Skärpta regler om uppsikt och förvar

Regeringens lagförslag

Tillräckliga möjligheter att ställa utlänningar under uppsikt och ta utlänningar i förvar är en viktig del i en välordnad och effektiv verkställighetsprocess. Det är även nödvändigt för vissa andra syften, som för att genomföra utredningar om utlänningars rätt att resa in i och vistas i Sverige. Eftersom uppsikt och förvar kan medföra allvarliga ingrepp i enskildas grundläggande fri- och rättigheter, är det samtidigt viktigt att förutsättningarna för åtgärderna är väl avvägda och förutsebara. Enligt utskottet tillgodoser de nuvarande reglerna om uppsikt och förvar inte nämnda intressen i tillräckligt hög grad.

Vidare har såväl migrationen till Sverige som den svenska migrationspolitiken genomgått stora förändringar sedan reglerna om uppsikt och förvar i utlänningslagen fick sin nuvarande utformning. Dessa förändringar visar att det behövs bättre förutsättningar att hantera de olika situationer som kan uppstå i migrationsprocessen. En del i detta är utökade möjligheter att besluta om uppsikt och förvar. Det är angeläget att det utrymme som finns att besluta om uppsikt och förvar enligt EU-rätten nyttjas i större utsträckning, bl.a. eftersom det i högre grad säkerställer en effektiv verkställighetsprocess. Utöver att de nationella reglerna inte ger tillräckliga förutsättningar att besluta om uppsikt och förvar när det behövs har det visat sig att de av andra skäl inte bidrar till en ordnad verkställighetsprocess på det sätt som är önskvärt. Som exempel har det visat sig att reglerna om förvar av barn i viss mån kan medföra onödiga påfrestningar på barnfamiljer och onödiga kostnader för det allmänna. Hittillsvarande regler om uppsikt och förvar har även vissa brister i tydlighet och förutsebarhet. I likhet med regeringen anser utskottet att förutsättningarna för uppsikt och förvar behöver ändras för att bli tydligare, stå i bättre överensstämmelse med EU-rätten och för att säkerställa en ordnad och effektiv migrationsprocess.

Utskottet noterar att i valet mellan uppsikt och förvar ska gälla att en utlänning endast får tas i förvar om syftet med åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt. Utskottet kan också konstatera att det vid valet av åtgärd även ska göras en proportionalitetsbedömning.

Vidare anser utskottet i likhet med regeringen att det bör införas fler former av uppsikt som alternativ till förvar. Trots fördelarna med alternativ till förvar används uppsikt i förhållandevis liten utsträckning. Fler former av uppsikt, som är olika ingripande och som kan användas i kombination med varandra, ökar möjligheten att använda uppsikt i stället för förvar. Det bör i sin tur minska intrånget i de grundläggande rättigheterna samtidigt som kostnadseffektiviteten ökar. Fler uppsiktsformer bör också kunna innebära att större hänsyn kan tas till individuella behov och omständigheter.

Utskottet anser också att utöver nuvarande uppsiktsformer, dvs. anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna ifrån sig pass eller annan identitetshandling, framstår en skyldighet att bo på en viss plats och skyldighet att uppehålla sig inom ett visst område som lämpliga alternativ till förvar. Dessa kontrollåtgärder bör, på motsvarande sätt som nuvarande uppsiktsformer, kunna förhindra att utlänningen avviker under utredning och inför verkställighet av avlägsnandebeslut. Utskottet noterar att vistelseskyldigheten bör utformas så att det möjliggör för utlänningen att ha sociala kontakter, ta sig till och från en eventuell arbetsplats eller skola och utnyttja service såsom mat- och klädbutiker. Avgränsningen av området behöver också innebära att utlänningen kan ta sig till sjukhus och andra vårdinrättningar. Utskottet instämmer i vad regeringen anför om att vistelseskyldigheten under vissa förutsättningar bör kunna kombineras med elektronisk övervakning (s.k. förstärkt uppsikt). Detta bör avsevärt förbättra förutsättningarna för kontroll av efterlevnaden och ha en avskräckande effekt. En möjlighet till elektronisk övervakning bör kunna innebära att utlänningar i fler fall kan ställas under uppsikt i stället för att tas i förvar, vilket är positivt ur ett integritetsperspektiv. Utskottet noterar även att proportionalitetsprincipen kommer att innebära en tydlig begränsning av tillämpningen, särskilt i förhållande till barn. Elektronisk övervakning måste vara förenlig med de rättigheter som barn har enligt barnkonventionen. Det betyder bl.a. att de hänsyn som enligt barnkonventionen ska tas till barnets bästa måste bedömas och beaktas vid avvägningen mot det behov som finns av åtgärden. Det kan antas att det endast i undantagsfall är motiverat att besluta om förstärkt uppsikt för yngre barn. Det bör röra sig om fall när förvar av barnet annars är det enda tänkbara alternativet. Främst bör det handla om barn som är brottsutvisade och barn i säkerhetsärenden. För barnfamiljer bör avvikanderisken ofta kunna begränsas genom att använda förstärkt uppsikt.

