Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Den etiska plattformen och riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården etablerades för 30 år sedan mot bakgrund av en växande klyfta mellan å ena sidan tillgängliga resurser och å andra sidan vad som efterfrågas och vad som är medicinskt och tekniskt möjligt. I riksdagsbehandlingen konstaterade utskottet att de val som görs i hälso- och sjukvården alltid grundar sig på värderingar av något slag. Utskottet framhöll betydelsen av att det förs en öppen diskussion om prioriteringsgrunderna för att säkerställa att det finns ett brett stöd för de styrande värderingarna och att nödvändiga prioriteringar uppfattas som rimliga och rättfärdiga. Denna demokratiska förankring är lika viktig nu som då, inte minst för att upprätthålla förtroendet för vården.

Utskottet påminner om att den etiska plattformen och riktlinjerna för prioriteringar i hälso- och sjukvården inte låter sig förenas med en av riksdagen fastställd lista där vissa sjukdomar generellt prioriteras framför andra. Med utgångspunkt i detta har utskottet sedan länge som princip att avstå från att ställa sig bakom motionsförslag om satsningar på enskilda sjukdomar eller om att organisera vården av patienter med dessa sjukdomar på ett visst sätt. Att göra bedömningar i sådana frågor är enligt utskottet i första hand ett ansvar för sjukvårdshuvudmännen, med vägledning och stöd i den etiska plattformen och de verktyg för prioriteringar som utvecklats med denna som bas.

Med detta sagt önskar utskottet ändå uppmärksamma vissa pågående arbeten med anledning av de förslag som förts fram i motionerna. Inledningsvis hänvisar utskottet till den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention och det delmål i strategin som handlar om att öka investeringarna i barn och unga för en god psykisk hälsa genom hela livet, vilket rymmer insatser för att bl.a. öka barns och ungas tillgång till stöd. Regeringen har också tillsammans med SKR tagit initiativ för att förebygga psykisk ohälsa hos barn, vilket bl.a. innefattar insatser för att utveckla stödet till barn och unga med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, och för att öka tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin. I anslutning till detta uppmärksammar utskottet även den information som socialministern och företrädare för Inspektionen för vård och omsorg lämnade vid utskottets sammanträde den 19 februari 2026 med anledning av inspektionens redovisning av ett regeringsuppdrag om tillsyn av privat finansierad neuropsykiatrisk vård av barn (artikelnummer Ivo 2026-03). Vidare har regeringen tagit initiativ till ett strategiskt och systematiskt utvecklingsarbete i regionerna för vården i samband med graviditet, förlossning och tiden efter. Regeringen har också antagit en uppdaterad cancerstrategi och med utgångspunkt i denna slutit en överenskommelse med SKR, i vilken det framhålls att arbetet för en stärkt cancervård ska genomsyras av jämställdhet och jämlikhet. Därutöver har regeringen beslutat om ett myndighetsuppdrag som ska bidra med kunskap och förslag som kan förbättra hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning. I samband med det noterar utskottet även Socialstyrelsens nyligen redovisade nationella utvärdering av vården vid adhd och autism.

Med detta avstyrker utskottet motionerna 2025/26:539 (S), 2025/26:630 (S), 2025/26:631 (S), 2025/26:1190 (M), 2025/26:1585 (L), 2025/26:2654 (L), 2025/26:2777 (V) yrkandena 27, 41, 43 och 46, 2025/26:2778 (V) yrkande 11, 2025/26:3096 (KD) yrkandena 2 och 3, 2025/26:3100 (KD) yrkandena 1 och 2, 2025/26:3106 (KD) yrkandena 2 och 3, 2025/26:3263 (M), 2025/26:3359 (MP) yrkande 3, 2025/26:3479 (M), 2025/26:3494 (L) yrkandena 1–3, 2025/26:3542 (MP) yrkandena 23, 24 och 30 samt 2025/26:3544 (MP) yrkandena 16 och 17.

I flera motioner framställs förslag om att utarbeta olika former av kunskapsstöd på olika områden som led i en styrning för en god, jämlik och kunskapsbaserad hälso- och sjukvård. Med anledning av dessa förslag konstaterar utskottet att det finns etablerade strukturer för samarbete mellan regionerna och mellan dem och staten för att identifiera och prioritera behov av kunskapsstöd, för att utveckla och införa sådant stöd i den kliniska vardagen och för att följa upp resultaten. Utskottet anser att detta är en lämplig utgångspunkt för kunskapsstyrningen. Samma skäl som leder utskottet fram till den principiella hållningen att inte ta ställning för satsningar på enskilda sjukdomar innebär således att utskottet i princip även avstår från att ta ställning för initiativ till att utveckla särskilda kunskapsstöd på enskilda områden. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:894 (S) yrkandena 1 och 2, 2025/26:1188 (M) yrkandena 1 och 2, 2025/26:1206 (M) yrkandena 1 och 2, 2025/26:1686 (M), 2025/26:2081 (M) yrkandena 1–3, 2025/26:2486 (M), 2025/26:2521 (M), 2025/26:2707 (M) yrkande 2, 2025/26:3359 (MP) yrkandena 1 och 2, 2025/26:3471 (KD) yrkandena 1 och 2, 2025/26:3542 (MP) yrkandena 21 och 31 samt 2025/26:3544 (MP) yrkande 26.

