Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt

Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen när det gäller att den tidigare stora invandringen i kombination med bristande integration har bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. För att vända utvecklingen och skapa bättre förutsättningar för integration och minska utanförskapet anser utskottet att den asylrelaterade invandringen behöver minska till hållbara nivåer. Åtgärder har redan vidtagits i detta syfte, men mer kan göras. Regeringen anger att utgångspunkten i ett sådant arbete bör vara att den svenska regleringen inte ska vara mer generös än vad EU-rätten och andra internationella åtaganden kräver. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att möjligheten att beviljas permanent uppehållstillstånd ska utmönstras för vissa utlänningar. Det handlar bl.a. om permanent uppehållstillstånd som beviljas på grund av skyddsbehov och andra asylrelaterade grunder.

I motionerna anförs att regeringens förslag är negativt för utlänningars etablering och integration. Liknande synpunkter framfördes bl.a. i samband med införandet av en ordning där uppehållstillstånd som beviljas en flykting eller alternativt skyddsbehövande som huvudregel skulle vara tidsbegränsade (prop. 2020/21:191, bet. 2020/21:191, rskr. 2020/21:412). Av en redogörelse i den s.k. Miniminivåutredningens utredningsbetänkande Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och vissa anpassningar till miniminivån enligt EU:s migrations- och asylpakt (SOU 2025:31) framgår att det har tagit lång tid för nyanlända att etablera sig i Sverige och skaffa egna inkomster även under åren när det har varit möjligt att få permanent uppehållstillstånd. Miniminivåutredningen fann inte heller något tillförlitligt stöd för slutsatsen att nyanländas etablering i det svenska samhället försämrats ytterligare som en följd av införandet av en permanent ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd för bl.a. skyddsbehövande. Utskottet bedömer liksom regeringen att risken för att förslaget skulle komma att motverka etablering på arbetsmarknaden får anses vara begränsad. Det gäller särskilt med beaktande av förslaget i propositionen att den som uppfyller kraven för att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska beviljas ett längre uppehållstillstånd.

När det gäller barn ska rättigheterna i barnkonventionen ses som en helhet, och de är ömsesidigt förstärkande. Att säkerställa barnets rättigheter innebär inte alltid enkla och givna lösningar. Utskottet konstaterar att EU-rätten inte innehåller några särskilda bestämmelser om uppehållstillståndens giltighetstid för barn. Även om regeringens förslag kan innebära sämre förutsebarhet och trygghet för vissa barn än hittillsvarande regler gör utskottet bedömningen att svensk rätt även fortsättningsvis kommer att vara i enlighet med EU-rätten och Sveriges internationella åtaganden, däribland barnkonventionen.

Som Miniminivåutredningen konstaterar kan det inte uteslutas att utmönstringen av permanenta uppehållstillstånd medför en viss ökad risk för negativa hälsoeffekter, t.ex. psykisk ohälsa, och att det särskilt riskerar att påverka barn. Detta beror på att förslaget kan leda till att stora grupper under allt längre perioder kommer att leva i Sverige under förhållanden som framstår som tillfälliga. Utskottet bedömer dock i likhet med regeringen att utmönstringen ändå är lämplig med hänsyn till statens intresse av att kunna reglera invandringen och för att se till att de svenska reglerna inte är mer förmånliga än vad EU-rätten kräver.

Vidare vill utskottet i sammanhanget även lyfta fram följande. Det framgår av artikel 24 i skyddsgrundsförordningen att uppehållstillståndet ska ha en initial giltighetstid på minst tre år för personer som har beviljats flyktingstatus respektive minst ett år för personer som har beviljats status som subsidiärt skyddsbehövande. När uppehållstillstånden löper ut ska de förnyas med minst tre år respektive två år. I propositionen föreslås att dessa giltighetstider fortsättningsvis ska gälla för uppehållstillstånd som beviljas till skyddsbehövande i Sverige. Det finns inga bestämmelser i förordningen eller i någon internationell konvention som innebär att ett uppehållstillstånd måste vara permanent. Det kan noteras att skyddsgrundsförordningen vilar på en fullständig och absolut tillämpning av Genèvekonventionen (jfr skäl 2). Det framgår även att det vid tillämpning av förordningen i första hand bör beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, i enlighet med barnkonventionen (skäl 15).

