Skärpta villkor för anhöriginvandring

Den omfattande asylrelaterade invandringen i kombination med bristande integration har bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. Utskottet anser, liksom regeringen, att det behövs omfattande reformer i syfte att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik för att bryta och vända den negativa utvecklingen. Antalet asylsökande har minskat kraftigt sedan 2022 men för att skapa bättre förutsättningar för en lyckad integration behöver den asylrelaterade invandringen minska ytterligare, vilket innebär att fler åtgärder behöver vidtas.

Anhöriginvandringen har under lång tid kunnat ske på generösa villkor och har varit omfattande. Utskottet anser att villkoren behöver skärpas, eftersom det kan bidra till att förbättra integrationen och minska risken för att människor som flyttar till Sverige hamnar i ett utanförskap. Som utgångspunkt bör reglerna inte vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten och Sveriges övriga internationella åtaganden. Utskottet anser dock att det är viktigt att reglerna inte leder till orimliga resultat i enskilda fall och att de utformas med beaktande av exempelvis barnets bästa i enlighet med bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Hänsyn bör också tas till Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning.

Utskottet konstaterar att innan familjeåterföreningsdirektivet genomfördes i svensk rätt var reglerna om anhöriginvandring i sin helhet fakultativa, på så sätt att de innebar en möjlighet att ge uppehållstillstånd för vissa anhöriga. För att åstadkomma ett långsiktigt hållbart regelverk anser utskottet att det är lämpligt med en återgång till den ordningen för de grupper som inte omfattas av EU-rättens tvingande regler. Genom att införa särskilda regler för de situationer som omfattas respektive inte omfattas av EU-rätten blir det även tydligare för tillämparen när EU-domstolens praxis måste tillämpas. Detta innebär att reglerna blir fakultativa för bl.a. svenska och andra nordiska medborgare, personer med permanent uppehållsrätt och subsidiärt skyddsbehövande.

Utskottet anser att det även när det gäller uppehållstillstånd för föräldrar till ensamkommande barn bör göras en åtskillnad mellan tvingande och fakultativa regler eftersom detta är i linje med den allmänna utgångspunkten att anpassa regelverket till EU:s rättsliga miniminivåer och tydliggöra vilka regler som har sin grund i EU-rätten. Att vissa personkategorier inte omfattas av EU-rättens tvingande regler om uppehållstillstånd på grund av anknytning innebär dock inte att dessa saknar rättigheter, eftersom andra internationella åtaganden beaktas, särskilt Europakonventionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och barnkonventionen.

När det gäller de anknytningspersoner som lever med uppehållstillstånd i Sverige föreslår regeringen att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för en blivande make eller sambo begränsas till de fall där förhållandet etablerats i hemlandet och det har funnits synnerliga svårigheter för paret att leva tillsammans där på grund av att förhållandet inte accepterats. Regeringen anger att någon skyldighet att bevilja uppehållstillstånd för anhöriga utanför kärnfamiljen inte följer av familjeåterföreningsdirektivet och att det finns anledning att skärpa reglerna för att åstadkomma en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Genom kravet på att det ska ha funnits synnerliga svårigheter att leva tillsammans i hemlandet begränsas tillämpningsområdet till sådana fall där par varit förhindrade att leva tillsammans på grund av lagstiftning eller starka normer i samhället. Utskottet konstaterar att det t.ex. kan gälla samkönade relationer och förhållanden som inte varit möjliga i hemlandet på grund av hedersrelaterade normer. Utskottet anser att regeringens förslag är väl avvägt.

Regeringen föreslår att det i fråga om barn som inte är gemensamma ska krävas att anknytningspersonen eller anknytningspersonens make eller sambo är vårdnadshavare för barnet för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Utskottet anser att detta är ett rimligt krav. Vidare anknyter familjeåterföreningsdirektivets regler om icke-gemensamma barns rätt till uppehållstillstånd till vårdnaden, och förslaget innebär därmed en anpassning till EU-rätten, vilket utskottet ställer sig bakom. Om kravet på vårdnad i enskilda fall skulle leda till orimliga resultat, t.ex. på grund av att lagstiftningen i utlandet begränsar kvinnors möjligheter att få vårdnad om barn, bör det utgöra skäl att bevilja uppehållstillstånd genom en tillämpning av den ventilbestämmelse som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige vid synnerliga skäl.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd föreslår regeringen att det ska krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige i minst två år när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning ges in. Utskottet anser att det är viktigt att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik. En betydelsefull del i det är att möjligheterna att vara anknytningsperson för den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som utgångspunkt inte ska vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt. EU-rätten medger krav på vistelsetid, och flera EU-länder tillämpar i dag ett sådant krav. Vidare anser utskottet att arbete, språkkunskaper och bostad för den egna familjen är viktiga faktorer för en god integration. För att anknytningspersonen ska kunna uppnå detta krävs normalt en tids vistelse i landet. Detta ger i sin tur anknytningspersonens familjemedlemmar bättre förutsättningar för integration när de anländer till Sverige. Regeringen föreslår flera undantag från kravet. Utskottet anser att regeringens förslag om krav på vistelsetid och undantag från kravet är väl avvägda.

Ur avsnittet "Regeringens lagförslag" i betänkandet, som även gäller punkterna 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 13. Läs betänkandet

Den omfattande asylrelaterade invandringen i kombination med bristande integration har bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. Utskottet anser, liksom regeringen, att det behövs omfattande reformer i syfte att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik för att bryta och vända den negativa utvecklingen. Antalet asylsökande har minskat kraftigt sedan 2022 men för att skapa bättre förutsättningar för en lyckad integration behöver den asylrelaterade invandringen minska ytterligare, vilket innebär att fler åtgärder behöver vidtas.

