syfte att uppnå en fossilfri energigasförsörjning i linje med klimatmålen och för att stärka den nationella försörjningstryggheten. Vidare är det utskottets uppfattning att användning och produktion av biogas därför bör främjas. Det är således positivt att biogasproduktion kan få stöd, och användning av biogas är i de flesta fall helt skattebefriad. Här bör också nämnas att en ny bredare skattemässig definition av biogas kommer att träda i kraft den 1 juli 2026, vilken kommer att gynna fler biogasproducenter. Därtill kommer det under 2026 återigen att vara möjligt för Naturvårdsverket att bevilja stöd från det s.k. Klimatklivet till sådan gårdsbaserad biogas som används för att producera el eller värme.

Eftersom det tycks råda en förhållandevis bred politisk enighet om biogasens förtjänster förutsätter utskottet att regeringen agerar med pregnans på EU-nivå för att denna viktiga förnybara energibärares produktions- och marknadsförutsättningar ska bli så gynnsamma som möjligt. Det handlar då bl.a. om att verka för att EU:s statsstödsregelverk inte ska sätta käppar i hjulen för de stödformer som Sverige vill använda, t.ex. produktionsstöd eller skattebefrielse i användarledet. Utskottet ser det inte som nödvändigt att riksdagen riktar en uppmaning till regeringen om detta.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt förslag om att den s.k. Biogasmarknadsutredningens andra stödpaket ska införas. Utskottet har då bl.a. pekat på att utredningens förslag i dessa delar endast är översiktligt beskrivna och behöver utredas ytterligare. Med hänvisning till detta ser utskottet det som mindre lämpligt att riksdagen uttalar stöd för ett genomförande av dessa förslag. Det bör även tilläggas att det har gått mer än sex år sedan utredningen slutfördes och att mycket har hänt därefter både på biogasområdet och på ett mer allmänt plan som gör att det vore oklokt av utskottet att rekommendera riksdagen att bifalla förslaget i motionen. Utskottet är inte heller berett att biträda förslaget om ett specifikt mål för biogasproduktionen i Sverige.

Utskottet har vid flera tillfällen även tagit ställning till förslag liknande de nu aktuella om att stimulera biogasproduktionen genom att utveckla användningen av den s.k. gröngasprincipen. Gröngasprincipen är en skattemässig konstruktion som på ett administrativt sätt underlättar samdistribution i rörledning av skattepliktig naturgas och skattebefriad biogas. Utskottet har tidigare påpekat att det inte framgår av motionerna på vilket sätt denna princip ska utvecklas för att gynna biogasen och inte heller denna gång går det att få någon närmare klarhet i detta genom att läsa motionens motivtext. Förslaget bör därför återigen lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen.

Sammantaget innebär detta att utskottet avstyrker samtliga yrkanden som behandlas i detta avsnitt.

Vätgasstrategi

Fossilfri vätgas har potential att bli en viktig del av Sveriges framtida energisystem och är sannolikt en förutsättning för utfasning av fossila bränslen i industrin. Vätgas framställd på ett hållbart sätt kan också komma att bli betydelsefull för att minska utsläppen från bl.a. tunga transporter.

Utskottet kan konstatera att regeringen i den energipolitiska inriktningspropositionen slog fast att en svensk produktion av hållbar vätgas förutsätter en stor utbyggnad av fossilfri elproduktion samt att det finns behov av att se över och utveckla regelverk och styrmedel i takt med att användningen av vätgas ökar i samhället.

Regeringen har bl.a. med utgångspunkt i den vätgasstrategi som Energimyndigheten har föreslagit listat ett antal principer för utvecklingen på vätgasområdet. Regeringen anger också att dessa principer bör följas upp löpande så att de kan justeras utifrån förändrade förutsättningar och behov. Sådana förändrade förutsättningar kan t.ex. handla om att större vätgasberoende industrisatsningar tillkommer, omprövas eller uteblir.

Utöver detta har Energimyndigheten sett över frågor om vätgas och vätgasinfrastruktur i det svenska energisystemet. Därtill bör det nämnas att Svenska kraftnät har utrett hur el- och vätgasinfrastruktur kan samplaneras i Norrbottens och Västerbottens län, dvs. i de län där det planeras eller byggs större industrisatsningar där avsikten är att vätgas ska spela en viktig roll. Utskottet vill också påminna om att Energimyndigheten har lämnat förslag på hur EU:s gasmarknadspaket ska införas i den svenska lagstiftningen och föreslagit att en ny gasmarknadslag och gasmarknadsförordning ska ersätta naturgaslagen och naturgasförordningen. Den nya lagen föreslås omfatta naturgas, biogas och vätgas.

Med hänvisning till att det har slagits fast övergripande principer för vätgasens roll i det svenska energisystemet och har genomförts eller initierats flera olika åtgärder som på olika sätt gäller vätgas i Sverige anser utskottet att det i dagsläget inte finns skäl för riksdagen att ställa sig bakom de motionsförslag i vilka det efterfrågas en nationell vätgasstrategi.

Därmed avstyrks yrkandena.

Övrigt om vätgas och elektrobränslen

Utskottet har i det föregående redovisat en positiv grundsyn på vätgasens roll i det framtida svenska energisystemet. Vidare har utskottet redogjort för att det har genomförts eller pågår ett antal processer med koppling både till vätgasproduktion och till utbyggnad av den infrastruktur som behövs för att vätgas ska komma till användning på ett effektivt sätt. Det pågår också ett arbete med att samla regleringar på gasområdet i ett nytt gemensamt regelverk.

Mot bakgrund av detta anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att göra några allmänt hållna uttalanden om vätgasproduktion eller om hur vätgas bör distribueras eller regleras i linje med vad som föreslås i flera av de här aktuella motionerna. Utskottet anser inte heller att det finns skäl att införa ett särskilt mål för produktionen av vätgas i Sverige eller ge i uppdrag åt Vattenfall att utveckla energilagring i vätgas i samband med investeringar i förnybar energi. Beträffande det sistnämnda förutsätter utskottet att regeringen styr Vattenfall i enlighet med de principer som gäller för styrningen av de statligt ägda bolagen. Det är därmed bolaget och dess ledning, och inte riksdagen, som ska ta beslut om forskning och utveckling på området energilagring i vätgas som på sikt kan möta de krav på affärsmässighet som gäller för aktiebolag i allmänhet och därmed även för de statliga bolagen.

Ur avsnittet "Energigaser och elektrobränslen" i betänkandet, som även gäller punkt 12. Läs betänkandet

Inledning

Utskottet redovisar sina ställningstaganden under följande rubriker:

– Biogas

– Vätgasstrategi

– Övrigt om vätgas och elektrobränslen.