Flera motionärer har särskilt understrukit att uppehållstillstånd som beviljas personer som är vidarebosatta, även kallade kvotflyktingar, också i fortsättningen bör vara permanenta. Utskottet konstaterar att en utlänning som tas emot inom ramen för den s.k. flyktingkvoten sedan länge beviljas ett permanent uppehållstillstånd redan vid det första beslutstillfället. Genom migrations- och asylpakten regleras vidarebosättning i vidarebosättningsförordningen. Den som vidarebosätts kommer i fortsättningen att omfattas av skyddsgrundsförordningens bestämmelser om uppehållstillstånd och beviljas status som flykting eller subsidiärt skyddsbehövande. Det finns inget krav enligt vidarebosättningsförordningen på att medlemsstaterna ska bevilja permanent uppehållstillstånd till en person som är vidarebosatt. Så länge statusen som flykting eller subsidiärt skyddsbehövande inte återkallas kommer en sådan person att som utgångspunkt ha rätt till en förlängning av uppehållstillståndet. Efter fem år är det även möjligt, för den som uppfyller kraven för det, att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Utskottet konstaterar även att förslaget innebär att tidsbegränsade uppehållstillstånd kommer att vara den nya varaktiga lösningen såväl för dessa personer som för andra skyddsbehövande. Detta bidrar till ett så konsekvent och enhetligt regelverk som möjligt, vilket är en fördel vid tillämpningen. Utskottet anser därmed att det finns skäl för att utmönstra möjligheten att beviljas permanent uppehållstillstånd också för personer som är vidarebosatta.

Ur avsnittet "Regeringens lagförslag" i betänkandet, som även gäller punkt 7. Läs betänkandet

Alternativ till permanent uppehållstillstånd

Regeringens förslag om utmönstring av permanent uppehållstillstånd är ett av flera förslag med målet att minska den asylrelaterade invandringen till hållbara nivåer för att skapa bättre förutsättningar för integration och för att minska utanförskapet. En viktig komponent för att nå målet är att anpassa det svenska regelverket för beviljande av internationellt skydd och asylförfarandet till EU:s rättsliga miniminivå, vilket således ligger till grund för förslagen i propositionen om längden på uppehållstillståndet för skyddsbehövande och vissa andra grupper. Utskottet tillstyrker regeringens proposition och är därför inte berett att ställa sig bakom förslag till tillkännagivanden om en annan och längre form av uppehållstillstånd. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:4153 (S) yrkande 1 och 2025/26:4157 (C) yrkandena 1 och 3.

Rätten till offentligt biträde

En presumtion för att förordna offentligt biträde i ärenden om utvisning infördes i svensk rätt 1978. Rätten till offentligt biträde har sedan dess inte genomgått några betydande förändringar, trots ett flertal större lagändringar på utlänningsrättens område.

Det kan konstateras att de hittillsvarande svenska reglerna om rätten till offentligt biträde sträcker sig utöver vad som krävs enligt EU-rätten. Utskottet anser liksom regeringen att reglerna behöver stramas åt och anpassas till EU:s rättsliga miniminivå. Även om detta innebär att vissa rättigheter som finns i dag kommer att begränsas anser utskottet att den föreslagna ordningen skapar ett effektivt och ändamålsenligt system med bibehållen rättssäkerhet. Också statsfinansiella skäl talar för att rätten till offentligt biträde inte bör gå utöver vad som krävs för att upprätthålla en ändamålsenlig och rättssäker prövning. Utskottet är således inte berett att ställa sig bakom motionsyrkanden om att de nuvarande bestämmelserna om offentligt biträde ska bestå eller om att säkerställa tillgången till offentligt biträde under asylprocessen och avstyrker därmed motionerna 2025/26:4153 (S) yrkande 2 och 2025/26:4157 (C) yrkande 4.

Välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd

Som en följd av utmönstringen av permanent uppehållstillstånd föreslår regeringen att det ska införas ett undantag från kravet på permanent uppehållstillstånd för att få svenskt medborgarskap. En utlänning som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på en grund som omfattas av förslaget ska kunna beviljas medborgarskap om han eller hon har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd. Utskottet konstaterar att en sådan reglering av välgrundade utsikter överensstämmer med det krav som riktas mot en anknytningsperson för att uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt utlänningslagen i vissa fall ska kunna beviljas. Av propositionen framgår att en sådan prövning i dag ska göras i förhållande till hur troligt det är att skyddsbehovet, eller i förekommande fall en annan grund för uppehållstillståndet, kvarstår vid tidpunkten för när personen som tidigast kan ansöka om permanent uppehållstillstånd.

Utskottet kan vidare konstatera att begreppet varaktigt uppehållstillstånd är ett EU-rättsligt begrepp och tolkningen av begreppet ska följa EU-rätten. I avvaktan på eventuell praxisutveckling inom EU bör dock, trots utmönstringen av permanent uppehållstillstånd, vägledning även fortsättningsvis kunna hämtas från hittillsvarande förarbeten och praxis i relevanta delar. Redan enligt gällande rätt kan möjligheten att beviljas uppehållstillstånd under en längre tid beaktas vid prövningen. Även ett sådant längre uppehållstillstånd som regeringen föreslår ska beviljas till en utlänning som beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige bör alltså kunna beaktas. Av propositionen framgår också att en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd och ett gällande avlägsnandebeslut som utgångspunkt inte bör anses uppfylla kravet på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd. Regeringen anger att det i övrigt bör överlämnas till rättstillämparen att ge vägledning om hur prövningen ska göras.

Utskottet ser mot bakgrund av det som anförs ovan inte något behov av att ytterligare förtydliga hur kravet på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd ska tolkas och tillämpas. Utskottet avstyrker därmed motion 2025/26:4157 (C) yrkande 2.

Värna EU:s migrations- och asylpakts grundsyfte

I en motion anförs att anpassningen till miniminivån vid genomförandet av migrations- och asylpakten kan leda till den typ av ojämn ansvarsfördelning inom EU som pakten var avsedd att motverka.

Regeringen anger att där utrymme finns för Sverige att välja om eller hur bestämmelser i rättsakterna i pakten ska tillämpas bör den svenska regleringen inte vara mer generös än vad EU-rätten och andra internationella åtaganden kräver. Som nämnts ställer sig utskottet bakom denna linje, eftersom det finns ett behov av att vända utvecklingen med ett växande utanförskap som är en följd av den tidigare stora invandringen i kombination med bristande integration. Utskottet vill även understryka att genomförandet sker inom de ramar som pakten drar upp och att pakten innehåller nya mekanismer för solidaritet mellan medlemsstaterna, både operativt och finansiellt. Utskottet avstyrker därmed motion 2025/26:4157 (C) yrkande 5.

Uppföljning

När det gäller frågan om uppföljning av den föreslagna lagstiftningen anser utskottet visserligen att det är viktigt att följa tillämpningen av de nya bestämmelserna så att de får avsedd effekt. Utskottet, som förutsätter att regeringen följer utvecklingen, ser dock inte något behov av ett tillkännagivande i saken. Därmed avstyrks motion 2025/26:4153 (S) yrkande 3.

Rättssäkerhet m.m.

Utskottet finner inte skäl att ställa sig bakom förslag till tillkännagivanden om rättssäkerhet m.m. och avstyrker därmed motion 2025/26:4170 (-) yrkandena 2–4.

Reservationer

1.

Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt, punkt 1 (V, MP)

Ur avsnittet "Framtida utformning av lagstiftningen m.m." i betänkandet, som även gäller punkterna 3, 4, 5 och 6. Läs betänkandet

Alternativ till permanent uppehållstillstånd

Regeringens förslag om utmönstring av permanent uppehållstillstånd är ett av flera förslag med målet att minska den asylrelaterade invandringen till hållbara nivåer för att skapa bättre förutsättningar för integration och för att minska utanförskapet. En viktig komponent för att nå målet är att anpassa det svenska regelverket för beviljande av internationellt skydd och asylförfarandet till EU:s rättsliga miniminivå, vilket således ligger till grund för förslagen i propositionen om längden på uppehållstillståndet för skyddsbehövande och vissa andra grupper. Utskottet tillstyrker regeringens proposition och är därför inte berett att ställa sig bakom förslag till tillkännagivanden om en annan och längre form av uppehållstillstånd. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:4153 (S) yrkande 1 och 2025/26:4157 (C) yrkandena 1 och 3.

Rätten till offentligt biträde

En presumtion för att förordna offentligt biträde i ärenden om utvisning infördes i svensk rätt 1978. Rätten till offentligt biträde har sedan dess inte genomgått några betydande förändringar, trots ett flertal större lagändringar på utlänningsrättens område.

Det kan konstateras att de hittillsvarande svenska reglerna om rätten till offentligt biträde sträcker sig utöver vad som krävs enligt EU-rätten. Utskottet anser liksom regeringen att reglerna behöver stramas åt och anpassas till EU:s rättsliga miniminivå. Även om detta innebär att vissa rättigheter som finns i dag kommer att begränsas anser utskottet att den föreslagna ordningen skapar ett effektivt och ändamålsenligt system med bibehållen rättssäkerhet. Också statsfinansiella skäl talar för att rätten till offentligt biträde inte bör gå utöver vad som krävs för att upprätthålla en ändamålsenlig och rättssäker prövning. Utskottet är således inte berett att ställa sig bakom motionsyrkanden om att de nuvarande bestämmelserna om offentligt biträde ska bestå eller om att säkerställa tillgången till offentligt biträde under asylprocessen och avstyrker därmed motionerna 2025/26:4153 (S) yrkande 2 och 2025/26:4157 (C) yrkande 4.

Välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd

Som en följd av utmönstringen av permanent uppehållstillstånd föreslår regeringen att det ska införas ett undantag från kravet på permanent uppehållstillstånd för att få svenskt medborgarskap. En utlänning som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på en grund som omfattas av förslaget ska kunna beviljas medborgarskap om han eller hon har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd. Utskottet konstaterar att en sådan reglering av välgrundade utsikter överensstämmer med det krav som riktas mot en anknytningsperson för att uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt utlänningslagen i vissa fall ska kunna beviljas. Av propositionen framgår att en sådan prövning i dag ska göras i förhållande till hur troligt det är att skyddsbehovet, eller i förekommande fall en annan grund för uppehållstillståndet, kvarstår vid tidpunkten för när personen som tidigast kan ansöka om permanent uppehållstillstånd.

Utskottet kan vidare konstatera att begreppet varaktigt uppehållstillstånd är ett EU-rättsligt begrepp och tolkningen av begreppet ska följa EU-rätten. I avvaktan på eventuell praxisutveckling inom EU bör dock, trots utmönstringen av permanent uppehållstillstånd, vägledning även fortsättningsvis kunna hämtas från hittillsvarande förarbeten och praxis i relevanta delar. Redan enligt gällande rätt kan möjligheten att beviljas uppehållstillstånd under en längre tid beaktas vid prövningen. Även ett sådant längre uppehållstillstånd som regeringen föreslår ska beviljas till en utlänning som beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige bör alltså kunna beaktas. Av propositionen framgår också att en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd och ett gällande avlägsnandebeslut som utgångspunkt inte bör anses uppfylla kravet på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd. Regeringen anger att det i övrigt bör överlämnas till rättstillämparen att ge vägledning om hur prövningen ska göras.