Med anledning av de motionsförslag som framförts om screeningverksamheten konstaterar utskottet att tidig upptäckt och diagnos är en central faktor för en effektiv behandling av bl.a. olika cancerformer. Hälso- och sjukvårdens allmänna mål om en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen motiverar insatser för att främja ett högt deltagande i screeningprogram för vissa allvarliga sjukdomar och hälsotillstånd. I särskilt angelägna fall har staten möjlighet att besluta om avgiftsfri screening. I övrigt har Socialstyrelsen i uppdrag att besluta om rekommendationer i enlighet med myndighetens modell för bedömning, införande och uppföljning av nationella screeningprogram. Utskottet konstaterar att beslut enligt denna modell föregås av expertutlåtanden och flera komplicerade bedömningar. Det handlar bl.a. om att väga samman effekten av ett screeningprogram med dess kostnadseffektivitet i relation till behovet. Screening ska liksom andra åtgärder i hälso- och sjukvården prioriteras med hänsyn till samhällets begränsade resurser.

Ur avsnittet "Prioriteringar i hälso- och sjukvården" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 3, 4, 5 och 6. Läs betänkandet

Den etiska plattformen och riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården etablerades för 30 år sedan mot bakgrund av en växande klyfta mellan å ena sidan tillgängliga resurser och å andra sidan vad som efterfrågas och vad som är medicinskt och tekniskt möjligt. I riksdagsbehandlingen konstaterade utskottet att de val som görs i hälso- och sjukvården alltid grundar sig på värderingar av något slag. Utskottet framhöll betydelsen av att det förs en öppen diskussion om prioriteringsgrunderna för att säkerställa att det finns ett brett stöd för de styrande värderingarna och att nödvändiga prioriteringar uppfattas som rimliga och rättfärdiga. Denna demokratiska förankring är lika viktig nu som då, inte minst för att upprätthålla förtroendet för vården.

Utskottet påminner om att den etiska plattformen och riktlinjerna för prioriteringar i hälso- och sjukvården inte låter sig förenas med en av riksdagen fastställd lista där vissa sjukdomar generellt prioriteras framför andra. Med utgångspunkt i detta har utskottet sedan länge som princip att avstå från att ställa sig bakom motionsförslag om satsningar på enskilda sjukdomar eller om att organisera vården av patienter med dessa sjukdomar på ett visst sätt. Att göra bedömningar i sådana frågor är enligt utskottet i första hand ett ansvar för sjukvårdshuvudmännen, med vägledning och stöd i den etiska plattformen och de verktyg för prioriteringar som utvecklats med denna som bas.

Med detta sagt önskar utskottet ändå uppmärksamma vissa pågående arbeten med anledning av de förslag som förts fram i motionerna. Inledningsvis hänvisar utskottet till den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention och det delmål i strategin som handlar om att öka investeringarna i barn och unga för en god psykisk hälsa genom hela livet, vilket rymmer insatser för att bl.a. öka barns och ungas tillgång till stöd. Regeringen har också tillsammans med SKR tagit initiativ för att förebygga psykisk ohälsa hos barn, vilket bl.a. innefattar insatser för att utveckla stödet till barn och unga med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, och för att öka tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin. I anslutning till detta uppmärksammar utskottet även den information som socialministern och företrädare för Inspektionen för vård och omsorg lämnade vid utskottets sammanträde den 19 februari 2026 med anledning av inspektionens redovisning av ett regeringsuppdrag om tillsyn av privat finansierad neuropsykiatrisk vård av barn (artikelnummer Ivo 2026-03). Vidare har regeringen tagit initiativ till ett strategiskt och systematiskt utvecklingsarbete i regionerna för vården i samband med graviditet, förlossning och tiden efter. Regeringen har också antagit en uppdaterad cancerstrategi och med utgångspunkt i denna slutit en överenskommelse med SKR, i vilken det framhålls att arbetet för en stärkt cancervård ska genomsyras av jämställdhet och jämlikhet. Därutöver har regeringen beslutat om ett myndighetsuppdrag som ska bidra med kunskap och förslag som kan förbättra hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning. I samband med det noterar utskottet även Socialstyrelsens nyligen redovisade nationella utvärdering av vården vid adhd och autism.