Biogas

Utskottet delar den syn på biogasens roll i det svenska energisystemet som redovisades i den energipolitiska inriktningspropositionen. Utskottet anser därmed att biogas bör användas för att ersätta fossilgas (även kallad naturgas) i syfte att uppnå en fossilfri energigasförsörjning i linje med klimatmålen och för att stärka den nationella försörjningstryggheten. Vidare är det utskottets uppfattning att användning och produktion av biogas därför bör främjas. Det är således positivt att biogasproduktion kan få stöd, och användning av biogas är i de flesta fall helt skattebefriad. Här bör också nämnas att en ny bredare skattemässig definition av biogas kommer att träda i kraft den 1 juli 2026, vilken kommer att gynna fler biogasproducenter. Därtill kommer det under 2026 återigen att vara möjligt för Naturvårdsverket att bevilja stöd från det s.k. Klimatklivet till sådan gårdsbaserad biogas som används för att producera el eller värme.

Eftersom det tycks råda en förhållandevis bred politisk enighet om biogasens förtjänster förutsätter utskottet att regeringen agerar med pregnans på EU-nivå för att denna viktiga förnybara energibärares produktions- och marknadsförutsättningar ska bli så gynnsamma som möjligt. Det handlar då bl.a. om att verka för att EU:s statsstödsregelverk inte ska sätta käppar i hjulen för de stödformer som Sverige vill använda, t.ex. produktionsstöd eller skattebefrielse i användarledet. Utskottet ser det inte som nödvändigt att riksdagen riktar en uppmaning till regeringen om detta.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt förslag om att den s.k. Biogasmarknadsutredningens andra stödpaket ska införas. Utskottet har då bl.a. pekat på att utredningens förslag i dessa delar endast är översiktligt beskrivna och behöver utredas ytterligare. Med hänvisning till detta ser utskottet det som mindre lämpligt att riksdagen uttalar stöd för ett genomförande av dessa förslag. Det bör även tilläggas att det har gått mer än sex år sedan utredningen slutfördes och att mycket har hänt därefter både på biogasområdet och på ett mer allmänt plan som gör att det vore oklokt av utskottet att rekommendera riksdagen att bifalla förslaget i motionen. Utskottet är inte heller berett att biträda förslaget om ett specifikt mål för biogasproduktionen i Sverige.

Utskottet har vid flera tillfällen även tagit ställning till förslag liknande de nu aktuella om att stimulera biogasproduktionen genom att utveckla användningen av den s.k. gröngasprincipen. Gröngasprincipen är en skattemässig konstruktion som på ett administrativt sätt underlättar samdistribution i rörledning av skattepliktig naturgas och skattebefriad biogas. Utskottet har tidigare påpekat att det inte framgår av motionerna på vilket sätt denna princip ska utvecklas för att gynna biogasen och inte heller denna gång går det att få någon närmare klarhet i detta genom att läsa motionens motivtext. Förslaget bör därför återigen lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen.

Sammantaget innebär detta att utskottet avstyrker samtliga yrkanden som behandlas i detta avsnitt.

Vätgasstrategi

Fossilfri vätgas har potential att bli en viktig del av Sveriges framtida energisystem och är sannolikt en förutsättning för utfasning av fossila bränslen i industrin. Vätgas framställd på ett hållbart sätt kan också komma att bli betydelsefull för att minska utsläppen från bl.a. tunga transporter.

Utskottet kan konstatera att regeringen i den energipolitiska inriktningspropositionen slog fast att en svensk produktion av hållbar vätgas förutsätter en stor utbyggnad av fossilfri elproduktion samt att det finns behov av att se över och utveckla regelverk och styrmedel i takt med att användningen av vätgas ökar i samhället.

Regeringen har bl.a. med utgångspunkt i den vätgasstrategi som Energimyndigheten har föreslagit listat ett antal principer för utvecklingen på vätgasområdet. Regeringen anger också att dessa principer bör följas upp löpande så att de kan justeras utifrån förändrade förutsättningar och behov. Sådana förändrade förutsättningar kan t.ex. handla om att större vätgasberoende industrisatsningar tillkommer, omprövas eller uteblir.

Utöver detta har Energimyndigheten sett över frågor om vätgas och vätgasinfrastruktur i det svenska energisystemet. Därtill bör det nämnas att Svenska kraftnät har utrett hur el- och vätgasinfrastruktur kan samplaneras i Norrbottens och Västerbottens län, dvs. i de län där det planeras eller byggs större industrisatsningar där avsikten är att vätgas ska spela en viktig roll. Utskottet vill också påminna om att Energimyndigheten har lämnat förslag på hur EU:s gasmarknadspaket ska införas i den svenska lagstiftningen och föreslagit att en ny gasmarknadslag och gasmarknadsförordning ska ersätta naturgaslagen och naturgasförordningen. Den nya lagen föreslås omfatta naturgas, biogas och vätgas.

Med hänvisning till att det har slagits fast övergripande principer för vätgasens roll i det svenska energisystemet och har genomförts eller initierats flera olika åtgärder som på olika sätt gäller vätgas i Sverige anser utskottet att det i dagsläget inte finns skäl för riksdagen att ställa sig bakom de motionsförslag i vilka det efterfrågas en nationell vätgasstrategi.

Därmed avstyrks yrkandena.

Övrigt om vätgas och elektrobränslen

Utskottet har i det föregående redovisat en positiv grundsyn på vätgasens roll i det framtida svenska energisystemet. Vidare har utskottet redogjort för att det har genomförts eller pågår ett antal processer med koppling både till vätgasproduktion och till utbyggnad av den infrastruktur som behövs för att vätgas ska komma till användning på ett effektivt sätt. Det pågår också ett arbete med att samla regleringar på gasområdet i ett nytt gemensamt regelverk.

Mot bakgrund av detta anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att göra några allmänt hållna uttalanden om vätgasproduktion eller om hur vätgas bör distribueras eller regleras i linje med vad som föreslås i flera av de här aktuella motionerna. Utskottet anser inte heller att det finns skäl att införa ett särskilt mål för produktionen av vätgas i Sverige eller ge i uppdrag åt Vattenfall att utveckla energilagring i vätgas i samband med investeringar i förnybar energi. Beträffande det sistnämnda förutsätter utskottet att regeringen styr Vattenfall i enlighet med de principer som gäller för styrningen av de statligt ägda bolagen. Det är därmed bolaget och dess ledning, och inte riksdagen, som ska ta beslut om forskning och utveckling på området energilagring i vätgas som på sikt kan möta de krav på affärsmässighet som gäller för aktiebolag i allmänhet och därmed även för de statliga bolagen.

Ur avsnittet "Energigaser och elektrobränslen" i betänkandet, som även gäller punkt 11. Läs betänkandet

Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Enligt utskottets uppfattning är det därför viktigt att energipolitiken har en tydlig långsiktig inriktning: att steg för steg bygga ett robust, kostnadseffektivt och fossilfritt energisystem som möjliggör klimatomställningen, stärker konkurrenskraften och möter framtidens behov. Utskottet vill hävda att Sverige är och även fortsättningsvis kommer att vara ett av de länder som ligger allra längst fram i klimatomställningsarbetet. Enligt utskottets uppfattning saknas det därför behov av ett särskilt mål med den innebörden i linje med vad som efterfrågas i en av motionerna.

Liksom utskottet gjorde i anslutning till sin beredning av budgetpropositionen för 2026 välkomnar det regeringens tydliga ställningstagande att den långsiktiga inriktningen för energipolitiken ligger fast och att den målmedvetet omsätts i praktisk handling.