Även om förvar är särskilt ingripande för barn och kan skada barns hälsa, välmående och utveckling anser utskottet som regeringen att det även i fortsättningen finns fall när behovet av att ta ett barn i förvar överväger den negativa påverkan som ett förvarstagande innebär för barnet. När det gäller uppsikt och förvar av barn får kravet på proportionalitet särskild betydelse. Ju yngre barnet är, desto starkare skäl behövs för att uppsikt eller förvar ska vara proportionerligt. Även andra sårbarheter än låg ålder ska beaktas, exempelvis sen mognad. Vid alla åtgärder som rör ett barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.

När det gäller regeringens förslag om att ett barn eller en vårdnadshavare ska få tas i förvar även om det skulle innebära att barnet skiljs från sin eller sina vårdnadshavare noterar utskottet att det endast ska gälla om barnet inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd och det finns synnerliga skäl. Vad som kan utgöra synnerliga skäl får ytterst avgöras i rättstillämpningen. Exempelvis kan det vara motiverat att ta ett barn i övre tonåren som har utvisats på grund av brott i förvar, om det finns risk för allvarlig brottslighet och ett förvarstagande krävs för att barnet ska kunna avlägsnas tillsammans med sin familj. Utöver synnerliga skäl krävs det att åtgärden inte strider mot barnets bästa och övriga rättigheter som barn har enligt barnkonventionen. Som regeringen framhåller torde det ytterst sällan finnas tillräckliga skäl för att separera ett yngre barn från sina vårdnadshavare genom ett förvarstagande.

Ur avsnittet "Skärpta regler om uppsikt och förvar" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3 och 4. Läs betänkandet

Regeringens lagförslag

Tillräckliga möjligheter att ställa utlänningar under uppsikt och ta utlänningar i förvar är en viktig del i en välordnad och effektiv verkställighetsprocess. Det är även nödvändigt för vissa andra syften, som för att genomföra utredningar om utlänningars rätt att resa in i och vistas i Sverige. Eftersom uppsikt och förvar kan medföra allvarliga ingrepp i enskildas grundläggande fri- och rättigheter, är det samtidigt viktigt att förutsättningarna för åtgärderna är väl avvägda och förutsebara. Enligt utskottet tillgodoser de nuvarande reglerna om uppsikt och förvar inte nämnda intressen i tillräckligt hög grad.

Vidare har såväl migrationen till Sverige som den svenska migrationspolitiken genomgått stora förändringar sedan reglerna om uppsikt och förvar i utlänningslagen fick sin nuvarande utformning. Dessa förändringar visar att det behövs bättre förutsättningar att hantera de olika situationer som kan uppstå i migrationsprocessen. En del i detta är utökade möjligheter att besluta om uppsikt och förvar. Det är angeläget att det utrymme som finns att besluta om uppsikt och förvar enligt EU-rätten nyttjas i större utsträckning, bl.a. eftersom det i högre grad säkerställer en effektiv verkställighetsprocess. Utöver att de nationella reglerna inte ger tillräckliga förutsättningar att besluta om uppsikt och förvar när det behövs har det visat sig att de av andra skäl inte bidrar till en ordnad verkställighetsprocess på det sätt som är önskvärt. Som exempel har det visat sig att reglerna om förvar av barn i viss mån kan medföra onödiga påfrestningar på barnfamiljer och onödiga kostnader för det allmänna. Hittillsvarande regler om uppsikt och förvar har även vissa brister i tydlighet och förutsebarhet. I likhet med regeringen anser utskottet att förutsättningarna för uppsikt och förvar behöver ändras för att bli tydligare, stå i bättre överensstämmelse med EU-rätten och för att säkerställa en ordnad och effektiv migrationsprocess.

Utskottet noterar att i valet mellan uppsikt och förvar ska gälla att en utlänning endast får tas i förvar om syftet med åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt. Utskottet kan också konstatera att det vid valet av åtgärd även ska göras en proportionalitetsbedömning.