Med detta avstyrker utskottet motionerna 2025/26:539 (S), 2025/26:630 (S), 2025/26:631 (S), 2025/26:1190 (M), 2025/26:1585 (L), 2025/26:2654 (L), 2025/26:2777 (V) yrkandena 27, 41, 43 och 46, 2025/26:2778 (V) yrkande 11, 2025/26:3096 (KD) yrkandena 2 och 3, 2025/26:3100 (KD) yrkandena 1 och 2, 2025/26:3106 (KD) yrkandena 2 och 3, 2025/26:3263 (M), 2025/26:3359 (MP) yrkande 3, 2025/26:3479 (M), 2025/26:3494 (L) yrkandena 1–3, 2025/26:3542 (MP) yrkandena 23, 24 och 30 samt 2025/26:3544 (MP) yrkandena 16 och 17.

I flera motioner framställs förslag om att utarbeta olika former av kunskapsstöd på olika områden som led i en styrning för en god, jämlik och kunskapsbaserad hälso- och sjukvård. Med anledning av dessa förslag konstaterar utskottet att det finns etablerade strukturer för samarbete mellan regionerna och mellan dem och staten för att identifiera och prioritera behov av kunskapsstöd, för att utveckla och införa sådant stöd i den kliniska vardagen och för att följa upp resultaten. Utskottet anser att detta är en lämplig utgångspunkt för kunskapsstyrningen. Samma skäl som leder utskottet fram till den principiella hållningen att inte ta ställning för satsningar på enskilda sjukdomar innebär således att utskottet i princip även avstår från att ta ställning för initiativ till att utveckla särskilda kunskapsstöd på enskilda områden. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:894 (S) yrkandena 1 och 2, 2025/26:1188 (M) yrkandena 1 och 2, 2025/26:1206 (M) yrkandena 1 och 2, 2025/26:1686 (M), 2025/26:2081 (M) yrkandena 1–3, 2025/26:2486 (M), 2025/26:2521 (M), 2025/26:2707 (M) yrkande 2, 2025/26:3359 (MP) yrkandena 1 och 2, 2025/26:3471 (KD) yrkandena 1 och 2, 2025/26:3542 (MP) yrkandena 21 och 31 samt 2025/26:3544 (MP) yrkande 26.

Med anledning av de motionsförslag som framförts om screeningverksamheten konstaterar utskottet att tidig upptäckt och diagnos är en central faktor för en effektiv behandling av bl.a. olika cancerformer. Hälso- och sjukvårdens allmänna mål om en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen motiverar insatser för att främja ett högt deltagande i screeningprogram för vissa allvarliga sjukdomar och hälsotillstånd. I särskilt angelägna fall har staten möjlighet att besluta om avgiftsfri screening. I övrigt har Socialstyrelsen i uppdrag att besluta om rekommendationer i enlighet med myndighetens modell för bedömning, införande och uppföljning av nationella screeningprogram. Utskottet konstaterar att beslut enligt denna modell föregås av expertutlåtanden och flera komplicerade bedömningar. Det handlar bl.a. om att väga samman effekten av ett screeningprogram med dess kostnadseffektivitet i relation till behovet. Screening ska liksom andra åtgärder i hälso- och sjukvården prioriteras med hänsyn till samhällets begränsade resurser.

Ur avsnittet "Prioriteringar i hälso- och sjukvården" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 4, 5 och 6. Läs betänkandet

Den etiska plattformen och riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården etablerades för 30 år sedan mot bakgrund av en växande klyfta mellan å ena sidan tillgängliga resurser och å andra sidan vad som efterfrågas och vad som är medicinskt och tekniskt möjligt. I riksdagsbehandlingen konstaterade utskottet att de val som görs i hälso- och sjukvården alltid grundar sig på värderingar av något slag. Utskottet framhöll betydelsen av att det förs en öppen diskussion om prioriteringsgrunderna för att säkerställa att det finns ett brett stöd för de styrande värderingarna och att nödvändiga prioriteringar uppfattas som rimliga och rättfärdiga. Denna demokratiska förankring är lika viktig nu som då, inte minst för att upprätthålla förtroendet för vården.

Utskottet påminner om att den etiska plattformen och riktlinjerna för prioriteringar i hälso- och sjukvården inte låter sig förenas med en av riksdagen fastställd lista där vissa sjukdomar generellt prioriteras framför andra. Med utgångspunkt i detta har utskottet sedan länge som princip att avstå från att ställa sig bakom motionsförslag om satsningar på enskilda sjukdomar eller om att organisera vården av patienter med dessa sjukdomar på ett visst sätt. Att göra bedömningar i sådana frågor är enligt utskottet i första hand ett ansvar för sjukvårdshuvudmännen, med vägledning och stöd i den etiska plattformen och de verktyg för prioriteringar som utvecklats med denna som bas.