Anhöriginvandringen har under lång tid kunnat ske på generösa villkor och har varit omfattande. Utskottet anser att villkoren behöver skärpas, eftersom det kan bidra till att förbättra integrationen och minska risken för att människor som flyttar till Sverige hamnar i ett utanförskap. Som utgångspunkt bör reglerna inte vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten och Sveriges övriga internationella åtaganden. Utskottet anser dock att det är viktigt att reglerna inte leder till orimliga resultat i enskilda fall och att de utformas med beaktande av exempelvis barnets bästa i enlighet med bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Hänsyn bör också tas till Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning.

Utskottet konstaterar att innan familjeåterföreningsdirektivet genomfördes i svensk rätt var reglerna om anhöriginvandring i sin helhet fakultativa, på så sätt att de innebar en möjlighet att ge uppehållstillstånd för vissa anhöriga. För att åstadkomma ett långsiktigt hållbart regelverk anser utskottet att det är lämpligt med en återgång till den ordningen för de grupper som inte omfattas av EU-rättens tvingande regler. Genom att införa särskilda regler för de situationer som omfattas respektive inte omfattas av EU-rätten blir det även tydligare för tillämparen när EU-domstolens praxis måste tillämpas. Detta innebär att reglerna blir fakultativa för bl.a. svenska och andra nordiska medborgare, personer med permanent uppehållsrätt och subsidiärt skyddsbehövande.

Utskottet anser att det även när det gäller uppehållstillstånd för föräldrar till ensamkommande barn bör göras en åtskillnad mellan tvingande och fakultativa regler eftersom detta är i linje med den allmänna utgångspunkten att anpassa regelverket till EU:s rättsliga miniminivåer och tydliggöra vilka regler som har sin grund i EU-rätten. Att vissa personkategorier inte omfattas av EU-rättens tvingande regler om uppehållstillstånd på grund av anknytning innebär dock inte att dessa saknar rättigheter, eftersom andra internationella åtaganden beaktas, särskilt Europakonventionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och barnkonventionen.

När det gäller de anknytningspersoner som lever med uppehållstillstånd i Sverige föreslår regeringen att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för en blivande make eller sambo begränsas till de fall där förhållandet etablerats i hemlandet och det har funnits synnerliga svårigheter för paret att leva tillsammans där på grund av att förhållandet inte accepterats. Regeringen anger att någon skyldighet att bevilja uppehållstillstånd för anhöriga utanför kärnfamiljen inte följer av familjeåterföreningsdirektivet och att det finns anledning att skärpa reglerna för att åstadkomma en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Genom kravet på att det ska ha funnits synnerliga svårigheter att leva tillsammans i hemlandet begränsas tillämpningsområdet till sådana fall där par varit förhindrade att leva tillsammans på grund av lagstiftning eller starka normer i samhället. Utskottet konstaterar att det t.ex. kan gälla samkönade relationer och förhållanden som inte varit möjliga i hemlandet på grund av hedersrelaterade normer. Utskottet anser att regeringens förslag är väl avvägt.

Regeringen föreslår att det i fråga om barn som inte är gemensamma ska krävas att anknytningspersonen eller anknytningspersonens make eller sambo är vårdnadshavare för barnet för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Utskottet anser att detta är ett rimligt krav. Vidare anknyter familjeåterföreningsdirektivets regler om icke-gemensamma barns rätt till uppehållstillstånd till vårdnaden, och förslaget innebär därmed en anpassning till EU-rätten, vilket utskottet ställer sig bakom. Om kravet på vårdnad i enskilda fall skulle leda till orimliga resultat, t.ex. på grund av att lagstiftningen i utlandet begränsar kvinnors möjligheter att få vårdnad om barn, bör det utgöra skäl att bevilja uppehållstillstånd genom en tillämpning av den ventilbestämmelse som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige vid synnerliga skäl.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd föreslår regeringen att det ska krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige i minst två år när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning ges in. Utskottet anser att det är viktigt att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik. En betydelsefull del i det är att möjligheterna att vara anknytningsperson för den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som utgångspunkt inte ska vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt. EU-rätten medger krav på vistelsetid, och flera EU-länder tillämpar i dag ett sådant krav. Vidare anser utskottet att arbete, språkkunskaper och bostad för den egna familjen är viktiga faktorer för en god integration. För att anknytningspersonen ska kunna uppnå detta krävs normalt en tids vistelse i landet. Detta ger i sin tur anknytningspersonens familjemedlemmar bättre förutsättningar för integration när de anländer till Sverige. Regeringen föreslår flera undantag från kravet. Utskottet anser att regeringens förslag om krav på vistelsetid och undantag från kravet är väl avvägda.

Ur avsnittet "Regeringens lagförslag" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 13. Läs betänkandet

Den omfattande asylrelaterade invandringen i kombination med bristande integration har bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. Utskottet anser, liksom regeringen, att det behövs omfattande reformer i syfte att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik för att bryta och vända den negativa utvecklingen. Antalet asylsökande har minskat kraftigt sedan 2022 men för att skapa bättre förutsättningar för en lyckad integration behöver den asylrelaterade invandringen minska ytterligare, vilket innebär att fler åtgärder behöver vidtas.

Anhöriginvandringen har under lång tid kunnat ske på generösa villkor och har varit omfattande. Utskottet anser att villkoren behöver skärpas, eftersom det kan bidra till att förbättra integrationen och minska risken för att människor som flyttar till Sverige hamnar i ett utanförskap. Som utgångspunkt bör reglerna inte vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten och Sveriges övriga internationella åtaganden. Utskottet anser dock att det är viktigt att reglerna inte leder till orimliga resultat i enskilda fall och att de utformas med beaktande av exempelvis barnets bästa i enlighet med bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Hänsyn bör också tas till Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning.