Vidare anser utskottet i likhet med regeringen att det bör införas fler former av uppsikt som alternativ till förvar. Trots fördelarna med alternativ till förvar används uppsikt i förhållandevis liten utsträckning. Fler former av uppsikt, som är olika ingripande och som kan användas i kombination med varandra, ökar möjligheten att använda uppsikt i stället för förvar. Det bör i sin tur minska intrånget i de grundläggande rättigheterna samtidigt som kostnadseffektiviteten ökar. Fler uppsiktsformer bör också kunna innebära att större hänsyn kan tas till individuella behov och omständigheter.

Utskottet anser också att utöver nuvarande uppsiktsformer, dvs. anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna ifrån sig pass eller annan identitetshandling, framstår en skyldighet att bo på en viss plats och skyldighet att uppehålla sig inom ett visst område som lämpliga alternativ till förvar. Dessa kontrollåtgärder bör, på motsvarande sätt som nuvarande uppsiktsformer, kunna förhindra att utlänningen avviker under utredning och inför verkställighet av avlägsnandebeslut. Utskottet noterar att vistelseskyldigheten bör utformas så att det möjliggör för utlänningen att ha sociala kontakter, ta sig till och från en eventuell arbetsplats eller skola och utnyttja service såsom mat- och klädbutiker. Avgränsningen av området behöver också innebära att utlänningen kan ta sig till sjukhus och andra vårdinrättningar. Utskottet instämmer i vad regeringen anför om att vistelseskyldigheten under vissa förutsättningar bör kunna kombineras med elektronisk övervakning (s.k. förstärkt uppsikt). Detta bör avsevärt förbättra förutsättningarna för kontroll av efterlevnaden och ha en avskräckande effekt. En möjlighet till elektronisk övervakning bör kunna innebära att utlänningar i fler fall kan ställas under uppsikt i stället för att tas i förvar, vilket är positivt ur ett integritetsperspektiv. Utskottet noterar även att proportionalitetsprincipen kommer att innebära en tydlig begränsning av tillämpningen, särskilt i förhållande till barn. Elektronisk övervakning måste vara förenlig med de rättigheter som barn har enligt barnkonventionen. Det betyder bl.a. att de hänsyn som enligt barnkonventionen ska tas till barnets bästa måste bedömas och beaktas vid avvägningen mot det behov som finns av åtgärden. Det kan antas att det endast i undantagsfall är motiverat att besluta om förstärkt uppsikt för yngre barn. Det bör röra sig om fall när förvar av barnet annars är det enda tänkbara alternativet. Främst bör det handla om barn som är brottsutvisade och barn i säkerhetsärenden. För barnfamiljer bör avvikanderisken ofta kunna begränsas genom att använda förstärkt uppsikt.

Även om förvar är särskilt ingripande för barn och kan skada barns hälsa, välmående och utveckling anser utskottet som regeringen att det även i fortsättningen finns fall när behovet av att ta ett barn i förvar överväger den negativa påverkan som ett förvarstagande innebär för barnet. När det gäller uppsikt och förvar av barn får kravet på proportionalitet särskild betydelse. Ju yngre barnet är, desto starkare skäl behövs för att uppsikt eller förvar ska vara proportionerligt. Även andra sårbarheter än låg ålder ska beaktas, exempelvis sen mognad. Vid alla åtgärder som rör ett barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.

När det gäller regeringens förslag om att ett barn eller en vårdnadshavare ska få tas i förvar även om det skulle innebära att barnet skiljs från sin eller sina vårdnadshavare noterar utskottet att det endast ska gälla om barnet inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd och det finns synnerliga skäl. Vad som kan utgöra synnerliga skäl får ytterst avgöras i rättstillämpningen. Exempelvis kan det vara motiverat att ta ett barn i övre tonåren som har utvisats på grund av brott i förvar, om det finns risk för allvarlig brottslighet och ett förvarstagande krävs för att barnet ska kunna avlägsnas tillsammans med sin familj. Utöver synnerliga skäl krävs det att åtgärden inte strider mot barnets bästa och övriga rättigheter som barn har enligt barnkonventionen. Som regeringen framhåller torde det ytterst sällan finnas tillräckliga skäl för att separera ett yngre barn från sina vårdnadshavare genom ett förvarstagande.