Med detta sagt önskar utskottet ändå uppmärksamma vissa pågående arbeten med anledning av de förslag som förts fram i motionerna. Inledningsvis hänvisar utskottet till den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention och det delmål i strategin som handlar om att öka investeringarna i barn och unga för en god psykisk hälsa genom hela livet, vilket rymmer insatser för att bl.a. öka barns och ungas tillgång till stöd. Regeringen har också tillsammans med SKR tagit initiativ för att förebygga psykisk ohälsa hos barn, vilket bl.a. innefattar insatser för att utveckla stödet till barn och unga med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, och för att öka tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin. I anslutning till detta uppmärksammar utskottet även den information som socialministern och företrädare för Inspektionen för vård och omsorg lämnade vid utskottets sammanträde den 19 februari 2026 med anledning av inspektionens redovisning av ett regeringsuppdrag om tillsyn av privat finansierad neuropsykiatrisk vård av barn (artikelnummer Ivo 2026-03). Vidare har regeringen tagit initiativ till ett strategiskt och systematiskt utvecklingsarbete i regionerna för vården i samband med graviditet, förlossning och tiden efter. Regeringen har också antagit en uppdaterad cancerstrategi och med utgångspunkt i denna slutit en överenskommelse med SKR, i vilken det framhålls att arbetet för en stärkt cancervård ska genomsyras av jämställdhet och jämlikhet. Därutöver har regeringen beslutat om ett myndighetsuppdrag som ska bidra med kunskap och förslag som kan förbättra hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning. I samband med det noterar utskottet även Socialstyrelsens nyligen redovisade nationella utvärdering av vården vid adhd och autism.

Med detta avstyrker utskottet motionerna 2025/26:539 (S), 2025/26:630 (S), 2025/26:631 (S), 2025/26:1190 (M), 2025/26:1585 (L), 2025/26:2654 (L), 2025/26:2777 (V) yrkandena 27, 41, 43 och 46, 2025/26:2778 (V) yrkande 11, 2025/26:3096 (KD) yrkandena 2 och 3, 2025/26:3100 (KD) yrkandena 1 och 2, 2025/26:3106 (KD) yrkandena 2 och 3, 2025/26:3263 (M), 2025/26:3359 (MP) yrkande 3, 2025/26:3479 (M), 2025/26:3494 (L) yrkandena 1–3, 2025/26:3542 (MP) yrkandena 23, 24 och 30 samt 2025/26:3544 (MP) yrkandena 16 och 17.

I flera motioner framställs förslag om att utarbeta olika former av kunskapsstöd på olika områden som led i en styrning för en god, jämlik och kunskapsbaserad hälso- och sjukvård. Med anledning av dessa förslag konstaterar utskottet att det finns etablerade strukturer för samarbete mellan regionerna och mellan dem och staten för att identifiera och prioritera behov av kunskapsstöd, för att utveckla och införa sådant stöd i den kliniska vardagen och för att följa upp resultaten. Utskottet anser att detta är en lämplig utgångspunkt för kunskapsstyrningen. Samma skäl som leder utskottet fram till den principiella hållningen att inte ta ställning för satsningar på enskilda sjukdomar innebär således att utskottet i princip även avstår från att ta ställning för initiativ till att utveckla särskilda kunskapsstöd på enskilda områden. Utskottet avstyrker därför motionerna 2025/26:894 (S) yrkandena 1 och 2, 2025/26:1188 (M) yrkandena 1 och 2, 2025/26:1206 (M) yrkandena 1 och 2, 2025/26:1686 (M), 2025/26:2081 (M) yrkandena 1–3, 2025/26:2486 (M), 2025/26:2521 (M), 2025/26:2707 (M) yrkande 2, 2025/26:3359 (MP) yrkandena 1 och 2, 2025/26:3471 (KD) yrkandena 1 och 2, 2025/26:3542 (MP) yrkandena 21 och 31 samt 2025/26:3544 (MP) yrkande 26.

Med anledning av de motionsförslag som framförts om screeningverksamheten konstaterar utskottet att tidig upptäckt och diagnos är en central faktor för en effektiv behandling av bl.a. olika cancerformer. Hälso- och sjukvårdens allmänna mål om en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen motiverar insatser för att främja ett högt deltagande i screeningprogram för vissa allvarliga sjukdomar och hälsotillstånd. I särskilt angelägna fall har staten möjlighet att besluta om avgiftsfri screening. I övrigt har Socialstyrelsen i uppdrag att besluta om rekommendationer i enlighet med myndighetens modell för bedömning, införande och uppföljning av nationella screeningprogram. Utskottet konstaterar att beslut enligt denna modell föregås av expertutlåtanden och flera komplicerade bedömningar. Det handlar bl.a. om att väga samman effekten av ett screeningprogram med dess kostnadseffektivitet i relation till behovet. Screening ska liksom andra åtgärder i hälso- och sjukvården prioriteras med hänsyn till samhällets begränsade resurser.