Utskottet konstaterar att innan familjeåterföreningsdirektivet genomfördes i svensk rätt var reglerna om anhöriginvandring i sin helhet fakultativa, på så sätt att de innebar en möjlighet att ge uppehållstillstånd för vissa anhöriga. För att åstadkomma ett långsiktigt hållbart regelverk anser utskottet att det är lämpligt med en återgång till den ordningen för de grupper som inte omfattas av EU-rättens tvingande regler. Genom att införa särskilda regler för de situationer som omfattas respektive inte omfattas av EU-rätten blir det även tydligare för tillämparen när EU-domstolens praxis måste tillämpas. Detta innebär att reglerna blir fakultativa för bl.a. svenska och andra nordiska medborgare, personer med permanent uppehållsrätt och subsidiärt skyddsbehövande.

Utskottet anser att det även när det gäller uppehållstillstånd för föräldrar till ensamkommande barn bör göras en åtskillnad mellan tvingande och fakultativa regler eftersom detta är i linje med den allmänna utgångspunkten att anpassa regelverket till EU:s rättsliga miniminivåer och tydliggöra vilka regler som har sin grund i EU-rätten. Att vissa personkategorier inte omfattas av EU-rättens tvingande regler om uppehållstillstånd på grund av anknytning innebär dock inte att dessa saknar rättigheter, eftersom andra internationella åtaganden beaktas, särskilt Europakonventionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och barnkonventionen.

När det gäller de anknytningspersoner som lever med uppehållstillstånd i Sverige föreslår regeringen att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för en blivande make eller sambo begränsas till de fall där förhållandet etablerats i hemlandet och det har funnits synnerliga svårigheter för paret att leva tillsammans där på grund av att förhållandet inte accepterats. Regeringen anger att någon skyldighet att bevilja uppehållstillstånd för anhöriga utanför kärnfamiljen inte följer av familjeåterföreningsdirektivet och att det finns anledning att skärpa reglerna för att åstadkomma en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Genom kravet på att det ska ha funnits synnerliga svårigheter att leva tillsammans i hemlandet begränsas tillämpningsområdet till sådana fall där par varit förhindrade att leva tillsammans på grund av lagstiftning eller starka normer i samhället. Utskottet konstaterar att det t.ex. kan gälla samkönade relationer och förhållanden som inte varit möjliga i hemlandet på grund av hedersrelaterade normer. Utskottet anser att regeringens förslag är väl avvägt.

Regeringen föreslår att det i fråga om barn som inte är gemensamma ska krävas att anknytningspersonen eller anknytningspersonens make eller sambo är vårdnadshavare för barnet för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Utskottet anser att detta är ett rimligt krav. Vidare anknyter familjeåterföreningsdirektivets regler om icke-gemensamma barns rätt till uppehållstillstånd till vårdnaden, och förslaget innebär därmed en anpassning till EU-rätten, vilket utskottet ställer sig bakom. Om kravet på vårdnad i enskilda fall skulle leda till orimliga resultat, t.ex. på grund av att lagstiftningen i utlandet begränsar kvinnors möjligheter att få vårdnad om barn, bör det utgöra skäl att bevilja uppehållstillstånd genom en tillämpning av den ventilbestämmelse som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige vid synnerliga skäl.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd föreslår regeringen att det ska krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige i minst två år när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning ges in. Utskottet anser att det är viktigt att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik. En betydelsefull del i det är att möjligheterna att vara anknytningsperson för den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som utgångspunkt inte ska vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt. EU-rätten medger krav på vistelsetid, och flera EU-länder tillämpar i dag ett sådant krav. Vidare anser utskottet att arbete, språkkunskaper och bostad för den egna familjen är viktiga faktorer för en god integration. För att anknytningspersonen ska kunna uppnå detta krävs normalt en tids vistelse i landet. Detta ger i sin tur anknytningspersonens familjemedlemmar bättre förutsättningar för integration när de anländer till Sverige. Regeringen föreslår flera undantag från kravet. Utskottet anser att regeringens förslag om krav på vistelsetid och undantag från kravet är väl avvägda.

Ur avsnittet "Regeringens lagförslag" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 13. Läs betänkandet

Den omfattande asylrelaterade invandringen i kombination med bristande integration har bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. Utskottet anser, liksom regeringen, att det behövs omfattande reformer i syfte att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik för att bryta och vända den negativa utvecklingen. Antalet asylsökande har minskat kraftigt sedan 2022 men för att skapa bättre förutsättningar för en lyckad integration behöver den asylrelaterade invandringen minska ytterligare, vilket innebär att fler åtgärder behöver vidtas.

Anhöriginvandringen har under lång tid kunnat ske på generösa villkor och har varit omfattande. Utskottet anser att villkoren behöver skärpas, eftersom det kan bidra till att förbättra integrationen och minska risken för att människor som flyttar till Sverige hamnar i ett utanförskap. Som utgångspunkt bör reglerna inte vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten och Sveriges övriga internationella åtaganden. Utskottet anser dock att det är viktigt att reglerna inte leder till orimliga resultat i enskilda fall och att de utformas med beaktande av exempelvis barnets bästa i enlighet med bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Hänsyn bör också tas till Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning.

Utskottet konstaterar att innan familjeåterföreningsdirektivet genomfördes i svensk rätt var reglerna om anhöriginvandring i sin helhet fakultativa, på så sätt att de innebar en möjlighet att ge uppehållstillstånd för vissa anhöriga. För att åstadkomma ett långsiktigt hållbart regelverk anser utskottet att det är lämpligt med en återgång till den ordningen för de grupper som inte omfattas av EU-rättens tvingande regler. Genom att införa särskilda regler för de situationer som omfattas respektive inte omfattas av EU-rätten blir det även tydligare för tillämparen när EU-domstolens praxis måste tillämpas. Detta innebär att reglerna blir fakultativa för bl.a. svenska och andra nordiska medborgare, personer med permanent uppehållsrätt och subsidiärt skyddsbehövande.