För att nå klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen behöver dock ytterligare steg tas i elektrifieringen av industrin och transportsektorn. Sveriges energisystem behöver dessutom på ett mer akut sätt än tidigare utvecklas för att stärka försörjningstryggheten såväl i krissituationer som i händelse av höjd beredskap och ytterst i krig. I ljuset av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har värdet av att åstadkomma ett robust och leveranssäkert elsystem blivit än mer påtagligt.

Med den elektrifiering som samhället står inför väntas elbehovet i Sverige öka kraftigt och det behövs bl.a. en omfattande utbyggnad av elproduktionskapacitet, elnät och lagringsmöjligheter. Utvecklingen behöver vara kostnadseffektiv för samhället, med hänsyn till bl.a. hushållens ekonomi. Det handlar bl.a. om att utbyggnaden av elsystemet och utvecklingen av elmarknaden bygger på ett systemperspektiv och genomförs på ett sammanhållet och teknikneutralt sätt. Detta kräver i sin tur beslut och åtgärder av en rad aktörer i samhället, såsom statliga myndigheter, kommuner, kraftbolag, nätföretag, kunder, utvecklare och finansiärer. För att investeringar i elproduktion, eldistribution och elanvändning ska gå i takt både geografiskt och tidsmässigt behövs en utvecklad energiplanering.

Enligt utskottets bedömning råder det en förhållandevis bred samsyn över blockgränsen när det gäller flera av de mest centrala energipolitiska utmaningarna under de kommande decennierna. Alla riksdagens partier tycks t.ex. ha anslutit sig till uppfattningen att en omfattande elektrifiering är den väg som bör vandras och flera av dem visar upp en betydligt öppnare attityd till ny kärnkraft än vad de har gjort tidigare. Samhällets elektrifiering kommer dock att kräva att många olika energikällor tas till vara. Förnybar kraftproduktion som t.ex. sol- och vindkraft kommer att spela roll i det framtida energisystemet och utskottet ser därför positivt på de insatser som görs för att ge goda förutsättningar för alla fossilfria energislag. Samtidigt vill utskottet påminna om att många förnybara väderberoende produktionsslag har begränsade egenskaper när det exempelvis gäller planerbarhet och att tillhandahålla systemtjänster. Dessa brister måste alltid beaktas så att de inte missgynnar kraftsystemets övergripande förmåga att kontinuerligt leverera el till stabila och konkurrenskraftiga priser.

Utskottet kan konstatera att regeringens energipolitiska arbete löper på i ett högt och målinriktat tempo även utan att det vilar på en bred energipolitisk uppgörelse. Intensiteten tycks dessutom bli än högre nu mot slutet av valperioden och det förefaller enligt utskottets mening mindre meningsfullt att i ett läge med tydlig parlamentarisk majoritet ödsla värdefull tid på att försöka nå någon form av bred energipolitisk uppgörelse.

Våren 2024 beslutade riksdagen om ett mål med innebörden att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh 2045. I den proposition som låg till grund för förslaget anförde regeringen att behovet av el i olika geografiska områden bör tydliggöras för 2030, 2035, 2040 och 2045 och följas upp vid regelbundna kontrollstationer, med start 2030. Utskottet har inte ändrat sin syn på detta mål och de uppföljningstidpunkter som har omnämnts utan anser fortfarande att detta planeringsmål är väl avvägt för att det svenska elsystemet ska kunna ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen. Utformningen ger även utrymme att ompröva och precisera den kvantitativa bedömningen av målet för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig politik i linje med planeringsmålet. Det handlar då bl.a. om att beakta de osäkerheter som finns om vilka större industri- eller kraftproduktionsprojekt som verkligen realiseras. Det finns således inga tillräckligt tungt vägande skäl för att utskottet ska förorda mål på kortare tidshorisonter i linje med vad som föreslås i ett par av motionerna.

Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom det förslag om ett mål om grön baskraft som finns i en av motionerna. Utskottet ser det visserligen som angeläget att kunna möta de utmaningar som uppkommer till följd av att andelen väderberoende el ökar i kraftsystemet, men utskottet menar att befintlig kärn- och vattenkraft än så länge kan svara för detta. Med tydligare prissättning av sådana stödtjänster liksom flexibilitet samt den nya kärnkraften och utveckling av olika former av energilagring tillkommer dessutom flera möjligheter att parera den volatila kraftproduktionens svängningar och därigenom säkerställa leveranssäkerheten i kraftsystemet. Ny kärnkraft borgar också för att människor och företag i hela landet kan få en trygg elförsörjning med stabila och konkurrenskraftiga elpriser. Ny kärnkraft styr samtidigt mot det gällande målet om 100 procent fossilfri elproduktion 2040. Utskottet ser således positivt på att regeringen genomför ett kärnkraftsprogram som innehåller flera angelägna initiativ och åtgärder för att göra ny kärnkraft möjlig i Sverige.

Ur avsnittet "Energipolitikens inriktning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 6, 15, 16 och 19. Läs betänkandet

Inledning

Utskottet redovisar sina ställningstaganden under följande rubriker:

– Värme och kraftvärme

– Geotermisk energi.

Värme och kraftvärme

Utskottet kan inledningsvis konstatera att det så sent som våren 2025 behandlade flera motionsyrkanden om värme och kraftvärme som är identiska med eller liknar de som behandlas nu. Med det sagt är det utskottets uppfattning att fjärr- och kraftvärme är mycket viktiga delar i det svenska energisystemet samt värdefulla tillgångar som kan bidra till att underlätta övergången till en mer kostnadseffektiv och hållbar energiförsörjning i Sverige.

Mot bakgrund av denna positiva hållning till fjärr- och kraftvärme välkomnar utskottet att Energimyndigheten har fått i uppdrag att genomföra och föreslå åtgärder för att stärka denna produktion. Uppdraget ska bl.a. ta vidare förslag från Energimyndighetens tidigare presenterade fjärrvärme- och kraftvärmestrategi och kommer att redovisas i augusti 2026. Utskottet anser att det med hänvisning till det pågående arbetet saknas skäl för riksdagen att bifalla förslag i motioner som gäller att stärka kraft- och fjärrvärmen (inklusive förslaget om att använda mottrycksteknik inom fjärrvärmeområdet) eller som gäller genomförandet av Energimyndighetens fjärrvärme- och kraftvärmestrategi.

När det gäller förslag om att ta vara på s.k. spill- eller restvärme hänvisar utskottet – liksom det gjorde våren 2025 – till att både Energimyndigheten och Energimarknadsinspektionen har tittat närmare på detta. Utskottet anser därför att yrkandet kan lämnas utan åtgärd. Det gäller även yrkandet i en motion om ett särskilt mål för avveckling av direktverkande el och olja för uppvärmning av permanentbostadshus. Även detta yrkande har behandlats vid flera tidigare tillfällen av utskottet. Förslaget motiverar utskottet att återigen påminna om att dessa uppvärmningsalternativ blir alltmer marginella företeelser i Sverige som en följd av ett allt större fokus på effektiv energianvändning och förnybara energikällor, och detta trots att det inte finns något särskilt mål för avvecklingen av dylika alternativ för uppvärmning.