Ur avsnittet "Prioriteringar i hälso- och sjukvården" i betänkandet, som även gäller punkterna 1, 2, 3, 4 och 5. Läs betänkandet

Som utskottet framfört i betänkandets föregående avsnitt är öppenhet om prioriteringsgrunderna i hälso- och sjukvården med utgångspunkt i den etiska plattformen centralt för att skapa förtroende för hälso- och sjukvården. Vid utskottets sammanträde den 27 november 2025 informerade företrädare för Smer om rådets skrivelse om stärkt etisk beredskap inför framtida kriser (prot. 2025/26:16). Utskottet konstaterar att en etisk beredskap i hälso- och sjukvården förutsätter att arbetet med medicinsk-etiska frågor är strukturerat och långsiktigt med förankring och genomslag i den dagliga verksamheten. Smer har i sin skrivelse rekommenderat regionerna och kommunerna att inrätta etikråd till stöd för etisk reflektion och dagligt beslutsfattande. Smer har även på andra sätt i sin verksamhet uppmärksammat förtjänsterna med de regionala etikråden. Utskottet ser inte skäl för riksdagen att ta något initiativ i frågan. Utskottet avstyrker följaktligen motion 2025/26:3542 (MP) yrkande 34.

Med anledning av motionsyrkandena om assisterad befruktning noterar utskottet inledningsvis att behandling av ofrivillig barnlöshet i riktlinjerna för prioriteringar i hälso- och sjukvården ansetts vara ett hälsorelaterat behov snarare än ett livskvalitetsrelaterat behov. Frågor om fertilitet omfattas av den nationella SRHR-strategin. I strategins åtgärdsområde för att skapa jämlik och tillgänglig vård, stöd och behandling ingår att säkerställa rådgivning, stöd och lämplig vård eller andra åtgärder till de som är ofrivilligt barnlösa. Utskottet noterar också SKR:s justerade rekommendation om assisterad befruktning och det nationella kunskapsstöd om assisterad befruktning och donerade könsceller som Socialstyrelsen utarbetat och som ska bidra till likvärdighet och enhetlighet i processen inför en assisterad befruktning, bl.a. i bedömningen av föräldraförmågan.

När det sedan gäller frågan om hur många barn en könscellsdonator får ge upphov till konstaterar utskottet att nya bestämmelser på EU-nivå kommer att ålägga aktörer inom EU att följa nationella begränsningar med hjälp av nationella donatorregister. Regeringen har initierat ett arbete för att inrätta ett sådant svenskt register över könscellsdonatorer. Vidare noterar utskottet regeringens åtgärder med anledning av den rekommendation som de nordiska nationella etikråden gett till sina regeringar att på Europanivå väcka frågan om en internationell begränsning av antalet barn som en och samma donator kan medverka till. Utskottet konstaterar att det pågår arbete på området och att riksdagen inte behöver ta något initiativ.

Frågan om barns rätt till information om sitt ursprung har behandlats i Smers rapport om assisterad reproduktion, som företrädare för rådet informerade om vid utskottets sammanträde den 19 mars 2026 (prot. 2025/26:37). Enligt den svenska lagstiftningen inträder rätten att ta del av uppgifter om en donator och eventuella genetiska halvsyskon när en person har uppnått tillräcklig mognad. Utskottet instämmer i den uppfattning som Smer framför i sin rapport om att kravets formulering om tillräcklig mognad är rimlig. Utskottet är därmed inte benäget att förorda en översyn av bestämmelsen på det sätt som föreslås i en motion. Utskottet noterar att Smer i sin rapport framför att det är olyckligt om det har utvecklats en praxis som innebär att kravet på tillräcklig mognad för att få ta del av information betyder att personen ska vara minst 18 år, och att en sådan praxis i så fall bör omprövas.

I fråga om de motionsförslag som rör abort vill utskottet påminna om att utskottet i beredningen av förslaget till den nya könstillhörighetslagstiftningen ansåg att abortlagens bestämmelse om att en abort får utföras om en kvinna begär att hennes havandeskap ska avbrytas skulle tillämpas analogt på personer som bytt juridiskt kön från kvinna till man. Vidare konstaterar utskottet att regeringen under det innevarande riksmötet avser att överlämna en proposition till riksdagen om en förändrad abortlag med utgångspunkt i ett beredningsunderlag som tar hänsyn till att även andra än kvinnor kan bli gravida. Utskottet konstaterar också att regeringen lagt en proposition om grundlagsskydd för aborträtten och att detta grundlagsskydd enligt förslaget är formulerat på ett könsneutralt sätt. Utskottet avser inte att föregripa besluten i dessa ärenden och anser därför att riksdagen bör avslå det förslag om en inkluderande abortlagstiftning som framförts i en motion.

Arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är prioriterat. En delfråga i detta handlar om att upprätthålla förbudet mot kvinnlig könsstympning. Utskottet konstaterar att en rad åtgärder har vidtagits genom bl.a. myndighetsuppdrag för att höja kunskapen och medvetenheten om sexuellt våld och könsstympning bland yrkesverksamma och allmänheten. Utskottet uppmärksammar även det kunskapsstöd om könsstympning som Socialstyrelsen tagit fram för hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Vidare noterar utskottet att regeringen tillsatt en utredning med uppdrag att analysera behovet av åtgärder för att genomföra EU-direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer, vilket bl.a. ställer krav på stöd till brottsoffer som har utsatts för könsstympning samt förebyggande utbildning och information till yrkesverksamma.