Utskottet anser att det även när det gäller uppehållstillstånd för föräldrar till ensamkommande barn bör göras en åtskillnad mellan tvingande och fakultativa regler eftersom detta är i linje med den allmänna utgångspunkten att anpassa regelverket till EU:s rättsliga miniminivåer och tydliggöra vilka regler som har sin grund i EU-rätten. Att vissa personkategorier inte omfattas av EU-rättens tvingande regler om uppehållstillstånd på grund av anknytning innebär dock inte att dessa saknar rättigheter, eftersom andra internationella åtaganden beaktas, särskilt Europakonventionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och barnkonventionen.

När det gäller de anknytningspersoner som lever med uppehållstillstånd i Sverige föreslår regeringen att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för en blivande make eller sambo begränsas till de fall där förhållandet etablerats i hemlandet och det har funnits synnerliga svårigheter för paret att leva tillsammans där på grund av att förhållandet inte accepterats. Regeringen anger att någon skyldighet att bevilja uppehållstillstånd för anhöriga utanför kärnfamiljen inte följer av familjeåterföreningsdirektivet och att det finns anledning att skärpa reglerna för att åstadkomma en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Genom kravet på att det ska ha funnits synnerliga svårigheter att leva tillsammans i hemlandet begränsas tillämpningsområdet till sådana fall där par varit förhindrade att leva tillsammans på grund av lagstiftning eller starka normer i samhället. Utskottet konstaterar att det t.ex. kan gälla samkönade relationer och förhållanden som inte varit möjliga i hemlandet på grund av hedersrelaterade normer. Utskottet anser att regeringens förslag är väl avvägt.

Regeringen föreslår att det i fråga om barn som inte är gemensamma ska krävas att anknytningspersonen eller anknytningspersonens make eller sambo är vårdnadshavare för barnet för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Utskottet anser att detta är ett rimligt krav. Vidare anknyter familjeåterföreningsdirektivets regler om icke-gemensamma barns rätt till uppehållstillstånd till vårdnaden, och förslaget innebär därmed en anpassning till EU-rätten, vilket utskottet ställer sig bakom. Om kravet på vårdnad i enskilda fall skulle leda till orimliga resultat, t.ex. på grund av att lagstiftningen i utlandet begränsar kvinnors möjligheter att få vårdnad om barn, bör det utgöra skäl att bevilja uppehållstillstånd genom en tillämpning av den ventilbestämmelse som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige vid synnerliga skäl.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd föreslår regeringen att det ska krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige i minst två år när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning ges in. Utskottet anser att det är viktigt att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik. En betydelsefull del i det är att möjligheterna att vara anknytningsperson för den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som utgångspunkt inte ska vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt. EU-rätten medger krav på vistelsetid, och flera EU-länder tillämpar i dag ett sådant krav. Vidare anser utskottet att arbete, språkkunskaper och bostad för den egna familjen är viktiga faktorer för en god integration. För att anknytningspersonen ska kunna uppnå detta krävs normalt en tids vistelse i landet. Detta ger i sin tur anknytningspersonens familjemedlemmar bättre förutsättningar för integration när de anländer till Sverige. Regeringen föreslår flera undantag från kravet. Utskottet anser att regeringens förslag om krav på vistelsetid och undantag från kravet är väl avvägda.

Ur avsnittet "Regeringens lagförslag" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 13. Läs betänkandet

Den omfattande asylrelaterade invandringen i kombination med bristande integration har bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. Utskottet anser, liksom regeringen, att det behövs omfattande reformer i syfte att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik för att bryta och vända den negativa utvecklingen. Antalet asylsökande har minskat kraftigt sedan 2022 men för att skapa bättre förutsättningar för en lyckad integration behöver den asylrelaterade invandringen minska ytterligare, vilket innebär att fler åtgärder behöver vidtas.

Anhöriginvandringen har under lång tid kunnat ske på generösa villkor och har varit omfattande. Utskottet anser att villkoren behöver skärpas, eftersom det kan bidra till att förbättra integrationen och minska risken för att människor som flyttar till Sverige hamnar i ett utanförskap. Som utgångspunkt bör reglerna inte vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten och Sveriges övriga internationella åtaganden. Utskottet anser dock att det är viktigt att reglerna inte leder till orimliga resultat i enskilda fall och att de utformas med beaktande av exempelvis barnets bästa i enlighet med bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Hänsyn bör också tas till Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning.

Utskottet konstaterar att innan familjeåterföreningsdirektivet genomfördes i svensk rätt var reglerna om anhöriginvandring i sin helhet fakultativa, på så sätt att de innebar en möjlighet att ge uppehållstillstånd för vissa anhöriga. För att åstadkomma ett långsiktigt hållbart regelverk anser utskottet att det är lämpligt med en återgång till den ordningen för de grupper som inte omfattas av EU-rättens tvingande regler. Genom att införa särskilda regler för de situationer som omfattas respektive inte omfattas av EU-rätten blir det även tydligare för tillämparen när EU-domstolens praxis måste tillämpas. Detta innebär att reglerna blir fakultativa för bl.a. svenska och andra nordiska medborgare, personer med permanent uppehållsrätt och subsidiärt skyddsbehövande.

Utskottet anser att det även när det gäller uppehållstillstånd för föräldrar till ensamkommande barn bör göras en åtskillnad mellan tvingande och fakultativa regler eftersom detta är i linje med den allmänna utgångspunkten att anpassa regelverket till EU:s rättsliga miniminivåer och tydliggöra vilka regler som har sin grund i EU-rätten. Att vissa personkategorier inte omfattas av EU-rättens tvingande regler om uppehållstillstånd på grund av anknytning innebär dock inte att dessa saknar rättigheter, eftersom andra internationella åtaganden beaktas, särskilt Europakonventionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och barnkonventionen.

