En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar

Medlemskapet i Nato har inneburit en grundläggande förändring av den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Sverige omfattas numera av de ömsesidiga försvarsgarantier som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget och vår försvarsförmåga är en del av alliansens kollektiva försvar. Utskottet konstaterar att Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar syftar till att upprätthålla de ömsesidiga försvarsgarantierna och att medlemskapet innebär ett åtagande för oss att kontinuerligt bidra till den verksamheten. Svenskt deltagande i sådan verksamhet kommer alltså att bestå över tid och vara en naturlig del av Försvarsmaktens löpande verksamhet.

Utskottet har tidigare anfört att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad (senast i bet. 2024/25:UFöU3). Utskottet håller fast vid detta och instämmer med regeringen att det förutsätter att Sverige också har förmåga att snabbt, effektivt och kontinuerligt fatta beslut om deltagande i Natos verksamhet för avskräckning och försvar. I propositionen redogör regeringen för att erfarenheterna som allierad och Natos starkt transformativa fas till följd av det försämrade säkerhetspolitiska läget har understrukit behovet av en långsiktigt hållbar och tydlig lagreglering för den svenska beslutsprocessen.

Mot den bakgrunden delar utskottet regeringens bedömning att det inte är lämpligt att beslut om svenskt deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar ska baseras på regeringsformens bestämmelse om ett medgivande i ett särskilt fall, utan att en ny lagreglering ska införas som anger under vilka förutsättningar som regeringen får sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för sådan verksamhet.

Vikten av att riksdagen tillförsäkras en vidsträckt insyn i utrikespolitiken och får ett starkt inflytande över den kommer till utryck bl.a. i regeringsformens regler i 15 kap. 16 § som innebär att riksdagens godkännande på något sätt krävs för att regeringen ska få sända väpnade styrkor till andra länder eller i övrigt sätta in sådana styrkor.

Utskottet konstaterar och välkomnar därför att den föreslagna lagregeln innebär att riksdagen även fortsättningsvis som huvudregel kommer att besluta om ramarna för svenskt deltagande med väpnade styrkor i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Ett sådant riksdagsbeslut kan avse verksamhet under ett kalenderår eller någon annan period, men även en viss operation eller aktivitet. Därutöver redogör regeringen för behovet av att få eget mandat att sätta in numerärt begränsade väpnade styrkor under en begränsad tid i två typer av brådskande situationer. Regeringen redovisar att inte all verksamhet inom Nato går att planera utan att behov av ett svenskt deltagande kan uppkomma med kort varsel. Därutöver kan en hastig försämring av den säkerhetspolitiska situationen kräva ett mycket snabbt agerande från svensk sida för att inte angelägna svenska intressen ska hotas. Utskottet tar fasta på regeringens bedömning att det finns en risk för att effektiviteten i Natosamarbetet i vissa fall kan hämmas och att ett gemensamt användande av alliansens militära resurser inom det kollektiva försvaret kan försvåras om det vid varje sådant fall skulle krävas ett riksdagsbeslut för svenskt deltagande. Liksom regeringen anser utskottet att det inte heller är lämpligt att göra möjligheten till deltagande i ett långsiktigt samarbete inom en försvarsallians med kontinuerliga åtaganden beroende av att riksdagen återkommande fattar beslut genom extraordinära metoder för att förkorta beslutsfattandet, även om riksdagen vid flera tillfällen har visat att det i och för sig är möjligt med snabba beslut. Sammanfattningsvis menar utskottet att regeringen bör få ett eget mandat i brådskande situationer för att Sverige ska kunna agera tillräckligt snabbt och flexibelt. Med de begränsningar som angetts för de två skilda mandaten i såväl antal personer (500 respektive 1 000) som tidsperiod (90 respektive 60 dagar) bedömer utskottet att regeringens utökade beslutsbefogenheter inte blir mer långtgående än nödvändigt. Liksom regeringen anser utskottet att regeringen därigenom får ett begränsat men tillräckligt handlingsutrymme för att kunna agera i enlighet med Natos operationsplanering eller annan relevant planering i avvaktan på riksdagens ställningstagande till ett eventuellt fortsatt svenskt bidrag.