Med hänvisning till detta avstyrker utskottet sammanfattningsvis motionerna 2025/26:503 (MP), 2025/26:1262 (S), 2025/26:1579 (L), 2025/26:1916 (S) yrkande 3, 2025/26:3146 (L), 2025/26:3188 (C) yrkande 9, 2025/26:3484 (L), 2025/26:3535 (MP) yrkandena 1 och 2 samt 2025/26:3785 (M).

När det gäller de förslag som framförts om den nya könstillhörighetslagstiftningen vill utskottet klargöra att de ställningstaganden som gjordes i lagstiftningsärendet våren 2024 är giltiga även fortsättningsvis. Det fanns ett behov av en ny ändamålsenlig lagstiftning där frågorna om juridiskt kön är helt oberoende i förhållande till frågor som rör kirurgiska ingrepp. Det är alltjämt angeläget att regleringen av möjligheten att byta juridiskt kön för att personer ska få leva i sin könsidentitet bygger på individens självbestämmande så långt som möjligt och inte ställer upp hinder som inte är motiverade.

Ur avsnittet "Medicinsk-etiska frågor" i betänkandet, som även gäller punkterna 8, 9 och 10. Läs betänkandet

Som utskottet framfört i betänkandets föregående avsnitt är öppenhet om prioriteringsgrunderna i hälso- och sjukvården med utgångspunkt i den etiska plattformen centralt för att skapa förtroende för hälso- och sjukvården. Vid utskottets sammanträde den 27 november 2025 informerade företrädare för Smer om rådets skrivelse om stärkt etisk beredskap inför framtida kriser (prot. 2025/26:16). Utskottet konstaterar att en etisk beredskap i hälso- och sjukvården förutsätter att arbetet med medicinsk-etiska frågor är strukturerat och långsiktigt med förankring och genomslag i den dagliga verksamheten. Smer har i sin skrivelse rekommenderat regionerna och kommunerna att inrätta etikråd till stöd för etisk reflektion och dagligt beslutsfattande. Smer har även på andra sätt i sin verksamhet uppmärksammat förtjänsterna med de regionala etikråden. Utskottet ser inte skäl för riksdagen att ta något initiativ i frågan. Utskottet avstyrker följaktligen motion 2025/26:3542 (MP) yrkande 34.

Med anledning av motionsyrkandena om assisterad befruktning noterar utskottet inledningsvis att behandling av ofrivillig barnlöshet i riktlinjerna för prioriteringar i hälso- och sjukvården ansetts vara ett hälsorelaterat behov snarare än ett livskvalitetsrelaterat behov. Frågor om fertilitet omfattas av den nationella SRHR-strategin. I strategins åtgärdsområde för att skapa jämlik och tillgänglig vård, stöd och behandling ingår att säkerställa rådgivning, stöd och lämplig vård eller andra åtgärder till de som är ofrivilligt barnlösa. Utskottet noterar också SKR:s justerade rekommendation om assisterad befruktning och det nationella kunskapsstöd om assisterad befruktning och donerade könsceller som Socialstyrelsen utarbetat och som ska bidra till likvärdighet och enhetlighet i processen inför en assisterad befruktning, bl.a. i bedömningen av föräldraförmågan.

När det sedan gäller frågan om hur många barn en könscellsdonator får ge upphov till konstaterar utskottet att nya bestämmelser på EU-nivå kommer att ålägga aktörer inom EU att följa nationella begränsningar med hjälp av nationella donatorregister. Regeringen har initierat ett arbete för att inrätta ett sådant svenskt register över könscellsdonatorer. Vidare noterar utskottet regeringens åtgärder med anledning av den rekommendation som de nordiska nationella etikråden gett till sina regeringar att på Europanivå väcka frågan om en internationell begränsning av antalet barn som en och samma donator kan medverka till. Utskottet konstaterar att det pågår arbete på området och att riksdagen inte behöver ta något initiativ.

Frågan om barns rätt till information om sitt ursprung har behandlats i Smers rapport om assisterad reproduktion, som företrädare för rådet informerade om vid utskottets sammanträde den 19 mars 2026 (prot. 2025/26:37). Enligt den svenska lagstiftningen inträder rätten att ta del av uppgifter om en donator och eventuella genetiska halvsyskon när en person har uppnått tillräcklig mognad. Utskottet instämmer i den uppfattning som Smer framför i sin rapport om att kravets formulering om tillräcklig mognad är rimlig. Utskottet är därmed inte benäget att förorda en översyn av bestämmelsen på det sätt som föreslås i en motion. Utskottet noterar att Smer i sin rapport framför att det är olyckligt om det har utvecklats en praxis som innebär att kravet på tillräcklig mognad för att få ta del av information betyder att personen ska vara minst 18 år, och att en sådan praxis i så fall bör omprövas.