När det gäller de anknytningspersoner som lever med uppehållstillstånd i Sverige föreslår regeringen att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för en blivande make eller sambo begränsas till de fall där förhållandet etablerats i hemlandet och det har funnits synnerliga svårigheter för paret att leva tillsammans där på grund av att förhållandet inte accepterats. Regeringen anger att någon skyldighet att bevilja uppehållstillstånd för anhöriga utanför kärnfamiljen inte följer av familjeåterföreningsdirektivet och att det finns anledning att skärpa reglerna för att åstadkomma en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Genom kravet på att det ska ha funnits synnerliga svårigheter att leva tillsammans i hemlandet begränsas tillämpningsområdet till sådana fall där par varit förhindrade att leva tillsammans på grund av lagstiftning eller starka normer i samhället. Utskottet konstaterar att det t.ex. kan gälla samkönade relationer och förhållanden som inte varit möjliga i hemlandet på grund av hedersrelaterade normer. Utskottet anser att regeringens förslag är väl avvägt.

Regeringen föreslår att det i fråga om barn som inte är gemensamma ska krävas att anknytningspersonen eller anknytningspersonens make eller sambo är vårdnadshavare för barnet för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Utskottet anser att detta är ett rimligt krav. Vidare anknyter familjeåterföreningsdirektivets regler om icke-gemensamma barns rätt till uppehållstillstånd till vårdnaden, och förslaget innebär därmed en anpassning till EU-rätten, vilket utskottet ställer sig bakom. Om kravet på vårdnad i enskilda fall skulle leda till orimliga resultat, t.ex. på grund av att lagstiftningen i utlandet begränsar kvinnors möjligheter att få vårdnad om barn, bör det utgöra skäl att bevilja uppehållstillstånd genom en tillämpning av den ventilbestämmelse som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige vid synnerliga skäl.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd föreslår regeringen att det ska krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige i minst två år när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning ges in. Utskottet anser att det är viktigt att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik. En betydelsefull del i det är att möjligheterna att vara anknytningsperson för den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som utgångspunkt inte ska vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt. EU-rätten medger krav på vistelsetid, och flera EU-länder tillämpar i dag ett sådant krav. Vidare anser utskottet att arbete, språkkunskaper och bostad för den egna familjen är viktiga faktorer för en god integration. För att anknytningspersonen ska kunna uppnå detta krävs normalt en tids vistelse i landet. Detta ger i sin tur anknytningspersonens familjemedlemmar bättre förutsättningar för integration när de anländer till Sverige. Regeringen föreslår flera undantag från kravet. Utskottet anser att regeringens förslag om krav på vistelsetid och undantag från kravet är väl avvägda.

Ur avsnittet "Regeringens lagförslag" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 9, 10, 11, 12 och 13. Läs betänkandet

Den omfattande asylrelaterade invandringen i kombination med bristande integration har bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. Utskottet anser, liksom regeringen, att det behövs omfattande reformer i syfte att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik för att bryta och vända den negativa utvecklingen. Antalet asylsökande har minskat kraftigt sedan 2022 men för att skapa bättre förutsättningar för en lyckad integration behöver den asylrelaterade invandringen minska ytterligare, vilket innebär att fler åtgärder behöver vidtas.

Anhöriginvandringen har under lång tid kunnat ske på generösa villkor och har varit omfattande. Utskottet anser att villkoren behöver skärpas, eftersom det kan bidra till att förbättra integrationen och minska risken för att människor som flyttar till Sverige hamnar i ett utanförskap. Som utgångspunkt bör reglerna inte vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten och Sveriges övriga internationella åtaganden. Utskottet anser dock att det är viktigt att reglerna inte leder till orimliga resultat i enskilda fall och att de utformas med beaktande av exempelvis barnets bästa i enlighet med bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Hänsyn bör också tas till Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning.

Utskottet konstaterar att innan familjeåterföreningsdirektivet genomfördes i svensk rätt var reglerna om anhöriginvandring i sin helhet fakultativa, på så sätt att de innebar en möjlighet att ge uppehållstillstånd för vissa anhöriga. För att åstadkomma ett långsiktigt hållbart regelverk anser utskottet att det är lämpligt med en återgång till den ordningen för de grupper som inte omfattas av EU-rättens tvingande regler. Genom att införa särskilda regler för de situationer som omfattas respektive inte omfattas av EU-rätten blir det även tydligare för tillämparen när EU-domstolens praxis måste tillämpas. Detta innebär att reglerna blir fakultativa för bl.a. svenska och andra nordiska medborgare, personer med permanent uppehållsrätt och subsidiärt skyddsbehövande.

Utskottet anser att det även när det gäller uppehållstillstånd för föräldrar till ensamkommande barn bör göras en åtskillnad mellan tvingande och fakultativa regler eftersom detta är i linje med den allmänna utgångspunkten att anpassa regelverket till EU:s rättsliga miniminivåer och tydliggöra vilka regler som har sin grund i EU-rätten. Att vissa personkategorier inte omfattas av EU-rättens tvingande regler om uppehållstillstånd på grund av anknytning innebär dock inte att dessa saknar rättigheter, eftersom andra internationella åtaganden beaktas, särskilt Europakonventionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och barnkonventionen.

När det gäller de anknytningspersoner som lever med uppehållstillstånd i Sverige föreslår regeringen att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för en blivande make eller sambo begränsas till de fall där förhållandet etablerats i hemlandet och det har funnits synnerliga svårigheter för paret att leva tillsammans där på grund av att förhållandet inte accepterats. Regeringen anger att någon skyldighet att bevilja uppehållstillstånd för anhöriga utanför kärnfamiljen inte följer av familjeåterföreningsdirektivet och att det finns anledning att skärpa reglerna för att åstadkomma en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Genom kravet på att det ska ha funnits synnerliga svårigheter att leva tillsammans i hemlandet begränsas tillämpningsområdet till sådana fall där par varit förhindrade att leva tillsammans på grund av lagstiftning eller starka normer i samhället. Utskottet konstaterar att det t.ex. kan gälla samkönade relationer och förhållanden som inte varit möjliga i hemlandet på grund av hedersrelaterade normer. Utskottet anser att regeringens förslag är väl avvägt.