Eftersom kundskyddet på fjärrvärmemarknaden berörs i en av motionerna vill utskottet avslutningsvis påminna om Energimarknadsinspektionen så sent som i december 2025 slutredovisade ett regeringsuppdrag att se över just denna fråga. Utskottet anser att det saknas skäl för riksdagen att vidta några åtgärder innan regeringen har haft möjlighet att bereda myndighetens förslag.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det saknas skäl för riksdagen att vidta några åtgärder i linje med motionsyrkandena. Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Geotermisk energi

I en av motionerna efterfrågas satsningar på geotermisk energi. Här vill utskottet först klargöra det faktum att Sverige är framgångsrikt när det gäller geoenergi, dvs. tekniker där värme och kyla från markens översta 400 meter tas till vara. Geotermi är en annan teknik där värme från radioaktivt sönderfall i jordskorpan och värmeledning från jordens inre tas till vara på ett stort djup (vanligtvis mer än 800 meter), och här har man ännu inte kommit lika långt.

Däremot finns det såvitt utskottet kan bedöma inget som hindrar att Energimyndigheten inom ramen för sitt uppdrag att stärka fjärr- och kraftvärmen även berör den geotermiska energins roll i ett framtida uppvärmningssystem. Geotermiska energilösningar kan även ingå i de värme- och kylaplaner som större kommuner behöver ta fram i enlighet med energieffektiviseringsdirektivet och i den energiplanering som utformas lokalt och regionalt. Stöd till forskning och utveckling av geotermiska lösningar går även att få från de forskningsanslag som Energimyndigheten fördelar, bl.a. inom ramen för forskningsprogrammet Termo. Utskottet ser positivt på att det pågår geotermiska pilotprojekt och forskning på området för att utreda potentialen och för att övervinna ekonomiska och tekniska hinder. För att geotermin ska bli mer attraktiv krävs det bl.a. lägre borrkostnader och att andra tekniska utmaningar kan bemästras. Svårare att göra något åt är det faktum att Sveriges geologi tyvärr inte är optimal för utvinning av geotermisk energi eftersom den s.k. geotermiska gradienten är låg på många platser.

Utskottet ser inget behov av att riksdagen i dagsläget uppmanar regeringen att vidta några särskilda åtgärder på temat geotermi. Det motionsyrkande i vilket detta föreslås bör därför avslås av riksdagen.

Ur avsnittet "Kraftvärme- och värmefrågor" i betänkandet. Läs betänkandet

Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Enligt utskottets uppfattning är det därför viktigt att energipolitiken har en tydlig långsiktig inriktning: att steg för steg bygga ett robust, kostnadseffektivt och fossilfritt energisystem som möjliggör klimatomställningen, stärker konkurrenskraften och möter framtidens behov. Utskottet vill hävda att Sverige är och även fortsättningsvis kommer att vara ett av de länder som ligger allra längst fram i klimatomställningsarbetet. Enligt utskottets uppfattning saknas det därför behov av ett särskilt mål med den innebörden i linje med vad som efterfrågas i en av motionerna.

Liksom utskottet gjorde i anslutning till sin beredning av budgetpropositionen för 2026 välkomnar det regeringens tydliga ställningstagande att den långsiktiga inriktningen för energipolitiken ligger fast och att den målmedvetet omsätts i praktisk handling.

För att nå klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen behöver dock ytterligare steg tas i elektrifieringen av industrin och transportsektorn. Sveriges energisystem behöver dessutom på ett mer akut sätt än tidigare utvecklas för att stärka försörjningstryggheten såväl i krissituationer som i händelse av höjd beredskap och ytterst i krig. I ljuset av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har värdet av att åstadkomma ett robust och leveranssäkert elsystem blivit än mer påtagligt.

Med den elektrifiering som samhället står inför väntas elbehovet i Sverige öka kraftigt och det behövs bl.a. en omfattande utbyggnad av elproduktionskapacitet, elnät och lagringsmöjligheter. Utvecklingen behöver vara kostnadseffektiv för samhället, med hänsyn till bl.a. hushållens ekonomi. Det handlar bl.a. om att utbyggnaden av elsystemet och utvecklingen av elmarknaden bygger på ett systemperspektiv och genomförs på ett sammanhållet och teknikneutralt sätt. Detta kräver i sin tur beslut och åtgärder av en rad aktörer i samhället, såsom statliga myndigheter, kommuner, kraftbolag, nätföretag, kunder, utvecklare och finansiärer. För att investeringar i elproduktion, eldistribution och elanvändning ska gå i takt både geografiskt och tidsmässigt behövs en utvecklad energiplanering.

Enligt utskottets bedömning råder det en förhållandevis bred samsyn över blockgränsen när det gäller flera av de mest centrala energipolitiska utmaningarna under de kommande decennierna. Alla riksdagens partier tycks t.ex. ha anslutit sig till uppfattningen att en omfattande elektrifiering är den väg som bör vandras och flera av dem visar upp en betydligt öppnare attityd till ny kärnkraft än vad de har gjort tidigare. Samhällets elektrifiering kommer dock att kräva att många olika energikällor tas till vara. Förnybar kraftproduktion som t.ex. sol- och vindkraft kommer att spela roll i det framtida energisystemet och utskottet ser därför positivt på de insatser som görs för att ge goda förutsättningar för alla fossilfria energislag. Samtidigt vill utskottet påminna om att många förnybara väderberoende produktionsslag har begränsade egenskaper när det exempelvis gäller planerbarhet och att tillhandahålla systemtjänster. Dessa brister måste alltid beaktas så att de inte missgynnar kraftsystemets övergripande förmåga att kontinuerligt leverera el till stabila och konkurrenskraftiga priser.

Utskottet kan konstatera att regeringens energipolitiska arbete löper på i ett högt och målinriktat tempo även utan att det vilar på en bred energipolitisk uppgörelse. Intensiteten tycks dessutom bli än högre nu mot slutet av valperioden och det förefaller enligt utskottets mening mindre meningsfullt att i ett läge med tydlig parlamentarisk majoritet ödsla värdefull tid på att försöka nå någon form av bred energipolitisk uppgörelse.

Våren 2024 beslutade riksdagen om ett mål med innebörden att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh 2045. I den proposition som låg till grund för förslaget anförde regeringen att behovet av el i olika geografiska områden bör tydliggöras för 2030, 2035, 2040 och 2045 och följas upp vid regelbundna kontrollstationer, med start 2030. Utskottet har inte ändrat sin syn på detta mål och de uppföljningstidpunkter som har omnämnts utan anser fortfarande att detta planeringsmål är väl avvägt för att det svenska elsystemet ska kunna ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen. Utformningen ger även utrymme att ompröva och precisera den kvantitativa bedömningen av målet för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig politik i linje med planeringsmålet. Det handlar då bl.a. om att beakta de osäkerheter som finns om vilka större industri- eller kraftproduktionsprojekt som verkligen realiseras. Det finns således inga tillräckligt tungt vägande skäl för att utskottet ska förorda mål på kortare tidshorisonter i linje med vad som föreslås i ett par av motionerna.

Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom det förslag om ett mål om grön baskraft som finns i en av motionerna. Utskottet ser det visserligen som angeläget att kunna möta de utmaningar som uppkommer till följd av att andelen väderberoende el ökar i kraftsystemet, men utskottet menar att befintlig kärn- och vattenkraft än så länge kan svara för detta. Med tydligare prissättning av sådana stödtjänster liksom flexibilitet samt den nya kärnkraften och utveckling av olika former av energilagring tillkommer dessutom flera möjligheter att parera den volatila kraftproduktionens svängningar och därigenom säkerställa leveranssäkerheten i kraftsystemet. Ny kärnkraft borgar också för att människor och företag i hela landet kan få en trygg elförsörjning med stabila och konkurrenskraftiga elpriser. Ny kärnkraft styr samtidigt mot det gällande målet om 100 procent fossilfri elproduktion 2040. Utskottet ser således positivt på att regeringen genomför ett kärnkraftsprogram som innehåller flera angelägna initiativ och åtgärder för att göra ny kärnkraft möjlig i Sverige.

Ur avsnittet "Energipolitikens inriktning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 6, 13, 16 och 19. Läs betänkandet

Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Enligt utskottets uppfattning är det därför viktigt att energipolitiken har en tydlig långsiktig inriktning: att steg för steg bygga ett robust, kostnadseffektivt och fossilfritt energisystem som möjliggör klimatomställningen, stärker konkurrenskraften och möter framtidens behov. Utskottet vill hävda att Sverige är och även fortsättningsvis kommer att vara ett av de länder som ligger allra längst fram i klimatomställningsarbetet. Enligt utskottets uppfattning saknas det därför behov av ett särskilt mål med den innebörden i linje med vad som efterfrågas i en av motionerna.

Liksom utskottet gjorde i anslutning till sin beredning av budgetpropositionen för 2026 välkomnar det regeringens tydliga ställningstagande att den långsiktiga inriktningen för energipolitiken ligger fast och att den målmedvetet omsätts i praktisk handling.

För att nå klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen behöver dock ytterligare steg tas i elektrifieringen av industrin och transportsektorn. Sveriges energisystem behöver dessutom på ett mer akut sätt än tidigare utvecklas för att stärka försörjningstryggheten såväl i krissituationer som i händelse av höjd beredskap och ytterst i krig. I ljuset av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har värdet av att åstadkomma ett robust och leveranssäkert elsystem blivit än mer påtagligt.

Med den elektrifiering som samhället står inför väntas elbehovet i Sverige öka kraftigt och det behövs bl.a. en omfattande utbyggnad av elproduktionskapacitet, elnät och lagringsmöjligheter. Utvecklingen behöver vara kostnadseffektiv för samhället, med hänsyn till bl.a. hushållens ekonomi. Det handlar bl.a. om att utbyggnaden av elsystemet och utvecklingen av elmarknaden bygger på ett systemperspektiv och genomförs på ett sammanhållet och teknikneutralt sätt. Detta kräver i sin tur beslut och åtgärder av en rad aktörer i samhället, såsom statliga myndigheter, kommuner, kraftbolag, nätföretag, kunder, utvecklare och finansiärer. För att investeringar i elproduktion, eldistribution och elanvändning ska gå i takt både geografiskt och tidsmässigt behövs en utvecklad energiplanering.

Enligt utskottets bedömning råder det en förhållandevis bred samsyn över blockgränsen när det gäller flera av de mest centrala energipolitiska utmaningarna under de kommande decennierna. Alla riksdagens partier tycks t.ex. ha anslutit sig till uppfattningen att en omfattande elektrifiering är den väg som bör vandras och flera av dem visar upp en betydligt öppnare attityd till ny kärnkraft än vad de har gjort tidigare. Samhällets elektrifiering kommer dock att kräva att många olika energikällor tas till vara. Förnybar kraftproduktion som t.ex. sol- och vindkraft kommer att spela roll i det framtida energisystemet och utskottet ser därför positivt på de insatser som görs för att ge goda förutsättningar för alla fossilfria energislag. Samtidigt vill utskottet påminna om att många förnybara väderberoende produktionsslag har begränsade egenskaper när det exempelvis gäller planerbarhet och att tillhandahålla systemtjänster. Dessa brister måste alltid beaktas så att de inte missgynnar kraftsystemets övergripande förmåga att kontinuerligt leverera el till stabila och konkurrenskraftiga priser.

Utskottet kan konstatera att regeringens energipolitiska arbete löper på i ett högt och målinriktat tempo även utan att det vilar på en bred energipolitisk uppgörelse. Intensiteten tycks dessutom bli än högre nu mot slutet av valperioden och det förefaller enligt utskottets mening mindre meningsfullt att i ett läge med tydlig parlamentarisk majoritet ödsla värdefull tid på att försöka nå någon form av bred energipolitisk uppgörelse.

Våren 2024 beslutade riksdagen om ett mål med innebörden att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh 2045. I den proposition som låg till grund för förslaget anförde regeringen att behovet av el i olika geografiska områden bör tydliggöras för 2030, 2035, 2040 och 2045 och följas upp vid regelbundna kontrollstationer, med start 2030. Utskottet har inte ändrat sin syn på detta mål och de uppföljningstidpunkter som har omnämnts utan anser fortfarande att detta planeringsmål är väl avvägt för att det svenska elsystemet ska kunna ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen. Utformningen ger även utrymme att ompröva och precisera den kvantitativa bedömningen av målet för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig politik i linje med planeringsmålet. Det handlar då bl.a. om att beakta de osäkerheter som finns om vilka större industri- eller kraftproduktionsprojekt som verkligen realiseras. Det finns således inga tillräckligt tungt vägande skäl för att utskottet ska förorda mål på kortare tidshorisonter i linje med vad som föreslås i ett par av motionerna.

Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom det förslag om ett mål om grön baskraft som finns i en av motionerna. Utskottet ser det visserligen som angeläget att kunna möta de utmaningar som uppkommer till följd av att andelen väderberoende el ökar i kraftsystemet, men utskottet menar att befintlig kärn- och vattenkraft än så länge kan svara för detta. Med tydligare prissättning av sådana stödtjänster liksom flexibilitet samt den nya kärnkraften och utveckling av olika former av energilagring tillkommer dessutom flera möjligheter att parera den volatila kraftproduktionens svängningar och därigenom säkerställa leveranssäkerheten i kraftsystemet. Ny kärnkraft borgar också för att människor och företag i hela landet kan få en trygg elförsörjning med stabila och konkurrenskraftiga elpriser. Ny kärnkraft styr samtidigt mot det gällande målet om 100 procent fossilfri elproduktion 2040. Utskottet ser således positivt på att regeringen genomför ett kärnkraftsprogram som innehåller flera angelägna initiativ och åtgärder för att göra ny kärnkraft möjlig i Sverige.