Utskottet vill understryka vikten av att riksdagens insyn och inflytande över svenskt deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar säkerställs även framöver. Som framgått ovan kommer riksdagen som huvudregel även fortsättningsvis att besluta om ramarna för sådant deltagande. Det är dock viktigt att riksdagens insyn och inflytande även säkerställs i de fall då regeringen utnyttjar sitt mandat för brådskande fall. Utskottet har i sitt betänkande över propositionen om svenskt bidrag till Natos samlade avskräckning och försvar under 2025 (bet. 2024/25:UFöU2) förordat en ordning som nu följs där regeringen en gång per kvartal återrapporterar till de berörda utskotten om genomförandet av bidraget till Natos samlade avskräckning och försvar. Utskottet vill hänvisa till dessa överväganden och förordar fortfarande en sådan ordning. Med andra ord bör regeringen fortsätta att hålla berörda utskott informerade om svenskt deltagande i operationer och aktiviteter, såväl när dessa beslutats av regeringen inom ramen för riksdagens beslut för en viss period som när regeringen fattat beslutet med stöd av regeringens mandat för brådskande fall. En sådan information bör avse det svenska deltagandets genomförande, inklusive det svenska bidragets utformning, förutsättningar och måluppfyllelse.

Utskottet ansluter sig sammanfattningsvis till regeringens överväganden och tillstyrker regeringens lagförslag. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2025/26:275 (C) yrkande 1, 2025/26:309 (V) och 2025/26:358 (MP).

Med det ovan anförda anser utskottet att det inte heller finns någon anledning för riksdagen att nu ta något initiativ till en översyn av den föreslagna lagregleringen. Därmed avstyrker utskottet även motion 2025/26:275 (C) yrkandena 2–4.

Ur avsnittet "En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar" i betänkandet, som även gäller punkterna 2 och 3. Läs betänkandet

Medlemskapet i Nato har inneburit en grundläggande förändring av den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Sverige omfattas numera av de ömsesidiga försvarsgarantier som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget och vår försvarsförmåga är en del av alliansens kollektiva försvar. Utskottet konstaterar att Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar syftar till att upprätthålla de ömsesidiga försvarsgarantierna och att medlemskapet innebär ett åtagande för oss att kontinuerligt bidra till den verksamheten. Svenskt deltagande i sådan verksamhet kommer alltså att bestå över tid och vara en naturlig del av Försvarsmaktens löpande verksamhet.

Utskottet har tidigare anfört att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad (senast i bet. 2024/25:UFöU3). Utskottet håller fast vid detta och instämmer med regeringen att det förutsätter att Sverige också har förmåga att snabbt, effektivt och kontinuerligt fatta beslut om deltagande i Natos verksamhet för avskräckning och försvar. I propositionen redogör regeringen för att erfarenheterna som allierad och Natos starkt transformativa fas till följd av det försämrade säkerhetspolitiska läget har understrukit behovet av en långsiktigt hållbar och tydlig lagreglering för den svenska beslutsprocessen.

Mot den bakgrunden delar utskottet regeringens bedömning att det inte är lämpligt att beslut om svenskt deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar ska baseras på regeringsformens bestämmelse om ett medgivande i ett särskilt fall, utan att en ny lagreglering ska införas som anger under vilka förutsättningar som regeringen får sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för sådan verksamhet.

Vikten av att riksdagen tillförsäkras en vidsträckt insyn i utrikespolitiken och får ett starkt inflytande över den kommer till utryck bl.a. i regeringsformens regler i 15 kap. 16 § som innebär att riksdagens godkännande på något sätt krävs för att regeringen ska få sända väpnade styrkor till andra länder eller i övrigt sätta in sådana styrkor.