Ur avsnittet "Skärpta regler om uppsikt och förvar" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3 och 4. Läs betänkandet

Regeringens lagförslag

Tillräckliga möjligheter att ställa utlänningar under uppsikt och ta utlänningar i förvar är en viktig del i en välordnad och effektiv verkställighetsprocess. Det är även nödvändigt för vissa andra syften, som för att genomföra utredningar om utlänningars rätt att resa in i och vistas i Sverige. Eftersom uppsikt och förvar kan medföra allvarliga ingrepp i enskildas grundläggande fri- och rättigheter, är det samtidigt viktigt att förutsättningarna för åtgärderna är väl avvägda och förutsebara. Enligt utskottet tillgodoser de nuvarande reglerna om uppsikt och förvar inte nämnda intressen i tillräckligt hög grad.

Vidare har såväl migrationen till Sverige som den svenska migrationspolitiken genomgått stora förändringar sedan reglerna om uppsikt och förvar i utlänningslagen fick sin nuvarande utformning. Dessa förändringar visar att det behövs bättre förutsättningar att hantera de olika situationer som kan uppstå i migrationsprocessen. En del i detta är utökade möjligheter att besluta om uppsikt och förvar. Det är angeläget att det utrymme som finns att besluta om uppsikt och förvar enligt EU-rätten nyttjas i större utsträckning, bl.a. eftersom det i högre grad säkerställer en effektiv verkställighetsprocess. Utöver att de nationella reglerna inte ger tillräckliga förutsättningar att besluta om uppsikt och förvar när det behövs har det visat sig att de av andra skäl inte bidrar till en ordnad verkställighetsprocess på det sätt som är önskvärt. Som exempel har det visat sig att reglerna om förvar av barn i viss mån kan medföra onödiga påfrestningar på barnfamiljer och onödiga kostnader för det allmänna. Hittillsvarande regler om uppsikt och förvar har även vissa brister i tydlighet och förutsebarhet. I likhet med regeringen anser utskottet att förutsättningarna för uppsikt och förvar behöver ändras för att bli tydligare, stå i bättre överensstämmelse med EU-rätten och för att säkerställa en ordnad och effektiv migrationsprocess.

Utskottet noterar att i valet mellan uppsikt och förvar ska gälla att en utlänning endast får tas i förvar om syftet med åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt. Utskottet kan också konstatera att det vid valet av åtgärd även ska göras en proportionalitetsbedömning.

Vidare anser utskottet i likhet med regeringen att det bör införas fler former av uppsikt som alternativ till förvar. Trots fördelarna med alternativ till förvar används uppsikt i förhållandevis liten utsträckning. Fler former av uppsikt, som är olika ingripande och som kan användas i kombination med varandra, ökar möjligheten att använda uppsikt i stället för förvar. Det bör i sin tur minska intrånget i de grundläggande rättigheterna samtidigt som kostnadseffektiviteten ökar. Fler uppsiktsformer bör också kunna innebära att större hänsyn kan tas till individuella behov och omständigheter.

Utskottet anser också att utöver nuvarande uppsiktsformer, dvs. anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna ifrån sig pass eller annan identitetshandling, framstår en skyldighet att bo på en viss plats och skyldighet att uppehålla sig inom ett visst område som lämpliga alternativ till förvar. Dessa kontrollåtgärder bör, på motsvarande sätt som nuvarande uppsiktsformer, kunna förhindra att utlänningen avviker under utredning och inför verkställighet av avlägsnandebeslut. Utskottet noterar att vistelseskyldigheten bör utformas så att det möjliggör för utlänningen att ha sociala kontakter, ta sig till och från en eventuell arbetsplats eller skola och utnyttja service såsom mat- och klädbutiker. Avgränsningen av området behöver också innebära att utlänningen kan ta sig till sjukhus och andra vårdinrättningar. Utskottet instämmer i vad regeringen anför om att vistelseskyldigheten under vissa förutsättningar bör kunna kombineras med elektronisk övervakning (s.k. förstärkt uppsikt). Detta bör avsevärt förbättra förutsättningarna för kontroll av efterlevnaden och ha en avskräckande effekt. En möjlighet till elektronisk övervakning bör kunna innebära att utlänningar i fler fall kan ställas under uppsikt i stället för att tas i förvar, vilket är positivt ur ett integritetsperspektiv. Utskottet noterar även att proportionalitetsprincipen kommer att innebära en tydlig begränsning av tillämpningen, särskilt i förhållande till barn. Elektronisk övervakning måste vara förenlig med de rättigheter som barn har enligt barnkonventionen. Det betyder bl.a. att de hänsyn som enligt barnkonventionen ska tas till barnets bästa måste bedömas och beaktas vid avvägningen mot det behov som finns av åtgärden. Det kan antas att det endast i undantagsfall är motiverat att besluta om förstärkt uppsikt för yngre barn. Det bör röra sig om fall när förvar av barnet annars är det enda tänkbara alternativet. Främst bör det handla om barn som är brottsutvisade och barn i säkerhetsärenden. För barnfamiljer bör avvikanderisken ofta kunna begränsas genom att använda förstärkt uppsikt.