Utskottet ser mot bakgrund av det som anförs ovan inte något behov av att ytterligare förtydliga hur kravet på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd ska tolkas och tillämpas. Utskottet avstyrker därmed motion 2025/26:4157 (C) yrkande 2.

Värna EU:s migrations- och asylpakts grundsyfte

I en motion anförs att anpassningen till miniminivån vid genomförandet av migrations- och asylpakten kan leda till den typ av ojämn ansvarsfördelning inom EU som pakten var avsedd att motverka.

Regeringen anger att där utrymme finns för Sverige att välja om eller hur bestämmelser i rättsakterna i pakten ska tillämpas bör den svenska regleringen inte vara mer generös än vad EU-rätten och andra internationella åtaganden kräver. Som nämnts ställer sig utskottet bakom denna linje, eftersom det finns ett behov av att vända utvecklingen med ett växande utanförskap som är en följd av den tidigare stora invandringen i kombination med bristande integration. Utskottet vill även understryka att genomförandet sker inom de ramar som pakten drar upp och att pakten innehåller nya mekanismer för solidaritet mellan medlemsstaterna, både operativt och finansiellt. Utskottet avstyrker därmed motion 2025/26:4157 (C) yrkande 5.

Uppföljning

När det gäller frågan om uppföljning av den föreslagna lagstiftningen anser utskottet visserligen att det är viktigt att följa tillämpningen av de nya bestämmelserna så att de får avsedd effekt. Utskottet, som förutsätter att regeringen följer utvecklingen, ser dock inte något behov av ett tillkännagivande i saken. Därmed avstyrks motion 2025/26:4153 (S) yrkande 3.

Rättssäkerhet m.m.

Utskottet finner inte skäl att ställa sig bakom förslag till tillkännagivanden om rättssäkerhet m.m. och avstyrker därmed motion 2025/26:4170 (-) yrkandena 2–4.

Reservationer

1.

Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt, punkt 1 (V, MP)

Ur avsnittet "Framtida utformning av lagstiftningen m.m." i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 4, 5 och 6. Läs betänkandet

Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen när det gäller att den tidigare stora invandringen i kombination med bristande integration har bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. För att vända utvecklingen och skapa bättre förutsättningar för integration och minska utanförskapet anser utskottet att den asylrelaterade invandringen behöver minska till hållbara nivåer. Åtgärder har redan vidtagits i detta syfte, men mer kan göras. Regeringen anger att utgångspunkten i ett sådant arbete bör vara att den svenska regleringen inte ska vara mer generös än vad EU-rätten och andra internationella åtaganden kräver. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att möjligheten att beviljas permanent uppehållstillstånd ska utmönstras för vissa utlänningar. Det handlar bl.a. om permanent uppehållstillstånd som beviljas på grund av skyddsbehov och andra asylrelaterade grunder.

I motionerna anförs att regeringens förslag är negativt för utlänningars etablering och integration. Liknande synpunkter framfördes bl.a. i samband med införandet av en ordning där uppehållstillstånd som beviljas en flykting eller alternativt skyddsbehövande som huvudregel skulle vara tidsbegränsade (prop. 2020/21:191, bet. 2020/21:191, rskr. 2020/21:412). Av en redogörelse i den s.k. Miniminivåutredningens utredningsbetänkande Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och vissa anpassningar till miniminivån enligt EU:s migrations- och asylpakt (SOU 2025:31) framgår att det har tagit lång tid för nyanlända att etablera sig i Sverige och skaffa egna inkomster även under åren när det har varit möjligt att få permanent uppehållstillstånd. Miniminivåutredningen fann inte heller något tillförlitligt stöd för slutsatsen att nyanländas etablering i det svenska samhället försämrats ytterligare som en följd av införandet av en permanent ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd för bl.a. skyddsbehövande. Utskottet bedömer liksom regeringen att risken för att förslaget skulle komma att motverka etablering på arbetsmarknaden får anses vara begränsad. Det gäller särskilt med beaktande av förslaget i propositionen att den som uppfyller kraven för att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska beviljas ett längre uppehållstillstånd.