Ur avsnittet "Energipolitikens inriktning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 6, 13, 15 och 19. Läs betänkandet

Sedan den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022 har säkerhetsläget förvärrats och det har blivit alltmer angeläget att ur ett brett perspektiv överväga frågor om försörjningstrygghet, krisberedskap och ett förstärkt försvar av anläggningar som av olika skäl måste fungera i händelse av kris eller i värsta fall krig. Inom energisektorn är dessa frågor i allra högsta grad mycket kritiska och kräver inte bara väl genomtänkta ställningstaganden utan även konkret handling i närtid. I ett alltmer elektrifierat samhälle är det av stor vikt att säkerställa en robust elförsörjning som kan tillgodose samhällets behov av el inte bara under fred utan också under fredstida kriser och ytterst under krig. Otillförlitliga kraftleveranser kan få mycket stora konsekvenser för viktig basindustri och andra elberoende företag och hota människors välbefinnande, hälsa och i värsta fall liv. Även drivmedelsförsörjningen och kapaciteten att tillhandahålla värme under ansträngda förhållanden är viktiga frågor.

I flera av motionerna berörs dessa utmaningar, och utskottet har i grunden ingen annan syn än motionärerna på betydelsen av att situationen tas på allvar. Utskottet kan också konstatera att ett välfungerande elsystem är en av regeringens prioriteringar, och regeringen har därför meddelat att den höjer ambitionsnivån för energi- och elberedskap till följd av det förändrade säkerhetspolitiska läget och den återupptagna totalförsvarsplaneringen. Det svenska Natomedlemskapet ställer dessutom särskilda krav på energiförsörjningen. Nato lyfter bl.a. fram energiförsörjningen som ett av flera prioriterade områden för att stärka det civila försvaret.

Energimyndigheten är sektorsansvarig myndighet för beredskapssektorn energiförsörjning. Myndighetens uppgift är att stärka samordningen mellan olika myndigheter, att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och att stärka samhällets motståndskraft. Energimyndigheten har dessutom i uppdrag att analysera och föreslå lämpliga åtgärder för att ransonera el för att stärka det civila försvaret, och myndigheten har också lyft fram att värme- och kraftvärmeverk har en förmåga att upprätthålla en värmeförsörjning, även under höjd beredskap, vilket är mycket betydelsefullt ur ett totalförsvarsperspektiv. Energimyndigheten har dessutom under en femårsperiod drivit ett program för att utveckla Sveriges drivmedelsberedskap, och myndigheten fick i oktober 2025 i uppdrag av regeringen att redovisa en handlingsplan för flytande drivmedel. Särskilt fokus ska vara på beredskapslagring och planering av ransonering av flytande drivmedel. Åtgärderna ska omfatta såväl fossila som fossilfria flytande drivmedel.

Det finns också skäl att nämna att Energimyndigheten har i uppdrag att vidta åtgärder för att stärka samhällets förmåga att upprätthålla och om nödvändigt anpassa energiförsörjningen under höjd beredskap och ytterst krig. Åtgärderna ska syfta till att utveckla och stärka det civila försvaret och därmed bidra till en högre samlad förmåga inom totalförsvaret.

Utskottet välkomnar också att regeringen i den energiforskningsproposition som riksdagen behandlade våren 2025 slog fast att ett resilient och robust energisystem är ett av de områden som bör få ett ökat fokus under perioden 2025–2028.

Utöver detta vill utskottet även påminna om att Sveriges energipolitik berörs av sektorsövergripande EU-regler som bl.a. rör försörjningstrygghet och säkerhet, bl.a. kritisk infrastruktur och cybersäkerhet. Så sent som i december 2025 välkomnande ministerrådet för energi ett ökat fokus på säkerhetsaspekter i energifrågorna och ett utökat utbyte med Nato om detta.

Cybersäkerhetsfrågorna är en förhållandevis ny företeelse som måste tas på stort allvar. När tekniken inom energisektorn blir alltmer digital ökar också risken för att den utsätts för digitala hot. Energimyndigheten ska för övrigt redovisa hur den har utvecklat sitt arbete för att säkerställa ett effektivt och rättssäkert arbete för en hög cybersäkerhet inom energisektorn. Myndigheten har även fått extra tillskott av medel för detta arbete.

Utskottets sammantagna bedömning är att det finns en bred samsyn över hela den politiska skalan om vikten av att energisäkerhetsfrågorna ges hög prioritet. Enligt utskottets bedömning ger det omfattande arbete som pågår på detta område vid handen att så också är fallet. Därför anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av de motionsförslag som är aktuella i detta avsnitt.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Ur avsnittet "Energisäkerhet och energiberedskap" i betänkandet. Läs betänkandet

Inledning

Utskottet redovisar sina ställningstaganden under följande rubriker:

– Import av fossil energi

– Övriga internationella energifrågor.

Import av fossil energi

Utskottet vill inledningsvis upprepa sin tidigare redovisade uppfattning att Sverige måste frigöra sig från ett osunt beroende av fossila bränslen. Skälen till detta är flera, men ett av dem är en tydlig strävan efter att bryta eller åtminstone begränsa handelsrelationer med länder som inte lever upp till grundläggande demokratiska värderingar eller som är rena diktaturer. Om länder med demokratiunderskott dessutom väljer att invadera sina fredliga grannländer blir det än mer angeläget att Sverige agerar kraftfullt för att tillsammans med likasinnade stater i så stor utsträckning som möjligt bryta relationerna med dessa länder. Det handlar både om att därigenom stärka den egna nationella säkerheten, eftersom energi på ett alltmer påtagligt sätt har börjat användas som ett påtryckningsmedel i konfliktsituationer, och om att energiimport indirekt finansierar ett helt orättfärdigt invasionskrig.

Utskottet vill också påminna om att riksdagen redan för ett antal år sedan och på initiativ från utskottet riktade ett enhälligt tillkännagivande till regeringen om att den tydligt och med kraft ska fortsätta att driva linjen i EU att det europeiska beroendet av rysk energi, inte minst fossil sådan, snarast praktiskt möjligt ska upphöra och att det behöver vidtas åtgärder så att Sverige upphör med import av rysk energi, inte minst fossila bränslen som naturgas och olja. Regeringen har därefter i förhandlingar inom EU drivit och kommer fortsättningsvis att driva de frågor som omfattas av tillkännagivandet. Det handlar bl.a. om att regeringen kommer att verka för att ta fram gemensamma åtgärder som stärker försörjningstryggheten, minskar importen av fossil energi från Ryssland och sänker energipriserna.

Utskottet vill här särskilt understryka vikten av ett koordinerat agerande från EU för att åtgärderna ska få nödvändig effekt. Därför ser utskottet positivt på att kommissionen har presenterat en färdplan för utfasningen av rysk energi. Kommissionen föreslog även under 2025 en förordning om utfasning av import av rysk naturgas som innebär ett förbud mot import av rörbunden naturgas och LNG från Ryssland från den 1 januari 2026. Enligt färdplanen ska medlemsstaterna, utöver att fasa ut gasimporten, även ta fram nationella diversifieringsplaner för gas och olja senast den 1 mars 2026. Förordningen om utfasning av rysk naturgas är en del av ett bredare åtagande att permanent upphöra med unionens import av rysk energi. Kommissionens avsikt är att återkomma med ett separat lagstiftningsförslag om förbud mot import av rysk olja, i syfte att säkerställa ett fullständigt upphörande av återstående oljeimport senast vid utgången av 2027.