Regeringen föreslår att det i fråga om barn som inte är gemensamma ska krävas att anknytningspersonen eller anknytningspersonens make eller sambo är vårdnadshavare för barnet för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Utskottet anser att detta är ett rimligt krav. Vidare anknyter familjeåterföreningsdirektivets regler om icke-gemensamma barns rätt till uppehållstillstånd till vårdnaden, och förslaget innebär därmed en anpassning till EU-rätten, vilket utskottet ställer sig bakom. Om kravet på vårdnad i enskilda fall skulle leda till orimliga resultat, t.ex. på grund av att lagstiftningen i utlandet begränsar kvinnors möjligheter att få vårdnad om barn, bör det utgöra skäl att bevilja uppehållstillstånd genom en tillämpning av den ventilbestämmelse som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige vid synnerliga skäl.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd föreslår regeringen att det ska krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige i minst två år när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning ges in. Utskottet anser att det är viktigt att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik. En betydelsefull del i det är att möjligheterna att vara anknytningsperson för den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som utgångspunkt inte ska vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt. EU-rätten medger krav på vistelsetid, och flera EU-länder tillämpar i dag ett sådant krav. Vidare anser utskottet att arbete, språkkunskaper och bostad för den egna familjen är viktiga faktorer för en god integration. För att anknytningspersonen ska kunna uppnå detta krävs normalt en tids vistelse i landet. Detta ger i sin tur anknytningspersonens familjemedlemmar bättre förutsättningar för integration när de anländer till Sverige. Regeringen föreslår flera undantag från kravet. Utskottet anser att regeringens förslag om krav på vistelsetid och undantag från kravet är väl avvägda.

Ur avsnittet "Regeringens lagförslag" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 12 och 13. Läs betänkandet

Den omfattande asylrelaterade invandringen i kombination med bristande integration har bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. Utskottet anser, liksom regeringen, att det behövs omfattande reformer i syfte att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik för att bryta och vända den negativa utvecklingen. Antalet asylsökande har minskat kraftigt sedan 2022 men för att skapa bättre förutsättningar för en lyckad integration behöver den asylrelaterade invandringen minska ytterligare, vilket innebär att fler åtgärder behöver vidtas.

Anhöriginvandringen har under lång tid kunnat ske på generösa villkor och har varit omfattande. Utskottet anser att villkoren behöver skärpas, eftersom det kan bidra till att förbättra integrationen och minska risken för att människor som flyttar till Sverige hamnar i ett utanförskap. Som utgångspunkt bör reglerna inte vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten och Sveriges övriga internationella åtaganden. Utskottet anser dock att det är viktigt att reglerna inte leder till orimliga resultat i enskilda fall och att de utformas med beaktande av exempelvis barnets bästa i enlighet med bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Hänsyn bör också tas till Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning.

Utskottet konstaterar att innan familjeåterföreningsdirektivet genomfördes i svensk rätt var reglerna om anhöriginvandring i sin helhet fakultativa, på så sätt att de innebar en möjlighet att ge uppehållstillstånd för vissa anhöriga. För att åstadkomma ett långsiktigt hållbart regelverk anser utskottet att det är lämpligt med en återgång till den ordningen för de grupper som inte omfattas av EU-rättens tvingande regler. Genom att införa särskilda regler för de situationer som omfattas respektive inte omfattas av EU-rätten blir det även tydligare för tillämparen när EU-domstolens praxis måste tillämpas. Detta innebär att reglerna blir fakultativa för bl.a. svenska och andra nordiska medborgare, personer med permanent uppehållsrätt och subsidiärt skyddsbehövande.

Utskottet anser att det även när det gäller uppehållstillstånd för föräldrar till ensamkommande barn bör göras en åtskillnad mellan tvingande och fakultativa regler eftersom detta är i linje med den allmänna utgångspunkten att anpassa regelverket till EU:s rättsliga miniminivåer och tydliggöra vilka regler som har sin grund i EU-rätten. Att vissa personkategorier inte omfattas av EU-rättens tvingande regler om uppehållstillstånd på grund av anknytning innebär dock inte att dessa saknar rättigheter, eftersom andra internationella åtaganden beaktas, särskilt Europakonventionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och barnkonventionen.

När det gäller de anknytningspersoner som lever med uppehållstillstånd i Sverige föreslår regeringen att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för en blivande make eller sambo begränsas till de fall där förhållandet etablerats i hemlandet och det har funnits synnerliga svårigheter för paret att leva tillsammans där på grund av att förhållandet inte accepterats. Regeringen anger att någon skyldighet att bevilja uppehållstillstånd för anhöriga utanför kärnfamiljen inte följer av familjeåterföreningsdirektivet och att det finns anledning att skärpa reglerna för att åstadkomma en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Genom kravet på att det ska ha funnits synnerliga svårigheter att leva tillsammans i hemlandet begränsas tillämpningsområdet till sådana fall där par varit förhindrade att leva tillsammans på grund av lagstiftning eller starka normer i samhället. Utskottet konstaterar att det t.ex. kan gälla samkönade relationer och förhållanden som inte varit möjliga i hemlandet på grund av hedersrelaterade normer. Utskottet anser att regeringens förslag är väl avvägt.