I fråga om de motionsförslag som rör abort vill utskottet påminna om att utskottet i beredningen av förslaget till den nya könstillhörighetslagstiftningen ansåg att abortlagens bestämmelse om att en abort får utföras om en kvinna begär att hennes havandeskap ska avbrytas skulle tillämpas analogt på personer som bytt juridiskt kön från kvinna till man. Vidare konstaterar utskottet att regeringen under det innevarande riksmötet avser att överlämna en proposition till riksdagen om en förändrad abortlag med utgångspunkt i ett beredningsunderlag som tar hänsyn till att även andra än kvinnor kan bli gravida. Utskottet konstaterar också att regeringen lagt en proposition om grundlagsskydd för aborträtten och att detta grundlagsskydd enligt förslaget är formulerat på ett könsneutralt sätt. Utskottet avser inte att föregripa besluten i dessa ärenden och anser därför att riksdagen bör avslå det förslag om en inkluderande abortlagstiftning som framförts i en motion.

Arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är prioriterat. En delfråga i detta handlar om att upprätthålla förbudet mot kvinnlig könsstympning. Utskottet konstaterar att en rad åtgärder har vidtagits genom bl.a. myndighetsuppdrag för att höja kunskapen och medvetenheten om sexuellt våld och könsstympning bland yrkesverksamma och allmänheten. Utskottet uppmärksammar även det kunskapsstöd om könsstympning som Socialstyrelsen tagit fram för hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Vidare noterar utskottet att regeringen tillsatt en utredning med uppdrag att analysera behovet av åtgärder för att genomföra EU-direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer, vilket bl.a. ställer krav på stöd till brottsoffer som har utsatts för könsstympning samt förebyggande utbildning och information till yrkesverksamma.

Med hänvisning till detta avstyrker utskottet sammanfattningsvis motionerna 2025/26:503 (MP), 2025/26:1262 (S), 2025/26:1579 (L), 2025/26:1916 (S) yrkande 3, 2025/26:3146 (L), 2025/26:3188 (C) yrkande 9, 2025/26:3484 (L), 2025/26:3535 (MP) yrkandena 1 och 2 samt 2025/26:3785 (M).

När det gäller de förslag som framförts om den nya könstillhörighetslagstiftningen vill utskottet klargöra att de ställningstaganden som gjordes i lagstiftningsärendet våren 2024 är giltiga även fortsättningsvis. Det fanns ett behov av en ny ändamålsenlig lagstiftning där frågorna om juridiskt kön är helt oberoende i förhållande till frågor som rör kirurgiska ingrepp. Det är alltjämt angeläget att regleringen av möjligheten att byta juridiskt kön för att personer ska få leva i sin könsidentitet bygger på individens självbestämmande så långt som möjligt och inte ställer upp hinder som inte är motiverade.

Ur avsnittet "Medicinsk-etiska frågor" i betänkandet, som även gäller punkterna 7, 8 och 9. Läs betänkandet

De motionsyrkanden som finns upptagna i bilaga 2 rör samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet har behandlat tidigare under valperioden, se betänkandena 2022/23:SoU13, 2023/24:SoU16 och 2024/25:SoU17. Utskottet avstyrker därför dessa motionsyrkanden. Tidigare ståndpunkter framgår av de nämnda betänkandena.

Reservationer

1.

Vård och behandling av olika sjukdomar och patientgrupper, punkt 1 (S)

av Karin Sundin (S), Mikael Dahlqvist (S), Anna Vikström (S), Gustaf Lantz (S) och Dzenan Cisija (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2025/26:630 av Hanna Westerén (S) och

avslår motionerna

2025/26:539 av Ewa Pihl Krabbe (S),

2025/26:631 av Hanna Westerén (S),

2025/26:1190 av Ulrika Heindorff (M),

2025/26:1585 av Malin Danielsson (L),

2025/26:2654 av Helena Gellerman m.fl. (L),

2025/26:2777 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 27, 41, 43 och 46,

2025/26:2778 av Nadja Awad m.fl. (V) yrkande 11,

2025/26:3096 av Mikael Oscarsson (KD) yrkandena 2 och 3,

2025/26:3100 av Mikael Oscarsson (KD) yrkandena 1 och 2,

2025/26:3106 av Mikael Oscarsson (KD) yrkandena 2 och 3,

2025/26:3263 av Alexandra Anstrell m.fl. (M),

2025/26:3359 av Annika Hirvonen och Nils Seye Larsen (båda MP) yrkande 3,

2025/26:3479 av Marléne Lund Kopparklint (M),

2025/26:3494 av Helene Odenjung (L) yrkandena 1–3,

2025/26:3542 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkandena 23, 24 och 30 samt

2025/26:3544 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkandena 16 och 17.