Enligt utskottets uppfattning pågår ett intensivt arbete både i Sverige och på EU-nivå med att begränsa och på sikt helt stoppa importen av fossila bränslen från Ryssland. Glädjande nog har beroendet av rysk gas i EU, och därmed även Sverige, minskat kraftigt sedan den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina. Samtidigt är utskottet medvetet om att Sveriges import av ryska fossila bränslen har varit förhållandevis begränsad jämfört med många länder i Kontinentaleuropa. I dessa länder innebär omställningen betydligt större utmaningar än i Sverige, vilket är en delförklaring till att det är svårt för EU att gå ännu fortare fram. Det är viktigt att Sverige har förståelse för detta och att man gör vad man kan för att underlätta dessa länders frigörelse från den tvångströja som ett beroende av energiimport från Ryssland innebär.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att det inte finns skäl för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av förslagen i motionerna. Därför avstyrks dessa förslag.

Övriga internationella energifrågor

Utskottet har redan vid flera tidigare tillfällen i detta betänkande ställt sig bakom ambitionen att fasa ut fossila bränslen ur den svenska energimixen. Eftersom klimathotet är globalt anser utskottet att det faller sig naturligt att Sverige i olika internationella sammanhang verkar för att användningen – och därmed även utvinningen – av sådana bränslen begränsas och på sikt även upphör helt. Utskottet ser emellertid ingen poäng i att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen med den innebörden i linje med vad som föreslås i motionen.

När det gäller det s.k. energistadgefördraget anser utskottet att den modernisering som gjordes under 2025 tillsammans med den överenskommelse som har slutits mellan EU:s medlemsstater om att det inte kan uppkomma några tvister mellan EU:s investerare och unionens medlemsstater, talar för att Sverige bör kvarstå som avtalspart.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Ur avsnittet "Vissa internationella energifrågor" i betänkandet. Läs betänkandet

Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Enligt utskottets uppfattning är det därför viktigt att energipolitiken har en tydlig långsiktig inriktning: att steg för steg bygga ett robust, kostnadseffektivt och fossilfritt energisystem som möjliggör klimatomställningen, stärker konkurrenskraften och möter framtidens behov. Utskottet vill hävda att Sverige är och även fortsättningsvis kommer att vara ett av de länder som ligger allra längst fram i klimatomställningsarbetet. Enligt utskottets uppfattning saknas det därför behov av ett särskilt mål med den innebörden i linje med vad som efterfrågas i en av motionerna.

Liksom utskottet gjorde i anslutning till sin beredning av budgetpropositionen för 2026 välkomnar det regeringens tydliga ställningstagande att den långsiktiga inriktningen för energipolitiken ligger fast och att den målmedvetet omsätts i praktisk handling.

För att nå klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen behöver dock ytterligare steg tas i elektrifieringen av industrin och transportsektorn. Sveriges energisystem behöver dessutom på ett mer akut sätt än tidigare utvecklas för att stärka försörjningstryggheten såväl i krissituationer som i händelse av höjd beredskap och ytterst i krig. I ljuset av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har värdet av att åstadkomma ett robust och leveranssäkert elsystem blivit än mer påtagligt.

Med den elektrifiering som samhället står inför väntas elbehovet i Sverige öka kraftigt och det behövs bl.a. en omfattande utbyggnad av elproduktionskapacitet, elnät och lagringsmöjligheter. Utvecklingen behöver vara kostnadseffektiv för samhället, med hänsyn till bl.a. hushållens ekonomi. Det handlar bl.a. om att utbyggnaden av elsystemet och utvecklingen av elmarknaden bygger på ett systemperspektiv och genomförs på ett sammanhållet och teknikneutralt sätt. Detta kräver i sin tur beslut och åtgärder av en rad aktörer i samhället, såsom statliga myndigheter, kommuner, kraftbolag, nätföretag, kunder, utvecklare och finansiärer. För att investeringar i elproduktion, eldistribution och elanvändning ska gå i takt både geografiskt och tidsmässigt behövs en utvecklad energiplanering.

Enligt utskottets bedömning råder det en förhållandevis bred samsyn över blockgränsen när det gäller flera av de mest centrala energipolitiska utmaningarna under de kommande decennierna. Alla riksdagens partier tycks t.ex. ha anslutit sig till uppfattningen att en omfattande elektrifiering är den väg som bör vandras och flera av dem visar upp en betydligt öppnare attityd till ny kärnkraft än vad de har gjort tidigare. Samhällets elektrifiering kommer dock att kräva att många olika energikällor tas till vara. Förnybar kraftproduktion som t.ex. sol- och vindkraft kommer att spela roll i det framtida energisystemet och utskottet ser därför positivt på de insatser som görs för att ge goda förutsättningar för alla fossilfria energislag. Samtidigt vill utskottet påminna om att många förnybara väderberoende produktionsslag har begränsade egenskaper när det exempelvis gäller planerbarhet och att tillhandahålla systemtjänster. Dessa brister måste alltid beaktas så att de inte missgynnar kraftsystemets övergripande förmåga att kontinuerligt leverera el till stabila och konkurrenskraftiga priser.

Utskottet kan konstatera att regeringens energipolitiska arbete löper på i ett högt och målinriktat tempo även utan att det vilar på en bred energipolitisk uppgörelse. Intensiteten tycks dessutom bli än högre nu mot slutet av valperioden och det förefaller enligt utskottets mening mindre meningsfullt att i ett läge med tydlig parlamentarisk majoritet ödsla värdefull tid på att försöka nå någon form av bred energipolitisk uppgörelse.

Våren 2024 beslutade riksdagen om ett mål med innebörden att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh 2045. I den proposition som låg till grund för förslaget anförde regeringen att behovet av el i olika geografiska områden bör tydliggöras för 2030, 2035, 2040 och 2045 och följas upp vid regelbundna kontrollstationer, med start 2030. Utskottet har inte ändrat sin syn på detta mål och de uppföljningstidpunkter som har omnämnts utan anser fortfarande att detta planeringsmål är väl avvägt för att det svenska elsystemet ska kunna ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen. Utformningen ger även utrymme att ompröva och precisera den kvantitativa bedömningen av målet för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig politik i linje med planeringsmålet. Det handlar då bl.a. om att beakta de osäkerheter som finns om vilka större industri- eller kraftproduktionsprojekt som verkligen realiseras. Det finns således inga tillräckligt tungt vägande skäl för att utskottet ska förorda mål på kortare tidshorisonter i linje med vad som föreslås i ett par av motionerna.

Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom det förslag om ett mål om grön baskraft som finns i en av motionerna. Utskottet ser det visserligen som angeläget att kunna möta de utmaningar som uppkommer till följd av att andelen väderberoende el ökar i kraftsystemet, men utskottet menar att befintlig kärn- och vattenkraft än så länge kan svara för detta. Med tydligare prissättning av sådana stödtjänster liksom flexibilitet samt den nya kärnkraften och utveckling av olika former av energilagring tillkommer dessutom flera möjligheter att parera den volatila kraftproduktionens svängningar och därigenom säkerställa leveranssäkerheten i kraftsystemet. Ny kärnkraft borgar också för att människor och företag i hela landet kan få en trygg elförsörjning med stabila och konkurrenskraftiga elpriser. Ny kärnkraft styr samtidigt mot det gällande målet om 100 procent fossilfri elproduktion 2040. Utskottet ser således positivt på att regeringen genomför ett kärnkraftsprogram som innehåller flera angelägna initiativ och åtgärder för att göra ny kärnkraft möjlig i Sverige.

Ur avsnittet "Energipolitikens inriktning" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 6, 13, 15 och 16. Läs betänkandet

I en av motionerna framförs förslag om förändringar i regelverket för ursprungsgarantier för energi från förnybara energikällor. Här vill utskottet påminna om att det omarbetade förnybartdirektivet (RED III) trädde i kraft i maj 2025 och att det svenska regelverket för ursprungsgarantier därefter har reviderats. En ny lag om ursprungsgarantier samt en förordning trädde i kraft så sent som den 1 januari 2026 och föreskrifter den 1 februari. Ändringarna i regelverket syftar till att svenska ursprungsgarantier ska följa de krav som finns i RED III och den standard för ursprungsgarantier som direktivet hänvisar till. Med tanke på att regelverket alldeles nyligen har förändrats ser utskottet det som mindre ändamålsenligt att redan nu förorda ytterligare revideringar i linje med vad som föreslås i en av motionerna.

När det gäller förslag om att förstärka stödet till den kommunala klimat- och energirådgivningen kan utskottet konstatera att rådgivningen har setts över av Energimyndigheten och att myndigheten har föreslagit en del förändringar av den. Innan regeringen har tagit ställning till Energimyndighetens förslag anser utskottet inte att riksdagen bör ställa sig bakom ett uttalande om att den nuvarande formen ska förstärkas t.ex. i form av ett utökat antal rådgivare. Det är enligt utskottets uppfattning inte givet att just en sådan förstärkning är den mest kostnadseffektiva.

Beträffande förslaget i en av motionerna om satsningar på bioraffinaderier instämmer utskottet med regeringen i att den gröna cirkulära bioekonomin är essentiell för Sveriges försörjningsförmåga och export. Den s.k. Bioekonomiutredningen har dessutom pekat på att moderna bioraffinaderier kan producera drivmedel, kemikalier, energi m.m., ofta med en hög effektivitet och ett högt resursutnyttjande av råvaran. Utredningen menar att en utveckling av befintliga, eller skapandet av nya, bioraffinaderier är ett sätt att åstadkomma en effektivare användning av bioråvaran och på så sätt öka tillgången. Delar av utredningen bereds fortfarande inom Regeringskansliet. Det kan även tilläggas att det statliga forskningsinstitutet Rise har fått ett antal hundra miljoner kronor i stöd från det s.k. Industriklivet för att stärka arbetet med bioraffinaderier. Sammantaget ser utskottet ingen anledning för riksdagen att göra ett uttalande till förmån för bioraffinaderier i linje med vad som förordas i en av motionerna.

Avslutningsvis anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att ställa sig bakom förslaget om elstolpar i trä. Utskottet vill hävda att trästolpar är vanliga på lägre spänningsnivåer av elnätet och att förutsättningarna för att använda stolpar av detta material på de högre nivåerna är begränsade. Om försörjningen av elstolpar i trä händelsevis är att betrakta som ett problem ur beredskapsperspektiv förutsätter utskottet att detta tas om hand inom ramen för det intensifierade arbetet inom den prioriterade beredskapssektorn energiförsörjning.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Reservationer

1.

Energipolitikens inriktning, punkt 1 (S)

av Monica Haider (S), Mattias Jonsson (S), Isak From (S), Daniel Vencu Velasquez Castro (S) och Lars Isacsson (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkandena 3, 4 och 10 samt

avslår motionerna

2025/26:625 av Jamal El-Haj (-) yrkande 1,

2025/26:767 av Joakim Sandell m.fl. (S) yrkandena 1 och 4,

2025/26:1179 av Martina Johansson och Mikael Larsson (båda C) yrkandena 1–3,

2025/26:1437 av Markus Selin m.fl. (S) yrkande 1,

2025/26:1442 av Patrik Lundqvist m.fl. (S) yrkande 4,

2025/26:1447 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 7,

2025/26:1481 av Hanna Westerén (S),

2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 4,

2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 1,

2025/26:3282 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 7,

2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 36,

2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkandena 38 och 39,

2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkandena 86, 92, 102, 131 och 132,

2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 16 och

2025/26:3789 av Daniel Riazat (-) yrkande 5.

Ställningstagande

Energisystemet lägger grunden för det moderna samhället och är centralt för ett lands utveckling. Sverige har påbörjat ett skifte – en ytterligare elektrifiering – där transporter, industriella processer och andra verksamheter byter fossila råvaror mot el. En framgångsrik elektrifiering är avgörande för att öka tillväxten, skapa välstånd och samtidigt nå de nationella klimatmålen om nettonollutsläpp 2045.

Billig el kommer att vara en central konkurrensfördel för svenska företag framöver, och för att ekonomin ska fungera för vanligt folk krävs tillgång till el som inte gräver djupa hål i hushållsekonomin. För att möta denna utveckling behövs det mer el från många olika källor: vatten-, vind-, sol- och kärnkraft samt biobränslebaserad kraftvärme.

Sverige behöver kunna använda alla konkurrenskraftiga fossilfria möjligheter som står till buds och öka utbyggnadstakten för den fossilfria elproduktionen redan i närtid. Det svenska elnätet behöver byggas ut snabbare men kostnadseffektivt. Säkerhetsläget i Sverige och Europa har försämrats drastiskt under de senaste åren, vilket också har synliggjort hur central en robust energiförsörjning är för hela samhället. Självförsörjningen i hela Europa behöver stärkas och beroendet av fossila energikällor minska snabbare. Sverige är nettoexportör av el och ska fortsätta att spela en viktig roll genom export av fossilfri el till våra grannländer.

Under dessa förutsättningar är vi övertygade om att det finns mycket att vinna på att etablera en solid politisk grund för energipolitiken som kan garantera den långsiktighet som behövs och som inte minst näringslivet efterfrågar. Energipolitiska beslut som riskerar att rivas upp efter varje val ger inte den stabilitet som behövs för långsiktiga investeringar i kostnadskrävande produktionsanläggningar eller i nödvändig infrastruktur. Vi anser därför att regeringen bör agera för att uppnå dessa förutsättningar genom att skapa en blocköverskridande beredning i form av en energikommission.

Ur avsnittet "Övriga energipolitiska frågor" i betänkandet, som även gäller punkterna 2 och 10. Läs betänkandet