Även om förvar är särskilt ingripande för barn och kan skada barns hälsa, välmående och utveckling anser utskottet som regeringen att det även i fortsättningen finns fall när behovet av att ta ett barn i förvar överväger den negativa påverkan som ett förvarstagande innebär för barnet. När det gäller uppsikt och förvar av barn får kravet på proportionalitet särskild betydelse. Ju yngre barnet är, desto starkare skäl behövs för att uppsikt eller förvar ska vara proportionerligt. Även andra sårbarheter än låg ålder ska beaktas, exempelvis sen mognad. Vid alla åtgärder som rör ett barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.

När det gäller regeringens förslag om att ett barn eller en vårdnadshavare ska få tas i förvar även om det skulle innebära att barnet skiljs från sin eller sina vårdnadshavare noterar utskottet att det endast ska gälla om barnet inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd och det finns synnerliga skäl. Vad som kan utgöra synnerliga skäl får ytterst avgöras i rättstillämpningen. Exempelvis kan det vara motiverat att ta ett barn i övre tonåren som har utvisats på grund av brott i förvar, om det finns risk för allvarlig brottslighet och ett förvarstagande krävs för att barnet ska kunna avlägsnas tillsammans med sin familj. Utöver synnerliga skäl krävs det att åtgärden inte strider mot barnets bästa och övriga rättigheter som barn har enligt barnkonventionen. Som regeringen framhåller torde det ytterst sällan finnas tillräckliga skäl för att separera ett yngre barn från sina vårdnadshavare genom ett förvarstagande.

Ur avsnittet "Skärpta regler om uppsikt och förvar" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3 och 4. Läs betänkandet

Regeringens lagförslag

Tillräckliga möjligheter att ställa utlänningar under uppsikt och ta utlänningar i förvar är en viktig del i en välordnad och effektiv verkställighetsprocess. Det är även nödvändigt för vissa andra syften, som för att genomföra utredningar om utlänningars rätt att resa in i och vistas i Sverige. Eftersom uppsikt och förvar kan medföra allvarliga ingrepp i enskildas grundläggande fri- och rättigheter, är det samtidigt viktigt att förutsättningarna för åtgärderna är väl avvägda och förutsebara. Enligt utskottet tillgodoser de nuvarande reglerna om uppsikt och förvar inte nämnda intressen i tillräckligt hög grad.

Vidare har såväl migrationen till Sverige som den svenska migrationspolitiken genomgått stora förändringar sedan reglerna om uppsikt och förvar i utlänningslagen fick sin nuvarande utformning. Dessa förändringar visar att det behövs bättre förutsättningar att hantera de olika situationer som kan uppstå i migrationsprocessen. En del i detta är utökade möjligheter att besluta om uppsikt och förvar. Det är angeläget att det utrymme som finns att besluta om uppsikt och förvar enligt EU-rätten nyttjas i större utsträckning, bl.a. eftersom det i högre grad säkerställer en effektiv verkställighetsprocess. Utöver att de nationella reglerna inte ger tillräckliga förutsättningar att besluta om uppsikt och förvar när det behövs har det visat sig att de av andra skäl inte bidrar till en ordnad verkställighetsprocess på det sätt som är önskvärt. Som exempel har det visat sig att reglerna om förvar av barn i viss mån kan medföra onödiga påfrestningar på barnfamiljer och onödiga kostnader för det allmänna. Hittillsvarande regler om uppsikt och förvar har även vissa brister i tydlighet och förutsebarhet. I likhet med regeringen anser utskottet att förutsättningarna för uppsikt och förvar behöver ändras för att bli tydligare, stå i bättre överensstämmelse med EU-rätten och för att säkerställa en ordnad och effektiv migrationsprocess.

Utskottet noterar att i valet mellan uppsikt och förvar ska gälla att en utlänning endast får tas i förvar om syftet med åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt. Utskottet kan också konstatera att det vid valet av åtgärd även ska göras en proportionalitetsbedömning.