När det gäller barn ska rättigheterna i barnkonventionen ses som en helhet, och de är ömsesidigt förstärkande. Att säkerställa barnets rättigheter innebär inte alltid enkla och givna lösningar. Utskottet konstaterar att EU-rätten inte innehåller några särskilda bestämmelser om uppehållstillståndens giltighetstid för barn. Även om regeringens förslag kan innebära sämre förutsebarhet och trygghet för vissa barn än hittillsvarande regler gör utskottet bedömningen att svensk rätt även fortsättningsvis kommer att vara i enlighet med EU-rätten och Sveriges internationella åtaganden, däribland barnkonventionen.

Som Miniminivåutredningen konstaterar kan det inte uteslutas att utmönstringen av permanenta uppehållstillstånd medför en viss ökad risk för negativa hälsoeffekter, t.ex. psykisk ohälsa, och att det särskilt riskerar att påverka barn. Detta beror på att förslaget kan leda till att stora grupper under allt längre perioder kommer att leva i Sverige under förhållanden som framstår som tillfälliga. Utskottet bedömer dock i likhet med regeringen att utmönstringen ändå är lämplig med hänsyn till statens intresse av att kunna reglera invandringen och för att se till att de svenska reglerna inte är mer förmånliga än vad EU-rätten kräver.

Vidare vill utskottet i sammanhanget även lyfta fram följande. Det framgår av artikel 24 i skyddsgrundsförordningen att uppehållstillståndet ska ha en initial giltighetstid på minst tre år för personer som har beviljats flyktingstatus respektive minst ett år för personer som har beviljats status som subsidiärt skyddsbehövande. När uppehållstillstånden löper ut ska de förnyas med minst tre år respektive två år. I propositionen föreslås att dessa giltighetstider fortsättningsvis ska gälla för uppehållstillstånd som beviljas till skyddsbehövande i Sverige. Det finns inga bestämmelser i förordningen eller i någon internationell konvention som innebär att ett uppehållstillstånd måste vara permanent. Det kan noteras att skyddsgrundsförordningen vilar på en fullständig och absolut tillämpning av Genèvekonventionen (jfr skäl 2). Det framgår även att det vid tillämpning av förordningen i första hand bör beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, i enlighet med barnkonventionen (skäl 15).

Flera motionärer har särskilt understrukit att uppehållstillstånd som beviljas personer som är vidarebosatta, även kallade kvotflyktingar, också i fortsättningen bör vara permanenta. Utskottet konstaterar att en utlänning som tas emot inom ramen för den s.k. flyktingkvoten sedan länge beviljas ett permanent uppehållstillstånd redan vid det första beslutstillfället. Genom migrations- och asylpakten regleras vidarebosättning i vidarebosättningsförordningen. Den som vidarebosätts kommer i fortsättningen att omfattas av skyddsgrundsförordningens bestämmelser om uppehållstillstånd och beviljas status som flykting eller subsidiärt skyddsbehövande. Det finns inget krav enligt vidarebosättningsförordningen på att medlemsstaterna ska bevilja permanent uppehållstillstånd till en person som är vidarebosatt. Så länge statusen som flykting eller subsidiärt skyddsbehövande inte återkallas kommer en sådan person att som utgångspunkt ha rätt till en förlängning av uppehållstillståndet. Efter fem år är det även möjligt, för den som uppfyller kraven för det, att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Utskottet konstaterar även att förslaget innebär att tidsbegränsade uppehållstillstånd kommer att vara den nya varaktiga lösningen såväl för dessa personer som för andra skyddsbehövande. Detta bidrar till ett så konsekvent och enhetligt regelverk som möjligt, vilket är en fördel vid tillämpningen. Utskottet anser därmed att det finns skäl för att utmönstra möjligheten att beviljas permanent uppehållstillstånd också för personer som är vidarebosatta.

Ur avsnittet "Regeringens lagförslag" i betänkandet, som även gäller punkt 1. Läs betänkandet