Regeringen föreslår att det i fråga om barn som inte är gemensamma ska krävas att anknytningspersonen eller anknytningspersonens make eller sambo är vårdnadshavare för barnet för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Utskottet anser att detta är ett rimligt krav. Vidare anknyter familjeåterföreningsdirektivets regler om icke-gemensamma barns rätt till uppehållstillstånd till vårdnaden, och förslaget innebär därmed en anpassning till EU-rätten, vilket utskottet ställer sig bakom. Om kravet på vårdnad i enskilda fall skulle leda till orimliga resultat, t.ex. på grund av att lagstiftningen i utlandet begränsar kvinnors möjligheter att få vårdnad om barn, bör det utgöra skäl att bevilja uppehållstillstånd genom en tillämpning av den ventilbestämmelse som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige vid synnerliga skäl.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd föreslår regeringen att det ska krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige i minst två år när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning ges in. Utskottet anser att det är viktigt att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik. En betydelsefull del i det är att möjligheterna att vara anknytningsperson för den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som utgångspunkt inte ska vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt. EU-rätten medger krav på vistelsetid, och flera EU-länder tillämpar i dag ett sådant krav. Vidare anser utskottet att arbete, språkkunskaper och bostad för den egna familjen är viktiga faktorer för en god integration. För att anknytningspersonen ska kunna uppnå detta krävs normalt en tids vistelse i landet. Detta ger i sin tur anknytningspersonens familjemedlemmar bättre förutsättningar för integration när de anländer till Sverige. Regeringen föreslår flera undantag från kravet. Utskottet anser att regeringens förslag om krav på vistelsetid och undantag från kravet är väl avvägda.

Ur avsnittet "Regeringens lagförslag" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11, 12 och 13. Läs betänkandet

Den omfattande asylrelaterade invandringen i kombination med bristande integration har bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. Utskottet anser, liksom regeringen, att det behövs omfattande reformer i syfte att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik för att bryta och vända den negativa utvecklingen. Antalet asylsökande har minskat kraftigt sedan 2022 men för att skapa bättre förutsättningar för en lyckad integration behöver den asylrelaterade invandringen minska ytterligare, vilket innebär att fler åtgärder behöver vidtas.

Anhöriginvandringen har under lång tid kunnat ske på generösa villkor och har varit omfattande. Utskottet anser att villkoren behöver skärpas, eftersom det kan bidra till att förbättra integrationen och minska risken för att människor som flyttar till Sverige hamnar i ett utanförskap. Som utgångspunkt bör reglerna inte vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten och Sveriges övriga internationella åtaganden. Utskottet anser dock att det är viktigt att reglerna inte leder till orimliga resultat i enskilda fall och att de utformas med beaktande av exempelvis barnets bästa i enlighet med bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Hänsyn bör också tas till Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning.

Utskottet konstaterar att innan familjeåterföreningsdirektivet genomfördes i svensk rätt var reglerna om anhöriginvandring i sin helhet fakultativa, på så sätt att de innebar en möjlighet att ge uppehållstillstånd för vissa anhöriga. För att åstadkomma ett långsiktigt hållbart regelverk anser utskottet att det är lämpligt med en återgång till den ordningen för de grupper som inte omfattas av EU-rättens tvingande regler. Genom att införa särskilda regler för de situationer som omfattas respektive inte omfattas av EU-rätten blir det även tydligare för tillämparen när EU-domstolens praxis måste tillämpas. Detta innebär att reglerna blir fakultativa för bl.a. svenska och andra nordiska medborgare, personer med permanent uppehållsrätt och subsidiärt skyddsbehövande.

Utskottet anser att det även när det gäller uppehållstillstånd för föräldrar till ensamkommande barn bör göras en åtskillnad mellan tvingande och fakultativa regler eftersom detta är i linje med den allmänna utgångspunkten att anpassa regelverket till EU:s rättsliga miniminivåer och tydliggöra vilka regler som har sin grund i EU-rätten. Att vissa personkategorier inte omfattas av EU-rättens tvingande regler om uppehållstillstånd på grund av anknytning innebär dock inte att dessa saknar rättigheter, eftersom andra internationella åtaganden beaktas, särskilt Europakonventionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och barnkonventionen.

När det gäller de anknytningspersoner som lever med uppehållstillstånd i Sverige föreslår regeringen att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för en blivande make eller sambo begränsas till de fall där förhållandet etablerats i hemlandet och det har funnits synnerliga svårigheter för paret att leva tillsammans där på grund av att förhållandet inte accepterats. Regeringen anger att någon skyldighet att bevilja uppehållstillstånd för anhöriga utanför kärnfamiljen inte följer av familjeåterföreningsdirektivet och att det finns anledning att skärpa reglerna för att åstadkomma en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Genom kravet på att det ska ha funnits synnerliga svårigheter att leva tillsammans i hemlandet begränsas tillämpningsområdet till sådana fall där par varit förhindrade att leva tillsammans på grund av lagstiftning eller starka normer i samhället. Utskottet konstaterar att det t.ex. kan gälla samkönade relationer och förhållanden som inte varit möjliga i hemlandet på grund av hedersrelaterade normer. Utskottet anser att regeringens förslag är väl avvägt.

Regeringen föreslår att det i fråga om barn som inte är gemensamma ska krävas att anknytningspersonen eller anknytningspersonens make eller sambo är vårdnadshavare för barnet för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Utskottet anser att detta är ett rimligt krav. Vidare anknyter familjeåterföreningsdirektivets regler om icke-gemensamma barns rätt till uppehållstillstånd till vårdnaden, och förslaget innebär därmed en anpassning till EU-rätten, vilket utskottet ställer sig bakom. Om kravet på vårdnad i enskilda fall skulle leda till orimliga resultat, t.ex. på grund av att lagstiftningen i utlandet begränsar kvinnors möjligheter att få vårdnad om barn, bör det utgöra skäl att bevilja uppehållstillstånd genom en tillämpning av den ventilbestämmelse som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige vid synnerliga skäl.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd föreslår regeringen att det ska krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige i minst två år när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning ges in. Utskottet anser att det är viktigt att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik. En betydelsefull del i det är att möjligheterna att vara anknytningsperson för den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som utgångspunkt inte ska vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt. EU-rätten medger krav på vistelsetid, och flera EU-länder tillämpar i dag ett sådant krav. Vidare anser utskottet att arbete, språkkunskaper och bostad för den egna familjen är viktiga faktorer för en god integration. För att anknytningspersonen ska kunna uppnå detta krävs normalt en tids vistelse i landet. Detta ger i sin tur anknytningspersonens familjemedlemmar bättre förutsättningar för integration när de anländer till Sverige. Regeringen föreslår flera undantag från kravet. Utskottet anser att regeringens förslag om krav på vistelsetid och undantag från kravet är väl avvägda.