Ställningstagande

Kvinnors hälsa är fortfarande ett eftersatt område inom vården. Ohälsa kopplad till graviditet, förlossning och klimakteriet är alltför ofta osynliggjord eller nedprioriterad med stora negativa konsekvenser till följd både för den enskilda kvinnan och för samhället i stort. Att manliga normer har format samhällets strukturer märks tydligt inom forskningen där behovet av att öka kunskapen om kvinnors hälsa har förbisetts under lång tid, vilket har resulterat i en vård som är anpassad främst efter män. Samhället behöver stärka forskningen om kvinnors hälsa, och ny kunskap behöver sedan införas i hälso- och sjukvården. Områden som bör prioriteras särskilt är förlossning, eftervård, klimakteriet och andra hälsoutmaningar som drabbar kvinnor i oproportionerligt hög grad. Regeringen bör ta initiativ i enlighet med detta.

2.

Vård och behandling av olika sjukdomar och patientgrupper, punkt 1 (V)

av Karin Rågsjö (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2025/26:2777 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 27, 41, 43 och 46 samt

2025/26:2778 av Nadja Awad m.fl. (V) yrkande 11 och

avslår motionerna

2025/26:539 av Ewa Pihl Krabbe (S),

2025/26:630 av Hanna Westerén (S),

2025/26:631 av Hanna Westerén (S),

2025/26:1190 av Ulrika Heindorff (M),

2025/26:1585 av Malin Danielsson (L),

2025/26:2654 av Helena Gellerman m.fl. (L),

2025/26:3096 av Mikael Oscarsson (KD) yrkandena 2 och 3,

2025/26:3100 av Mikael Oscarsson (KD) yrkandena 1 och 2,

2025/26:3106 av Mikael Oscarsson (KD) yrkandena 2 och 3,

2025/26:3263 av Alexandra Anstrell m.fl. (M),

2025/26:3359 av Annika Hirvonen och Nils Seye Larsen (båda MP) yrkande 3,

2025/26:3479 av Marléne Lund Kopparklint (M),

2025/26:3494 av Helene Odenjung (L) yrkandena 1–3,

2025/26:3542 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkandena 23, 24 och 30 samt

2025/26:3544 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkandena 16 och 17.

Ställningstagande

Antalet barn och unga som söker hjälp för olika former av psykisk ohälsa ökar. Alltför många av dessa barn och unga får inte rätt hjälp i tid. Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin är för långa och stödet från elevhälsan, vårdcentraler och den övriga hälso- och sjukvården är otillräckligt. Det måste bli lättare att få tidig hjälp innan besvären blir så allvarliga att det krävs specialiserad psykiatrisk vård. Med tanke på den höga förekomsten av neuropsykiatriska diagnoser bland frihetsberövade barn och unga bör ett bättre förebyggande arbete med fokus på barns och ungas psykiska ohälsa inte bara minska behoven av att placera barn utan sannolikt också leda till minskad kriminalitet bland barn och unga. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag som innebär ökad tillgänglighet till vård vid psykisk ohälsa för barn och unga, inklusive genom att korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin.

Hälso- och sjukvårdens lagreglerade allmänna mål om en vård på lika villkor måste gälla även för cancervården. Etableringen av de sex regionala cancercentrumen har visserligen inneburit ett viktigt steg för att utveckla cancervården i hela Sverige. Det finns dock fortfarande stora skillnader mellan regionernas vård- och rehabiliteringsverksamheter, både när det gäller insatser och resultat. Regeringen bör därför ge en lämplig myndighet i uppdrag att i samverkan med de regionala cancercentrumen ta fram förslag på insatser för en ökad jämlikhet inom cancervården.

Behovet av att öka jämlikheten i cancervården gäller inte minst vården av kvinnor med gynekologisk cancer, i vilken det råder stora skillnader mellan regionerna. Regeringen bör därför ge en lämplig myndighet i uppdrag att ta fram förslag som särskilt stärker vården vid gynekologisk cancer och som gör denna vård jämlik över hela landet.

Sepsis är svårt att upptäcka och behandla på ett korrekt sätt. Enligt den officiella statistiken i dödsorsaksregistret dog 860 personer av sepsis i Sverige 2021. Det finns dock indikationer på att det är en kraftigt underskattad siffra. Kunskapen om sepsis behöver förbättras för att fler ska överleva. Jag anser därför att regeringen bör ge en lämplig myndighet i uppdrag att ta fram förslag om hur kunskapen om att upptäcka och behandla sepsis inom vården och äldreomsorgen kan öka.

Personer med funktionsnedsättning ska kunna utgå från att få samma vård som övriga befolkningen. Så är det dock inte. Ojämlikheten beror på bristande tillgång till vård, bristande kommunikation och brister i bemötandet. Samma situation råder inom tandvården. Tillgången till vård ska vara jämlik. För det behövs det en regelbunden kompetensutveckling för all vårdpersonal och en samordnad och specialiserad vård för personer med funktionsnedsättning. Regeringen bör tillsätta en utredning för att se över hur vården för personer med funktionsnedsättning kan stärkas med denna inriktning.

Ur avsnittet "Motioner som bereds förenklat" i betänkandet. Läs betänkandet