Utskottet konstaterar och välkomnar därför att den föreslagna lagregeln innebär att riksdagen även fortsättningsvis som huvudregel kommer att besluta om ramarna för svenskt deltagande med väpnade styrkor i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Ett sådant riksdagsbeslut kan avse verksamhet under ett kalenderår eller någon annan period, men även en viss operation eller aktivitet. Därutöver redogör regeringen för behovet av att få eget mandat att sätta in numerärt begränsade väpnade styrkor under en begränsad tid i två typer av brådskande situationer. Regeringen redovisar att inte all verksamhet inom Nato går att planera utan att behov av ett svenskt deltagande kan uppkomma med kort varsel. Därutöver kan en hastig försämring av den säkerhetspolitiska situationen kräva ett mycket snabbt agerande från svensk sida för att inte angelägna svenska intressen ska hotas. Utskottet tar fasta på regeringens bedömning att det finns en risk för att effektiviteten i Natosamarbetet i vissa fall kan hämmas och att ett gemensamt användande av alliansens militära resurser inom det kollektiva försvaret kan försvåras om det vid varje sådant fall skulle krävas ett riksdagsbeslut för svenskt deltagande. Liksom regeringen anser utskottet att det inte heller är lämpligt att göra möjligheten till deltagande i ett långsiktigt samarbete inom en försvarsallians med kontinuerliga åtaganden beroende av att riksdagen återkommande fattar beslut genom extraordinära metoder för att förkorta beslutsfattandet, även om riksdagen vid flera tillfällen har visat att det i och för sig är möjligt med snabba beslut. Sammanfattningsvis menar utskottet att regeringen bör få ett eget mandat i brådskande situationer för att Sverige ska kunna agera tillräckligt snabbt och flexibelt. Med de begränsningar som angetts för de två skilda mandaten i såväl antal personer (500 respektive 1 000) som tidsperiod (90 respektive 60 dagar) bedömer utskottet att regeringens utökade beslutsbefogenheter inte blir mer långtgående än nödvändigt. Liksom regeringen anser utskottet att regeringen därigenom får ett begränsat men tillräckligt handlingsutrymme för att kunna agera i enlighet med Natos operationsplanering eller annan relevant planering i avvaktan på riksdagens ställningstagande till ett eventuellt fortsatt svenskt bidrag.

Utskottet vill understryka vikten av att riksdagens insyn och inflytande över svenskt deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar säkerställs även framöver. Som framgått ovan kommer riksdagen som huvudregel även fortsättningsvis att besluta om ramarna för sådant deltagande. Det är dock viktigt att riksdagens insyn och inflytande även säkerställs i de fall då regeringen utnyttjar sitt mandat för brådskande fall. Utskottet har i sitt betänkande över propositionen om svenskt bidrag till Natos samlade avskräckning och försvar under 2025 (bet. 2024/25:UFöU2) förordat en ordning som nu följs där regeringen en gång per kvartal återrapporterar till de berörda utskotten om genomförandet av bidraget till Natos samlade avskräckning och försvar. Utskottet vill hänvisa till dessa överväganden och förordar fortfarande en sådan ordning. Med andra ord bör regeringen fortsätta att hålla berörda utskott informerade om svenskt deltagande i operationer och aktiviteter, såväl när dessa beslutats av regeringen inom ramen för riksdagens beslut för en viss period som när regeringen fattat beslutet med stöd av regeringens mandat för brådskande fall. En sådan information bör avse det svenska deltagandets genomförande, inklusive det svenska bidragets utformning, förutsättningar och måluppfyllelse.

Utskottet ansluter sig sammanfattningsvis till regeringens överväganden och tillstyrker regeringens lagförslag. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2025/26:275 (C) yrkande 1, 2025/26:309 (V) och 2025/26:358 (MP).

Med det ovan anförda anser utskottet att det inte heller finns någon anledning för riksdagen att nu ta något initiativ till en översyn av den föreslagna lagregleringen. Därmed avstyrker utskottet även motion 2025/26:275 (C) yrkandena 2–4.

Ur avsnittet "En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar" i betänkandet, som även gäller punkterna 1 och 3. Läs betänkandet