Ur avsnittet "Regeringens lagförslag" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 10, 11, 12 och 13. Läs betänkandet

Den omfattande asylrelaterade invandringen i kombination med bristande integration har bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. Utskottet anser, liksom regeringen, att det behövs omfattande reformer i syfte att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik för att bryta och vända den negativa utvecklingen. Antalet asylsökande har minskat kraftigt sedan 2022 men för att skapa bättre förutsättningar för en lyckad integration behöver den asylrelaterade invandringen minska ytterligare, vilket innebär att fler åtgärder behöver vidtas.

Anhöriginvandringen har under lång tid kunnat ske på generösa villkor och har varit omfattande. Utskottet anser att villkoren behöver skärpas, eftersom det kan bidra till att förbättra integrationen och minska risken för att människor som flyttar till Sverige hamnar i ett utanförskap. Som utgångspunkt bör reglerna inte vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten och Sveriges övriga internationella åtaganden. Utskottet anser dock att det är viktigt att reglerna inte leder till orimliga resultat i enskilda fall och att de utformas med beaktande av exempelvis barnets bästa i enlighet med bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Hänsyn bör också tas till Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning.

Utskottet konstaterar att innan familjeåterföreningsdirektivet genomfördes i svensk rätt var reglerna om anhöriginvandring i sin helhet fakultativa, på så sätt att de innebar en möjlighet att ge uppehållstillstånd för vissa anhöriga. För att åstadkomma ett långsiktigt hållbart regelverk anser utskottet att det är lämpligt med en återgång till den ordningen för de grupper som inte omfattas av EU-rättens tvingande regler. Genom att införa särskilda regler för de situationer som omfattas respektive inte omfattas av EU-rätten blir det även tydligare för tillämparen när EU-domstolens praxis måste tillämpas. Detta innebär att reglerna blir fakultativa för bl.a. svenska och andra nordiska medborgare, personer med permanent uppehållsrätt och subsidiärt skyddsbehövande.

Utskottet anser att det även när det gäller uppehållstillstånd för föräldrar till ensamkommande barn bör göras en åtskillnad mellan tvingande och fakultativa regler eftersom detta är i linje med den allmänna utgångspunkten att anpassa regelverket till EU:s rättsliga miniminivåer och tydliggöra vilka regler som har sin grund i EU-rätten. Att vissa personkategorier inte omfattas av EU-rättens tvingande regler om uppehållstillstånd på grund av anknytning innebär dock inte att dessa saknar rättigheter, eftersom andra internationella åtaganden beaktas, särskilt Europakonventionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och barnkonventionen.

När det gäller de anknytningspersoner som lever med uppehållstillstånd i Sverige föreslår regeringen att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för en blivande make eller sambo begränsas till de fall där förhållandet etablerats i hemlandet och det har funnits synnerliga svårigheter för paret att leva tillsammans där på grund av att förhållandet inte accepterats. Regeringen anger att någon skyldighet att bevilja uppehållstillstånd för anhöriga utanför kärnfamiljen inte följer av familjeåterföreningsdirektivet och att det finns anledning att skärpa reglerna för att åstadkomma en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Genom kravet på att det ska ha funnits synnerliga svårigheter att leva tillsammans i hemlandet begränsas tillämpningsområdet till sådana fall där par varit förhindrade att leva tillsammans på grund av lagstiftning eller starka normer i samhället. Utskottet konstaterar att det t.ex. kan gälla samkönade relationer och förhållanden som inte varit möjliga i hemlandet på grund av hedersrelaterade normer. Utskottet anser att regeringens förslag är väl avvägt.

Regeringen föreslår att det i fråga om barn som inte är gemensamma ska krävas att anknytningspersonen eller anknytningspersonens make eller sambo är vårdnadshavare för barnet för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Utskottet anser att detta är ett rimligt krav. Vidare anknyter familjeåterföreningsdirektivets regler om icke-gemensamma barns rätt till uppehållstillstånd till vårdnaden, och förslaget innebär därmed en anpassning till EU-rätten, vilket utskottet ställer sig bakom. Om kravet på vårdnad i enskilda fall skulle leda till orimliga resultat, t.ex. på grund av att lagstiftningen i utlandet begränsar kvinnors möjligheter att få vårdnad om barn, bör det utgöra skäl att bevilja uppehållstillstånd genom en tillämpning av den ventilbestämmelse som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige vid synnerliga skäl.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd föreslår regeringen att det ska krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige i minst två år när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning ges in. Utskottet anser att det är viktigt att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik. En betydelsefull del i det är att möjligheterna att vara anknytningsperson för den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som utgångspunkt inte ska vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt. EU-rätten medger krav på vistelsetid, och flera EU-länder tillämpar i dag ett sådant krav. Vidare anser utskottet att arbete, språkkunskaper och bostad för den egna familjen är viktiga faktorer för en god integration. För att anknytningspersonen ska kunna uppnå detta krävs normalt en tids vistelse i landet. Detta ger i sin tur anknytningspersonens familjemedlemmar bättre förutsättningar för integration när de anländer till Sverige. Regeringen föreslår flera undantag från kravet. Utskottet anser att regeringens förslag om krav på vistelsetid och undantag från kravet är väl avvägda.

Ur avsnittet "Regeringens lagförslag" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 och 13. Läs betänkandet