Vidare anser utskottet i likhet med regeringen att det bör införas fler former av uppsikt som alternativ till förvar. Trots fördelarna med alternativ till förvar används uppsikt i förhållandevis liten utsträckning. Fler former av uppsikt, som är olika ingripande och som kan användas i kombination med varandra, ökar möjligheten att använda uppsikt i stället för förvar. Det bör i sin tur minska intrånget i de grundläggande rättigheterna samtidigt som kostnadseffektiviteten ökar. Fler uppsiktsformer bör också kunna innebära att större hänsyn kan tas till individuella behov och omständigheter.

Utskottet anser också att utöver nuvarande uppsiktsformer, dvs. anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna ifrån sig pass eller annan identitetshandling, framstår en skyldighet att bo på en viss plats och skyldighet att uppehålla sig inom ett visst område som lämpliga alternativ till förvar. Dessa kontrollåtgärder bör, på motsvarande sätt som nuvarande uppsiktsformer, kunna förhindra att utlänningen avviker under utredning och inför verkställighet av avlägsnandebeslut. Utskottet noterar att vistelseskyldigheten bör utformas så att det möjliggör för utlänningen att ha sociala kontakter, ta sig till och från en eventuell arbetsplats eller skola och utnyttja service såsom mat- och klädbutiker. Avgränsningen av området behöver också innebära att utlänningen kan ta sig till sjukhus och andra vårdinrättningar. Utskottet instämmer i vad regeringen anför om att vistelseskyldigheten under vissa förutsättningar bör kunna kombineras med elektronisk övervakning (s.k. förstärkt uppsikt). Detta bör avsevärt förbättra förutsättningarna för kontroll av efterlevnaden och ha en avskräckande effekt. En möjlighet till elektronisk övervakning bör kunna innebära att utlänningar i fler fall kan ställas under uppsikt i stället för att tas i förvar, vilket är positivt ur ett integritetsperspektiv. Utskottet noterar även att proportionalitetsprincipen kommer att innebära en tydlig begränsning av tillämpningen, särskilt i förhållande till barn. Elektronisk övervakning måste vara förenlig med de rättigheter som barn har enligt barnkonventionen. Det betyder bl.a. att de hänsyn som enligt barnkonventionen ska tas till barnets bästa måste bedömas och beaktas vid avvägningen mot det behov som finns av åtgärden. Det kan antas att det endast i undantagsfall är motiverat att besluta om förstärkt uppsikt för yngre barn. Det bör röra sig om fall när förvar av barnet annars är det enda tänkbara alternativet. Främst bör det handla om barn som är brottsutvisade och barn i säkerhetsärenden. För barnfamiljer bör avvikanderisken ofta kunna begränsas genom att använda förstärkt uppsikt.

Även om förvar är särskilt ingripande för barn och kan skada barns hälsa, välmående och utveckling anser utskottet som regeringen att det även i fortsättningen finns fall när behovet av att ta ett barn i förvar överväger den negativa påverkan som ett förvarstagande innebär för barnet. När det gäller uppsikt och förvar av barn får kravet på proportionalitet särskild betydelse. Ju yngre barnet är, desto starkare skäl behövs för att uppsikt eller förvar ska vara proportionerligt. Även andra sårbarheter än låg ålder ska beaktas, exempelvis sen mognad. Vid alla åtgärder som rör ett barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.

När det gäller regeringens förslag om att ett barn eller en vårdnadshavare ska få tas i förvar även om det skulle innebära att barnet skiljs från sin eller sina vårdnadshavare noterar utskottet att det endast ska gälla om barnet inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd och det finns synnerliga skäl. Vad som kan utgöra synnerliga skäl får ytterst avgöras i rättstillämpningen. Exempelvis kan det vara motiverat att ta ett barn i övre tonåren som har utvisats på grund av brott i förvar, om det finns risk för allvarlig brottslighet och ett förvarstagande krävs för att barnet ska kunna avlägsnas tillsammans med sin familj. Utöver synnerliga skäl krävs det att åtgärden inte strider mot barnets bästa och övriga rättigheter som barn har enligt barnkonventionen. Som regeringen framhåller torde det ytterst sällan finnas tillräckliga skäl för att separera ett yngre barn från sina vårdnadshavare genom ett förvarstagande.

Ur avsnittet "Skärpta regler om uppsikt och förvar" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2 och 4. Läs betänkandet